9789129671193

Läs mer om Bo R Holmberg på www.rabensjogren.se

Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Text: Bo R Holmberg 2010 © Bild och formgivning: Li Söderberg Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2010 ISBN 978-91-29-67119-3 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

Alice_inlaga.indd 2

10-01-28 13.38.17

D

et vore bättre om hon var en klasskamrat. Då skulle hon sitta framför honom, tillsammans med någon som har ljust hår. Bänken kunde vara ganska nära så att han skulle kunna vidröra hennes hår.

Och han kunde faktiskt fråga på henne.

Eller skicka Kevin. Han är bra på sånt.

Och han själv skulle kunna hänga i korridoren och vänta på svaret.

De skulle kunna sitta bredvid varandra i maten. Han kunde hämta mjölk åt henne eller knäckebröd.

Och han kunde prata med henne som man gör med klasskompisar.

Och hon kanske skulle säga ja, när Kevin frågade.

Inte är det helt omöjligt.

Han skulle vänta i korridoren och Kevin skulle komma släntrande fram till honom. Han skulle riva sig lite i håret och sedan skulle han säga: – Hon sa ja!

6

Alice_inlaga.indd 6

2010-02-03 13.24

Eller så bodde hon granne med honom, i samma trappuppgång. De kunde mötas i hissen. Och när hon kom kånkande på sin väska, då skulle han hjälpa till. Och hon skulle bjuda hem honom som tack.

Och då skulle något hända mellan dem.

Han kunde mula henne också, när det är vinter. Och hänga sina kläder bredvid hennes.

Eller så skulle han möta henne i arenan. Hon kanske hade sin sittplats bredvid honom och strax innan perioden var slut skulle han tilltala henne.

– Klantigt av Svartvadet, skulle han säga.

Eller: – Svedberg är i form igen.

Och de skulle kunna följas åt för att köpa en korv till exempel. Och innan nästa period började skulle de sitta och småprata om matchen.

Det skulle finnas så många saker att göra.

Eller så skulle han bara strunta i henne. Hon skulle inte vara något att bry sig om. Nej, inte hon. Kanske han skulle välja den ljusa istället, hon som skulle kunna sitta bredvid henne i klassrummet.

Välja det ljusa istället, och inte det mörka.

Jo, hon är mörk, mörka ögon, svart hår.

Allt skulle vara bättre än som det är nu.

Hon är för nära honom och ändå så långt ifrån.

Alice heter hon.

Alice varannan vecka.

Udda vecka.

7

Alice_inlaga.indd 7

2010-02-03 13.24

H

jalmar kan nästan höra henne andas. Det är bara en tunn vägg mellan honom och Alice.

Det är Kent som satt upp den. Kent-Arne heter han egentligen men han vill hellre bara kallas Kent nuförtiden. Han är snickare och han är pappa till Hjalmar.

Han kan hantera hammare och såg och kan sätta upp väggar. Den här väggen går nästan ända till fönstret och avskiljer rummet så att det blir två, ett för Hjalmar, ett för Alice.

Det finns också två dörrar till rummen, som en gång bara var ett enda.

Alice och Hjalmar har själva fått måla väggen på var sin sida.

Alices vägg är ljust röd, den har en stor spegel med träram, en affisch som föreställer en svartgul katt som slickar en tass och längs väggen står hennes säng.

Hon har också ett litet skrivbord med tre lådor, en 8

Alice_inlaga.indd 8

10-01-28 13.38.21

stol med röd sits och en bokhylla med böcker och en massa prydnadsfigurer. Nästan alla är katter.

Hjalmar ville måla sin vägg svart, men det fick han inte. Den blev blå istället och är täckt med bilder av ishockeyspelare i Modos lag. Han har ingen spegel.

– Om vi flyttar, kan jag riva väggen på en kvart, har Kent sagt.

Den går inte ända fram till fönstret, så där finns en stor glipa.

Man kan skicka lappar genom det hålet. Och böcker, tidningar och cd-skivor. Man kan också sticka in ett finger i öppningen och röra vid Alices finger, när hon är på det humöret.

Det är hon inte alltid.

Hjalmar har hört henne slå av datorn och stöka omkring lite, han har hört henne klä av sig, och han har hört henne krypa ner i sängen. Det har prasslat en stund, men sedan har det blivit ganska så tyst. Men nu tycker han att han hör henne andas. Så nära honom finns hon.

Det är inte ofta hon släpper in honom i sitt rum, men han har i varje fall sett att hon har huvudet åt samma håll som han. Och eftersom väggen inte är mer än fem centimeter tjock, så är han inte långt ifrån henne när han sover.

Det är det han ska göra nu.

– Sover du, Alice?

Inget svar. Hjalmar viskar igen, lite högre.

9

Alice_inlaga.indd 9

10-01-28 13.38.22

– Är du vaken, Alice?

– Nej, svarar hon till slut.

– Kul, säger Hjalmar.

– Sov nu, säger Alice.

– Imorgon åker vi, säger Hjalmar.

Han puffar till kudden och kryper ihop. Sängen här är inte lika mjuk som hemma hos mamma. Men hemma hos mamma finns ingen Alice. Där finns bara mamma Sandra och ett större rum för honom.

Hjalmars mamma har inte träffat någon ny sedan pappa drog sin väg. Hon lever ensam. Men pappa flyttade ihop med Carolin för tre år sedan.

Och det var då som Hjalmar träffade Alice.

Varannan vecka är Hjalmar hos Alice, Kent och Carolin. Och varannan vecka hos mamma. Jämna veckor hos mamma och udda hos pappa.

– Det passar mig, har Kent sagt. Jag är ju lite udda.

Men nu är det sommar och nu ska Hjalmar vara med pappa och Carolin i tre veckor.

Och Alice, som finns på andra sidan en tunn vägg.

– God natt då, min sköna, säger Hjalmar.

– Vad jag vet har vi redan sagt det, säger Alice, och Hjalmar hör att hon gäspar.

Hjalmar vill säga något mer, småprata lite, fundera med henne om semestern de ska på. Han vill höra vad Alice tycker om den. Men han säger inget. Hon verkar inte vara på humör att prata.

10

Alice_inlaga.indd 10

10-01-28 13.38.22

Han försöker blunda istället. Han borde sova nu.

Imorgon tidigt ska de åka. Först till Sundsvall och Birsta och handla. Det skulle han gärna hoppa över.

Men sedan ska de till stugan där de ska bo i tre veckor.

Alice och han! Och pappa och Carolin.

I augusti blir det mera semester. Då ska Alice vara med sin pappa och Hjalmar ska åka till Kreta med sin mamma. Men just nu är det Alice och han som ska vara tillsammans.

Vi får nog inte bo i samma rum i år, tänker Hjalmar.

– Tror du …, börjar han men avbryter sig.

Han lyssnar spänt. Kan han höra hennes andetag?

Hon sover nog nu, Alice.

11

Alice_inlaga.indd 11

10-01-28 13.38.22

D

e kommer till Birsta City strax innan affärerna öppnar, men parkeringarna är ändå nästan fulla med bilar.

– Det blir Ikea för mig först, säger Carolin. Du då?

Hjalmars pappa rycker på axlarna.

– Jag kan hänga med, säger han.

Alice har redan börjat gå mot ingången.

– Hur länge ska vi vara här? frågar Hjalmar.

– Tills vi är klara, säger Carolin.

Hon tittar irriterat på Kent.

– Hon bara sticker, säger hon.

– Alice! ropar Kent. Vi måste bestämma var vi ska ses! Och när!

Alice vänder sig om.

– Vid utgångskassorna om en timme! ropar hon.

– Om två! svarar Carolin.

– En och en halv, ropar Kent.

12

Alice_inlaga.indd 12

10-01-28 13.38.22

Och så är Alice försvunnen. Hjalmar travar med de andra in på Ikea. Kent plockar åt sig en katalog.

– Du då? säger han till Hjalmar.

– Jag går väl runt ett tag, svarar Hjalmar.

– Det är pilar på golvet, säger Carolin. Du hittar ut.

– Om en och en halv timme då, säger Kent.

Hjalmar sätter sig i soffan Fothult. Den känns ganska skön. Här kan han sitta en stund. Alice är borta.

Varför vill hon inte vara med honom?

Ja, soffan är skön. En sån skulle man kanske ha.

Han prövar flera. Ektorp, Karlstad, Beddinge, Arild och Hamra.

Fothult duger gott, tänker han. Billig är den ju också …

Då har det gått en halvtimme. Sedan följer han pilarna. Han är inne i en labyrint, tänker han. Vart leder den? Till en fängelsehåla? Eller ett rum fyllt med spindlar eller blodisande varelser med huggtänder.

Eller till friheten. Det gäller att hitta en väg ut.

Han är alldeles ensam i labyrinten. Det är bara han och han måste finna en väg ut. Han går med blicken riktad mot golvet.

Nej, det är henne han ska rädda. Hon, det är Alice, är tillfångatagen. Hon är bunden vid järnvägsrälsen och tåget är på väg. Han måste hinna.

Någon håller en kniv mot hennes hals, en stor 13

Alice_inlaga.indd 13

10-01-28 13.38.22

kockkniv. Det finns redan en röd rispa på kinden.

Hennes ögon är uppspärrade i skräck.

Han ska rädda henne.

Han springer nu, följer pilarna. Det är fråga om sekunder.

Och till slut ser han målet!

Det är utgångskassorna. Han har inte handlat någonting. Han slinker ut.

Och där sitter hon. Där är faktiskt Alice!

Hon sitter högt på en stol. Vid örat har hon mobilen. Hon har en halv korv inne i munnen. Hjalmar går fram till henne.

– Har du handlat klart? frågar han.

I mungipan på henne rinner lite ketchup. Hon tuggar med rynkade ögonbryn och knäpper av telefonen.

– Följer du efter mig?

– Jag? säger Hjalmar och tittar sig omkring.

– Jag vill vara i fred! säger Alice och vänder sig bort.

Hjalmar tittar på klockan.

51 minuter kvar! Hur ska han få tiden att gå? Alice sitter kvar på sin stol med ryggen mot honom, och nu har hon ringt någonstans.

Vem ringer hon till? Till … Jimmy. Ja, naturligtvis till den där Jimmy. Det är väl honom hon mejlar också. Och messar. Alice, tänker han. Det ska ju vara du och jag. Men han inser att hon inte alls vill vara med honom nu.

14

Alice_inlaga.indd 14

10-01-28 13.38.22

Han ställer sig i korvkön och stoppar i sig två korvar. Sedan går han in på Ikea igen och söker upp soffan Fothult och slumrar till. I halvsömnen vill Alice vara med honom. Hon tindrar med ögonen.

Han väcks av en anställd i blågul pikétröja och argt ansikte.

– Det här är ingen sovplats, säger han.

– Jag bara prövar soffor, säger Hjalmar. Fothult ska det nog bli!

Han följer pilarna en gång till och ut genom kassorna. Alice syns inte till. Han tittar på klockan. Det har gått en timme och femtio minuter.

En kvart senare kommer Kent och Carolin.

– Det enda hon köpt är värmeljus, säger Kent.

Alice syns inte till.

– Hon är aldrig i tid, säger Carolin.

– Vi var ju sena också, säger Kent.

Fem minuter senare dyker Alice upp. Hon har torkat bort ketchupen, mobilen har hon fortfarande i handen.

– Är ni hungriga? frågar Kent.

– Jag har ätit korv, säger Hjalmar.

– Jag också, säger Alice.

– Ska vi fara nu? säger Hjalmar.

– Inte tror jag det, säger Alice. Carolin ska väl på Cubus och Sisters och Glitter och Eurosko och Indiska.

Hon sprätter ut högra handens fingrar en efter en, knyter handen och börjar om: 15

Alice_inlaga.indd 15

10-01-28 13.38.22

– Och Kapp-Ahl, Intersport, Kicks, Lindex, MQ …

Hon har slut på fingrar och knyter handen igen och börjar om: – DinSko …

– Haha, avbryter Kent. Du glömde Väskan och Gina Tricot. Själv ska jag bara på Teknikmagasinet.

– Hjälp, säger Hjalmar. Det tar ju hela dagen.

16

Alice_inlaga.indd 16

10-01-28 13.38.22