Page 6

Senegal, dag 6 del 2 Miniamba – den andra berättelsen Till sin mamma rusade hon. Gick genom skogen. Offrade socker vid baubatstammens rot. Bad alla sina böner. Sjöng sångerna. De som stillar skräcken. Rusade för att hon skulle hinna. Hem och åter. Berätta om de märkliga nätterna. Om hans kropp. Den oändliga. Och famntag och försvinnanden. Om låsen och smäcken. Alla luckor hon stängde. Om drapperiet som hängde exakt som hon lämnat det. Om skorna, de orörda framför dörren. Om den tomma bädden. Om hur hon tillåtit honom om natten. Inte nekat. Hur hon vilat och somnat men vaknat. Sett att bädden var tom. Hur hon låst för att veta. Alla luckor och öppningar. Hur hon undrade vart han tog vägen. Maken, den rike. Hennes nye. Den framstående som var natt plötsligt inte fanns. Hon tog sin mammas hand. La sig i famnen att vyssas. - Min man, Mama. Han försvinner. Finns inte kvar. Ingenstans kan han ta sig ut. Jag har nyckeln. Se här är den. Smidd och obrytbar. Men låset. Orört. Vaknar om natten o han är borta. Sen på morgonen är han där igen. Tyckte jag såg nått slingra. En skugga vid kvasten. En skimrande kropp. Mama min, så rädd är jag. Så rädd att gå åter, men jag måste. Nästa dag gick Mamman till Maraboun. Ställde orosord mot vett och sans. Vägde fruktan mot visdom. Bad om tecken och tolkning. En gammal man var han Maraboun. Kände det fördolda. Hade sett i dröm och fjärrsyn. Spådde uti dröm och tanke. Kanske kroppen skulle prövas, sa han. Äter han sig nånsin mätt? Kanske alla tecken redan givits. Flickan var rädd som ett lamm. Skydd behövde hon och skydd skulle hon få. Mamman lämnade med trenne ägg i knyte. - Bruka dem då liv står på spel. Använd dem då döden nalkas. Kasta i backen då själen skälver. Är din dotters make självaste Miniamba finns räddningen i din famn. Håll dem nära. I skydd av ditt hjärta. Bruka dem bara då döden nalkas dock inte inför Guds barmhärtiga död utan bara inför den fara som slukar allt liv. ... mera sen …

Senegal  

Malins berättelser facebooklogg, januari 2013

Senegal  

Malins berättelser facebooklogg, januari 2013

Advertisement