Page 26

Jag tar upp några mynt. Men det räcker inte. Fler händer sträcks fram. Måste gå. Eller måste jag? Jag läser parallellt med färden läser jag Fogelströms skildring från sekelskiftets Sverige: Mödrar o Söner. Läser om de hierarkiska, penalistiska barnhemmet på Kungsholmen. Fostringshemmen. Om smärtan hos ensamstående mödrar som inte kunde sköta sitt barn o samtidigt arbeta. Att behöva gå till arbete för knappt någon lön, att alltid stå i skuld och sen behöva sända iväg sitt barn till en välgörenhetsorganisation eller ordenssällskaps verksamhet som kanske kan bringa ordning o ge skolning. Jag läser om de svenska sekelskiftesmödrarnas löner som var lägre än allas då samhället räkna med att en make fanns där som extraförsörjare. De ensamstående mödrarna slet. Hos oss var det mängder av barn som skulle skolas i hyfs genom straff och ensamhet. Ju mer man slog de "tröga" barnen desto bättre skulle de övriga skärpa sig. Så var det här i Sverige. Jag ser de små pojkarna. Hör att de får stryk när de kommer åter på kvällen utan ris i skålen. Som tur är bor många engagerade i just Ziguinnchor men detta gäller hela världen. Hela, hela världen.

Senegal  

Malins berättelser facebooklogg, januari 2013

Senegal  

Malins berättelser facebooklogg, januari 2013

Advertisement