Page 13

Men att sitta här nära kvinnan som steker äggen på gatan. I dammet på träbänken odlar ro i mitt kaotiska innansinne. Hon ler. Så går hon. Bönen. Mosken kallar. Jag sitt alltid som i trans när det ropas. Hur kassa högtalare det än är. Övertonerna i mässandet sjunger, vibrerar och svalkar ... Hon ber. Jag stillnar. Fick frikort på sjukhuset hemma efter min långa huvudvärk. Sen fråga apoteket om jag ville ha medlemskort. Jag som aldrig är skrockfull. Aldrig tror på något varken affirmation eller bön fick en sorts stopp i skallen. Frikort på sjukdom.. Medlemskap på apotek. Nä ... Det går inte. Men tack. Betalar hellre mera. Igår delade jag berättelser igen som var så fruktansvärt sorgliga att jag knappt kunde andas. Vet att livet här mellan internet och forntid är som för min mormors mamma vid förra sekelskiftet ... Fick den historia som nog även var min gammelmormor Almas i Landskrona ... Om förlossningen. Fattighuset och borstbindarbordet som hon var tvungen att ha för att inte åka fast på spinnhuset för arma kvinnor. Hon som ej fick mannen hon älskade men vars barn hon födde. Fick den sorgligaste historia jag någonsin hört igår. Den hände nyligen här. Vi grät och jag greps av vanmakt. - Sorry sister, sa min vän, dont you cry. We will trust God will help us. We must trust and a person can not stay sad forever. Vackra liv. Tack för du berättar mig.

Senegal  

Malins berättelser facebooklogg, januari 2013

Senegal  

Malins berättelser facebooklogg, januari 2013

Advertisement