Issuu on Google+

Nr: 1 År: 2013

En tidning producerad av mediaelever på Lundellska skolan.

S11A i Prag Bildreportage från resa med mersmak

Från Skrapan till SVT

Skrapanapan som serie • Intervjuproffset Björn Häger • Fjällresa • med mera


KärA läSAre.

Du kan vara vem som helst. En Skrapanelev likt oss, en elev från en annan gymnasieskola, en högstadieelev, en förälder till någon av de tidigare nämnda kategorierna, en lärare, en Uppsalabo, en turist eller bara en alldeles ordinär medmänniska. Det spelar ingen roll, för oavsett vilket är jag övertygad om att du är en alldeles fantastisk person med trevliga egenskaper, skarpt intellekt och socialt hyfs. Jag är glad att du valt att sätta den här tidningen, Skrullen, i dina virtuella internethänder. Jag kan garantera dig att du i och med det valet har tagit ett extraordinärt bra beslut, som kommer att leda dig in en mental allé av glädje och positiva känslor, tack vare den spännande underhållning vi har att erbjuda. Du kan vara stolt över att du besitter den kulturella finkänslighet som gjort att du satt tänderna i just denna innehållsrika tidskrift. Vi på redaktionen är i alla fall stolta att ha dig som läsare. Tidningen SKRULLEN hAr tillkommit under ett samarbete mellan fem, kunniga, engagerade tidningsmakarhjärnor, och detta bedårande samarbete har rent fysiskt genomförts i lokalerna på tidningsmakarmeckat Lundellska skolan. Förutom undertecknad – Erik Sundblom, flitig skribent och redaktionsassistent – består redaktionen av fyra framstående klasskamrater. Vi har Elias Berg, åtråvärd åsiktsredaktör och grävande journalist. Vi har Emelie Sundin, auktoritär arbetsledare och ljuvlig layoutdrottning. Vi har Julia Forssén, fenomenal fotoguru och illustratör. Vi har Mårten Block, fotogrävare, intervjuspecialist och uppskattad redaktionsdekoration. Tillsammans är vi ett team, en fantastisk trupp. En redaktion.

Detta fenomenala nummer är en underbar sammansmältning av en lång rad spännande ingredienser. Denna långa rad följer nedan, ty detta är

INNEHÅLLET

Matte/Skägg-Erik

Skrapanelev som Lucia? Matilda Lind.

2 Ledare 3 Skrapan tycker! 3 Krönika: Livsval 4 Björn Häger 4 Erik Arnström 5 Från Skrapan till SVT 9 Uppsalas Lucia 10 S11A i Prag 14 Rena rama äventyret 16 Ester Lahti 18 Korsord 19 Skrapanapan-serie

eFTer FullBordAndeT AV detta kärleksbarn till nummer, så kommer vi på redaktionen att lämna över till en ny och fräsch(are) redaktion, med helt nya redaktionsmedlemmar. Jag är övertygad om att de, likt oss, kommer att sprudla av kompetenta idéer och att även nästa nummer därför kommer att bli en veritabel njutning för alla er läsare. Men nog TAlAT om nästa nummer! Nu har vi ett alldeles underbart och nutida nummer med arton kvarvarande sidor framför oss, alla fyllda av veritabel tidningsnjutning. Varsågoda!

eriK SundBloM

Tidningen SKRULLEN utges av och produceras på Lundellska skolan. Allt arbete görs av mediestuderande elever i klass S11A. Detta nummers redaktion består av: Elias Berg, Mårten Block, Julia Forssén, Emelie Sundin och Erik Sundblom. Tryck: Lundellska Uppsala 2013. Tack till handledarna Gunnar Staland och Ingrid Eiritz.


Skrapan tycker Vår statistikkonstruktör och åsiktsanalytiker Elias Berg har grävt sig ner i Skrapanelevernas hjärnor och tagit reda på deras allra djupaste tankar och känslor. Här följer en undersökning av skolbefolkningens alldeles ärliga och sanningsenliga bild av sin skola. Vet ej nej Ja Tycker du det är bra att rökstugan har flyttats?

Känner du dig trygg på Skrapan?

Skulle du säga att du trivs på Skrapan?

Tycker du att skolmaten är bra?

Tycker du det är bra att elevkåren anordnar evenemang?

Krönika från gymnasiemässan:

Livsval

Försiktigt frossandes i skolinformationen från gymnasiemässan, rör de sig runt i lokalen: niondeklassarna. Osäkra, unga människor som med försiktiga fotsteg mellan montrarna är på väg att ta omdanande jättekliv in i framtiden, i förlängningen in i vuxenlivet. Jag står i Skrapans monter på Fyrishovs gymnasiemässa och betraktar dessa killar och tjejer på väg att bestämma något livsavgörande. Känner med dem. Nu går jag plötsligt själv i trean och ska sälja in min kära gymnasieskola till yngre medmänniskor, men jag minns hur jag själv har befunnit mig i deras nervösa situation. Hur jag själv Jag känner gick omkring på mässorna på Fy- mig osäker rishov och Musikens hus och igen. Vill bli kände skräck inför framtiden, invägledd, bli för att åldras – kan man inte bara få gå i den trygga grundskolan omhänderför evigt? tagen. Jag vet inte hur många av dagens niondeklassare som faktiskt är lika nervösa som jag var. Kanske är ”dagens ungdom” mycket modigare, tänker jag och känner mig som en vis gammal man. Men när jag ser de arma, små – ofta jättesmå – människorna försiktigt röra sig i monterns absoluta utkanter och inte riktigt vågar ta steget in till oss trevliga utställare, det metaforiska steget in i sin utbildningsmässiga framtid; då känner jag med dem. Jag rör mig mot dem. Försöker på ett marknadsförarmässigt, men vänligt sätt, söka deras kontakt, erbjuda dem lite Skrapan-merchandise, berätta vad min skola har att erbjuda – och, mellan orden, förmedla känslan av att allting kommer att bli okej. Efter avslutat pass byter jag position. Jag känner mig osäker igen. Vill bli vägledd, bli omhändertagen. Få veta att allting kommer att bli okej, nu när jag själv går in i en period av livet då jag åter måste genomföra ett livsavgörande beslut, utbildningsmässigt, karriärmässigt. Bestämma mig för eventuella fortsatta studier, finna ett kall, ett jobb, ett eget liv. Pengar, var hittar jag dem? Jag drömmer mig tillbaka till grundskolans förutbestämda vardagar där allt bara rullade på, till en period i livet där ansvarstagande bara var något abstrakt. Nu vill jag bara bli vägledd. Omhändertagen som en förlamad sjukhuspatient. eriK SundBloM,

gyMnASieMäSSeBeTrAKTAre


Namn: Björn Häger Ålder: 49 Yrke: Journalist, författare och föreläsare i intervjuteknik

Varför valde du att börja föreläsa? – Det började med att jag var politisk reporter och kom till Journalisthögskolan för att prata om politisk journalistik. Jag hade ett avsnitt om hur man intervjuar politiker. Jag hade föreläst om intervjuteknik och sedan skrivit en bok med samma namn. Anledningen till att jag började föreläsa var att en person ringde och bad mig att föreläsa. De gillade mig och jag gillade att föreläsa. Det var så det hela började och sedan har det fortsatt av bara farten. Vad är tjusningen med att föreläsa? – Jag tycker om att stå på scen och att prata inför folk och lära dem något om det jag själv gillar att göra. Man gör en sak som andra tar del utav. Det känns bra för mig att få förmedla till dem som vill bli journalister allt som jag själv lärt mig under mitt eget yrkesliv som journalist. Minns du någon dålig intervju? – Under en livesändning skulle sonen vars pappa satt i DC:3an som sköts ned av rys-

sarna över Östersjön 1952.Vi ringde upp sonen som inte hade någon aning vad vi pratade om. Det var fel nummer, vi hade slagit fel nummer. En gång intervjuade jag en forskare som pratade så mycket om tråkiga saker att det inte gick att använda intervjun. Vad är det viktigaste att tänka på när man intervjuar? – Konsten att lyssna. Det kan vara bra att hålla sig till 20-80 regeln, det vill säga att man ger 80 procent av intervjutiden till den man intervjuar. Och att våga låta tystnaden tala. Vad gör du för att komma undan jobbet? – När jag inte jobbar så skriver jag just nu på min bok om Carl Bildt. Jag ser också mina föreläsningar som en- efter- jobbetaktivitet. Fram till sista augusti var jag halvtids programledare på Plånboken i P1.

eliAS Berg

Björn hägers bästa intervjutips: • Ställ öppna frågor. Undvik frågor som kan besvaras med ja eller nej • Ställ en fråga i taget • Håll fast vid huvudfrågan särskilt om du intervjuar slingriga makthavare

Namn: Erik Arnström Ålder: 24 Yrke: Proffessionell Legue of Legends spelare

Erik Hampus Arnström, före detta matematiklärare på Skrapan. Han är just nu en viktig del av League of Legends laget ”Play for Change”. Play for Change är ett professionellt League of Legends lag som skänker sitt överskott till välgörenhet. Vad saknar du mest från Skrapan? – Från Skrapan saknar jag mina ”barn”, framförallt ES11 som jag hade minst tre dagar i veckan i två år och som dessutom var min första klass. Erik Arnström är lite annorlunda som både lärare och person. Han vägrade klä sig i skor, Många undrade varför han gjorde så. – Jag vägrade aldrig att ha skor. Så fort en elev sa att hen störde sig på mina bara fötter tog jag på mig skor på den elevens lektioner. Sedan bad jag programrektor Stefan att säga till mig så fort han hörde något klagomål, vilket han gjorde och då

tog jag på mig skor. En bättre fråga kanske är varför jag inte har skor på mig och det korta svaret är ”varför inte?”. Vad var det bästa och det sämsta med Skrapan? – Det bästa med Skrapan är att jag fick gå barfota, det värsta är att jag inte fick det. Han har alltid varit aktiv inom datorspelande men har känt lite skuldkänslor över att det inte hjälper någon. Det var hans flickvän som fick idén till att starta ett ”gameing hus” där han och hans vänner kan sitta, spela datorspel och skänka överskottet till välgörenhet. Vad framtiden har i beredskap för Erik kan ingen veta, men förhoppningsvis så får han ”spela för förändring”.

MårTen BlocK


Från Skrapan till

SVT

– Så här i efterhand har jag insett att jag absolut hade nytta av min medieutbildning på Skrapan! Det berättar journalisten Minna Korsgren, 27, då hon blickar tillbaka på sin tid på Lundellska skolan, där hon pluggade media för tio år sedan. Idag jobbar hon med lokalnyheter på Sveriges television. ATT högSTAdieeleVen MinnA Korsgren skulle välja att läsa natur-media på Lundellska skolan såg hon som självklart. Hon hade fått tips av en kompis som redan gick där, och hon kände att inriktningskombinationen passade henne utmärkt då hon var väldigt intresserad av både naturvetenskap och journalistik. Hon hade alltid tyckt om att skriva och genom en väl vald prao-arbetsplats i åttan hade hennes fascination för media grundlagts. – Jag praoade under två veckor på Upsala Nya Tidning och där föddes mitt intresse. Jag bollades runt mellan reportrarna som jobbade där och då märkte jag hur kul det var att jobba som journalist och få komma

ut till en massa ställen. Jag märkte även hur skön stämning det var på redaktionen. Allting verkade lockande.

idAg SiTTer MinnA på en annan redaktion, nu som riktig, fullfjädrad journalist. Hon sitter lätt framåtlutad över ett bord i den stora och, så här dags på förmiddagen, ödsligt tomma matsalen utanför Sveriges Televisions Uppsalaredaktion. Hon är avslappnad och verkar trivas med att för en stund koppla bort den nyhet om renoveringen av Ärna flygplats som det har fallit på hennes lott att göra ett kort inslag om. Hon berättar lugnt och utförligt om sina gamla gymnasieår, då hon gjorde mycket bra ifrån sig. På hennes slutbetyg utgör betyget i engelska en liten spricka i perfektionen. Där fick hon nämligen ”bara” VG (”jag brydde mig inte tillräckligt och det är något jag kan ångra idag”). Men bortsett från det – MVG i allt. Hon berättar att hon alltid tyckte att det var kul och spännande att lära sig saker då

hon gick på Skrapan och menar dessutom att de höga betygen var ett självklart resultat av den inställning hon har gentemot sina egna insatser. – Jag upplever alltid att jag har krav på mig att göra bra ifrån mig. Det är på gott och ont, men mest tror jag att det är bra. Det är krav som jag själv står för och lägger på mig själv. De kommer inte utifrån, och innebär att jag gör mitt bästa. På jobbet är det bra att jag har sådana krav på mig själv. Det handlar faktiskt om ett ansvar som jag har mot min publik, och om respekt mot den jag intervjuar.

ATT PrAKTiSerA SinA intervjukunskaper ges Minna dock ingen möjlighet till när hon ringer till chefen för Ärna flygplats och det ekar tomt i luren. Hon lyckas därefter få tag i en sekreterare, men denne har ingen koll på läget, och därför tar det stopp. Nyheten står och faller på om man kommer i kontakt med chefen eller inte, men Minna är förvånansvärt lugn och känner ingen oro. Än är dagen ung. Hon passar istället på att knappa in ett annat


MINNA-FAKTA FULLSTÄNDIGT NAMN: Minna Karin Maria Korsgren. ÅLDER: 27 år. FAMILJ: Ja, i Uppsala. CIVILSTÅND: Singel. BOSTAD: Höganäs, Uppsala. DOLD TALANG: Att få folk att prata. FAVORIT-TV-SERIE: Vita huset. LIVSMOTTO: Nej. TROSUPPFATTNING: Ingenting, det är inget jag reflekterar över. Men jag är med i Svenska kyrkan för att de håller på med bra saker. HOBBY: Dans STÖRSTA IDROTTSPRESTATION: Har varit med och kommit tvåa i distriktsmästerskapen i basket. Halvvasan. FAVORITGODIS: Choklad. BÄSTA KLÄDESPLAGG: Jeans. STÖRSTA MISSBRUK: Har varit kaffe. Men jag håller på och trappar ner! VILKEN KÄNDIS SKULLE DU VILJA GÅ PÅ DEJT MED? Al Gore. VILKET ÄR DET BÄSTA SÄTTET ATT DÖ PÅ? Att somna in.

Minna är ute på stan och tar bilder till kvällens inslag. telefonnummer och pratar med en tjej från Vaksalaskolan som söker praoplats, något Minna gärna ställer upp på. – Jag ser det som lite goodwill, och jag vet ju själv vad det kan betyda! Tillbaka på redaktionens kontor delger Minna sedan läget till redaktören Stefan Bokström som fungerar som arbetsledare för reportrarna. MinnA TriVS BrA på sitt jobb och i umgänget med de glada journalistkollegerna. Tankarna förs friktionslöst till motsvarigheten för tio år sedan; hur trivdes hon på Skrapan? Svaret är

bra, berättar hon nöjt. Hon tyckte om att få studera tillsammans med likasinnade och hon uppskattade att allting blev mer på allvar när hon började gymnasiet. – Det märktes på en gång att man behandlades som en vuxen. Hon gillade sin klass och tyckte att de hade jättekul ihop. Hennes klasskamrater vittnar också om att det var god stämning och att Minna var en glad och trevlig klasskamrat, men flera lägger också till att hon var ganska tystlåten, kanske till och med introvert. – Man hängde ju inte med alla, berättar Minna. Och det var inte så att jag var blyg eller tillba-


 verera det som krävs av mig, säger hon, och menar att det är den ”stora hemligheten” med att lyckas inom branschen. Och Men På SKrAPAn var det inte lika självklart lyckats inom den, det har hon verkligen. för henne att media var det bästa. Efter studenten studerade hon natur på Upp– Även om jag tyckte att mediekurserna sala universitet, men under en halvårsvisvar roliga när jag gick på Skrapan, så var telse i Österrike började hon läsa en kurs i jag inte direkt lyrisk över dem eller förstod tyska. Genom den fick hon återuppta och riktigt vilken användning jag skulle ha av förstärka sitt gamla intresse för att skriva. att ha läst dem. Men kunskaperna jag fick Hemma i Sverige började hon på Journagrunden till där har varit väldigt nyttiga, listhögskolan. Det blev startskottet på en karriärsmässigt. snabb karriär i mediabranschen. Hon framkallar minnen av hur jobbig Under tiden på skolan fick Minna upphon tyckte att medieproduktionsläraren repade vikariejobb i sådan hög utsträckning Gunnar Stalands undervisningsteknik var. att hon mot slutet fick studera på distans. – Den innebar att man som elev fick kasta Efter avklarad utbildning dröjde det sedan sig in i arbetet på ett spontant och ome- inte länge innan hon fick fast anställning delbart vis. på den skånska dagstidningen Helsingborgs Minna kände sig inte helt bekväm med Dagblad. Där fick hon en framtrände roll i det, men idag vill hon istället välsigna just pionjärarbetet med att starta en TV-kanal de lektionerna. Hon menar kopplad till tidningen, ett arNär det gäller att hon på ett effektivt sätt bete som hon så här i efterlärde sig hur man ska göra just ungdomar hand beskriver som ”jävligt genom ”trial-and-error”. så har även vi i värdefullt”. Att hon därigenom fick nyhetsvärlden en Trots sin fasta anställning lära sig att redigera beskri– något som inte är många ver hon idag som utmaning i att förunnat i en bransch där omlocka till oss ”skitbra”. kastningar, hög puls och utDet var också på Skra- unga människor lasningar tillhör vardagen – pan hon fick sin första satte hon sig inte permanent och få dem att kunskapsgrund att stå på. till ro i Skåne. Istället sade Det var där hon började fatta varför de hon upp sig och sökte sig till skaffa sig viktiga delar av ska bry sig om de nordligare, mer hemmaden stora kompetensmäs- våra nyheter.” kära, breddgraderna i Uppsiga bredd man måste ha sala, där hon lyckades få ett som framgångsrik journalist. Vetskapen om ännu mer attraktivt jobb, på SVT. Här har att mångsidighet är viktigt och attraktivt hon arbetat sedan januari i år, även denna när man är verksam inom hennes yrkeska- gång med fast anställning. tegori, är något som hon har burit med sig – Jag är nöjd med att ha det här jobbet. och som hon utformat till en framgångsrik, Det känns skönt med tanke på hur många anställningsmässig härförarkonst. inom branschen som är arbetslösa. – Den strategi jag har haft är att helt enkelt ha breda kunskaper och kunna göra allt. ATT Få KoMMA MänniSKor nära genom sin Redigera, skriva, jobba med både ljud och nyhetsrapportering är något Minna tycker bild. Och kunna sociala medier, kunna är spännande. Hon talar sig varm om att få jobba med alla dagens plattformar. Det är komma hem till människor och få dem att jättespännande att se hur medielandskapet öppna sina hjärtan, för henne och för tittarna. utvecklas. – Det är då det är som häftigast, när man uTöVer den AnVändBArA multikompetensen, kommer så nära, säger hon med frambubbhandlar framgång i mediebranschen helt lande entusiasm bakom orden. Man känner enkelt om att anstränga sig, anser Minna. hennes övertygelse, att hon är journalist ut – Jag försöker alltid jobba hårt för att le- i fingerspetsarna. att göra någonting annat. Det är det roligaste jobbet jag kan tänka mig.

kadragen. Jag var bara inte den som tog störst plats. Istället är jag den som iakttar, och det är en bra egenskap att ha som journalist. Hon menar att exhibitionism är något som är utbrett bland människor som jobbar med tv, och tycker att det är viktigt att som journalist exponera sig enbart om det fyller en funktion i inslaget. – Det finns inget egenvärde med att visa sig själv i bild. Trots att Minna inte har något personligt intresse av att visa upp sig själv säger hon att hon jobbar med tv av ”rent egoistiska skäl. – Det är för att det är så kul att få komma ut och berätta saker. Jag kan inte tänka mig


På redaktionens kontor är det alltid god stämning mellan arbetskamraterna. – Man kan utgå från det lilla och berätta om det stora, så att det blir konkret och intressant, och dramaturgiskt utmanande. JuST deT JournAliSTiSKA tänket kring att förmedla information på ett attraktivt vis, är något som Minna inte bara ser som användbart i hennes yrke utan även i andra delar av samhället. Opåkallat styr hon in samtalet mot att prata om hur även lärare borde tänka journalistiskt för att fånga sina elevers intresse. – På gymnasiet minns jag min historielärare, Evelina Lindsten, som var duktig på det där. Men annars var lärarna ofta dåliga på att presentera informationen på ett bra sätt. Det lärarna borde tänka på i mycket högre utsträckning är hur de ska få eleverna att fatta varför de ska bry sig om den information de får. Det är den typen av tankar vi journalister alltid bär med oss, hur vi ska skapa intresse för nyheten och göra den greppbar. Man ska alltid vara tydlig med varför folk ska bry sig.

– När det gäller just ungdomar så har även vi i nyhetsvärlden en utmaning i att locka till oss unga människor och få dem att fatta varför de ska bry sig om våra nyheter. De tittar ju på nyheterna i allt lägre utsträckning. hon TAlAr PASSionerAT om att just lokalnyheterna är de nyheter som blir allra mest konkreta och intressanta för människor, att hon presenterar de nyheter som faktiskt berör och angår tv-tittarna på ett direkt och tydligt vis. – Men jag skulle vilja jobba med riksnyheter någon gång också, tillägger hon plötsligt. Hennes uttalande visar sig vara ett bevis på den ständiga, underliggande rotlöshet som finns hos personer verksamma i hennes yrkesgrupp, något som hon menar är symptomatiskt för Sveriges omkringkastande mediabransch. – Jag har svårt att tänka längre än några få år framåt i tiden. Hittills har min karriär varit indelad i treårscykler. Journalistbran-

schen är sån idag, det blir mycket att man hoppar runt. Branschens ostadiga natur har även fått effekt på Minnas egen inställning till sitt arbetade. – Man får en rastlöshet i kroppen. Det är hög puls hela tiden och man blir sugen på att prova på nya saker. Med sådana tankegångar är det trots allt tur att Minna Korsgren jobbar som tv-reporter. Här utgör stor variation och nya ansikten fasta delar i vardagen. Det tycker hon är kul och det håller förhoppningsvis lågan igång. Klart står i alla fall att högstadietjejen som förtrollades av de omväxlande arbetsdagarna på UNT under två brinnande och, i förlängningen, närmast livsavgörande prao-veckor, sedermera kom att hamna helt rätt i livet. Både vad gäller den givande gymnasieutbildningen på Skrapan för tio år sedan, och vad gäller det spännande jobbet på tv-nyheterna idag. Text och foto: eriK SundBloM


UNT

Uppsalas nyheter sju dagar i veckan

Vem blir uppsalas lucia 201? Även detta år är det dags för Upsala Nya Tidnings prestigefulla Luciatävling. Skrullen har tagit sig en titt på de tjejer som i år har nominerats till Uppsala-lucior.

1. Clara Alm

2. Hanna Bergenbrant

3. Emma Bertilsson

4. Elvira Bothén

5. Linnea Edling

6. Madeleine Eriksson

7. Astrid Gräns

8. Lydia Junebjörk

9. Matilda Lind

10. Cecilia Lindh

11. Ellen Lövgren

12. Magdalena Neteborn

13. Elina Nilsson

14. Sara Peterzon

15. Lisa Rygård

För mer information om luciakandidaterna samt för att se deras tv-inspelningar kan du gå in på www.unt.se/lucia2013


10

S11Ai

Prag under flera år i rad har Skrapans medietreor rest till en stad i europa som en del i sitt gymnasiearbete. S11a åkte till Prag. de besökte koncentrationslägret Theresienstadt, Kommunistmuseet, intervjuade lärare och elever på Josefa Skvoretského-gymnasiet samt upplevde den rika kulturen i Prags innerstad.


11

eleverna i S11a berättar själva

Vi gick på guidade turer i Prag, till exempel till kommunistmuséet. Vi såg naturligtvis Prags astronomiska ur som på tjeckiska kallas för ”Pražský orloj”, det äldsta fungerande astronomiska uret i världen.

Prag är känt som en av Europas vackraste städer med sin rika arkitektur. Karlsbron är ett absolut måste för en turist i Prag.


12

Theresienstadt – Terezin En dyster förmiddag går vi en guidad tur och lär oss om koncentrationslägret i Theresienstadt. Vi fotograferar och dokumenterar. Hösten 1942 blev hela Theresienstadt ett koncentrationsläger och ghetto under nazisternas kontroll.


1 1

Alla hade det bra i Prag, många skratt och många roliga stunder. Vi fick inblick i en centraleuropeisk kultur, och upptäckte nya sidor hos varandra. En trevlig resa som vi inte vill ha ogjord.


1

Rena Rama Äventyret

I slutet av augusti tillbringade Skrapans Naturguidningsklass fem dagar i de jämtländska fjällen. De vandrade till den 1763 meter höga Syltoppen, sov i tält under nollgradiga väderlekar och såg renar springa fritt på några meters avstånd.


1

Efter åtskilliga timmar på tåg och buss kom de elva eleverna och två lärarna från Lundellska skolan fram till Storulvån i Jämtland. De började sin vandring upp på fjället kring tolvtiden på dagen och höll sedan en jämn takt med paus varannan timme. Vädret var bra med skinande sol och en svag bris som skapade ett behagligt vandringsväder. – Vi vandrade en dryg mil om dagen efter vandringleden. Vädret var fint. Det bästa på flera år. Temperaturen låg kring 10-15 grader vilket gjorde att vi fick använda lager-på-lager-principen för att varken bli för varma eller kalla. Naturen var väldigt annorlunda mot de miljöer man är van vid i staden. Öppna ytor gjorde att man kunde se flera mil bort. När solen låg på fick flera växter riktigt coola gröna och orangea nyanser, berättar Mattias Wärdig, en av eleverna. Klassen från Skrapan var inte ensamma om att upptäcka naturen efter Jämtlandstriangeln. Mattias berättar att de träffade flera andra skolklasser samt såg en hel del turister som beundrade de vackra vyerna uppe på fjället. Han anser att han har lärt sig mycket av resan, bland annat hur viktigt det är att man är väl förberedd och vågar lita på sin utrustning. Vilket var syftet med resan? – Vi skulle få erfarenhet av att planera och genomföra en resa samt att bli bra guider. Förhoppningsvis ska vi även ha lärt oss att kunna inspirera andra att uppskatta det naturen har att erbjuda. Vilken var den bästa upplevelsen? – Det var på den fjärde dagen när vi besökte Syltopparna. Även om det blåste och regnade var det en cool upplevelse att få se naturen och befinna sig så högt ovanför marken. Skulle du rekommendera resan till andra och i så fall varför? – Ja, det skulle jag absolut. Det är en häftig upplevelse och jag tycker att alla borde försöka uppleva ett par dagar i fjällmiljö minst en gång i livet. Text: eMelie Sundin Foto: MATTiAS Wärdig


1

ester lahti

”Jag vill stå på de stora arenorna”


1

hon visade stjärnglans redan på Skrapan. hon fångade publiken med sin coola röst och utstrålning. Snart syns hon igen men denna gång i TV-rutan. SKrullen har träffat idol-aktuella ester lahti för att prata nervositet, galna outfits och framtidsdrömmar. Grattis till guldbiljetten! Hur känns det? – Oj! Det känns ofantligt bra. Obeskrivlig känsla, på riktigt. Hur var det att sjunga framför juryn? – Jag var inte ett dugg nervös för sången, eftersom jag vet och kan min grej. Däremot var jag orolig för att jag kanske skulle säga något konstigt eller att något skulle hända, som det också gjorde. När jag talade om att jag hette Ester berättade Bagge att hans hund också heter Ester. Jaha vad kul för dig, tänkte jag. Bagge ropade namnet Ester några gånger och jag förstod inte ifall jag skulle gå fram till honom eller vad jag skulle göra. Och in i studion kom hans hund! ”Driver ni med mig! Är ni seriösa?” utbrast jag samtidigt som tankarna i huvudet att jag skulle bli pajas föddes. Lite synd att man inte kan se det här. Skulle varit vansinnigt kul att se min reaktion. Alexander Bard är känd för att kasta ur sig elaka kommentarer. Var det en lättnad när han reagerade positivt på ditt framträdande? – Mitt mål var ju att få honom på fall och att ha honom på min sida, vilket jag också fick. Så auditionen gick uppenbarligen precis som den skulle. Hur kommer det sig att du inte har sökt till Idol tidigare? – Mina äldre bröder har alltid sagt att när jag söker, så kommer jag att vinna. Jag har alltid varit ”störtsugen” på att kliva in TV-rutan, men alltid tänkt att det kan vara bra att bocka av gymnasiet alla fall. Så när Idol började igen efter uppehållet kände jag att det äntligen var dags att ta ett steg mot drömmen! Under slutaudition valde juryn att skicka hem dig under den första gallringen. Hur känner du inför deras beslut? – Nu med facit i hand, vet jag att Gud har en annan väg för mig som leder till min dröm. Tiden är kanske inte ens rätt för mig att stå i rampljuset

just nu. Men jag vet att Gud har rätt timing när det väl är dags! Jag trodde mina chanser såg bra ut att komma i toppen, men det finns ”sjukt” många som är vansinnigt duktiga på att sjunga. Sen är det viktigt att inte jämföra sig med andra, eftersom vi alla är olika. Under dina konserter med Skrapans musikklass har publiken kunnat se dig i uppseendeväckande ”outfits”. Får vi se mer av det när du intar de stora scenerna? – Jag älskar makeup. Jag älskar att klä ut mig. Jag älskar att uppträda. Jag känner mig mer som ”mig själv” när jag är utklädd, uppklädd och tillfixad. Önskar det fanns fler tillfällen för sådant än bara vid uppträdanden och halloween. Hur har din medverkan i musikklassen hjälpt dig att utvecklas till en bättre artist under gymnasietiden? – Jag har lärt mig otroligt mycket under de tre åren. Dock hade vi rätt bestämda teman som t.ex. jazz, vilket inte alltid var min genre. Jag försökte ändå att göra det till min grej, vilket inte alltid var så lätt. Vilka är dina framtidsdrömmar? – Jag vill producera. Jag vill stå på de stora arenorna inför de enorma folkmassorna. Jag vill få människor att drömma större om sig själva, att det inte finns några gränser. Jag vill inspirera andra, som jag själv blivit inspirerad. Med Gud på min sida vet jag att det är han som har lagt denna vilja och dröm i mig. Han vet vilka vägar jag ska gå, för att nå dit jag och han vill. Och just nu leder vägarna inte till Idol. Kommer du att söka till Idol igen? – Jag vet faktiskt inte. Allt beror på. Vill jag visa att jag verkligen kan kamma hem titeln ”Idol”, eller vill jag visa att de gjorde en stor förlust genom att inte ha med mig i programmet? Det är en fråga som tiden får besvara. Text: eMelie Sundin

ESTER-FAKTA FULLSTÄNDIGT NAMN: Ester Eleonora Lahti FÖDELSEDAG: 22 maj 1994 BOR: Tønsberg, Norge FAMILJ: Pappa Curt, Mamma Eleonora, Bröderna Josef, David och Kaleb. Samt svägerskorna Sara och Erika. AKTUELL MED: Singeln ”Rome”. STYRKA: Sjukt driven och ofantligt flexibel. SVAGHET: Kan bli extremt tankspridd och splittrad allt för ofta. DÅLIG OVANA: Slutför sällan egna projekt. STOLT ÖVER: Vem jag är och vad jag åstadkommer. RÄDD FÖR: Att bli begränsad fysiskt. NÅGON DU BEUNDRAR: Joakim Lundqvist och Macklemore. Och inte minst mina bröder och föräldrar. KOPPLAR AV MED: Så länge min utsikt är ett hav, en sjö, en pool eller någon annan form av vatten så är jag totally relaxed. Det bästa är att inte se vart vattnet slutar, då har inte heller ens drömmar och mål några begränsningar eller slut, vilken gör mig lugn.


1 Vågrätt 1. Skrapans rektor 2. något som eleverna på Skrapan har 4. Skrapan elever är... 6. om du är hungrig 9. Förvaringplats du troligen aldrig använder 12. ligger för långt bort 13. här får du röka 14. Skolårets höjdpunkt lodrätt 1. här hittar du dina borttappade nycklar 3. Skrapans maskot 5. Skrapans färg 7. Förvaring 8. Skrapans logga 10. där lektionerna hålls 11. Skolans uppdelning


Tack för att du har läst nästa nummer utkommer i vår


Skrullen1