Page 31

E b l 1 · 2 014

Tema: nostalgi

SKOLAN NU O C H DÅ

31

stor dans ordnad av en utvald kommitté och övervakad av en lärare. - Det var så trevligt med musik och dans och flickorna satt snällt och väntade tills pojkarna kom och bjöd upp oss. En gång ordande vi samkonvent med Ekenäs och Hangö och då övernattade vi. Det var verkligen kul, Berit ler vid tanken på minnet. Slutade skol an

Då Kurt fyllde 14 år hoppade han av skolan. Året var 1949. - Jag hade inte lärt mig någonting det året och läraren var inte bra. De bytte hela tiden lärare och de som stannade längst, stannade knappt en termin, säger Kurt bistert. Efter att ha slutat började han arbeta i skogen med att hugga ved och under sommaren hjälpte han till på jordbruken. Hans första riktiga anställning blev som lantbrevbärare och han trivdes riktigt bra. Berit fortsatte sin skolgång och gick i gymnasiet. - Studentskrivningarna var annorlunda från i dagens läge. Vi skrev en real som innehöll alla ämnen och man var tvungen att bli godkänd, annars blev man inte student tillsammans med de andra och det satte enorm press, förklarar Berit. Vad hände sen?

Efter gymnasietiden visste hon inte riktigt vad hon skulle hitta på så hon började en tre månaders praktik vid Ekenäs kretssjukhus och insåg att det var hennes kall. Berit flyttade då till Åbo där hon gick i en sjuksköterskeskola och specialiserade sig till laboratoriesköterska. - Jag har aldrig ångrat mig. Jag tycker verkligen om yrket än idag trots att jag är pensionerad sedan länge, förklarar Berit. I år är det 65 år sedan Berit blev student, tiden har haft sin gång och många saker har ändrat inom skolsystemet. - Vi betalde en årlig terminsavgift och allt material. De fanns många som inte hade råd och jag hade tur som fick möjligheten att gå i skolan. Dagens barn förstår inte hur tacksamma de borde vara över att grundskolan är gratis för då har man i alla fall någonting att stå på, en grund, konstaterar Berit. Så en sak är säker. Det var inget fel på skolan förr, men den är mycket bättre idag.

På bilden hittar vi Ragnar Nordström längst till höger, brevid den allvarliga läraren, på den nästöversta raden. Bild tagen år 1927. text: johanna ahl skog

Ragnar Nordström, 94, från Vasa delar med sig av sina skolminnen: Jag började som en 6-åring i Vasa Svenska folkskola år 1927. Då hade alla elever egna griffeltavlor på sina bänkar, där man lärde sig att skriva och räkna. Först på trean, när lärarna ansåg att vi var mogna, fick alla varsitt bläckhorn och stålpenna att doppa det i. Före det hade vi bara blyerts då vi skrev. Jag kommer ihåg hur knepigt det var att skriva en sida utan plumpar och klått, men efter ett tag blev man van. I alla fall de flesta av oss. Vi fick all vårt material gratis från skolan, även pennor och kritor som var dyrt för min familj. Vilken tur! Jag bodde på den här tiden i en lokal i skolbyggnaden som man kunde hyra. Det var enklare att bo nära skolan, så slapp man långa transportsträckor. Så därför åt jag alltid ”hemma”. Men skolmaten var vad jag hörde helt acceptabelt. Mina vänner brukade ta med sig sin egen mjölk i glasflaska. Det som jag kommer bäst ihåg från skolan var historielektionerna, eftersom vår lärare var välidgt kunnig och berättade på ett intressant sätt. Årtal var dock viktigt att komma ihåg, för att klara av proven. Matematiken var dock ett bekymmer, eftersom alla tabeller skulle

man kunna utantill. Det var inte min starka sida. Man lydde lärarna och såg till att sköta sig väl. Skolkande existerade knappt och man var aldrig heller borta från skolan då man var sjuk. Om man var borta från skolan utan lov, fick man nog en rejäl bestraffning, t.o.m. stryk. Mobbning förekom inte lika mycket som idag, men såklart skojade man ibland för mycket med sitt kompisgäng. Det fanns också folk som bjöd på sig, och gjorde små bus då och då. De betedde sig dock likadant när de blev vuxna. När jag tänkter efter, så fick jag en gång en örfil av min lärare i folkskolan, eftersom jag under en genomgång av ”putta” (en lek där man ska kasta en 10 penning mot en väg och ägaren av den penning som studsar längst tillbaka vinner alla kastade penningar) hade gjort ett misstag och kastat fel. Det blev en hel del skvaller under rasten efter min kraftfulla och finlänska svordom. Det var lika lite roligt som våra gymnastiklektioner under eftermiddagarna.

Ebl 1/2014  
Ebl 1/2014  

Ebl 1/2014

Advertisement