Page 28

E b l 1 · 2 014

Tema: nostalgi

kulturRecensioner

28

text: Nanó Wallenius

En k är le k s s å n g signe r a d M u r a k a mi Norwegian Wood (2003) Haruki Murakami Nordstedts

En orkestral version av The Beatles gamla dänga Norwegian Wood får huvudet att gå runt på 37-åriga japanska Toru Watanabe. Han slungas bakåt i tiden medan han sitter på ett flyg i Europa och begrundar de tyska landskapen på andra sidan av det tjocka flygplansfönstret. Den omöjliga och smärtsamma stora kärleken Naoko dyker upp i hans tankar när han börjar filosofera runt sina minnen. Läsaren kastas in i något som liknar en dagbok om Torus kärleksliv och hans sexuella eskapader. Haruki Murakami är verkligen västvärldens nya författarälskling från fjärran östern och det är många som uppskattar hans något svävande men direkta språk. Likt en bomb slog han ner i Japans bokaffärer med Norwegian Wood år 1987 - idag har boken sålt över 4 miljoner exemplar i Murakamis hemland. År 2000 översattes Norwegian Wood till engelska för att tre år senare översättas till svenska. Även i Europa har boken skördat stora framgångar. Boken är en av Murakamis mer realistiska böcker då han vanligtvis tycker om att experimentera med litteraturgenrerna sci-fi och fantasy. Boken beskriver Torus ungdom i 60-talets Japan. Han läser några kurser vid universitetet men lever ett ganska tråkigt

liv med tillfälliga ligg och observationer av omvärlden. Han är inte heller intresserad av att gå med i den japanska studentorganisationen som strejkar och kräver revolution, men han är desto mer intresserad av hans döde kamrats stillsamma och sköra flickvän Naoko. En dag dyker hon upp i hans närhet och efter att ha spenderat en känslosam natt tillsammans försvinner Naoko spårlöst. Det visar sig senare att hennes psyke är av det skörare slaget och att hon checkat in på ett mentalvårdshem uppe bland bergen. Toru håller kontakten med Naoko via brev men blir samtidigt intresserad av spralliga Midori som läser samma kurs som Toru. Midori är Naokos motsats och Toru slits mellan sina känslor. Så småningom får Toru åka och hälsa på Naoko bland bergen, där han får veta att hon är i väldigt dåligt skick. Paret har några djupa konversationer och Toru lämnar bergen med nytt hopp. Boken är skriven ut ett tydligt manligt perspektiv, och det är väl ändå inte särskilt konstigt med tanke på att huvudpersonen är en man. Men hur jag än försöker att låta bli så får jag ändå avsmak för hur otroligt mycket fokus det är på Torus sexuella preferenser och njutning i boken. Torus kvinnor verkar aldrig förvänta sig något tillbaka av honom

och det handlar väldigt mycket om hur han ska bli tillfredsställd utan att det någonsin finns krav på att han ska ge någonting tillbaka till tjejerna. Hur som helst så är ju boken skriven på 80-talet och beskriver dessutom 60-talets Japan, var könsstereotyperna inte alls var eller fortfarande är lika ifrågasatta som i Norden. Kvinnosynen må vara unken i de äldre upplagorna, men jag har hört rykten om att de nyaste svenska utgåvorna av Norwegian Wood lär vara något bearbetade så att det även finns fokus på de kvinnliga karaktärernas sexualitet. Trots allt beskriver Murakami kärlek på ett otroligt tillgängligt, målande och vackert sätt. Hans kraftfulla men kortfattade dialoger varvas mycket effektivt med mer uttänkta utläggningar av huvudkaraktärens djupare tankar och resonemang. Språket är välvalt med precision men känns aldrig invecklat, utan flyter på och gör boken snabbläst och cinematisk. Haruki Murakami har en alldeles särskild berättarröst som är både lätt att ta till sig och att känna igen, och jag gissar att det är det som har gett honom en ständigt växande läsarskara.

Ebl 1/2014  
Ebl 1/2014  

Ebl 1/2014

Advertisement