Issuu on Google+

Elevbladet — organ för Finlands Svenska Skolungdomsförbund — ­ Februari 2014

Ju mer vi är tillsammans

dess starkare vi bli!

Tema: Nostalgi

Nr 1


3

E b l 1 · 2 014

s ju tryckte t här s y a d the . I de Back in a inte i färg L har vi EB arn tidning a numret av ta över! it v in t svar -nostalg låtit FSS

tema: nostalgi Ledare............................................................................................... 4 Ordförandes kolumn....................................................................... 5 Generalsekreterarens kolumn........................................................ 6 Styrelsens kolumn............................................................................ 7 Insändare......................................................................................... 8 Hey medlem!.................................................................................... 9 En titt i EBL:s arkiv.......................................................................... 10 FSS förr och nu............................................................................... 18 En gång FSS:are - alltid FSS:are................................................... 20 Före sin tid...................................................................................... 24 Nostalgirecept............................................................................... 25

Medverkande

C hefredak tör

Anna Pusa Karolina Lång Paula Palin Emil Ehnström Ulrika Öhman Nanó Wallenius Siri Fagerudd Isabella Knopman Johanna Ahlskog Rebecka Streng Castor Köhler Cia Laine Mette Bergh Amina Elezovic Celinda Nordlund Styrelsen 2013-2014

Anna Pusa anna.pusa@skolungdom.fi

Emils språkhörna........................................................................... 26 Kolumn........................................................................................... 27 Skolan är mycket bättre nu........................................................... 30 En demonstration för fred i Smedsby året 1982......................... 32 Novell............................................................................................. 33 Motionera mera!............................................................................ 35

EBL gillar!........................................................................................ 38

Ansvarig utgivare

Karolina Lång karolina.lang@skolungdom.fi

Finlands Svenska Skolungdomsförbund är skolungdomars egen intresseorganisation och riktar sig till elever i grundskolans övre årskurser (åk 7-9) samt studerande på andra stadiet, d.v.s. folkhögskolor, gymnasier och yrkesläroanstalter.

Generalsekreterare: Paula Palin paula.palin@skolungdom.fi

#Hattdag14.................................................................................... 34

8 frågor till FSS nya organisationssekreterare........................... 37

Ulrika Öhman ulrika.ohman@skolungdom.fi

Förbundsordförande: Karolina Lång 044 2778 669 karolina.lang@skolungdom.fi

Kulturrecensioner.......................................................................... 28

”Ett Fiktivt Land”............................................................................ 36

Art director

Pärmbild

Ulrika Öhman (utifrån pärmen för EBL nr 1/1976)

Organisationssekreterare: Jessica Holmström 045 134 1111 jessica.holmstrom@skolungdom.fi Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS r.f. Kaserngatan 1 D 65-66, 00140 Helsingfors 09 644 881 kansliet@skolungdom.fi www.skolungdom.fi


E b l 1 · 2 014

4

ledare

Text: Anna Pusa

D e n t i d s o m h a r f ly t t Jag har alltid varit fascinerad av historia och att läsa om gångna tider. Historia var alltid ett av mina favoritämnen i skolan, från och med lågstadiet då vi lärde oss vilka kläder egyptierna gick omkring med till gymnasiet då vi ställdes inför Europas dramatiska 1900-tal. Även mina mest minnesvärda läs- och filmupplevelser under årens lopp har erbjudit blickar tillbaka till historien, och jag älskar att läsa dagstidningarnas små notiser om vad tidningen skrev om för 50 eller 100 år sedan. Det är nämligen så sant som det är sagt, att det inte finns något nyttigare än att lära sig av historien och att via historien få en förståelse för samtiden. Ingen lär väl därför bli förvånad över att jag var mer än ivrig att ta mig an uppgiften att tillsammans med FSS ordförande Karolina Lång plöja igenom Elevbladets arkiv. Att på djupet få bekanta sig med en tidning, gjord av unga för unga, som har givits ut från början av 1920-talet ända fram till idag var rätt hisnande läsning. Inte minst språket och sättet som man skrev på förr fascinerar mig; ack så högtidligt det var men samtidigt så finurligt. Dikterna, kåserierna, tankarna och idéerna som publ-

icerats under årens lopp beskriver en helt annan tid än idag och visar på den gradvisa förändring som skett i vårt samhälle. Det intressanta är att även om många av de ämnen som debatterades på spalterna förr känns ålderdomliga, är många av de frågor som dryftades redan på 1960-talet sådana som FSS jobbar med än idag. Skoldemokrati och globalt ansvar är fortfarande brännande aktuella. På sidorna 10-17 bjuder vi på ett plock ur tidningens arkiv. Från att år 1921 ha grundats som tidskriften Nordan, har tidningen under årens lopp också hetat Svensk Ungdom. FSS-nostalgin växer sig även starkare under sidorna 20-23 där ett antal välkända personer berättar om sin tid inom förbundet. Elevbladet är och förblir FSS:s egna tidning och ett språkrör för skolungdomen. Det som redaktionen i sin skrivelse från det sista numret år 1933 skriver gäller än idag:

”Vad vill du läsa i din tidskrift? Jo, en artikel i dagens frågor, litteraturkritiker och uppsatser om litterära personligheter i vår tid, artiklar i olika kulturella frågor som intresserar dig. Men inte bara det! En novell, ett kåseri, litet skämt av olika slag att skölja ned det tyngre med. Du vill veta vad den del av skolungdomen, som du inte dagligen träffar, gör, tänker och funderar… Och du vill ha en plats där du med pennan kan kämpa med andra om olika tankar och spörsmål som intresserar dig. Var finner du allt detta? Jo, i Svensk Ungdom 1934.” Allt detta vill vi fortsättningsvis kunna erbjuda Elevbladets läsare.

Skribenten är en 20-årig studerande från Åbo och är chefredaktör för Elevbladet läsåret 2013–2014.


E b l 1 · 2 014

Ordför andes kolumn

5

Text: Karolina Lång

Kunskapstörst De senaste månaderna har gymnasiets nya timfördelning och nationella kunskapsmål diskuterats aktivt. Man har debatterat om förslagen för mera valfrihet är allmänbildningens död, att de nya förslagen ger ett gymnasium utan historia som blir ungdomens förfall. Jag tror dock vi behöver en förändring, just för historians och samhällslärans skull. Det här må låta cyniskt, men i dagens gymnasium fungerar sällan kunskap och glädjen till lärandet som motivation till att välja ett visst ämne, utan snarare är det Studentexamen eller vad som är “taktiskt” eller “lönsamt” som styr. Och just det här “lönsamhetstänket” behöver vi komma ifrån. Jag vägrar tro att det finns något som “rätt kurser”, då vi inte ens med kristallkula kan förutspå vad som ger ekonomisk tillväxt år 2050. I dagens gymnasium är det ofta bråttom,

för målet är just de efterlängtade 75 kurserna och den vita mössan. Men i all hast missar man ofta poängen, att gymnasietiden handlar om att lära sig. Och det som är viktigt och nytt kanske inte alls står uppskrivet i en kursplan utan sker då man håller sitt livs första tal inför elevkåren eller städar upp efter gammeldansen. I morgondagens, framtidens, gymnasium hoppas jag att detta, alltså så kallat livslångt lärande också syns i hur skolan är utformad. Att studerandenas engagemang inte ses som ett störande, tidskrävande element utan något värt att utveckla. Och just engagemanget ser jag som viktigt, vi behöver en gymnasieskola studerande vill gå till och en skola man vill påverka och förbättra. Vi behöver en skola som ger studerande kunskapstörst, för samhället behöver såna människor. Samhället behöver inte passiva medborgare, utan innovatörer och sakkunniga. Och att man går från resultatinriktad till passionsfylld utbildning ger faktiskt bättre resultat, om man får tro experter såsom Pasi Sahlberg. Men för att det här ska lyckas krävs en ny verksamhetskultur, ett arbetssätt där studerande och lärandet är i fokus. En verksamhetskultur som bygger på verktyg för vidare stu-

dier som kritiskt och reflekterande tänkande, snarare än det nuvarande “utantill-läsandet”. I en värld där allt går att googla behöver man kanske inte läsa 200 sidor om ett visst specifikt ämne, men däremot behöver man kunna läsa bra och kunna ta till sig vad som är relevant då man blir överröst med text. Och förutom det behöver man förstå det man läser och sin omvärld. Och för att förstå samhället vi lever i är just samhällsläran och historian viktig för oss alla, kanske bara inte i sin nuvarande form. Konservativa röster kring gymnasietimreformen är rädda för en skola utan historia, men det som kanske är ännu värre är en skola där historia läses men inte förstås.


E b l 1 · 2 014

6

gener al sekreter arens kolumn

text: Paul a Palin

L å t d i g c h a r m a s a v ERIK FSS generalsekreterare har många uppgifter. När jag började mitt då nya jobb i juni 2012, var det första min företrädare Benjamin Ellenberg sa åt mig ”Paula, vad du än gör, moka inte ERIK. ” Nu frågar du dig kanske, vem då Erik? Varför sku man nu moka något med honom? Jag talar såklart inte om en person, fastän ERIK nog också för många blivit lika viktigt som vilken som helst person kan bli. Jag talar om Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS rf:s årsmöte, högsta beslutande organ, och förbundets personifiering, Elevriksdagen ERIK. På Elevriksdagen bestäms vad FSS ska syssla med under det kommande verksamhetsåret, alltså tidsperioden mellan två ERIK:ar, april-april. ERIK ordnas nämligen varje år i april månad, då detta står stadgat i förbundets stadgar, a.k.a. de regler som utgör grunden för förbundets verksamhet och som man som generalsekreterare ska kunna utan och innan och aldrig, aldrig, aldrig bryta. Elevriksdagen är utan tvekan FSS viktigaste evenemang under året, och Benjamins råd att inte strula till det med ERIK var nog helt befogat. Under årsmötet slår förbundets medlemmar fast en verksamhetsplan och

budget för det kommande året, man godkänner FSS utbildningspolitiska program samt väljer en ny förbundsstyrelse med förbundsordförande i spetsen. Man bestämmer alltså vad FSS ska göra, hur det ska göras och vem som ska göra det. Elevriksdagen är ett helglångt stormöte, en samlingsplats för unga från Svenskfinlands alla olika hörn där de kan debattera skola, utbildning och samhället överlag. I år ordnas ERIK i Borgå. När du bläddrar vidare i tidningen hittar du annonsen, där finns mera info om var, när och hur. Har du en åsikt? Kom på ERIK! Under årsmötet har du möjlighet att vara med att handbegripligen forma ett förbunds agenda, åsikter och handlingssätt. Det är förbundets medlemmar, alltså just du, skolungdomen, som bestämmer vad FSS är, gör och tycker. Om du har tankar om skolgång eller utbildning, är Elevriksdagen klippt och skuret för dig. Har du ingen åsikt? Kom på ERIK! Under årsmötet lär man sig så mycket att man på söndag kväll när man väl är hemma igen känner sig som en avokado som fått sig en omgång i mixern. På ett bra sätt alltså. ERIK inspirerar och engagerar, du har möjligheten att träffa unga som dig från hela Finlands kustremsa och språköar och du har möjligheten att berätta vad just du tycker att borde ändras/förbättras/ behållas i den finländska skolan. Kom ihåg att det är just DU som är expert på att gå i skola, eftersom det är endast du som kan veta hur det är att utbilda sig i Finland idag. Dina tankar behövs och värdesätts! Min första Elevriksdag var ERIK 2009 i Pedersöre. Jag

hade aldrig varit i Österbotten. Jag förstod inte dialekten. Jag hade aldrig varit på ett större möte än styrelsemötena med min egen elevkårsstyrelse i Ekenäs högstadieskola. Paula 15 år fick framfört att musikundervisningen är något av det viktigaste i skolan, och att det borde ordnas flera temadagar under läsåret. På söndag kväll insåg jag att jag mitt i allt förstod vad ord som ”plenum”, ”omfattas” och ”normativitet” betyder, att jag under helgen sovit mindre och haft det roligare än någonsin förr och att jag nu var suppleant i FSS förbundsstyrelse. Jag är ännu god vän med flera av de personer jag träffade under ERIK 2009, och idag jobbar jag för förbundet som då verkade som en enda stor skrämmande allvetande varelse som alltid har svar på tal. Men FSS är inte skrämmande. FSS är kärlek, och det samma kan man säga om ERIK. Hen är en ganska otrolig typ, tro mig. Eller tro inte, ta dig till Borgå i april, och se för dig själv och låt ERIK charma dig. Du kommer inte vara den första eller den sista som låter sig svepas med av ERIK:s otroliga själ.


E b l 1 · 2 014

7

st yrel sens kolumn

Stolen – vik tigare än pennan?

text:

cia laine

Jag har suttit närmare 10 000 timmar i skolan. En erfarenhet, som jag delar med majoriteten av det finska folket. Ändå ser jag mig lyckligt lottad, för många finnar sitter största delen av sin vakna tid .I artikeln ”Istuminen tappaa” (”Att sitta dödar”, HS 9.5.2013) skriver Heidi Väärämäki om sittandets faror. Hon jämför sittandet med tobak, och skriver att en timmes länk inte heller får skadorna från rökning att försvinna. För mycket sittande skadar och kan leda till bland annat diabetes samt hjärt- och kärlsjukdomar. Samtidigt går över 600 000 elever i skolan 189 dagar om året, för att sitta i flera timmar. Skolans uppgift borde vara att förbereda unga för framtiden. Men inte bara kunskap är grunden för en hållbar framtid, även hälsan är en viktig faktor. Tiderna har ändrats- eleverna sitter mera än någonsin, och de får för lite motion Den främsta orsaken är att unga sitter vid datorn, smartphones och ser på TV. Men de ungas

attityder måste förändras! Teknologin, som unga använder borde ändå ses som en möjlighet, inte bara som ett hinder. De nya apparaterna kommer att vara en del av de studerandes framtid. Hälsosamma vanor lärs ut genom att använda dem i praktiken, inte genom att läsa teori och till detta kunde man ta tekniken till hjälp. Apparaterna kunde bland annat frigöra undervisningen från sittandet i klassrummet. Numera behöver inte eleverna bära med häften och pennor vid utflykt, istället kunde man göra anteckningar i praktiken på varenda mobiltelefon. Jag har själv fått ta del i roliga och lärorrika timmar, som inte inkluderade stolar. Jag har bland annat räknat lång matematik med tavelkritor på asfalt. Dessutom berättade en skådespelare att han varit med om ett evenemang där man bekantade sig med vetenskap med hjälp av konst. Han lät till exempel deltagarna dramatisera olika kemiska bindningar. Jag är säker på att det är ett koncept, som även kunde väcka intresse i skolorna. Behöver vi verkligen sitta för att lära oss? Varför finns det ens stolar i varje klassrum? Har stolen blivit en större del av undervisningen än pennan?


E b l 1 · 2 014

8

insändare

För en jämlik studentexamen!

Motion för en jämlik studentexamen, antagen under Elevriksdagen ERIK 2013 FSS har under flera år direkt eller indirekt jobbat för att avskaffa studentexamen i sin nuvarande form. Ett steg i rätt riktning vore att förbundet ser över de orättvisor och brister som finns i de konkreta studentskrivningarna samt i Studentexamensnämndens arbete som myndighet.

Därför yrkar vi på:

FSS har under flera år jobbat för att avskaffa studentexamen i sin nuvarande form. Systemet är fullt av problem och orättvisor och dessa ledde till att en motion om en mera jämlik studentexamen godkändes på ERIK 2013. Vårt mål är att varenda elev som skriver studentexamen skall bli rättvist behandlad. Detta skulle uppnås genom att först och främst läsa in sig på studentexamsnämndens stadgor och och hitta de eventuella bristerna. Vi har noga undersökt deras stadgor och jämfört dessa med Finlands lagstiftning. Det har varit aningen svårt att hitta de exakta ställena där felen ligger. FSS har ändå hittat vissa direkta brister och möjligheter till förbättring. En stor fråga inom studentexamen som motionen tar upp är översättningen av proven. Detta är ett problem som ofta syns i studentexamen och är totalt oacceptabelt. Eleven som skriver provet ska ha samma utgångspunkt, oberoende om man talar finska eller svenska som modersmål. Eftersom studentexamen är ett prov som varenda gymnasieelev måste skriva och som kan ha väldigt stor betydelse för framtiden anser FSS att felaktiga översättningar är ett väldigt stort problem för skolelever landet runt och måste därför förhindras.

Skribenten är medlem i FSS styrelse.

Text: Castor Köhler

att förbundet under året fördjupar sig i det arbete som Studentexamensnämnden gör och utifrån det kontaktar nämnden/annan lämplig instans gällande provens utformning och nämndens arbete. •

att förbundet framförallt lägger vikt på de eventuella bristerna i elevens rättsskydd i samband med studentexamen. •

Motionsskribenterna går i Tölö Specialiseringsgymnasium.

Text: karolina lång & Cia Laine


E b l 1 · 2 014

He y m ed lem !

hey medlem!

9

Text: Mette Bergh

Möt Jonathan Kuhlefelt, som går tredje året på yrkesinstitutet Prakticums ellinje.

Vad är skillnaden mell an yrkesinstitut oc h gymnasium?

Man blir inte student utan får i stället en grundexamen inom en yrkesbranch. Jag studerar el och energiteknik och blir elmontör då jag blir färdig. Kurserna fungerar också annorlunda då det bara finns ungefär 20 elever som går samma linje på varje årskurs. Varje kurs går bara en gång om året och man har inte möjlighet att själv plocka ihop sitt eget schema och välja när man går vilka kurser. Det enda vi egentligen får bestämma själv är 10 valbara studieveckor som man måste gå. Dem kan man välja alldeles fritt och gå då det passar in. Vad fic k dig att välja yrkesskol a oc h den här linjen?

Jag har alltid varit intresserad av el och jag visste att jag vill göra något praktiskt i framtiden. Då jag började här växte mitt intresse för el ännu mer och jag är helt säker på att jag vill jobba med el, dock inte som elmontör utan jag kommer antagligen fortsätta studera till elingengör. Det skulle även vara möjligt via ett gymnasium, men jag lär mig bättre då jag får göra något praktiskt så den här utbildningen var den rätta för mig.

Vilka var dina förväntningar före du började oc h stämde de överens med verkligheten?

Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag förväntade mig, men nu då jag är nästan färdig tycker jag nog att det har varit en bra utbildning. Den har gett mycket. Om man är väldigt intresserad har skolan väldigt mycket att ge, men det är också lätt att i princip bara sitta igenom utbildningen och inte riktigt veta någonting då man är klar. Jag har fått väldigt mycket specialkunskaper eftersom jag har varit aktiv och intresserad. Hur skulle du beskriva en vanlig skoldag i din skol a?

Det finns egentligen inga vanliga skoldagar. Dagarna varierar från att ha samma ämne från klockan 8 til 16, till att ha dagar med vanliga ämnen som finska och matematik och sedan finns det dagar då vi är hela dagen på praktik hos någon kund till exempel. Sedan skiljer sig årskurserna också väldigt mycket från varandra, under första året har man nästan bara teori, sedan på tvåan rätt jämt fördelat mellan teori och praktik och sista året är det så gott som bara praktik.

Har ni någr a speciell a tr aditioner i er skol a?

Vi har en studerandekår som ordnar bl.a. temaveckor, till exempel på alla hjärtansdag brukar det hänga ljusröda dekorationer hela veckan runt i skolan och det spelas musik enligt tema o.s.v. På ellinjen finns det en tradition att de som går tredje året har ett evenemang som heter Extremerun och går ut på att springa en hinderbana tillsammans med tekniklärarna. Har det någonsin hänt någr a olyc kor då ni har hållit på med el oc h så?

Det har aldrig hänt olyckor då jag har studerat här och det har nog inte egentligen varit farliga situationer heller. Men det är klart att det händer saker då man håller på med så mycket praktiskt, men inte någonsin någonting som skulle ha varit farligt. Allt övervakas noggrant, i början av utbildningen av lärarna och mot slutet lär vi oss själva att hålla bra koll på att allt går som det ska.


E b l 1 路 2 014

Tema: nostalgi

arkivet

10


E b l 1 路 2 014

Tema: nostalgi

arkivet

11

1920-talet Nordan nr 1 19 21

svensk ungdom nr 7 19 2 7 svensk ungdom n r 12 19 2 7

svensk ungdom n r 13 19 2 7


E b l 1 路 2 014

Tema: nostalgi

arkivet

1930-talet

svensk ungdom nr 3 19 3 3

svensk ungdom nr 9 19 3 3

12


E b l 1 路 2 014

Tema: nostalgi

arkivet

1940-talet

svensk ungdom nr 1 19 4 3

13

svensk ungdom nr 5 19 4 5


E b l 1 路 2 014

Tema: nostalgi

arkivet

14

1950 - talet

svensk ungdom nr 1 19 5 6

svensk ungdom nr 7 19 5 6


E b l 1 路 2 014

arkivet

Tema: nostalgi

15

1 9 6 0 - talet

svensk ungdom nr 1-2 19 6 8


E b l 1 路 2 014

Tema: nostalgi

arkivet

1970- talet

svensk ungdom nr 4 19 7 3

svensk ungdom nr 5 19 74

svensk ungdom nr 7 19 74 svensk ungdom nr 4 19 74

16


E b l 1 路 2 014

Tema: nostalgi

1970-talet (forts.)

arkivet

17

svensk ungdom nr 1 19 76


E b l 1 · 2 014

Tema: nostalgi

18

tidslinje

FSS f ö r r och nu 1921

Den 4 januari samlas representanter från 14 skolor för ett konstituerande möte. Stadgor skrivs och FSS grundas!

1931

Samma år som FSS grundades införs läroplikten i Finland.

“FSS-hymnen” komponeras till förbundets 10-års jubileum.

1925

Sommarkolonin/Republiken Svenskland i Bromarv inleder sin verksamhet, mest känt för FSS villkorskurser som ordnades där. Förbundet äger fram tills 1934 Svenskland, men forsätter också efter försäljningen verksamheten på Svenskland.

1972-1977 Grundskolan införs i Finland.

1968-1970

FSS politiseras kraftigt och det sker en kamp mellan de borgerliga som bildar den sk. “FSS oppositionen” som en följd av att vänsteraktivister tagit över förbundet och “vänstern” bildar sin egen opposition “elev69” då de borgerliga får majoritet under Elevriksdagen 1969.

S a m m a n s t ä l l d av: Karolina Lång

1979

Också yrkesstuderande får ta del av världens bästa förbund! I förbundsstyrelsen 2013-2014 sitter två yrkesstuderande.

1982

Elevkårsverksamheten blir lagstadgad.

Källor: FSS’ öden och äventyr under de 60 åren ur Elevbladet 2/1981, FSS- En skola för livet av Marcus Rantala ur Elevbladet 2/2000 och 85 år fyller FSS! av Antonia Wulff& Matilda Flemming ur Elevbladet 2/2006


E b l 1 · 2 014

Tema: nostalgi

tidslinje

19

1939

Vinterkriget bryter ut och FSS verksamhet avstannar, men förbundets tidningen Svensk Ungdom ges också ut under krigstiden.

1943

1945

Ett nordiskt skolungdomsmöte ordnas i Stockholm, och 60 år senare, sommaren 2013 deltog FSS i en liknande träff.

1962

Den första förbundsdagen på 4 år samlar över 400 deltagare!

50-tal

FSS får ett eget kansli på Stora Robertsgatan 3-5B, där förbundet spenderar 37 år. Idag finns kansliet på Kaserngatan 1 i Helsingfors.

Förbundet har för första gången två anställda: kanslisekreteraren och verksamhetsledaren. Numera har förbundet en generalsekreterare, en organisationssekreterare samt en civiltjänstgörare.

Tidigt 90-tal Förbundets kansli används som cykelverkstad.

2014

2001

1954

FSS inför egna medlemskort: Studiekortet!

FSS första vältalighetstävling ordnas, och i år ordnade FSS en debatt-tävling för att återinföra traditionen.

1996

FSS blir en slags underorganisation till SLL fram tills 2001, idag är vi samarbetspartners.

Elevriksdagen ordnas i Borgå 11-13.4, vi ses väl där?

2013

Kulturkarnevalen firar 10-års jubileum i Karis.

2003

Kulturkarnevalen ordnas för första gången i Grankulla.


E b l 1 · 2 014

Tema: nostalgi

gallup

20

EN GÅNG FSS : ARE – ALLTID FSS : ARE Elevbladet tog kontakt med ett antal personer som de flesta av oss känner väl igen namnen på. Det som de alla har gemensamt är en bakgrund i FSS, och vi undrade bl.a. vad FSS egentligen har betytt för dem. EBL frågade:

S a m m a n s t ä l lt av: Anna Pusa

Björn Wahlroos Styrelseordförande i Sampo-koncernen, UPM-Kymmene och Nordea. 1. Jag valdes våren 1968 till konventsordförande (elevkår) i Lönkan. Samma höst blev jag ordförande för skolnings- och informationsutkottet (något slags skolningssekreterare) på FSS. Sommaren 1969 grundade vi oppositionsrörelsen Elev 69 vars generalsekreterare jag blev.

1. När var du aktiv inom FSS och vilka roller hade du inom förbundet? 2. Vad är ditt första minne av FSS? 3. Vad har FSS betytt för dig?

2. Sommarkursen 1968 i Karis, som fick ett slags hippie-stämning och sedan demonstrerade mot Sovjetinvasionen av Tjeckoslovakien.

4. Vad har du lärt dig via ditt engagemang inom FSS? 5. Kan du ge exempel på någon stor skolfråga som man jobbade med under din tid inom förbundet?

3. Det var nog startpunkten på något slags samhällsengagemang som sedan har suttit i. 4. Jag lärde mig mötesteknik och senare också att mygla. 5. Vi jobbade nog (tyvärr) mest med ”större” frågor som underutveckling, u-hjälp, Vietnamkrig och Fri Uppfostran. ”Skoldemokrati”, som det hette på den tiden, var nog den mest skolnära frågan.

Antonia Wulff Jobbar med internationell utbildningspolitik i Bryssel

Marianne Laxén Jobbat med jämställdhets- och kvinnopolitik i Norden sedan 1970-talet. Ordförande för Helsingfors stads jämställdhetskommitté sedan 2011. 1. Jag var konventsordförande i Laurellska skolan 1961– 62. Jobbade som FSS förbundssekreterare från oktober 1967 till slutet av september 1968, då jag valdes till generalsekreterare för Suomen Teiniliitto. 2. Skolungdomsdagarna i Tammerfors. 3. Samvaro och nya bekantskaper. 4. Under konventstiden lärde jag mig att ansvara för en organisation och att förhandla med lärarna. De var minst sagt konservativa och varje gång vi skulle arrangera något blev det mer eller mindre konflikt. Under förbundssekreterartiden lärde jag mig att lösa politiska åsiktskonflikter genom kompromisser och fick en möjlighet att sätta mig in i finländsk skolpolitik, samt hur intressebevakning skulle skötas. 5. Skoldemokratifrågan var den absolut viktigaste. Vi hade en egen spalt i Hufvudstadsbladet där vi kunde föra fram våra åsikter

1. Ungefär 2002 till 2006. Jag var förbundsstyrelsemedlem, ordförande för arbetsutskottet och sedan förbundsordförande i två år. Jag var också aktiv i Helsingfors elevers centralorganisation HECO. 2. Det är säkert egentligen ett skolbesök av något slag, men mitt första riktiga minne är en vinterkväll på kansliet i Helsingfors. Jag tror att det var ett möte för elevkårsaktiva i Helsingforsskolorna, men det enda jag minns var ivern över diskussionerna, engagemanget och alla dessa nya spännande människor! 3. Allt! Hela mitt liv kretsade ju kring FSS under mina år som ordförande och den gemenskap och den glöd som vi hade var nog något alldeles speciellt. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att uppleva en organisation med en lika fantastisk samhörighet som den i FSS. Sedan är det ju också roligt att inse att jag fortfarande, nästan tio år senare, jobbar med utbildningspolitik. 4. Allt från att skicka fax till att skriva politiska utlåtanden och tampas med gubbar i kostym. Sedan lärde jag mig nog också mycket om mig själv, om att jobba i grupp och om hur länge man kan leva på kaffe och choklad. 5. Vi jobbade mycket med jämställdhetsfrågor och skoldemokrati under mina år som ordförande. Sedan växte ju Kulturkarnevalen enormt under de år som jag var aktiv.

Eva Biaudet Minoritetsombudsman i Finland. 1. Under slutet av 1970-talet. Jag blev vald till HECO ordförande och det präglade sedan mitt jobb inom FSS. Efter studentskrivningarna 1979 jobbade jag en tid med skolan från Mittenförbundet och åkte mycket omkring tillsammans med FSS:s ordförande och generalsekreterare i skolorna. Jag minns den gamla kuplabilen som slirade omkring på hala vägar. Jag minns också att jag hade lite utmaningar med närpesiskan. 2. Mitt första starka ERIK minne är när jag och min kompis stod i en korridoren och behövde besluta oss för vilken politisk gruppering vi ville delta i. Då fanns det moderater, mittenförbundare och vänster om jag minns rätt. Vi beslöt oss för Mittenförbundet eftersom vi var starkt miljöengagerade redan på 70-talet. Anti-kärnkraftskampanjen var viktig för oss. Jag begrep faktiskt inte så mycket men gillade de tuffa debatterna om globala frågor och frågor som gällde


E b l 1 · 2 014

Tema: nostalgi

gallup

21

elevernas rättigheter. Jag kände mig genast delaktig av skolpolitiken. Jag kom från en skola där elevföreningen var aktiv och vi hade långtgående skoldemokrati. Jag hade suttit i läroverksrådet sedan jag var elva. 3. FSS har betytt väldigt mycket. Jag har haft stora fördelar av att ha politiserat under skoltiden. Dessutom träffade jag en massa intressanta människor och har naturligtvis delvis kvar mycket av de nätverk som då uppstod också mellan människor från andra politiska grupper. 4. Jag lärde mig mycket av att jobba tillsammans med andra och få till stånd beslut. Jag lärde mig hur beslutsfattandet i samhället går till, om hur man jobbar politiskt och dessutom vardaglig mötesteknik med protokollskrivande och sådant. Man tog ganska allvarligt på alla regler, stadgar och föeningsregistrets krav! Jag lärde mig massor om internationella frågor också. Det var sådant vi tyckte att unga människor skulle bry sig om. 5. Vi jobbade då redan med 12-årig skola, läroplanen som skulle ha mer socialt och globalt ansvar och mijlö, utrymmen för elevföreningarna i skolan, skoldemokrati, vilka straff som fick användas och vi var t.ex. negativa mot relegeringar. Vi hade starka diskussioner om grundskolan. Jag kom från en skola med specialpedagogik som var väldigt värdefull, men som var privat. Det var svårt att bevara pedagogiken, med t.ex. individuellt arbete istället för hemläxor, i den nya grundskolan och vi var ganska misstrogna mot den vanliga skolan, som vi tyckte var sämre. Idag ser jag ju det värdefulla med grundskolan.

Nina Granholm-Mäkinen Speciallärare i Yttermalax skola. 1. Jag var aktiv inom FSS 1981–84. Jag var suppleant i styrelsen något år, men deltog främst i Elevriksdagar och många seminarier. 2. Mitt första minne av FSS är positivt. Det var roligt att träffa många andra unga och aktiva från hela Svenskfinland. Men FSS kändes mycket politiskt i början av 80-talet, med indelningar i höger, vänster och mitten. Vid samma tid som jag blev aktiv bildades en grupp som kallades obundna och som ville komma bort från politiska falanger. Den gick jag med i. 3. FSS har betytt mycket för mig och var en viktig del av min tonårstid. Förutom att det var en mötesplats för unga från olika delar av Finland så var det roligt att bekanta sig med olika orter och kursgårdar i Svenskfinland. Tack vare FSS blev jag också aktiv i fredsrörelsen och rörelsen för ett kärnvapenfritt Norden och deltog i många demonstrationer. Mitt och min kompis engagemang ledde bl.a. till att vi blev utsedda av ungdomsföreningen i kommunen att delta i en internationell fredskongress för ungdomar i Moskva 1985.

Carl Haglund Finlands försvarminister och partiordförande för SFP. 1. Jag var aktiv under åren 1997-2000. Jag var chefredaktör för Elevbladet i två år och skrev även före det för tidningen. Som chefredaktör deltog jag aktivt också i styrelsens möten och andra FSS-evenemang. Efter min tid som chefredaktör gjorde jag bland annat utredningen (tillsammans med Marc Hinnenberg) som resulterade i att FSS gick ur Finlands gymansistförbund (SLL). 2. Det var en FSS samling i Tammerfors hösten 1997. 3. Jag har ännu många vänner från FSS-tiden, och har även massor goda minnen och mycket jag lärt mig som jag haft nytta av som politiker. 4. Jag har lärt mig massor om skol- och utbildningsfrågor, elevdemokrati och framför allt det att ungdomens engagemang och kraft alltid skall uppskattas och aldrig underskattas. 5. Vi jobbade med tolerans, mobbning, skolrenoveringar, rasism och elevkårsskolning. Jag tror tyvärr att det här är evighetsfrågor som alltid kommer tillbaka.

4. Att det är möjligt att påverka, men också att förändringar tar tid.

Antonia Ringbom Regissör, animatör, illustratör och producent. 1. Jag var aktiv åren 1962–65. Jag var konventsordförande i Apollo, alltså Laguska skolan, en 9-klassig flickskola med Lärkan som vänskola, och redaktör för konventstidningen TIDLÖSA.

5. Om jag minns rätt så arbetade vi inom FSS för att flickor och pojkar skulle kunna ha skolgymnastik tillsammans och att flickor och pojkar skulle ha lika många timmar var i träslöjd och textilslöjd. Under hela min skoltid fanns inte mixade grupper i gymnastik och flickorna hade bara en termin träslöjd. Det här var något som kunde variera från skola till skola. På 80-talet var jag vegetarian, men vegetarianer hade inte rätt till vegetariskt alternativ vid skollunchen. Det försökte vi ändra på via elevkåren och FSS. ”Det är bra att det finns platser, där unga får lära sig argumentera och att rösta innan de blir myndiga.”

2. Skoldanserna var minnesvärda, bl.a. i Norsen. Det var hemskt att sitta och vänta på att bli uppbjuden och ljuvligt om det någon gång skedde. 3. Själva FSS var mest aktuellt genom de vilda och roliga funktionärskurserna på Sandås pensionat i Bromarv. Jag deltog åtminstone två somrar och redigerade och illustrerade även den tidningen. FSS innebar även förbundsdagar och diskussionsdagar runtom i Svenskfinland. I Kristinestad träffade jag min första man! 4. Man fick lära sej mötesteknik, diskussionsretorik och att våga upphäva sin svaga röst. 5. Min tid var innan de stora politiska engagemangen. Vi hade tuffa könsrollsdebatter med Lärkorna.

Jag lärde mig grunderna för hur samhället fungerar.

Henry Wiklund Var verkställande direktör för Svenska Litteratursällskapet 1986–2008 och fungerar idag bl.a. som ordförande i Samfundet Ehrensvärd och ordförande i Svenska Klubben i Helsingfors. 1. Under sista halvan av 1960-talet. Slutet var då jag valdes till förbundets sista kurator sommaren 1970 för en kort tid tills kuratorsinstitutionen avskaffades. Jag tillhörde förbundsstyrelsen och jobbade en del med förbundets ekonomi. FSS förbundsordförande var jag 1969–1970. 2. Jag är osäker på vilket som är det första, men förmodligen FSS sommarkurs i Bromarf. Den var mycket lärorik och den sociala sidan – festerna för att säga rent ut – var väl utvecklade. Vi drillades konkret i mötesteknik, redovisning, protokoll osv. Under kursen drev vi ett elev-


E b l 1 · 2 014

Tema: nostalgi

gallup

råd, som då var ett nytt påfund. Till och med ordnades skriftliga prov, som nog var nyttiga, men tidsandan gjorde sedan slut på dylikt. Studentrevolten i Europa, vänstervågen och reaktionen mot tvång och ojämlikhet satte punkt för den traditionella inlärningen.

fick goda vänner, både i sin egen ålder och äldre som fungerade som bollplank, som man har kontakt med fortfarande idag. Det var nog ett av de bästa åren i mitt liv. 4. Jag lärde mig om skolpolitik och hur man konkret påverkar saker; vår stora insats var en skolrunda i hela landet. Starkast kommer jag ihåg dessa skolbesök ända från Uleåborg till Kotka och allt däremellan, då jag lärde känna hela svenska Finland. Vi sov på golv och det var just så som en folkrörelse eller ungdomsrörelse ska vara som när det är som bäst.

3. Egentligen kom konventet och FSS att avgöra mitt yrkesval. Vid de val som skulle träffas på tröskeln till gymnasiet var mitt sikte inställt på Tekniska högskolan och ingenjörskonsten, men efter att ha sysslat med konventets ekonomi blev ekonomin allt intressantare. Det ledde mig småningom till studier vid Hanken. I FSS lärde jag känna de olika tvåspråkiga landskapen och fått ett intresse för svenska frågor och varför inte också för politiken. Man verkade under mycket olika betingelser i olika delar av Svenskfinland. Samhället inklusive FSS blev i slutet på sextiotalet starkt politiserat med utmanande duster i skolungdomsvärlden. Dynamiken var stark och spännande. Det var lätt att dras med. 4. För det första lärde vi oss i tidig ålder hur man driver sina intressen, fattar beslut på kongresser och upparbetar ett spelöga för vad som är klokt och möjligt. För det andra var FSS en utmärkt miljö för det som numera kallas nätverkande och under min tid handlade det om att umgås med människor. Då fanns ingen elektronisk kommunikation. I FSS knöts många vänskapsband, som fortfarande består. För det tredje blev FSS den avgörande puffen till ett livslångt samhällsintresse och engagemang för kultur på svenska i Finland. Som sagt, mitt yrkesval avgjordes i skolungdomsrörelsen. 5. Jag var aktiv då tanken på skoldemokrati slog igenom och kan betraktas som den stora frågan. Den första förbundsordförande i FSS jag träffade var gymnasielärare. FSS leddes alltså av en lärare. Här skedde en stor förändring i slutet av sextiotalet. Elever och nyblivna studenter tog hand om sitt förbund. Konvent ombildades till elevråd och eleverna engagerade sig i skolans angelägenheter. Parter var allt mera renodlat elever, lärare och föräldrar. FSS markerade förändringen genom att döpa om sin tidning till Ung makt för en kort period. Förbundsdagarna döptes till elevriksdag. Internationella frågor uppfördes på agendan – Vietnamkriget, solidaritet med befrielserörelser i Afrika eller gerilla i Sydamerika sköljde även över elevrörelsen.

Max Arhippainen Har tidigare varit bl.a. Hufvudstadsbladets chefredaktör och fungerar nu som kommunikationsdirektör på Försvarsministeriet.

5. Vi jobbade med att få undervisningsmaterial på svenska och anordnade en namninsamling som vi räckte över till den ansvariga ministern. Det var ett stort jobb att anordna ERIK i Mariehamn år 1997, som samlade fler än 200 deltagande delegater.

1. Jag var aktiv inom FSS under början av 1980-talet. Jag var ordförande 1982–83, satt i styrelsen innan det och var chefredaktör för Elevbladet 1984–1985. 2. Jag var aktiv inom gymnasiets elevkårsstyrelse och halkade in i förbundet den vägen. 3. Överhuvudtaget gav FSS ett intresse för samhället och samhällsengagemang. 4. Som infödd helsingforsare fick jag upp ögonen för hela Svenskfinland och den personliga referensramen växte dramatiskt. Detta har haft bestående påverkan. ”Det som var kännetecknande för 1970–talet och början av 1980–talet var att olika politiska grupperingar, höger och vänster, stred om makten inom förbundet. Jag var den första ordförande som inte valdes från en politisk gruppering på en lång tid. Det som ändrades under min tid var sättet att mobilisera aktivister, från att tidigare få nytt folk från olika politiska grupper ändrades det till förmån för skolornas elevkårer.”

Ted Urho Redaktör och programvärd vid YLE Vega 1. Under min gymnasietid, från hösten 1996 till våren 1999. Den första Elevriksdagen jag deltog i var Mariehamn 1997. Jag satt med i förbundsstyrelsen. Jag gjorde även layouten för ett par nummer av EBL 2001, och har varit aktiv inom alumniverksamheten. 2. Det var hösten 1996. Marcus Rantala var generalsekreterare och vi kom med min kompis Markus Siivola, som var FSS ordförande 1995–1996, på kvällstid till kansliet för att kopiera något. Man fick inte upp porten på Stora Robertsgatan på kvällen, så man fick lov att klättra över grinden för att sedan rava upp till det råddiga och rent ut sagt skitiga kansliutrymmet på fjärde våningen. Det pyrde dammoln ur kontorsstolen och det kom bara kallt vatten ur kranen.

Marcus Rantala Statssekreterare vid Försvarsministeriet

Samhället inklusive FSS blev i slutet på sextiotalet starkt politiserat med utmanande duster i skolungdomsvärlden. Dynamiken var stark och spännande. Det var lätt att dras med.

22

1. Jag var förbundets generalsekreterare 1996–1997. 2. De första minnena är nog att jag flyttade från Vasa till Helsingfors och bodde en tid på kansliet på Stora Robertsgatan. FSS:s verksamhet hade legat nere i några år och nu gällde det att sätta organisationen på fötter. Kansliet hade använts som cykelverkstad och var i rätt så dåligt skick. 3. Min FSS-tid har betytt väldigt mycket. Det var orsaken till att jag flyttade från Vasa till Helsingfors och här har jag sen stannat. Det var en port till även annat samhällsengagemang och en grund att stå på för att senare kunna nå den position man har idag. Det var ett spännande uppdrag; att förändra skolan och förändra världen. Man

3. Gemenskap, kamratskap och intressanta diskussioner. Man har fått vänskapsband för livet. Det är också en tid man kan återgå till hela tiden. Även om det byts ut människor i snabb takt så gäller ”en gång FSS:are, alltid FSS:are”. FSS innebär för mig smarta ungdomar och intressanta människor som kommer att gå långt. Inom FSS bryr man sig om samhället och hela världen. 4. Hur man förhandlar; man kan ha olika åsikter men ändå vara vänner och man ska skilja på sak och person. Jag lärde mig att det är roligt att debattera och att det är viktigt att säga sin åsikt, och att det är viktigt att faktiskt formulera sina egna åsikter om olika frågor. 5. Vi debatterade vegemat i skolan; att göra det obligatoriskt eller inte. En fråga som löstes efter att jag slutade var att FSS bröt sig loss från Suomen Lukiolaisliitto (SLL), som det tidigare hörde till. Jag som hade mycket kontakt med SLL tyckte inte det var en bra idé, men efteråt tycker jag att det var rätt och att FSS har klarat sig bra som ett eget förbund.


E b l 1 · 2 014

Tema: nostalgi

gallup

23

1958, men när jag från vårt sommarställe i Pargas tog mig in till Åbo för att ta båten från Aura å till Mariehamn visade det sig att jag på något sätt hade räknat fel; båten hade redan lagt ut och tuffade mot Åland. Ett mycker positivt minne är däremot funktionärskursen på Lekholmen troligen år 1959, med Bengt Ahlfors som kursledare.

Susanna Ginman Chef för ledar- och debattredaktionen, Hufvudstadsbladet. 1. Från år 1973 fram till att jag skrev studenten år 1978. Jag hade många olika roller, jag var bl.a. medlem i styrelsen och i arbetsutskottet. Hösten 1978 arbetade jag som FSS:s dagsverkeskoordinator. 2. Jag var 14 år gammal och deltog för första gången i Elevriksdagen i december 1973 i Tammerfors. Jag blev imponerad, där fanns människor som jag beundrade och som hade intelligenta åsikter och kunde uttrycka dem väl. Det öppnade upp en ny värld för mig. 3. Väldigt mycket, både på det samhälleliga och det personliga planet. Jag lärde känna många människor som kom från olika bakgrund och hade olika åsikter. 4. Jag lärde mig grunderna för hur samhället fungerar och hur ett förbund fungerar. På min tid var förbundet politiserat på ett annat sätt än det är idag, och jag tillhörde vänstern som var i minoritet. Att föra en ständig kamp och att inte alltid få igenom det man jobbar för var en viktig lärdom för mig.

3. Oerhört mycket. Främst kanske allt det jag har lärt mig, men i lika hög grad alla de människor jag lärde känna under min aktiva tid i förbundet – inte bara i Finland utan i hela Norden. Många av dem har jag haft kontakt med hela livet. Viktigt var också att jag genom förbundets verksamhet stiftade bekantskap med så många orter i hela Svenskfinland. Särskilt minns jag ett besök i Mariehamn 1962 där jag bl.a. träffade den unga konventssekreteraren som tio år senare skulle bli min sambo och sedermera hustru. 4. Väldigt mycket, både om föreningsteknik och om social verksamhet inom tredje sektorn. De grunder jag lärde mig inom FSS har varit av avgörande betydelse för min fortsatta karriär. ”FSS - en skola för samhället” hette den historik som gavs ut 1987, och det är så sant som det är sagt.

1. Jag var mycket verksam inom FSS under åren 1949-1951. Jag redigerade förbundets tidskrift Svensk Ungdom och var med om att åstadkomma en palatsrevolution, 1949 eller 1950, minns inte om det var i Ekenäs eller Åbo. “FSS var en liten mellanetapp i mitt liv. Samtidigt gjorde jag Norsens tidnings Kamraten och var sysselsatt med mycket annat. Lokalen låg ju i Norsens källare och kunde användas till mycket. Något odödligt intryck fick jag inte av FSS, men eftersom jag var mångsidigt aktiv var jag aktiv även där”.

Det kändes som att jag hade hittat ett andningshål, ett forum fullt av världsförbättrare.

5. På den tiden var den nioåriga grundskolan aktuell. Vi jobbade för en tolvårig enhetsskola, d.v.s. att alla får gå i skola i tolv år. Utöver utbildningspolitik var en annan stor fråga det globala ansvaret och solidariteten. Vietnamkriget pågick fortfarande och i Sydafrika rådde apartheid, och inom FSS jobbade vi med att öka kunskap om hur människor har det i andra delar av världen. FSS deltog ivrigt i dagsverkeskampanjer och jag var involverad i det arbetet.

Li Andersson Ordförande för Vänsterunga och stadsfullmäktigeledamot i Åbo. 1. Jag var aktiv åren 2003–2007. Under min gymnasietid var jag medlem i styrelsen och ett år efter gymnasiet fungerade jag som generalsekreterare. Per Edvin Persson Var bl.a. direktör för Finlands vetenskapscenter Heureka 1991–2003. 1. Min aktiva tid var 1967–1970. Jag satt i förbundsstyrelsen 1968–69, var generalsekreterare 1970 (våren) och förbundsordförande 1970 (hösten).

Mikael Reuter Språkvårdare och har bl.a. varit byråchef vid Institutet för de inhemska språken.

Jörn Donner Bland annat riksdagsman, regissör och författare

2. Diskussionsdagarna i Åbo 1967 då man diskuterade hela natten och förbundsdagarna i Gamlakarleby 1967 då man reste upp med hyrd järnvägsvagn och bodde i den på spåret i stans järnvägsstation, sex man i var kupé.

2. Mitt första minne är ERIK i Vasa år 2003. Det kändes som att jag hade hittat ett andningshål, ett forum fullt av världsförbättrare. Jag kommer ihåg styrelsen som en cool grupp med sina röda huppare, och minns att vi debatterade språkundervisning. 3. Jättemycket. Efteråt har jag insett hur unikt FSS är i och med att förbundet verkligen fungerar enligt principen ”för unga av unga”. I FSS hittade jag någonslags politiskt hem och skapade kontakter och fick många vänner som jag fortfarande har nära kontakt med idag.

1. Jag var styrelsemedlem åren 1960–1962 och 1963– 1964 och fungerade som ombudsman 1963–1964.

3. och 4. Mycket: man lärde sig t.ex. föreningsteknik och hur organisationer fungerar, vilket har varit en nyttig lärdom för hela livet. Man fick vänner för livet.

4. Allt jag vet om organisationsarbete. Speciellt mycket lärde jag mig under året som generalsekreterare. Jag har haft stor nytta av allt jag lärde mig om människor, utbildningspolitik, föreningsbyråkrati och hur man ordnar evenmang.

2. Det mest konkreta första minnet är pinsamt. Det var meningen att jag skulle representera mitt konvent (Tölö svenska samskola) på förbundsdagen i Mariehamn

5. Den stora frågan var skoldemokratin. Åren 1969–70 var ju i hela studievärlden omvälvande och så gott som alla stödde en man-en röst. Ack ja!

5. Vi ville slopa studentexamen. Vi jobbade mycket för jämställdhet i skolan och med att ordna internationella evenemang.


E b l 1 · 2 014

24

Tema: nostalgi

Före sin tid Text: Karolina Lång

Då man föreslår att också elever ska höras i skolan ser vissa lärare och rektorer det som något nytt och nästan revolutionerande. Man kanske räds för någon slags elevanarkism, men faktum är att idén om eleverna som delaktig part i besluten som fattas i skolan inte alls är en ny idé. Redan på slutet av 1800-talet bildades så kallade konvent i skolorna i Finland. Konventen var föregångare till dagens elevkårer, och förutom det fanns både progressiva utbildningsivrare och nytänkande skolor gällande frågan vid sekelskiftet och i början av 1900-talet. Ett exempel på en person som drev elevernas sak var svenskan Ellen Key, en nydanande pedagog vars tankar kunde tillämpas till och med på 2000-talets skola. I sin litteratur talar Key mycket om vikten av att se eleverna som individer och om lärarens roll. Key ser läraren mer som en handledare än en auktoritet och uppmanar till att eleven själv nyfiket ska söka kunskap. Key talar även om betydelsen av att binda samman undervisningen med verkligheten runtomkring, vilket också FSS lobbat för i år, alltså över 100 år senare. Och som allt detta inte vore nog, startade Key också en debattklubb kallad ”Det fria talet” i en flickskola i Stockholm i slutet på 1800-talet. Men inte bara i Sverige fanns moderna idéer kring skola och utbildning. År 1928 grundade Laurin Zilliacus Tölö svenska samskola, mer känd som Zillen. En skola med egen bank, eget ”domstolsväsende”, praktiskt taget inga hemläxor och skoldemokrati innan ordet knappt var påkommet. En skola utan läxor? Ja, det stämmer faktiskt. Det som var rätt unikt för Zillen var att eleverna hade timmar under skoltid för självständigt arbete, vilket betydde att läxorna kunde göras i skolan istället för hemma. Zillen låter lite som en drömskola, men samtidigt hade också skolan sina brister. Det var en privatskola, vilket betyder att alla inte hade möjlighet att studera där och när den allmänna grundskolan infördes i Finland på 1970-talet lades skolan ner. Pedagogerna Zilliacus och Key var kanske före sin tid, men jag är fast besluten om att det nu är de självständiga elevernas och skoldemokratins tid.

Zillen – skolan som grundskolan trampade ner” lyder rubriken för en text om Tölö svenska samskola i Elevbladet nr 1 år 1980.


E b l 1 · 2 014

Tema: nostalgi

recept

25

nostalgirecept s a m m a n s t ä l lt av: Celinda Nordlund

Gl ace au four (4 port.) 4 äggvitor (viktigt att det inte kommer med ett uns av äggula!) 2 msk strösocker 1 paket vaniljglass 1 kladdkaka ev. hallon till servering

Radiokaka Radiokaka är ett bakverk som i radions barndom på 1920-talet lanserades med fördelen att den kan ätas ljudlöst, utan att det knaprar, vilket var en fördel när man lyssnade på radio med hörlurar och ljudsvaga kristallmottagare.

Gör så här:

Värm ugnen så mycket du kan och sätt även på grillen. Vispa äggvitorna till hårt skum. Rör ner sockret och vispa vidare. Skär ut kladdkakan lika stor som glasspaketet och minst 2 cm tjock. Lägg den på ett ugnsfast fat. Lägg på glassen och täck noga med äggvitan. Det får inte vara några hål, då sipprar värmen in. Sätt in fatet i ugnen i ett par minuter, tills äggvitan är ljusbrun. Servera genast, gärna med hallon.

Räkcoc k tail med passionsfruk t 500 g räkor med skal 2 avokador 2 salladslökar 4 passionsfrukter Dressing: 1 msk fransk senap 1 msk honung 3 msk olja 2 krm salt

Gör så här:

Skala räkorna. Skala, kärna ur och tärna avokadorna. Skölj och finstrimla salladslöken. Halvera och gröp ur passionsfrukten. Fördela sallaten i 4 portionsglas. Lägg på räkor, avokado, lök och till sist passionsfrukten. Rör ihop senap och honung. Tillsätt oljan, lite i taget och rör emellan. Smaka av med salt. Häll dressingen över cocktailen och servera genast med rostat bröd.

20 bitar Ingredienser 150 g smör 300 g choklad 1 dl florsocker ev. 1 msk pepparkakskrydda 2 st äggulor 20 st mariekex Gör så här:

Smält smöret i en kastrull. Ta den från värmen. Bryt chokladen i bitar. Lägg ner dem i smöret och rör tills de smälter. Rör ihop florsocker, pepparkakskrydda om du vill, och äggulor. Rör ner den ljumma chokladsmeten. Klä en avlång form, ca 1 liter, med plastfolie. Bred ut ett lager chokladsmet i botten. Varva sedan kex och smet. Avsluta med smet. Låt stelna i kyl över natten. Skär kakan i skivor med vass kniv.


E b l 1 · 2 014

Tema: nostalgi

Emils språkhörna

26

Emils eminenta språkhörna

Den här gången i språkhörnan ska jag lufta lite på gamla dammig ord som jag tycker har fallit i glömska, men som du ändå borde känna till och gärna använda. Dessutom ska jag nämna några fenomenala idiomatiska uttryck.

Text:

www.

Emil Ehnström

skolungdom.blogspot.fi

Goddag Yxskaft , är ett uttryck som är

Att ana ugglor i mossen är inte

Att tappa hakan handlar inte om en fett-

precis lika logiskt som det låter. Man har använt sig av “Goddag Yxskaft” sedan 1800­talet och enligt legenden så skulle en man ha suttit och täljt ett yxskaft. Täljaren hade dålig hörsel och när en förbipasserande sade “Goddag” åt honom så antog han att han frågade vad han täljde och han svarade “Yxskaft”.

något drömscenario för ornitologer, utan ett annat sätt att säga att man misstänker att någonting inte är som det ska och att någonting har gått snett. Uttrycket kommer från Danmark från den tiden då det ännu fanns vargar där, och löd ursprungligen “Der er ulve i mosen” och ulv betyder i det här fallet varg. Sen försvann vargarna från Danmark och man började använda sig av ugglor istället.

sugning av ansiktet utan är ett sätt att beskriva att man är väldigt överraskad och häpen över något.

Alligatorpäron är ett ganska roligt

namn tycker jag! Kan du gissa vilken frukt det handlar om? Avokado naturligtvis. Namnet kommer helt enkelt från att avokadons skal påminner om skinnet på en alligator och att båda är livsfarliga...

Veta hut är ett kort och användbart uttryck

för lärare i stökiga klasser! Det betyder helt enkelt att man ska uppföra sig väl. Om någon säger åt dig att veta hut så ska man helt enkelt skärpa sig, så nu vet du vad lärare snackar om när den talar om hut.

Slå huvudet på spiken kan ju låta gan-

ska blodigt om man tolkar det bokstavligt. Egentligen så ska man använda uttrycket i en helt annan bemärkelse. Att slå huvudet på spiken betyder att man träffat rätt i något i en diskussion. Man kan till exempel säga “Ett nytt köpcentrum till Esse? Där slog du allt huvudet på spiken! Det är precis vad vi behöver!”. Uttrycket har sitt ursprung i att man prickar rätt då man slår med en hammare på spikhuvudet (den ändan på spiken man slår på). Kuc kumaffens är ett ord som jag aldrig nå-

Gör a kål på någon eller ta kål på någon betyder inte att man är en grön

alkemist som försöker omvandla saker till sin favoritgrönsak utan att man försöker få någon att försvinna, dö eller alternativt bli hackad i bitar som kål i en kålsoppa. För att ta ett helt 100% påhittat exempel så kan man säga “Den här kylan håller på att ta kål på mig” när man menar att man håller på att bli så trött att man bara vill flytta till Solkusten.

Att var i sitt esse har inget att göra med

stolta österbottningar från den lilla byn Esse i Pedersöre. Att var i sitt esse betyder att man är i rätt form på rätt ställe. Ni vet då när man känner “Nu, här hör jag hemma”, den känslan som en bibliotekarie har i biblioteket eller sotaren har i skorstenen.

gonsin hört någon uttala, men tack vare gudagåvan internet så har jag luskat fram att det faktiskt existerar ett så udda ord som kuckumaffens! Det är väldigt användbart och betyder ungefär utmärkt. Jag uppmanar alla att börja använda det här uttrycket för hur vacker kommer inte den dagen att vara då man kan säga “det var nog Kuckumaffens att Ehnström blev president i år igen!”.


E b l 1 · 2 014

Tema: nostalgi

kolumn

27

Text: Siri Fagerudd

Smaklig måltid En nära vän till mig berättade om sin lillasyster som en dag kom hem vrålhungrig och med gråten i halsen. Det kom fram att då hon i skolans matsal tagit lunch åt sig hade resten av sjätteklassisterna stirrat på henne som om hon varit en fullständig galning. De verbala attackerna började hagla: ”Men HYI va snuskigt, äter du skolmat?!”, ”Alltså usch, det trodde jag inte att DU gjorde..”, ”Ujjjj, den där tonfisksalladen ser ju ut som kakka!”. Följaktligen vågade hon inte äta, utan försökte desperat reparera skadan och blidka sina klasskompisar genom att slänga bort den fullständigt ätbara portionen skolmat hon precis tagit åt sig. Att gilla skolmat tycks ha blivit något ”ocoolt”, något nördigt och oacceptabelt. Speciellt i lågstadiet var det nästan obligatoriskt att tycka illa om skolmaten - i alla undersökningar om trivsel i min skola hamnade missnöje gällande lunchen lätt högst på listan. Det konstiga var, att man aldrig riktigt hörde några specifika argument som stödde dessa något aggressiva åsikter. Man sade helt enkelt bara att maten var dålig. Och det var den respons som köksorna fick nöja sig med. Då man hojtade ”Tack för maten!” in till köket efter att ha ätit fick man blickar som

antydde att man antingen inte var riktigt frisk eller att man försökte låta inställsam. Skolan försökte med det mesta för att få eleverna att uppskatta skolmaten. Man började sätta upp små lappar där det stod saker som ”Smaka av allt”, ”Tänk på barnen i Afrika”, ”Ät så blir du stark och stor, annars blir du bara snor” och andra, om möjligt ännu konstigare, små verser. Ett tag tog man bort avfallshinken helt och hållet för att minska mängden mat som slängdes. Detta ledde dock bara till att man (både elever och lärare) lindade in sina halvtuggade leverbiffar i servetter och diskret slängde det aningen sönderfallande, köttluktande knytet i närmsta papperskorg. Ingen större framgång med andra ord. Min farfar berättade en gång om hur nytt och spännande det var med skolmat för honom och hans årskurs. Ofta fick man bara välling, men lunchen var ändå något man alltid såg fram emot. Det var brist på det mesta i många hem, också på mat, och ransoneringen var en del av vardagen. För mindre än 60 år sedan var skolmaten alltså en daglig succé. Trots att menyn inte innehöll nästan någon variation alls. Idag är trenden nästan den motsatta. Många gnäller, många hoppar

till och med över skollunchen. Då man är hungrig lider koncentrationsförmågan, och dessutom tror jag att vi alla varit med om någon lektion då ens mage tycker man gett den alltför lite uppmärksamhet och sätter igång med att imitera valars parningsläten på högsta volym. Med tillhörande hostattacker som ett desperat försök att överrösta magkurret. Förlåt, sade jag ”magkurret”? Jag menade ”mag-AVGRUNDSVRÅLET”. Jag vet att mat kanske inte ser så inbjudande ut alla gånger (jag har själv utfört x antal misslyckade experiment, oftast involverande brandalarm, ångest och uppstötningar). Och ja, tonfisksalladen kanske ser lite ut som kakka, men den är överraskande god! Och till och med nyttig! Ni kan vara lugna, jag ska inte predika om tallriksmodellen. Men jag vill ändå avslutade med något någorlunda klokt: Skolmaten är en av de många saker vi idag tar för givet. I alla fall jag tänker inte alla gånger på hur länge kökspersonalen stått och passionerat viftat med potatisskalare och soppslevar innan maten hamnade på min bricka. Den liksom bara kommer dit. Senast igår stod jag tvekande framför avfallshinken med till synes 70% av Finlands totala mängd potatismos moloket kvar på tallriken. Man tar ofta åt sig utan att tänka efter. Så nästa gång du står i matkön, redo att plocka åt dig så många fiskpinnar som ryms på tallriken, tänk på barnen i Afrika. Och på kökspersonalen. Och på farfar. Smaklig måltid!


E b l 1 · 2 014

Tema: nostalgi

kulturRecensioner

28

text: Nanó Wallenius

En k är le k s s å n g signe r a d M u r a k a mi Norwegian Wood (2003) Haruki Murakami Nordstedts

En orkestral version av The Beatles gamla dänga Norwegian Wood får huvudet att gå runt på 37-åriga japanska Toru Watanabe. Han slungas bakåt i tiden medan han sitter på ett flyg i Europa och begrundar de tyska landskapen på andra sidan av det tjocka flygplansfönstret. Den omöjliga och smärtsamma stora kärleken Naoko dyker upp i hans tankar när han börjar filosofera runt sina minnen. Läsaren kastas in i något som liknar en dagbok om Torus kärleksliv och hans sexuella eskapader. Haruki Murakami är verkligen västvärldens nya författarälskling från fjärran östern och det är många som uppskattar hans något svävande men direkta språk. Likt en bomb slog han ner i Japans bokaffärer med Norwegian Wood år 1987 - idag har boken sålt över 4 miljoner exemplar i Murakamis hemland. År 2000 översattes Norwegian Wood till engelska för att tre år senare översättas till svenska. Även i Europa har boken skördat stora framgångar. Boken är en av Murakamis mer realistiska böcker då han vanligtvis tycker om att experimentera med litteraturgenrerna sci-fi och fantasy. Boken beskriver Torus ungdom i 60-talets Japan. Han läser några kurser vid universitetet men lever ett ganska tråkigt

liv med tillfälliga ligg och observationer av omvärlden. Han är inte heller intresserad av att gå med i den japanska studentorganisationen som strejkar och kräver revolution, men han är desto mer intresserad av hans döde kamrats stillsamma och sköra flickvän Naoko. En dag dyker hon upp i hans närhet och efter att ha spenderat en känslosam natt tillsammans försvinner Naoko spårlöst. Det visar sig senare att hennes psyke är av det skörare slaget och att hon checkat in på ett mentalvårdshem uppe bland bergen. Toru håller kontakten med Naoko via brev men blir samtidigt intresserad av spralliga Midori som läser samma kurs som Toru. Midori är Naokos motsats och Toru slits mellan sina känslor. Så småningom får Toru åka och hälsa på Naoko bland bergen, där han får veta att hon är i väldigt dåligt skick. Paret har några djupa konversationer och Toru lämnar bergen med nytt hopp. Boken är skriven ut ett tydligt manligt perspektiv, och det är väl ändå inte särskilt konstigt med tanke på att huvudpersonen är en man. Men hur jag än försöker att låta bli så får jag ändå avsmak för hur otroligt mycket fokus det är på Torus sexuella preferenser och njutning i boken. Torus kvinnor verkar aldrig förvänta sig något tillbaka av honom

och det handlar väldigt mycket om hur han ska bli tillfredsställd utan att det någonsin finns krav på att han ska ge någonting tillbaka till tjejerna. Hur som helst så är ju boken skriven på 80-talet och beskriver dessutom 60-talets Japan, var könsstereotyperna inte alls var eller fortfarande är lika ifrågasatta som i Norden. Kvinnosynen må vara unken i de äldre upplagorna, men jag har hört rykten om att de nyaste svenska utgåvorna av Norwegian Wood lär vara något bearbetade så att det även finns fokus på de kvinnliga karaktärernas sexualitet. Trots allt beskriver Murakami kärlek på ett otroligt tillgängligt, målande och vackert sätt. Hans kraftfulla men kortfattade dialoger varvas mycket effektivt med mer uttänkta utläggningar av huvudkaraktärens djupare tankar och resonemang. Språket är välvalt med precision men känns aldrig invecklat, utan flyter på och gör boken snabbläst och cinematisk. Haruki Murakami har en alldeles särskild berättarröst som är både lätt att ta till sig och att känna igen, och jag gissar att det är det som har gett honom en ständigt växande läsarskara.


E b l 1 · 2 014

Tema: nostalgi

kulturRecensioner

29

text: Nanó Wallenius

K amp e n m ot de t fö r f l u t n a Svinalängorna (2010) Regi: Pernilla August Manus: Susanna Alakoski (roman), Pernilla August & Lolita Ray (filmmanus) Längd: 99 min. Barntillåten. Noomi Rapace, Ola Rapace, Outi Mäenpää, Ville Virtanen, Tehilla Blad m.m.

Ett par i trettioårsåldern morgonmyser i sängen när deras två döttrar i lågstadieåldern kommer insjungandes med en bricka med te och frukost. Det är en utåt sett underbar och kärleksfull luciamorgon för denna svenska familj. Harmonin avbryts dock av ett telefonsamtal från en försvunnen mormor med finsk brytning och efter det är inget sig likt. Mamma Leena (Noomi Rapace) lägger snabbt på luren och ser ställd ut. Telefonen ringer igen, Leena lyfter på luren och springer in i badrummet. Hon låser dörren bakom sig medan hon darrande lyssnar till rösten i luren. “Jag ringer från Ystad lasarett. Din mor bad mig ringa dig. Hon försökte nyss själv men samtalet avbröts visst. Hon är svårt sjuk. I värsta fall har hon bara timmar kvar. Hon vill att

du kommer”. Leena får något svart i blicken. Leenas man (Ola Rapace) är ett frågetecken och vill veta vad som hänt. Ena dottern säger att hon inte ens visste att de hade någon mormor. Leena kämpar mot minnena. En swimmingpool, en simtävling, en baddräkt som inte är en riktig baddräkt som byts ut mot en baddräkt som egentligen är för stor. En pappa som med stark finsk brytning säger att familjens solrosor ska bli de finaste i Sverige när de flyttar in i den nyrenoverade 70-talslägenheten i Ystad. Samma pappa slår mamman, super skallen av sig och välter julgranen mitt framför barnen på julafton. Lägenheten stinker värre än en soptipp då föräldrarna är inne i en suparperiod. Mamman älskar pappan hejdlöst och förlåter gång på gång, trots att Leena och hennes bror är livrädda. Leena är den enda synbart räddande länken som håller någon form av ordning och reda i hemmet när livet är som asigast. Hon tvättar golven som är fulla av hundskit och urin, håller för lillebrors öron, häller ut pappas sprit - denna elvaåriga flicka vill så gärna bara ha en normal, svensk familj. Noomi Rapace gör en intensiv och kraftfull tolkning av Leena, den totalt omskakade och överspända mamman som gör sitt bästa

för att ens klara av att titta på sin döende mor i sjukhussängen. Hatet mot det finska superiet och den finska familjen som inte var som alla andras är svårt att undvika. Tehilla Blad spelar en mycket trovärdig ung Leena som med jämna mellanrum tittar förskräckt upp på, i sina ögon, groteska föräldrar som förstör allt de kommer åt. För rollfiguren Leena är detta ett trauma, något hon uppenbarligen ägnat större delen av sitt liv åt att förtränga. Sverigefinska Susanna Alakoskis debutroman med samma namn som filmen fick mycket uppmärksamhet i både Sverige och Finland när den kom ut år 2006. Alakoski själv har vuxit upp med erfarenheter som liknar Leenas, men Svinalängorna är absolut ingen självbiografi enligt författaren själv. Under 60- och 70-talet var det många finländare och finska familjer som sökte lyckan i grannlandet Sverige för att hamna underst i ett nytt samhälle och sedan hamna i missbruk och bli bespottade av Sveriges befolkning. När filmen signalerar att någonting håller på att gå fel håller tittaren andan, och det tydliga perspektivet från barnet Leenas ögon gör det extra skrämmande. Mixen mellan perspektivet från den vuxna Leena och barnet Leena utförs ytterst skickligt och skapar en känsla av att sitta på nålar. Svinalängorna är en viktig historia och en otroligt välgjord, vacker och sorglig film av långfilmsdebuterande regissören Pernilla August, och precis som boken är även filmen väldigt svår att bara skaka av sig.


E b l 1 · 2 014

Tema: nostalgi

30

SKOLAN NU O C H DÅ

Skol an är myc ket bättre nu

Text: isabella knopman

Foto på Berit Björklund & Kurt westerlund: isabella knopman

Att gå till skolan i regn och rusk var ingen ovanlighet för barnen och bristen på varm skolmat fick ingen att höja på ögonbrynen. Så var det förr då Berit Björklöf och Kurt Westerlund gick i skolan. Då den Karis-födde Berit fyllde sju år började hon i Karjaan Suomalainen kansakoulu. Detta var år 1937. Hon valde att börja i en finsk skola eftersom hon fick både finska och svenska hemifrån och hade fått ett omedvetet språkbad under hela sin uppväxt. Efter två år i folkskolan bytte hon till Karis Billnäs samskola. - Eftersom jag bara hade lärt mig skriva finska i min tidigare skola så var jag mycket dålig på svensk renskrivning och ganska så knagglig på högläsningen. Med tiden blev jag lite ökänd just på grund av det, berättar Berit och ler stort. Skolan började alla dagar klockan 8 och efter det hade man lektioner till klockan

10. Sedan följde en matpaus. Dock fick man ingen mat från skolan utan blev tvungen att ha med egen matsäck. Kurt som hade en fem kilometers skolväg brukade ha med bröd och mjölk, medan Berit bodde så nära skolan att hon kunde gå hem och äta. Efter lunchen fortsatte dagen till cirka klockan 15, ibland till lite längre. - Vi gick även i skola på lördagarna och då slutade vi så sent som kvart över fem. Trots att vi var ”lediga” på söndagen hade vi massor med läxor till måndagen och jag kommer aldrig att glömma alla långa översättningsövningar vi brukade få, berättar Berit. Disciplinen var betydligt strängare förr än nu. Då man ville tilltala läraren använde man ordet magistern och då man blev tillfrågad steg man upp då man svarade. Idag skriker man antingen ut svaret så att ingen i misstag ens skall hinna före eller, eller så räcker vi upp handen. Ord som magistern och att vi skulle stå upp förekommer inte längre. Under kriget

Berit Björklund

I november 1939 började vinterkriget. Då blev det inte mycket till skolgång för Berit eftersom skolan stängdes. För Kurt gällde det bara att byta från Ekenäs skola till Västervik där skolan var i full gång, trots att kriget var nära. Då kriget sedan tog slut och skolan skulle börja igen för Berit kom det otäcka beskedet. - Skolan hade brunnit ner. Klasserna spriddes ut till andra lediga lokaler och lärarna fick vandra emellan dem. Det var tunga tider för oss alla, förklarar Berit. I Karis Billnäs samskola gick några hundra elever medan det gick betydligt färre i Västervik. - Vi var cirka 15 stycken i ”småskolan” där klasserna ett och två gick och i ”storskolan” lite fler, säger Kurt. I Västervik var det en lärare per skolbyggnad, som höll alla lektioner i alla ämnen.

Kurt Westerlund - Jag kommer inte riktigt ihåg hurdana ämnen vi hade men läsning och biblisk historia hade vi åtminstone, berättar Kurt och ser fundersam ut. I Karis var systemet något annorlunda. Där var det en lärare per ämne och klasserna var uppdelade i a och b, med 15 till 20 elever per klass. - Religion var viktigt för oss och vi läste bland annat Apostlagärningarna men finska, svenska, matematik och fysik gick vi även igenom, berättar Berit. Berit tyckte mycket om gymnastik och det ordnades årligen uppvisningar. En kör fanns det också likaså skoltidningen ”Snilleblixten” men för övrigt fanns det inte många aktiviteter utanför skoltiden för de unga. Ett annorlunda konvent

Konvent var det en gång i månaden, men den fungerade inte som idag med olika intagningar och pinsamheter, utan det var en


E b l 1 · 2 014

Tema: nostalgi

SKOLAN NU O C H DÅ

31

stor dans ordnad av en utvald kommitté och övervakad av en lärare. - Det var så trevligt med musik och dans och flickorna satt snällt och väntade tills pojkarna kom och bjöd upp oss. En gång ordande vi samkonvent med Ekenäs och Hangö och då övernattade vi. Det var verkligen kul, Berit ler vid tanken på minnet. Slutade skol an

Då Kurt fyllde 14 år hoppade han av skolan. Året var 1949. - Jag hade inte lärt mig någonting det året och läraren var inte bra. De bytte hela tiden lärare och de som stannade längst, stannade knappt en termin, säger Kurt bistert. Efter att ha slutat började han arbeta i skogen med att hugga ved och under sommaren hjälpte han till på jordbruken. Hans första riktiga anställning blev som lantbrevbärare och han trivdes riktigt bra. Berit fortsatte sin skolgång och gick i gymnasiet. - Studentskrivningarna var annorlunda från i dagens läge. Vi skrev en real som innehöll alla ämnen och man var tvungen att bli godkänd, annars blev man inte student tillsammans med de andra och det satte enorm press, förklarar Berit. Vad hände sen?

Efter gymnasietiden visste hon inte riktigt vad hon skulle hitta på så hon började en tre månaders praktik vid Ekenäs kretssjukhus och insåg att det var hennes kall. Berit flyttade då till Åbo där hon gick i en sjuksköterskeskola och specialiserade sig till laboratoriesköterska. - Jag har aldrig ångrat mig. Jag tycker verkligen om yrket än idag trots att jag är pensionerad sedan länge, förklarar Berit. I år är det 65 år sedan Berit blev student, tiden har haft sin gång och många saker har ändrat inom skolsystemet. - Vi betalde en årlig terminsavgift och allt material. De fanns många som inte hade råd och jag hade tur som fick möjligheten att gå i skolan. Dagens barn förstår inte hur tacksamma de borde vara över att grundskolan är gratis för då har man i alla fall någonting att stå på, en grund, konstaterar Berit. Så en sak är säker. Det var inget fel på skolan förr, men den är mycket bättre idag.

På bilden hittar vi Ragnar Nordström längst till höger, brevid den allvarliga läraren, på den nästöversta raden. Bild tagen år 1927. text: johanna ahl skog

Ragnar Nordström, 94, från Vasa delar med sig av sina skolminnen: Jag började som en 6-åring i Vasa Svenska folkskola år 1927. Då hade alla elever egna griffeltavlor på sina bänkar, där man lärde sig att skriva och räkna. Först på trean, när lärarna ansåg att vi var mogna, fick alla varsitt bläckhorn och stålpenna att doppa det i. Före det hade vi bara blyerts då vi skrev. Jag kommer ihåg hur knepigt det var att skriva en sida utan plumpar och klått, men efter ett tag blev man van. I alla fall de flesta av oss. Vi fick all vårt material gratis från skolan, även pennor och kritor som var dyrt för min familj. Vilken tur! Jag bodde på den här tiden i en lokal i skolbyggnaden som man kunde hyra. Det var enklare att bo nära skolan, så slapp man långa transportsträckor. Så därför åt jag alltid ”hemma”. Men skolmaten var vad jag hörde helt acceptabelt. Mina vänner brukade ta med sig sin egen mjölk i glasflaska. Det som jag kommer bäst ihåg från skolan var historielektionerna, eftersom vår lärare var välidgt kunnig och berättade på ett intressant sätt. Årtal var dock viktigt att komma ihåg, för att klara av proven. Matematiken var dock ett bekymmer, eftersom alla tabeller skulle

man kunna utantill. Det var inte min starka sida. Man lydde lärarna och såg till att sköta sig väl. Skolkande existerade knappt och man var aldrig heller borta från skolan då man var sjuk. Om man var borta från skolan utan lov, fick man nog en rejäl bestraffning, t.o.m. stryk. Mobbning förekom inte lika mycket som idag, men såklart skojade man ibland för mycket med sitt kompisgäng. Det fanns också folk som bjöd på sig, och gjorde små bus då och då. De betedde sig dock likadant när de blev vuxna. När jag tänkter efter, så fick jag en gång en örfil av min lärare i folkskolan, eftersom jag under en genomgång av ”putta” (en lek där man ska kasta en 10 penning mot en väg och ägaren av den penning som studsar längst tillbaka vinner alla kastade penningar) hade gjort ett misstag och kastat fel. Det blev en hel del skvaller under rasten efter min kraftfulla och finlänska svordom. Det var lika lite roligt som våra gymnastiklektioner under eftermiddagarna.


E b l 1 · 2 014

Tema: nostalgi

En de m o n str ation f ör fr ed i Smed s by å re t 1982

“Låt oss leva” krävde en grupp 12-åriga elever från Smedsby Böle lågstadium år 1982 under en demonstration för fred i världen. Bakgrunden till att demonstranterna höjde sina röster var troligen 80-talets kapprustning mellan USA och Sovjetunionen. Dessutom utkämpas Falklandskriget mellan Storbritannien och Argentina. En av de få som bevittnade demonstrationen var den 5-åriga Henrik Smulter (på cykel), som blev intresserad av hur världen fungerar och senare blev lärare i historia och samhällslära i Högstadiet i Petalax.

Tack till Henrik Smulter och Amina Elezovic.

32


E b l 1 · 2 014

Tema: nostalgi

A l lt va r j u bättre förr... Allt var bättre förr. Så tycker i alla fall Josef, som just har satt sig ner vid sitt köksbord för att inta någon form av frukost. Han har stannat upp, så som man gör när man sovit lite för länge, och nu har blicken frusit mellan smörkniven och kossan på mjölkburken. Inget konstigt med det. Människor blickar ibland ut i tomma intet. Det intressanta är vad de tänker på. Han tänker inte på äggen han just lade i en kastrull för att koka. Inte heller på att vädret där ute varken är varmt eller kallt. Han tänker inte ens på att han antagligen sitter och tänker på precis samma sak som överraskande många människor. Josef sitter och tänker på att allt var bättre förr. Vilket löjlig tanke kan man kanske tycka, men i Josefs huvud verkar det ganska logiskt. Han funderar på hur det var då han var liten. Allting var så enkelt. Det kom mat på bordet. Man fick springa och skrika och ingen tyckte man var konstig (som en liten parentes kan jag nämna att Josef faktiskt testade på att springa och skrika i en ålder av 20 år men då slutade det med ett polisförhör). Som barn fanns det inga problem (antagligen fanns det nog problem men Lill­Josef tänkte väl

knappast på dem utan mer på hans lilla röda bil). Dessutom så behövde man inte oroa sig över pengar. Allt blev serverat på en gul Tupperwarebricka. Förr så var naturen också renare och det fanns massor av glaciärer medan dom nu bara försvinner, precis som knapparna försvann från mobiltelefonerna. En sådan behöver man också idag. Hela tiden och överallt. Om din kompis tittar bort för en tiondelssekund så ska du genast kolla upp ditt Instagram­flöde för att inte verka asocial på nätet. Josef fnyser till lite och ler när han tänker på hur roliga tankar han har. Man ska sitta på kontor. Josef drömmer tillbaka till tiden då man fick jobba ute i friska luften på åkrar och sjöar. Man fick en vacker solbränna och äkta muskler (sådana som faktiskt är användbara och inte sådana muskler som Josef nu har, som han skaffat på gym och som bara är bra för att visa upp). Man måste ju tänka på sitt utseende. Idag ska man ha hårgel och citrondoftande schampo. Förr behövde man bara spotta i handen och stryka det genom pannluggen. Särskilt snyggt var det ju inte, men det behövde det inte heller vara. Man träffade kanske bara ett hundratal olika personer under hela sin livstid och då var konkurrensen inte heller lika tuff. De flesta män hittade en tjej eller en katt att leva livet med. Om det fanns någon annan i vägen för det, så kunde man alltid ta till träklubban och klubba ner den. Idag så måste man hela tiden vara i toppskick och se ut som Justin Timberlake. Även musiken var bättre förr. Så tänker Josef. Då fanns

33

novell

Text: Emil Ehnström

det riktiga musikinstrument i sångerna. Man sjöng också om djupare saker medan man idag bara sjunger om att skaka kroppsdelar. Nu blir det dock fart på Josef. Han märker att han hör någonting skaka. Det är inga kroppsdelar utan någonting annat. Någonting som inte är i hans tankar utan lite närmare. Nu pyser det också och Josef tvingar sig själv att sluta stirra på mellanrummet mellan kossan på mjölkburken och smörkniven. Han rycker upp blicken och ser sig omkring och märker att brandvarnaren börjat föra oväsen. Det ryker och har sig. Vem fan har kommit på brandvarnaren? Josef hittar roten till allt ont. Äggen. Det är äggen som kokat ihjäl sig på spisen och vattnet har kokat så pass att det spritt sig över hela spisen och till diskhon med alla plastskålar som Josef hade för popcornen han åt igår. Plasten har börjat smälta och det sista Josef tänker innan han svimmar av de gaser som kommit från den smultna plasten är “Vem fan kom på plasten? Allting var så mycket bättre förr då det inte fanns plast!”


E b l 1 · 2 014

# h a t t d a g 14 “Ta av dig mössan är” en fras som elever ofta får höra av lärare eller annan skolpersonal. Den eviga hattvisten har väckt frågor om elevernas rättigheter. FSS arbetar för elevers rättigheter och firar därför den årliga Hattdagen, då elever uppmuntras till att ha hatt på i skolan som symbol för att elever ska få ha sina rättigheter. Hattdagen 2014 firades fredagen den 7 februari.

34


35

E b l 1 · 2 014

Motionera Mera! Text: Emil Ehnström

Här kommer en liten guide till alla er som vill göra er skola ännu lite bättre! Det finns alltid saker att bättra på och jag ska nu börja med att presentera ett sätt att göra det om du går i svenskspråkig skola i Finland. Kom på ERIK! Där kan man påverka bl.a. genom att skriva motioner. Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS jobbar för elevernas och de studerandes bästa och om du går i en högstadieskola, gymnasium, yrkesskola eller folkhögskola så kan du delta på Elevriksdagen ERIK. Du behöver ett studiekort och sedan är du good to go! Vad sjutton är en motion?

Det låter ansträngande! Alltså. Motioner. De är inte alls så komplicerade och flåsande som de låter. En motion är ett förslag på vad FSS ska jobba för under nästa verksamhetsår. Det här betyder alltså att om du har en idé och framför den på Erik och alla tycker den är suverän och maffig och den röstas igenom så kommer FSS att jobba för just din hjärtesak. Vad kan man då skriva om?

Jo, du kan skriva om vad som helst som handlar om skolan. Du kan skriva om att förbättra skolmaten, elevkårsutrymmen, undervisningen eller någonting helt annat. Du kan också skriva motioner om något som berör FSS:s verksamhet, t.ex. att Elevbladet skulle bli enbart en nättidning eller att man borde ordna ett nytt evenemang där man lär sig om mänskliga rättigheter! Hur ska man gör a då?

Proceduren är ganska enkel och du behöver verkligen inte ha 10 i modersmål för att skriva en motion. Motionen består av två delar.

Den första delen består av en motivering och den andra av ”att meningar”. Här kommer ett litet exempel på en motion: Sen när du kollat att du skrivit en bra motion med sakligt innehåll så låt någon annan läsa igenom motionen innan du skickar iväg den, för att få en annan synvinkel på förslaget. Sen när du känner dig säker på din sak så kan du skicka in motioMer undervisning av mänskliga rättigheter i skolorna! Det är ett faktum att unga idag inte lär sig tillräckligt om mänskliga rättigheter i skolorna. Att undervisa i mänskliga rättigheter skulle minska på mobbningen och främlingsfientligheten i landet i ett längre perspektiv. Man kunde lägga in mer undervisning om mänskliga rättigheter inom till exempel livsåskådning, religion eller samhällslära. Jag föreslår: · att FSS ska jobba under verksamhetsåret 2013-2014 för att försöka få in mer undervisning om mänskliga rättigheter i skolorna. Emil Ehnström Gymnasiet Lärkan

nen till paula.palin@skolungdom.fi senast den 11.3.2014. Om du har frågor (och kom ihåg att det aldrig finns dumma frågor! Vi hjälper alltid) så kan du också skicka dem till Paula eller mig, Emil (emil.ehnstrom@skolungdom.fi) om jag verkar mindre skrämmande. Om du ännu vill kolla lite noggrannare hur man skriver motioner så finns det mer info på hemsidan http://www.skolungdom.fi/haendelser/elevriksdagen/att-skriva-motion.

Skribenten är civiltjänstgörare på FSS kansli.

Texten har tidigare publicerats på Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS rf:s blogg skolungdom.blogspot.fi.


36

E b l 1 · 2 014

FSS P r e s e n t e r a r :

”Ett Fiktivt Land” text: Rebecka Streng

Tänk att få säga att man har konstruerat ett eget land! Det gjorde vi som deltog i evenemanget ”Ett Fiktivt Land”.

Vi deltagare tog oss till Ekenäs järnvägsstation fredagen den 31 januari och ingen visste vad vi hade framför oss – förutom att vi skulle skapa ett eget land. Vi delades in i två grupper och skapade allt som allt två länder: Neo Romanum (Det nya Rom) och Salutien (vilket egentligen ligger i Nya Zeeland). FSS ordnade evenemanget för första gången någonsin och vi fick äran att fungera som de allra första deltagarna. Det kändes som en riktigt historisk händelse och konceptet var lyckat. Jag tror att den arbetsuppgift vi jobbade med under helgen fick oss att inse hur komplicerat det egentligen är att styra ett land och framförallt att jobba tillsammans och lägga ihop kreativa idéer för att skapa ett nytt land från början. Vi fick därmed också en övning i att samarbeta. Svåra ämnen togs upp, t.ex. när vi som skapat Salutien, ett väldigt kulturellt land med ett vackert språk, funderade på ekonomiska och politiska

frågor kring landets välfärd. Helgen avslutades med pompa och ståt då vi presenterade våra länder, med viss ledsamhet från min egen sida. Det kändes som om man tvingades till att lämnat sitt hemland bakom sig och återvända till Finland igen. Tack vare den lämpliga gruppstorleken var det lättare att lära känna varandra och få sin egen röst hörd, även om man hoppas att evenemanget i framtiden kommer att väcka ett större intresse bland FSS:s medlemmar. Jag rekommenderar starkt alla att delta när evenemanget nästa gång ordnas. Inga förhandskunskaper behövs, utan en positiv och öppen attityd. Själv hade jag lite svårigheter med terminologin och det hade gått en tid sedan jag läst samhällslära, men jag lärde mig mera och fick lyssna på andras synvinklar på bl.a. aktuella diskussionsämnen. Ett Fiktivt Land är ett lärorikt evenemang på alla nivåer.


37

E b l 1 · 2 014

8 f r å g o r t i l l FSS n y a organisationssekreter are

N a t h a l i e O s c a r s s on Text: Anna Pusa

1.

5.

Jag kommer från Esbo, men flyttade till Helsingfors när jag började studera. Jag längtar ibland till min hemort, där finns gemenskapen, gamla barndomsvänner, natur och det är nära till Helsingfors.

Sällskap, men om det måste vara en ”sak” så en båt.

Varifrån kommer du och vad betyder din hemort för dig?

2.

Vad är det första du tänker på när du hör FSS?

Kulturkarnevalen, energiska ungdomar och studiekortet!

3.

Var du själv aktiv inom FSS som skolelev?

Nej, men jag var såklart medlem och hade studiekortet.

4.

Vad är din favortiplats i världen?

Åbolands skärgård eller Falsterbo (Sverige) i juni, juli och augusti. Varför? Jo, för att jag gillar glada människor, sommar och havet!

Om du bara fick välja en sak, vad skulle du ta med dig till en öde ö?

6.

Med tanke på EBL:s nostalgi-tema, vilken tid skulle du helst vilja ha levat i?

1970- talet.

7.

Beskriv kort dina nya arbetsuppgifter som FSS organisationssekreterare.

Jag sköter bland annat om förbundets löpande ekonomi, studiekortet, marknadsföring och ansökningsärenden.

8.

På en skala från 1–5, hur awesome är det att jobba på FSS kansli?

5!


38

E b l 1 · 2 014

l ä tt

ebl gill ar: nostalgi

Oppåner å hitådit. Och alla andra nostalgiska TV-program som man tittade på under hela barndomen. Var det BUU-klubben och Atte eller Bolibompa som gällde för dig? Vilken Astrid Lindgren-serie är din favorit?

m ed el

Tove Jansson som läser högt ur sina böcker. Och alla andra pärlor som finns på Arkivet på Yle Arenan. Välj från allt mellan Stafettkarnevalen till olika personprofiler. Det finns klipp från och med början av 1900-talet. Sextiotal. The Beatles. Woodstock. Peace and love. Studentrevolt och kamp för fred! Mark Kurlanskys “1968: De gränslösa drömmarnas år” rekommenderas för intresserade.

ex trem svå r t

Häng med mor- och farföräldrar. Att få höra gamla släkthistorier och kolla på fotografier är bara några få fördelar med att tillbringa tid med kära mommo, moffa, fammo eller faffa.


E b l 1 路 2 014

39


www. skolungdom.fi


Elevbladet 1/2014