__MAIN_TEXT__

Page 1

Prisma

En tidning frรฅn Skallsjรถ fรถrsamling Hรถsten 2018

Maude Sjรถholm www.svenskakyrkan.se/skallsjo

www.facebook.se/skallsjo.forsamling

T EM A : Sorg


Hallå där!

som diakoniassistent. Jag jobbar också med Stillhetens mässa, en mässa som är ny sedan i våras och som jag känner mycket för. Jag har lite olika jobberfarenheter med mig men har mestadels arbetat med människor, men även med trädgård. Jag gick Svenska kyrkans grundkurs och läste religionsvetenskaplig grundkurs på Göteborgs universitet för några år sedan. Att hitta ett jobb där jag känner mening har varit ett mål som i och med tjänsten här i församlingen nu uppnåtts, vilket jag är så glad över.

M

itt namn är Joakim Bonér och jag är ganska ny här i församlingen. Alingsås är mitt hem som jag delar med min fru Gudrun, som är designer, och våra två barn: Greta 9, och Rut 8 år. Intressena är legio, som exempelvis gamla bilar från 20-30talet, hus, trädgård och inredning men även att umgås och samtala med vänner.

Thomas Lundblad, 374 33 thomas.lundblad@svenskakyrkan.se

Präster:

Katarina Sandblom, 374 37 katarina.sandblom@svenskakyrkan.se Anna Dubár, 364 52 anna.dubar@svenskakyrkan.se Diakon: Elisabet Karlsson 374 35 elisabet.karlsson2@svenskakyrkan.se Diakoniassistent/värd: Joakim Bonér 0702-414208 joakim.boner@svenskakyrkan.se

Musiker: Ingrid Beyer, 374 40 ingrid.beyer@svenskakyrkan.se

2

Tomas Sjöström Thöfner, 374 42 tomas.sjostrom@svenskakyrkan.se

Kyrkokamrer:

Gunilla Trüschel, 374 31 gunilla.truschel@svenskakyrkan.se Cecilia Lantz, 374 41 cecilia.lantz@svenskakyrkan.se

Berlinkonfirmation Tid & Plats: Onsdagar kl. 16-18 (fika fr. 15.30 i Skallsjö församlingshem, Uddaredsvägen 1)

Läger: 5-7 oktober 2018 Resa: Berlin 4 dagar, påsklovet 2019 (resan är kostnadsfri)

Konfirmation: 19 maj 2019 i Skallsjö kyrka

skallsjo.forsamling@svenskakyrkan.se svenskakyrkan.se/skallsjo facebook.se/skallsjo.forsamling

maria.palm@svenskakyrkan.se

Barn- och ungdomsledare samt konfirmation:

Församlingsexp. tel: 374 30 må-fr kl 10-12

Martin Andersson, 0706-459280

Kyrkogårdsexp. tel: 355 17

Elin Gustafsson, 374 32 elin.gustafsson@svenskakyrkan.se

Vaktmästeri församlingshem:

Informatör/Gravadm:

Peter Andreasson, 374 39 peter.a.andreasson@svenskakyrkan.se

Församlingspedagog:

Helen Johansson, förman, 374 43 helen.m.johansson@svenskakyrkan.se

Anna-Maria Martén, 374 36 anna-maria.marten@svenskakyrkan.se Christina Helgesson, 374 46 christina.helgesson@svenskakyrkan.se

Anna-Maria Martén, Redaktör, grafisk utformning.

Katarina Sandblom, präst.

on

9

Församlingspedagog: Musiker: Maria Palm, 374 38

Förvaltningsassistent:

Diakoni:

Thomas Lundblad, kyrkoherde. Ansvarig utgivare.

2018-201

Skallsjö församling. Svenska kyrkan i Floda, Tollered.

Kyrkoherde:

Redaktion:

Konfirma ti

I Småland växte jag upp i en liten frikyrka och i vuxen ålder började jag gå i Svenska kyrkan. I två år provade jag på att vara ”munk” på Bjärka-Säby, ett ekumeniskt retreatcenter med en tillhörande fast kommunitet/ gemenskap, där vi fick studera, be och arbeta, man kan likna det med en riktigt lång retreat. Dessa år är några av mina viktigaste i livet, en oerhört spännande tid!

Min tjänst är en delad tjänst dels som församlingshemsvärd dels

Kontakt

Det ska bli riktigt kul att fortsätta jobba i församlingen. Det finns många idéer som vore kul och viktiga att genomföra, vi får bara ta ett steg i taget så att vi inte springer för fort. Ni har fått mig att känna mig välkommen, både församling och kollegor, hoppas vi ses snart! // Joakim

Vaktmästeri kyrkogård:

Kyrkogård: Bengt Dalén, 374 47 bengt.dalen@svenskakyrkan.se

Maria Palm, församlingspedagog.

Ingrid Beyer, organist.

Tryck: Åtta.45 Infomedia Foto: Anna-Maria Martén, Håkan Ivarsson.

Adress: Församlingshem: Uddaredsv. 1, 448 36 Floda Skallsjö kyrka: Gamla Vägen 50, 448 33 Floda


•••Ledare Text: Thomas Lundblad, kyrkoherde

Sorg, en del av livet.

N

är jag var 10 år mötte jag sorgen med full kraft. Den kom och körde över mitt liv. Från den stunden ändrades mitt livs förutsättningar. Jag skulle få börja om och bygga upp tilliten till livet bit för bit. Plötsligt blev jag storebror. Bara storebror. Innan hade jag varit mellanbarn. En yngre bror och en äldre. Min äldre bror, Anders blev påkörd av en bil och dog. Den händelsen förän-

drade mitt liv. En del av min barndom dog också. Det tog ett år innan jag såg min mor le. Jag minns det väl. Jag kom cyklande hem från skolan. Hon stod och tvättade fönster. När hon såg mig log hon. Det var ett sorgearbete. Sorg är något vi går igenom, och måste gå igenom. Det finns ingen väg runt. Saknaden kommer man inte ifrån. Den är livslång.

Långt senare skulle jag

som vuxen läsa om psykiatriprofessorn Johan Cullbergs definition av sorg som en kris. En kris som är en del av livet som alla går igenom på olika sätt. Sorg är en del av att vara människa. Lika för

alla men ändå så olika. Varje sorg är unik.

Min bror svävade mellan liv och död under några dagar. De vuxna försökte ge hopp så gott de kunde. Men det var mer önsketänkande än verklighet. Jag förstod inte först hur illa det var. Eller, de berättade inte hur illa det var. Men sanningen gick sakta upp för mig och min lillebror. Jag tror det är bättre att veta sanningen. Att få höra hur det är. Vad som skett. Falska förhoppningar är inte till någon hjälp. Saknaden har alltså

varit min följeslagare sedan dess. Jag vet vad ett barns förtvivlan är. Jag har sett och känt föräldrars sorg. Jag har mött oförmågan hos vuxna att möta barns sorg.

Anders dog mitt i som-

maren. Ett av de sista korten som togs på honom är som nykonfirmerad. Han står med bäste kompisen och ler in i kameran. Den bilden andas så mycket glädje och framtid. Hur har mitt liv påverkats av denna sorg? Mer än jag förstår förmodligen. Ibland när jag

möter någon man som är ca 5 år äldre, tänker jag att det kunde varit min storebror. Jag saknar det jag minns av honom. Jag saknar det jag inte fick uppleva. Jag har ibland lättare att möta sorgen och dela den, än glädjen. Men livet är både och.

Vi möter även Helen som är förman på Skallsjö kyrkogård. Också hon pekar på betydelsen av att få prata av sig. ”Bara att finnas och vara medmänniska räcker.”

Glädjen har så många ord.

Sorgen har så få. Därför är sorgen så svår. I sorgen undviker vi lätt varandra, för vi är Jag tror på en Gud som sörjer. Som har sörjt. Vår Gud osäkra på vad vi ska säga. Vi lever våra liv mellan möten har sår, är biskop Susannes och avsked och förhoppningsvalspråk. Det är sant. Det är också sant att varje människa vis är vi på väg mot ett återseende som vi inte just nu kan har det. När sår möter sår kan märkligt nog helande och föreställa oss, men som likväl kan ge både hopp och tröst. Jag vill hoppas att döden inte är en punkt. Punkt slut. Utan snarare ett kommatecken. Det kommer något sedan. Hoppet pekar framåt. Allt tar inte slut när någon dör. Jesus säger

“En del av min barndom dog också.”

läkedom ske. Därför behöver vi samtala om hur vi känner. Att få samtala är läkande. Att få sätta ord på sin sorg och saknad. I detta nummer av Prisma möter vi Maud som förlorat sin make. Hon berättar om vikten av att kunna prata om allt. Även det svåra. Om döden. ”Rolf och jag pratade också om allt. Vi hade en så öppen kommunikation, om döden till exempel.”

”Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande”. (Lukasevangeliet 20:38)

Jag hoppas läsningen av detta nummer av Prisma kan vara en inspiration att samtala om livet, också det som vi ibland undviker, det smärtsamma. Sorgen är en del av livet. Alla möter vi den. Alla behöver vi samtala och sätta ord på den. //Thomas Lundblad, kyrkoherde

3


••• Intervju Text & foto: Anna-Maria Martén

Sorg & liv är ett. Det är den varmaste maj i mannaminne, sägs det. Livet spirar i naturen och många har redan tagit premiärdoppet i hav eller sjö. Denna fantastiskt somriga dag träffas vi för att samtala med Maude Sjöholm om sorg, och på något sätt känns det helt rätt. Sorg och liv hör ju ihop. Det blir extra tydligt under vårt samtal. - Bada är min stora passion, säger Maude, men de senaste tre åren har det varit fokus på Rolf och jag har inte velat lämna honom för att åka och bada, så jag har egentligen inte riktigt känt av någon sommar på ett tag, när jag tänker efter.

M

audes make Rolf gick bort 2017 efter en längre sjukdomstid och ligger idag begravd på Skallsjö kyrkogård.

Man talar ju om att sorgen har olika faser. Hur har det sett ut för dig? - Jag är en stark person, både fysiskt och psykiskt. Stark men känslig. Min sorgeprocess började redan långt innan Rolf gick bort. När jag såg Rolf förändras, bli en annan, från en 110 kilos karl till en 60 kilos. Sorgen över hans öde bearbetade jag redan under hans sjukdomstid.

4


Under samma period gick jag dessutom i samtal, och fick hjälp att tala om det som kändes svårt. Men Rolf och jag pratade också om allt. Vi hade en så öppen kommunikation, om döden till exempel. Vi var beredda när han dog, både han och jag, och på ett sätt kände jag mig lättad, befriad, när döden slutligen kom. Men när han gått bort blev jag plötsligt arg. Arg på cancern och sjukvården. Den ilskan satt i tills jag tog kontakt med berörda behandlarna och fick reda ut saker jag inte tyckte hade skötts bra. Efter ett mycket konstruktivt samtal med berörd vårdgivare kände jag att jag kunde lämna min ilska. Sedan, efter ett halvår ungefär, kom sorgen. Julen firades som vanligt med barn och familj hemma. Barnen hade sedan länge planerat resor under julledigheten och jag blev ensam. Det var inget konstigt med det, tänkte jag. Jag klarar mig. Men på nyårsafton kom en oerhörd ensamhetskänsla över mig och jag blev så ledsen och tyckte så synd om mig själv. Det blev en gråtfylld helg.

Maude blev inbjuden av Skallsjö församling att gå med i en ”Leva-vidaregrupp”, en grupp där personer som mist en livskamrat träffas för samtal under ledning av en präst och diakon. Maude, som varit kurator i sitt yrkesverksamma liv, visste redan tidigt att hon ville delta. - Det var en fantastisk bra tid, tiden med Leva-vidare-gruppen. Underbara samtalsledare som fångade upp de olika trådarna i samtalen på ett professionellt sätt. Gruppens sammansättning var också väldigt lyckad. Det var en grupp där man var duktig på att lyssna och det fanns en gemensam bärkraft i gruppen. Alla vågade prata. Vi tillät varandra att vara ledsna. Vi kunde både gråta och skratta tillsammans. Man stoppar annars gärna undan sorgen i vårt samhälle, skyler över den genom att tala om praktiska saker som är lättare att hantera, och slipper på så sätt tala om hur man egentligen mår. Leva-vidare-gruppen är en god hjälp på väg att våga ta sig an det svåra.

Finns det något som känns förvånande i din sorg? Något som du kanske inte kunnat förutse trots alla dina år som kurator?

- Jag vet inte. Den första sorgen var ju som sagt sorgen över själva sjukdomen, där jag till en början var positiv och tänkte: Han kommer bli bra! Vi ska kämpa tillsammans! Jag har varit så uppe i hans sjukdom i tre års tid. Jag trodde nog att det var ungefär så sorgen såg ut. Jag trodde att en stark person som jag kunde balansera de känslor jag hade. Först påsken 2017, när Rolf fortfarande var i livet, tillät jag känslorna att komma fram, eller kanske snarare tvingade kroppen mig till det. Jag bröt ihop. Jag fick en oerhörd ångest. Jag ringde min dotter som genast körde mig till sjukhuset. De tog in mig på direkten för läkarundersökning och gav mig lugnande. Det var inget fel på mig fysiskt men ångesten hade övermannat mig och jag var i något slags chocktillstånd. På 14 dagar gick jag ner 6 kilo. Jag kunde inte äta. Den reaktionen hade jag aldrig kunnat förutse.

- I fasen då jag tyckte synd om mig själv och kände mig ensam kom minnena från mina och Rolfs samtal tillbaka till mig. Rolf och jag hade en fantastisk bra kommunikation, vi var gifta i 59 år, vi kände varandra så väl. Redan i skedet då Rolfs sjukdom präglade vår situation, talade vi om kommande tider. Rolf sa: Du ska inte leva ensam! Och jag ville inte vara ensam. Och just då, då ensamheten trängde sig på, sa mitt sunda förnuft mig att det inte är någon annan som kommer ta tag i mitt liv. Så jag tog tag i det själv. Jag vågade ge mig ut på nätet, satte in en annons på senior.se och fick svar. Jag träffade en man som också mist sin livskamrat och deltagit i en leva-vidare-grupp. Vi passar varandra väldigt bra. Det är som ett nytt liv, inte fortsättning på det gamla, men det är inte helt lätt. Sorgen efter Rolf är inte borta, och ibland är jag rädd att

den ska komma ikapp mig med stor styrka, men jag känner inga skuldkänslor över att jag gått vidare.

Utifrån sett kan det ju se ut som om du har bearbetat färdigt din sorg och gått vidare; är det så? - Efter ångestreaktionen kom mina krafter småningom tillbaka och jag kunde vårda Rolf hemma tills han dog. Idag har jag avslutat mina samtal med kuratorn. Jag har ett fantastiskt stöd i min familj; mina barn, barnbarn och sonhustru, och jag har fått så fin stöttning av vännerna i Skallsjö Vokalensemble, där Rolf och jag varit med i många år, och från alla vänner. Att jag dessutom är aktiv i olika föreningar har också stor betydelse för att känna att livet går vidare. Jag tror man bearbetar sorgen olika beroende på hur ens äktenskap sett ut. Rolf och jag har alltid löst problem genom att samtala. Vi har pratat igenom vårt liv och livet framåt. Det underlättar oerhört för mig i min hantering av Rolfs död idag. Men balansen mellan sorg och liv är viktig att förhålla sig till. Livet måste ha en plats och få leva tillsammans med sorgen. Sorgen är stark, men det är jag med och jag vill ju leva! Det har inte varit helt lätt att berätta att jag har träffat en ny man. Jag har varit rädd att de som kände Rolf skulle ta det negativt. Men alla har gett en så positiv respons! Det känns underbart. Men vissa dagar kommer sorgen bara över mig och jag blir så väldigt ledsen. Inte sällan är det någon vardaglig syssla som får mig att tänka på Rolf och jag undrar: Rolf var är du? Då åker jag gärna till graven och pratar med honom om hur jag ska göra. Det känns bra.

Innan Maude åker hem ska hon gå

och prata lite med Rolf vid graven och be om ursäkt för att hon inte planterar några blommor idag. Det är så torrt, och hon kan inte vattna nu på en vecka eftersom hon är bjuden att resa till Turkiet med sina barn. Så lever sorg och liv sida vid sida.

5


••• Intervju Text & foto: Anna-Maria Martén

Ett offentligt rum för sorg. Ett offentligt rum för sorg. Det är en spännande tanke. Ett offentligt rum som hjälp i sorgebearbetning? Det rummet skulle kunna vara en kyrkogård - ett rum för sorgen i själslig mening, men även ett rum rent teoretiskt, omgärdad av murar, med en alldeles speciell atmosfär. Ett offentligt rum, till för alla, där alla är välkomna till tystnad och stillhet men även till läkande samtal. Helen Johansson, förman på Skallsjö kyrkogård, pratar om hur deras vardag som vaktmästare på Skallsjö kyrkogård påverkas av sorgens ansikte.

D

et krävs social kompetens att jobba på kyrkogård. En stor del av vårt arbete är att tjänstgöra vid begravningsgudstjänster och vara samtalspartner till människor som besöker kyrkogården. Människor som ofta är i en sorgeprocess. Och sorgen har många ansikten. Först är det den akuta sorgen, som är hjärtskärande. Många pysslar om graven mycket i början av sorgeprocessen. När den akuta sorgen avtar och övergår i en acceptans avtar också besöken. Tar ni själva initiativ till samtal med besökare till kyrkogården?

6

-Med åren har man lärt sig att urskilja vilka som vill prata. Jag lyfter alltid blicken då en besökare kommer. Jag nickar eller hejar och pejlar in sinnesstämning och behov. När man är i sorg är man inte riktigt sig själv. Vi träffar så mycket olika typer av människor och vi måste vara väldigt lyhörda, kolla kroppsspråket. Söker personen kontakt eller inte? Vill de inte så går vi givetvis inte fram.

Det värsta är när man upptäcker att en person är här alltför ofta, dvs man märker att sorgen upptar all tid och det inte finns något annat liv för den personen. De är ett fåtal. De fastnar i sorgen och klarar inte av att leva vidare sitt eget liv utan hänger sig kvar. Kyrkogården blir förstås en livlina, men det är väldigt viktigt att återta livet. Om vi ser en person återkomma dag efter dag efter dag, det är speciellt äldre eftersom de besöker kyrkogården på dagtid, då brukar vi försiktigt närma oss den personen och börja samtala. Vi berättar att det inom församlingen finns en mängd verksamheter och evenemang och försöker på det viset slussa dem ut i livet igen. Dessa personer är sällan purunga, men kanske har de ändå över tio år kvar att leva, och det är ju hemskt om de ska fastna här på kyrkogården och bara sörja! Man kan ju sörja och ändå leva sitt liv!

Det blir alltså en del samtal för er?

-Ja, vi håller många fler själavårdsamtal än vad prästerna gör, det är jag helt övertygad om. Vi har ingen utbildning i själavård, men bara att finnas och vara medmänniska räcker. Det finns inga krav på hur samtalet ska gå till eller vad de bör säga och inte heller några krav efter förväntningar. Man får vara den man är. Det finns inga dumma frågor och man behöver inte skämmas för att man inte riktigt är sig själv när man pratar med oss. Det finns inga titlar på de personer som kommer hit. De är människor, inte en sjuksköterska eller direktör. Vi erbjuder ett medmänskligt möte. De kan lätta sitt hjärta och sedan kan de gå hem. Jag tänker också att det blir väldigt spontant, och det tror jag är bra. Jag vet ju att prästerna bokar in sorgesamtal, men man kanske inte alls har lust att prata den dagen eller tiden! Jag tror att dessa samtal på kyrkogården är


Helen Johansson, förman

ett bra komplement eller alternativ till ett sorgesamtal. Ett spontant möte. Samtidigt kan vi förstås inte stå och prata hela dagarna, så det är en avvägning hela tiden. Är det en akut sorgefas? Är det mindre akut? Är det ensamheten som trycker på? Finns det något läkande i sig, att befinna sig i detta offentliga rum, kyrkogården, tror du?

-Ja, vi jobbar mycket med att kyrkogården ska vara välskött och så vacker som möjligt. En ofta blomstrande, lugn och inbjudande plats att vara på. Förhoppningsvis kan man i sin ledsamhet ändå glädjas över allt det vackra som finns här. Vad har du lärt dig om sorg under dina år som vaktmästare?

-Sorg kan vara alla känslor. Arg, ledsen, glad emellanåt och sedan bryta ihop igen. De olika faserna i sorgearbetet måste tas på allvar och genomlevas.

Allt är tillåtet och sorgen måste få ta sin tid. Ibland tar man miste på sorg och depression, och man ska absolut inte försöka dämpa sorgen med alkohol, tabletter eller liknande. Det är tufft med sorgearbetet och det är otroligt viktigt att bearbeta sorgen. Tabletter eller annat stoppar upp sorgearbetet. Det är fel väg att gå. Har du några tips om vad man kan göra om man har en vän eller närstående som mist en vän eller partner?

-Mitt tips om du känner någon som har mist någon och har sorg – var lite påträngande! Den som har sorg kanske inte orkar lyfta telefonluren och ringa, så det får du som vän göra. Den akuta sorgefasen brukar vara fram till begravningen och sedan tänker många att nu är sorgen över, men det är den inte! Sorgen går inte över så snabbt, den kan vara länge. Så träng dig på! Vi är fega i vårt samhälle, vi vågar inte riktigt fråga ”vill

du prata om hur du mår?”. Man kan säga: ”Jag har sett att du är dämpad, finns det något jag kan göra?”, eller bara hålla om personen i fråga. Var dig själv, det är fortfarande din vän. Du har jobbat som förman på Skallsjö kyrkogård i fem år, vad tänker du om ditt jobb?

-Vi är en del av hela verksamheten, inte bara trädgårdskötare eller gravgrävare, och visst krävs det maskin- och trädgårdskunskap, men i första hand är vi medmänniskor. Medmänskliga och empatiska – det måste vi vara. Självklart ska vi ha en yrkesroll, vi kan inte gå in i vårt arbete privat när det gäller begravning. Vi kan förstås också bli ledsna vid en begravning, det kan självklart vara riktigt svårt, och vi kan inte bryta ihop, men å andra sidan; den dagen man inte längre blir berörd av människor och sorg ska man inte jobba kvar här, för då kan man inte bemöta människor på ett mänskligt sätt.

7


www.svenskakyrkan.se/forstahjalpenvidsorg

Ta ansvar för kontakten

Bryt tystnaden

Ge utrymme

Viktigast av allt är kanske att vi inte lägger ansvaret för kontakten på den sörjande. Vi kan undvika att säga ”Ring mig om det är något, jag finns här” eftersom risken är stor att den sörjande inte orkar vara den som hör av sig. Då är det bättre om vi säger ”Jag ringer dig på tisdag igen, svara om du orkar”. Ibland får vi inget svar och det är helt okej, den sörjande orkar inte alltid svara, men då kan vi ringa tillbaka, igen och igen.

Många känner att det är svårt att höra av sig till en medmänniska som sörjer. Vad ska jag säga? Tänk om det bara blir tyst eller om personen börjar gråta? Men det viktiga är inte vad vi säger utan att vi bryter tystnaden. Och ibland är ett sms en bättre lösning än ett telefonsamtal eftersom det kan vara lättare att både skicka och svara på.

Ofta är det många som sörjer en människa samtidigt, där alla har haft sin egen relation och historia med den som dött. Det är viktigt att vi låter den närmast sörjande vara i fokus och undviker att ta över med våra egna minnen och känslor. Vi måste komma ihåg att låta den sörjandes känslor, oavsett vilka de är, vara de som gäller. Våra tankar och berättelser är såklart också viktiga – men inte viktigast.

åt våra reaktioner genom att bearbeta den sorg som orsakade vår förlust. Att få möjlighet att uttrycka sina känslor med ord kan bli till god hjälp. Det är ju så att känslor blir till tankar och tankar blir ord. För att bli medveten om vad jag verkligen tänker och känner så måste jag få sätta ord på mina tankar. Samtal kan leda till nya insikter både om sig själv och andra och vara till god hjälp för att kunna gå vidare. I Skallsjöförsamling erbjuder vi hjälp och stöd till sörjande. Sorgesamtal inför begravning

Ta initiativ

Visa närvaro

Ha tålamod

Det är bra om vi som stöttar kan vara den som föreslår en helt vardaglig aktivitet. Bjud på fika, kolla på en film eller ta en promenad i all sin enkelhet. Många som sörjer längtar efter en paus i sorgen och lite vanligt liv. Tänk på att den vi bjuder in kanske tackar nej och att det är helt okej, det viktiga är att vi frågar – och att vi vågar fråga igen.

Många av oss är rädda för att tränga sig på och det slutar ofta med att vi inte hör av oss alls. Kanske tänker vi att den sörjande behöver vara ifred eller att man ska vänta lite med att höra av sig tills ”det värsta gått över”. Det är viktigt att vi tydligt visar att vi finns där så att den sörjande inte känner sig isolerad, utanför eller ignorerad.

Varje sörjande har sin egen sorgeprocess, vilket vi behöver ha förståelse för och tålamod med. Det kan finnas en risk att vi försöker trösta bort sorgen eller visar frustration över att den håller i sig. Sorg har inget bäst-före-datum och det finns ingen normal eller onormalt lång tid som det tar att sörja. Vissa saker behöver helt enkelt berättas om och om igen, så låt din medmänniska älta det som har hänt, det kan vara en viktig del i att förstå och bearbeta sorgen.

Samtalet som redskap vid sorg illustration: stina löfgren. sk17757

Prästerna brukar träffa anhöriga inför begravningen. Det samtalet är till för att förbereda begravningsgudstjänsten men också ett tillfälle att minnas den döda och ett tillfälle att prata om det liv som varit och hur det blir sedan. Leva-vidare-grupp

Du som förlorat din livskamrat inbjuds till att vara med i en ”leva-vidaregrupp”. Vi träffas för att tillsammans i grupp prata om hur det är att leva i sorg och att hjälpa varandra att se framåt. Ibland kan det kännas lättare att få dela sina upplevelser med andra i samma situation och på så sätt få hjälp att leva vidare. Varje sorg är unik och vi sörjer på olika sätt men mycket är gemensamt och deltagarna känner oftast igen sig i varandra. Enskilda samtal

V

i upplever alla sorg i perioder efter viktiga förluster i livet. De största och mest smärtsamma förlusterna brukar vara när någon nära dör. Sorg är ingen sjukdom utan en helt normal och naturlig reaktion. I alla tider har kyrkan mött sörjande människor och har därför stor erfarenhet av just det. Något som vi i kyrkan är medvetna om är att de flesta bördor blir lättare när man får prata med någon som lyssnar och förstår. Tankar och känslor som stängs inne kan ta sig uttryck på andra sätt som kan tyckas

8

obegripliga för omgivningen och ibland för sig själv också. Obearbetad sorg kan påverka hela livet på ett negativt sätt. För att gå vidare kan man behöva ge uttryck för sina tankar och känslor. Samtal är en bra och väl beprövad metod för att ge uttryck för tankar och reaktioner. Vi kan inte vrida tillbaka klockan och få det som hänt att inte hända. Det går såklart inte att göra något ogjort genom att prata om det. Men vi kan göra något

I samtal med präst eller diakon kan du dela dina tankar och funderingar. Du väljer själv vad du vill tala om. Man behöver inte vara troende eller be när man pratar med en präst eller diakon. Samtal i sorgesituationer handlar oftast om att på ett vardagligt sätt samtala och ventilera och få förståelse för saknad, ledsnad och ensamhet. Det finns inget rätt eller fel och vi sitter inte inne med några rätta svar och kan inte trolla bort sorgen med några magiska ord. Men i samtalet kan man följas åt en bit på vägen. Vi har tystnadsplikt och samtalen är kostnadsfria. // Elisabet Karlsson, diakon


Boktips barn Hejdå Storbjörn

av Jelleke Rijken och Mack van Gageldonk.

Istället för att det är en vanlig dag då Björn och Storbjörn ska gå och fiska, hittar Björn Storbjörn liggande på marken. Björns vänner Höna och Elefant får honom att inse att Storbjörn är död. Tillsammans tröstar de sin vän och förklarar att Storbjörn alltid kommer vara tillsammans med Björn.

Hejdå Storbjörn är en varm och innerlig bilderbok om förlust och sorg, men också om vänskap och livsglädje. Boken förklarar på ett enkelt och varmt sätt vad som händer när man dör. Man får följa djurens sorg, begravningen och avskedet., men även hoppet om att man kan ha med sig någon i tanken när en vän har dött. Boken behandlar också vikten av att stanna upp, få vara ledsen och sörja samt det fina med att kunna minnas en god vän tillsammans. Boken har fina och tydliga bilder som gör att mindre barn som inte kan läsa kan förstå bokens innehåll. För barn 4-7 år // Maria Palm

Änglatro- en verklighet att växa ifrån eller in i? Jag liksom många barn har bett bönen Det går en ängel kring vårt hus, han bär två förgyllda ljus, han bär en bok uti sin hand. Nu somnar vi i Jesu namn! (efter den heliga Birgitta 1303-

1373) Men vad hände sedan? Barnet som tänkt på änglar varje kväll innan sovdags. Kanske dök ängeln upp som ett gulligt bokmärke. Kanske ett smycke. Kanske pynt i julgranen. Men finns de på riktigt? Vart tog samtalet om änglar vägen? Varför pratar vi inte om änglar längre? Är det bara något för barnen, som vi som vuxna växer ifrån? I kyrkan pratar vi inte heller så ofta om änglar, trots ”ängladagen” (den helige Mikaels dag) och bibeltexter om deras betydelse i livsavgörande ögonblick. I bibeln har änglarna olika uppgifter, men kommer ofta med tröst och hopp. Kanske borde vi tala mer om änglar. Tröst och hopp är livsviktigt för människan under hela livsvandringen. Inom nyandliga rörelser talar man desto mer om änglar. De är självklara fenomen i en andlig värld. Kanske är vi

för rädda för att tala om en värld vi inte kan kontrollera eller fånga in i vårt språk. Det handlar om en trons värld som är lika verklig som den naturvetenskapliga. Vi gör klokt att vara öppna för både den synliga och den osynliga verkligheten. Jag har mött människor som haft ”änglaupplevelser”. Innan de vågat berätta har de förvissat sig om att jag tog dem på allvar. Jag tror att alla sådana upplevelser och erfarenheter bör tas på allvar. Vishet handlar om att vara öppen för den verklighet som man inte kan se och ta på. Därför är inte ”änglatron” något man med nödvändighet växer ifrån. Snarare något man kan växa in i. På Skallsjö kyrkogård kommer en ängel stå riktad mot kyrkan. En ”flygande ängel” som i mina ögon uttrycker barnets nyfikenhet och glädje men som också är okontrollerbar i sin form som ett konstverk kan vara. Konsten ligger ju som

bekant i betraktarens öga. Min förhoppning är att denna ängel ska vara ett konstverk som skänker både glädje, livslust, hopp och tröst. Ängeln lyfter och den pekar mot kyrkan. Kyrkan som en plats där vi får samlas i glädje och sorg, men inte utan hopp. Där vi får tänka på dem som gått före oss och som vi saknar. Saknar, men inte utan hopp. Hoppet är att vi en gång skall ses igen. Konstverket kan också få vara en påminnelse om att änglar är en självklar del i trons värld, den värld som vi varken kan se, väga eller mäta men som likväl är en verklighet. En verklighet där ”änglatron” är verklig. En verklighet vi kan växa in i. // Thomas Lundblad, kyrkoherde Konstverket kommer att sättas upp på kyrkogården under hösten. Läs om konstnärens tankar på sista sidan.

9


VERKSAMHET Mötesplatser Ljuspunkten –

Kvinnogrupp

ekumeniska dagledigträffar Varannan tisdag kl. 11–13 Plats: Skallsjö församlingshem (SF) & Equmeniakyrkan Floda (EF) Andakt, fika & program 30 kr.

Litteraturcirkel på dagtid. Info: Lisbeth Gabrielsson tel. 076-170 01 52

11/9 Biodling. (SF) 25/9 Goa gubbar. (EF) 9/10 Livet i Klarälvsdalen för 100 år sedan- fångat av en ung man med kamera. (SF) 23/10 Vad händer på Garveriet?(EF) 6/11 Pojken med Davidstjärnan. (SF) 20/11 En modern pilgrim i Jesu fotspår. (EF) 4/12 Slöjdtraditioner i jultid. (SF) 11/12 Nu är det jul igen!!! (EF)

Sopplunch Varannan tisdag kl.12 Andakt/program, soppa, kaffe och gemenskap! Kostnad 40 kr. Datum: 18/9, 2/10, 16/10, 30/10, 13/11 samt 27/11.

Promenadgrupp

Torsdagar kl 10. Start 23/8. Ett litet för kroppen, ett litet för själen. Promenad, fika och samtal.

Meditation

Vanligtvis udda månd kl 18.30 Info: Kerstin Nordström tel. 304 05, 0704-242821 Katekumenat- Vuxenväg till tro. Varannan måndag kl.18-20. Start 17/9. Plats: Aspenkyrkan. Info: Katarina Sandblom tel. 374 37.

Stillhetens katedral

En dag i stillhet. Lördag 22/9 kl. 9-16.30 Plats: Skallsjö kyrka. Info:Katarina Sandblom, 374 37.

Prismakvällar

en mötesplats mellan tro, kultur och andlighet. Se sid.11.

Körer

Skallsjö Vokalensemble Tisdagar kl 19-21 i Skallsjö kyrka. Församlingens kyrkokör som sjunger 4-stämmigt (minst). Info: Susanna Myrberg, 0730-23 22 60, myrbergsusanna@hotmail.com

Tors kl. 18.30-19.30 Kropp, själ och ande samverkar inom människan, ett helhetstänkande som vi öppnar upp för i meditationen. Datum: 6/9, 13/9, 20/9, 27/9, 4/10. Info:Katarina Sandblom, tel. 37437 Plats: Skallsjö kyrka.

Torsdagskören

- mötesplats för nyanlända och gamla svenskar där vi kan träffas, samtala och lära känna varandra. Info: Joakim Bonér, 0702-414208

Barnkören stjärnorna åk 4-6

Internationell kväll

Skrivargrupp

En onsd i månaden kl 13-15.30 Info: Kicki Jansson tel 343 86. Mansfrukost- Samtal om livets väsentligheter män emellan En lördag/mån kl. 9-11 Info: S Svenningsson tel 349 90

Bibelstudiegrupp Ca 1 g/mån, ofta fredag kl. 13. Info: Birgitta Nilsson tel. 309 18 Kerstin Nordström tel.304 05.

10

Bibel- & Bönegrupp

Torsdagar kl 12.30-14 Församlingens dagledigkör som sjunger 3-stämmigt. Info: Arne Hjelte tel.070-7491377

Barnkören Kulingen åk f-3

Torsdagar kl 17.30-18.15 Sång och även lite rytmik!

Torsdagar kl 16.30-17.15 Vi sjunger svängiga låtar på både svenska och engelska. Info barnkörer: Tomas Sjöström Thöfner, 374 42 tomas.sjostrom@svenskakyrkan.se

Ungdomskören Voices

Onsd 18.30-19. Vi sjunger bland annat hits från förr och nu, svenska och utländska låtar. Info: Tomas Sjöström Thöfner, 374 42, tomas.sjostrom@svenskakyrkan.se

Verksamheten sker i församlingshemmet om inget annat anges. Mer info: www.svenskakyrkan.se/skallsjo

Gudstjänster

Barn, familj & ungdom

Skallsjö kyrka

Ungdomsgruppen

Onsdagar kl 18.30–21 Ungdomar 14-19 år. Drop-in! Fika 19.00. Info: Elin Gustafsson tel. 37432.

Öppna förskolan

Mån och ons kl. 9.30–12 Hit är vuxna och barn i alla åldrar välkomna. Ingen anmälan.

Babycafé

Tisdagar kl. 10–12 Föräldrar med barn upp till 1år. Ingen anmälan.

spädbarnsmassage

Torsdagar kl.10–11.30 5 tillfällen/kurs. Föräldrar m barn upp till ca 6 mån. Anmälan till: Maria Palm 374 38, maria.palm@svenskakyrkan.se

Kyrkans Barntimmar, 3-5 år

Fredagar kl 9.30–12.30 Info: Maria Palm, 374 38 maria.palm@svenskakyrkan.se

Kyrkhäng åk f-3 Kyrkhäng åk 4-6

Kom till oss på torsdagar! Åk F-3 kl.16.30-17.30 Åk 4-6 kl.17.15-18.15 Lek, spel, skapande verksamhet drama, pyssel och en lugn stund. Info: Christina Helgesson, 374 46. christina.helgesson@ svenskakyrkan.se

Med reservation för ändringar.

Har du som Skallsjöbo svårt att ta dig till kyrkan? Ring kyrktaxi tel 0302-15570.

Sönd 9/9 kl. 11 Mässa. Sönd 16/9 kl. 11 Gudstjänst för små och stora. Dopåterträff. Sönd 23/9 kl. 11 Mässa. Sönd 30/9 kl. 11 Mässa. Sönd 7/10 kl. 11 Gudstjänst för små och stora. Sönd 14/10 kl. 11 Mässa. Skallsjö Vokalensemble. Sönd 21/10 kl. 11 Mässa. Torsdagskören. Sönd 28/10 kl. 11 Gudstjänst. Välkomnande av Katekumenerna. Lörd 3/11 kl. 17 Minnesgudstjänst. Kammarkören Chorus. Sönd 4/11 kl. 11 Mässa. Sönd 11/11 kl. 11 Gudstjänst för små och stora. Bibelutdelning. Sönd 18/11 kl. 11 Mässa. Sönd 25/11 kl. 17 Temagudstjänst. Ungdomsgruppen. Sönd 2/12 kl. 11 Adventsgudstjänst. Skallsjö Vokalensemble. GöteborgsOperans Brasskvartett. Sönd 9/12 kl. 11 Gudstjänst för små och stora. Julfest i församlingshemmet. Sönd 16/12 kl. 11 Mässa. Sönd 23/12 kl. 11 Mässa. Julafton 24/12 kl. 11 Samling vid krubban. Julafton 24/12 kl. 17 Julbön. Clary Lundberg Malmöef, flöjt. Juldagen 25/12 kl. 07 Julotta Annandag jul 26/12 kl. 11 Mässa. Sönd 30/12 kl. 11 Mässa. Månd 31/12 kl. 16 Nyårsbön.

Stillhetens mässa Tisdagar kl.18 i Skallsjö kyrka. Start den 11/9. En kort gudstjänst med efterföljande enkelt fika.

hitta till oss i Floda: Skallsjö kyrka: Gamla vägen 50 Församlingshem: Uddaredsv. 1

Bokning av Dop, vigsel, begravning: Måndag - fredag kl. 10-12 expeditionen: 0302-374 30 För enskilt samtal kontakta präst eller diakon. För kontaktinformation se www.svenskakyrkan.se/skallsjo


Prismakvällar en mötesplats mellan tro, kultur och andlighet.

det ”prisma” som bryter ljuset i olika riktningar. Kvällar med berättelser att inspireras av.

Att vara människa är att vara på en existentiell resa. Alla människors liv är en berättelse om denna resa, en resa som kan uttryckas på olika sätt; genom konst, musik och lyrik. En berättelse om hur det är att vara människa helt enkelt, uttryckt i ord, toner och bilder.

Rubriken Prismakväll är ett sätt att plocka upp namnet från vårt församlingsblad och ljustornets prismor, men namnet finns också där för att ge en fingervisning om vad kvällarna handlar om; nämligen människan som en prisma där livets erfarenheter delas och förmeras ut till andra. Allt för att få nya vidgade perspektiv på livet. Välkommen till denna förhoppningsvis inspirerande mötesplats på din existentiella resa!

Som kyrka är vi kallade att finnas mitt i livet och skapa mötesplatser för detta berättande. Prismakvällar i Skallsjö kyrka vill vara en mötesplats mellan tro, kultur och andlighet där människors berättelser får vara

// Thomas Lundblad, kyrkoherde

Ett ögonblick i sänder

– en föreställning om poeten Lina Sandell. Tors 30/8 kl. 18.30 Skallsjö kyrka. Fri entré. Musikteater Unna.

Från gryning till skymning - en resa i sorgens landskap.

Tors 18/10 kl. 18.30 Skallsjö kyrka. Fri entré. Camilla Voigt, Sofia Eriksson och kören Vox femina.

Still crazy after all these years

En besynnerlig berättelse fylld med Simon & Garfunkels och Paul Simons musik! Tors 15/11 kl. 18.30 Skallsjö kyrka. Fri entré. Kvartetten Sounds of Silence.

Santa Claus is coming to town

En musikalisk berättelse för kör och skådespelare om en av världens största superhjältar – St Nikolaus/Jultomten – och vikten av att vara snäll! Tors 6/12 kl. 18.30 Skallsjö kyrka. Fri entré. Kören Angelus och skådespelaren Peter Lorentzon.

11


”Flygande Ängel” ett konstverk av Jan-Olov Hilmersson

Konstverket kommer att sättas upp på Skallsjö kyrkogård under hösten.

Under de senaste åren har jag varit upptagen av motiv från folklig konst, nu senast särskilt av änglar, som spelar trumpet. I dessa naiva änglar ser jag en stor potential av olika betydelser. Vingförsedda människofigurer och djurfigurer har förekommit och framställts inom konsten i många kulturer i stort sett alla tidsepoker. Under medeltiden och tidig renässans framställs änglarna alltmer som androgyna eller flickaktiga. Under artonhundratalet möter vi framställningar av barn och skyddsänglar. Vidare slår ett nytt, symboliskt framställningssätt igenom på 1100-talet, då änglar börjar avbildas som vingförsedda huvuden som ett uttryck för ”okroppslighet” eller själens flykt från den avlidne. Ängeln kan ses som arketyp för något vi känner igen och som vi på olika sätt tar till oss och använder oss av.

“And I said: Fly on, my sweet angel Fly on through the sky Fly on my sweet angel Tomorrow I'm going to be by your side"

// Konstnär Jan-Olov Hilmersson

Angel av Jimi Hendrix

Minnesgudstjänst Lördag 3/11 kl.17 Skallsjö kyrka

Skallsjö kyrka

Kammarkören Chorus

Kyrkstuga/kyrkogård

Vi läser upp namnen på de som har lämnat oss under det senaste året. Det finns också möjlighet för er att tända ljus i ljusbäraren före eller efter gudstjänsten.

12

Öppet hus! Fredag 2/11 kl 11-17

Fredag 2/11 kl 11-17 Lördag 3/11 kl 11-16.30 Kaffeservering.

Profile for Skallsjö församling

Prisma höst 2018  

En tidskrift om aktuella händelser i vår omgivning samt information från Skallsjö församling.

Prisma höst 2018  

En tidskrift om aktuella händelser i vår omgivning samt information från Skallsjö församling.

Profile for skallsjo
Advertisement