Page 1

Sjรถmannen nummer 1 februari - mars 2008

Allt om det nya avtalet Sidorna 3 och 14-18


I vänsterkant Reinfeldts alliansregering har på ett drygt år slagit sönder mycket av grunderna i det svenska välfärdssamhället. Vi älskar den svenska arbetsmarknadsmodellen har varit något av den moderatledda regeringens mantra. Samtidigt har regeringen i sin praktiska politik genomfört försämringar och höjda kostnader av a-kassan vilket medfört att en bra bit över 100 000 personer gått ur facket och a-kassan. Mindre känt är att regeringen genom en ändrad svensk biståndspolitik håller på att urholka vårt bistånd till världens fattiga länder. Rika Sverige har länge ansetts som ett föredöme i och med att vi för ett par år sedan nådde upp till det så kallade enprocentsmålet, att en procent av den svenska budgeten går till olika former av stöd till världens fattiga. Idag urholkas snabbt denna procent genom så kallade tekniska budgetjusteringar. Ogenerat tar regeringen nu flera hundra miljoner av kostnaderna för flyktingmottagning från biståndsbudgeten. Kostnaderna för de svenska miltirärer som skickas till Afghanistan tänker regeringen också ta från biståndsmedel. Tidigare har en sådan utgift alltid betalats av försvarsbudgeten. Men solidaritet är förstås ett okänt begrepp för borgerliga ministrar. För dom är den egna soliditeten mycket viktigare än att ge stöd åt utsatta människor i Sverige eller i andra länder. Nyligen var jag och lyssnade på den förre utrikesministern Jan Eliasson. Han talade i en fullsatt missionskyrka i Majorna i Göteborg. Eliasson höll ett fullständigt lysande föredrag på en och en halv timme på temat kärlek och solidaritet. Saknaden är stor när man jämför med den nuvarande och arrogante utrikesministern moderaten Carl Bildt, som enbart verkar vara solidarisk med sin egen plånbok. Den borgerliga regeringens ministrar borde lyssna på och lära av mästermedlaren och FNs förre biträdande generalsekreterare Jan Eliasson. Kanske skulle de då ha litet lättare att inse hur felaktigt ett gammalt svenskt ordspråk är. För som Jan Eliasson poängterade är ensam inte stark. Istället är det när vi solidariskt ställer upp och hjälper varandra som vi är starka.

Sjömannen nummer 1 februari - mars 2008

Sjömätningsfartyget Franklin får efter många turer äntligen sjöfartsstöd trots att Rederinämnden inte ville ge det. För ägaren Marin Mätteknik innebär det arbetsro och att det kan bli fler båtar under svensk flagg. Sjömannen har besökt Franklin under ett varvsbesök i Göteborg. Läs mer på sidorna 4-7.

Ur innehållet i övrigt Elin ska få fler att välja sjömansyrket

sid 9

“EG-domstolens uppfattning var överraskande”

sid 10-11

“Vad gäller beträffande våra arbetskläder”

sid 19

Juridik komplicerar FoC-kampanjen

sid 23

“Nyttigt lära mer om ITF-kampanjen”

sid 24-25

Motvallare, verandor och Aristoteles en betraktelse av Tomas Abrahamsson

sid 26-29

Kraftig ökning av piratangrepp under 2007

sid 30

New wages in the TAP-agreement

page 31

Plus Mellis, Hamnronden, Anders Wällhed, bokrecensioner med mera

Sjömannen utges av SEKO sjöfolk och utkommer med sex nummer per år Postadress: Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Årgång 78, 2008 Telefon: 031 - 42 94 20 När växeln är stängd: 031 - 42 95 43

Lennart Johnsson E-mail: sjomannen@seko.se 2 Sjömannen 1/2008

Chefredaktör Lennart Johnsson Ansvarig utgivare: Kenny Reinhold E-mail: lennart.johnsson@seko.se Prenumerationsavgift: 130 kr/helår Postgiro 4 32 96 -3

Tryck: Litorapid Media AB 20078 Omslagsbild: Matros Jenny Larsson Foto: Lennart Johnsson


“Ett hyfsat avtal för de flesta ” I mitten av januari blev vårt treåriga avtal för SEKO sjöfolks medlemmar klart och det kommer självklart att rapporteras mer noggrant senare i tidningen. För att bara kort redogöra för de i huvudsak viktiga frågorna efter det att vi var klara så har vi lyckats sy ihop ett hyfsat bra avtal som löper från den 1 januari 2008 till den 31 december 2010. Själva löneavtalet gäller från den 1 april i år och fram till den 31 december 2008. Den 1 januari 2009 höjs lönerna med 810 kronor och den 1 januari 2010 höjs lönerna också med 810 kronor. Löneökningen för i år har varit föremål för en hel del diskussioner. I många fall har det berott på en kombination av missförstånd och eventuell vilseledande information som vi skall räta ut nu i denna tidning. I grova drag så blir höjningen på färjeavtalet ca 707 kronor per månad för alla. Dessutom erhåller driften i färjeavtalet ett nytt tillägg på 600 kronor per månad, detta från den 1 april 2008. Driftstillägget gäller för de som befinner sig i ålderstilläggen 6 och 7 år. På storsjö- och specialavtalen blir höjningen ca 750 kronor per månad från den 1 april 2008. I nämnda avtal har vi samtidigt löst in kostersättningen under all ledig tid. Med andra ord så innebär det att kostersättningen numera ligger inbakad i tarifferna för alla 12 månaderna. Under vederlag-, semester- och vänteledighet så är det inga separata kostpengar på lönen längre. Genom inlösningen av dessa tillsammans med en viss kompensation taget för sjukdom, plus årets tariffhöjning, så höjdes lönerna i tarifferna på färjeavtalet med 2460 kronor och i storsjö- och specialavtalen med 2295 kronor. Utöver detta så höjdes ombordtillägget med 300 kronor per månad på färja och 330 kronor per månad på storsjö. I samband med detta kan det vara värt att notera att om 707 kronor i höjning på nio månader räknas upp och redovisas i förhandlingssammanhang med ett värde motsvarande på tolv månader så innebär det 942 kronor i månaden. På storsjösidan blir 750 kronor i höjning på nio månader uppräknat på tolv månader 1000 kronor i månaden År 2007 blev ju som bekant kollektivet sjöfolk mycket orättvist behandlat av regeringen som struntade i att låta sjöfolket omfattas av det så kallade jobbskatte-

Ledarsidan Kenny Reinhold avdraget. Denna orättvisa hade troligen fortfarande varit kvar om vi inte hade satt igång en facklig-politisk kampanj för att rätta till felaktigheten. Under förra året arbetade vi intensivt för att informera och påverka politikerna i frågan. Dessutom tecknade vi i maj 2007 ett rekordkort avtal. Orsaken var enbart för att vi ville lösa jobbavdragsfrågan politiskt innan vi startade våra förhandlingar med arbetsgivarna. Vi lyckades nästan fullt ut med vår fackligt politiska kampanj. Till slut beslöt regering och riksdag att att sjöfolket skall omfattas av jobbskatteavdragets steg I och II fullt ut från och med den 1 januari 2008. Under året satsade SEKO och SEKO sjöfolk hårt på att rätta till orättvisan. Vi visstidsanställde ett par personer i perioder för att tillsammans med mig aktivt jobba med frågan. I samband med vår kampanj fick vi bland annat träffa både finansdepartementet och hela skatteutskottet. Värt att notera är att vi fick en otrolig draghjälp av Lars Johansson, göteborgare och vice ordförande i skatteutskottet, och andra politiker från socialdemokraterna som exempelvis Claes-Göran Brandin och Krister Örnfjäder. Även politiker från Vänsterpartiet och Miljöpartiet var aktiva med att ge oss stöd i detta arbete. Många politiker från den borgerliga alliansen arbetade visserligen inte aktivt med oss i frågan, men förklarade ändå att de sympatiserade med oss och vårt problem med regeringen.

Nu när vi sett och det faktum också erhållit första månadslönen efter årsskiftet så har jag förstått att många medlemmar som har i stort sett samma månadslön kommenterat att man märkte en viss skillnad i lön i januari jämfört med december månad. Vår strid för rättvisa åt sjöfolket i jobbavdragsfrågan visar än en gång att det är av största vikt att vi arbetar fackligt politiskt och att vi gör det med de partier som sympatiserar och stöttar oss i våra frågor. En sak gör mig irriterad och förbannad efter det att vi nu under lång tid har slagits för rättvisa och ett jobbavdrag åt sjöfolket och till sist också lyckats. Efter tuffa förhandlingar med redarna fick vi också igenom ett engångsbelopp till SEKO sjöfolk medlemmar för att vi inte fick något jobbavdrag för 2007. Det som gör mig förbannad och irriterad är när jag märker vilka det är som ringer eller kontaktar facket först av alla och vill ha hjälp och information om vår uppgörelse. Märkligt nog är nämligen en klar majoritet av de som kontaktat oss de som är gulingar, det vill säga icke fackanslutna. De som inte varit med och betalat för att hålla facket fortsatt starkt för att bevaka och förhandla fram förbättringar i vårt kollektivavtal. Egentligen är det fascinerande vilken fräckhet gulingarna, som osolidariskt har valt att stå utanför facket, visar upp. Med litet distans kan man konstatera att vi fått både ris och ros för avtalet. Mycket av riset beror på rena missförstånd. Ser man på avtalsuppgörelsen som en helhet, inklusive engångsbeloppet för jobbskatteavdraget, så är min uppfattning att det ändå blivit ett hyfsat avtal för de flesta. Ja i vissa fall som bland annat för de som arbetar i driften på färjorna är det ett riktigt bra avtal. För våra medlemmar lyckades vi alltså att förhandla fram ett engångsbelopp för det uteblivna jobbavdraget förra året. Titta noga i vårt brev som vi skickade ut till samtliga aktiva medlemmar i SEKO sjöfolk och läs noga i tidningen om hur du som medlem skall bära dig åt för att få del av det vi förhandlat fram och vilka krav som ställs. Glöm inte heller hemsidorna www.sjofolk.se och www.sjomannen.se där du också kan få informationen. Till sist, grattis alla gratisåkare till att ni nu får steg I och II i jobbskatteavdraget från den 1 januari. Kanske har ni rent av råd att vara med i facket nu?  Sjömannen 1/2008 3


Sjöfartsstöd innebär arbetsro på Franklin

Kockstuert Maria Hagström har varit ombord i Franklin sedan båten fick svensk flagg för några år sedan.

— Att vi nu till slut definitivt beviljas sjöfartsstöd är en förutsättning för att kunna fortsätta köra under svensk flagg. Svante Johansson, Fleet Manager i Marin Mätteknik (MMT) i Göteborg, kan äntligen andas ut efter en segdra4 Sjömannen 1/2007

gen strid mot Rederinämnden. Nämnden har inte velat ge rederistöd till MMTs mätningsfartyg med motiveringen att det handlar om specialfartyg. Rederiet ansågs ändå berättigat till rederistöd efter en dom i Kammarrätten i början av 2006. Efter ytterligare

två år beslutade Regeringsrätten nyligen att inte ge Rederinämnden prövningstillstånd och Kammarrättens dom står därmed fast.

Text o foto:Lennart Johnsson


— Äntligen får vi litet arbetsro och kan börja planera mer långsiktigt, säger Svante Johansson när Sjömannen går ombord i mätningsfartyget Franklin. Båten ligger inne för översyn på Gotenius varv i Göteborg. — Vi gör en rejäl översyn av båten och byter bland annat till ett miljövänligare hjälpmaskineri, berättar Svante Johansson. — Från företagsledningens sida känner vi nu glädje över att vi flaggade in Franklin till Sverige när vi köpte henne. Skönt att det löste sig med sjöfartsstödet. — Jag tycker det är obegripligt att Rederinämnden inte ville ge oss stöd trots att vi har svensk besättning, svensk flagg och går i internationell trafik med vår flotta. — Stödet är en förutsättning för att vi ska kunna konkurrera med övriga aktörer på marknaden. — Processen med myndigheterna har tagit mycket kraft från det vi helst vill syssla med. Franklin har en säkerhetsbemanning på tio besättningsmän men ombord kan det vara upp till 26 personer. MMT har även det mindre mätningsfartyget Triad under svensk flagg. — Utöver sjöfolk har vi bland annat anställda geologer och datatekniker för våra olika mätningsuppdrag, säger Svante Johansson.

120 anställda — Sammanlagt har vi 120 anställda i bolaget och har utvecklats till att bli marknadsledande i Östersjön för kartläggning under vattnet. Vår omsättning har på bara några år ökat från 15 till över 100 miljoner kronor. Under förra året hade Franklin ett antal uppdrag i Europa och var en längre tid på uppdrag mellan Italien och Frankrike. Båten har blivit något av en kändis i och med att det var på Franklin som SVTs programserie Vrakletarna spelades in. Serien gick i åtta avsnitt. I byssan på Franklin är det kockstuert Maria Hagström som sköter ruljangsen. Hon har seglat i sex och ett halvt år och har varit med från första början när Franklin fick svensk flagg. — Tidigare har jag bland annat varit i Furetank och Broströms. Hittills har det bara varit utebåtar för min del, berättar Maria. — På Franklin trivs jag bra. Det är en annan typ av sjöfart på ett sjömätningsfartyg och också rätt mycket folk ombord vil-

I och med att MMT nu beviljas sjöfartsstöd för sina båtar hyser företagets Fleet Manager gott hopp om framtiden. — Jag hoppas vi nu ska kunna ta in ytterligare en båt under svensk flagg, säger han.

ket är positivt. Jag jobbar åtta veckor och är hemma i åtta veckor och det känns rätt lagom.

Kommer från Umeå Maria Hagström gick gymnasiet på Lindholmen i Göteborg, den stad där hon numera också bor. — Jag bor på Hisingen. Fast egentligen kommer jag från Umeå. Jag kände att jag ville bryta upp och göra något helt

annat och valde att plugga på sjömansskolan på Lindholmen. På den vägen är det. Jag har aldrig ångrat mig utan trivs med sjölivet. — Utan tvekan har jag hamnat rätt och räknar med att fortsätta till sjöss. Har du haft påverkan hemifrån att börja segla? — Nej, det har jag inte alls haft. Ingen i min släkt har seglat. Jag hade knappast sett en större båt innan jag började på Lindholmen, svarar Maria Hagström. Sjömannen 1/2008 5


Franklin har en säkerhetsbemanning på 10 stycken i besättningen men det kan på vissa uppdrag vara upp till 26 man ombord. Utöver sjöfolk kan det handla om geologer och datapersonal.

Vad brukar du göra under den lediga perioden? — Då brukar jag ibland hälsa på hemma i Umeå, umgås med kompisar och då och då göra en längre resa. Jag har hunnit med att resa runt både i Thailand och i Karibien. Det är skönt ibland att komma till värmen.

Hinner med mycket på 8 veckor — Du hinner med en hel del när du är hemma i åtta veckor. Vad tycker du om det nya avtalet, frågar SEKO sjöfolks ombudsman Peter Skoglund som är med ombord på Franklin. — Egentligen vet jag inte så mycket om vad det nya avtalet innebär förutom att kostersättningen ska bakas in i lönetarifferna, säger Maria. 6 Sjömannen 1/2008

— Av det jag kunnat läsa på Internet verkar det ändå vara en hyfsad uppgörelse. En bra sak är att vi medlemmar i SEKO sjöfolk får 9000 kronor som ersättning för att vi inte fick något jobbavdrag under år 2007. — Totalt sett tycker jag lönen och andra villkor som vi har till sjöss är rätt hyggliga. En bra sak med Franklin tycker Maria Hagstöm är att det är flera tjejer i besättningen. — Förutom jag själv så har vi ombord både en kvinnlig matros och en kvinnlig motorman. — Tidigare har jag ofta i mina tidigare båtar varit ensam tjej ombord. Samtidigt har jag aldrig upplevt några problem på grund av detta. Min uppfattning är att det genomgående är bra folk till sjöss oavsett

åldrar eller nationalitet. Vi som jobbar ombord blir som en familj genom att vi är så nära varandra. En av Maria Hagströms kvinnliga kolleger på Franklin är matros Jenny Larsson. Hon har hittills hunnit med sju veckor på mätningsfartyget.

Har seglat i tio år — Fast seglat har jag gjort i tio år, säger Jenny. — Jag har varit både på småbåtar, skärgårdsbåtar och färjor. Närmast kommer jag från TT-Line. Jenny Larsson gick sjömansgymnasiet i hemstaden Karlskrona där hon fortfarande bor. — Sjöfarten har jag i blodet. Pappa kör en vägverksfärja i Blekinge skärgård.


Vad är det bästa med att segla? — Den långa sammanhängande ledigheten, svarar Jenny Larsson snabbt. — Snart är det dags att ta fram motorcykeln och förbereda den inför säsongen. Lönen till sjöss kunde däremot helt klart vara bättre. Hur kommer det sig att du slutade på TT-Line? — Jag ville prova något nytt och den hör törnen har definitivt gett mersmak. Så jag hoppas få fortsätta på Franklin. Jobbet här är intressant och inte lika stressigt som på min senaste färja Peter Pan. På en färja är det ju all surrning av bilar som ökar stressen. Positivt med Franklin är dessutom att vi är flera kvinnor i besättningen även om det förstås var det också i en färja. Senast var vi ute på jobb i Finska Viken. Har sjömanslivet blivit som du har tänkt dig? — Ja, det måste jag nog säga. Hittills har jag inte ångrat att jag började segla. Information om det nya avtalet har Jenny Larsson skaffat sig genom att läsa på Internet. — Alla detaljer i avtalet är jag inte så insatt i. Förhoppningsvis är det en fördel att kosttillägget ska bakas in i lönetarifferna.

Bra vi får engångsbelopp — Bra är det också att vi får engångsbeloppet på 9000 för att vi sjöfolkare aldrig fick ett jobbavdrag förra året. Här måste man nog säga att facket har gjort ett bra jobb som lyckats få igenom detta, tycker Jenny Larsson. Slutorden innan det är dags att gå iland får MMTs Fleet manager Svante Johansson. — Skriv gärna att det positiva beslutet om rederistöd gör att det definitivt känns som om det framöver för vår del kan bli ett fartyg till under svensk flagg, säger han. För besättningen på Franklin väntar efter varvsvistelsen ett uppdrag med att utföra sjömätning vid Hebriderna. 

Ett nytt och miljövänligare hjälpmaskineri på väg ombord i Franklin.

Ställ upp för solidaritetsfonden! Solidaritetsfonden är den svenska arbetarrörelsens fond för internationellt solidaritetsarbete. Fonden stödjer en mängd olika projekt över hela världen. Projekten genomförs av Palmecentret och dess medlemsorganisationer tillsammans med lokala samabetspartners. Men för att fondens projekt ska bli framgångsrika krävs att fler stöder verksamheten. Postgirot till fonden är 570-2.

Som bidragsgivare till fonden bidrar du aktivt till att skapa en fredligare värld baserad på demokrati och mänskliga rättigheter. Du möjliggör också för människor att bland annat organisera sig i kvinnogrupper, kämpa för bättre arbetsvillkor i fackföreningar och att kunna rösta i fria val.

Läs mer om hur du kan ge ditt bidrag på www.solidaritetsfonden.se Sjömannen 1/2008 7


Finskt snusstopp kan betyda omflaggningar?

Viking Lines nya färja Viking XPRS planeras att få svensk flagg. Färjan ska gå i trafik mellan Helsingfors och Tallinn.

Kommer flera finskflaggade färjor att skifta till blågul flagg på grund av stoppad snusförsäljning? Rykten har varit intensiva om detta under den senaste tiden sedan EU-kommissionen sagt ifrån om att all snusförsäljning på finskflaggade fartyg måste stoppas.

Text: Lennart Johnsson — Än är denna fråga långt ifrån avgjord, säger Dennis Sirviö, ombudsman för SEKO sjöfolk i Stockholm. Han har inte hittills kallats till någon förhandling med åländska rederiet Eckerölinjen trots att rederiet i massmedia sagt att man tvingas flagga svenskt. — Orsaken till alla spekulationer handlar säkert i mycket om politik. De åländska rederierna vill få EU-kommissionen att medge ett fortsatt undantag för Åland så att åländska färjor ska kunna sälja snus. Idag är det enligt bestämmelserna bara tillåtet med snusförsäljning på svenskflaggade båtar, berättar Dennis Sirviö. Även om Dennis inte varit kallad till några förhandlingar med åländska rederier

har han varit ombord och informerat personalen på M/S Eckerö om det svenska avtalet. — I pengar innebär en stoppad snusförsäljning på färjor med finsk flagg ett stort inkomstbortfall. Jag har sett uppgifter om att det skulle innebära ett inkomstbortfall på ett år på mellan fem och tio miljoner kronor för en enda färja, säger Dennis Sirviö.

Spelet om snuset lär fortsätta — Min bedömning är att spelet om snuset lär fortsätta i flera månader till innan frågan definitivt är avgjord. Nyligen deltog Dennis i en förhandling med Viking Line om att rederiets nya färja Viking XPRS på sträckan Helsingfors och Tallinn ska få svensk flagg. — Vi var vid förhandlingen överens om att teckna ett färjeavtal. Men vad jag vet har båten som inom kort kommer att gå i trafik ännu inte hissat den blågula flaggen.

Viking XPRS är byggd enligt den svenska bostadskungörelsen. Viking Lines nya färja ska ersätta Rosella på linjen. För SEKO sjöfolks del handlar det om 67 stycken befattningar per vakt. I och med detta kommer Viking Line att ha tre båtar under svensk flagg. De två övriga båtarna är Ålandsfärjan och Cinderella. Rederiet planerar att framöver också ersätta Ålandsfärjan med ett annat fartyg. Viking XPRS kommer att levereras inom de närmaste veckorna och kan ta 2500 passagerare. Hon blir 185 meter lång och får en marschfart på 25 knop. Båten är byggd på Aker Finnyards i Finland. I Stockholmsregionen har det också genomförts klubbordförandeval i Wallenius. Nuvarande klubbordföranden Björn Jonasson var enda nominerade och han omvaldes i och med det på fyra år. Hans mandatperiod sträcker sig till och med år 2011. 

Ställ upp för att få Osanloo fri! Villkoren är hårda för många fackliga företrädare runt om i världen. Ett av de länder där fackligt aktiva ständigt förföljs och fängslas är Iran. ITF i London driver, i samarbete med Amnesty, sedan en tid en kampanj till stöd för den iranske fackliga aktivisten Mansour Osanloo. Irans myndigheter har fängslat Osanloo för att denne verkat för att bygga upp ett oberoende fack för landets busschaufförer och för anständiga villkor för chaufförerna. I juli förra året slets Mansour Osanloo i Teheran ut från den buss han färdades i av okända män. Han fördes bort i en bil. 8 Sjömannen 1/2008

Efter en tid visade det sig att Mansour Osanloo hade förts till Evinfängelset. Det var tredje gången på två år han fängslats bara för att han kämpat för fackliga rättigheter. Medlemsförbund i ITF från hela världen har kraftfullt protesterat mot övergreppen mot Osanloo och har skrivit till Irans president Mahmoud Ahmadinejad och krävt att Osanloo ska friges. Trots det har ytterligare ett antal aktiva i Irans bussfackförbund arresterats. I början av februari 2008 satt Mahmoud Osanloo fortfarande fängslad. Hans situation är svår och hans hälsa har försämrats. Under

månaderna i fängelset har han tvingats operera sitt ena öga två gånger. Läs mer om kampanjen för att få Mansour Osanloo frigiven på hemsidan och om vad som händer i fallet på

www.freeosanloo.org LJ


Elin ska få fler att välja sjömansyrket — Det är otroligt spännande att vara ute i skolorna och för eleverna berätta vad sjömansyrket innebär. Elin Dahllöv som under det närmaste året kommer att arbeta som ungdomsansvarig och skolinformatör för SEKO sjöfolk är entusiastisk inför sina nya arbetsuppgifter.

Text: Lennart Johnsson Elin Dahllöv fick en rivstart i jobbet genom att göra en tvåveckors turné på gymnasieskolor i Skåne. Hon har trots sin ungdom en gedigen sjöerfarenhet. Elin började segla efter att ha gått ut sjömansgymnasiet på Lindholmen i Göteborg. — Några av de rederier som jag har hunnit med att segla i är bland annat Tärntank, Broströms, Tor Line, Styrsöbolaget och Brevik. Därefter hann jag läsa 1,5 år på informationsprogrammet på universitetet i Karlstad innan det lockande erbjudandet om att vara skolinformatör dök upp. Har du varit medlem i facket? — Naturligtvis har jag det. Jag gick med i SEKO sjöfolk första dagen på min första båt, svarar Elin Dahllöv. Hon har för övrigt också publicerat en dikt i Sjömannen och porträtterades i fotoboken Sjömansbilder av fotografen Peter Svensson. I den djupintervju som Anders Wällhed då gjorde med Elin sa hon bland annat följande: ”Man blir väl omhändertagen som tjej ombord. Folk är väldigt vänligt inställda när man kommer ombord, även i ham-

— Det blir otroligt spännande att jobba som ungdomsansvarig och skolinformatör fär SEKO sjöfolk, säger Elin Dahllöv. Hon har hunnit med att segla i fem år som matros. (Foto: Jonas Forslind)

narna. Jag upplever nog sjömansyrket som ganska fritt, trots att det ibland kan bli lite mycket rostknackning och målning. Har man tur hamnar man på en båt där det behöver göras mycket. Och jag tycker om att arbeta med händerna, fysiskt arbete.” — Jag ser verkligen fram mot det nya

jobbet och det blir en spännande erfarenhet att försöka få skolelever att fundera på att välja att sjömansbanan. Att få förmånen att jobba med sjöfart även iland är underbart roligt, framhåller Elin Dahllöv innan det är dags för henne att rusa in på nästa gymnasium i Skåne. 

Granskar arbetsmiljön i rederi efter rederi Karl-Arne Johansson som är arbetsmiljöansvarig i SEKO sjöfolk, har under den senaste tiden gjort ett antal fartygsbesök.

Text: Lennart Johnsson

— Jag har bland annat varit ombord i ACELinks Simara, i Svitzers bogserbåt Mercur som går i Brofjorden, berättar Karl-Arne. Den stora satsningen på arbetsmiljöinspektioner från Karl-Arne Johanssons sida har ändå varit av Finn Lines båtar. — Här har jag hunnit med att gå igenom hela flottan i samarbete med den lokala fartygsklubben. Med i det arbetet har också varit skyddsombuden i Finn Lines. — Jag tror ett bra sätt att höja arbetsmedvetandet är just genom att systema-

tiskt granska arbetsmiljön i ett helt rederi. Genomgången på Finn Lines båtar följs nu också upp genom att man försöker få så många som möjligt av skyddsombuden i rederiet att under 2008 gå SEKO sjöfolks arbetsmiljöutbildningar. Närmast i Karl-Arne Johanssons planer ingår att därefter göra en liknande genomgång av Scandlines fartyg. — På sikt är min målsättning att beta av rederi för rederi med syfte att höja arbetsmiljötänkandet ombord. Internationellt kommer det på arbetsmiljösidan under året att genomföras en revidering av den så kallade STCW-konventionen (STCW = Safety, Training Certification and Watchkeeping). Revideringen görs av FNs sjöfartsorgan

IMO (International Maritime Organization) i London. — Jag sitter med i en arbetsgrupp för detta, säger Karl-Arne Johansson. — För våra medlemmar är det mycket viktigt att vi deltar i detta arbete eftersom denna konvention lägger grunden för hur man jobbar i fartygen. Karl-Arne Johansson ingår i den svenska delegationen som utses av Sjöfartsverket på uppdrag av regeringen. Slutligt beslut om hur konventionen kommer att se ut efter revideringen blir det troligen på ett STCW-möte i november 2008. — Vid de här mötena är i princip alltid världens sjöfartsnationer med, säger KarlArne Johansson.  Sjömannen 1/2008 9


“EG-domstolens uppfattning var överraskande” Två domar av EG-domstolen i slutet på förra året kan få stor betydelse för den svenska arbetsmarknaden. Dels handlar dels om Lavalmålet efter fackförbundet Byggnads blockad, med krav på kollektivavtal, i Vaxholm hösten 2004 mot det lettiska bolaget Laval. Dels gäller det Rosellamålet där Finska Sjömansunionen agerade mot rederiet Viking Lines planer på att flagga ut färjan Rosella från finsk till estnisk flagg. — EG-domstolens ställningstaganden i Lavalmålet var överraskande. Domstolen gick på flera punkter emot generaladvokatens yttrande. I Vikingdomen däremot följde EG-domstolen i princip generaladvokatens yttrande, säger Tomas Abrahamsson, vice ordförande och internationellt ansvarig i SEKO.

Text: Lennart Johnsson Tomas Abrahamsson har noga följt de två fallen från första början. — Både Viking- och Lavaldomen är i sig ett uttryck för att den nationella arbetsrätten alltmer kommer att ställas inför skranket. Arbetsrätten kommer att prövas mot EUs ”heliga” friheter, frihet för kapital att röra sig i Europa, frihet för tjänster och fri arbetskraft. Den fria rörligheten kommer att prövas mot den nationella arbetsrätten speciellt i Nordeuropa. Tomas Abrahamsson berättar att det i Vikingfallet handlar om den fria etableringsrätten. — Arbetsgivarsidan hävdade att denna etableringsrätt inskränktes genom Finska Sjömansunionens planerade stridsåtgärder. — EG-domstolen konstaterar i Vikingfallet att det råder fri etableringsrätt för företag inom EU och att denna i princip inte får begränsas. Samtidigt konstaterar EG-domstolen att strejkrätten är en fundamental rättighet, inskriven i hela EUs regelverk. — Detta innebär att under vissa omständigheter kan den heliga fria etableringsrätten komma att inskränkas genom exempelvis strejker. Domstolen säger att etableringsrätten kan inskränkas om det finns ett legitimt syfte och det syftet är skydd för villkor, skydd för arbetare. — Men EG-domstolen duckar också litet i bedömningsfrågan och skickar tillbaka den till den nationella domstolen, fortsätter Tomas Abrahamsson. — Man överlämnar alltså till den nationella domstolen att bedöma om det verkligen är så att åtgärderna som inskränker 10 Sjömannen 1/2008

Tomas Abrahamsson, vice ordförande i SEKO. är orolig för hur den borgerliga regeringen kommer att agera efter EG-domstolens utlåtande i det så kallade Lavalfallet (Foto: Tomas Orzolek)

den fria etableringsrätten är berättigade och om man inte kan göra det på annat sätt än att ta till fackliga stridsåtgärder. Totalt sett anser Tomas Abrahamsson ändå att Vikingdomen blev en relativ framgång för den fackliga uppfattningen.

Strejkrätt fundamental rättighet — Domstolen konstaterar ju att strejkrätten är en fundamental rättighet som under vissa omständigheter får inskränka den heliga fria rörligheten för företag. — Fast Lavaldomen måste väl mer betraktas som ett nederlag för den fackliga sidan? — Lavalmålet är på ett sätt mer av ett specialfall. Vikingdomen är mer universell

till sin karaktör och berör viktiga principfrågor. Lavaldomen däremot centrerar sig kring Sveriges implementering av det så kallade utplaceringsdirektivet och Byggnads krav på kollektivavtal. EG-domstolen konstaterar här att vi i Sverige sedan 1991 har vår Britannialagstiftning. — Denna lagstiftning anser domstolen innebär en diskriminering av andra företag om de uppträder på svensk botten, säger Tomas. — Här har domstolen eventuellt satt fingrarna på en öm punkt. Britannialagstiftningen innebär i princip att vi på svensk botten behandlar utländska företag med kollektivavtal som vi behandlar svenska företag utan kollektivavtal. — Om ett företag kommer till Sverige


med ett mycket lågt utländskt kollektivavtal använder vi Britannialagstiftningen för att bryta igenom detta kollektivavtal och vi begär ett svenskt bättre kollektivavtal. Britannialagstiftningen används inte på liknande sätt mot svenska företag. Detta förhållande hävdar EG-domstolen är diskriminerande. — Dessutom slår domstolen ner på att Sverige anses ha implementerat det så kallade utstationeringsdirektivet på ett oklart sätt. Man kan inte, enligt domstolen, veta vad man skall betala när man kommer som utländskt företag till Sverige. Parallellt med detta slår domstolen ned på att företaget tvingas skriva på Byggnads centrala kollektivavtal. Tomas Abrahamssons bedömning är att Sverige tvingas rätta till, förtydliga hur utstationeringsdirektivet ska implementeras. Han är också bekymrad över att vi i detta läge har en borgerlig riksdagsmajoritet. — Det är dubbelt olyckligt att den här domen kommer i den nuvarande parlamentariska situationen. Ingen vet riktigt hur riksdagsmajoriteten kommer att agera. Redan har det höjts röster från exempelvis Svenskt Näringsliv att skrota Lex Britannia. Skulle detta inträffa är vi fackligt sett juridiskt helt försvarslösa mot social dumpning. Nymoderata arbetsmarknadsministern Littorin har ju ändå gått ut och sagt att han tror på den svenska modellen med kollektivavtal som grundpelare. — Då får han komma upp med bevis på detta, svarar Tomas. — Hans första reaktion var att ge sig på Lex Britannia men jag har läst att hans andra reaktion var att titta på hur Sverige implementerar utstationeringsdirektivet. De flesta kommentarer jag sett är att Lavaldomen är en förlust för facket och en seger för arbetsgivarna. Delar du den uppfattningen? — Helt klart är domen ett bakslag för facket. Men arbetsgivarna i Sverige borde inte heller se det som en seger. Om de gör bedömningen att vi genom den här domen är försvarslösa mot utländsk dumpning, en uppfattning som jag personligen inte delar, så blir svenska företagare lika utsatta som arbetstagarna för utländsk dumpning. — Det finns ett gammalt ordspråk som lyder man ska inte skita i eget bo och de kloka orden borde organisationen Svenskt Näringsliv tänka på. Tomas Abrahamsson berättar att SEKO har gjort en första analys av Lavaldomen och att förbundet har bett LOTCOs Rättsskydd att komma med en ana-

lys av vad den innebär för kampanjen mot bekvämlighetssjöfarten i Sverige. — I FoC-kampanjen använder vi nästan regelbundet Lex Britannia för att bryta igenom kollektivavtal. Analysen hittills är att de båda domarna inte innebär särskilt mycket för kampanjen, bland annat för att den internationella handelssjöfarten inte omfattas av utstationeringsdirektivet. Vad vill du säga till EU-motståndarna, de som nu säger att det här visar vad EU går för och att vi borde lämna unionen? — Att gå ut ur unionen tycker jag är helt orealistiskt. Sverige ligger i Europa och våra viktigaste handelspartners har vi inom EU. Kunde vi stoppa de moderna kapitalrörelserna som möjliggör att du kan flytta flera miljarder kronor på en mikrosekund, och om vi kunde slå en mur runt landet och flytta Sverige till exempelvis Asien kunde jag tänka mig att gå ur EU. Men detta är knappast realistiskt. — Vi har en lite märklig tendens att skylla allt på EU när det i många fall handlar om hemvävd svensk politik. Sverige gick exempelvis före när det gällde avregleringar trots att vi inte alls hade behövt göra det. — Tyvärr följde vi här tyvärr principen dum går först. Vår rörelsefrihet inom EU är ganska omfattande men det är bekvämt för svenska beslutsfattare att alltid skylla på EU, att gömma sig bakom EU.

Lavalmålet kan komma upp i vår Enligt Tomas Abrahamsson kommer troligen den svenska Arbetsdomstolen att i Lavalfallet ta intryck av vad EG-domstolen har sagt. Målet är ännu inte uppsatt på ADs kalender men kan komma upp under senvåren. — Beträffande Vikingdomen sa EGdomstolen att målet får skickas tillbaka till den nationella domstolen. Det innebär vad jag förstår att man får ta en domstolsvända till i Storbritannien om de inblandade parterna inte kommer överens om att dra tillbaka det hela. EG-domstolen anses av flera bedömare ha missuppfattat hur utstationeringsdirektivet har fungerat i Sverige. Delar du den uppfattningen? — Ja, det är möjligt att det är så, svarar Tomas Abrahamsson. — Vi har en mycket enkel lagstiftning kring direktivet. Det är i princip implementerat via MBL och via kollektivavtal. EG-domstolen hävdar att det inte är tillräckligt klart uttryckt i den nuvarande lagstiftningen och jag tror att Sverige måste förtydliga sig på den här punkten. Tomas sammanfattande bedömning av

SEKO har bett LO-TCO Rättsskydd att analysera vad Lavaldomen kan innebära för kampanjen mot bekvämlighetssjöfarten i Sverige.

de båda domstolsutslagen är att Vikingdomen, som alltså är av mer universell karaktär var en måttlig framgång för den fackliga linjen. — Lavalfallet handlar i grunden om svenska angelägenheter, om hur tydliga eller inte tydliga ett visst svenskt fackförbunds kollektivavtal är och hur Sverige har implementerat utstationeringsdirektivet. Här måste vi erkänna att EG-domstolens utslag var en motgång för oss i fackföreningsrörelsen. Däremot tror jag inte att det är den extremt stora motgång som vissa domedagsprofeter har sagt. — I båda domarna erkänner EG-domstolen att strejkrätten är en fundamental rättighet som kan inskränka EUs heliga rättigheter om fri rörlighet om det är frågan om skydd för arbetstagarna. EUs mål är alltså inte att försämra utan att förbättra villkoren. Används de fria rörligheterna för att de facto försämra villkoren så är det enligt EG-domstolen tillåtet med fackliga strejkaktioner för att bekämpa detta. På hemmaplan befarar Tomas Abrahamsson att det största problemet kan bli den borgerliga regeringen. — Troligen kan det behövas vissa förändringar i MBL paragraf 42 eftersom vi har behandlat svenska företag på ett visst sätt och utländska företag på ett annat sätt. — Min uppfattning är att de nya moderaternas så kallade omsvängning i sin syn på arbetsrätten främst kom till av taktiska skäl för att vinna valet, säger Tomas Abrahamsson. — Moderaterna insåg att det svenska folket inte vill se genomgripande systemförändringar. I ett trängt läge litar jag inte alls på att moderaterna kommer att stå som garant för den svenska arbetsrätten! Sjömannen 1/2008 11


12 Sjรถmannen 1/2008


Göteborgs Sjöfartsmuseum fyller 75 Sjöfartsmuseet i Göteborg fyller 75 år. Den 14 juli 1933 invigdes den nuvarande byggnaden tack var en donation från Dan Broström. Under 2008 kommer jubileet att uppmärksammas på många sätt. Sjöfartsmuseet är en minst sagt pigg 75åring som under det senaste året upplevt ett ökat antal besökare och har utvecklats till en plats fylld av aktiviteter. Inför jubileumsåret har också en speciell jubilelumslogga tagits fram. Det är tatueringsstudion Bloodwork Tattoo som har tagit fram en tatuering som både andas historia och en spännande framtid. — Jubileet är både en möjlighet att fira vår historia och samtidigt att glädjas åt den spännande tid vi har framför oss, säger museichef Anna Rosengren. Det kommer under 2008 bland annat bli en fotoutställning över museets historia och under Göteborgs kulturkalas i augusti blir det ett stort antal aktiviteter. Invigningsfilmen från 1933 kommer

även att visas vid olika tillfällen. Höstprogrammet för muset går helt i jubileets tecken. Alla som är födda 1933 får för övrigt fri entré under hela året. Årets första stora utställning heter Iskalla uppdrag och skildrar svensk polarforskning förr och nu. Några frågor som besvaras på utställningen är varför det har ordnats expeditioner till polartrakterna genom tiderna och om det är riskfyllt att delta. En annan högaktuell fråga som tas upp är om polarisarna kommer att smälta ned. En del av utställningen presenteras i akvariet där besökarna bland annat kan möta en fiskart som lever i de iskalla polarvattnen. Utställningen Iskalla uppdrag pågår till och med den 27 april. Sjömannen lär få anledning att återkomma i kommande nummer med mer information om vad som händer under det spännande jubileumsåret på Göteborgs

Sjöfartsmuseet jubileumslogga

populära Sjöfartsmuseum vid StigbergsLJ torget.

2007 inspekterades mer än 700 fartyg Under förra året genomfördes 742 hamnstatskontroller i Sverige. Det framgår av färsk statistik från Sjöfartsinspektionen. Vid kontrollerna visade det sig att 299 fartyg också hade brister. För fem var bristerna så allvarliga att fartygen kvarhölls. Mellan januari och december genomfördes samtidigt 344 hamnstatskontroller mot svenska fartyg runt om i Europa. Vid dessa kontroller visade sig 193 fartyg ha brister. Nio av de svenska fartygen kvarhölls. Det svenska fartyg som senast kvarhölls var pråmen Carrier 5 som kontrollerade i Assens i Danmark den 14 december 2007. Det visade sig vid inspektionen att det fanns ett flertal sprickor i skrov och däck och att fartygets hjälpmaskiner inte var funktionsdugliga. Dessutom saknades fartygets nationella säkerhetscertifikat.

Stipendium Stiftelsen har till ändamål att främja vetenskaplig forskning och utveckling, innefattande bl.a. medicinsk och teknisk forskning, samt att lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning, allt företrädesvis inom sjöfartsnäringens område. För enskilda studier krävs bl.a. intyg om påbörjade studier, kurslitteraturförteckning m.m. Vad gäller enskilda studier avseende sjöbefälsutbildning lämnas bidrag till studier för 3:e och 4:e årskursen. Utförlig ansökan skall vara Stiftelsen tillhanda senast den 14 mars 2008. För ytterligare information se även vår hemsida www.sowstiftelse.se. Kontakta gärna: Ann-Christin Engberg, telefon 08-772 06 62, e-mail: ann-christin.engberg@soyagroup.com Anne Lundkvist, telefon 08-772 06 22, e-mail: anne.lundkvist@soyagroup.com

Signe och Olof Wallenius Stiftelse Box 17086, 104 62 Stockholm

Sjömannen 1/2008 13


“Ett bra avtal som står sig väl” Ett bra avtal som står sig väl i jämförelse med övriga avtal som hittills har tecknats på den svenska arbetsmarknaden. Det är Mats Ekelints sammanfattning av det nyligen tecknade avtalet för SEKO sjöfolks medlemmar. Mats är ombudsman på SEKOs förhandlingsavdelning och är ansvarig för bland annat sjöfolksavtalet. — De beräkningar vi har gjort visar att samtliga kommer att få rena löneökningar på drygt 13 procent, säger Mats Ekeklint.

Text o bild: Lennart Johnsson Avtalet för SEKO sjöfolks medlemmar gäller från den 1 januari 2008 tll och med den 31 december 2010. En stor nyhet i sjöfolksavtalet är att kostersättningen under ledig, avlönad tid försvinner och läggs in i lönetarifferna från och med den 1 april i år. Den segslitna frågan om retroaktiv ersättning för det uteblivna jobbskatteavdraget för sjöfolket under år 2008 blir löst genom att samtliga medlemmar i SEKO sjöfolk som arbetat heltid under 2007 får ett belopp på 9000 kronor. — I stort sett gick det den här gången smidigt att nå fram till ett avtal, framhåller Mats Ekeklint. Mats har för övrigt själv ett förflutet som sjöfolkare och seglade mellan 1981 och 1997 som matros. — Jag började på Broströms Columbialand efter gymnasiet. De sista åren seglade jag i ACL. Så en stor del av mitt yrkesliv hittills har jag jobbat till sjöss, berättar Mats Ekeklint. Han har också har sina rötter i Göteborg och växte upp i kvarteren kring Stigbergstorget. Utöver avtalsansvar för SEKO sjöfolk och Sjöfartsverket har Mats Ekeklint också ett samordningsansvar för post, spårtrafik och sjö som kallas för kommunikationsområdet inom SEKO. Hur skulle du kort vilja sammanfatta det nya sjöavtalet? — Efter att ha hunnit fundera ett tag och i detalj ha gått igenom siffrorna för avtalet upplever jag att det är ett bra avtal, svarar Mats Ekeklint. — Avtalet innebär att det bör bli reallöneökningar för medlemmarna även de två sista avtalsåren. Under det första avtalsåret blir det nästan helt säkert en reallöneökning. Mats berättar att man har räknat vad avtalet ger i procent och att man även har jämfört med andra avtalsområden. — När det gäller direkta löneökningar har sjöfolket alltså fått en löneökning på 14 Sjömannen 1/2008

Mats Ekeklint som på SEKO ansvarar för sjöfolksavtalet seglade själv mellan 1981 och 1997.

drygt 13 procent vilket jämfört med vad andra yrkesgrupper har fått är en bra siffra. Hur kommer det sig att kostersättningen kommer att läggas in i tarifflönerna från den 1 april? — Vi har funderat på denna lösning ända sedan kostersättningen blev beskattningsbar för några år sedan. Det har många fördelar om kostersättningen räknas in i lönen istället för att den är ett tillägg. I och med att den i framtiden är inbakad i lönen får man räkna med den vid beräkning av övertidsersättning och den ligger framöver också till grund för framtida löneökningar. — Min uppfattning är att vi har fått en hyfsat bra ersättning för kosten, fortsätter Mats Ekeklint. — Vi har exempelvis fått räkna in alla hopräknade fridagar som de anställda har. På färjeavtalet innebär det att vi har fått räkna med 200 dagar inklusive semester plus ytterligare 3,5 procent för sjukskrivningstalet.

— Kostersättningen ger något högre tariffhöjning på färjeavtalet i och med att man där har mindre arbetstider. På storsjösidan dominerar Europaavtalet och där är det ett rent 1-1-system. På färjesidan handlar det om 165 arbetsdagar vilket därför innebär ett litet högre kostvärde jämfört med storsjösidan. — Procenttalen för att inlemma kostersättningen i avtalen var mycket bra så därför var det tveklöst läge att lägga in ersättningen i tarifferna denna gång. I och med detta blir det blir nu synligare i avtalen vad man tjänar till sjöss vilket är positivt för hela branschen. I sjöfolksavtalen finns sedan ett antal år också ett så kallat ombordtillägg. Höjdes ombordtillägget denna gång? — Ja, det gjorde det, svarar Mats Ekeklint. — Inför avtalsförhandlingarna var sjöfolkets förhandlingsdelegation litet tveksam till vilken väg vi skulle välja. Men i


och med att vi fick ett så relativt högt värde på ombordtillägget valde vi att köra en runda till den här avtalsperioden. — Höjningen av ombordtillägget innebär på färjesidan en ökning med totalt 900 kronor under avtalsperioden medan motsvarande höjning på storsjösidan är 930 kronor. Slår inte ombordtillägget orättvist mot till exempel långtidssjukskrivna? — Ja, det är en av de negativa effekterna av ombordtillägget, säger Mats Ekeklint. — Under den redarskyddade tiden innebär det en minskning av utgående lön vilket är negativt. — Den saken diskuterades ingående av förhandlingsdelegationen men vi valde ändå till slut att denna gång acceptera höjningen av ombordtillägget. — Det innebär att ombordtilläggen idag är uppe i 1400 kronor i månaden. Jag tycker nog att det är tveksamt om man vid kommande avtalsrörelser ska acceptera att det höjs ytterligare. Förhandlingarna resulterade också i att det infördes speciellt tillägg till driftpersonalen som arbetar på färjor. — Drifttillägget på färjeavtalet införs på sex- och sjuårstilläggen, säger Mats Ekeklint. — Det innebär att de berörda får en ökning på 600 kronor i månaden första avtalsåret. Varje gång man värderar avtalet höjs det med 3,5 procent. Vid slutet av avtalsperioden betyder det att drifttillägget är drygt 640 kronor i månaden. — Denna höjning är ett gammalt krav från driftpersonalen på färjorna och det kändes bra att vi kunde få igenom tillägget. Tidigare avtalsrörelser har det varit svårt att få loss pengar även om kravet har funnits länge. Men det har tidigare varit svårt att få loss pengar att satsa på driften utan att det skulle bli alltför kännbart för övriga kategorier. Men denna gång fanns det ett läge där det gick at få loss litet pengar vilket var positivt. — Lösningen blev att minska ombordtillägget från 330 till 300 kronor på färjesidan under det första avtalsåret. Mats Ekeklint berättar vidare att det nya avtalet även innebär att semesterdagtillägget höjs från 0,5 till 0,6 procent. — Vårt avtal nu motsvarar vad semesterlagen säger och vi ligger idag i fas med övriga arbetsmarknaden. De så kallade faktorsbeloppsgränserna har också ökat och de kommer att öka med samma värde som avtalet ökar framöver. Hur var diskussionerna i delegationen? — Vi var denna gång mycket eniga. Sammanfattningsvis var det en fin stäm-

ning i vår delegation och alla gjorde ett bra jobb för att nå fram till avtalet. Den stora diskussionen vi hade var kring jobbskatteavdraget. Vårt krav var att SEKO sjöfolks medlemmar skulle få ett retroaktivt engångsbelopp för det uteblivna jobbavdraget under år 2007. — Alla medlemmar i SEKO sjöfolk som jobbade hela året får 9000 kronor som kompensation för det uteblivna jobbavdraget. Här sa arbetsgivarna i inledningen av förhandlingarna att de aldrig kunde gå med på detta krav. Ersättningen utgår nu som ett bruttobelopp. I och med detta har vi lyckats minska regeringens orättvisa agerande mot sjöfolket när jobbavdraget kom. Vi nådde kanske inte kompensation fullt ut men en god bit på väg. Samtidigt är det en tydlig markering att våra medlemmar borde ha varit inne i systemet redan 2007. — Om inte SEKO och SEKO sjöfolk hade agerat så kraftfullt i denna fråga hade sjöfolket knappast omfattats av jobbavdragets andra steg i år eller i avtalsförhandlingarna fått en ekonomisk kompensation för tidigare orättvisor. Har det blivit några viktigare förändringar i skrivningarna av avtalen? — Svårast för vår delegation att släppa var skrivningen att man måste be om tillåtelse för annan anställning under ledighet, säger Mats Ekeklint. — Redarna ville ha in denna text bland annat för att risken finns att man skadar sig under arbete på ledig tid. Jobbar man extra är det egentligen bättre att vara tjänstledig Upplever du att det gick lätt att nå ett avtal denna gång med tanke på att det tidigare ofta varit komplicerat att nå ett avtal på sjösidan? — Ja, det måste man säga. Vi tecknade ju senvåren 2007 ett tiomånadersavtal och jag tror att diskussionerna då grundade litet inför de här förhandlingarna. Vi hade när vi kom igång nu redan kommit en bit på vägen och visste ungefär vad vi hade för yrkanden och krav. Både vi och arbetsgivarsidan var mer förberedda på vilka problem som skulle kunna tänkas dyka upp. Därför tror jag det nu gick något smidigare. Blandade sig Svenskt Näringsliv i förhandlingarna också denna gång? — Ja, arbetsgivarsidan SARF har under hela processen regelbundet varit uppe hos Svenskt Näringsliv och fått godkänt på yrkandena. Hur SARF har presenterat våra siffror vet jag inte men de var tvungna att få godkänt på alla förslag innan de kunde underteckna avtalet. Har du fått mycket reaktioner från medlemmarna på avtalet?

— Ja, det har varit många som har hört av sig och reaktionerna har varit litet blandade. — Konstruktionen med engångsbeloppet för det uteblivna jobbavdraget och att kostersättningen bakas in i tarifferna gör att det kan vara svårt att värdera avtalet om man inte är insatt i detaljerna. Det kan vara svårt att se värdet på löneökningar för den som inte har alla siffror. — Jag har förstått att en del medlemmar har upplevt det komplicerat att läsa ut vad avtalet är värt utifrån den information som de har fått. — Några medlemmar jag har talat med har också trott att engångsbeloppet för det uteblivna jobbskatteavdraget var något vi var garanterade att få, vilket absolut inte var fallet. Här handlade det om tuffa förhandlingar och ett hårt arbete från avtalsdelegationen för att nå fram. Viktigt är att informera om hur nära det var att vi överhuvudtaget inte fick ett jobbskatteavdrag från regeringen. Utan sjöfolkets fackliga kamp och facklig-politiska arbete hade vi aldrig lyckats. Enligt Mats Ekeklint har det på de rederier där man har kunnat förklara avtalet för det mesta varit positiva reaktioner. Däremot har det varit mer negativa synpunkter från medlemmar i rederier där man inte har fått information och därför inte riktigt har kunnat tolka avtalet. — Sammantaget står sig ändå sjöfolksavtalet väl jämfört med övriga tecknade avtal under senare tid. — Själv har jag inte hört någon yrkesgrupp som har fått ut mer i sina centrala avtal än vad vi har fått, framhåller Mats Ekeklint avslutningsvis.  Sjömannen 1/2008 15


“Viktigt förklara vad avtalet innebär” — Vårt nya avtal är mycket bra för medlemmarna. För färjesidan är det utan tvekan positivt att det nu införs ett tillägg för driftpersonalen, något vi har verkat för länge. Det säger Göran Dahlman, vice klubbordförande i Stena Line. Han är en riktig avtalsräv som har suttit i sjöfolkets förhandlingsdelegation vid ett stort antal centrala avtalsförhandlingar.

Text: Lennart Johnsson Göran Dahlman är även mycket nöjd med att förhandlingsdelegationen lyckades få igenom 9000 kronor till SEKO sjöfolks medlemmar som kompensation för det uteblivna jobbavdraget under 2007. — Helt klart var det på tiden att sjöfolket fick denna summa efter regeringens diskriminering mot oss. Att vi till slut lyckades var en stor framgång. — På Stena har vi hunnit besöka flera båtar och gått igenom avtalet med medlemmar. Spontant är det övervägande positiva reaktioner vi får från de som vi träffar, berättar Göran.

Engångsbelopp viktigt Jonas Forslind, klubbordförande i TTLine, och Anette Karlsson, klubbordförande i FinnLines Ship Management, håller med om att det var viktigt att få ut ett engångsbelopp till medlemmarna som kompensation för att sjöfolket glömdes bort av regeringen Reinfeldt när jobbavdraget infördes. Också Jonas och Anette ingick i förhandlingsdelegationen. — Den generella löneökningen , inklusive ombordtillägget, blir 707 kronor i månaden under avtalets första nio månader, säger Göran Dahlman. — Totalt under avtalsperioden blir det lönehöjningar på drygt 13 procent. Några medlemsgrupper som driftpersonalen på färjorna får ännu mer. Jämfört med andra centrala avtal som har träffats på arbetsmarknaden ligger vårt avtal på en procentuellt högre nivå.

Mest positiva reaktioner Också Anette Karlsson har mest mött positiva reaktioner när hon har varit ute och informerat om avtalet. — Inte minst har driftpersonalen i mitt rederi varit positiva, säger Anette. — Men det är viktigt att gå ut i båtarna och förklara innehållet i avtalet, inte minst varför kostersättningen har bakats in i lönetarifferna. Här har jag märkt att det 16 Sjömannen 1/2008

Några av de som förhandlade fram SEKO sjöfolks nya avtal var stående fr.v.Anette Karlsson, klubbordförande i FinnLines Ship Management, Kenny Reinhold, ordförande i SEKO sjöfolk och sittande fr.v. Göran Dahlman vice klubbordförande i Stena Line, och Jonas Forslind, klubbordförande i TT-Line. (Foto: Lennart Johnsson)

finns en viss förvirring om vad detta kommer att innebära. — Ja, jag upplever också att medlemmarna i huvudsak är positiva när man förklarar vad avtalet innebär. Fast visst finns det alltid de som är mindre nöjda och tycker att vi i förhandlingsdelegationen borde ha kunnat få ut ännu mer av redarna, säger Jonas Forslind. — Min bedömning är att vi denna gång har tecknat ett riktigt bra avtal som bör ge reallöneökningar till medlemmarna. Det menar Björn Jonasson, klubbordförande i Wallenius, som ingick i avtalsdelegationen.

På sikt värdefullt — Jag tror det på sikt också kommer att visa sig att det var värdefullt att kostersättningen nu bakas in i tarifflönerna. Vi får inte heller glömma att årets löneökningar gäller från den 1 april vilket innebär att löneökningen utslaget på helåret är högre än 707 kronor. De reaktioner Björn Jonasson har mött efter det att avtalet blev klart har varit blandade. — Många som ringt har varit oroliga

vad det kommer att innebära att kostersättningen bakas in lönen. Så fort som alla siffror kring avtalet är klara kommer jag därför att åka runt och informera medlemmarna i mina båtar. Även Mats Olsson som är klubbordförande i Broström Ship Management, tycker att avtalet i stort sett är bra. — På sikt är min uppfattning att det är bra att kostersättningen bakas in i tarifflönerna. — Däremot är jag inte helt förtjust i att ombordtilläggen höjs i varje avtalsrörelse. Det vore bättre om det istället var rena löneökningar. Mycket tid har gått åt till att svara på frågor från medlemmarna och att reda ut detaljer i avtalet sedan det blev klart. Hur upplever du stämningen i avtalsdelegationen? — Det var andra gången jag suttit i sjöfolkets förhandlingsdelegation. Denna gång var det mycket bra diskussioner och stor enighet om hur vi skulle agera mot vår motpart, berättar Mats Olsson. — Helt klart var det ett betydligt bättre arbetsklimat nu än när jag var med förra gången och förhandlade i en avtalsrörelse för många år sedan, anser Mats Olsson. 


“Hårt fackligt arbete bakom vårt jobbavdrag” — Det var enbart tack vare vår fackligpolitiska kamp som det till slut blev både jobbavdraget steg 1 och 2 för sjöfolket från och med i år, framhåller Kenny Reinhold, ordförande i SEKO sjöfolk.

Text: Lennart Johnsson — Positivt är också att vi i de nyligen avslutade avtalsförhandlingarna med SARF lyckades få igenom ett bruttobelopp på totalt 9000 kronor att betalas ut till SEKO sjöfolks medlemmar. Beloppet är en kompensation för det uteblivna jobbavdraget under år 2007, säger Kenny. Han betonar att det var SEKO och SEKO sjöfolk som var drivande för att få politikerna att inse att det var en orättvisa att sjöfolket först undantogs från jobbavdraget. — Vi lade ned ett omfattande arbete med att informera om att alliansregeringens beslut om att undanta sjöfolket från jobbavdraget byggde på felaktiga uppfattningar. — Det var en mängd kontakter med både tjänstemän på Finansdepartementet och politiker i riskdagens skatteutskott där vi informerade om hur det egentligen låg till.

Kompensation för 2007 — Att medlemmarna i SEKO sjöfolk nu dessutom till stor del kompenseras genom att den som heltidsarbetade förra året får ett bruttobelopp på 9000 kronor, upplever Kenny Reinhold som positivt. — Under de första kontakterna vi hade med vår förhandlingsmotpart SARF var de mycket motvilliga att diskutera en kompensation. Men vi stod på oss och framhöll att frågan måste få en lösning så att orättvisan mot en hel yrkeskår äntligen rättades till. Klubbordföranden i SEKO sjöfolk har gått in med förhandlingsframställningar till respektive rederier om att rederierna så snart som möjligt betalar ut de 9000 kronorna till alla som är berörda. Eftersom alla sjöfolkare inte är medlem i en klubb har avdelningen skickat ut ett

brev till samtliga aktiva medlemmar i frågan. Brevet informerar om att det hela handlar om ett engångsbelopp som betalas ut. Den enskilde medlemmen skall skriftligen komma in med en ansökan till rederiet där han/hon har arbetat. Under 2007 ska man för att få ut hela

beloppet ha varit anställd i minst 180 dagar och ha uppburit sjöinkomst i något av SARFs medlemsrederier. Vid deltidsanställning omräknas beloppet i förhållande till det reducerade arbetstidsmåttet. Engångsbeloppet utgår inte till de som under år 2007 betalade så kallad SINK-skatt. 

Avtalsklart också för finska sjömän Finska Sjömansunionen har nyligen också slutfört sina avtalsförhandlingar. — För unionen blev det ett tvåårsavtal som gäller till och med den sista februari 2010, säger Kenny Reinhold.

— I siffror innebär det finska sjöavtalet att Sjömansunionens medlemmar får ett lönepåslag för i år på fem procent medan lönerna för nästa år kommer att höjas med 4,6 procent.

För anställda i den finska färjetrafiken betyder det en löneökning i år på 103 Euro och anställda i storsjöfarten får ett ungefär lika stort lönepåslag.

LJ Sjömannen 1/2008 17


TAP-avtalet följer ITF-avtalens löneökningar — I samband med de centrala förhandlingarna mellan SEKO och SARF förhandlades det också om det så kallade TAP-avtalet, berättar Mats Ekeklint på SEKOs förhandlingsavdelning. — Vi körde för första gången förhandlingarna parallellt eftersom de löpte ut samtidigt denna gång. Normalt brukar förhandlingar om TAP-avtalet ske vid årsskiftet.

Text: Lennart Johnsson — Höjningarna i TAP-avtalet följer de olika ITF-avtalen vad gäller löneökningen. Lönerna på TAP-avtalet utgår i US-dollar, säger Mats Ekeklint. — Arbetsgivarna ville att vi skulle dela höjningen på två år vilket vi accepterade. — I år var det inga diskussioner om vilken dollarkurs TAP-lönerna ska utgå från även om dollarn förlorat rejält mot exempelvis den filippinska peson under det senaste året. För de ryska TAP-anställda blev det en generell löneökning i form av ett utlägg fördelat på två delar.

Satsning på försäkring — Ser vi på det filippinska sjöfolket som arbetar på TAP-avtalet satsade vi denna gång också lite extra på den så kallade HMO-försäkringen. Premien för försäkringen har ökat och den har också uppgraderats och förbättrats, framhåller Ekeklint.

— I stället för semiprivate room har vi skrivit in att det ska vara private room för de som behöver sjukhusvård på Filippinerna.Vi fick flera indikationer att det var viktigt att göra denna satsning. HMO-försäkringen för de filippinska TAP-anställda gäller även för sjömännens närmaste anhöriga. HMO-försäkringen är alltså till stor nytta även för familjemedlemmarna hemma på Filippinerna. — Kostnaden för att förbättra HMOförsäkringen, premiehöjningen och uppgraderingen av försäkringen kostade enligt beräkningar vi gjorde drygt 20 dollar, berättar Mats Ekeklint.

— Utan tvekan innebär försäkringen en större trygghet för filippinska TAPanställda. En första löneökning för TAP-anställda blev det den 1 januari 2008. Nästa löneökning inträffar den 1 januari 2009. Konkret innebär det att en nyanställd filippinsk TAP-matros genom det nya avtalet har en grundlön på 1601 dollar i månaden och den 1 januari nästa år får en grundlön på 1656 dollar i månaden. Motsvarande lön för en rysk nyanställd TAP-matros är från den 1 januari 1622 dollar i månaden i grundlön och lönen går den 1 januari 2009 upp till 1676 dollar.

Snabbfakta om nya avtalet Avtalet för SEKO sjöfolks medlemmar är på 36 månader och gäller till och med den 31 december 2010. Konstruktionen med att kostersättningen nu bakas in i lönetarifferna innebär att lönerna i storsjö, europa och thulelandsavtalen höjs med 2295 kronor från den 1 april 2008, med ytterligare 510 kronor den 12 januari 2009 och slutligen med 510 kronor den 1 januari 2010. För färjeavtalet är motsvarande uppräkning i lönetarifferna den 1 april i år 2460 kronor, den 1 januari 2009 510 kronor och den 1 januari 2010 på 510 kronor. Det så kallade ombordtillägget höjs den 1 april med 300 kronor i färjeavtalet och med 330 kronor i de övriga avtalen. Tar man bort höjningen på grund av den inbakade kostersättningen innebär det totalt en löneökning i år på ungefär 707 kronor i färjeavtalet och med drygt 750 kronor för de olika storsjöavtalen, 18 Sjömannen 1/2008

Lönerna i hamnbogseravtalet höjs den 1 april 2008 med 436 kronor, den 1 januari 2009 med 510 kronor och den 1 januari 2010 med 510 kronor. Härtill kommer alltså ombordtillägget på 330 kronor. Sedvanliga tillägg samt AT-tilläggen höjs den 1 april 2008 med 3,5 procent, den 1 januari 2009 med 3,5 procent och den 1 januari 2010 med 3,5 procent. En nyhet i avtalet är att det från den 1 april i år utgår ett drifttillägg till driftspersonal som arbetar på färjeavtalet och är inplacerade i åldersgrupperna 6 eller 7 med 600 kronor per månad. Semestertillägget höjs från 0,5 till 0,6 procent. Rätten till kostersättning under ledig, avlönad tid, utmönstras ur avtalen den 1 april 2008. Faktorsbeloppsgränserna höjs den 1 april 2008 med 2500 kronor, den 1 januari

2009 med 500 kronor och den 1 januari 2010 med 500 kronor. En förändring i avtalstexten till huvudavtalet är följande skrivning: ”Heltidsanställd som önskar tjänstgöra hos annan arbetsgivare under sin betalda ledighet skall inhämta skriftligt tillstånd från sin ordinarie arbetsgivare innan sådant anställningsavtal ingås. För det fall detta inte sker betraktas den anställde likväl som tjänstledig under motsvarande tid den anställde tjänstgör hos annan arbetsgivare.” Slutligen gjordes en särskild uppgörelse som innebär att medlemmar i SEKO sjöfolk som arbetade heltid 2007 får ett engångsbelopp på totalt 9000 kronor som kompensation för det uteblivna jobbavdraget under år 2007. Vid deltidsanställning omräknas de 9000 kronorna i förhållande till det reducerade arbetstidsmåttet.


Fråga till Dennis och Peter

“Vad gäller beträffande våra arbetskläder?”

Hej!! Jag jobbar i en restaurang ombord på en finlandsfärja. Där krävs det av arbetsgivaren att jag har vit blus, svart kjol, väst,

mörka strumpbyxor och svarta heltäckta skor. Blus, kjol och väst tillhandahåller min arbetsgivare också men däremot INTE

mörka strumpbyxor och svarta skor. Bör inte de också betalas av företaget eftersom de ingår i vår uniform??

M V H Lena L

Svar: Arbetsgivaren ska alltid betala arbetskläder Hej Lena ! Färjeavtalet nämner i § 5 mom. 2, 4 och 5 följande nedan och inget ytterligare,. I klartext innebär det alltså att det är Din arbetsgivare som skall tillhandahålla strumpbyxor och de heltäckta svarta skor som han kräver. Förmän ombord stöttar sig ofta i den text som finns i de flesta rederiers personalhandböcker. Den omnämnda personalhandboken är inte att likställa med ett centralt kollektivavtal tecknat mellan SEKO och SARF. Om så vore fallet, skulle personalhandbokens text hittas i kollektivavtalets texter.

Svaret på din fråga blir alltså: att Arbetsgivaren skall betala/tillhandahålla svarta heltäckta skor och mörka strumpbyxor. För allting arbetsgivaren kräver utöver texten i kollektivavtalet skall han betala/tillhandahålla.

§ 5 Allmänna förhållningsregler (färjeavtalet) Mom. 2. Personlig skyddsutrustning och arbetskläder Arbetsgivaren tillhandahåller lämpliga arbetskläder, skyddsskor och personlig skyddsutrustning för arbetets utförande. Vid arbete i kylrum och frysboxar tillhandahåller arbetsgivaren lämpliga

skyddskläder mot kyla. Mom. 4. Serveringspersonal Servitör/servitris har skyldighet hålla svarta byxor och vit rock respektive svart kjol och vit blus. Arbetstagare som tjänstgör i kök har skyldighet att bära vita kläder i den omfattning som är sedvanlig. Mom. 5. Övrig ekonomipersonal I de fall arbetsgivaren kräver särskild klädsel för annan än i mom. 4 angiven ekonomipersonal tillhandahåller arbetsgivaren lämplig arbetsklädsel och ombesörjer tvätt av densamma.

Vänlig hälsning från Dennis Sirviö och Peter Skoglund, ombudsmän på SEKO sjöfolk Sjömannen 1/2008 19


(Riv gärna ut och spar m

Bra att veta som medlem! Ny medlem i SEKO sjöfolk Du som är ny som medlem i SEKO sjöfolk måste för att bli medlem i SEKOs arbetslöshetskassa, själv skriftligen göra ansökan om inträde. Ansökningsblankett för inträde finns på sidan här intill.

Viktigt! Du som slutar ett vikariat eller en tillsvidareanställning MÅSTE anmäla Dig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen

Om du är sjukskriven Om du är sjukskriven och Försäkringskassan aviserar sitt beslut att de drar in sjukpenningen då de anser att Du kan söka och anta arbete på den öppna arbetsmarknaden – skall Du omgående anmäla Dig som arbetssökande på arbetsförmedlingen –- även om Du är sjukskriven av läkare och har giltigt läkarintyg.

Om du har slutat din anställning

den första arbetslösa dagen.

Sjukpenning för arbetslös För den som är arbetslös kan sjukpenningen sedan den 1 juli 2003 inte vara högre än den högsta dagpenningen från a-kassan. Eftersom den högsta dagpenningen från a-kassan sänkts från 730 kronor om dagen till 680 kronor om dagen från den 1 januari 2007, innebär det att den högsta möjliga sjukpenningen för en arbetslös under 2007 är 486 kronor om dagen Observera att sjukpenning på 486 kronor och dagpenning från a-kassan på 680 kronor i själva verket är lika mycket. Sjukpenning betalas ut för sju (7) dagar i veckan, medan dagpenning från a-kassan betalas ut för fem (5) dagar i veckan.

Om du har slutat en anställning måste Du omgående, den 1:a arbetslösa dagen, sätta upp Dig som arbetssökande på AF, oavsett om det var ett vikariat eller en tillsvidareanställning. Detta för att kvarstå i SGI (sjukpenninggrundande inkomst hos Försäkringskassan) för att inte bli 0-placerad dvs 0:- i sjukpenning/dag. Fär att åter komma in i försäkringen krävs att Du arbetat i 180 dagar eller kan uppvisa ett anställnignsavtal med en tillsvidareanställning. Detta för attt Du inte skall bli utan någon försäkring, samt för att du inte skall råka ut för att även bli 0:--placerad vid ett eventuellt senare sjukfall.

Jobba till 67 år? Skralt med försäkringsskyddet efter 65 år. Försäkringsskyddet för den som skjuter

upp sitt pensionsuttag till 67 år är betydligt sämre änföre 65-årsdagen. I försäkringshänseende finns det en enda positiv effekt av att jobba till 67. Man tjänar in till den allmänna pensionen. Normalt tjänar man inte in till avtalspensionen, om inte arbetsgivaren frivilligt betalar inpensionspremie, vilket man måste komma överens om. Blir man sjuk får man någon form av sjuklön/sjukpenning i max 180 dagar. Lagen om arbetsskadeförskring gäller.

Graviditetsförsäkring Visste du att du fr o m 10 graviditetsveckan kan teckna en graviditetsförsäkring via Folksam. Kontakta Folksam för mer information.

Medlemsavgifter för år 2008 För aktiv medlem är avgiften till förbund och arbetslöshetskassa 612 kronor i månaden. För pensionerad medlem är avgiften 110 kronor per månad.

Reducerad avgift per månad beviljas efter ansökan under följande förutsättningar. – Vid studier (ej rekryteringsbidrag) är avgiften 443 kr. Sänd in en kopia på beslutet Du fått från CSN till SEKO sjöfolk. – Vid arbetslöshet (i mer än 6 mån) är avgiften 271 kr. – Vid föräldraledighet (i mer än 6 mån) är avgiften 515 kr. Vid sjukdom (i mer än 6 mån) är avgiften 515 kr. OBS glöm ej ev. AFA-försäkring. Övergår sjukskrivning till sjukersättning Sänd in en kopia på beslutet från Försäkringskassan. Avgiften är 465 kr vid hel

20 Sjömannen 1/2008

sjukersättning och 515 kr vid halv sjukersättning. – Vid avtalspension är avgiften 465 kr. Sänd in beslut från pensionsutbetalaren. – Vid arbetslöshet med endast grundbelopp från A-kassan alt. ej ersättningsberättigad från A-kassan är avgiften 221 kr.

Utlandsadress/tillfällig adressändring

En ansökan kan hämtas på hemsidan www.sjofolk.se eller kontakta din klubb/avdelning.

Meddela medlemsservice om du flyttar till adress utanför Sverige eller om du vill ha din post från oss till annan adress än din folkbokföringsadress.

Betalning av medlemsavgift

Information om kollektiv hemförsäkring

Genom avtal med redareföreningen dras din medlemsavgift från lönen varje månad. Medlem som har ersättning från a-kassan får automatiskt medlemsavgiften dragen på denna ersättning. Om medlemsavgift inte blivit dragen från lönen viss månad, sänds inbetalningskort hem automatiskt.

Meddela oss om förhållandet ändrats och ingen ersättning från a-kassan utgår vid exempelvis sjukdom eller studier. Då skall inbetalningskort sändas hem för egen betalning.

Premien för din kollektiva hemförsäkring, som du får efter ett års medlemskap, ingår i medlemsavgiften. Om du inte bor på din folkbokföringsadress, och vill att försäkringen ska gälla för den bostad du bebor, ska du själv meddela Folksam detta.


medlemsinformationen)

Sjรถmannen 1/2008 21


Viktig information om ditt försäkringsskydd Medlemsförsäkringarmed medlemskapet:

följer

I Ditt medlemskap i SEKO sjöfolk ingår följande försäkringar hos FOLKSAM: Behöver Du hjälp eller har frågor om försäkringarna kontaktaDin fackliga företrädare. Har Du ingen klubb på arbetsplatsen kontakta den ombudsman som har hand om det rederi som Du arbetar på För mer info: www.folksam.se/sekosjofolk

Kollektiv hemförsäkring - GF 14 800 för bosatta i norden Efter 12 månaders sammanhängande medlemskap alt. efter övergång till oss från annat LO-förbund där Du hade kollektiv hemförsäkring.

Olycksfallsförsäkring Fritid – TFF – GF 10 500 och GF 11 800 Gäller olycksfallsskador eller ersättning för rehabilitering vid sjukdom. GF 11 800 – upphör vid 65-års ålder. // GF 10 500 – gäller i medlemskapet

Barngrupplivförsäkring – GF 10 500 För barn stadigvarande bosatta i Norden, bosatta på medlemmens adress.

Kompletteringsförsäkring – utförsäkrad TGL – GF 14 095 Gäller vid dödsfall för de medlemmar som inte har någon TGL-försäkring genom anställningen. Upphör vid 65-års ålder.

Inkomstförsäkring – GF 14750 - medlemmar tillhörande både SEKO/SEKO A-kassa Vid ofrivillig arbetslöshet. Är Du berättigad till ersättning skickar A-kassan hem en ansökningsblankett till Dig.

Försäkringen gäller för ersättning vid dödsfall samt ersättning/sjukkapital vid långvarig sjukskrivning. Du kan medförsäkra Din make/maka, sambo eller registrerad partner.

Allriskförsäkring – för boende i Sverige Är ni två i hushållet som har kollektiv hemförsäkring så ingår allriskförsäkringen.

Medlemsbarn Barnförsäkring – Olycksfall-, sjuk- o dödsfall.

Grupplivförsäkring – GF-15 000 22 Sjömannen 1/2008

TFA – Trygghetsförsäkring Arbetsskada

Eget sparande inför pensioneringen.

För olycksfall i arbetet, färdolycksfall - ej med trafikförsäkrat fordon, eller vid arbetssjukdom. Om Du råkat ut för skada skall Du anmäla skadan till Din arbetsledare som skall göra en skadeanmälan till Försäkringskassan samt en skadeanmälan till TFA (AFA).

Gruppförsäkring pensionärer – Olycksfall-/gruppliv GF 19 000 – vid 65 år

AGB – Avgångsbidrag/Omställningsstöd

För Dig själv och medförsäkrad.

Gäller om Du blivit uppsagd p g a arbetsbrist.

Fritidsolycksfallsförsäkring 10500

GF-

Gäller för medförsäkrad make/maka, sambo eller registrerad partner.

Medlemspension - pensionssparande

Gruppförsäkringar – Folksam. Gruppförsäkringar ingår inte i medlemsavgiften men kan köpas förmånligare p g a medlemsskapet. Om Du har frågor om dessa försäkringar – kontakta Folksam direkt eller: www.folksam.se

arbetslöshet kan man vara berättigad genom efterskydd i försäkringen. Vid sjukersättning kan månadsersättning utgå.

Våra Kollektivavtalade försäkringar - AFA: Behöver Du hjälp eller har olika frågor om försäkringarna så tar Du kontakt med Din fackliga företrädare. Har Du ingen klubb på arbetsplatsen kontakta den ombudsman som har hand om det rederi som Du arbetar på. Vill Du veta mera: www.afaforsakring.se och gå in under försäkringar.

Premiepensionsförsäkring Gäller endast för de som är anställda. Vid sjukdom eller vid föräldraledighet betalar försäkringen premien till Avtalspensionen under en viss tid(annars betalar arbetsgivaren).

Avtalspension SAF-LO Tillägg till den lagstadgade pensionen, Du kan placera själv – kontakta FORA www.fora.se

AGS – Avtalsgruppsjukförsäkring Är ett komplement till sjukpenning dag 1360 dagen, när ev. sjuklönen från rederiet är slut och om FK betalar ersättning. Vid

Fler tips: gå in och titta på www.skyddsnet.se


Juridik komplicerar FoC-kampanjen

Det svenska ITF-inspektoratet består av fr.v. stående Carl Tauson, samordnare från SEKO, därefter ITFs John Wood, Peter Lövkvist biträdande samordnare från Transport och Sven Save, ITF-inspektör från SEKO. Sittande fr. v Göran Nilsson, ITF-inspektör Transport, Göran Larsson, ITF-inspektör Transport och Annica Barning, ITF-inspektör SEKO. (Foto: Lennart Johnsson)

— Helt klart är det mer komplicerat att driva ITF-kampanjen mot bekvämlighetssjöfarten idag än det var för några år sedan. Alla domar och osäkerheten kring dem har komplicerat vårt arbete. Det säger SEKOs Carl Tauson som är samordnare av den svenska FoCkampanjen.

Text: Lennart Johnsson Carl Tauson utgör tillsammans med den biträdande samordnaren Peter Lövkvist från Transport och de fyra ITF-inspektörerna Annica Barning, SEKO, Göran Larsson, Transport, Göran Nilsson, Transport och Sven Save, SEKO det svenska så kallade ITF-inspektoratet. De deltog samtliga på en utbildning för svenska kontaktombud i kampanjen som hölls på ITFs huvudkontor i London. Ett viktigt stöd för dem i arbetet är också assistenten Eva Marianne Skånsberg. Hon sitter på SEKO sjöfolk i Göteborg och håller i den administrativa delen av arbetet. — Domar som de som nyligen kom i det så kallade Rosellamålet och Lavaldomen innebär framför allt osäkerhet om vad det är som egentligen gäller, säger Annica Barning. — All juridik vi idag måste ta hänsyn

till krånglar i hög grad till och försvårar vårt arbete. — Ja, tyvärr är det så. Arbetet med kampanjen har blivit betydligt mer komplicerat, instämmer Peter Lövkvist. — Det är inte lika lätt och självklart att lägga båtar längre. Vi måste först innan vi agerar försöka få en bild av det juridiska läget. Risken på sikt är att vi hamnar i samma situation som de flesta övriga EUländer och får svårt att lägga en blockad mot en båt. Göran Larsson menar att det ofta numera behöver vara två inspektörer vid en inspektion av ett bekvämlighetsflaggat fartyg. — Många gånger stöter vi på östeuropeiska besättningar som är rädda att berätta om sin situation Då kan det vara bra att vi är två som samtidigt går och talar med besättningsmännen på olika ställen. Även om ITF-kampanjen i Sverige innebär att det värsta tonnaget inte längre kommer till Sverige framhåller Göran Larsson att det fortfarande förekommer missförhållanden som avslöjas vid inspektioner. — Exempelvis är det fortfarande vanligt med dubbel bokföring, att en besättning har undertecknat ett kontrakt som

visas upp men att de i verkligheten får lön efter ett lägre kontrakt. Totalt sett måste ändå FoC-kampanjen betecknas som framgångsrik i Sverige. De värsta fiffelredarna undviker svenska hamnar för sina båtar eftersom de vet att de får problem. — Nej, ingen ska tro att vi ger oss bara för att juridiken, arbetsrätten, har blivit mer komplicerad, framhåller Carl Tauson. — Fast som regel är nu för tiden de flesta båtar som kommer till Sverige täckta av avtal. — Under år 2007 tecknade vi totalt 41 ITF standardavtal i Sverige och vi hade också några blockader. Ser man några år tillbaka i tiden är det en minskning av antalet tecknade avtal. Ett relativt nytt område som ITFinspektoratet har börjat arbeta med är att undersöka situationen för färjetrafiken i Östersjön. — Här ser vi att det finns klara risker att en del rederier framöver försöker genomföra utflaggningar, säger Peter Lövkvist. — Positivt är därför att vi har ett bra fackligt samarbete med övriga östersjöländer, exempelvis med ITF-inspektörerna i Finland och Estland.  Sjömannen 1/2008 23


“Nyttigt lära mer om ITF-kampanjen”

Svenska ITF-inspektörer och kontaktombud untanför ITFs huvudkontor i London

— Att på plats i London få möjlighet att lära mer om kampanjen mot bekvämlighetssjöfarten var värdefullt och en sporre inför mitt fortsatta arbete som kontaktperson i Sverige. Det säger Stefan Andersson, hamnarbetare från Oskarshamn. Stefan var en av ett 20-tal svenska kontaktombud i FoC-kampanjen som nyligen deltog i en utbildning på transportarbetarfederationen ITFs kontor i London. Här fick de lära mer om ITFs bekvämlighetsflaggkampanj och hann också med en rundvandring i ITF-huset.

Stefan Andersson, kontaktombud från småländska Oskarshamn. 24 Sjömannen 1/2008

Text o foto: Lennart Johnsson Med på utbildningen i London var både rutinerade kontaktombud och de som nyligen har börjat. Stefan Andersson började jobba i Oskarshamns hamn 1995 efter att tidigare ha jobbat i byggsvängen. Han är sektionsordförande i Transport och blev kontaktombud för omkring tio år sedan. — Jag blev tillfrågad av dåvarande ITF-inspektören Olle Borgström om jag var intresserad och på den vägen är det. Det är viktigt att hålla rent längs våra kuster från det värsta tonnaget. — Min uppfattning är att båtarna idag är i bättre skick och förhållandena ombord är något bättre än när jag började som kontaktombud. Med ITF-inspektörerna upplever Stefan Andersson att samarbetet är mycket bra. — För min del blir det mest att jag har kontakt med Annica Barning eftersom hon ansvarar för ostkusten. Vi har regelbundet kontakt när någon båt behöver kontrolleras. Tycker du att dina medlemmar har förståelse för FoC-kampanjen? — Absolut! De ställer utan tvekan alltid upp om det behövs. Vi hade år 2003 en utflaggad båt med turkisk besättning som låg mer än sex månader i Oskarshamn. Det

fallet gjorde att kunskapen bland de närmare 50 stycken hamnarbetarna i Oskarshamn ökade avsevärt om FoC-kampanjen. Förhoppningsvis kommer i framtiden även sjöfolket att ställa upp for oss hamnarbetare när vi behöver stöd. — De här utbildningsdagarna i London har varit perfekta. Det har varit bra och värdefullt att få lära sig mer om bakgrunden till kampanjen och även att få träffa de som jobbar på ITF.

Nyttigt fräscha upp kunskaper En annan veteran bland kontaktombuden är Sten Jagner som arbetar i Falkenbergs hamn. Han gjorde ett studiebesök på ITF för drygt tio år sedan. — Men det är nyttigt att på plats i London få möjlighet att fräscha upp kunskaperna om kampanjen. Sten Jagner har jobbat i hamnen i Falkenberg i 27 år och är Transports lokala ordförande för ett 25-tal hamnarbetare. — Under åren har många båtar i dåligt skick kommit till vår hamn och vi har haft flera komplicerade fall och blockader. Förståelsen bland hamnarbetarna för kampanjen är därför stor. Idag är det mest östeuropeer, ryssar i besättningarna, på det sämsta utflaggade tonnaget medan det är betydligt mindre av filippinska sjömän. Jag tyck-


er det är svårare att få kontakt med ryssar än med filippinare så med ryssarna blir det därför mer problem än tidigare. Samarbetet med de svenska ITFinspektörerna upplever Sten Jagner har fungerat utmärkt under alla år. — En skillnad idag är att inspektörerna via sina datorer har totalkoll på vilka båtar som är på gång och kan informera oss. Dagarna på ITF-kontoret upplever Sten som värdefulla. — Det är bra att få vara med och få lära sig mer. Även om det kanske inte var så mycket nya fakta för min del är det alltid nyttigt med repetition. Inför framtiden hoppas jag att ITFs planerade kampanj i världens hamnar, den så kallade PoC-kampanjen kommer igång på allvar (PoC = Ports of Convenience). Från Holmsund kommer kontaktombudet Fredrik Brådd. Han har varit kontaktperson i ett 10-tal år och är fackligt aktiv i Transport lokala sektion. — Jag har under åren flera gånger upplevt att det har kommit båtar till oss där besättningarna inte har fått någon lön. — När vi misstänker att något inte står rätt till försöker vi få kontakt med besättningen för att få veta vad problemen är. Tidigare var det ofta bekymmer för filippinska besättningar medan det idag framför allt handlar om östeuropeer, i huvudsak ryssar. Ställer medlemmarna i hamnen upp när det behövs? — Det gör de verkligen! De inser att FoC-kampanjen är viktig och nödvändig. Har du besökt ITF-kontoret tidigare? — Nej, det är första gången jag är här, säger Fredrik Brådd. — Utbildningen här har varit intressant och det har också varit spännande att få se

Anders Brolin har varit kontaktombud i Iggesunds hamn sedan början av 1990-talet.

ansiktena på de personer man ofta hör talas om. — Tveklöst har dagarna i London gjort att jag känner mig ännu mer motiverad att jobba aktivt i kampen mot fiffelsjöfarten. Anders Brolin från Iggesund har varit kontaktombud sedan 1992-1993 och är ordförande i den lokala sektionen av Transport. Han började jobba i hamnen i Skärnäs 1988.

Många båtar under åren — Så det har blivit en del båtar jag har hunnit se under åren. Innan jag började i hamnen jobbade jag på sågverket. Den som fick mig att bli kontaktombud var den dåvarande ITF-samordnaren Malte Segerdahl. Idag har jag mest att göra med Peter Lövkvist.

Fredrik Brådds hemmahamn är Holmsund.

Utbildningen i London ser Anders Brolin mycket positivt på. — Det känns bra att komma hit och se hur ITFs verksamhet fungerar. Kursen är bra upplagd även om det är mycket fakta att ta in och långa föreläsningspass. Anders ser en klar utveckling att ryssar har ersatt filippinare på många utflaggade båtar. — Tidigare ryssägda och ryssflaggade båtar är numera många gånger utflaggade och seglar med Kambodjaflagg eller andra märkliga flaggor. — En annan tendens är att de riktigt bedrövliga båtarna i stor utsträckning har försvunnit. Flera gånger under åren har Anders Brolin deltagit i kontaktombudsutbildningar. — Fast nu är det åtskilliga år sedan vi

Sten Jagner jobbar i Falkenbergs hamn.

sist hade en utbildning. Jag tycker den här typen av träffar är nyttiga. Inte minst behöver vi kontaktombud utbyta erfarenheter med varandra. Att det denna gång är med många nya kontaktpersoner är extra positivt. För Anders handlar uppgifterna som kontaktombud om en av grunderna i facklig verksamhet. — Ytterst är det ett exempel på praktisk internationell facklig solidaritet, framhåller han. — Att kunna hjälpa sjömän från andra länder när de kanske arbetar under bedrövliga villkor eller inte får den lön de är lovade är viktigt. Det känns bra när vi hamnarbetare i Iggesund lyckas ge stöd åt en utsatt besättning från kanske andra sidan jordklotet. — Nu hoppas jag att ITF-kampanjen i hamnar, PoC-kampanjen, kommer att bli världsomspännande också, säger Anders Brolin. — Verkligen skönt att allt har klaffat så bra under här dagarna i London, säger Peter Lövkvist, biträdande svensk ITFkoordinator från Transport, som har hållit i förberedelserna till utbildningen. — Mycket tid har gått åt till att få ihop ett intressant program och av reaktionerna från kontaktombuden att döma så har vi lyckats med det. — Ja, det har varit mycket lyckat, säger Annica Barning som är en av SEKOs ITFinspektörer. — Även om det inte var några direkta nyheter för min del på utbildningen är det värdefullt att få träffa kontaktombuden under litet mer avspända former än vi annars gör, och att få tid för diskussioner med dem om hur de upplever sitt jobb. Sjömannen 1/2008 25


Motvallare, verandor och Aristoteles En betraktelse av Tomas Abrahamsson illustrationer Lars Mellis Melander På den tiden jag var anställd i Stena Line, hände det sig en vacker dag, att gamle Sten Allan Olsson, allsmäktig ägare till hela rasket, kallade samman sina direktörer till en begivenhet som även vi fackliga företrädare blev inbjudna till. Sten Allan hade nämligen fått för sig att bjuda in en av Sveriges mera kända sjöfartsanalytiker (det finns ganska många av den sorten, ingen näring är så genomanalyserad och så lite förstådd), för en exposé över vilka svårigheter och möjligheter rederiet kunde förvänta sig under de kommande åren. Analytikern kom, sågs och förstummade församlingen; i två timmars tid exercerade han oss med hjälp av diagram, staplar, kurvor, linjer, delvis ifyllda cirklar, pilar som gick Gud vet vart på ett otal overheadbilder, – siffror, tabeller, extrapoleringar och prognoser som hette duga. När han svettig efter kraftprovet hämtade andan, tackades han hjärtligt av Sten Allan, som i varma ordalag prisade honom för hans klara och rediga framställning, vilket fick några Stenadirektörer med ännu ett uns skam i kroppen att besvärat skruva på sig. Den utmattade analytikern följdes till dörren av Sten Allan. När prognosmakaren gått ut, och stängt bakom sig, vände sig Sten Allan Olsson till församlingen och sa: - Den mannen ska ni lyssna mycket, mycket noga på! Och se´n skall ni göra tvärtom! Stenasfären lever och frodas som aldrig förr, och familjen Olsson lär enligt tidningsuppgifter vara god för sådär 60 miljarder. Det är inte kattskit det, men analytikern är numera död, och lämnade inte så mycket efter sig. En viss sensmoral kanske kan dras ut av detta, analytiker har märkvärdigt svårt att lyckas i affärer, litteraturkritiker skriver på det hela taget usla böcker, och travexperter vinner aldrig på trav, det är allmänt bekant och inga nyheter. Intresset i anekdoten ligger inte i detta, utan i att Sten Allan vid tillfället iklädde sig arketypisk gestalt: motvalls kärring, eller i Sten Allans version, motvalls gubbe. Det vimlar av motvalls personligheter genom tiderna: den förste tokdåren, troligtvis manlig, som satte upp ett staket kring ”sin” tomt, och därmed inledde mänsklighetens olyckor, var helt klart en motvallare. Den fromme Lots hustru i för26 Sjömannen 1/2008

sta Mosebok, som tvärt emot klara och tydliga anvisningar vände sig om under flykten från Sodom och Gomorra, och därmed blev förvandlad till en saltstod för all framtid, var uppenbart en motvalls kärring, och dessutom nyfiken, en förfärlig kombination. Den antika världen hade gott om motvallare, låt mig bara ta ett exempel ur mängden. Amiralen Publius Claudius Pulcher var vid ett tillfälle på 240-talet före Kristus redo att segla ut med den samlade romerska örlogsflottan och leverera batalj mot fienderna i Karthago. Innan man på den tiden försökte sig på ett sådant vågspel fick särskilda präster granska järtecknen, i det här fallet hur de heliga hönsen betedde sig. Prästerna strödde ut korn på fartygsdäcket, och iakttog noga på vilket sätt hönsen åt. Åt fåglarna med god aptit, var det ingen fara för företaget, var de kräsna i maten, var det läge för att åka hem och lägga sig den dagen. Vid detta ödesdigra tillfälle åt hönsen ingenting, det värsta som kunde hända. Prästerna och menigheten blev vita av fasa, men Claudius Pulcher blev röd av uppbragdhet, och yttrade de bevingade orden: ”Ut biberent, quando esse nollent” (vilja de inte äta, nå, då skola de få dricka!), slängde de heliga hönsen överbord, och skickade prästerna efter med hugg och slag, seglade ut, förlorade drabbningen och flottan dessutom, kom hem till Rom och

blev dragen inför rätta, anklagad för uppenbar inkompetens och ogudaktighet. Han tog så illa vid sig av anklagelserna, att han begick självmord. Motvallare med temperament är också några som man ska se upp med. En motvallare från nyare tid som jag träffat på, inte så omskriven som Claudius Pulcher, var den förrymde norske kollaboratören Charles-Martin Johnsén-Cartén, en svår personlighet som hade sina uppfattningar för sig. Hitler betraktade han som historiens störste människovän, och Vidkun Quisling framhöll han som Norges främste patriot genom tiderna. Jag blev bekant med Charles-Martin genom hans son, SSU:aren, sedermera (r)-aren Erling; man kan föreställa sig vilka diskussioner det fördes vid middagsbordet i familjen. Charles-Martins motto, eller snarare axiom, var: Jag har (alltid) rätt! Vid ett tillfälle beundrade jag och Erling ett vykort från forna dar, försett med ett frimärke med Oscar II:s nuna, den störste Bernadottske narr som någonsin har suttit och värmt sin bleka röv på Sveriges tron, och det vill inte säga lite. Charles-Martin blandade sig intresserad i saken, allvetare som han var. – Ser man på, sa han, ett gammalt kort! Och med Gustaf V på frimärket! Vi försökte övertyga honom om att han hade fel, men han slog skrattande bort våra protester.


Jag har rätt! sa han. Vi tittade i Stora Frimärksboken Facit, där det med all önskvärd tydlighet framgick att det var Oscar II, därtill fem öre grön, och med blocktandning. Charles-Martin dömde omedelbart ut Facit som en undermålig och uppenbart opålitlig publikation, och förstod inte att sådan smörja kunde tryckas, än mindre ges ut. I hemmet fanns Nordisk Familjebok, i ett trettiotal band. Erling och jag slog upp Oscar II och Gustaf V, slog upp frimärken, slog upp allt som tänkas kunde: resultatet talade entydigt för att det var Oscar II som blängde mot oss på den lilla blekgröna papperslappen. Charles-Martin blev ond. Inte på oss, som mindre vetande, utan på Nordisk Familjebok. -–Det är fullständigt uteslutet, skällde han, att jag i mitt hus skulle tolerera ett bokverk, inköpt för dyra pengar, som är så behäftat med de befängdaste felaktigheter. Aldrig! Och han bar i omgångar ut de trettio banden och slängde i sopnedkastet, och menade sig därmed göra en insats för folkbildningen. Ett fult hål gapade i bokhyllan efter operationen, men det bekom inte Charles-Martin, som äkta motvallare.

***** Svenne Whisky, var när humöret satte åt honom, en typisk motvalls gubbtjyv, framför allt i förhållande till verklig eller inbillad överhet. Utbringade någon prominens på Nationaldagen ett fyrfaldigt, patriotiskt leve för kungahuset, kunde man vara säker på att Svenne såg till att utbringa ett enfaldigt, fosterländsktförrädiskt leve för Anckarström, Dacke och Hans Vindrank (den försupne och illa beryktade skeppare som 1536 försökte spränga Gustav Vasa i luften med en laddning svartkrut placerad under kungens bänk i Storkyrkan). Sade intendenten ombord A, kontrade alltid Svenne med B+1. En gång kom det fram en oändligt stroppig, dansk gäst till bardisken och betalade med en 500-kronors sedel. Svenne granskade den noga. Dansken blev uppbragt, och fräste: — Tror ni att jag fabricerar falska sedlar? Svenne såg eftertänksamt på den stöddige dansken och sa: - Det tror jag alls inte ni är kapabel till. Men ni är just den typen, som en del andra skulle få för sig att sticka till falska pengar! Dansken visste inte riktigt hur han skulle ta det hela, så han dröp av. Översittare skall hanteras motvalls. Svenne hatade överheten, överklassen och översittare. Vi var en gång på Park Avenue i Göteborg, på den tiden en fin krog. Vid ett bord intill, satt två outhärd-

ligt fina damer och konverserade på ädelgöteborgska, en dialekt bara till fullo behärskad av Pehr G. Gyllenhammar. Fan flög i Svenne, han gick fram till damerna och hälsade. De betraktade honom med välvilja, han var klädd i flott kostym, äkta Harris tweed med skinnskoningar på armbågarna, prålade med en Patek Philippeklocka som han i och för sig köpt av en utblottad kypare för tvåhundra kronor, och bar Lloydskor med kantbård: damerna såg i honom en klassfrände. - Ursäkta att jag tränger mig på, sa Svenne, men är damerna måhända intresserade av att i närtid idka sexuellt umgänge i någon form? Helvetet bröt loss, och damerna bedyrade i kraftiga och högljudda ordalag att de inte var det minsta sugna på den föreslagna aktiviteten: Vad tar ni oss för, människa, vet hut, vi har då aldrig hört på maken, får jag omedelbart tala med källarmästaren, och så vidare. Svenne lyssnade lugnt. När damerna hämtade andan sade han: - Tack för ett klart besked. Men om damerna händelsevis varit intresserade, då kunde jag ha haft viss användning för er. Farväl! Och han gjorde reverens, och återvände till vårt bord. — Är du fan inte klok! väste jag. Vad tar du dig till? Det blir skandal. Dessutom är det kvinnoförnedrande! Gå tillbaka och be om ursäkt, säg att du var tillfälligt sinnesförvirrad eller berusad, så behöver du inte tubba så mycket på sanningen! Svenne log. – Du är ännu ung, och känner inte människorna och världen, sa han. Damerna stack oss onda blickar, betalade demonstrativt snabbt, och gav sig av. Hela restaurangen blev upplyst om att de inte kunde vistas i samma lokaliteter som slödder och patrask. När de gick ut genom dörren, under stort spektakel, visade det sig att en av damerna hade glömt något vid bordet, och hon återvände. När hon passerade vårt bord för andra gången, släppte hon en papperslapp. På lappen stod ett telefonnummer, och anvisningar när det var lämpligt att ringa. — Vad var det jag sa, sade Svenne. Du känner ännu inte människorna. Det visade sig att damen med lappen var olyckligt gift med en göteborgsk redarmagnat, och hon och Svenne inledde ett passionerat förhållande, som tyvärr fick ett snöpligt slut. Det var så att vi hade en polsk barnisse ombord, som hette Jacek, en typisk fixare. Han kunde leverera allt, exempelvis bildäck, läkemedel, KGBmössor och förbjudna bekämpningsmedel från mer eller mindre legala polska källor, till billig penning. Svenne frågade honom

en gång om han kunde skaffa skära elefanter. Jacek tänkte efter. – Grå går nog bra, jag har en nästkusin som arbetar vid den polska statscirkusen, men jag är osäker på de skära. Svenne rådde honom att inte anstränga sig: skära elefanter stod han för själv, sa han. Jacek visste att Svenne var barnsligt förtjust i rysk kaviar, och erbjöd en enkilosburk, smugglad från Polen. Svenne slog till direkt, och tänkte överraska sin älskarinna. Vid en romantisk supé kalasade de på rysk kaviar med tillbehör. När Svenne vaknade på morgonen, upptäckte han att kaviarburken inte fanns i kylskåpet. — Var fan är kaviaren? röt han. — Jaså, den, kvittrade älskarinnan. Kunde man spara på den? Jag gav den till hunden i morse, och han lät sig väl smaka. Svenne sprang fram till hundens matskål. Några få blekgrå korn häftade ännu vid kanterna, i övrigt var skålen tom. Svenne tittade på hunden, en labrador. Hunden tittade tillbaka, och rapade lojt. Svenne gjorde slut på stående fot, och tog med sig sina toalettgrejor. Svennes och redarhustruns kärleksnäste låg vid Avenyn, så Svenne gick in på Allys Inn för att få tröst. Han beklagade sig för sin bekant, krögarinnan, Ally Lefvert: — Jag har just lämnat den enda kvinna jag älskat (en överdrift, alternativt underdrift, förf. anmärkning). Hon gav sin hund nästan ett kilo rysk kaviar, utan rödlök, citron, sur grädde, dill, rostat bröd och vodka. Med en sådan djurplågare kan jag icke umgås! Han fick medhåll av den gamle boxningspromotorn Edwin Ahlqvist, som stod vid bardisken för att få i sig sin lunchgrogg, och som berättade att han undervisat sin adept Ingemar Johansson i samma Sjömannen 1/2008 27


ämne, men utan särskild framgång. — Ingo föredrog alltid Kalles kaviar framför rysk, sade Edwin. Svenne ryste. De båda finsmakarna var rörande eniga om tidernas och sedernas förfall.

***** Men låt mig nu redogöra för en episod som gick mig djupt till sinnes när det begav sig, och illustrerar det vanskliga att vara fundamentalt motvalls. Det var 1977. Jag var olyckligt kär, eller så var jag olycklig på grund av att jag inte var kär, jag minns inte så noga, men det är väl ungefär samma sak. Alltnog, så föreslog Svenne Whisky, medveten om min melankoli, att jag kunde behöva miljöombyte. Jag höll med, och överlät något obetänksamt arrangemangen på Svenne. Det visade sig, att mina föreställningar om miljöombyte (Söderhavet, Himalaya etc) inte stämde speciellt bra med Svennes vision av samma sak: en helg när vi hade överliggare i Travemünde åkte vi rälsbuss in till Hamburg. Miljonstaden Hamburg föll inte Svenne särskilt på läppen, den oformliga hamnen fnös han åt, under den obligatoriska promenaden på Reeperbahn sade han sig inte förstå den omtalade hotellrumsbristen i staden: i vart och vartannat fönster han passerade såg han skyltar med budskapet ”Zimmer frei”, på den skumma Herbertstrasse sade han sig bli förvånad av att det satt skarpt sminkade, inte så längre unga damer för allmän beskådan i skyltfönster, några var till och med klädda som nunnor, men Svenne höll för troligt att Vatikanen aldrig skulle acceptera att personalen poserade i strumphållare, svarta nätstrumpor och högklackade skor. Efter att vi besett det imposanta rådhuset, där Svenne, intresserad av kriget, räknade kulhål i fasaden, närmade det sig afton, och mörkret började lägga sig som en våt filt över staden. Svenne föreslog supé: — Låt oss förpassa våra sorger under dämpande lager av god mat, sade han. Jag var inte medveten om att han hade några sorger, han tillhörde de människor som gick sorglösa och klarögda (nåja) genom livet, men jag antog att han med yttrandet ville uttrycka sympati med mitt melankoliska tillstånd, så jag biföll förslaget. Vid måltiden yppade Svenne en skakande nyhet. — Jag har satt mig i sinnet att bygga en veranda till sommarstugan, sa Svenne. Och du skall få hjälpa till! ”Sommarstugan” var ett skjul som låg mitt inne i de västgötska skogarna, med en 28 Sjömannen 1/2008

övergödd sjö som närmaste granne och Öxabäck som traktens centralort, alltså långt från ära och redlighet. Jag hade varit där en gång, moderna faciliteter som el och rinnande vatten saknades helt, och jag kunde för mitt liv inte förstå mig på varför Svenne skulle utrusta rucklet med en veranda. Det kröp senare fram, att hans fru Lalla hade varit spydig, och påstått att Svenne inte ens klarade av att slå en spik igenom en bräda; som motvallare lystrade Svenne på denna utmaning och ämnade bevisa motsatsen. Jag värjde mig. – Du får städsla annan hjälp än min, sa jag. Jag har tummen mitt i handen, för övrigt en tumme i bägge händerna. — Bekymra dig inte, Gunnar timmerman hjälper till, du får gå som hantlangare och skruva i trallskruven, sa Svenne, och tillade: du kan väl ändå inte lämna en kamrat i sticket? Därmed var det avgjort. Svennes metoder tog oftast skruv, min melankoli var nu som bortblåst, och hade i stället ersatts av en gnagande föraning av att någonting kommer att gå rent åt helvete, en känsla som regalskeppet Vasas befälhavare fick den där gången när skorven började kränga redan på Stockholms ström. En solig lördag förmiddag åkte vi upp i bil med släpkärra för virket. Svenne var på strålande humör, och Gunnar timmerman försäkrade att verandan skulle bli klar med blixtens hastighet, som han uttryckte det. Värre olycksord har väl sällan yttrats. Vi stretade och drog virke halva dagen på den skogsstig som ledde till stugan, arbetade till sent på lördag med reglarna och tvärslåarna, trallskruvningen på söndag lämnade fula valkar i händerna på

mig, som Svenne hällde Salubrin på. Sent på söndagskvällen var vi klara. — Underligt virke det här, sa Gunnar timmerman. Var har du fått det ifrån? — Köpte billigt från en trävaruhandlare i Majorna, sa Svenne. Han ville bli av med det, sa han, det hade legat ett bra tag. — Ja, det var torrt som fasen sa Gunnar, rena fnösket. Är det impregnerat? — Det sa handlaren inget om. — Då får du nog behandla det så småningom. Svenne viftade bort timmermannens farhågor, och vi beredde oss på hemfärd. Det hade mörknat från väster, tunga moln hade vältrat in, efter den varma dagen kunde man höra åskan gå i fjärran. — Det skall väl aldrig bli oväder sa Svenne, när vi kommit ut ur skogen fram till bilen. Svaret från Makterna kom omedelbart, en knall som gjorde oss lomhörda och en bländande blixt, som slog ner någonstans inne i skogen. Vi blev rätt så skakade. — Låt oss komma härifrån i en fart , sa Gunnar timmerman. Jävla väder. Men Svenne hade upptäckt ett ljussken, och sade sig känna röklukt. – Blixten har väl aldrig slagit ner i stugan, sa han. Vi måste kolla. Hans farhågor om att blixten slagit ner i stugan blev inte besannade. Däremot hade blixten slagit ner i den nybyggda verandan, det torra virket knastrade muntert under eldslågorna. De närmsta timmarna fick vi inrikta oss på att rädda stugan med vatten från sjön, åt nybygget var intet att göra, men elden fick aldrig fäste i husets vattensjuka bräder. Klockan två på natten hade verandan


brunnit ner till grunden. Ovädret hade dragit bort, och vårnattens klara stjärnor glimrade förföriskt över våra svettiga huvuden, men det romantiska i scenen förtogs av en elak brandlukt. Svenne, som hade svurit oavbrutet, lugnade nu ner sig och visade sig från sin stoiska sida. — Det är bara att börja om, sa han. — Fan vad du är motvalls, invände jag. Ser du inte att det inte är meningen att du skall få din veranda? — Snickesnack, sa Svenne. En liten motgång, det är allt. Vi sätter igång på nästa lediga pass! Jag såg att Gunnar timmerman var tveksam, men eftersom han inte sa någonting, så föll också jag till föga. Tyvärr. Vi åkte upp igen en lördag förmiddag lika vacker som den förra. Den här gången hade Svenne skaffat garanterat brandsäkert och djupimpregnerat virke för dyra pengar. — Skall bli hårda bandage den här gången, försäkrade timmermannen. Jag skall snart bli klar med den förbaskade verandan! Gunnar hade sannerligen en förmåga att yttra olycksord. Vi släpade än en gång bräderna och reglarna genom skogen med mycket besvär. Det var vått i markerna, så vi staplade virket på högkant mot stugväggen. Gunnar timmerman satt just hopkrupen vid sidan av virkeshögen för att sätta första regeln, när Svenne kom och överraskade med kaffe för att styrka oss inför kraftprovet. Oturligt nog snavade Svenne, föll mot virket, och då vi inte varit så noga med balanseringen, föll cirka ett ton bräder över den olycklige timmermannen. När vi grävt fram honom, var han mer död än levande, diverse armar och ben var brutna, och näsan pekade åt sidan. Vi fraktade honom till närmsta lasarett, där läkaren undrade om Gunnar händelsevis blivit påkörd av ett tåg. — Nej, sa Svenne, han byggde en veranda. Läkaren tittade på oss, men sa ingenting. Gunnar blev omsorgsfullt bandagerad och gipsad, och när vi på kvällen besökte honom, låg han i sin säng, påminnandes om huvudrollsinnehavaren i ”Mumien vaknar”. Vi kom naturligtvis att tala om bygget. — Lägg ner det hela, sa jag till Svenne. Lyd ett gott råd. Makterna är emot dig! Hybris och Nemesis, vet du! Jag understöddes ivrigt i denna argumentation, så gott det nu lät sig göras, av den inlindade Gunnar timmerman.

Som en äkta motvallare lyssnade förstås Svenne inte på det örat. -– Det kan så vara, sa han, att våra krafter och förmågor inte räcker till för ett projekt av så komplicerad natur. Men mina herrar, hav tröst. Jag har ringt och anlitat en hantverkare på bygden, och han har lovat att verandan står färdig inom en vecka. Högst. — Svenne, sa jag, hantverkares löften är oftast utsagor av den karaktär, som i andra sammanhang brukar betecknas som lögner. Man kan bara lita på hantverkare i en sak, de dyker alltid upp med räkningen, som släpats genom en saltgruva. — Åh, du pratar, sa Svenne. Det här är en pålitlig, lokal och lojal snickare av den gamla stammen. Svennes lokale hedersman skiljde sig tyvärr inte nämnvärt från sina övriga kollegor i branschen. Hösten blev fylld med spruckna löften om uträttade jobb, tomma utfästelser om leverans av spik och skruv, sluga undanflykter och dåliga ursäkter. Svenne förtvivlade, och Lalla blev allt spydigare. När verandan sent omsider blev klar, och Svenne hade varit uppe och inspekterat och ruinerats, var det redan november, och icke tjänligt verandaväder. Svenne härdade ändå ut en halvtimme i en stol, bara för sakens skull, men ådrog sig därmed en svår förkylning som satt i till jul. Han hade sannerligen besvär av sitt bygge. Vintern gick och våren kom, med ett par rejäla stormar. Svenne bedyrade att verandan, som han ansåg vara ytterst stabilt byggd och med välimpregnerat virke, med lätthet skulle stå pall för små oregelbundenheter i vädret, och ombord skröt och skräppte han för oss andra om sitt bygges enastående förtjänster. I april åkte han upp för att sätta stugan i skick för sommarsäsongen. Det kan hända att verandan varit välbyggd och stabil, men träden i skogen runtom var inte av samma kvalitet – stormarna hade fällt rubb och stubb, och Svennes veranda hade förvandlats till flis av grova nedfallna tallar. Det såg ut som fan. Då brast någonting hos Svenne, och han beskrev det senare som om han gick in i något stort och mörkt, och han citerade skaldens ord: ”I den mörkaste natten var jag/och svår var min ångest och nöd/ och fångad och fjättrad var jag – död!” Dessa diktrader, sa Svenne senare, uttryckte vad han kände vid detta tillfälle. Han samlade sig dock så mycket, att han kunde köra in till Göteborg, kliva in på GP-huset vid Polhemsplatsen och betala för en radannons att införas följande dag: ”Sommarhus nära Öxabäck säljes i befintligt skick inklusive möblemang. Billigt vid

snabb affär. Svar till signaturen Tredje Gången Gillt.” Därefter parkerade han bilen vid Centralstationen, gick in på Centralens Pub, och tog sig en whisky. — Det är förbanne mig det mest förnuftiga jag gjort på ett bra tag, sa Svenne till kyparen, vilken professionellt höll med. Efteråt talade han sällan om saken, utan nöjde sig med att sitta på lägenhetsbalkongen om han ville ha luft och utsikt. Sommarstugan blev såld för en spottstyver.

***** Den antike grekiske filosofen Aristoteles, en känd motvallare på sin tid, var anhängare av idén om att en mystisk egenskap eller substans får all materia att på något vis motarbeta människans intentioner. När jag nämnde detta för Svenne en gång, tittade han allvarligt på mig och sade: — Du skall veta, unge man, att denne Aristoteles var en mycket vis tänkare. Mycket vis! Och han böjde sitt huvud i vördnad för den gamle greken. Modern forskning har emellertid misslyckats att identifiera substansen i fråga, och nu tror man att Aristoteles tog miste på denna punkt, liksom i en hel del annat. Han förde ju exempelvis i bevis att solen rör sig kring Jorden, och tålde inga motsägelser i saken. Men modern forskning har ännu så länge bara skrapat på ytan av tillvarons mysterier, och vem vet, det kanske kommer en dag i framtiden, när tanken om materiens inneboende motstånd mot våra ansträngningar blir bekräftad. Då kommer Svenne Whisky och Aristoteles att le i motvallarnas gemensamma himmel, och skåla i svalt grekiskt vin, med den tunnaste bouquet av kåda och pinjeskog.  Sjömannen 1/2008 29


Kraftig ökning av piratangrepp under 2007

Mindre filippinska fiskebåtar angrips ibland av pirater. Under år 2007 rapporterades sex piratangrepp mot fartyg på Filippinerna men enligt landets kustbevakning är mörkertalet stort.

Efter en nedgång under flera år ökade antalet piratangrepp mot fartyg under år 2007. Det rapporterar International Maritime Bureau’s (IMB’s) piratbekämpningscenter i Kuala Lumpur i Malaysia. År 2007 fick IMB in rapporter om 263 angrepp mot fartyg jämfört med 239 stycken 2006.

Text: Lennart Johnsson Ser man på utvecklingen mer i detalj så kidnappades 18 fartyg av pirater förra året jämfört med 14 stycken 2006. Sammanlagt 292 besättningsmedlemmar togs som gisslan jämfört med 188 stycken 2006. Hela 63 besättningsmedlemmar kidnappades, fem dödades av pirater och tre är fortfarande rapporterade som saknade. En klar tendens är att piraterna som utför attackerna idag både är bättre organiserade och bättre beväpnade.

Hänsynslösa och råa pirater Piraterna är också ofta hänsynslösa och tvekar inte att överfalla och skada besättningsmedlemmar. Antalet angrepp där piraterna använder automatvapen ökar kraftigt. Totalt var det 64 besättningsmän som skadades vid piratangreppen 2007 jämfört med 17 stycken 2006. Ett område där risken att utsättas för 30 Sjömannen 1/2008

piratangrepp är speciellt stor är kusten utanför Somalia. — I stor utsträckning beror ökningen av antalet piratöverfall på incidenter i Somalia och Nigeria, säger IMBs direktör kapten Pottengal Mukundan. I Nigeria rapporterades 42 angrepp 2007 mot 12 stycken 2006 och i Somalia var det 31 piratattacker år 2007 jämfört med 10 stycken året tidigare. Däremot är utvecklingen den motsatta i indonesiska vatten även om piratangrepp fortfarande förekommer. Att antalet ändå minskar här beror enligt IMB på att indonesiska myndigheter agerat kraftfullt för att stoppa piraterna. Ett annat positivt exempel är Bangladesh där antalet angrepp minskat från 47 stycken år 2006 till 15 förra året. I grannlandet Indien mer än fördubblades överfallen 2007 med totalt 11 stycken. För tredje året i följd minskar piratangreppen i Malackasundet. Här beror minskningen enligt IMB på det utmärkta samarbetet mellan länderna i området. I filippinska vatten där det också på vissa håll finns gott om pirater var det 2007 sex rapporterade angrepp, eller exakt lika många som året före. I Sydamerika var det flest angrepp i Peru med sex stycken, följt av Guyana med fem och Brasilien med fyra stycken. En speciell hamn där risken är mycket stor att råka ut för pirater är Lagos i Nige-

ria. Vid hela 25 tillfällen bordades här fartyg förra året. Flest kidnappade besättningsmedlemmar, eller hela 154 stycken, var det i Somalia. Här mördades också två besättningsmän av pirater och samma antal dödade besättningsmän var det i Nigeria. En besättningsman mördades av pirater i Thailand. Vanligast fartyg som angreps var containerbåtar och kem- och produkttankers. Den typen av båtar drabbades av drygt 50 piratattacker vardera.

Panamabåtar vanligt angreppsmål Ser man på vilken flagga som de angripna båtarna hade så råkade panamaregistrerade båtar värst ut. 42 båtar med panamaflagg angreps och båtar med Liberias flagg angreps 28 gånger. Båtar med norsk flagg angreps av pirater vid åtta tillfällen och för danskflaggade båtar var samma siffra tre angrepp. Kapten Mukundal på IMB vädjar till rederier vars fartyg råkar ut för piratangrepp att omedelbart rapportera detta. Idag är troligen mörkertalet stort och många angrepp rapporteras aldrig till IMB. — Men det är bara genom att angreppen blir kända som berörda regeringar kan genomföra effektiva åtgärder för att stoppa angreppen, framhåller IMBs direktör Pottengal Mukundan. 


New wages in the TAP-agreement — In connection with the central negotiations recently between SEKO and SARF, there were also negotiations concerning the so-called TAP-agreement, tells Mats Ekeklint from SEKO’s negotiating branch.

By: Lennart Johnsson — For the first time, we held the negotiatons at the same time due to that both the agreements expired at the same time. Normally negotiations concerning the TAPagreement take place at the turn of the year, says Mats Ekeklint. — The increases in the TAP-agreement follow the different ITF agreements what regards the wage increase. The wages of the TAP-agreement are paid in US dollars, says Mats Ekeklint. — The employers wanted us to divide the increase during a period of two years, which we accepted. — This year there were no discussions of which US dollar rate the TAP wages were to be paid, even if the US dollar has lost a lot in value compared to for example the Filipino peso during the last year. For the Russian TAP employees there was a general wage increase paid as a disbursement spread in two parts. — If we look at the Filipino seafarers working on the TAP-agreement, also this time we invested a little more in the socalled HMO insurance. On one hand the premium of the insurance has increased and on the other the insurance has been

upgraded and improved, Mats Ekeklint points out. — Instead of semi-private rooms we have inserted that there will be private rooms for those persons who need hospital care in the Philippines. — We received several indications that it was important to make this investment. — The HMO insurance for Filipino TAP employees is valid also for the seafarers’ closest relatives. — Thus the HMO insurance is of great use also to the family members at home in the Philippines. — The cost of improving the HMO insurance, the raise of the premium and the upgrading of the insurance cost more

than 20 US dollars, tells Mats Ekeklint. — Without doubt the insurance means more security for Filipino TAP employees. The wage increases for the TAP employees were made on 1 January 2008. The next wage increase will be on 1 January 2009. This means that a Filipino AB who has just been hired today has a basic salary of USD 1,601 per month and on 1 January next year he will receive a basic salary of USD 1,656 per month. The corresponding salary for a Russian TAP AB who has just been hired is from 1 January USD 1,622 per month and the salary will increase from 1 January 2009 to USD 1,676 per month.

Big increase in pirate attacks during 2007 After several years of decrease, the number of pirate attacks against vessels increased during the year 2007. This is revealed in a report from International Maritime Bureau’s (IMB’s) center of the fight against pirates in Kuala Lumpur in Malaysia. In 2007, IMB received reports of 263 attacks against vessels compared to 239 in 2006. If you look closer at this development, you will find that last year 18 vessels were kidnapped by pirates compared to 14 vessels in 2006. A total of 292 crew members were taken hostage compared to 188 in 2006. 63 crew members were kidnapped, 5 were killed by pirates and 3 crew members are still reported missing. It seems clear that the pirates carrying out the attacs today are both better organi-

zed and also are better armed. Often, the pirates are also ruthless and do not hesitate to attack and hurt crew members. — To a great extent the increase of the number of pirate attacks depends on incidents in Somalia and in Nigeria, says the Director of the IMB, Captain Pottengal Mukundan. However, the development in Indonesian waters is quite the opposite even if pirate attacks still occur. The reason why the number of attacks still decrease here, according to IMB, depends on the fact that the Indonesian authorities have acted forcefully in order to stop the pirates. For the third year in a row, the pirate attacks in the Malacka strait are decreasing. According to IMB, the decrease here is due to the excellent co-operation between the countries in the area.

In Philippine waters, where there are a lot of pirates in certain areas, there were six reported attacks in 2007, and it was exactly the same number in 2006. The country where most crew members, 154, were kidnapped is Somalia. In Somalia two crew members were murdered by pirates and in Nigeria two crew members were also murdered. Captain Mukundal of IMB appeals to the shipping companies which vessels have been subject to pirate attacks, to report these immediately. Today the number of unrecorded cases is probably big, and many attacks are never reported to IMB. — The concerned governments can turn to effective measures to stop the attacks only if the attacks are disclosed, says IMB Director Pottengal Mukundan.

LJ Sjömannen 1/2008 31


BÄST FÖRE Det hände sig vid den tiden då hela världen skulle datummärkas. Vilket var efter jul. Men dock inte så långt fram på våren att fåglarna hade börjat sjunga i träden. I köttdisken, i den butik som jag vanligen brukar handla, såg det ödsligt ut. Butiksföreståndaren sa att det berodde på att allt kött burits ut för att märkas om. Han skyndade sig att tillägga. ”Skulle det vara så att datumet har utgått på några av de köttförpackningar som ligger kvar i disken, så skall vi naturligtvis genast ta ut även dessa för ommärkning.” Detta menade butiksföreståndaren ändå var något som alla kunder förväntade sig numera. Så det var inga problem. Det var bara att märka om och se glad ut.

Datummärkesverket Alla visste att det gick till så här i livsmedelsbutikerna. Det hade nämligen min gode vän Janne, som är programledare i teve, berättat i ett granskande samhällsprogram som sändes före jul. Självklart hade Janne fått mycket skit av sura tittare som menade att han bara gav sig på privathandeln. Vilket säkert berodde på att Janne var socialist eller ännu värre kommunist och hatade alla livsmedelsbutiker som inte tillhörde Konsumkedjan. Som förresten hette COOP nu för tiden och inte hade ett jävla dugg med konsumentägande att göra. Nåja. Nu var vi så långt framme i tiden att det nyinrättade statliga verket Datummärkesverket hade full kontroll på all datummärkning. Verket hade redan bytt generaldirektör tre gånger, beroende på att de gamla direktörerna var utgångna. Självklart med feta avgångsvederlag. På de flesta produkter, döda eller levande, finns det numera alltid ett ”bäst före” datum. Gubbar i min ålder bär det på insidan av vigselringen. Nåväl, nu var det stora arbetet igång. Datummärkningen pågick dygnet runt. Och alla svenska medborgare, utan undantag, fick den stora förmånen att känna sig speciellt drabbade. Det fanns en djup demokratisk tanke i detta. Att datummärkningen var något nödvändigt och bra fanns det åtskilliga exempel på. Vi tar ett i högen. Den avreglerade elmarknaden. Alltså vårt splittrade förhållande till våra kärnkraftverk. Tack vare datummärkningen kan vi nu i en över32 Sjömannen 1/2008

Anders Wällhed Kulturkrönika skådlig framtid bygga hur många sådana som helst. Se det så här. Eftersom våra politiker och byråkrater inte har en susning om vad egentligen kärnkraftverk är för konstiga byggnader, så känns det tryggt för beslutsfattarna att veta att dessa märkliga hus i alla fall är datummärkta.

märkningen i ett djupare perspektiv. Alltså gå på djupet. I början av januari detta påbörjade år, besökte jag några av Sjöräddningssällskapets stationer i Skåne. Bland andra det forna fiskeläget Skillinge på Österlen. Där stod jag och tittade ut över ett datummärkt Östersjön. Långt där ute där himlen firade bröllop med horisontlinjen såg jag en liten ensam fiskebåt. En svan låg helt nära stranden och beundrade sin egen spegelbild i vattenspegeln. Så mycket annat fanns det inte att beundra. Det var ett tyst och dött hav som bredde ut sig. Men fiskebåten då? Jo den var bara ute och mätte tiden som en namnlös, orsakslös skenbild. Över havet gick plötsligt en vintrig yrvind och spred sorgsna rynkor i havets ansikte. När detta hände kom jag att tänka på Isabella Lövins skrämmande och sakliga bok ”Tyst hav”. Boken med undertiteln ”Jakten på den sista matfisken”. Boken som gav författaren det stora journalistpriset förra året och som handlar om utfiskningen av våra hav. Och hur hela havets ekosystem håller på att förändras. Eller skall vi säga kollapsa?

En enkel fråga Så här ser numera världen ut. Överallt sitter fårskallar och andra som vi också kan kalla riksdagsmän och fattar avgörande beslut om fusions - och upparbetningsteknik. Detta kan de göra med gott samvete eftersom hanteringen av kärnbränsleavfall blir ett olösligt problem först när datummärkningen gått ut. Den nya datummärkningen på våra kärnkraftverk kommer i framtiden att bestå av stora cigarrgördlar som omsluter själva reaktorbyggnaderna. Där kan man läsa svart på vitt att ”bäst före” datum ligger 200 000 år framåt i tiden. Och så långt fram i våra agendor vet ingen vad vi har för regering. Och då är alla riksdagsledamöternas avgångsvederlag med stor sannolikhet förbrukade. Och de skattebetalare som blev lurade på sina miljarder är för närvarande väldigt döda. Byråkraterna däremot är odödliga. De finns i en egen himmel med synnerligen generös datummärkning. Där kan de långt in i evigheten fortsätta att jävlas med vanligt folk. Låt oss nu kära läsare analysera datum-

Den vaga föreställningen ”Bäst före” datum på det Östersjön som jag nu beskådade, var utgånget för länge sedan. Själv levde jag, på samma sätt som Isabella Lövin, innan hon började forska och skrev boken, kvar i den vagaste av föreställningar. Den, att Östersjöns döda bottnar berodde på utsläpp och övergödning. Alltså att allt var bonnjävlarna och industrins fel. Nu stod det 1990-talet på den vaga föreställningen datummärkning. Det var nämligen så att det nyinrättade Datummärkesverket även hade mandat att datummärka värderingar och vaneföreställningar. Då på 1990-talen var det ingen som på allvar trodde att torsken var på utdöende. Numera råder det inga som helst tvivel. Vi vet. Det är det höga fisktrycket, det effektiva industrifisket som hotar flera arters fortlevnad. Från politikerna var beskedet till vanligt folk tydligt: Inbilla er inte att havet är allmän egendom. Vanliga medborgare har


inte rätt att lägga sig i vad som händer på djupet. Och glöm inte bort att vi har Fiskeriverket som övervakar allt och beslutar om skyddade fångstområden när det behövs. Även om Fiskeriverket främst känner ett djupt ansvar för själva näringen och glatt delar ut dispenser så fort yrkesfiskarna började gnälla. Alltså, hur skulle en vanlig människa kunna förstå de smarta, kloka och politiska överväganden som ligger bakom beslutet att totalt dammsuga haven på fisk. Här fick politikern indirekt även stöd av det nyinrättade Datummärkningsverket. Byråkraterna på detta verk fastslog att de bara är intresserade av att datummärka varje enhet för sig. Och finns det ingen torsk så finns det heller inget att datummärka. I övrigt hade politikerna total beslutsrätt över haven. Dessutom meddelades det klart och tydligt från Bryssel att svenska myndigheter på inga villkor själva fick bestämma över vilka åtgärder som krävdes inom den svenska tolvmilsgränsen. Ett totalt fiskestopp i svenska vatten skulle kosta så mycket pengar i subventioner till yrkesfiskarna att man då skulle bli tvungen att avskeda minst tolv EU-byråkrater. I alla fall sänka deras traktamenten och reseavdrag.

Uppvaktningen I samma veva uppvaktades Miljödepartementet, eller om det var Naturvårdsverket, av en delegation från Yrkesfiskarna. Dessa erfarna gubbbar med käck och charmigt sjungande bohuslänsk dialekt kunde ärligt garantera att ryktet om torskens död var betydligt överdrivet. En av dessa yrkesfiskare hade med egna ögon upptäckt att det i Lysekil fanns massor av djupfryst torsk i ICA -butikens frysdisk. Och som naturligtvis redan var försedd med nytt ”bäst före” datum. Delegationen hade också en gåva med sig. En hel låda med havskräftor. När en aktiv miljöpartist som av någon anledning förirrat sig till Naturvårdsverket fick se denna gåva blev han minst sagt upprörd. Han kallade till och med denna generösa gåva för en muta. Och den inbilska knölen påstod dessutom att det var en vilseledande muta. I sitt obetänkta svårmod påstod han att kräftor och skarpsill var de enda arter som nu fanns kvar i Kategatt. Vilket berodde på att de saknade naturliga fienden nu när torsken var utrotad.

Utfiskning gör att torsken och ålen snart är ett minne blott. (Foto: Greenpeace)

Han fick skylla sig själv. Denna glappkäftade miljöpartist jobbar numera som sekreterare hos EU-kommissionens vice ordförande Margot Wallström. Och han har dyrt och heligt lovat att aldrig mer uttala sig om torskar. Istället sysslar han numera bara med enklare frågor, sådana som har att göra med spridningen av massförstörelsevapen. Samtidigt som han också har ansvar för datummärkningen av de sista isbergen i arktiska vatten.

Cassidy aldrig kommer att rida igen. Ålen datummärktes någon gång i kontinenternas navel, i planetens gryning, som Isabella Lövin skriver i sin bok. Ålen har överlevt allt, dinosaurier och istid. Och skulle fortfarande ynglat av sig i Sargassohavet om inte homo sapiens promenerat in i Europa för 40 000 år sedan. Nu i januari 2008 fångades den sista ålen i Kåsebergabukten av en tysk fritidsfiskare. Så kan det gå när inte haspen är på.

En sensationell upptäckt

En ännu större chock

Jag nämnde nyss att jag nu i januari gjorde en lite rundresa i Skåne, på Österlen. I Kåseberga ligger Sveriges enda Sjöräddningsmuseum och landets största skeppssättning, Ale Stenar. Något som lockar 100 000 turister till orten varje sommar. Men den största attraktionen nu till sommaren blir en biologisk sensation. Världshavens sista ål. Den kommer att uppvisas i ett specialbyggt kylrum. Ligga där balsamerad som Lenin på Röda Torget i Moskva. På tal om datummärkning. Anläggningen ligger på den plats i hamnen där tidigare Ålrökeriet låg. En anläggning som inte behövs längre. Låt oss beskåda detta fantastiska fynd och samtidigt konstatera att ålens livslånga resa genom tidsrymden är över. Ålen har hissat kapitulationsflaggan. Vilket är lika sant som att Hopalong

Låt oss nu höja blicken över havet. Alltså titta på datummärkningen som ett fenomen i stort. Nyss drabbades hela det svenska folket av ytterligare en traumatisk chock. Värre än fiskedöden. Kajsa Bergqvist, denna folkkära höjdhopperska med sina långa vackra ben hade rivit sin sista ribba. Hon hade bestämt sig för att inte längre leva på hoppet. Det var inte kul längre och hon kände inte längre någon motivation att tävla. Efter att ha kammat hem det som gick att kamma hem i tävlingsarenan och flera gånger blivit världsmästare så möttes hennes beslut med stor respekt. En modig tös som hade förstånd att lägga av när datummärkningen var utgången. Tänk om vår alliansregering hade varit så förståndig. Vilken lättnad. Finita, la commedia.  Sjömannen 1/2008 33


Vi, de drunknade mästerverk om havets arbetare Den danska reseskildraren Carsten Jensen har i hemlandet nått en otrolig framgång med sin sjöroman Vi, de drunknade (Bonniers förlag). Det är lätt att bli litet skeptisk inför så mycket beröm till en ny roman men efter att ha läst boken är det bara att instämma. Carsten Jensen har skrivit ett mästerverk, en klassiker på drygt 700 sidor som kommer att räknas till de odödliga böckerna. Själv sträckläste jag boken och kände mig nästan sorgsen när den storslagna läsupplevelsen var över. Boken är formad som en krönika om människorna i den lilla danska staden Marstal, för övrigt den plats där Carsten Jensen själv växte upp. I fokus står människan och havet. Havet betyder i praktiken allt för stadens invånare. Marstal var nämligen i början på 1900talet Danmarks näst största sjöfartsstad efter Köpenhamn och i princip alla pojkar gick till sjöss åtminstone under en del av sitt liv. Många kom aldrig hem utan togs av havet eller dog under det dansk-tyska kriget år 1848 eller under 1900-talets båda världskrig. Jensen förenar allvar med olika skrönor. En sammanhållande gestalt i boken är länge Albert Madsen vars far Laurids överger familjen efter att hans fartyg sprängts i luften. Albert ger sig ut i världen för att söka fadern och upplever många märkliga saker innan han hittar och snabbt lämnar fadern kvar på en söderhavsö. Med sig hem har han en makaber souvenir, upptäcktsresanden James Cooks förkrympta huvud.

Albert Madsen är en reflekterande person som funderar mycket på sjömännens hårda liv och vägrar acceptera pennalism och misshandel från befälens sida mot sjöfolket. ´Romanen skildrar även tillvaron för de som är kvar hemma när männen seglar, kvinnorna och barnen. Sjömanshustrurna är ständigt oroliga att maken ska råka illa ut och inte återvända hem. ”Det var en orkester som spelade samma melodi varje dag utanför våra fönster, Vi namngav den inte. Men den var överallt. Även i sängen när vi sov drömde vi om havet, Men kvinnorna hörde inte melodin. De kunde inte. Eller ville inte. När de stod på gatan såg de aldrig mot hamnen. De såg in mot ön. De skulle stanna kvar och fylla det tomrum som vi lämnade efter oss. Vi hörde sirenernas sång. De proppade för öronen och böjde sig över tvättkaret. De blev inte bittra. Men de blev hårda och praktiska.” För Albert Madsen går det bra i livet och han är på ålderns höst som skeppsmäklare förmögen men samtidigt oändligt sorgsen över hur oskyldigt sjöfolk drabbas av första världskriget ubåtskrig. Så här avfärdar Albert en krigslängtande hög dansk militär: “Gå upp till kyrkogården här, kommendör Carstensen. Ni kommer at finna många kvinnor och några barn. Ni kommer också att finna en och annan jordbrukare, en köpman eller två och kanske en skeppsmäklare som jag. Men ni kommer inte att finna så många sjömän. De blir kvar därute. De får inget kors. Det finns ingen grav som änkan och barnen kan besöka. De drunknar på fjärran platser.

Havet är en fiende som respekterar sina motståndare.” Albert Madsen blir aldrig gift även om han på ålderns höst ännu en gång möter kärleken. Albert blir då förebild för den unge pojken Knud Erik som så klart också en dag blir sjöman även om hans mor, sjömansänkan Klara, gör allt för att hindra det. Vi, de drunknade är en bok med många bottnar full av märkliga levnadsöden men också tankeväckande. Jag är mycket förtjust i Carsten Jensens annorlunda reseskildringar och med sin nya roman fulländar han sin författarkonst. Bättre än så här kan knappast en bok om människorna och havet skrivas. Det är knappast förvånande att Vi, de drunknade i Danmark har sålt i mer än 100 000 exemplar och att den snart kommer att vara utgiven i elva länder.

Lennart Johnsson

Bra sjöroman utan försköningar Att vara sjöman på 1950- och 60-talet var långt ifrån lika romantiskt som det ibland framställs i visor och i litteraturen. ”Den gamla goda tiden” var inte alltid speciellt god och vardagen för människorna ombord kunde vara hård. Just denna tid skildrar den åländske författaren Krister Lumme i sin självbiografiska bok Tvivlaren (PQR-kultur). Huvudperson är barnhemsbarnet Thomas vars tid ombord i olika båtar skildras övertygande av Lumme. För Thomas är vardagen till sjöss långt ifrån romantisk antingen han seglar på 34 Sjömannen 1/2008

tankbåtar eller i färjor. Ofta kommer han i dispyt med befälet ombord. Tonårspojkens drömmar om kvinnor att älska blir ofta bara drömmar när alkoholen tar överhand på hamnsjappen. Det är en högst läsvärd bok som Krister Lumme har skrivit. Han gör inga försök till försköning och berättelsen känns mycket trovärdig. Tvivlaren är den andra boken i vilken Lumme skriver om sitt liv. I den första boken ”Guds lilla barnaskara” berättar han om uppväxten på ett barnhem på Åland.

Lennart Johnsson


Göran och Åsa får årets Ivar Lo-priser Författaren, journalisten och debattören Göran Greider har välförtjänt fått fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris för år 2008. Prissumman är på 125 000 kronor. Samtidigt får lika välförtjänt författaren och kulturjournalisten Åsa Linderborg årets personliga Ivar Lo-pris för sin fantastiska självbiografiska bok Mig äger ingen. Det priset är på 310 000 kronor. De två pristagarna kunde ta emot sina

Omslaget till ÅsaLinderborgs kritikerrosade bok Mig äger ingen.

priser den 23 februari på ABF-huset i Stockholm.. Motiveringen till Göran Greiders pris är följande: ”Ända sedan debuten 1981 med diktsamlingen Vid fönstret slår ensamheten ut har Göran Greider varit en pådrivande kraft i den radikala samhällsdebatten. I sin stora produktion som omfattar lyrik, essäistik och journalistisk har han med konstnärlig kraft utmanat fördomar och vanetänkande och tagit sig an brännande frågor som klassorättvisor och miljöhot. I sitt författarskap har Göran Greider – ofta under hårt motstånd – fungerat som en nödvändig braständare i det offentliga samtalet, och detta i en tid när de konservativa krafterna alltmer flyttat fram sina positioner.” Juryn konstaterar därför att Göran Greider med sin oppositionella hållning till vår tids knäsatta sanningar är en författare som verkar i Ivar Lo-Johanssons anda. Göran Greider fick för flera år sedan också SEKO sjöfolks kulturpris. Större pris och ära kan jag inte få, säger Åsa Linderborg i Kommunalarbetaren som en kommentar till att hon tilldelas Ivar LoJohanssons personliga pris. Åsa Linderborg är mycket stolt att få finnas i en tradition av arbetarlitteratur. En av de få kulturarbetare som tidigare har fått både fackföreningsrörelsens Ivar

Omslaget till Göran Greiders bok Hagen berättelser frå en by som kom ut år 2006.

Lo-pris och Ivar Lo-Johanssons personliga pris är för övrigt sjöfolkets egen författare Ove Allansson. Ove fick det fackliga Ivar Lo-priset 1988.

“Idiotiskt beslut att lägga ned svenska ambassaden på Filippinerna!” — Att den borgerliga regeringen har beslutat att lägga ned Sveriges ambassad på Filippinerna är anmärkningsvärt och djupt beklagligt, säger den socialdemokratiska riksdagsmannen Kent Härstedt. — Tydligen är det för regeringen ointressant att Filippinerna är ett land med snart 100 miljoner invånare, att det idag bor 17000 filippinare i Sverige och att hundratals filippinska sjömän arbetar på svenska båtar. Kent Härstedt är upprörd över ett regeringsbeslut nyligen att lägga ned den svenska ambassaden i Manila. — Jag begriper uppriktigt sagt inte hur regeringen Reinfeldt tänker. Filippinerna är en växande kraft i regionen som vi i istället borde utveckla kontakterna med.

— För de närmare tusen filippinska sjömän som arbetar på svenska båtar pådet s k TAP-avtalet är ambassadnedläggningen också olyckligt. Den service de kan få från svensk sida riskerar att försämras. Härstedt har haft kontakt med Filippinernas ambassadör i Sverige som har uttryckt sitt missnöje med nedläggningen. — Utan tvekan är risken uppenbar att filippinska myndigheter upplever ambassadnedläggningen som en ovänlig handling från svensk sida. Filippinernas utrikesminister lär ha framfört den uppfattningen vid ett möte för en tid sedan med Carl Bildt. Besparingen genom ambassadnedläggningen är enligt Kent Härstedt marginell. — Totalt handlar det bara om tre sven-

skar som idag arbetar på manilaambassaden. Sverige ska ju samtidigt enligt regeringen satsa mer i Afghanistan och Irak. Bara kostnaderna för att klara säkerheten i de länderna för vår ambassadpersonal där lär kosta mångdubbelt mer än vad det kostar att driva ambassaden i Manila. Härstedt lyfter även fram att det kommer att bli mer komplicerat för filippinare som framöver kommer för att hälsa på släktingar i Sverige. — Jag ser ingen som helst logik i regeringens beslut att nu lägga ned Sveriges ambassad på Filippinerna. Blir det regimskifte vid valet 2010 är det högst troligt att vi åter öppnar den svenska ambassaden i Manila, säger Kent Härstedt.

Lennart Johnsson Sjömannen 1/2008 35


Ragnar blir 60

Pensionär efter 40 år till sjöss

Ingvar Lindblom fyller 65 den 26 februari och lämnar därmed sitt aktiva sjöliv på allvar. Redan som 15-åring lämnade Ingvar barndomsstaden Karlskrona. Året var 1958 som han mönstrade på sin första båt, Vikingland i Helsingborg som mässkalle förstås, som de flesta andra med drömmar om de stora haven. Han avancerade och blev kock. Efter några år i land som ägare av en lunchrestaurang i Göteborgs hamn och utbildning till ekonomiföreståndare gick han ombord

igen som hökare. Han seglade många år på ”utsidan” med bland annat Sumatra, Halland, Silverland m fl Broströmmare. Tiderna förändrades och hökarna försvann och blev kockstewarder. För Ingvars del betydde det att han fick återgå till köket. Tiderna förändrades även inom sjöfarten och ärevördiga Broströms försvann och Tor Line tog över. Sina sista tiotal år jobbade han på flera av Tor Lines fartyg på Nordsjön. För fyra år sedan gick han i land på grund av en arbetsskada, en handled som trasslat i många är och opererats sjutton gånger. Efter mer än 40 år till sjöss var det inget lätt steg att gå i land men nu njuter han ändå av att ha havet inpå husknuten i fiskeläget Glommen och att då och då göra en resa tillsammans med hustrun – gärna med båt.

Skeppskamraterna genom Peter Skoglund, SEKO sjöfolk

Tre tidningar blir en i Norge Av tre norska sjöfackliga tidningar blev det nyligen bara en. Norska Sjömansförbundet och de två norska befälsförbunden Det norske maskinistforbund och Norsk Sjöoffisersforbund ger från och med i år gemensamt ut tidningen Maritim logg. Tidningen får en upplaga på 30000 exemplar och blir därmed en av de största sjöfackliga tidningarna i Europa. Sedan en tid delar för övrigt de tre norska förbunden hus i centrala Oslo. Norsk Sjömansförbund gav också nyligen ut band två av sin historik som har titeln ”Vi seiler for velstand och lykke”. Historiken är ett verkligt praktverk med mycket spännande fakta. En del av historiken tar upp konflikten mellan Svenska Sjöfolksförbundet och Norsk Sjömansför-

Ett stort grattis på högtidsdagen från vännerna på SEKO sjöfolk genom Karl-Arne Johansson

Grattis Ett stort grattis till vår skeppskamrat Jan Nilsson som har fyllt 50 år. Jan jobbar som bås på Finnforest.

Besättningen på Finnforest

Tack! Ett hjärtligt tack till besättningen ombord på Tor Selandia och till Tor Line för uppvaktningen på min 60-årsdag.

Jan-Erik Mattsson

Stena Line växer

bund efter det att NIS kom i slutet av 1980-talet i Norge.

LJ

Katarina Sjöfarts- Vill du veta mer, ring eller kom och besök oss. klubb - sjöfolkets Du är alltid välkommen! mötesplats i Tel 08-640 94 96 Stockholm!

36 Sjömannen 1/2008

Mångårige medlemmen i Sjöfolksförbundet och SEKO sjöfolk Ragnar Friman fyller 60 i början av mars. Ragnar som senast seglade som motorman på Birger Jarl har tidigare bland annat seglat 18 år i Broströms.

Stena Line har köpt paketresearrangören Sembo. Köpet innebär att Stena Line blir Sveriges tredje största paketresearrangör. Göteborgsrederiet ökar i och med affären sina destinationer med omkring 200 nya resmål i främst mellersta och södra Europa.

Email katarina.sjofar tsklubb@telia.com www.katarinasjofartsklubb.com Besök Glasbruksgatan 2 -por ten bredvid Sjöfartshotellet. Hotellbokning 08-517 349 00


Kursprogram SEKO sjöfolk år 2008

SEKO sjöfolks utbildning

Far tygsmiljökurs steg 1, FAM-1

Kursanmälan

Plats och tid 7-11 april på Lastberget. Sista ansökningsdag 18 februari. Målgrupp: Skyddsombud och ledamöter i skyddskommittéer. Innehåll: Fartygssäkerhetslagen, arbetsmiljölagen, arbetsmiljöavtal, kemiska hälsorisker med mera.

Vidareutbildning av skyddsombud

Kurs:................................................................................... Plats och tid:............................................. ..........................

Namn:............................................................. ................... Personnummer: .................................................................

26-30 maj på Lastberget. Sista ansökningsdag 7 april. Målgrupp: Huvudskyddsombud, skyddsombud och ledamöter som ingår i skyddskommittéer. Förkunskaper: Fartygsmiljökurs steg 1 och 2.

Adress: ...............................................................................

Postnummer: ...............Postadress: ...................................

Facklig gr und- och avtalsutbildning Telefonnummer: .................................................................

Tid: 29 september-3 oktober. Sista ansökningsdag 18 augusti. Plats läggs ut på hemsidan och i kommande Sjömannen. Målgrupp och innehåll: Riktar sig till förtroendevalda och andra fackligt aktiva som arbetar under storsjö, Europa- och färjeavtal. Innehåll: Sjömanslagen, kollektivavtalen, olika arbetsmarknadslagar, försäkringar med mera.

Rederi och fartyg: ...............................................................

Befattning: .......................................................................... Fackligt uppdrag: ..................................................................

Medlemsutbildning e xter n Har deltagit i förbundskurser/LO-kurser: ............................

Tre dagars externatutbildning i regionerna Ost, Väst och Syd. Målgrupp: Medlemmar som ännu inte har något fackligt uppdrag och som vill skaffa sig kunskap om kollektivavtalet, AT-journaler. försäkringar, eventuella lokala avtal med mera. Tid och plats: Tag kontakt med din klubbordförande. Inplanerade kurser kommer att läggas ut på sjöfolkets hemsida.

Underskrift.......................................................................... Datum................................................................................. Insändes till:

SEKO sjöfolk, utbildningsavd. Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Fotarbete skildrar facklig vardag i andra länder Fotarbete heter en nyutgiven bok av LOTCO Biståndsnämnd. Boken innehåller ett antal resereportage som publicerades i fackförbundspressen under 2005 och 2006. Artiklarna skildrar människoöden och den fackliga situationen i 16 länder. Några av länderna från vilka reportage publiceras är Brasilien, Colombia, Indien, Kambodja, Kina, Moldavien, Nigeria, Sydafrika och Vitryssland. Spännvidden i artiklarna är mycket stor. En av artiklarna i boken skildrar livet för sjömanshustrur på Filippinerna och publicerades första gången i Sjömannen hösten år 2006.

Sammantaget är det en spännande och intressant bok som genom de olika artiklarna lär oss mer om den fackliga och mänskliga situationen utanför Sverige. Artikelformen gör att boken också blir lättläst och lämplig att använda i exempelvis studiecirklar. Det enda jag saknar är en liten faktaruta med information om de olika länder som beskrivs i boken. Fotarbete kan beställas kostnadsfritt från LO-TCO Biståndsnämnd. Hemsidesadressen för att läsa mer om biståndsnämndens arbete och för att beställa Fotarbete är www.lotcobistand.org

LJ Sjömannen 1/2008 37


Klubbordförande i SEKO sjöfolk ACE Link Klubbordförande Jan Ibsen, Hobrovej 4, 3000 Helsingör Tel +45 49216308 Molbiltel: +45 20 20 53 85 e-mail:ibsen.egesby@post.tele.dk Vice klubbordförande Johnny Jörgensen Allandia Klubbordförande Tedde Scott Rederi Allandia AB M/S Birger Jarl Box 1151, 111 81 Stockholm Telefon: 070-541 47 46 e-mail:tedde.scott@member.se Vice klubbordförande Niklas Söderman adress se ovan Destination>>Gotland Klubbordförande Sivert Lindstedt Besöksadress: Skeppsbron 14 Postadress: Box 1234, 621 23 Visby Telefon: vx 0498-20 18 00, direkttel o fax 0498-20 18 93 Vice klubbordförande Ronny Christianson Mobiltel: Sivert 070 564 0604 Ronny 0736 249884 e-mail:sjofolk@gotlandica.se Broström Ship Management AB Klubbordförande Mats Olsson Stiftelsev. 10 A, 818 31 Valbo Telefon och fax: 026-13 34 60 Mobiltel: 070-67 67 372 e.mail:mats.olsson@brostrom.se Göteborg - Styr sö Skärgårdstrafik AB(Styr söbolaget) Klubbordförande Ralf Lindgren, Postadress: Gödebergsvägen 18, 437 34 Lindome,Tel. 031 99 35 94 mobil 0705 69 64 71 mailadress:goderb@hotmail.com FinnLines Ship Management AB Klubbordförande Anette Karlsson Box 158, 201 21 Malmö Tel: 040 97 00 80 Mobiltel. 0706 17 68 18 e-mail: finnlines@sjofolk.se Vice klubbordförande Per Raquette Klubb Stockholms skärgård Klubbordförande Kenneth Österlund Lådna, 130 33 Gällnöby Telefon och fax: 08-542 47 455, Mobil 070-239 84 75 e-mail: kenneth.osterlund@sjotrafiken.se Vice klubbordförande Mikael Wikström Mobil 070-6605551 e-mail:wickis74@hotmail.com Scandlines Helsingborg och Trelleborg Klubbordförande Åke Sönerud Besöksadress:Terminalgatan 1 Postadress: Knutpunkten 43, 252 78 Helsingborg Telefon: 042-18 62 14 mobil 0705- 18 62 14 Fax 042 18 62 15 e-mail:seko.hbg_trg@scandlines.se Tallink/Silja Line AB Klubbordförande Folke Matrosow Besöksadress Norra Hamnvägen 2 Postadress: Positionen 8, 115 74 Stockholm Telefon: 08-666 34 11 Telefax: 08-666 34 18 Mobiltel:070-623 34 41 e-mail: seko@tallinksilja.com Vice klubbordförande Karin Barth Mobiltel 070-623 34 10

Sjöfartsverkets Sjömansservice Sjöfartsverket, 601 78 Norrköping Telefon 011 19 10 00 Sjömansservice Media Box 16290, 103 25 Stockholm

Stena Line Klubbordförande Jens Ole Hansen e-mail: jensole.hansen@stenaline.com Direkt nr: 031-85 51 67 fax 031 85 53 80 Vice klubbordförande Göran Dahlman e-mail:goran.dahlman@stenaline.com Direktnr 031 85 51 69 Thomas Stenberg email:thomas.stenberg@stenaline.com Direktnr 031 85 53 56 Adress: Stenaterminalen, Masthuggskajen, 405 19 Göteborg Telefon: 031-85 50 00 Svitzer Sverige AB Klubbordförande Tor Leif Davidsson Gamla Medbovägen 21 454 93 Brastad Telefon: 0523-477 40 Mobiltel: 076 126 33 47 e-mail:torleif.davidsson@telia.com TT-Line Klubbordförande Jonas Forslind. Besöksadress: Hamngatan 9 ”Ångkvarnen” Postadress: Box 94, 231 22 Trelleborg Telefon: 0410-560 00 eller direktnummer 0410-562 46, fax 0410-562 66 Mobiltel: 070 548 24 08 e-mail:sjofolk@ttline.se Vice klubbordförande Robert Douhan Transatlantic Klubbordförande Christer Lindgren Allévägen 81 192 76 Sollentuna Mobiltel. Christer 070 - 377 47 06 e-mail: christer.lindgren@rabt.se 1:e vice klubbordförande Hans Lindqvist Postadress: Silvåkragatan 37, 254 58 Helsingborg Telefon:042-12 49 91 Mobiltel. 0705 - 30 30 40 e-mail: kesseko@hotmail.com 2:e vice klubbordförande Ulf Jörgensen Tärntank AB Klubbordförande Sonny Ryberg Tärntank AB Donsöhamnsvägen 430 82 Donsö Tel 0709578566 xe-mail:sonny.ryberg@telia.com Wallenius Marine AB Klubbordförande Björn Jonasson Box 17086, 104 62 Stockholm,Telefon: 08-772 05 00 Mobiltel: 070 772 06 99 e-mail: bjorn.jonasson@soyagroup.com Viking Line Vice klubbordförande Tommy Heed Tel växel + 358 405 87 3852

Rosenhill- Göteborg

Kaknäs - Stockholm

Köpenhamnsgatan 25, 418 77 Göteborg Telefon 031 764 35 90

Kaknäsvägen 30 Box 272 77, 102 53 Stockholm Telefon: 08 663 24 21


Adresslista SEKO sjöfolk www.sjofolk.se MEDLEMSSERVICE

Tel 020-140 0 150

(medlems- och a-kasseärenden) Besökstider: Fjärde Långgatan 48, Göteborg mån-fre 8.30-16

Telefontider: mån-tors kl 9-11 och 13-15, fre 13-15 Från utlandet ring +46 31 42 95 25

TALSVAR A-KASSAN

Tel 020-678 00 00

Övriga fackliga ärenden Kontakta i första hand klubbordförande i ditt rederi (se listan på motstående sida)

SEKO sjöfolk i Göteborg Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg Telefon vx: 031-42 94 20 Telefontid: 8-16 (övrig tid hänvisas till direktnummer) Fax: 031-42 95 01 e-mail: sjofolk.goteborg@seko.se

Avdelningsordförande Kenny Reinhold kenny.reinhold@seko.se Direktnr 031-42 95 30 Mobil 070-577 10 32

Ombudsman Karl-Arne Johansson karl-arne.johansson@seko.se Direktnr 031-42 95 37 Mobil 070-622 39 72

Avdelningssekreterare Åke Högberg ake.hogberg@seko.se Direktnr 031-42 95 34 Mobil 070-592 69 31

Ombudsman Peter Skoglund peter.skoglund@seko.se Direktnr 031-42 95 24 Mobil 070-592 70 94

Kassör Chang Strömberg Chang.stromberg@seko.se Direktnr 031-42 95 32 Mobil 070-344 84 27

Lennart Johnsson chefredaktör Sjömannen sjomannen@seko.se Direktnr 031-42 95 43 Mobil 070-592 70 81

Ombudsman Dennis Sirviö dennis.sirvio@seko.se Direktnr 031-42 95 23 Mobil 070-577 71 90

Ombudsman Chang Strömberg chang.stromberg@seko.se Direktnr 031-42 95 32 Mobil 070-344 84 27

SEKO sjöfolk i Stockholm Barnhusgatan 10, 1 tr ö.g. 111 23 Stockholm Fax:

08-411 69 40

SEKO sjöfolk i Helsingborg Karl Johans Gata 12 252 67 Helsingborg Fax:

042-18 75 85

Ombudsman Eva Bertlett eva.bertlett@seko.se Direktnr 031-42 95 22 Mobil 070-595 24 91 OBS! Besök förbokas per telefon alternativt mail.

ITF-sektionen (International Transportworkers’ Federation) Annica Barning, ITF-inspektör Mobil 070-574 97 14 Direktnr 08-454 84 05

Sven Save, ITF-inspektör SEKO Mobil 070-574 97 13 Kontor 042-37 43 35 Fax 042-37 43 45

Carl Tauson, ITF-samordnare SEKO Mobil 070-592 68 96 Direktnr 08-791 41 17

Göran Larsson, ITF-inspektör Transport Mobil 070-626 77 88

Peter Lövkvist, biträdande ITF-samordnare Transport Mobil 070-626 77 89 Göran Nilsson, ITF-inspektör Transport Mobil 076-100 65 12


POSTTIDNING Sjömannen, Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Fortfarande kan du delta i Sjömannens fototävling! Sjömannens fototävling förlängs. Sista dagen för att skicka in dina bilder är nu den 31 mars. Temat för fototävlingen är “Skildra människorna ombord.” De som deltar har möjlighet att vinna fina priser. Första pris är en ny digitalkamera.

Text: Lennart Johnsson — Många fina bilder har kommit in men vi vill låta fler få möjlighet att delta, säger Jonas Forslind som är klubbordförande i TT-Line och en av jurymedlemmarna. — Jag vet att många sjöfolkare gärna fotograferar när de seglar. Vi hoppas därför att få in ännu fler bilder som skildrar arbetet och fritiden ombord. Fototävlingen pågår alltså fram till den 31 mars. Vinnarna kommer att presenteras i aprilnumret av Sjömannen. Alla är välkomna med sina bidrag. Syftet med tävlingen är att få bidrag som visar dagens sjöfolk både i arbete och under fritiden ombord i båtarna. — Vår förhoppning är att både SEKO sjöfolks medlemmar och andra läsare av tidningen passar på och skickar in mängder med bilder från olika båtar, säger Jonas Forslind. Motiven ska i första hand skildra livet Fritid ombord i en gammal Transmarinare för ett antal år sedan. Bilden från Sjömannens bildarkiv togs av gnisten ombord.

Temat för Sjömannens fototävling är att skildra arbete och fritid ombord. Alla publicerade bilder kommer att honoreras.

för sjöfolket ombord på färjor eller i utebåtar. Både digitalbilder och papperskopior går bra att skicka in. Bilder i svartvitt är lika välkomna som bilder i färg. Alla bilder som publiceras i Sjömannen

framöver kommer att honoreras. Tidningen kan dock inte returnera alla insända bidrag. Första pris i tävlingen är alltså en ny digitalkamera till ett värde av omkring 3000 kronor. Andra pris är en bilfemma med TTLine. De övriga 18 pristagarna vinner Ove Allanssons senaste bok Sjöliv eller musikgruppen KALs nya cd Steget med musikaliska tolkningar av Kent Anderssons dikter. Passa på att ta med kameran ombord när du gör din nästa törn. Och tveka inte heller att skicka in dina bilder! Du skickar dina tävlingsbidrag digitalt till adressen tavling@sjomannen.se eller per post till adressen Sjömannen, Fjärde Långgatan 48, 413 27 Göteborg. Juryn består av författaren Ove Allansson, Elin Dahllöv som seglat matros, Kenny Reinhold, ordförande i SEKO sjöfolk, Jonas Forslind och Sjömannens redaktör Lennart Johnsson. 

2008_1  

nummer 1 februari - mars 2008 Allt om det nya avtalet Sidorna 3 och 14-18

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you