FA C K L I G T re p o rta g e fr å n k o n g resse n 1 8 – 2 0 se p tember
kan enas hos dem. Annars var det iögonenfallande hur bekymrade befälsfacken är i dessa länder, som svenska redare är så ivriga att flagga över till. Fritz Gantzhorn från Søfartens Ledere i Danmark påpekade att det ökade antalet fartyg under dansk flagg har en baksida: Andelen danska befäl i danska fartyg minskar stadigt. – Och filippinska, indiska och kinesiska sjömän kommer inte att stärka det maritima klustret i Danmark! sa han. De flyttar inte till oss, de tycker det är för kallt. Ett annat resultat är att danska ungdomar är föga lockade av sjöbefälsyrket. Gantzhorns kollega från Maskinmestrenes Forening (MMF) Gustav Schmidt Hansen hade med kort varsel tvingats ersätta sin ordförande Per Jørgensen. Denne måste stanna hemma för att ta itu med danska myndigheters planer på en nedskärning av maskinbefälsutbildningen, något som MMF kraftfullt motsätter sig. Petri Suominen från Finlands Skeppsbefälsförbund uttryckte sig raljerande om den stora omflaggningen från svensk till finsk flagg. I många fall har redarna nämligen haft påtagligt svårt att få tag i behörigt finskt befäl. Självkritisk redarrepresentant När de formella kongressförhandlingarna tog vid, flöt det på tämligen snabbt. Några motsättningar mellan kongressombuden kom knappast alls i dagen, utan motsättningen finns till motparten, redarna. Den
Ledarnas ordförande Annika Elias uttryckte stor glädje över det enade befälsfacket. Samtidigt var hon orolig över chefsklimatet i Sverige, som enligt henne har världens äldsta chefer.
s j ö b e f ä l e n n r 6 2 0 12
SBF:s nya föreningsstyrelse. Stående fr v Jan Buskas, Mats Högblom (ordf), Monica Rönnqvist, John Borgman, Johan Juhlin, Jan Häggblom, Sandro Chiesi, Jörgen Lorén (1:e vice ordf), Stig Karlsson, Mikael Johansson (suppleant; ersatte vid fotograferingen 2:e vice ordf Birgitta Carlsson) och vd Christer Themnér. Sittande fr v Claes Eriksson, vice vd Hans-Dieter Grahl och Håkan Mannbrink.
skarpaste polemiken härvidlag kom när vd Christer Themnér refererade verksamhetsberättelserna. Där framhölls bland annat redarnas ointresse för att försöka lösa problemet med bemanningskostnader genom omförhandlingar om TAPavtalet. I stället har redarna under senare
delen av kongressperioden fokuserat sig på att få igenom ett internationellt fartygsregister i Sverige, trots att de vet att sjöfacken helt avvisar detta och just därför gick med på att 1997 teckna TAP-avtalet. Därför var säkert kongressdeltagarna intresserade av vad gästen från redarsi-
Redareföreningens ordförande Anders Boman sträckte ut en försonlig hand till facket.
Jörgen Lorén, en av de två ordföranden som öppnade kongressen, kunde göra det med viss triumf.
5