Barnen

PERSPEKTIV

Jag tycker att det är bättre att designa en skola när man är i min ålder för då blir det inte den tråkiga miljön som de vuxna vill ha, säger Leon.

Han går i sexan och är tillsammans med sina skolkamrater involverad i den nya skola som nu kommer att byggas. Arbetet har pågått periodvis i två år. Tankarna har fått mogna och utvecklas i samma takt som eleverna själva. En del förslag passar inte längre dem själva, men alla verkar så måna om att skolan ska bli bra för alla, att idéer som var bra när man gick i fyran nu kanske också blir bra för kommande fjärdeklassare.

– Det har varit väldigt kul att samarbeta elever, pedagoger och arkitekter. Men det känns lite tråkigt att jag får vara med och göra en skola som blir precis som jag ville men sedan inte får gå i den. Jag får se det som att jag skapar något bra för andra, säger Victoria som nu går i åttan och snart byter skola.

Just den delen, att inte få vara med och ta del av resultatet men ändå vilja göra något bra, visar på mognad och på att det är ett projekt som har varit lyckat. Det märks att ungdomarna har tänkt stort och att de vill att det ska finnas något som passar alla. De återkommer flera gånger till att det är viktigt med olika aktiviteter så att alla elever, oavsett ålder, ska hitta något som de tycker är roligt. – Det ska finnas rum för alla och på rasterna är det viktigt att man får göra det man tycker är roligt, säger Leon.

– Och då är det viktigt att vi får säga hur vi vill ha det eftersom det kan vara svårt för de vuxna att förstå. De gör ju inte något på samma sätt som vi under rasterna så de vet inte riktigt vad vi tycker om att göra, förklarar Linn som går i sjuan.

Moderna idéer

Ett hett önskemål från eleverna har varit att få egna skåp, något som hittills saknats. De har i dag inte klasspecifika klassrum, och även om tillvaron blir mer flexibel på det viset skulle det vara skönt att ha ett skåp som sin egen fasta punkt i tillvaron.

– Vi vill gärna ha eluttag i skåpen så att vi ska kunna ladda telefoner. Och det här ska ju bli Sveriges modernaste skola så varför inte? säger Sara.

De fick också med tankarna till arkitekterna om att de ville ha skåpen mer utspridda än det var tänkt från början, så att ljudvolymen ska bli lägre och ytan mindre trång. De har också föreslagit att det ska finnas flera lärarrum i stället för ett enda gemensamt personal-

utrymme som varit på förslag. Det gör att lärarna blir mer utspridda och att de kommer att finnas på alla tre våningsplanen.

Det är tydligt att skolgården och rasterna engagerar lite extra. Eleverna pratar om olika sätt att nyttja den beroende på ålder. De äldre minns när de bredvid den intilliggande skogsdungen hittade vattenpölar där de byggde daggmaskhotell och de pratar om kojorna som de byggde tillsammans.

– Det är viktigt att tänka ur varandras perspektiv, inte bara att vi har blivit äldre och gör annat utan också fundera på vad de yngre skulle gilla att göra på rasterna, säger Sara.

Eleverna designar skolgården

Vera som går i ettan visar en fin modell som hon tillsammans med några kamrater har skapat. Den är en miniatyr av den skolgård som de skulle vilja ha. Funderingarna har varit många och de var också tvungna att lära sig att kompromissa. – Vi hade flera idéer men vi ville inte riktigt samma sak. Men då bestämde vi att ta med allt bara för att visa, säger Vera glatt.

Själv tycker hon att det viktigaste är att det finns gungor på en skolgård, och helst så många att alla som vill kan få plats att gunga på rasten. I konstruktionen syns också ett trumset eftersom tjejerna gärna ville ha musik på skolgården.

När Leon och Jasina träffade Olle första gången gick de i fyran. De fick börja med att rita och berätta hur de ville ha sin skola. I dag går de i sexan.

– Jag spelade mycket fotboll då och ofta kändes planen lerig och lite kladdig så en önskan var att få en konstgräsplan, säger Leon som i dag allra helst spelar pingis och gärna vill se ett pingisbord på skolan.

Men tankarna på bättre utrymmen för idrott lever vidare, och han och Jasina har tillsammans med sina klasskamrater skissat på hur man skulle kunna ha en fotbollsplan, eller kanske en basketplan, på taket av skolan.

Frågan vad man kan man göra med ett tak är något som även Victoria och Sara fått i uppgift fundera över, tillsammans med flera skolkamrater. De flesta i gruppen ville ha möjlighet att spela fotboll eller basket på taket.

– Men några ville också ha ett kafé och ett litet tak över så att man kan vara ute även om de regnar, berättar Victoria.

Idéerna var innovativa, till exempel var ett ivrigt förslag en rutschkana som skulle löpa från taket och ner på

marken, en idé som de nu har dragit tillbaka. Men de har i stället pratat mycket om takets funktion och hur man skulle kunna använda det på kvällen. Kan man ha ett utegym där och en separat entré så att även de boende och allmänheten kommer åt det? Många elever visade också en stark önskan om ett grönt tak, där odling och växtlighet ska få ta plats.

Ju galnare desto bättre

Ja, det finns många olika idéer och många av dem är väldigt bra. Eleverna har specifikt uppmuntrats av Sisyfos att tänka galet.

– Ju galnare desto bättre, instruerade Olle Larsson när han besökte skolan och berättade hur han ville att eleverna skulle tänka.

Tokiga idéer som får marinera kan nämligen resultera i något som är både bra och roligt. Linn och Julia har arbetat med sin del av projektet under bildlektionerna och uppmanats just att tänka stort, modernt och galet. Det har varit roligt att tänka utanför boxen och att det inte varit så tillrättalagt, tycker tjejerna.

– Ibland känns det som om man inte får vara så crazy och då är det kul att här få hitta på tokiga idéer, säger Julia.

Tillsammans har de arbetat fram en plan för den i dag lilla och ganska tråkiga idrottssalen. Klättervägg är ett förslag och pingisbord ett annat. Man ska kunna dra ut dem ur väggen så att de inte tar plats när de inte används samtidigt som det är enkelt att få fram dem. De har sett salen ur ett användarperspektiv och försökt att integrera tanken att det är viktigt att få in rörelse i vardagen, oavsett om man är intresserad av idrott eller inte.

– Vi har byggt alla idéer kring en öppen yta som ska kunna fungera även för annat. Alla redskap är lösa så att man kan flytta runt dem och anpassa salen till det man vill göra. Där ska också finnas en scen så att man till exempel kan sjunga och uppträda, säger Linn.

De vill också ha stora fönster till salen för att det inte ska kännas lika instängt som i dag.

– Salen ska vara välkomnande och ge ett öppet och ljust intryck. Vi tänker också att man kan ha ljusslingor i golvet så att man kan ha disco där, och ljusslingorna ska kunna tändas olika så att man kan ha olika linjer markerade för olika sporter, berättar Julia.

Eleverna bjöd in Olle och arkitekten Kalle för att berätta om sina idéer, och idéerna togs emot väl. Felicia som går i tvåan fick presentera några av tankarna för Sisyfos.

– De frågade inte så mycket men när jag berättade såg jag att flera av dem satt och nickade och höll med om att det var bra idéer, säger hon.

Och eleverna själva känner att de har gjort nytta och fått vara med och lämna något bra till kommande elever. Flera av dem har också tack vare möjligheten att vara med i processen fått upp ögonen för en framtid i branschen. Arkitekt, designer, inredare är några av de möjliga framtidsyrken som eleverna nämner.

– Det har varit roligt att få vara med och bestämma. Arkitekterna har ibland haft svårt att förstå Reggio Emilia-filosofin och då har det varit bra att vi har kunnat berätta hur vi vill ha det, säger Julia.

Pedagogiken en viktig del av skolan

När man ritar och bygger en ny skola är det viktigt att utgå från dem som ska använda den. Därför involverades eleverna på Margarethaskolan tidigt i arbetet med att ta fram de nya lokalerna. – Vi hoppas att det blir en skola som stödjer den pedagogiska tanken och inte sätter gränser utan låter oss fortsätta att mötas, säger pedagogen Maria Brunet.

I Reggio Emilia-pedagogiken, är mångfald och möten mellan människor är en viktig del.

– Det finns ingen mall för hur man möter människor utan hos oss är alla barn unika och alla har rätt att utvecklas utifrån sig själva, säger Christina Gottfridsson.

Hon har varit lärare på skolan sedan år 2000. Då var skolan ny, utvecklad ur en mindre förskolegrupp vars föräldrar önskade att barnen skulle få fortsätta inom verksamheten även under sina grundskoleår. Hon minns fortfarande platsannonsen.

– Vill du vara med och förändra världen? stod det. Och det ville jag ju.

På Margarethaskolan verkar alla känna, eller i alla fall känna till, varandra. Elever som går i sexan kan namnen på dem som går i ettan. Det är tydligt att de är måna om varandra och vana vid att visa varandra respekt, och det gör det så trevligt att besöka skolan och prata med eleverna. Alla, oavsett ålder, vill berätta om sina erfarenheter och dela med sig av tankar. Med Reggio Emilia-filosofin ständigt närvarande utvecklas barnen till att lyssna på varandra och med en självklarhet att bli lyssnade på. De framhåller sina argument och resonerar om hur en ny skola skulle kunna se ut – och vad det egentligen kommer att innebära för dem när det nu byggs i flera närliggande delar av Knivsta kommun.

Skolan har i dag 190 elever men den nya byggnaden kommer att ha rum för 300 elever från förskoleklass till nian. Därutöver finns också en förskola som ska utökas från 40 till 80 barn. Visst blir det en utmaning för skolan att behålla sin intima känsla, men framför allt märks den positiva attityden till att fler elever kommer att kunna gå här och till att de själva får vara med och påverka hur skolans miljö ska utformas.

Redan för snart tre år sedan inledde skolan kommunikationen med Sisyfos och Olle Larsson om hur den nya byggnaden ska se ut och hur skolgården ska utvecklas. Därefter har skolan i perioder och i olika ämnen arbetat vidare med uppdraget att utforma den skola som de själva skulle vilja ha. De har skrivit brev till Olle och berättat vad som är viktigt för dem, de har fått besök av Sisyfos för att ytterligare kunna presentera sina idéer och även byggt modeller av den nya skolan för att visualisera sina tankar.

Projektet är på riktigt

Det är inte det första stora projekt som eleverna arbetar med, men skillnaden mot många tidigare är att det här är på riktigt och att elevernas idéer kommer att vara en del av den nya skolan.

– Därför är det fantastiskt för oss! Det är på riktigt och barnen känner att deras idéer kommer med och att de blir lyssnade på, säger Christina.

Men projektet har inte bara varit bra för skolan och dess elever utan även Sisyfos och arkitekterna har fått nya insikter under arbetet. – Det märktes att de inte var vana vid att fråga barn om utformningen och att de inte visste hur mycket input de faktiskt kunde få. I början var de lite försiktiga men på slutet kom de med allt fler frågor till barnen, säger Christina.

Maria skjuter in: – Vi som har följt interaktionen mellan byggteamet och barnen har sett hur de vuxna häpnar över barnens potential att vara med och tänka om sin skola. Det har funnits en fin respekt mellan alla.

Nu får skolan också ett seniorboende som granne, något som personalen enbart tycker är positivt.

– Det går verkligen hand i hand med vår pedagogik som omfattar möten mellan olika åldrar. De kan också involveras i det vi gör, till exempel våra teaterpjäser, och det vore perfekt om eleverna kunde få intervjua några av dem när det passar in i skolarbetet eller bjuda in dem för att berätta om hur det var när de växte upp, säger Christina.

Och tiderna har verkligen förändrats. Det är den här platsen ett talande exempel på.

– Kärnan i vårt arbete är att barnen är kompetenta. Det är också något som har ändrats i huset. Tidigare i husets historia fanns här de barn som kallades obildbara, och i dag har vi barn som hjälper till att ta fram en hel skola, säger Maria Brunet.