Page 1


If You Love Global Warming – Honk!


I

If You Love Global Warming – Honk! Jens ASSUR


I

If You Love Global Warming – Honk! förord/foreword: Jens ASSUR

En lördag ska jag besöka tre platser i São Paulo. Det innebär åtta timmar i bilen och två tankningar. Här gör de som har råd sina lokalresor med helikopter. Eller också skaffar de sig hem som de inte behöver lämna. När jag är där byggs ett nytt köpcentrum som rymmer både lägenheter och skolor. Så kan man bo i staden utan att tvingas vistas i den. Stadsluften gör dig fri, lovade ett tyskt talesätt under medeltiden. Avgasdimmorna i São Paulo och taggtråden, gall­ ren och vakterna vid de nybyggda skyskraporna vittnar om en radikal klimatförändring. I den moderna monsterstaden kan atmosfären skapa cellskräck snarare än frihetsrus. São Paulo är med strax under 20 miljoner invånare en av jordens största städer, per definition ett extremfenomen. Men ett extrem­ fenomen som har framtiden för sig. Medan bilköerna i stor­ städerna kryper fram allt långsammare accelererar befolk­ ningssiffrorna i världens megastäder allt snabbare. Hyperurbaniseringen är som våldsammast i Asien, Afrika och Sydamerika. Lagos i Nigeria, för att bara ta ett exempel, är i dag fyrtio gånger större än 1950. För drygt 200 år sedan blev London världens första mil­ jonstad. 1960 hade världen elva städer med över en miljon invånare. Nu över 300. Än mer anmärkningsvärd är expansio­ nen för superstäder med befolkningstal i nivå med länder

One Saturday, I’m to visit three places in São Paulo. Eight hours by car, filling up the tank twice. Those who can afford it do their local travelling by helicopter. Or buy homes they don’t need to leave. While I’m there, a new shopping center is under construction, containing apartments as well as schools. That way, you can dwell in the city without having to live in it. A German Middle Age saying promised that “City air makes you free”. The fog of exhaust in São Paulo, as well as all the barbed wire, gratings and guards surrounding the recently built skyscrapers, bear witness of radical climate change. In the modern monster city, the atmosphere might induce claustrophobia rather than freedom euphoria. With a population of about 20 million, São Paulo is one of the largest cities on earth, a phenomenon with an expansive future. While car queues proceed ever slower, population figures in mega cities of the world are increasing with accel­ erating speed. This hyperurbanization is at its most intense in Asia, Africa and South America. The population of Lagos in Nigeria, for instance, is 40 times larger than in 1950. About 200 years ago, London became the first city in the world with a million inhabitants. In 1960, there were 11 cities with a population exceeding one million. Now, there are more

7


som Holland och Sverige. Redan i dag finns det runt 25 stor­ städer med fler än 10 miljoner invånare, en handfull har pas­ serat eller är på väg mot 20-miljonerstrecket. Man räknar med att år 2030 kommer sammanlagt fem miljarder människor att bo i städer. Det är dubbelt så många som det totala antalet människor på jorden 1950 och 1,3 miljarder fler än världens samlade befolkning 1970, det år då jag föddes. Så kan man dribbla med siffror tills man blir yr i huvudet. Men det viktiga är att man förstår vad det är som driver alla dessa miljoner människor från byarna in till storstäderna. Samma saker som för femtio, sextio, sjuttio år sedan fick unga människor att överge den svenska landsbygden och flytta till fabrikerna i de växande städerna; drömmen om ett bättre liv, allt det som det moderna industri- och konsumtionssamhället kan erbjuda – arbete, inkomster, möjligheter. De vill också ha det du alltid tagit för givet. Frihet. Frihet att konsumera. Frihet att forma sina egna liv. Vem är du att neka dem det?

than 300. Even more remarkable is the expansion of mega cities populated on a level with countries like the Netherlands or Sweden. At this moment in time, there are about 25 of those harbouring more than 10 million people, a handful hav­ ing passed or approaching the 20 million mark. By the year 2030, an estimated total of 5 billion people will be living in cities: twice as many as the entire population on earth in 1950, and 1.3 billion more than in 1970. You can dribble figures this way until you get dizzy. But the important thing here is to understand what’s driving all these millions from villages into big cities. It’s the same things as those that 50, 60, 70 years ago made young people leave the Swedish countryside and move to industry jobs in growing cities: dreams of a better life, of everything that the modern consumer society can offer – work, income, mer­ chandise, possibilities. Those millions of migrants also want what for a long time, we’ve been taking for granted. Free­ dom. Freedom to consume. Freedom to shape your life your­ self. Who would deny them that?

DET ÄR HÄR ALLT AVGÖRS

WHERE IT’S ALL CRUCIALLY DETERMINED

Isbjörnen på det krympande isflaket. Det har blivit bilden av klimatkrisen. Den är förrädisk. Alla kan tycka synd om isbjör­ nar. Det kostar ingenting. Ställer inga krav på just dig. Bekym­ rade suckar är gratis. Byt bild. Se dig själv i isbjörnens ställe. Föreställ dig att isflaket är en flotte. Du har det finemang där ute på flotten. Varmt och mysigt, så länge du matar kaminen med ved. Var­ ifrån kommer bränslet? Du sitter på förrådet. Det är det som håller dig flytande. Men vad fan, man lever bara en gång. I allt snabbare takt hugger du upp flotten till kaffeved. Du inser förstås hur det kommer att sluta, men lyckas ändå hålla humöret uppe ända tills du får syn på några ivriga satar som i hög fart crawlar mot flotten, helt tydligt inställda på att få det lika varmt och torrt som du. Nu blir du riktigt upprörd. Nu är det kris. Vilka ansvarslösa typer! Förstår de inte att flotten kommer att sjunka? Varför kan de inte vara solidariska och fortsätta trampa vatten? ”Om inget händer före 2012 blir det för sent. Det vi gör under de kommande två, tre åren kommer att avgöra vår

The polar bear on the shrinking ice-floe has become the sym­ bolic picture of the climate crisis. But it’s delusional. Anyone can feel sorry for polar bears. It costs nothing, makes no demand on you personally. Worried sighs are for free. Instead, imagine that you yourself are the polar bear, and that the ice-floe is a raft. You’re doing fine on that raft. It’s warm and cosy, as long as you feed the stove with firewood. Where do you get the wood? You’re sitting on the supply. It’s what keeps you afloat. But, what the heck, one only lives once. At an increasing tempo, you chop the raft up for wood to burn. You do realize how this will finally end, but you keep your spirits up until the moment when you catch sight of some people eagerly crawling towards the raft, obviously intending to achieve the same dry and warm conditions as you’re enjoying yourself. Now you get badly agitated. This is a crisis. What disloyal creatures! Don’t they understand that the raft will sink from their intrusion? Why can’t they show some solidarity, and go on treading water?

8

framtid. Det här är det avgörande ögonblicket”, förklarade ordförande i FN:s klimatpanel Rajendra Pachauri 2007. Klockan går. Det är inte mycket tid kvar. Desto mer åter­ står att göra. Vi lever på ett smalt näs och kan när som helst sköljas bort. Hur smalt? Två grader, svarar de flesta experter. Två ynkliga streck på termometern. Den mänskliga civilisa­ tionens framtid hänger på att den globala genomsnittstem­ peraturen fram till år 2030 inte ökar med mer än två grader jämfört med den förindustriella genomsnittstemperaturen. Det vill säga att det inte blir mer än 1,4 grader varmare än i dag. Detta innebär att den industriella världen måste minska sina utsläpp av växthusgaser med 90 procent, hävdar den brittiske klimatdebattören George Monbiot i sin uppmärk­ sammade bok ”Heat” (2006). Man kan gräla om procentsatserna, gradantalen, acce­ lerationstakten, galgfristens längd. Man kan vara mer eller mindre pessimistisk när man målar upp sina framtidsscena­ rion. Kanske blir katastroferna inte fullt så katastrofala som de dystraste domedagsprofeterna hävdar? Kanske blir tor­ kan, stormarna, översvämningarna, svälten, epidemierna, folkvandringarna, krigen och massakrerna inte fullt så för­ ödande som det mesta tyder på? Man kan leva på hoppet. Men en sak är obestridlig: Om klimatfrågan inte blir löst kommer begreppet frihet att förlora det mesta av sin innebörd. Den amerikanske journalisten Thomas L. Friedman driver i sin bok ”Hot, Flat and Crowded” (2008) tesen att världens öde just nu avgörs av tre faktorer, just de tre som hans bok­ titel syftar på. Klimatkrisen (”Hot”). Den våldsamt växande köpkraften i samhällen som Kina och Indien (”Flat”, världen blir ekonomiskt plattare). Befolkningstillväxten (”Crowded”). Allt fler kan och vill konsumera alltmer, samtidigt som miljön kräver att alla konsumerar mindre. Så ser ekvationen ut. Hur ska den lösas? Finns det överhuvudtaget någon lösning om och när ytterligare en faktor tillförs: kravet på ständig ekono­ misk tillväxt? Vi förutsätts konsumera för ekonomins skull, samtidigt som vi förutsätts avstå från konsumtion för klimatets skull. Medan vi funderar över det dilemmat spottas 14 000 bilar ut på den kinesiska marknaden varje dag och i ett flickrum i Orange County, Kalifornien plockar en mamma upp tonårs­

“If nothing happens before the year 2012, it will be too late. What we’ll be doing during the next two or three years will decide our future. This is the crucial moment”, Rajendra Pachauri, chairman of the UN climate panel, declared in 2007. The clock is ticking. Time is getting scarce. There is a lot to be done. We’re living on a narrow neck of land, and could get washed away any time soon. How narrow? 2°C is the appreciation of most experts. Two trifling points on the ther­ mometer. The future of human civilisation depends on the average global temperature up to the year 2030 increasing no more than 2°C in comparison with the preindustrial level. Or at most 1.4°C more than today. This means that the indus­ trial world has to diminish its greenhouse gas emissions by 90 %, according to what British climate expert George Monbiot claims in his widely noticed book “Heat” (2006). You could argue about percentage, degrees, acceleration tempo, length of the respite. You can be more or less of a pessimist when depicting scenarios of the future. Maybe the catastrophes won’t be as drastic as the gloomiest doomsday prophets are claiming? Maybe drought, storms, floodings, starvation, mass migrations, wars and massacres won’t be as devastating as they in all likelihood will be. But one thing is indisputable: If the climate question isn’t solved, the con­ ception of freedom will lose most of its meaning. In his book “Hot, Flat and Crowded” (2008), American journalist Thomas L. Friedman pursued the thesis that the fate of the world is decided right now, by those three factors in the title of the book. The climate crisis (“hot”). The rapidly growing purchasing power in societies like China and India (“flat” – the world turns economically more flat). Population growth (“crowded”). Ever more people can and wish to con­ sume more and more, while simultaneously the environment situation demands everyone consuming less. That’s the look of the equation. How could it be solved? Is there any solution at all, if still another factor is added: the demand for uninter­ rupted financial growth? We’re expected to consume in order to stimulate the econ­ omy, while on the other hand, for climate reasons, we’re sup­ posed to refrain from over-consumption. While we’re ponder­ ing this dilemma, 14,000 cars a day are leaving Chinese factory doors, and at a scullery in Orange County, California, someone

9


dotterns oanvända och rena topp från golvet och kör den i tvättmaskinen. Torktumlarna går från morgon till kväll. Jag har den senaste tiden rest från megastad till mega­ stad – Hamburg, São Paulo, Los Angeles, Tokyo, Shanghai, Singapore, Bombay, Dubai. Det är där, i de steroidsvullna storstäderna, mänsklighetens framtid formas, just nu i detta ögonblick. Därför denna bok. Därför detta projekt, ”Hunger”. Därför ytterligare fyra böcker under våren. Jag vill att du ska uppfatta dem inte som reportageböcker, inte som konst, utan som kravbrev. Vi vet alla vad som måste göras. Du vet vad du måste göra. Bilderna i den här boken och i de böcker som följer är påminnelseavier.

picks up a brand new top from the floor and runs it in the wash­ ing machine. The tumble-driers are working morning to night. Lately, I’ve been travelling from metropolis to metropolis – Hamburg, São Paulo, Los Angeles, Tokyo, Shanghai, Singa­ pore, Mumbai, and Dubai. It’s in steroid-swollen mega cities like these that humanity’s future is taking shape, at this very moment. Therefore, this book. Therefore another four books during spring. I wish you to see them not as report books, not as works of art, but as demand notes. We all know what has to be done. You know what you yourself must do. The pictures in this book and in the next four ones are reminder notes.

FREEDOM AS PRISON

FRIHETEN SOM FÄNGELSE

The first car in Sweden was French, a Peugeot. In 1899, it was driven from Gothenburg to Stockholm. The journey took four days. In the 1920s, the number of cars in Sweden had grown to 20,000. Today, there are 4 million of them. In all, there are 950 million cars in the world, a quarter of these in the US. If the rest of the world would have the same access to four-wheel vehicles as the Americans, ten times as many cars and trucks as today, between 8 and 9 billion, would be devouring gasoline and spewing carbon dioxide. For this reason alone, global equality and continuing free­ dom are hard to combine. If everybody is allowed to go on in the prevalent direction, soon no one will able to. This fact concerns not only the ownership of cars; but the car might be the most powerful freedom symbol of Western culture, harangued by Bruce Springsteen as well as by former Swedish prime minister, Göran Persson. In a speech as late as 2007, mr Persson paid homage to the car as the pre-eminent symbol of the freedom offered “everyman” by the modern industrial welfare society. This is hard to contradict. The car has been a wonderful freedom machine, literally and figuratively. The crofter’s son and daughter, once obliged to tread the same mud as their parents and grandparents, now could choose quite another kind of life, owing to urbanization, economic growth and the car society. Today, our freedom of choice is seemingly endless. We can diet like Roman emperors, and throw away half of the food we’ve transported home from

Sveriges första bil var fransk, en Peugeot. 1899 kördes den från Göteborg till Stockholm. Det tog fyra dagar. På tjugotalet hade antalet bilar i Sverige vuxit till 20 000. I dag är de fyra miljoner. Totalt finns det 950 miljoner bilar i världen, varav en fjärdedel i USA. Om resten av världen skulle ha samma till­ gång till fyrhjuliga fordon som amerikanerna skulle tio gånger så många bilar och lastbilar som i dag, mellan åtta och nio miljarder, sluka bensin och spy ut koldioxid. Global rättvisa och fortsatt frihet är bara av detta skäl svårförenliga företeelser. Om alla får, kan snart ingen. Det gäller inte bara bilägandet. Men bilen är den västerländska industrikulturens kraftfullaste frihetssymbol och som sådan besjungen av såväl Bruce Springsteen som Göran Persson. Så sent som i Almedalen 2007 hyllade Persson bilen som den främsta symbolen för den frihet det moderna välfärdssam­ hället gav ”vanligt folk”. Och det är svårt att protestera. Bilen har varit en underbar frihetsmaskin, bokstavligt och bildligt. Torparens son och dotter som en gång var dömda att livet ut trampa samma lera som sina föräldrar och farföräldrar kunde tack vare urbaniseringen och tillväxten, tack vare bil­ samhället, välja att leva helt andra liv. I dag är vår valfrihet till synes oändlig. Vi kan äta mer exklusivt än romerska kej­ sare, och kasta hälften av den mat vi kört hem från stormark­ naden. Vi kan sticka iväg till Thailand en vecka eller två. Vi kan köpa oss en ny kropp.

10

Under nästan hela sin historia har människan varit utläm­ nad åt naturens nyckfulla grymhet. Men nu tycks naturen besegrad och kuvad. Vi behöver inte ens acceptera årstids­ växlingarna. Om solen inte kommer till oss reser vi till solen och i växthusen är det alltid jordgubbssäsong. Men plötsligt backar bilen genom decennierna och mitt ute på motortrafik­ leden är vi tillbaka i 1800-talet. I Bangkok ligger biltrafikens snitthastighet på fyra kilometer i timmen. I Los Angeles rullar bilköerna bara obetydligt snabbare. I London rör sig trafiken lika långsamt som gamla tiders hästskjutsar. Bilen, den stora frihetssymbolen, har blivit ett rullande fängelse, en isole­ ringscell på fyra hjul. Friheten har en fruktansvärd förmåga att förtära sig själv. För kanske första gången i mänsklighetens historia är stora breda befolkningsgrupper, vi talar här om så gott som samtliga invånare i västvärlden, fria att äta när och hur mycket de vill. För kanske första gången i mänsklighetens historia är stora breda befolkningsgrupper befriade från tvånget att arbeta fysiskt. Istället tar vi bilen till gymmet i hopp om att löpbandet ska befria oss från det fängelse av fett vi låst in oss själva i. Igenkorkade trafikleder, igenkalkade artärer. Det finns en gemensam nämnare; en konsumtionskultur som löpt amok, som blivit sin egen värsta fiende. Jag vill inte moralisera. Jag har ingenting emot bilar, god mat, roliga prylar, spännande resor, hög standard, ett fritt liv. Tvärtom. Det är för att jag inte kan tänka mig att leva utan allt detta som jag känner mig tvingad att påminna dig, och mig själv, om vad som måste göras. För att rädda vårt sätt att leva – och inga människor har någonsin levt så väl som dagens västerlänningar – måste vi i grunden ändra vårt sätt att leva. Det är paradoxen. Det är utmaningen. En gång frågade jag min morfar om han hade köpt en ny rock. Han svarade att han haft den i 40 år. Det var en vacker och välvårdad rock. Det fanns en tid och det fanns generatio­ ner för vilka en vinterrock var en investering i höjd med vad en bostadsrätt är idag. Med den skillnaden att den tidens människor finansierade sina inköp med sparade pengar istäl­ let för med lånade och inte räknade med att rocken skulle göra dem rika. Man vårdade sina plagg. Skyddade dem mot mal och möss. Lagade dem när de gick sönder. Bytte foder.

some hypermarket in our cars. We can take a trip to Thailand for a week or two. We can buy ourselves a new body. During almost its whole history, mankind has been exposed to nature’s capricious cruelties. But now, nature appears to have been tricked into defeat and submission. We don’t even have to accept seasonal changes. If the sun won’t come to us, we can travel to sunny climates, and in greenhouses there’s always strawberry season. But suddenly, the car backs through the decades, and out on the highway, we’re back in the 19th century. In Bangkok, average traffic speed is 4 km an hour. In Los Angeles, car queues move only slightly faster. In London, traffic moves at the same pace as an old-time horse carriage. The car, the great freedom symbol, has turned into a rolling prison, a solitary confinement cell on four wheels. Freedom harbours a dreadful capacity to devour itself. For maybe the first time in the history of humanity, large and broad population groups – more or less all inhabitants of the Western world – are free to eat when and how much they want to. For maybe the first time in the history of humanity, large and broad population groups are released from the necessity of physical labour. Instead we take the car to the gym, hoping that the tread­ mill will liberate us from a prison of fat where we’ve locked ourselves in. Traffic routes blocked solid, arteries blocked by calcium. There’s a common denominator here: a consump­ tion dominated culture having run amok, turning into its own worst enemy. I don’t want to moralize. I’ve got nothing against cars, good food, amusing gadgets, exciting journeys, a high living standard, a free life. On the contrary. It’s because I can’t imagine living without all this that I feel compelled to remind you, and myself, of what has to be done. To save our way of living – and never before have people been enjoying a mate­ rial living standard as high as today’s Western world popula­ tion – we’ll have to change our ways fundamentally. That’s the paradox. That’s the challenge. I once asked my grandfather whether the overcoat he was wearing was a new one. He replied that he had owned it for 40 years. It was a beautiful coat, well preserved. There was a time when, for generations, a winter coat was an investment comparable with a building-society apartment

11


Gick till skräddaren och fick dem omsydda om och när modet ändrades. Lät dem ibland till och med gå i arv. Hur ofta ärver någon en rock från H&M? En byrå från IKEA? Det borde bli möjligt. Det finns inget egenvärde i knapphet och snåla tider. Hög materiell standard gör livet rikare och ökar, inte minskar, våra chanser att leva lyckligt och dö tillfredsställda. Men vad har man för glädje av sin underbara båt om havet är förvand­ lat till en gyttjegul algsörja? Vad är det för meningen med nya bikinis om det inte längre är möjligt att vistas i solen?

today – although people of that era financed their purchases with money saved instead of borrowed, and didn’t count on the coat investment making them rich. People in general took meticulous care of their garments, protecting them from moths and mice, mending them when torn, exchanging the lining when worn out. Went to a tailor to have them remod­ elled. Sometimes handing them on in inheritance. How often do people inherit a coat from H&M? Or a chest of drawers from IKEA? This ought to be made possible more frequently. There’s no intrinsic value in scarcity and miserly times. A high material standard can make life more fertile, increasing rather than diminishing our chances to live happily and die satisfied. But what’s the good of a wonderful boat if the sea has turned into a mud-yellow sludge of algae? What’s the use of new bikinis if you can no longer dwell in sunshine?

ETT LYXIGARE LIV Jag är övertygad om att slit-och-släng-konsumismen är oför­ enlig med ett hållbart samhälle. Jag är lika övertygad om att ett hållbart samhälle inte bara är förenligt med utan är en förutsättning för fortsatt ekonomisk tillväxt och ett sofistike­ rat konsumtionssamhälle. Man kan, för att ta bara ett exem­ pel, shoppa bekvämlighet på två sätt. Antingen genom att köpa arbetsbesparande prylar som snart går sönder eller blir omoderna och måste ersättas med nya. Eller också genom att köpa tjänster och service. Det första sättet tär på jordens resurser och krymper arbetsmarknaden. Det andra sättet är resurssnålt och skapar arbetstillfällen. Ekonomin växer inte enbart av att skor tillverkas, säljs, slits och kastas utan också av att skor repareras av en sko­ makare. Att återvända till det förflutna kan i många fall inne­ bära en ljusnande framtid för både miljön och ekonomin. Kvartersbutiker istället för stormarknader; mat som är odlad och förädlad där den ska ätas och därför färskare, närings­ rikare och mer välsmakande; skräddare, skomakare, snickare och städfirmor i varje kvarter… En kombination av gammalt och nytt, hederligt hantverk och hightech, genuina kvalitets­ varor med lång livslängd och mer eller mindre immateriella kultur-, nöjes- och tjänsteprodukter – man behöver inte klä sig i säck och aska för klimatets skull. Man kan istället bejaka sin längtan efter lyx, lättja och vällust. Jag måste korrigera mig på en punkt. Ibland vill jag mora­ lisera. I Stockholm, Båstad och Visby hör det inte till ovanlig­ heten att de unga och rika beställer champagne för 200 000

ANOTHER KIND OF LUXURY I’m convinced that throw-away consumerism is incompatible with a durable society. Also, that a durable society is not only combinable with continuing economic growth and a sophisti­ cated consumer society, but a prerequisite thereof as well. For instance, you can buy comfort in two ways. Either by pur­ chasing labour-saving gadgets that will soon break or turn outmoded, and have to be replaced by new ones. Or by buying service. The first way is a drain on earthly resources, and shrinks the labour-market. The other one is resource saving and creates work openings. The economy grows not only by shoes being manufac­ tured, sold, worn down and thrown away, but also by shoes being repaired by a shoemaker. In many cases, returning to the past would mean a brighter future for the environment as well as for the economy. Local shops instead of hypermarkets; food that is grown and processed where it’s to be eaten, and therefore fresher, more savoury, more delicious; tailors, shoe­ makers, carpenters and cleaning firms in every neighbour­ hood… A combination of old and new, of honest handicraft and high-tech, durable merchandise of genuine quality, and more or less immaterial culture, entertainment and service prod­ ucts – you needn’t dress in sack-cloth and ashes for the sake

12

kronor per sällskap och kväll. Så mycket champagne kan ingen dricka. Det mesta sprutas ut. Ibland öppnas bara flas­ korna och läggs på golvet så att champagnen kan rinna ut, det är mindre ansträngande. Jag skulle vilja skicka de cham­ pagnesprutande killarna till Sudan där de varje gång de är törstiga måste gå fyra timmar i femtiogradig hetta för att nå fram till områdets enda brunn, som mycket väl kan vara kolerasmittad. Champagneorgierna är ett marginalfenomen, kan man tycka, ett perverst dekadensfenomen, egentligen inte värt att ödsla upprördhet på. Men champagnen som rinner ur flaskan på kroggolvet kan också ses som en sinnebild för det enorma energi- och resursslöseri västerlandet hänger sig åt. Vår kultur är det globala försörjningssystemets motsva­ righet till Stureplanskrogarna, vi är bratsen och stekarna. Bilarna på Essingeleden, de gigantiska fritidshusen i Åre, jumbo­planen som varje dag lyfter från Arlanda, de överfyllda soptunnorna i villaområdet, är champagneflaskor vars inne­ håll skakas och sprutas ut. Vi gör det för att vi kan. Kanske borde vi inte kunna. Runt om i världen lever människor i ständig och plågsam hunger. Den hunger som härskar i det industriella överflöds­ samhället är en annan typ av hunger, bulimikerns hunger. Vi äter för att spy och spyr för att kunna äta ännu mer. Vi pro­ ducerar för att kasta och kastar för att kunna producera ännu mer. Istället borde vi släppa fram kunskapshungern, upplevelsehungern, livshungern.

of climate considerations. On the contrary, you can still enter­ tain your longing for luxury, indolence and sensual pleasure. I’ll have to correct myself: sometimes, I do want to moral­ ize. In Stockholm, Båstad and Visby, it’s not unusual for young rich people to order champagne for 200,000 SwCr per group and evening. Nobody can drink that much champagne. Most of it is squirted out. Sometimes, they just open the bottles and put them on the floor for the champagne to trickle out, this being less taxing. I’d like to send those champagne squirting guys to Sudan, where, every time they get thirsty, they’ll have to walk for four hours in 50°C heat to reach the only well of the area, which quite possibly might be cholera contaminated. You might say that champagne orgies are a marginal decadence phenomenon, not worthy of blowing one’s top. But the champagne flooding the restaurant floor could also be seen as an emblem of the enormous wasting of energy and resources committed by the West. The global mainte­ nance system of our culture is the equivalent of the luxury water holes of Stureplan in Stockholm city: we are like the brats and self-important snobs in there. The cars on city high­ way routes, the gigantic summer houses in Åre, the jumbo jets taking off from airports every day, the overflowing gar­ bage bins in villa sectors – all these are like champagne bot­ tles being shaken and squirted out. We do it because we can. Maybe we oughtn’t be able to. In many areas all over the world, there are people living in a constant state of torturous hunger. The hunger prevailing in the affluent societies of the industrial world is of another kind, a bulimia kind. We eat to vomit, and vomit in order to be able to eat even more. We produce, then throw away in order to produce even more. Instead, we ought to make way for a hunger for knowledge, for enjoyment experiences, for the abundant richness of life.

VI KAN DET VI MÅSTE Att offra frihet för att skapa och bevara frihet är inget nytt. All civilisation bygger på detta. Den engelske 1600-talsfilo­ sofen Thomas Hobbes hävdade att människan i naturtillstån­ det är utlämnad åt allas krig med alla. I en sådan värld blir ett människoliv ”eländigt, brutalt och kort”. Räddningen är, säger Hobbes, Leviathan, den allsmäktige härskaren. Män­ niskorna avstår från sin frihet. I gengäld garanterar Levi­ athan fred och trygghet. Det är en djupt obehaglig och natt­ svart bild av människan och hennes samhälle. Men man kan tänka sig en ljus och frihetsbejakande version. Man kan utgå

WE CAN DO WHAT HAS TO BE DONE To sacrifice freedom in order to create and preserve freedom is nothing new. All civilizations are founded thereupon. The British 17th century philosopher Thomas Hobbes argued that man in a natural state is at the mercy of everyone’s war against

13


från att människorna i den rika delen av världen är så förnuf­ tiga och har en sådan självbevarelsedrift att de inser att de inte kan fortsätta att gasa mot stupet med oskyldiga pas­ sagerare i baksätet, utan måste enas om en uppsättning attityder, normer, marknadsmekanismer, regleringar, system och lagar som sammantaget bidrar till att göra katastrofen möjlig att undvika. Det blir inte lätt. Men vi har gjort det förr, om än på ett helt annat plan. Att jämföra kampen mot toba­ ken med kampen mot klimatkatastrofen är som att jämföra en kinapuff med en atombomb. Men ändå. Vi har gjort det. Vem ser i dag cigaretten som en självklar del av vardagsmiljön? Ingenting är självklart och oundvikligt. Inte ens bilinfernot. En annan trafik är möjlig. Tokyo har nästan dubbelt som många invånare som São Paulo, 35 miljoner människor samsas på en yta lika stor som Skånes. I korsningen vid tågstationen i stadsdelen Shibuya passerar 1 500 människor övergångsstället varje gång det slår om till grönt för fotgängarna. Till skillnad från i São Paulo och Los Angeles är det lätt och smidigt att ta sig fram i Tokyo. Det beror på att tokyoborna prioriterar rörelsefrihet framför friheten att färdas i bil. Centrala Tokyo är fritt från stora p-hus och bensinstationer. De få p-områden jag passerar är bara halvfulla. I Tokyo lämnar man bilen hemma och väljer istället snabbtåg, t-bana, buss eller taxi. Under min vistelse i Tokyo ser jag inte en enda sportbil, inte en enda stadsjeep. I Tokyo är en bättre framtid redan här.

everyone. In such a world, a human life becomes “nasty, brutal and short”. The resort, Hobbes says, is Leviathan, the all powerful Ruler. Mankind gives up freedom. In return, Leviathan guarantees peace and security. This is a profoundly unpleasant and pitch black picture of mankind and human society. But you might imagine a lighter version, with a more freedom-friendly outlook. You could assume that people of the rich world are sensible enough, and have enough of selfpreservation instinct, to realize that they can’t go on flooring the throttle and rush on towards the precipice with a back seat full of innocent passengers, but instead have to agree on a set of attitudes, norms, market mechanisms, regulations, systems and laws that in combination promote the possibility of avoiding catastrophe. This won’t be easy. But we have done it before, although on a different level. To compare combating tobacco use with striving to avoid climate catastrophe is like comparing a China banger with an atom bomb. But still: to a certain extent, we’ve managed to limit dam­ age from tobacco use. Who, today, takes the cigarette for granted as part of everyday environment? Nothing is selfevident and inevitable. Not even the car inferno. Another kind of traffic is feasible. The population of Tokyo is almost twice as numerous as the one of São Paulo: 35 million people are sharing a surface of about 11,300 square kilometers. At the crossings by the train station in the Shibuya district, 1,500 people pass each time the traffic lights turn green. Unlike conditions in São Paulo and Los Angeles, you can make your way easily and smoothly in Tokyo. The reason is that the inhabitants of Tokyo prefer freedom of movement to the freedom of car use. In central Tokyo, there are no multi-story car parks, no large gas stations. The very few parking lots that I passed were only half full. In Tokyo, you leave your car at home, choosing express trains, metro, bus or taxi instead. During my stay there, I didn’t see a single sports car, nor a single SUV. In Tokyo, a better future is already here.

Vi vet vad vi nu, genast, måste göra: • Beroendet av fossila bränslen, olja och kol, måste brytas. • Alternativa energikällor måste ges möjlighet att bli ekono­ miskt konkurrenskraftiga. • Privatbilismen måste stängas ute från städerna. • Kollektivtrafiken måste byggas ut, göras bekväm och billig. • Ett bärkraftigt och fördelningspolitiskt rimligt system för ransonering av koldioxid måste skapas. • Flyget måste bära en väsentligt större del av sina egna kli­ matkostnader. Det kommer att få konsekvenser för turist­ industrin. En svensk thailandsresenär kostar i runda tal lika mycket koldioxid som en kines producerar under ett helt år. • Årstiderna måste återinföras. Färre influgna sydfrukter. Jordgubbar bara under säsong.

• Ett nytt distributions- och försäljningssystem för livsmedel. Närodlat. Energisnålt. Kvalitet istället för kvantitet. • En ny konsumtionskultur måste etableras. Hellre bra och miljömässigt bärkraftiga varor än prispressade slit-ochsläng-produkter. • En renässans för återbruk, reparationer och hantverk. • En tyngdpunktsförskjutning från prylar till tjänster och upplevelser.

• Private motoring must be barred from the cities. • Collective transport has to be extended and developed, made comfortable and cheap. An economically sound, fairly apportioned global system for rationing carbon dioxide emissions must be created. • The airway industry must carry a substantially larger part of its own climate costs. This will have restructuring con­ sequences for the tourist industry. A Swede travelling to Thailand forth and back statistically causes approximately as much carbon dioxide emissions as a Chinese does during a whole year. • Natural seasons must be reintroduced. Less Southern fruits flown north. Strawberries only in season. • A new system for distributing and marketing foodstuffs, raised locally, in energy efficient ways. Quality instead of quantity. • A new kind of consumption culture must be established. Good and environmentally sound merchandise is prefera­ ble to throw-away and price-pressed products. • A renaissance for re-utilization, reparations and handicraft. • A focus shift from gadgets to services and experiences.

Listan kan göras hur lång som helst. Det är din sak att för­ länga den och se till att den förverkligas. Enligt en stor BBC-undersökning är nio av tio européer villiga att ändra sina liv för att rädda klimatet. Jag tar för givet att du är en av dem. Jag tar för givet att du menar vad du säger. Jag tar för givet att du inte inbillar dig att det räcker att byta ut mineralvattnet mot kranvatten. Stockholm, mars 2010

The list could be extended forever. It’s everyone’s task to make it longer and turn it into reality. According to an extensive BBC poll, nine Europeans out of ten are willing to change their lives in order to save the climate. I’d like to take for granted that you’re one of them, and that you mean what you’re saying. I take for granted that you don’t delude yourself into thinking it’s enough to sub­ stitute your bottled water with tap water. Stockholm, March 2010

We know what’s needed to be done immediately: • The dependence on fossil fuels – oil and coal – must be reduced, or in the long run, abandoned. • Alternative energy sources must be made economically competitive.

14

15


BILDER IMAGES Jens ASSUR


Los Angeles, USA


Ralphs, Burbank, USA


Hollywood Hills, Los Angeles, USA


S達o Paulo, Brasilien

S達o Paulo, Brasilien


Park Hyatt, Shanghai, Kina


Saab Auto Recycler, Los Angeles, USA


Pudong International Container Terminals, Shanghai, Kina


Hongqiao, Shanghai, Kina


Kurla CST Road, Bombay, Indien


Copan Building, S達o Paulo, Brasilien


S達o Paulo, Brasilien


Bombay, Indien


BLG Auto Terminal, Bremerhaven, Tyskland


Sands Casino, Singapore, Singapore


Target Store, Burbank, USA


Deonar Dumping Ground, Bombay, Indien


Dubai, Fรถrenade Arabemiraten


Big Valley Auto Sales, Los Angeles, USA


Hongqiao, Shanghai, Kina


New Shanghai Shopping Center, Shanghai, Kina


Prada Flagship Store, Tokyo, Japan


The Valley, Los Angeles, USA


Bombay, Indien


Festival City, Dubai, Fรถrenade Arabemiraten


Hongqiao, Shanghai, Kina


Dharavi, Bombay, Indien

Dharavi, Bombay, Indien


Rodeo Drive, Los Angeles, USA


The Valley, Los Angeles, USA


Festival City, Dubai, Fรถrenade Arabemiraten


Atlantis The Palm, Dubai, Fรถrenade Arabemiraten


FAKTA FACTS


INDIVIDEN

PEOPLE IN GENERAL

Ohållbara tankar

Vindkraftsägarna fyller Globen

Untenable ideas

Wind power owners would fill a concert stadium

Tack vare bättre vägar, bättre bilar och bättre privatekonomi sväljer vi kilometrar med allt större aptit. 1998 körde svensken i genomsnitt 610 mil. Tio år senare hade den siffran stigit till 732 mil. Men möjlig­ heten och lusten att köra långt har sitt pris. Av de växthusgasutsläpp som människors privata konsumtion i Sverige ger upphov till står personresorna för nästan 30 procent. Av dessa 30 procent utgör bilkörningen den i särklass största källan. Man kan fråga sig om vi svenskar varje år verkligen måste köra bil motsvarande 86 000 tur och returresor till månen. Det mesta talar för att detta är ohållbart, i varje fall med fossilt bränsle i tanken.

Den svenska vindkraften ökar. Under 2008 producerades 2 TWh el av vind, vilket är 40 procent mer än året innan. Det är fortfarande en liten del av den totala svenska elproduktionen. Men intresset i de breda lagren är det inget fel på. Genom ekonomiska föreningar har ett stort antal svenskar tagit möjligheten att vara med och äga vindkraftverk. De sammanlagt 1100 svenska vindkraftverken har därför över 20 000 ägare. I genomsnitt satsar medlemmarna i vindkooperativen mellan 60 000 och 80 000 kronor. I utbyte mot sin kapitalinsats får delägarna köpa förnybar el från egna vindkraftverk och ta del av föreningens eventuella vinster.

Thanks to better roads, better cars and better private economy, we swallow kilometres with an ever increasing appetite. In 1998, Swedes were driving an average of 6,100 kilometers. Ten years later, the figure was 7,320. But the possibility and inclination to drive long distances carries a price. Personal travel stands for almost 30% of the greenhouse gas emissions in Sweden caused by private consumption. Of these 30%, the dominant source is cars. You could ask yourself whether Swedes really have to drive their cars as far as 86.000 voyages to the moon a year, forth and back? Most facts indicate that this is untenable, at least with fossil fuel in the tank.

Källa: ”Konsumtionens klimatpåverkan”, Rapport 5903, Naturvårdsverket, 2008. Tabell 209, Statistisk årsbok, 2009.

Källa: ”Vindkraftsstatistik 2008”, Energimyndigheten. ”Uttagsbeskattning på vindkraftskooperativ en dålig idé”, Svensk vindenergi.

Information source: “Climate influences of consumption”, Report 5903, Naturvårdsverket (Swedish EPA), 2008. Table 209, Statistisk Årsbok (Statistic Year-book), 2009.

Swedish wind-powered energy use is increasing. During 2008, 2 TWh of electricity was wind-produced: 40% more than the year before. This is still a small part of the total electricity production in Sweden. But there’s vast interest among common citizens. By way of economic associations, a large number of Swedes have seized the opportunity to partake in the ownership of wind power stations. In Sweden, there are 1,100 of these, having more than 20,000 owners. The members of these wind cooperatives invest an average of between 60,000 and 80,000 SwCr. In exchange for the investment, these partial owners can buy renewable electricity from their wind power stations, and partake of possible profits of the association.

Varmvatten en kalldusch

Att vilja och att kunna

Hot water a mean dash of cold

En lång varm dusch är inte fel. I alla fall kan det kännas så om man bor i hyreslägenhet eller bostadsrätt och varmvattnet ingår i hyran. I själva verket går det åt stora mängder energi för att värma upp vatten. Det finns forskning som visar att varmvattenförbrukningen skulle minska med 20 procent om man satte varmvattenmätare i varje lägenhet. När kronorna rinner ur den egna plånboken i samma takt som vattnet längs ryggen, blir vi liksom färdiga tidigare. Den som har köpt tid i myntduschen på en camping vet hur snabbt det kan gå om man bara vill.

Ibland känns vanmakten stor när de privata konsumtionsbesluten ska vägas mot hänsynen till miljö och klimat. Men det finns undantag. Det är välkänt att tågens utsläpp av växthusgaser bara är en bråkdel av flygets och biltrafikens. Och här verkar viljan att göra rätt äntligen möta förmågan. Tåget tar andelar från flyget och fler än hälften av resenärerna uppger att miljöhänsynen hade stor betydelse vid valet av ressätt. Var femte resa som är längre än tio mil görs numera med tåg, vilket är en tydlig ökning jämfört med tidigare. På sträckan Stock­ holm till Göteborg släpper tåget ut ett gram koldioxid. Flyget då? 72 kilo per person! Vi verkar vara på rätt spår.

There’s nothing wrong with taking a long hot shower. Or at least you could see it that way if you live in a rented or cooperative flat, where hot-water consumption is included in the rent. Actually, large energy quantities are used up in water heating. Some research indicates that water consumption would diminish by 20% if hot-water meters were installed in all apartments. When the dollars pour out of your own wallet in the same tempo as the water along your back, you might be inclined to hurry up a bit. Those who have bought time in a coin shower at some camping site know how fast you can get done if you want to.

Källa: ”Miljöhänsyn lockar till rekordstort resande med SJ”, pressmeddelande baserat på en undersökning från turistdatabasen, SJ miljökalkyl, www.sj.se, november 2009.

Information source: “Half energy – whole welfare”, Sweco/Naturskyddsföreningen, (Swedish Nature Protection Association), 2008.

Folket är redo

Meat here – emissions there

Ringer det en klimatklocka när du ska handla mat, ställa in tempera­ turen i huset eller boka sommarens semesterresa? I så fall är du inte ensam om att höra den. Sju av tio svenskar uppger att de ofta eller oftast gör medvetna val för att konsumera på ett klimatvänligt sätt. Nio av tio anser sig vara klimatmedvetna. De allra flesta är alltså motiverad att agera, men känner sig ofta hindrad av att de klimatvän­ liga alternativen är för få och för dyra och av att det är svårt att ändra det egna invanda beteendet. Folket är redo, men samhället behöver förändras. Det måste bli lätt att göra rätt.

It’s of course tempting to help oneself to a piece of exquisite and cheap beef from another country. Something not written on the package, though, is that when this meat is getting transported to Sweden, the main part of emissions harmful to the climate stay in Ireland, Germany, Denmark, Brazil and Argentina. This is however stated in a survey of how Swedish meat consumption has changed between 1990 and 2005. It has increased by more than 50%, all of it consisting of imported meat. Swedish meat production is constantly menaced by cheaper imports – in spite of its production as a whole being more climate-friendly and environmentally more benign; also, the general quality of Swedish cattle care is unique. What’s to be done about this?

Do you hear a climate bell ringing when you’re about to buy food, adjust the house temperature or book your holiday trip? In that case, you’re not the only person hearing it. Seven Swedes out of ten claim that they often, or in general, make conscious choices in order to consume in climate-friendly ways. Ordinary people thus are motivated to act, but often feel hindered by climate-friendly alterna­ tives being too few and too expensive, and because of difficulties to change their own ingrained ways. The people are ready, but society needs to be changed. It must be made easy to do the right thing.

Information source: “Greenhouse gas emissions from Swedish consumption of meat, milk and eggs 1990 and 2005”, SIK Report no 794, 2009.

Information source: “Attitudes and consumption behaviour of the general public connected to climate change”, Naturvårdsverket, (Swedish EPA), 2009.

Källa: ”Halva energin – hela välfärden”, Sweco/Naturskyddsföreningen, 2008.

Köttet här – utsläppen där

Visst är det lockande att plocka till sig ett stycke fint och billigt nötkött från ett annat land. Det som inte står på paketet är att när köttbiten fraktas till Sverige stannar merparten av klimatgas­ utsläppen i Irland, Tyskland, Danmark och Brasilien. Det kan man däremot läsa i en kartläggning av hur vår konsumtion av kött har förändrats mellan 1990 och 2005. Konsumtionen har ökat med över 50 procent och hela ökningen består av importerat kött. Det svenska nötköttet är ständigt hotat av billigare import – trots att det är mer klimatsmart, ger större miljövinster och att den svenska djuromsorgen är unik. Vad gör vi åt det? Källa: ”Greenhouse gas emissions from Swedish consumption of meat, milk and eggs 1990 and 2005”, SIK Report no 794, 2009.

Källa: ”Allmänhetens attityder och konsumtionsbeteenden kopplat till klimatförändringen”, Naturvårdsverket, 2009.

80

Information source:“Wind power statistics 2008”, Energimyndigheten, (Swedish Energy Authority).

Wanting to and being able to

Sometimes, you can feel badly helpless when private consumption decisions are to be balanced with environment and climate consid­ erations. But there are exceptions. A well-known fact is that the emissions of greenhouse gases from trains are just a fraction of those from aviation and car traffic. And here, the wish to do the right thing finally seems to match ability. Train travel is making inroads into air travel, and more than half of these travellers state that environmental concerns play a great role in the choice of travelling mode. One voyage in five of those longer than 100 kilo­meters now is done by train, a distinct increase from before. Going from Stockholm to Gothenburg, the train emits one gram of carbon dioxide. And avia­ tion? 72 kilos a passenger! Swedes seem to be on the right track. Information source: “Miljöhänsyn lockar till rekordstort resande med SJ” – pressrelease based on research by Rese- och turistdatabasen. (Travel and tourist data base). SJ miljökalkyl, “Swedish Railways environment calcule”, November 2009.

The population is aware and ready

81


sverige

sweden

Kärnkraft – gubbkraft

Världens bästa skatt?

Nuclear power – Old man power?

Best tax in the world?

När Sifo hösten 2009 undersökte svenskars attityder till framtidens energi i Sverige ville två tredjedelar att pengarna i första hand skulle gå till förnybara energislag som vindkraft, solenergi och biobränslen. Bara en av sju tyckte att de gamla kärnkraftverken skulle ersättas av nya. Det visade sig också att män över 65 ser lite annorlunda på saken. Där vill fyra av tio bygga nya kärnkraftverk, vilket är många fler än i någon annan grupp. Yngre män nobbar kärnkraft, precis som kvinnor över 65. Varför är det så många äldre män som gillar kärnkraft?

I början av 1990-talet infördes en koldioxidavgift i Sverige. Det gjorde det billigare att använda bioenergi i stället för kol i fjärr­ värmeverken. Resten är klimathistoria. Biobränslena trängde ut kolet och oljan. Klimatgasutsläppen minskade och marknaden för inhemsk energi växte. Koldioxidskatten är en av de viktigaste för— klaringarna till att Sverige har kunnat minska koldioxidutsläppen från 1990 och framåt. Christian Azar, professor på KTH och interna­ tionellt erkänd klimatexpert kallar skatten ”en av de mest fram­ gångsrika klimatpolitiska åtgärderna som vidtagits i världen”.

When in 2009, TNS Sifo polled the attitudes of Swedes concerning future energy maintenance in Sweden, two out of three wanted the money spent primarily on renewable energy sources like wind power, solar energy and bio fuels. Only one in seven wanted old nuclear plants to be replaced by new ones. The poll also showed that men over 65 regard the matter a bit differently. Four out of ten of these advocate building new nuclear plants, a far higher percentage than any other group. Younger men reject nuclear power, like also women over 65. Why do so many older men like nuclear power?

Källa: Sifo – 2009, projekt 1518939. På uppdrag av förnybart.nu, november 2009.

Källa: ”Makten över klimatet”, Christian Azar, Albert Bonniers Förlag, 2008.

Information source: TNS Sifo – 2009, (Swedish Institute for Opinion Polls), project 1518939 (commissioned by förnybart.nu), November 2009.

In the early 1990s, a carbon dioxide charge was introduced in Sweden. This made replacing carbon with bio energy in the district heating power plants cheaper. Bio fuels began to penetrate into the energy market. The greenhouse gas emissions decreased, and the market for domestic energy grew. The carbon dioxide tax is one of the main explanations of the reduction in emissions in Sweden from 1990 and on. Christian Azar, a professor at the Royal Institute of Technology (KTH) and an internationally acknowledged climate expert, points out this tax as “one of the world’s most successful implementations of political climate measures”.

Några av våra bästa grenar

Himlens dammsugare

Omställningen till bioenergi som energikälla till våra fjärrvärmenät har gått snabbt. Det kan man kalla en framgångssaga. Vänder man på steken och ser till hur mycket bioenergi vi inte utnyttjar, känns det inte lika bra. När skogsmaskinerna har huggit ned de träd som ska ned och ger sig av till nästa område, lämnar de efter sig grenar och toppar som varken duger i sågverk eller pappersfabriker. Kvar i de svenska skogarna ligger därför rester med ett energiinnehåll motsvarande fyra kärnreaktorer. Lite spill får man räkna med. Men inte 25 TWh. Inte ett helt kärnkraftverk.

Klimathotet är allvarligt, men allt är inte nattsvart. En del gör redan stora insatser i kampen mot den globala uppvärmningen. Träden till exempel. Det som bilar, bostäder och industrier sprider ut, det samlar träden in. De vänder sina kronor mot solen och suger i sig koldioxid. Med hjälp av det gröna i barr och löv, solens ljus och markens vatten binder skogarna kol i enorma mängder. Bara i Sverige samlar skogen in över 110 miljoner ton koldioxid varje år, vilket är nästan dubbelt så mycket som våra totala utsläpp av växt­ husgaser. Utsläppskällorna dånar och ryker, men träden städar i det tysta.

Källa: ”Förnybar energi och energieffektivisering”, förnybart.nu, november 2009.

Källa: Skogsindustrierna.org, november 2009.

Information source: “Makten över klimatet”, Christian Azar, Albert Bonniers förlag, 2008.

Some of our best branches

The vacuum cleaner in the sky

The conversion to bio fuels as an energy source for Swedish district heating plants has been rapid. You could call this a success story. But if you turn it another way around, checking how much available bio energy we don’t use, the picture becomes less attractive. When forest machinery has felled the selected trees, and goes on to the next chosen area, they leave branches and tree-tops lying behind, which can’t be used in neither saw-mills nor paper factories. Thus a surplus with an energy content equivalent to four nuclear plants. You might count on a certain amount of spill. But 25 TWh – no. Not an entire nuclear plant.

The climate threat is a serious matter, but everything isn’t pitch black. Some important contributions are made to combat global warming. For instance, the emissions from cars, habitations and industries are being absorbed by trees. They turn their crowns towards the sun, sucking in carbon dioxide. By the help of needle and leaf verdure, plus sunlight and earth water, the forests tie up enormous carbon amounts. Already just in Sweden, the forests collect in excess of 110 million tons of carbon dioxide each year, which is nearly twice as much as our total greenhouse gas emis­ sions. The emission sources are roaring and belching smoke, but the trees are silently cleaning up.

Information source: “Renewable energy and energy efficiency”, förnybart.nu, 2009.

Obesvarad kärlek till kol Elbil är inte fel bil

När svenskar tillfrågas vilka energislag vi bör satsa på i framtiden för att klara vår energiförsörjning så svarar en procent fossil energi som olja, kol eller naturgas. Det är ett ganska väntat svar. När Vatten­ fall, det av svenska staten helägda energibolaget, investerar i nya bolag utomlands går 80 procent av pengarna till kol- och kärnkraft­ verk. Bland de införskaffade anläggningarna finns fyra av de ”smut­ siga 30” på Greenpeace lista över Europas värsta kraftverk ur klimatsynpunkt. Vattenfalls kärlek till kol och kärnkraft tycks inte besvarad av bolagets nio miljoner ägare. I varje fall är den inte till fullo förstådd.

En laddhybrid är en elbil som i huvudsak drivs av el, med ett litet komplement av bensin. Om alla 4,3 miljoner svenska personbilar ersätts med laddhybrider så minskar behovet av fossilt drivmedel från 50 TWh till 10 TWh. I stället för den bensin, som då inte längre rinner genom bensinstationernas slangar, behöver 10 TWh extra el alstras och tankas ur eluttag spridda över hela landet. Det är till exempel mindre än hälften av den vindkraftsel som bedöms rimlig att producera i Sverige inom tio år. Och de svenska växthusgas­ utsläppen skulle minska med 15 procent.

Källa: ”Stoppa Sveriges kolkraftverk”, greenpeace.se. Sifo – 2009, projekt 1518939. På uppdrag av förnybart.nu, november 2009.

Källa: ”De fem vägvalen”, huvudrapport från projektet Vägval energi, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, 2009. ”Förnybar energi och energieffektivisering – potential för 2020”, förnybart.nu, november 2009.

Information source: Skogsindustrierna.org, (Employer federation of Swedish forest industry), November 2009.

Unrequited love of carbon

When asked what energy sources we should promote in the future in order to maintain our energy needs, a percentage of just one state a preference for fossil energy like oil, carbon or natural gas. This low figure could pretty much be expected. However, when Vattenfall, an energy company owned in its entirety by the Swedish state and thus by its citizens, invest in new companies abroad, 80% of the money have been invested in coal-fuelled or nuclear plants. Among the plants procured are four of the “Dirty Thirty” on the Greenpeace list of the worst power stations in Europe from a climate point of view. The love of carbon and nuclear power harboured by Vattenfall doesn’t seem to be shared by its 9 million owners. At the very least, it’s far from well understood.

A shift to electric cars an important contribution

Hybrid cars are mainly electrically driven, with a small petrol complement. If all of the 4.3 million private cars in Sweden were substituted by hybrids, the use of fossil fuels for cars would shrink from 50 TWh to 10. Instead of the petrol no longer flowing from petrol station pumps, 10 TWh of extra electricity needs to be pro— duced and tanked from power points installed all over the country. This is, for instance, less than half of the wind power electricity judged reasonably possible to produce within ten years. And Swedish greenhouse gas emissions would be diminished by 15%. Information source: “Five choices, main report from Energy Track Choice, IVA Royal Engineering Science Academy”, 2009. “Renewable energy and rendering energy maintenance more effective – 2020 potential”, förnybart.nu, November 2009.

Information source: “Stop for Swedish Carbon Plants”, www.greenpeace.se. TNS Sifo – 2009, (Swedish Institute for Opinion Polls), project 1518939 (commissioned by fornybart.nu), November 2009.

82

83


världen

the world

Till Paris på en ko

Tysk klimatnota: noll kronor

Travelling to Paris by cow

The German climate bill: zero dollars

När gödsel från kor läggs i en tät behållare och värms upp bildas biogas. En normal svensk mjölkko ger gödsel som räcker för att producera minst 2 400 kWh energi per år. Biogasbilar av i dag drar cirka sju kWh per mil. Med gödsel från bara en ko går det alltså att köra 342 mil om året. För klimatet är nyttan av den här sortens biogas trefaldig. När gödsel rötas minskar växthusgasutsläppen från gödsellagret, resterna efter rötningen är ett miljövänligt gödningsmedel som gör att bonden kan minska användningen av konstgödsel. Och du som kör bilen har eliminerat din användning av fossil energi. En så kallad win-win-win-situation.

Många tror att det blir dyrt att sänka utsläppen av växthusgaser. I Tyskland räknar man i stället med att tjäna fem miljarder euro på att minska utsläppen med 40 procent fram till 2020. Visst krävs det stora investeringar, men besparingarna blir ännu större. Landet rankas som ett av de klimatbästa av Världsnaturfonden, inte minst för att klimatgasutsläppen redan minskat en hel del. Med en större andel energieffektiva kraftvärmeverk, utfasning av energislukande apparater, mer energisnåla byggnader och en bättre konsument­ vägledning till energisnåla alternativ ska utsläppen sänkas ännu mer och vinsten på fem miljarder euro kasseras in.

Källa: Lars-Erik Jansson, LRF Konsult, ”Systrathandbok för biogasproduktion”, SGCS, Svenskt gastekninsk center, STANK in MIND, miljöinriktad växtnäringsrådgivning, SJV.

Källa: ”Sveriges viktiga roll”, Naturskyddsföreningen, november 2009. ”G8 climate scorecards” 2009, Världsnaturfonden, november 2009. ”Climate protection programme will lead to savings of five billion euro”, tyska regeringens hemsida, www.bmu.de, november 2009.

When cow manure is put into a hermetic container and heated, it originates biogas. A normal Swedish cow gives enough manure to produce at least 2,400 kWh of energy a year. A biogas car of today is using up about 7 kWh per 10 kilometres. By the manure from one single cow, you thus can drive 3,240 kilometres a year. The climate benefit of this kind of biogas is threefold. When the manure putrifies, the greenhouse gas emissions from the stock of manure is reduced, and what remains after the putrefaction is an environment-friendly fertilizer, which renders possible for the farmer to reduce the use of artificial ones. And the driver of the car has eliminated his or her use of fossil energy when driving. A so called win-win-win situation.

Many people believe it to be badly expensive to lower greenhouse gas emissions. In Germany, the prevalent calculation is to save 5 billion Euros by an emissions reduction of 40% by 2020. Of course, large investments will be needed, but the long-time savings will be even larger. The Worldwide Fund for Nature (WWF) ranks Germany as one of the best nations climatewise, particularly because of its green­ house gas emissions having been tangibly reduced. With a larger share of energy effective power and heating plants, a phasing out of energy-devouring machinery, more fuel-efficient buildings, and better consumer guidance towards fuel-efficient alternatives, the emissions should be reduced even more, and the 5 billion Euro profit thus collected.

Information source: Lars-Erik Jansson, LRF Konsult, “Environment oriented plant nourishment counsel”, SJV, (Swedish agriculture agency).

Information source: “Sweden’s important role”, www.naturskyddsforeningen.se, November 2009 “G8 climate scorecards 2009”, WWF, November 2009. “Climate protection programme will lead to savings of five billion euros”, German government homepage, www.bmu.de, November 2009.

Kaffepengar till förnybar energi

Slurp i oljehålet?

Trots att världen står inför gigantiska utmaningar inom energi- och klimatområdet går en försvinnande liten andel av världens energi­ investeringar till förnybar energi. Av varje hundralapp som satsas inom energiområdet är det bara två kronor som går till förnybara alternativ. Också de institutioner som har till uttalad uppgift att finansiera utvecklingsarbete är märkvärdigt passiva. Ett exempel är Världsbanken vars uppgift är att främja ekonomisk utveckling och utrota fattigdom. Organisationen lägger 94 procent av sina energiinvesteringar i utvecklingsländerna i projekt som baseras på fossil energi.

Världens oljereserver töms snabbare än vi tror, menar en del. Efter­som det inte längre upptäcks några nya stora oljefält, samtidigt som efterfrågan på olja ökar, så kommer oljebristen att ge sig till känna ganska snart. Vad som då inträffar, förutom att priset stiger, vet ingen. Till skillnad från tidigare, politiskt betingade, oljekriser, så finns det den här gången inga strypta kranar att öppna när osämjan lagt sig. Långt ifrån alla tror att oljebristen är nära förestående. En del menar att ny utvinningsteknik och nyupptäckta oljekällor kommer att tas i bruk om priset stiger. Problemet är att det verkar finnas riktigt smarta människor i båda läger.

Källa: ”Ett hållbart energisystem”, Naturskyddsföreningen, november 2009.

Chickenfeed spent on renewable energy

The oil hole petering out?

Although the world stands confronted with gigantic challenges in the energy and climate areas, only a negligible share of global energy investment is for renewable energy sources. Out of every 100 dollars invested in energy, only 2 are directed at renewable alternatives. Even institutions with the stated task of financing development work in that area are strangely passive. One example thereof is the World Bank, one of whose main tasks is to promote economic development and erase poverty. Of World Bank energy investments in developing countries, 94% are into projects based on fossil fuelled energy.

Some people think that the world’s oil reserves are being emptied more rapidly than we usually tend to believe. As no more larger oil-fields are being discovered, and simultaneously, world demand for oil is increasing, a shortage of oil will appear pretty soon. What this will lead to, apart from rising prices, nobody knows. Unlike earlier, politically determined oil crises, there now are no throttled faucets to be reopened when discord has subsided. Far from every­ body believes that a shortage of oil is imminent. Some believe that new extraction techniques and the discovery of new oil wells will be brought into use if prices increase. The problem is that there seems to be smart and well-informed people in both camps.

Information source: “A durable energy system”, www.naturskyddsforeningen.se, November 2009.

Källa: ”Peak Oil och en jämförelse med de tidigare oljekriserna”. Mikael Höök, Uppsala Hydrocarbon Depletion Study Group, 2007.

Vi kan inte låtsas som det regnar

We can’t pretend it’s raining Mindre sot ger snabb bot

Ibland nästan glömmer man vad klimathotet handlar om. Då är det viktigt att komma ihåg: 60 miljoner människors hem hotas att dränkas när havsnivåerna stiger. Orkaner runtom i världen kommer att orsaka allt större förödelse. På många platser blir det fler torr­ perioder varvat med kraftiga skyfall vilket hotar livsmedelsförsörj­ ningen för miljoner människor. Med en utbredd torka ökar också risken för bränder. Om isarna vid polerna fortsätter att smälta ger det en extra skjuts åt den globala uppvärmningen. I Sverige kommer översvämningarna att öka och ras hota vägar, järnvägar och bygg­ nader. Vi har helt enkelt inte läget under kontroll, det måste man komma ihåg.

De flesta åtgärder för att hejda den globala uppvärmningen behöver många tiotals år för att ge effekt. Men det finns insatser som skulle märkas snabbare än så. En av dem är att minska förekomsten av sot i atmosfären. Sot, som absorberar värme och bidrar till en tempera­ turhöjning, kommer till stor del från matlagning över öppen eld. Bara i Indien tänds varje kväll tio miljoner eldar. Om dessa och andra matlagningseldar i utvecklingsländerna kunde ersättas av biogasdrivna, soldrivna eller elektriska spisar skulle en stor del av sotet försvinna inom loppet av veckor. Det skulle ha en omedelbar positiv effekt på den globala uppvärmningen.

Källa: Christian Azar, ”Makten över klimatet”, Albert Bonniers Förlag, 2008. ”Sverige inför klimatförändringarna”, SOU 2007:60.

Källa: ”Vardagsbrasor bakom bruna jättemoln”, Forskning&Framsteg 3/2009.

Information source: “Peak Oil and comparisons with earlier oil crises”, Mikael Höök, Uppsala Hydrocarbon Depletion Study Group, 2007.

Sometimes, you almost forget what the climate crisis is about. Here, it’s important to remember this: That the homes of 60 million people are threatened by submersion when sea levels rise. That hurricanes in parts of the world will cause ever greater destruction. That in many areas, there’ll be more numerous drought periods, interspersed by heavy torrential rains, threatening the food supply of millions of people. That widespread drought also increases the risk of conflagrations. That if pole ice continues melting, this will give an extra push to global warming. Floodings will be more numerous, landslides will threaten roads, railways and buildings. Simply put, we’re lacking in control over the situation – an important matter to keep in mind.

Less carbon a quick remedy

Most measure models aimed at stopping global warming need several decades to become effective. But there are measures that would be noticeable sooner. One of these is to diminish the existence of soot in the atmosphere. Soot, which absorbs heat and contributes to a temperature increase, largely derives from cooking over open fires. In India alone, 10 million fires are being lit every night. If these and other cooking fires in developing countries were replaced by biogas-driven, sun-driven or electric stoves, a large share of soot in the atmosphere would disappear in a matter of weeks, thus having an immediate positive influence on global warming.

Information source: “Makten över klimatet”, Christian Azar, Albert Bonniers förlag, 2008.

Information source: “Everyday fires causing giant brown clouds”, Forskning&Framsteg, (Research &Progress) 3/2009.

84

85


Produktion/Production: Studio Jens Assur www.studiojensassur.com Idé och koncept/Idea and concept: Jens Assur Projektledare/Project manager: Jennie Eriksson Formgivning/Art direction: Jonas Banker och Ida Wessel/BankerWessel Bildkopiering/Color printing: Matilda Persson/La Machine Framkallning och scanning/Processing and scanning: Kicki Bental, Lennart Damgren och Lars Trädgårdh/Förstoringsateljén Foto och förord/Photography and foreword ©: Jens Assur Fakta/Facts: LRF/Niclas Åkeson Översättning/Translation: Einar Heckscher Papper/Paper: Map Galerie Art Matt 170 g, Invercote Creato 300 g Tryck och bindning/Printed and bound: Göteborgstryckeriet, 2010 Alla bilder är fotograferade under oktober och november 2009 /All pictures are photographed during October and November 2009. ISBN 978-91-633-6192-0

PEFC/05-38-107

De gröna näringarna och LRF

Allt liv hämtar sin kraft från den gröna cellen. De gröna näringarna bidrar till att fler gröna celler kan binda livsviktig solenergi. Därför är de gröna näringarna en långsiktig strategisk tillgång. Så är det för Sverige och för varje annat land. Den gröna cellen binder sam­ man det lokala och det globala. Det vet världens bönder som brukar sin mark med sikte på kommande generationer. I vår vision är de gröna näringarna en tillväxtmotor för det hållbara samhället. Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, är en intresse- och företagarorga­ nisation för människor och företag inom de gröna näringarna. LRFs 170 000 medlemmar driver tillsammans 90 000 företag. www.lrf.se Green industry and LRF

All earthly life gets its energy from green cells. The green industries are contributing additional green cells binding vital solar energy. This is one of the reasons why green industries are a long-term strategic asset for all countries. The green cell is a valid factor locally as well as globally. The farmers of the world know this, cultivating their soil with future generations in mind. In our vision, green industries are a growth engine for the durable society. The Swedish Farmers’ Association, LRF, is an organised interest group for enterprises and individuals active in green industries. LRF has nearly 170,000 members, running a total of 90,000 enterprises. www.lrf.se


JENS ASSUR  

blooi bolli