Page 1

STINA JONSSON

Signe – myggnät och maränger

www.semnos.com

1


STINA JONSSON

Signe – myggnät och maränger

www.semnos.com

1


Till Noomi

Fler böcker av Stina Jonsson: Signe – kakor och kameler Signe – bönor och blåbärspaj Världens första lingon Signe – berg och bergisar Att äta crème brûlée Besök gärna Stina Jonssons hemsida: www.stinajonsson.se SIGNE – MYGGNÄT OCH MARÄNGER Stina Jonsson Copyright © 2016 Stina Jonsson och Semnos Förlag Omslag: Kenth Andersson Illustrationer och foton: Stina Jonsson Tryck: Scandbook Falun, 2016 ISBN: 978-91-87827-39-6

2


1 Signe drar in doften av juni. Pappa Magnus har äntligen lagat punkteringen på Signes cykel och det är dags för årets första tur på hjul. Signe bromsar in framför familjen Karlssons hus. ”Hej!” Hanna fäller upp stödet på sin vinröda Monark och leder ut cykeln på gatan. ”Vad har du med dig?” ”En överraskning”, säger Signe. ”Och du då?” ”Mariekex. Ingen picknick utan kex!” De cyklar bort mot lekparken. När de hoppar av vid smidesgrinden blir de stående och tittar på småttingarna som tultar runt i sina nersölade överdragsbyxor. Satt Signe och Hanna verkligen här och fikade förra våren? ”Man skulle ju kunna vara någon annanstans”, säger Hanna. ”Vi tänker vara någon annanstans.” Signe sorterar snabbt alternativen. ”Badplatsen.” 3


Det tar tjugo minuter att trampa bort till Linabadet. Bryggorna ligger fortfarande på land, som en lång dubbelmacka, och ett par guppande svanar är de enda besökarna som syns till. ”Perfekt”, avgör Hanna. ”Vi sitter på bryggan.” Signe plockar upp filten ur cykelkorgen och breder ut den på de grå brädorna medan Hanna plockar fram de obligatoriska kexen. Sedan lägger hon örat mot Signes glasslåda. ”Ingen råtta alltså”, säger Hanna. ”Inte den här gången.” Signe öppnar locket. ”Tadaa!” ”Är det kladdkaka?” ”Näpp, chokladtårta.” Signe ger Hanna en gaffel. ”Fint folk spetsar tårta. I alla fall gjorde de det förr.” ”Och jag som trodde att alla teskedar var i disken.” De njuter av solen och fikat. Sjön kluckar för sig själv. ”Det är alltid så gott att äta ute! Man borde egentligen flytta ut på sommaren”, säger Signe. ”Varför sitta inne när man kan titta på naturen och andas in frisk luft samtidigt?” Svanarna leker tafatt vid vassen. ”Jag vet två som ska tälta i sommar”, säger Hanna. 4


”Inte vi va?” Signe vet inte riktigt vad hon ska tänka. Att tälta hemma i trädgården känns liksom för nära, men att övernatta i skogen? Signe skulle förmodligen ligga och lyssna efter gråraggiga älgar som snavade på tältlinorna. Hanna skär en bit av kakan och stoppar i munnen. ”Mm, vad gott! Har ni något tält?” ”Jag vet inte. Vi har haft ett, men jag undrar om inte det läckte in när det regnade.” Det är konstigt. Så fort Signe tänker på sommarlov ser hon bara soliga dagar på stranden framför sig, eller melonkalas under parasollet hemma i trädgården. När Signe tänker på att tälta minns hon bara ösregn, och ändå är det väl på sommaren som man tältar? ”Var vill du vara i så fall?” undrar Signe. ”Här är ju fint.” Hanna gör en svepande gest som täcker in hela stranden. ”Eller så kan vi kanske vara i skogen eller i Johanssons kohage …” ”Inte i en kohage! Aldrig i livet!” Signe sätter jordgubbssaften i halsen. ”Jag vägrar vakna av att en ko slickar mig i ansiktet.” ”Och hur kom kossan in i tältet om jag får fråga?” ”Inte vet jag. Hur kom myggorna in genom myggnätet?” 5


”Vill du tälta, eller vill du inte tälta?” säger Hanna. Det är väl klart att Signe vill krypa ner i en sovsäck bredvid sin bästa kompis. Det är bara några saker hon vill undvika, som mörka skogar, kohagar, småkryp och … Något mer är det säkert, frågan är bara vad. ”Jag vill.” Signe sprätter iväg en myra som har hittat en kaksmula. ”Jag måste bara komma på var.”

x

Mamma Karin ställer fram grytan med köttfärssoppa på bordet och Signe lägger undan sin virkning. ”Vad ska det bli?” undrar Karin. ”En gympapåse.” ”Hade du inte en?” ”Man måste väl inte alltid behöva något heller? Jag hittade mönstret i en bok på biblioteket och tyckte att det var en kul grej.” Signe visslar början på 34:an, familjen Storms nya matsignal. Sekunden efter hör hon hur syskonen tjoar ”mat” och sätter fart mot köket. ”Pappa, har vi något tält?” frågar Signe. ”Ja, hur var det nu med den saken?” Magnus drar in underläppen. ”Visst tältade vi när Arvid lärde sig krypa?” 6


”Det gjorde vi.” Karin öser upp soppa åt Signes småsyskon, Arvid fyra och Alma två år. ”Och det regnade in också. Nästa sommar hyrde vi en mysig stuga.” Signe suckar. Måste det börja regna bara för att någon råkar sätta upp ett tält? De måste komma ihåg att kolla vädret innan de bestämmer vilken dag de ska tälta. Fast Hanna ville ju hemskt gärna börja sommarlovet med att flytta ut. Och vad är det för väder på skolavslutningar? Signe kan inte minnas något annat än sol, sol och åter sol. Men inget tält förstås. ”Så vi hade alltså inget tält?” säger Signe. ”Jag tror inte det”, säger Karin. ”Vad vill ni göra på semestern?” De spånar en stund. Signe vill ligga och läsa i skuggan under en flera hundra år gammal ek, precis som i en bok hon läst, var man nu hittar ett sådant träd. Alma vill bada och Arvid vill köra bil på leklandet en timme bort. Magnus vill gärna se något nytt och Karin vill bo bekvämt, definitivt ingen platt luftmadrass igen. ”Men Signe, du ville tälta va?” Magnus verkar ha fattat att det finns två vitt skilda önskemål här. ”Med Hanna, ja”, säger Signe. ”Det var en annan femma.” Karin ser nöjd ut. 7


”Ett tvåmannatält kan vi väl alltid köpa. Det kan väl inte vara så dyrt. Om det inte blir hela sommaren så klarar sig gräsmattan.” ”Jag vill också tälta!” ropar Arvid. ”Du kanske kan provsova tältet”, föreslår Signe och Arvid bjuder genast med sig Alma också. ”Det ska nog vara ett lite större tält då”, säger Magnus. ”Förmodligen fyrmanna. Det får alltid plats en person mindre än det står i beskrivningen.” Alma är definitivt ”en mindre person”, tänker Signe. Men hon protesterar inte. Ett fyrmannatält låter onekligen bättre än ett för två. Låter faktiskt som att man skulle kunna bjuda med sig två kompisar. Ax-usse, som Hanna har börjat förkorta Axel och Gusse till, till exempel. Fast Signe vill inte vara den som föreslår det. Men det skulle vara roligt. Chansen att killarna får för sig att campa samtidigt som dem och på samma plats är … obefintlig. Dags att börja prata om övernattning vid rätt tillfälle och hoppas på det bästa alltså. När det är tomt i grytan lägger Signe till en liten detalj. ”Vi vill kanske inte vara i vår trädgård.” ”Det går väl lika bra hos Hanna.” Karin torkar Alma om munnen. ”Eller menar du någon helt annanstans?” ”Ja.” 8


”Var då?” ”Det var just det. Vi vet inte. Vi vill bara inte sova hemma i sandlådan. Och jag vill absolut inte sova i en kohage.” ”Ni kommer nog på något.” Karin verkar inte ha det minsta emot att Signe flyttar ut. ”Men du kommer att bli förvånad över hur mycket mat det går åt. Ni hinner inte vara borta länge innan ni måste hem och bunkra.”

9

Profile for Semnos Förlag AB

Signe - myggnät och maränger  

Signe - myggnät och maränger