Räkna med Gud - titta i boken

Förord

Kära läsare!

Vem du än är och vart du än bor, så har vi en fantastisk berättelse att dela med oss av till dig! Den handlar om dig och oss, Tommy och Karin, för vi alla är på en resa – livets resa genom tiden.

Vi inleder med en smått otrolig berättelse. Den handlar om båten Gud gav oss, en helt ny 27-fot lång motorbåt. En dag fanns den bara där i vårt liv! Tommy kommer att berätta hur det gick till och varför det hände, därför att vårt ”båtäventyr” innehåller så mycket mer än båten.

Har du tänkt på att när Jesus dog upprättade han dig på varje område av ditt liv, och varje kapitel i den här boken handlar om några av de Det kan aldrig bli fel, områdena. Vi vill göra vårt att sträva efter det bästa för att ge dig en sund, Jesus dött för att ge jordnära undervisning om oss. några av områdena där Jesus har upprättat dig, så att du kan fortsätta utvecklas och bli den fantastiska och värdefulla människa du är.

7

Delar av undervisningen framstår för några som ett mysterium, en hemlighet. Men utifrån det skrivna Ordet och den helige Ande, kan vi förstå delar av mysteriet, det som finns i det fördolda.

Allt handlar om livet, och om du vill finna Gud, finns han där – i det verkliga livet. Det är så han skapade oss, som naturliga varelser i en påtaglig värld. Han vill leva det livet med dig, så vi kommer att skriva om tro, kärlek, motgångar och medgång, pengar och hur du räknar med Gud i allt du möter i din vardag, för det är där Gud finns – mitt i livet, ditt liv.

Tommy och Karin Lilja

8

KAPITEL 1 Vi befallde ”båt bliv till” och nästa sommar stod där en båt!

Tommy: Det var kallt, vinden piskade upp vattnet och regnet kändes som nålstick på våra kinder. Karin fryser nästan alltid, eller också är hon för varm. Vi väntar på att hennes sköldkörtel skall börja fungera igen, men så länge den inte gör det så blir det så här. Antingen fryser hon eller så är hon för varm. Det är del av vår gemensamma historia, att det aldrig är lagom varmt eller kallt.

Just nu var det kallt! Det svarta höstvattnet svallade mot bryggan och där fanns inget annat än ett mörkt havsvatten.

En vik i inre Öresund, en kväll i oktober, ja du förstår. Men vi var här av en anledning. Vi skulle be! Be en bön som för många skulle te sig både extrem och tokig, men vi bad i alla fall. Vi hade tron i vårt hjärta, det jag brukar förklara som trons bevis, att du vet att du har det innan du fått det, och det vi trodde skulle vi nu be ut. ”Jag fryser Tommy!” klagade Karin, svagt, skakande som höstlöv.

9

”Ja, men du fixar detta, nu ber vi i tro att det nästa sommar skall ligga en båt här, vår båt.”

Så vi bad, högt, nästan skrikandes: ”I Jesu namn, båt bli till.”

Inget hände. Vi stod kvar på bryggan och såg rakt ner i vattnet, nästan som om vi förväntade oss att en båt skulle bli till där och nu. Att den skulle materialisera sig ut ur tomma intet. Karin hade för stunden glömt att hon frös, därför att just där och då såg vi för vårt inre båten guppa på vattnet. Vi stod dessutom på den båtplats som var ledig, som vi tingat och där vår bön var att båten nästa sommar skulle ligga förtöjd.

Vi hade gått hit för att vi faktiskt hade tro i vårt hjärta och hade upplevt att Gud på något sätt skulle hjälpa oss att köpa en båt. Han hade viskat i mitt hjärta någon månad tidigare att vi kunde ”välja vilken båt vi ville” av dem som fanns i broschyren. Ja, det var i alla fall så jag upplevt det och det var just en sådan båt vi bad skulle bli till. Nu var det inte en liten roddbåt vi bad om, utan en modern, helt ny så kallad daycruiser. Nio meter lång, med litet pentry, toalett som man fick backa in i och tre bäddar, perfekt för en weekend.

Egentligen var det hur tokigt som helst! Jag hade i princip aldrig haft en båt och Karin visste ingenting om båtar. Men på något sätt löste det sig. Förutsättningar som inte fanns skapades och nästa sommar låg det en båt just där vi hade bett att den skulle ligga. Det var en helt fantastisk upplevelse. Det var inte bara den båtmodell som fanns i foldern, utan den båten som stod i utställningshallen i Stockholm. Den jag varit inne och liksom Josua betrampat, bett och proklamerat vara min.

Allt det här hände samtidigt som pandemin bröt ut, ingen­ ting var längre som förut. Allting ställdes på paus. Det var en svår tid. Jag hade jobbat i princip i 30 års tid utan att stanna upp. Det var det enda som existerade, att ge evangelium till 10

så många som möjligt. Att verkligen göra allt för att utbreda Guds rike. Många gånger hade jag jobbat flera veckor i sträck.

Det är absolut inget jag rekommenderar, men inget jag kan göra något åt nu. När då allt stannade av, mådde jag därför inte alltid så bra. Om din identitet är att tjäna Gud och att ”jobba”, med allt vad det innebär, och allt detta utan förvarning stannar av, så vet du kanske inte riktigt vem du är. Jag fick en mindre identitetskris. Alltså, jag är pastor Tommy och när jag inte är pastor Tommy, så vet jag faktiskt inte riktigt vem jag är. Jo, jag inser hur sjukt det låter, men jag mår inte bra om jag inte får jobba. Kanske var det därför vi köpte en båt.

Den nya båten däremot, den tog tid! Skapade spänning, ångest och problem. Du skall veta att det är en sak att åka ut på havet, men det är en helt annan sak att ta sig tillbaka och parkera båten igen. För att inte tala om när du kommer in i en överfylld gästhamn. Det är oerhört svårt. När man parkerar bilen så förblir ju parkeringsfickan där den är. Men havet flyttar båten, så när man väl kommer fram till kajplatsen är inte parkeringsplatsen kvar! Men skam den som ger sig. Vi lärde oss att köra båt. En helg när Karin var bortrest åkte jag ensam iväg ganska långt, la till själv, tankade och återvände.

Det är en frihetskänsla som slår det mesta.

Men efter två somrar hände något. Pandemin klingade av och i september talade Gud igen och sa ”sälj båten”. Ja, det var inte en hörbar röst i mitt inre. Det var mer en stark, inre maning: ”Sälj, och sälj nu!” Vi pratade om det hemma och insåg att båten kanske var en bonus från Gud, just under pandemin, och att det nu var bråttom att sälja. Vilket vi också gjorde. På en vecka var båten såld och vi fick i princip tillbaka vad vi gett, förutom mäklaravgiften.

Varför berättar jag detta? Därför att jag tror att Gud är god och han kan ge oss allt, vad det än är. Vi fick en båt! En 11

hanterbar ekonomisk lösning, som inte fanns innan vi bad.

Men min och vår kallelse är ju inte att åka båt. Jag säger inte att det är fel att göra det eller att det är fel att vila och koppla av. Men sommaren därpå var jag nästan fullbokad på helgerna.

Min kallelse är tjänsten för Gud. Hade jag haft en dyr och flott båt skulle det ha varit lätt att tänka att jag inte hade råd att låta den ligga vid kaj hela sommaren. Predikant eller inte, man är ju bara människa.

Nu har du kanske en annan livssituation, där du förvärvsarbetar hela året och verkligen behöver en avkopplande semester på havet, vid sommarstugan eller var det kan vara.

Det är inte det som är poängen i varför jag berättar om båten.

Det handlar mer om vad vi är kallade till av Jesus. Just därför att den undervisning du får av oss i boken kan bli fel, så att allt vi ber om och vill ha till sist blir ett hinder för oss att göra det viktigaste – att tjäna Jesus. Det är inte fel att ha en båt, men det blir fel om båten har mig! Det var som jag sa till någon: ”Du bad Gud om nya golfklubbor, men jag tror inte han gav dem till dig för att du skulle sluta gå på gudstjänst på söndagarna och spela golf istället!”

I kristenheten finns det ibland en för stor betoning på just pengar och materiellt överflöd. Men i Guds rike är aldrig pengar målet, pengar är ett medel som vi behöver för att dels leva gott och dels för att nå de mål Jesus har med världen.

Men när vi lever för Jesus kommer han att på ett individuellt sätt ge oss allt vi behöver, med ett enda krav, att vi sätter hans rike först. På den punkten kan vi lura oss själva, och vi kan lura andra, men vi kan inte lura Gud. Han ser våra hjärtan och målet med livet är himlen. Som Paulus skriver: Inte så att jag redan har gripit det eller redan nått målet […] Men en sak gör jag: jag glömmer 12

det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet, för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. Så bör vi tänka …

Fil. 3:12–15

Gud vill alltså verkligen ge dig allt du behöver, men han vill inte att det skall bli det övergripande målet med ditt liv, för ingen kan tjäna två herrar. Mammon är slug, ormen från paradiset har känt människans hjärta sedan ungdomen. När Guds välsignelser kommer, för det kommer de att göra om du läser och tar del i vad vi berättar i resten av boken, då är inte Mammon heller långt borta. Han vill ge dig så stor kärlek till pengar och överflöd att du glömmer Gud och kallelsen till himlen. Men det fantastiska är att du inte behöver tjäna Mammon för att få ”allt det andra också!” Jesus vill ge dig det, och som jag skall berätta senare i boken, så kan du inte göra både och, du måste välja. Det är det som är den genialiska innebörden när Jesus säger: Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Matt. 6:24

När du väger över åt Mammons sida, då tar hans rike och förutsättningar över. Men när du tjänar Jesus, då blir hans kallelse, hans vilja och plan för ditt liv målet. Då förändras din syn på pengar och välfärd. Självklart vill alla må bra, ha en god standard och slippa bekymra sig för både det ena och det andra. Problemet är att när ditt liv väger över till Mammons sida, då blir det lätt ett bekymmer, därför att du aldrig 13

blir mätt. Det spelar det ingen roll hur mycket du har! Du vill alltid ha mer, gränserna flyttas hela tiden framåt. Satan är alla tvångsmässiga beroendens ursprung! Det är alltså inte mängden välfärd eller hur rik du är som är problemet, utan var du har ditt hjärta, vad du är beroende av.

När du tjänar Jesus börjar girigheten brytas, vårt sätt att tänka att förändras och han kommer att se till att du har allt du behöver och det i överflöd. Men, och detta är Då behöver jag inte viktigt, inte i jämförelse med bekymra mig, för då andra, utan i jämförelse med bekymrar sig Herren dig själv. för mig.

Han ger mig vad jag behöver och dig vad du behöver! Men han gör det på ett individuellt plan, där det han ger oss aldrig kan bli målet med våra liv, utan vad vi behöver för att kunna fungera. Jag tror verkligen på att om du och jag ”söker Guds rike och hans rättfärdighet” först av allt, då tar han hand om oss på ett sunt sätt.

Han ser till att jag har det jag behöver och han är god! Vi är inte någon form av ”andra klassens medborgare”. Vi ber inte om ursäkt för att Gud vill välsigna oss. Vi representerar Guds rike, vi är hans ambassadörer och vårt mål det är Guds kallelse till himlen.

Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er 14

kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?

Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har!

Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.

Matt. 6:25–34

Du skall ”få allt det andra också”! Vad är då allt det andra?

Det är en del av det som de som tjänar Mammon kämpar så hårt för att få. Du får det, med den skillnaden att när du får det, så har det inte riktigt samma betydelse för dig. Därför att du har ett annat mål med ditt liv.

Men båten då, saknar jag den inte? Jo, det gör jag. Ångrar vi oss? Nja, ibland. Men det är just det här som Jesus menar när han säger att vi inte kan tjäna både Mammon och Gud. Vi måste välja, och ibland måste vi välja bort härliga saker för att göra det som är viktigast – att tjäna Gud. Nu säger någon: ”Skall jag också sälja båten, motorcykeln eller husvagnen?”

Det tror jag inte du skall, för du är inte jag.

15