Nåden - titta i boken

>> KAPITEL 1

ETT LIV FORMAT AV NÅDEN

13

14

Se till att ingen går miste om Guds nåd.

– HEBR 12:15

… och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.

– gal 2:20

Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.

– hes 36:26

Den som är kristen är en människa som har råkat ut för något.

– e. l. mascall

Skulle någon knacka på mitt hjärta och fråga: ”Vem bor här?” skulle jag svara: ”Inte Martin Luther, utan Herren Jesus Kristus.”

– martin luther

15

16

>> guds nåd har en

förmåga att välla in och ta över. att översvämma dig. att dåna fram som en fors med vilda strömvirvlar och vända upp och ner på ditt liv. nåden kommer ikapp dig.

17

18

F

ör några år sedan genomgick jag en hjärtoperation.

Mitt hjärta slog ungefär lika regelbundet som en telegrafist som sänder morsekod. Snabbt, snabbt, snabbt.

Låååååångsamt. Efter flera misslyckade försök att få ordning på hjärtrytmen med hjälp av läkemedel tog min läkare beslutet att jag behövde en ablation. Planen såg ut så här: en kardiolog skulle föra in två katetrar i mitt hjärta via ett blodkärl. Den ena var kopplad till en kamera, den andra var ablationsinstrumentet. Att ablatera är att bränna. Ja, bränna, kauterisera, smälta ihop, skada. Om allt gick bra skulle läkaren, för att använda hans egna ord, förstöra de ”bråkiga” delarna av mitt hjärta.

När jag rullades in till operationssalen frågade han om jag hade några sista frågor. (Inte världens bästa ordval.) Jag försökte säga något vitsigt. ”Du ska bränna bort saker inne i hjärtat, eller hur?” ”Det stämmer.” ”Du tänker döda de bråkiga cellerna, inte sant?” ”Det är planen.” ”När du ändå håller på, kan du rikta din lilla eldkastare mot lite av min girighet, själviskhet, överlägsenhet och skuld?”

Han log och svarade: ”Tyvärr, det ligger över min lönegrad.”

Det hade han rätt i. Men det ligger inte över Guds. Han är expert på att förvandla hjärtan.

19

Det vore fel av oss att tro att en sådan förvandling sker över en natt. Men det vore också fel av oss att tänka att den aldrig sker. Förvandlingen kan vara ryckig – ett ”aha” här och ett genombrott där. Men den kommer. ”Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor” (Tit 2:11). Dammluckorna står öppna, och vattnet finns där ute. Du vet bara aldrig när nåden ska sippra in.

Skulle du ha nytta av lite nåd?

• Du stirrar in i mörkret. Din make sover bredvid dig.

Takfläkten snurrar ovanför dig. Om en kvart ringer väckarklockan och då kommer den här dagens krav farande emot dig likt en clown skjuten ur en kanon, och de formar sig till en cirkus där det är möten, chefer och fotbollsträning i tre maneger samtidigt. För den miljonte gången ska du göra frukost, scheman och lönelistor … men om det så gällde livet lyckas du inte få rätsida på det här som vi kallar livet. Hur det börjar och slutar. Vaggor och cancer och kyrkogårdar och frågor. Ett stort ”Varför?” håller dig vaken. Medan han sover och världen väntar, ligger du och stirrar.

• Du vänder blad i din bibel och tittar på orden. Du skulle lika gärna kunna betrakta en kyrkogård. Det är livlöst och stenigt. Inget berör dig. Men du vågar inte slå igen boken, åh nej. Du kämpar dig igenom den dagliga bibelläsningen på samma sätt som du tappert håller fast vid bönerna, syndabekännelsen och givandet. Du vågar inte hoppa över en enda sak av rädsla för att Gud ska sudda ut ditt namn.

• Du låter fingret glida över hennes ansikte på mobilskärmen. Hon var bara fem år när du tog bilden. Kinderna var fräkniga av sommarsolen, håret var uppsatt i tofsar 20

och på fötterna hade hon flipflops. Det var tjugo år sedan. För tre äktenskap sedan. För en miljon flygkilometrar och mejl sedan. I kväll går hon som brud längs mittgången tillsammans med en annan far. Du lämnade din familj guppande i kölvattnet av din raketkarriär. Nu när du har allt som du önskade, önskar du att du inte hade det. Åh, tänk om du kunde få en andra chans.

• Du lyssnar till predikanten. En knubbig karl. Han är skallig och skinnet i nacken veckar sig rejält över pastorskragen. Din pappa drar med dig till kyrkan men han kan inte tvinga dig att lyssna. Det är i alla fall vad du alltid har muttrat tyst för dig själv. Men den här förmiddagen lyssnar du, för nu börjar pastorn tala om en Gud som älskar vilsna barn, och du känner dig verkligen som en förlorad dotter. Du kan snart inte dölja längre att du är med barn. Snart kommer dina föräldrar att veta det. Predikanten kommer att veta det. Han säger att Gud redan vet. Du undrar vad Gud tycker.

Livets mening. De bortslösade åren av liv. De dåliga valen i livet. Guds svar på våra trassliga liv är ett enda ord: nåd.

Vi pratar som om vi förstår vad ordet betyder och vi gör nya ord av det. Banken eller företaget ger oss en nådatid så att vi kan betala. Någon politiker har fallit i onåd hos väljarna. En dömd brottsling vädjar om att bli benådad. Eller så kan någon vara en gudabenådad sångerska. Vi kan kalla något för Nådens kapell eller säga att en viss händelse ägde rum i nådens år si och så. Vi pratar som om vi vet vad nåd är.

Särskilt i kyrkan. Nåden dyker ständigt upp i sångerna vi sjunger och i bibelverserna vi läser. Nåden bor i prästgården 21

tillsammans med sina kusiner förlåtelse, tro och gemenskap.

Predikanterna förklarar nåden. Psalmerna förkunnar nåden.

De teologiska institutionerna undervisar om nåden.

Men förstår vi egentligen nåden?

Det här är vad jag har på känn: vi har nöjt oss med en mesig nåd. Den fyller artigt sin plats i en psalmstrof, den gör sig bra på en kyrktavla. Ställer aldrig till med problem eller kräver en reaktion. Vem skulle svara nej på frågan: ”Tror du på nåden?”

Den här boken ställer en djupare fråga: Har du blivit förvandlad av nåden? Blivit formad av nåden? Blivit stärkt av nåden? Blivit djärvare av nåden? Blivit mjukare av nåden? Har nåden tagit nackgrepp på dig och ruskat om dig? Guds nåd har en förmåga att välla in och ta över. Att översvämma dig.

Att dåna fram som en fors med vilda strömvirvlar och vända upp och ner på ditt liv. Nåden kommer ikapp dig. Den byter ut de gamla mönstren i dig. Otrygghet byts mot trygghet i Gud. Grämelse byts mot glädje över att det trots allt ledde till något gott. Rädsla för döden byts mot en känsla av att du äntligen är flygfärdig. Nåden är rösten som både manar till förändring och sedan ger oss kraften att faktiskt förändras.1 När nåden händer handlar det inte om att vi får en vänlig komplimang från Gud, utan vi får ett nytt hjärta. Ge ditt hjärta till Kristus så återgäldar han tjänsten. ”Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött” (Hes 36:26).2 Man skulle kunna kalla det för en andlig hjärttransplantation.

Tara Storch förstår det här miraklet bättre än de flesta.

Våren 2010 förlorade hon sin trettonåriga dotter Taylor i en skidolycka. Det som sedan följde för Tara och hennes make Todd var varje förälders värsta mardröm: begravning, jordfästning, en flod av frågor och tårar. De bestämde sig för att donera 22

Taylors organ till behövande patienter. Få var lika behövande som Patricia Winters. Hennes hjärta hade börjat försvagas fem år tidigare, och hon orkade nästan inte göra något annat än att sova. Taylors hjärta gav Patricia en nystart i livet.

Tara ställde ett enda villkor: hon ville få höra sin dotters hjärta slå igen. Hon och Todd flög från Dallas till Phoenix och vidare hem till Patricia för att lyssna på Taylors hjärta.

De två mammorna möttes i en lång omfamning. Sedan höll Patricia fram ett stetoskop till Tara och Todd.3 När de lyssnade till den friska hjärtrytmen, vems hjärta var det som de hörde?

Var det inte deras dotters? Det slår nu i en annan kropp, men hjärtat är deras dotters hjärta. Och när Gud hör ditt hjärta slå, hör han då inte sin Sons hjärta slå i dig?

Som Paulus sa: ”nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig” (Gal 2:20). Aposteln visste att det inte bara var en livsfilosofi eller starka ideal som bodde i hans inre utan personen Jesus. Kristus flyttade in. Det gör han fortfarande. När nåden händer, är det Kristus som träder in. ”Kristus i er, härlighetens hopp” (Kol 1:27).

I många år missade jag den här sanningen. Jag trodde på alla de andra prepositionerna. Kristus för mig, med mig, framför mig. Och jag visste att jag arbetade bredvid Kristus, under Kristus, med Kristus. Men jag föreställde mig aldrig att Kristus var i mig.

Jag kan inte skylla den här luckan på Skriften. Paulus nämner det här fenomenet 216 gånger och Johannes nämnder det 26 gånger.4 De beskriver en Kristus som inte bara uppvaktar och vinner oss till sig, utan också blir ett med oss. ”Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud” (1 Joh 4:15, författarens kursivering).

Ingen annan religion eller filosofi kommer med så höga anspråk. Ingen annan rörelse bygger på att rörelsens grundare 23

är en levande närvaro i sina efterföljare. Muhammed bor inte i muslimer. Buddha bor inte i buddhister. Hugh Hefner bor inte i njutningslystna hedonister. Kan de påverka, instruera, locka? Javisst. Men bo i sina efterföljare? Nej. Men kristna tror faktiskt på detta gåtfulla löfte. ”Mysteriet i ett nötskal är detta: Kristus finns i er” (Kol 1:27, The Message).

Den som är kristen är en person i vilken Kristus händer.

Vi är hans; vi tillhör Jesus Kristus. Men vi blir också i allt högre grad honom. Han flyttar in och börjar ge order till våra händer och fötter, och han tar våra sinnen och munnar i anspråk. Vi märker att renoveringen pågår, allt gammalt bråte blir till något gudomligt. Han tar våra usla beslut och smutsiga val i livet och gör något nytt av dem. Sakta men säkert växer en ny bild fram. ”Ända från början var det hans mening att forma dem som älskar honom med Sonens liv som förebild” (Rom 8:29, The Message).

Nåden är Gud som hjärtkirurg. Han öppnar din bröstkorg och lyfter ut hjärtat – förgiftat av högmod och smärta – och sätter in sitt eget hjärta på den tomma platsen. I stället för att säga åt dig att förändras, skapar han själv förändringen. Är det du som får ordning på dig själv så att han kan acceptera dig? Nej, han accepterar dig och börjar få ordning på dig.

Hans dröm är inte bara att du ska komma in i himlen utan att himlen ska komma in i dig. Vilken skillnad! Kan du inte förlåta din fiende? Inte möta morgondagen? Inte förlåta dig själv för ditt förflutna? Kristus kan, och han har satt igång sitt verk. Han knuffar dig envist bort från ett liv utan nåd till ett liv format av nåden. Den som fått gåvor blir den som ger.

Den som fått förlåtelse blir den som förlåter. Djupa suckar av lättnad. Snubblar ofta men förtvivlar sällan.

Nåden är allt som är Jesus. Nåden lever därför att han gör det, nåden är verksam därför att han är det, och nåden är vik24

tig därför att han är det. Han satte ett slutdatum för syndens välde och tog ett segerskutt på en kyrkogård. Att vara frälst av nåd är att vara frälst av honom – inte av en idé, doktrin, trosbekännelse eller församlingstillhörighet, utan av Jesus själv, som kommer att dra med sig in i himlen varenda människa som ger honom minsta chans.

Inte därför att en person knäpper med fingrarna, mässar religiösa fraser eller kan ett hemligt handslag. Nåden låter sig inte styras. Jag har inga tips om hur man får grepp om nåden.

Sanningen är den att vi inte begriper den. Men nåden kan definitivt få oss i sitt grepp. Nåden kramade bort stanken från den förlorade sonen, och nåden skrämde ut hatet ur Paulus, och nåden lovar att göra samma sak i oss.

Om du oroar dig för att du har gjort för många uttag på Guds godhetskonto, om du släpar omkring på allt som du ångrar likt ett dinglande avgasrör, om du stånkar och stönar mer än du vilar och jublar, och framför allt, om du undrar om Gud verkligen kan göra något med ditt trassliga liv, så är lösningen Guds nåd.

Låt oss se till att nåden händer i ditt liv.

25