Nya tongångar på den kristna musikscenen 1950–1980
POP ROCK COUNTRY GOSPEL
Sjung en skön sång om frälsning, låt hela ansiktet le. Sjung en skön sång om frälsning, så alla människor får se. Sjung en skön sång om frälsning, till alla länder denna hälsning.
Sjung en skön sång om frälsning, så alla ser att Jesus är vår vän.
PELLE KARLSSON ”SKÖN SÅNG”
FRÅN ALBUMET TILL ALLA, 1972
Kom sjung en glad och helskön sång, ja, låt den ljuda gång på gång till vår värld.
Ge alla människor du möter en strimma av hopp och ljus, en slocknad låga kan få liv.
CHRISTALLEN ”ETT ANNAT SÄTT I”
FRÅN ALBUMET ETT ANNAT SÄTT, 1971
Jag sjunger om Jesus, som gör att livet känns så skönt. Jag sjunger om Jesus, han hör mig när jag ber, kärleken han ger, ja han gör livet skönt.
ROLAND UTBULT ”JAG SJUNGER OM JESUS” FRÅN ALBUMET ROLAND UTBULT, 1975
Copyright © 2025 Thomas Bossius
Utgiven av Semnos Förlag, Värnamo
www.semnos.com
Omslag: Daniel Jernberg
Tryck: Balto, Litauen 2025
ISBN: 978-91-89856-93-6
Målle Lindberg, Roland Lundgren och Curt Petersén
– tre sjungande predikanter
Curt & Rolands mottagande i den svenska countrymusikkulturen
Curt & Rolands betydelse för musikutvecklingen inom de svenska frikyrkorna
Problemet att låta för ”fint”
Pingströrelsen pluggar in – elgitarrer på Nyhemsveckan
Den amerikanska gospel- och CCM-musikens betydelse
och spirituals i Sverige
KAPITEL 4
Bröderna Samuelson – vägröjare och entreprenörer
Dragspelsbröderna och Gospelsångarna Kjell & Rolf
kristna musikscenen runt decennieskiftet sextio-sjuttiotal
KAPITEL 5
Samhällsklimatet och ungdomskulturen
karismatiska väckelsen och den fortsatta uppenbarelsen
KAPITEL 6
Choralerna
Arvet efter Choralerna – sidoprojekt, soloprojekt och nya körer
Lars Mörlid och Peter Sandwall
Lars Brandström, Vox de Lux och Solid Gospel
Roland Utbult som soloartist
Mottagandet – Roland Utbult versus Musikletarna
Dalatrion MUMS
Rockoratoriet Brinnande – en översiktskarta över Göteborgsscenen
adarparet Thomas Lindbjer och tomas ernvik
Christiansson och Jerusalem
Sela-bröderna, Sela-teamet, Exodus och Havets Vindar
KAPITEL 7
Övriga Sverige
– ett tongivande, fristående
TACK!
Att samla in ett stort material och omvandla det till några hundra sidor text är både roligt och oroligt. En sak jag hela tiden tyckt varit roligt och som hjälpt mig att hålla både modet och ångan uppe har varit alla de fantastiska och härliga sångare, musiker, låtskrivare, journalister – och inte minst fina medmänniskor – som jag haft förmånen att få träffa och intervjua genom åren. Att få träffa alla dessa kreativa människor, vars sånger varit så viktiga för mig ända sedan tonåren, har varit en fantastisk förmån och källa till glädje. Jag har haft så många trevliga och positiva möten som berikat inte bara min studie, utan även mitt liv och mig som person. Jag vill därför rikta ett jättestort och varmt tack till alla er som ställt upp på en intervju!
Ni är guld värda!
De jag intervjuat, och som i många fall även bidragit med annat material i form av skivor, reklammaterial och klipparkiv, är: Börje Axelsson, Anita Barker Andersen, Lars Brandström, Carina Cederborg, Ulf Christiansson, Jan-Erik Eklund, Dan Ekström, Håkan Fransson, Carl-Johan Henriksson, Urban Henriksson, Christina Imsen, Per-Arne Imsen, Kjell Klason, Leif Persson, Ingamay Hörnberg, Bengt Johansson, Ingmar Johánsson, Thomas Lindbjer, Bosse Lindqvist, Roland Lundgren, Roland Löfgren, Anders Mossberg, Ingemar Olsson, Peter Sandwall, Lennart Sjöholm, Bengt-Inge Sparring, Sven-Erik Sundström, Urban Thoms, Urban Törshagen, Roland Utbult och Margot Ögren.
Andra som förtjänar ett stort tack är Andreas Häger som på en rad olika sätt varit behjälplig och en stor inspiration till den här boken, Frikyrkliga Forskningsrådet (FRIFO) som gav mig och Andreas Häger ett stipendium som i ett inledande skede var centralt för insamlandet av bokens material samt Humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet vars resestipendier möjliggjorde många av intervjuresorna.
Jag vill också tacka min familj Britt, Nils och Petter – och Madeleine och Louie såklart – som utgör en ständig inspiration på alla områden. Ett extra stort tack till min älskade Britt som noggrant läste och kommenterade mitt manus. Boken blev mycket bättre efter din läsning.
Vidare vill jag tacka en rad släktingar och vänner som bidragit med
kunskaper, insikter, erfarenheter och kommentarer, och i vissa fall konkret med material i form av skivor och tryckt material. Detta gäller inte minst mina föräldrar Allan och Berit Bossius vars skivsamling varit med mig sedan barnsben, mina kära svåger och svägerska Urban och Anette Klintenberg som lånade ut (och sedermera skänkte mig) större delen av sin vinylsamling, Facebook-kompisen Allan Stenmark som gång på gång hjälpt mig med material och faktauppgifter, bästa vännen Per Engström som titt som tätt bidragit med fynd från olika loppisar och gode vännen Arne Bredberg som försett mig med diverse tryckt material.
Ytterligare några som på en rad olika sätt bidragit med kunskap och roliga utbyten är alla de som är aktiva i Facebook-gruppen Jesuspop. Den gruppen är en guldgruva för alla oss forskare, nördar, musiker och helt vanliga, sansade lyssnare med ett intresse för all den fina och intressanta musik som skapats av kristna musikanter. Ett extra tack till Urban Thoms som tipsade mig om Jesuspop-gruppen, och – återigen – till Allan Stenmark och Daniel Harry Fritz som i egenskap av administratörer håller Jesuspopgruppen vid liv.
Sist men inte minst vill jag tacka mina barn- och ungdomskompisar Maths Claesson och Håkan Axelsson som var med och lade grunden för mitt intresse för den här musiken och musik överhuvudtaget. Tänk vad mycket vi inspirerat och berikat varandras samlingar av skivor och kassetter! Mitt liv hade varit betydligt fattigare utan er två.
Andra viktiga personer att nämna är för det första Håkans några år äldre granne Billy Björhag som tipsade Håkan, och därigenom mig och Maths, om en massa ny bra musik. Bland annat var det via Billy jag först fick höra Larry Norman och Barry McGuire. För det andra Bertil Höög som drev Höögs Musik i Värnamo där jag 1971 köpte min första egna lp: Christallens utmärkta tredje album Ett annat sätt. Vid samma tillfälle köpte Håkan Choralernas singel ”Get Back Satan/God Is Never Too Busy”, vilket var det första jag hörde med de blivande storfavoriterna Choralerna. För det tredje Lasse Persson som med start på sjuttiotalet drev skiv- och bokhandeln Gospel-Center i Värnamo. Oj, vad mycket ny musik Lasse introducerade för oss. Framförallt jag och Maths tillbringade mycket tid på Gospel-Center och Lasse tipsade om och spelade upp en massa nya och spännande plattor med The 2nd Chapter of Acts, Barry McGuire, Love Song,
Larry Norman, Randy Stonehill, vatten, Salt, Tvers, Choralerna, Ingemar Olsson, Ingmar Johansson, Roland Utbult, Ingamay, Andrae Crouch & the Disciples, Jerusalem… listan kan göras nästintill oändlig.
Tusen tack alla ni fina, härliga och generösa människor!
Hoppas den här boken ska vara till glädje för er alla!
Vila i frid
Två av de personer jag verkligen önskat skulle få läsa min bok har tyvärr avlidit under tiden jag arbetat med den.
Min pappa Allan Bossius avled den 1 februari 2022.
Min gode vän Maths Claesson avled den 7 maj 2023.
Vila i frid kära ni!
Jag hoppas att min bok på något sätt når er uppe i himlen och att ni under en paus i den himmelska lovsången får tillfälle att slå er ner och bläddra i den.
INLEDNING
Under första halvan av nittonhundratalet oroade sig det svenska samhället, och inte minst nykterhetsrörelsen, väckelserörelsen och Svenska kyrkan för det ungdomliga fylleriet och lössläpptheten i samband med dansbanekvällarna. Under tjugo-, trettio- och fyrtiotalen växte denna oro i styrka i och med att den främmande och exotiska jazzmusiken, och de vilda dansstilar som förknippades med den, gjorde sin entré i Sverige. En oförstående vuxenvärld betraktade med fasa den ungdomskultur som växte fram runt jazzmusiken. Och inte blev det ett dugg bättre då avarten rock’n’roll med sina elgitarrer, dunkande trummor, snabba tempon och råa sångstil dök upp i mitten av femtiotalet. Kombinationen vild musik, vild dans och rusdrycker, sade man, gjorde att ungdomarna tappade kontrollen över sig själva, att de blev utom sig, förförda och förtappade. Dessa vulgära, världsliga nöjen var inget man som ung kristen överhuvudtaget skulle befatta sig med eller ens komma i närheten av. Världen och dess ytliga nöjesliv var något man i Jesu namn räddades ifrån när man blev frälst.
Under första halvan av nittonhundratalet var de kristna samfunden och väckelserörelserna långt ifrån beredda att acceptera de nya musikstilarna. Runt mitten av femtiotalet kan man dock se tendenser till en förändring genom ett försiktigt anammande av gospelmusiken, åtminstone som begrepp. Enstaka unga vokalkvartetter bildades där beteckningen ”kvartett” var en signal om att inspiration hämtats från de amerikanska gospelkvartetterna. I ett fall lades dessutom begreppet ”gospel” till i namnet, nämligen den inom Pingströrelsen 1954 bildade Gospelkvartetten. En tidig föregångare till detta var den, likaså inom Pingströrelsen, redan 1933 bildade Jubelkvartetten som med sina synkoperade rytmer väckte stor uppmärksamhet och emellanåt anklagades för att smyga in jazzens tonspråk i den andliga musiken. För den renodlade jazzmusiken och femtiotalsrocken var tiden dock långt ifrån mogen, och det bildades under trettio-, fyrtio- och femtiotalen inga kristna jazz- eller rock’n’roll-grupper som provade på att sprida det glada budskapet med hjälp av den upproriska och vilda dansmusiken.
Under det tidiga sextiotalet däremot började detta förändras. Jazzen hade då förlorat sin plats som ungdomsmusik och femtiotalsrockens stor-
hetstid var över redan tidigt 1959. Under några år, 1959–1963, vilka ibland lite dramatiskt beskrivs som ”rockens mörka år”, uppstod istället något av ett vacuum inom ungdomsmusiken. Ingen ny stil som på allvar kunde ersätta jazz- och rock’n’roll-musiken dök upp. Under de åren dominerades topplistorna såväl i USA som i Europa och Sverige av schlager och sockersöt så kallad high school-pop. Vid samma tid började även countrymusiken leta sig över Atlanten och in i tonårsrummen. Dessutom dök det instrumentala fenomenet ”ståltrådspop” upp med svenska The Spotnicks och brittiska The Shadows som två av toppnamnen. Ståltrådspopen var dansant, men betydligt mera städad än femtiotalets rockmusik.
Det var också under denna period av musikalisk stiltje som de första stapplande stegen mot en kristen populärmusikscen togs. Inspirerade av bland annat The Spotnicks började några tonårskillar inom Missionsförbundet i Värmländska Sunnemo redan 1961 testa att göra musik med hjälp av moderna elförstärkta instrument. 1962 tog de sig namnet SunnemoQuintetten. Att det var pop de spelade var inget de själva hade någon tanke på, men då de 1963 hade sin första offentliga spelning beskrev en närvarande journalist dem som ett popband. Det var sedan en identitet de undan för undan anammade, och som också låg väl i linje med den musik de spelade.
Samma år som Sunnemo-Quintetten hade sin första spelning började fler unga, kristna grupper bildas. Även de utan att till en början ha någon identitet som popband. Falköpingsgruppen Christallen som bildades 1963 var i grund och botten en vokalkvartett som sjöng spirituals och gospel ackompanjerade av orgel och piano. Det svängde om dem, men någon popgrupp var de till en början inte. Samma sak gäller Göteborgsgruppen Västkustteamet. De hade när de bildades 1963 ingen som helst tanke att de skulle vara eller bli en popgrupp. Inom loppet av några få år utvecklades dock både Christallen och Västkustteamet till stilbildande grupper inom den genren.
Under de kommande åren, 1964–1967, bildades det sedan en rad nya kristna grupper, till exempel EKO-teamet, El-kvartetten och Segerkvartetten, som från starten hade siktet inställt på att spela popmusik, och utvecklingen gick snabbt framåt. Då två av medlemmarna i Christallen – Lennart Sjöholm och Anders Kjellberg – tillsammans med två av medlemmarna i Västkustteamet – Dan Ekström och Per-Olof Karlsson – i slutet av 1969
bildade den progressiva gruppen New Creation hade utvecklingen kommit mycket långt och marken var väl beredd för en fortsatt explosiv utveckling. Det är denna explosiva utveckling jag försökt fånga i den här boken. Med avstamp bland annat i trettiotalets Jubelkvartett, femtiotalets Gospelkvartett och duon Kjell och Rolf Samuelson som under det sena femtio- och tidiga sextiotalet lanserades som Gospelsångarna Kjell & Rolf, letar jag mig fram till åttiotalets första år. Med hjälp av ett omfattande material, bestående av tidningsartiklar, recensioner, skivor, böcker och egna intervjuer, berättar jag om hur musikstilar som pop, rock, country och gospel fick fäste, började spira och slog ut i full blom främst inom de svenska frikyrkosamfunden och väckelserörelserna under perioden 1960–1980.
Åttio- och nittiotalen brukar lyftas fram som de kristna pop- och rockgruppernas gyllene år, och det är en beskrivning jag inte har några större invändningar mot. Och åttio- och nittiotalen var inte bara pop- och rock. Under de decennierna fortsatte även gospel- och countrymusiken att utvecklas, en kristen metalscen växte fram och den moderna lovsången blev till en så pass dominerande rörelse att den till slut mer eller mindre konkurrerade ut de turnerande banden. Åttio- och nittiotalen var kort sagt en väldigt spännande och expansiv tid för den kristna populärmusikscenen.
Historien före 1980 är dock även den väldigt händelserik och spännande och utgör en ofrånkomlig förutsättning för det som kom sedan. Som populärmusik- och kulturhistoriker har jag alltid fascinerats av skeden då något nytt introduceras. Skeden då unga människor röjer nya vägar i väglöst land och av bara farten välter murar och vräker upp stängda dörrar på vid gavel. Den kristna populärmusikscenen under åttio- och nittiotalen förtjänar absolut en grundlig genomgång, men det får bli en annan bok. I den här boken är det vägröjarna och pionjärerna som står i fokus.
Det är alltid svårt att sätta något exakt startdatum för en samhällelig process. Det finns oftast ett antal nyckelhändelser att peka ut, men i de flesta fallen har processen startat redan innan dessa. I kapitel 1 kommer jag att lyfta fram några sådana händelser som jag menar haft en avgörande betydelse för det fenomen jag berättar om. Många av er som läser kommer säkerligen tycka att jag borde nämnt andra och fler sådana händelser. Det är oundvikligt. Våra erfarenheter och referensramar är individuella och färgar de val vi gör. Jag har lagt ner mycket tid på att efter bästa förmåga
skapa en både bred och djup bild av den ungdomsdrivna utvecklingen av den kristna musikscenen under perioden 1960–1980, med viss start under femtiotalet. Jag påstår mig absolut inte känna till alla grupper, sångare och avgörande händelser, eller den exakta kronologin dem emellan. Det kan ingen göra, och det är följaktligen inget jag strävat efter.
Min strävan har istället varit att på ett systematiskt och noggrant sätt få en inblick i och förståelse av utvecklingen som för det första går utöver mina egna erfarenheter och som för det andra redovisar mer än en detaljkännedom om artister och skivor. Jag kommer att presentera och resonera om ett stort antal artister, skivor, skivbolag, konserter och festivaler, men jag kommer och kan inte nämna alla. Min ambition har heller aldrig varit att skriva en uppslagsbok över skivor och artister. Min ambition är istället att på ett lite mera djuplodande sätt beskriva och diskutera de kristna artisterna, tillsammans med deras musik och texter, liksom den kultur och det samhälle i vilka de verkade. Genom att relatera den nya musiken till skeenden i dess samtida omvärld vill jag bidra till att skapa en djupare förståelse av den kristna musikscenen.
I kapitel 1 ”Amerikansk rock’n’roll och brittisk pop” introducerar jag ämnet med en kort överblick över den populärmusikaliska utvecklingen från 1953 fram till 1963. Därefter kommer jag att dra ut tidstrådarna med hjälp av några nedslag längre bak i historien. Mitt tidigaste exempel är från slutet av 1400-talet. Därifrån flyttar jag mig dock, via Luther, Bach och Booth, raskt fram till 1900-talet.
I kapitel 2 ”Ny musik, nya debatter” presenterar jag några av de debatter som den efterkrigstida ungdomskulturen och dess musik gav upphov till framförallt inom de kristna samfunden. Jag presenterar även några viktiga aktörer som under sjuttiotalet och framåt skrev om den nya musiken och dess utövare och som, inte minst, recenserade skivorna.
I kapitel 3 ”Den nya musiken börjar slå rot” skriver jag om hur pop-, country- och gospelmusiken, tillsammans med de instrument som hör samman med dessa stilar får ett allt starkare fäste inom de kristna samfunden och väckelserörelserna. Kapitlet diskuterar bland annat Maranatarörelsen och dess betydelse. Några av de sjungande evangelister som tillhörde Maranata, och/eller gav ut sina skivor på Maranatas skivbolag MRM/ECR, presenteras också, liksom den dramatiska introduktionen av elgitarrer och
sväng i Pingströrelsen. Kapitlet avslutas med några mera övergripande inblickar i den nya musikens intåg.
I kapitel 4 ”Popmusiken flyttar fram sina positioner” ligger fokus främst på alla de nya popgrupper som bildades under åren 1962–66. Jag ger stort utrymme åt bröderna Samuelson, vilka med sina flerdubbla roller som musiker, skivproducenter, konsertarrangörer och campingägare spelat en avgörande roll för utvecklingen. Slutligen presenterar och diskuterar även Jan Sparring och hans betydelse för den unga musikscenen, samt ger en kort överblick över läget för den kristna populärmusikscenen runt decennieskiftet sextio-sjuttiotal.
I kapitel 5 ”Samhällsklimatet och ungdomskulturen 1968–1980” ger jag en översikt över samhällsklimatet och ungdomskulturen under de decennier då den kristna populärmusikscenen efter de första prövande åren på allvar etablerade sig. Såväl den vänsterradikala 68-rörelsen som den Jesusradikala Jesusrörelsen och dess musik, inte minst den nya lovsången, presenteras. Jag går också igenom relevant forskning bland annat om ungdomskulturens relation till livsfrågorna under de åren.
I kapitel 6 ”Göteborgsscenen 1968–1980” diskuterar jag den under de åren dominerande Göteborgsscenen. Den viktiga ungdomsverksamheten i Björngårdsvillan och de skivinspelningar som gjordes därifrån lyfts fram. Därefter diskuterar jag den dynamiska musikutvecklingen i Göteborg under sextio- och sjuttiotalet, och presenterar i samband med det ett brett urval av de tongivande artisterna på Göteborgsscenen.
I kapitel 7 ”Övriga Sverige 1968–1980” diskuterar jag på samma sätt som i kapitel 6 utvecklingen i resten av landet under samma period. Viktiga skivbolag och artister från hela Sverige, med viss tonvikt på Stockholm, presenteras. Kapitlet avslutas med en utblick över den fortsatta utvecklingen under åttio- och nittiotalet och in i tjugohundratalet.