Page 18

RACHEL RHYS

som ska nedför landgången. Lily ser för sig hur hon tar sin mor i armen. Jag har ändrat mig, skulle hon säga. Jag följer med er hem. ”Se till att ta vara på dig nu”, säger hennes mor och vänder sig mot henne. ”En söt flicka som du finns det många som kan ge sig på.” Lily känner hur det hettar i kinderna. Hennes mor har aldrig sagt till henne att hon är söt. andra har gjort det, roberts honungslena röst – ’Lily, du är så underbar’ – men inte hennes mor. Kanske var hon orolig att Lily skulle få för sig att hon var något, enligt hennes mor den värsta tänkbara synden för en kvinna. Mrs Collins kommer fram till dem. Hon är en bastant kvinna med trevligt utseende, utsedd av Engelska kyrkans migrationsråd att följa med Lily och de övriga sju unga kvinnorna som reser inom ramen för migrationsstödprogrammet för att ta tjänst i ett hushåll i australien. ”Följa med” är ett annat sätt att säga ”förkläde”, men det har Lily inget emot. De mötte henne vid Liverpool Street och hade sällskap med henne på tåget. Lily märkte genast att hennes mor tyckte om mrs Collins, vilket skulle bli en tröst för henne framöver. ”Var inte orolig, mrs Shepherd”, säger mrs Collins, och det vänliga ansiktet spricker upp i ett leende. ”Jag ska ta väl hand om henne här.” Frank var den förste att ta farväl. ”Glöm inte att skriva – om du får någon tid över mellan alla flotta middagar, dansaftnar och kärlekskranka beundrare!” Lily ger honom ett godmodigt slag på armen, drar honom sedan till sig och kramar honom hårt. ”Ta hand om mamma och pappa”, säger hon i örat på honom. rösten är märkligt tjock. « 18 »

En farofylld överfart  

Provläs ett stycke ur vår historiska spänningsroman.

En farofylld överfart  

Provläs ett stycke ur vår historiska spänningsroman.

Advertisement