Page 15

E N FA R O F YL L D Ö V E R FA RT

hon: ”Det är bara två år, kom ihåg det! Jag är tillbaka innan ni vet ordet av.” Båten är mycket högre än Lily har kunnat föreställa sig. De övre däcken är reserverade för förstaklasspassagerare, under dem finns turistklass och längst ner tvättstuga och hytter i tredje klass. F-däcket, där Lily har sin hytt i turistklass, är ett enda myller av trånga korridorer och hon och de andra i familjen måste fråga två olika stewarder om vägen innan de hittar hennes hytt. I den finns två våningskojer så nära varandra att en person i den ena skulle kunna sträcka ut handen och röra vid någon i den andra. Lily är nöjd över att hennes koffert redan är på plats, namnet står skrivet med stora bokstäver på sidan av den där den sticker ut under en av bäddarna. Två kvinnor finns redan i hytten, de sitter på de nedre slafarna. Lily gissar att den ena kan vara två-tre år yngre än hon själv, kanske tjugotvå eller tjugotre. Hon har ett runt, oförställt ansikte med blekblå ögon som är så vidöppna och ofokuserade att Lily misstänker att hon borde ha glasögon. Tanken att hon kanske har ett par någonstans i väskan men inte vill ta dem på sig, som en liten ansats av fåfänga, får Lilys hjärta att smälta. Det gäller inte hennes sällskap som verkar vara åtminstone tio år äldre, med ett snipigt leende och lång, vass haka. Den yngre kvinnan reser sig snabbt upp och avslöjar att hon är över medellängd trots att hon böjer ner huvudet som för att bli mindre. ”Är det du som är Lilian? Jag visste väl det, vi är bara tre i hytten. Åh, vad roligt att få träffa dig. Jag heter audrey, och det här är Ida. och det här måste vara din familj. australien! Kan ni begripa?” « 15 »

En farofylld överfart  

Provläs ett stycke ur vår historiska spänningsroman.

En farofylld överfart  

Provläs ett stycke ur vår historiska spänningsroman.

Advertisement