Page 14

RACHEL RHYS

”Du kommer att få sällskap, det är då ett som är säkert”, kommenterar hennes mamma med ögon som kikar åt alla håll under finaste linnehatten. ”Du kommer inte att ha tid att sakna någon.” Lily sticker sin arm under mammans och trycker den. ”Var inte fånig”, säger hon. Frank stirrar på ett par som står en bit till höger. Kvinnan lutar sig bakåt mot en träställning, mannen böjer sig över henne med händerna om hennes huvud och har ansiktet nedvänt så att en lock som slitit sig stryker mot hennes panna. De stirrar stint på varandra på bara någon decimeters avstånd, som om ingenting annat existerar och de varken hör alla skrällande ljud eller känner den fräna lukten av hav och salt och fett och olja och svett. Även på flera meters håll framstår det tydligt att kvinnan är mycket vacker. Den djupröda klänningen sitter som om den vore sydd på bara kroppen och de fylliga läpparna är målade i matchande färg, bländande mot det svarta, blanka håret. Han är lång och välbyggd, han har mustasch och en bortglömd cigarett glöder mellan hans fingrar. Trots att paret har stängt ute omvärlden blir Lily besvärad, som om hennes familj trängde sig på. ”Dra in korpgluggarna”, säger hon skarpt till sin bror, sedan ler hon för att visa att hon skojade. Lilys familj har besökspass för att kunna se till att hon kommer ombord ordentligt. Lily oroar sig för hur hennes far ska klara sig uppför den branta landgången, men han fattar ledstången, lägger vikten på den brukbara foten och tar sig fram på det viset. Först när han väl är uppe kan Lily andas ut. De blir äldre, tänker hon, och nu lämnar jag dem. En sur smak av skuld stiger upp inom henne och när de kommit upp på däck utbrister « 14 »

En farofylld överfart  

Provläs ett stycke ur vår historiska spänningsroman.

En farofylld överfart  

Provläs ett stycke ur vår historiska spänningsroman.

Advertisement