Page 1

Steven Spielberg Av: Farshid Seilatani


INNEHÅLLSFÖRTECKNING 3. En legend föds 6. Långfilmseran 70-talet 9. 80-talet inleds 12. Medelålder & risktagande 15. Den magiska länken 18. Mirakelåret 22. Resten av 90-talet 25. 2000-talet


Maj 2004 STEVEN SPIELBERG Författare: Farshid Seilatani

Del 1 - En legend föds

Steven Spielberg har gjort några av de mest populära filmerna i historien. Från fantastiska sagovärldar för vuxna, charmerande äventyr för barn till skrämmande realistiska historiska dramer för alla. Han har i stort sett provat på alla genre som finns, antingen som renrasig eller som kombigenre. Men vilken sorts person krävs för att kunna resa sig till en så hög karriärställning och position i underhållningsindustrin? Vilken sorts barndom startade en sån fantasi hos en man som fortfarande förför oss med sitt oskyldiga verk och en obehaglig skräck som vilar under det? Han är Steven Spielberg och ända sen barndomen har han velat bli regissör. Från kortfilmerna innanför och utanför sovrummet till att bli en av historiens mest kreativa hjärnor världen känner till. Han följde upp sin dröm. Hur han förverkligade drömmarna och hur han blev den mäktigaste filmskaparen i historien är värt att berätta i en hel långfilm för sig. DE FÖRSTA ÅREN

Steven Allan Spielberg föddes i Cincinnati, Ohio i USA 18 december, 1946. Son till Arnold Spielberg. Arnold var flygvapnets radiooperatör under andra världskriget och hans fru var pianolärarinna. Efter krigstiden bytte Arnold jobb till dataingenjör. Familjen Spielberg har judisk bakgrund, nåt som senare satte sina spår på den unge Steven. Judarna var ju ett hett ämne under andra världskriget och just krig var ett ämne som fascinerade den unge Steven. Steven var hela tiden nära sin mammas passion för drama och konst samt sin pappas passion för teknologi. Enligt Arnold så var han väldigt nyfiken på allt som rörde sig runt omkring honom. 1949 när Steven var två och ett halvt år flyttade familjen Spielberg från Cincinnati till New Jersey. Där hade Arnold fått nytt jobb som dataingenjör. Som 5-åring såg Steven sin första film. Filmen heter The Greatest Show on Earth (1952) regisserad av Cecil B. DeMille. Steven imponerades av filmen och bilderna. Denna fascination kompletterades sedan efter att ha sett fantasy-filmer som The Lost World (1960). Dessa element om ufon, aliens och jätteödlor fångade hans intresse redan vid 5-6-årsåldern. Enligt mamman så var Steven en väldigt tystlåten pojke som för det mesta dolde sina känslor istället för att öppna sig. Han var ofta inne i sin egen värld och det mesta han var intresserad av var att hitta på underliga och emellanåt skrämmande historier att både underhålla och skrämma sin lilla syster och sina kompisar med. 3


Inte ens Steven själv vågade ana att detta till slut skulle leda någonstans. 1957 flyttade familjen igen denna gång till Arizona, en plats som Steven kallar för sitt första riktiga hem. Där skulle han bo de nästkommande sju åren. Pappa Arnold brukade filma med sin lilla super 8-kamera då och då och under familjens utflykter bad Steven ofta om att sköta kameran för att kunna filma utflyktsäventyren. De första experimenten med en filmkamera började runt den tiden. Steven gjorde alla möjliga grejer med kameran: animation genom att använda en liten docka, slow motion, fast motion, filma massa olika saker på olika sätt både hemma och i naturen. Dessa experiment och filmrullar kostade en slant men det var det värt. Den 7-faldigt Oscarbelönade Bridge on The River Kwai (1957) blev en stor inspiration för Steven då han vid 13 årsåldern bestämde sig att göra sin första krigsfilm Fighter Squad eller Battle Squad (1961). Där han kombinerade dokumenterade krigsbilder med inspelade bilder i ett gammalt flygplan. Det mästerliga bildspråket syns tydligt redan i denna första film. Steven skakar t.ex. kameran för att härma ett plan i rörelse osv. Denna film markerar uppföljning av andra kortfilmer under Stevens regi. Escape To Nowhere (1961) är också en andra-världskriget-historia som han berättar, denna gång i färg och något dyrare än den förra svartvita filmen. Steven Spielberg vinner sitt livs första pris för denna film. Teenage Cecil B Award för bästa ungdomsfilm och han får en liten men trevlig artikel i tidningen om denna film. Vid 16 års ålder tänker Steven större och gör sin första långfilm på smalfilm. Filmen heter Firelight (1964), ett sci-fi-drama där han använder ett flertal av sina bekanta och familjemedlemmar i filmen. Varje dag tvingar han sin mamma att handla saker från affären som han sedan ska använda under inspelningen. Firelight visar han sedan på en lokal biograf i sin stad den 24:e mars 1964. Biografen får Arnold hyra för en singelvisning under kvällen. Firelight kostar 600 dollar och får tillbaks sina pengar under den enda visningen den kvällen. Kort därefter funderar Steven verkligen på att ta en titt på drömfabriken från nära håll. Så fort han är ledig från skolan åker han till Los Angeles och Universal Studio där han så småningom träffar en studiomedlem. Den mannen förändrar Stevens framtid för alltid. Sommaren 1964 får han jobb på Universal Studio men detta jobb varar inte länge då familjen flyttar igen, denna gång till norra Kalifornien. Hösten samma år börjar Steven på en ny skola med få judiska elever. Han var utpekad och genomgick en svår period på grund av sin judiska bakgrund. Något som han själv har beskrivit som ”hell on earth”. Steven tog studenten i juni 1965 från skolan han hatade och det blev inte lättare av att uppleva en skilsmässa mellan sin pappa och mamma. Arnold lämnade familjen och flyttade till Los Angeles följande år. TV-PERIODEN Vietnamkriget var på väg och Steven försökte att hålla sig undan genom att söka till två olika filmskolor i Los Angeles. Han fick ett nej från båda skolorna. Han såg Universal Studio som sin enda chans och studiomedlemmen som hjälpt honom tidigare tog emot honom igen med välkomnande armar. Där fick Steven jobba som medhjälpare och assistent till olika regissörer. Precis i början av 70-talet blev Steven mycket svartsjuk på en kortfilm gjord av en viss George Lucas. Filmen heter THX 1138: 4EB (1970) och är en sci-fi-film. Lucas hade tidigare pluggat på en av filmskolorna som tackat nej till Steven. Deras vänskap utvecklades från den tiden och en ny generations unga regissörer var på väg förutom Steven själv, George Lucas, Martin Scorsese och Francis Ford Coppola. Den så kallade 70-talsvågen av regissörer som förändrade amerikansk filmindustri. 1968 skriver han kortfilmen Amblin som är någon sorts road movie; ett möte mellan en kille och en tjej ute i vildmarken och utvecklingen av deras originella relation innan de dagen därpå går skilda vägar. Steven skrev Amblin och regisserade den. Amblin blev hans biljett till Hollywood. Efter att Sid Sheinberg på Universal Studio sett Amblin skriver han ett sjuårskontrakt med Steven. Under 1968–1973 får Steven regissera flera avsnitt ur olika TV-serier. TV-debuten heter Night Gallery (1969) då den 22-årige Steven regisserar den 62-årige Hollywood legenden Joan Crawford. Ursprungligen var Betty Davis tänkt att spela men hon vägrade att jobba med en så ung regissör. 4


Duel (1971) ”How can he go so fast?” Efter flera år på TV försökte Steven att komma ur ramen och göra långfilmer. Till slut fick han klartecken våren 1971. Studion hade tidigare frågat huvudrollsinnehavaren Dennis Weaver om det var ok att använda en ung regissör till filmen. Studion kunde styrka att han är energisk och vet vad han gör trots att han inte gjort mycket tidigare. Skådisen går med på det och resultatet blir Inspelningen av TV-filmen Duel (1971). Här använder Steven en berättarteknik som kom att bli känd världen över senare på 70-talet. Han låter en bilförare jagas av en stor svart lastbil med en förare som inte går att se under hela filmen. Steven vann ett Grand Prize på Fantastic Filmfestival 1973 och filmen vann även en Emmy för sitt ljudarbete samt en Golden Globe-nominering för bästa TV-film 1971. Duel (1971) tog bara 16 dagar att spela in under en budget på 450,000 dollar. LÅNGFILMSERAN 70-TALET The Sugarland Express (1974) ”I want my baby back” Efter ännu mera TV-serier får Steven Spielberg äntligen klartecken till sin första riktiga bio-långfilm av Universal. Ännu en road movie med dramainslag som var inspirerad av ett tidningsurklipp Steven tidigare läste. Inspelningarna pågår mellan januari och mars 1973 under en budget på 3 miljoner dollar. Steven jobbar med den Oscarsbelönade Goldie Hawn och med John Williams för första gången. En vänskap som varar i mer än 30 år. Filmen öppnar i april 1974 till delade kritik, dock hyllas Steven som den nya lovande regissören men filmen drar inte in så mycket pengar som studion hoppats på. Ändå går den med vinst genom att tjäna 7,5 miljoner dollar i USA och totalt närmare 13 miljoner dollar i världen. Man var inte van att få se Goldie Hawn i en dramatisk roll och filmens chockerande slut gjorde inte saken lättare. Dock vann The Sugarland Express i Cannes för sitt manus och fick en WGA (Writers Guild Awards) nominering. Men Steven var besviken på sin Box Office-framgång och svor att detta aldrig mer skulle hända igen.

5


Del 2 - Långfilmseran 70-talet

Jaws (1975) ”You’re gonna need a bigger boat” Så kom då den film som för alltid förändrade Stevens filmkarriär. Den 28 årige Steven fick förtroende från Universal att få en högre budget för att kunna filma Jaws. Steven ville verkligen ha med Richard Dreyfuss i en av huvudrollerna, men till Spielbergs stora förvåning tackade Dreyfuss nej. Argumenten var att han hellre ser Jaws än spelar in den för det skulle vara så svårt att spela in. Men tillfälligheterna spelade in där och Dreyfuss kom tillbaks och bad om att få rollen. Filmen spelades in mellan maj till september 1974. Ursprungligen var det tänkt att spela in filmen på 55 dagar med en relativt låg budget men den legendariska inspelningen förlängdes till 159 dagar av slitjobb. 4,5 miljoner dollar budget höjdes till 10 miljoner som senare landade på 12 miljoner. Filmningarna började utan den stora mekaniska hajen då den fortfarande var under utveckling. Och när man väl fick hajen i vattnet så resulterade många tagningar med att hajen inte funkade som den skulle. Många omtagningar och faktumet att filmteamet faktiskt spelade in till havs gjorde inte saken lättare. Det är först i slutet av 90-talet Hollywood lärde sig att inte mixtra med havet och det var först efter filmen Waterworld (1995). Det är väldigt svårt att spela in på självaste location om det är en vattenfilm. Finns väldigt få regissörer som har gjort det och lyckats med det. Men jag kan bara komma på ett annat namn än Spielberg. Steven ville med den filmen visa sina mänskliga och normala karaktärer i högst onormala och extraordinära situationer vilket han lyckades väldigt bra med. I Jaws använde han sig av samma berättarteknik som i Duel. Hotet ska visas så lite som möjligt. Han lär publiken att fantisera själva. Det är inte förrän i slutscenerna som han låter sitt monster skina på duken. Som den store master of Suspence sa en gång i tiden: Ingenting är mer skrämmande än en stängd dörr. I Jaws får man svar på tal. Steven berättade den historien med stor passion och ett mästerligt bildspråk. Subjektiva bilder och kameraåkningar blev populärare än nånsin. Observera att Stadycam inte blev känt förrän året därpå i och med den första Rocky filmen. Den legendariska inspelningen var ingen dans på rosor. Studion undrade ofta när allt skulle bli klart. Steven hade inga svar att komma med. Han brukade säga: ”jag vet inte, jag vet inte när vi ska bli klara”. Ett tag trodde han t o m att han skulle få sparken och att Jaws skulle bli hans stora flopp som gräver hela karriären för gott. Till slut var man klar med filmningen och 20 juni, 1975 öppnade Jaws i USA och senare i världen till bra kritik och fantastisk bra publiktillströmning. Den tjänade in närmare 460 miljoner dollar i världen och gjorde Steven Spielberg till miljonär men viktigast av allt till en respekterad filmregissör redan vid 28 års åldern. 6


Den dynamiska filmklippningen av Verna Fields och klassiska filmmusiken av John Williams samt ljudarbetet vann Oscar. Filmen blev nominerad till 1975 års bästa film men som slogs av Gökboet. Steven själv blev utan nominering och det skulle inte vara den sista gången. Det var med Jaws som uttrycket ”Blockbuster” kom till och Jaws blev då historiens mest framgångsrika film dittills. Även uttrycket ”Event movies” inleddes i och med Spielbergs Jaws. Close Encounters of the Third Kind (1977) ”Have you recently had a close encounter?” 1976 var Steven Spielberg världens hetaste regissör och allas ögon var riktade mot honom och hans nästa drag. När Steven var 5-6 år väcktes han en natt av pappa Arnold för att se nåt på himlen. Det var underliga saker som rörde sig på himlen och senare förklarade man att dessa var Ufon. Det kan ha haft nåt med Aria 51 att göra på den tiden. Enligt Steven själv så var den incidenten som en första presentation av nåt från en annan värld. Steven bestämde sig att väcka barndomsbilderna och visa de på film. Egentligen var detta en total utveckling av hans första långfilm Firelight (1964) som handlade om just dessa incidenter. Om ett Alien besök från yttre rymden. Resultatet kring tankarna och utvecklingen blev ett manus som Steven själv skrev som han kallade för Close Encounters of the Third Kind. Den regisserade han själv också. Det var ett högst personligt projekt under en tid då Sci-Fi genren var för riskabelt i Hollywood. Colombia Pictures hostade upp pengarna som närmare bestämt var 20 miljoner dollar. Stevens dyraste projekt dittills. Men precis som i Jaws stötte man på problem under inspelningen. Ett tag ville studion lägga ner projektet för någon hade tydligen fått för sig att filmen skulle floppa stort. Steven blev förbannad över detta beslut och med några möten och lite snack runt omkring fick han fortsätta jobba. Men under efterarbetet var det dags för nästa hinder från studion igen. Colombia var inte villiga att betala specialeffekterna för de tyckte det kostade för mycket. Då satsade Steven av sina egna pengar för att komplettera effekterna. Filmen blev äntligen klar och öppnade i november 1977 till bra kritik och ännu bättre publiksiffror. Närkontakt av tredje graden som filmen heter på svenska tjänade in 270 miljoner dollar i världen. Alltså andra raka succén för Spielberg när det gäller biofilmer. Oscarsgalan hyllade filmen med hela nio nomineringar. Den vann för bästa foto och ljudeffekter. Steven själv fick sin första Oscarnominering för bästa regissör men förlorade mot Woody Allen. Close Encounters of the Third Kind är en av Stevens mest personliga filmer under hela karriären. Om en normal man med extraordinär vision, om en sympatisk mor och en vilsen och oskyldig pojke. Bildspråket är väldigt bra och här hittar man stunder från hans barndoms historier och minnen. T ex brukade han skrämma sin lilla syster med historier om månen som blir stor och kommer utanför hennes sovrum för att kidnappa henne. En klassisk bild där pojken i filmen öppnar köksdörren och släpper in ett starkt sken, kommer därifrån. Men Steven själv ser på filmen på ett annat sätt idag. Han tycker att Close Encounters of the Third Kind är en naiv film med blind optimism och nu när han tittar tillbaks på den ser han vilken sorts människa han var under den tiden och jämför den med vilken sorts människa han är idag. Man måste inte vara en Nasa forskare för att förstå detta själv. Stevens senare verk är mycket annorlunda än vad de brukade vara. Close Encounters of the Third Kind och kompisen George Lucas Sci-Fi saga Star Wars (1977) var två mäktiga bevis på att Sci-Fi genren återigen levde i filmvärlden. Senast någon regissör gjort en vettig film i den genren var ju 9 år tidigare d v s 1968. Två år senare klippte Steven om Close Encounters of the Third Kind och gjorde filmhistoria med att släppa en ”Special Edition” på den. Denna bedrift banade vägen för en rad regissörer att göra ”Special Editions” på sina egna historier.

7


1941 (1979) ”If there’s one thing I can’t stand seeing, it’s Americans fighting Americans” Under 1978 var Steven en mycket upptagen 32 åring. Många brukade komma fram till honom med olika projekt, frågor, påstående osv. Han var nästan rädd för folk och försökte ta avstånd på grund av trycket han hade på sig. Det var under den tiden som han träffade sin första fru (Amy Irving). Steven hjälpte fram unga filmskapare och bland de fanns Robert (Forrest Gump, Dold Under Ytan, Cast Away) Zemeckis. Steven medproducerade Zemeckis film ”I wanna Hold Your Hand (1978)”. Ur den filmen växte ännu en långvarig vänskap som snabbt resulterade i en långfilm som heter 1941. 35 miljoner dollar gav både Universal och Colombia till projektet som tog nästan 7 månader att spela in. Zemeckis skrev manus och Spielberg regisserade. 1941 är Stevens hittills första och enda renodlade komedi. Efter den satsade han aldrig mer på en komedi igen. Det finns många anledningar till detta. Steven sa i efterhand att han inte hade den visionen som krävdes för att göra en rolig komedi. Det förstördes, det exploderades, det sköts och man kallade filmen för ”it’s a Mad, Mad, Mad world”. Detta var en film som direkt eller indirekt vände sig mot självaste Amerika. På slutet vinner t o m japanerna. 1941 är en lika ovanlig krigsfilm som oförutsägbar komedi. Trots några stora skådisnamn uteblev de majestätiska framgångarna som Steven fick med Jaws och Close Encounters of the Third Kind. 1941 fick ganska dålig kritik men tjänade dock in sina pengar och lite utöver det. Närmare bestämt 90 miljoner i världen. Steven skulle bara bli glad om Universal och Colombia fick sina 35 miljoner tillbaks. Filmen gav inte mersmak och blev hans absolut dyraste film dittills. 1979 blir ett tufft år för Steven just på grund av ”1941” men också för att han får personliga problem. Amy Irving lämnar honom under den tiden. Steven är nu ekonomisk ansvarig och kreativt bankrutt.

8


Del 3 - 80-talet inleds

RAIDERS OF THE LOST ARK (1981) “Snakes. Why’d it have to be snakes?” I slutet av 70-talet försökte Steven att länka sig till ett Bond-projekt. Han ville verkligen regissera en bondfilm När George Lucas i maj 1977 berättade om ett manus han hade som handlade om en arkeolog och som skulle vara bättre än en bondrulle. George Lucas hade några år tidigare skrivit denna historia men inte haft tid eller möjlighet att göra den. Nu tyckte han att tiden var inne och ville producera den om Steven hade lust att regissera den. Lucas behövde ingen större övertalningsförmåga för att få Steven att filma hans manus. Med tanke på vad som hände efter Stevens senaste film ”1941” skulle det nya manuset bli en räddning för honom. Filmen heter ”Raiders of the Lost Ark” och filmas juni – september 1980. Ett action-äventyr som skulle vara underhållande för publiken. Filmen skulle spelas in på olika ställen både i och utanför USA. Filmteamet skulle flytta till både Frankrike, Tunisien och England för att spela in. Detta betyder pengar och mer pengar. Men det fanns ett problem. ”1941” kostade hela 35 miljoner dollar och var ett högriskprojekt i efterhand. Paramount som skulle hosta upp pengarna till detta projekt var naturligtvis oroliga. Lucas och Steven fick övertala dem att de skulle göra en bra film med mycket mindre pengar än vad ”1941” fick i finansiering. Man nöjde sig med 20 miljoner denna gång. Alltså lika mycket som ”Close Encounters of the Third Kind” kostade. Steven ville förnya och uppdatera B-filmseran under 40-talet och föra över gammal berättarteknik och anda till sin nya film fast i en modernare ram. Inget som han pratade högt om utan han bara gjorde det. Han satsade mycket på att bevara B-filmskänslan genom att använda gamla filmtricks och hederliga stuntscener istället för en massa specialeffekter som ändå fanns på den tiden. Detta visade sig bli ett lyckokast. Förstahandsvalet att spela huvudkaraktären Indiana Jones var Tom Selleck. Men som bekant kunde inte han komma ifrån sitt TV-kontrakt i tid så han fick se rollen flyga förbi honom som en fågel. Fågeln landade sen på Harrison Fords axlar. Ford fick läsa manus och tackade direkt ja. Harrison Ford hade ju redan jobbat med George Lucas några gånger förut som i ”Star Wars EP IV” och ”V” samt i ”American Graffiti” (1973). Denna gång berättade Steven sin historia med stor vision och hjärta samt på en skyhög underhållningsnivå. Han fångade sin publik redan i de första scenerna då den stora stenen trillar ner och rullar efter Indiana Jones. Redan där är man såld på filmen. Action-äventyr av högsta kaliber med helhärlig musik från John Williams igen. ”Raiders of the Lost Ark” får hela nio oscarnomineringar. Steven får sin andra nominering som bästa regissör men förlorar igen denna gång mot Warren Beatty. Indiana Jones-filmen blir även nominerad för 1981 års bästa film men förlorar mot ”Chariots of Fire” (1981). I början av 80-talet var akademin inte mogen att 9


belöna genrefilmer som bästa film. Det fick bli ett drama nästan varje år. Men som bekant skrevs historia även på den fronten under galan 2004. ”Raiders of the Lost Ark” vann dock 5 Oscar för scenografi, specialeffekter, ljud, ljudeffekter och filmklippning av Michael Khan. ”Raiders of the Lost Ark” spelade in över 360 miljoner dollar och blev en gigantsuccé i världen. Steven var tillbaks på topp igen. E.T. THE EXTRA TERRESTRIAL (1982) “E.T. phone home” Efter en stark inledning på 80-talet med ”Raiders of the Lost Ark” valde Steven att göra ett mindre projekt. Universal var hans nästa finansiär i samarbete med Stevens eget Amblin Entertainment. Det fick bli en film med relativt lågbudget som bara kostade 10 miljoner dollar. Hälften av den senaste filmens budget. E.T. spelades in enbart i Kalifornien och den handlar om en vilsen pojke mitt i ett familjeproblem. Ämnet skilsmässa i film hade ett par år tidigare berättats väldigt vackert i den oscarsbelönade ”Kramer vs Kramer”. Detta ämne tas upp i ”E.T.” samtidigt som Steven berättar om ännu ett möte med en rymdfigur. En figur som kom att älskas världen över. Barnskådisarna Henry Thomas och Drew Barrymore handplockades för att gestalta barnen i filmen. Kathleen Kennedy samarbetar med Steven för första gången genom att producera filmen och detta var ännu en vänskap som varar än idag. Hon har sen dess producerat så gott som alla Spielberg filmer genom åren. Manusförfattaren Melissa Mathison var Harrison Fords förra fru. Ford själv hade en mikroskop roll i filmen men den klippte Steven bort eftersom han tyckte Fords kända ansikte skulle leda bort publikens ögon från huvudkaraktärerna. En historia berättad med hjärta och vision av Steven. Den innehåller lysande bildspråk som vanligt och Steven valde att spela in hela filmen i kronologisk ordning för att få ut de rätta känslorna från sina skådespelare. Sista scenen där man tar farväl av ”E.T.” gav sanna reaktioner från skådisarna (speciellt barnen) just på grund av denna inspelningstaktik. Steven berättar större delen av historien genom barnens synvinkel vilket gör att filmen blir ännu mer trovärdig. ”E.T. The Extra Terrestrial” spelas in mellan september och december 1981 och öppnar i juni 1982 till mycket bra kritik innan den blir publikens film världen över. ”Jaws” höll inte längre rekordet som den största kassasuccén i världen efter att ”E.T.” såg dagens ljus. Spielbergs ”E.T.” tjänade över 700 miljoner dollar runt om globen och blev den största succén genom tiderna. Åtminstone fram till den tidpunkten på Stevens karriär. ”E.T.” var Stevens mest personliga film dittills i och med att han själv genomgick sina föräldrars skilsmässa och att han på sätt och vis VAR Elliot (Henry Thomas karaktär i filmen). Just det här med föräldrarnas skilsmässa var ett hårt slag för Steven och än idag kallar han denna incident som en av två verkliga katastrofer i sitt liv. Berättelsen vann även oscarakademins hjärta men inte tillräckligt mycket som den borde ha gjort. ”E.T.” är Stevens tredje film som får nio nomineringar bl a för bästa film 1982 och ännu en nominering för Steven själv som bästa regissör. Men även denna gång får han vända hem tomhänt. Han förlorar mot Richard Attenborough och ”E.T.” förlorar mot ”Gandhi”. Dock vann ”E.T. The Extra Terrestrial” 4 oscar för ljud, ljudeffekter, specialeffekter samt John Williams klassiska filmmusik. Steven har genom sin karriär även producerat en hel del filmer. Samma år som han gav oss ”E.T.” producerade han ännu en klassiker som heter ”Poltergeist”, Regisserad av Tobe Hooper. Det lär ha varit vissa problem på fronten under denna inspelning som varade mellan maj och augusti 1981. Alltså precis innan Steven började att filma ”E.T.” Tobe Hooper och Steven hamnade i en konflikt om vissa beslut under filmningen och det gjorde att Steven själv lär ha regisserat vissa delar av Poltergeist. Den skrev han själv också. Sen dess har Steven inte jobbat någon mer gång med Hooper. Men Poltergeist blev en 80-talsklassiker som kostade lika mycket som E.T. och som fick två uppföljare, men Steven har inget med uppföljarna att göra. Efter framgångarna med E.T. och nu vid 35 års ålder var Steven Spielberg den mäktigaste regissören i Hol10


lywood, men inte utan konsekvenser. Skådespelaren Vic Morrow och två andra skådisar dog under inspelningen av Spielberg-producerade filmen ”Twilight Zone: The Movie” (1983). En olycka orsakade denna incident då effektmakarna kraschlandade en helikopter under inspelningen. Steven anklagades för denna händelse men sen togs anklagelserna bort då han inte på något sätt var involverad i tragedin. Enligt Steven själv så har jätteframgångarna med ”E.T.” och tragedin med ”Twilight Zone: The Movie gett honom en mix av det goda och det onda. En mix av känslor som fick honom att växa upp lite mer.

11


Del 4 - Medelålder & risktagande

INDIANA JONES AND THE TEMPLE OF DOOM (1984) “Nothing shocks me. I’m a scientist” I maj 1983 är det dags för nästa inspelning och då gör Steven sitt livs första uppföljare. Efter det smala högst personliga projektet ”E.T.” går Steven tillbaka till Indiana Jones värld och filmar George Lucas story för andra gången. En förföljare på ”Raiders of the Lost Ark”. Steven behövde en ny leading lady i sin nya film och provspela fick den unga texas-födda skådespelerskan Kate Capshaw göra. Hon var egentligen inte intresserad av rollen. Det hon var intresserad av var Steven Spielberg. Kate fick rollen men inte Steven. Det var nämligen Amy Irving som återigen kom tillbaks in i Stevens liv. Värt att notera är att Sharon Stone var ett av de första alternativen att spela den kvinnliga huvudrollen innan Capshaw kom in i bilden. Den långa inspelningen varade ända fram till november samma år. Steven spelade in det mesta i Kalifornien men också i Kina och Sri Lanka som ska föreställa Indien i filmen. George Lucas står som producent igen. Man fick en högre budget (28 miljoner) än första filmen i serien för detta skulle ganska säkert bli en lika stor succé som originalet tyckte man. ”Indiana Jones and the Temple of Doom” drog in över 330 miljoner dollar i världen plus att den fick en oscar för bästa specialeffekter. Men även denna framgång blev inte utan konsekvenser. Filmen uppfattades som för våldsam för barnfamiljer och fick därmed som första film i historien en 13-års gräns i USA. Steven erkände senare själv att han gick för långt. Under samma år d v s 1983 medproducerade Steven filmen ”GREMLINS” (1984) som även den fick PG-13 och även den blev en jättesuccé. THE COLOR PURPLE (1985) ”I think it pisses God off when you walk by the color purple in a field and don’t notice it” Efter framgångarna med andra Indy filmen och ”Gremlins” var Steven mer upptagen än någonsin. Han producerade ”Young Sherlock Holmes” (1985) under 1984 innan han producerade en av cinemas moderna klassiker ”Tillbaka Till Framtiden” (1985) som var Stevens tredje samarbete med Robert Zemeckis. Samtidigt medproducerade Steven även The ”Goonies” (1985) som han själv skrev storyn till, samt producerade en del för TV samma år. Nu vid 37 års ålder och efter jätteframgångarna med de tre senaste filmer han regisserat, dess konsekvenser samt dödsolyckan två år tidigare, gjorde att Steven ändrade ton i sitt skapande. Han ville nu göra sitt första renodlade drama. Ett mänskligt drama om en afrikansk-amerikansk kvinnas liv med Oprah Winfrey i sin 12


debutroll och Whoopi Goldbergs genombrottsroll. Även Danny Glover är med. Enligt vissa så ska inte en sådan historia berättas av en vit manlig regissör, men Steven hade aldrig tidigare varit så avslappnad under en inspelning som denna. Han läste boken och bestämde sig att filma den för han såg detta projekt som en utmaning. Alla tvivel om att han inte kunde ge bra personregi till sina skådisar försvann i och med detta projekt. Han gav inte bara väldigt bra personregi utan visste även vad som funkade för varje individuell skådis. Oprah var ju debutant och trodde ofta att hon skulle få sparken eftersom hon var så osäker på sig själv och sitt spel, men Steven gick runt det och lät henne istället improvisera mer än alla andra för han tyckte det passade henne mer. Och han fick resultat också. Oprah gav en insats som t o m hon själv inte trodde var möjligt. Detta var specialeffekter av andra slag än dem Steven jobbat med i åratal. Detta var känsloladdade mänskliga relationer. ”The Color Purple” fick blandad kritik eftersom vissa tyckte att Steven var för sentimental i denna film. Men den blev en stor succé och drog in över 140 miljoner dollar i världen med sin 15 miljoners budget. Även de andra filmerna Steven producerade var stora succéer. The ”Goonies” spelade in över 60 miljoner och ”Tillbaka till Framtiden” runt 350 miljoner dollar med sin 19 miljoners budget. Steven bevisade ett och annat för sig själv under 1984-85. Han kunde inte bara regissera Sci-Fi som ”Närkontakt av Tredje graden” eller äventyr som Indiana Jones eller snälla personliga familjefilmer som ”E.T.” eller skräckfilm av högsta kaliber som ”Jaws”. ”The Color Purple” blev en vändpunkt i Stevens enastående karriär. Han var nu en bra drama regissör som även kunde ge bra personregi till sina skådisar och få ut det yttersta ifrån dem. Vid det laget kunde ju Steven göra vilken film han ville men eftersom han är väldigt kreativ så vill han hela tiden utvecklas och lära sig nya saker om hantverket och få berätta historier som HAN kände var intressanta, samtidigt som han producerar genrefilm av högsta klass som resulterar i stora framgångar både ekonomiskt och kreativt. ”Tillbaka till framtiden” fick 4 oscarnomineringar och 1 oscar för bästa ljudeffekter och att The Color Purple fick hela 11 nomineringar bl a för bästa film 1985 och bästa kvinnliga huvudroll och biroll för Goldberg och Winfrey, men Akademin förbisåg Steven genom att inte ens nominera honom för bästa regissör och detta blev ett slag i ansiktet på Steven. Hur kan en film få 11 nomineringar utan att regissören är med och hyllas som alla andra? Hur som helst vann Sydney Pollack för bästa regi och hans film ”Out of Africa” (1985) vann bästa film. Känsloladdat var ordet. I juni 1985, mitt under den nya inriktningen av karriären blev Steven pappa för första gången och fem månader senare gifte han sig med sin Amy Irving. I likhet med vissa av hans filminspelningar visade sig dock familjelivet inte vara någon dans på rosor. Det var inte sista gången Steven berättade en mänsklig historia där drama står i förgrunden. EMPIRE of the SUN (1987) ”I can’t remember what my parents look like” Det finns egentligen inte så mycket man kan säga om ”Empire of the Sun” förutom att presentera den som Stevens medelålders krisprojekt. Han började spela in den när han var 40 år. Han ville berätta en krigshistoria som han i sin ungdom spelat in med 8 mm kamera. Nu fick han 38 miljoner för att skapa sitt nya verk. Detta är inte ett av hans mest personliga projekt och det är ingen slump att det kom just när han var 40 år. Filmen är speciell och vackert plåtad. Den tjänade bara in 66 miljoner, vilket med Stevens mått inte är speciellt mycket. Publiken hade helt enkelt förväntat sig något annat av honom. De krävde nästan att han skulle göra enorma underhållningsfilmer som förr i tiden. Är Spielbergs namn länkat till en film som han dessutom regisserat vill publiken se underhållning och effekter. Han var inte längre en pojke som inte kunde växa upp, han var en pojke som för publiken inte FICK växa upp. Just med tanke på denna faktor hade Steven problem med att komma ur den enorma skuggan han själv skapat. Trots ”The Color Purple” fanns risken att han hade blivit något av en fackregissör som bara har en sorts ton i sina filmer, d v s antingen söta Sci-Fi sagor eller underhållande äventyr. Men publiken och kritiker borde ha vetat bättre. ”The Color Purple” och ”Empire of the 13


Sun” var beviset på Stevens vidare-utveckling som kreativ filmskapare. Men allt runtom kring påverkar en konstnär och dennes verk. Vare sig det är ålder, personliga problem eller annat. Kritikerna gillade inte ”Empire of the Sun” och de verkade vara överens med publiken om det också. Detta trots att filmen gick med vinst ekonomiskt. och t o m fick 6 oscarnomineringar dock utan att vinna nåt. Under 87-88 medproducerade han några andra projekt, ett av dem kom att bli en modern klassikern. Filmen ”Who Framed Roger Rabbit” (1988) och är regisserad av kompisen Robert Zemeckis som tidigare jobbade med Steven under ”Tillbaka till Framtiden”. Att blanda en tecknad värld med riktiga skådisar var naturligtvis gjort flera gånger förut, men inte till den grad som ”Roger Rabbit”. Något av revolution kan man säga. Men det krävdes en hel del pengar för att förverkliga projektet. Så mycket som 70 miljoner dollar, alltså det dyraste projektet Steven varit inblandad i fram till den tidpunkten. Men den var tillräckligt bra och underhållande för att bli en jättesuccé i världen och drog in närmare 350 miljoner. Dessutom vann 3 Oscar för bästa ljudeffekter, specialeffekter och filmklippning utav 6 nomineringar. Precis som ”Amblin” var Stevens biljett till Hollywood, ”Duel” hans biljett till bioformatet, ”Jaws” hans världsgenombrott så var ”The Color Purple” hans bekräftelse på en nyfunnen linje i filmskapandet. Efter ”Empire of the Sun” blev det mycket intressant att se vilket projekt han skulle komma att ge sig på därnäst som regissör. ”Roger Rabbit” bekräftade att han inte släppt sitt magiska filmskapande när det gäller genrefilm, d v s annat än filmer med drama i förgrunden. Eller skulle det bli ännu ett medelålders-krisprojekt? Att tänka antingen eller kunde dock inte vara mer fel. 1989 blir ett både kreativt, underhållande och dramatiskt år för Steven. Lite av varje kan man säga och detta var bara början på den långa resan att hitta en länk mellan att vara en liten pojke och att också kunna vara en vuxen man. Vid den tidpunkten är den magiska länken inte nådd men de kommande projekten styrker att Steven var på rätt väg att nå den. Någonting som bara ytterst få regissörer lyckats med.

14


Del 5 - Den magiska länken

INDIANA JONES AND THE LAST CRUSADE (1989) “Don’t call me Junior” I början av 1988 var Steven länkad till ”Rain Man” (1988). Det var tänkt att han skulle ha regisserat den. Men ”Rain Man” är i högsta grad ett relationsdrama, och med tanke på att Steven redan gjorde två dramabetonade filmer så beslutade han sig att istället satsa på underhållning igen. Frågan om vad hans nästa steg skulle bli besvarades. Steven satte igång inspelningen av ”Indiana Jones and the Last Crusade” i maj 1988, samtidigt som Barry Levinson började spela in ”Rain Man”. ”Rain Man” gick senare och vann 4 Oscar i de tyngsta kategorierna året därpå och den tredje Indiana Jones-filmen blev också en enorm succé, nåt som inte hade hänt sedan den andra filmen i trilogin. Men det viktigaste är att denna Indy-film är den personligaste i serien, för här träffar Indy sin far som får vara med på Indys äventyr. Filmen berättar om deras relation och om konflikten de har, samt om hur de på slutet blir ett riktigt team. Men vem skulle spela Indiana Jones pappa? Enligt Steven själv kunde mannen som har en sådan äventyrslysten son bara vara James Bond. I slutet av 70-talet ville Steven så gärna regissera en Bondfilm och här fick han nämligen tillfälle att jobba med original James Bond (Sean Connery). Mästerligt val av skådis till pappa Jones. Steven utgick från relationen med sin egen far (Arnold). Det var ungefär vid denna tid som Steven började få mer kontakt med Arnold igen. Så på så sätt var Indy 3 mest personlig av de tre filmerna men annars är den mycket underhållande som ett slut på en trilogi. Trodde vi! T o m Steven själv sa adjö till Indiana Jones efter ”Last Crusade”, men när en film tjänar in närmare 500 miljoner dollar på sin 48-miljoners budget så är det ganska nära till hands att serien fortsätter med ännu ett kapitel. Men det kommer vi till lite senare. ”Indiana Jones and the Last Crusade” både kostade mer än de andra filmerna i serien och drog in mer än dem också. Nu var det bara ”E.T.” som hade dragit in mest pengar i historien av de filmer som Steven regisserat. Framgången med Indy 3 bevisade att Steven även efter att ha fyllt 42 år, fortfarande kunde göra dundersuccé och det var ju det som den stora skaran av hans världspublik ville ha. Men han hade redan markerat med ”The Color Purple” och ”Empire of the Sun” att han kunde mycket väl gå tillbaks till att berätta en dramahistoria igen. Det var bara det att folk inte var mogna för det än. Men vid den tidpunkten var det inte så långt kvar. Tredje samarbetet med George Lucas kompletterades och Indy 3 öppnade ett år efter sin inspelningsstart d v s i maj 1989. Redan i februari stod Steven som producent igen till Robert Zemeckis andra ”Tillbaka till 15


framtiden” film. Inspelningarna slutade i juni samma år och Steven markerade sitt femte samarbete med Zemeckis. Inblandad i två succéer i rad igen då ”Indiana Jones” 3 också vann 1 Oscar. Samma år spelar Steven in ”Always” (1989) som öppnar i december 1989. Den filmen har inte jag sett än, därför kan inte jag kommentera den förutom att Steven jobbade med Richard Dreyffus för tredje gången och för första gången sen ”Närkontakt av den tredje graden” 12 år tidigare. Denna var en nyinspelning av ett gammalt krigs fantasy. Kostade runt 30 miljoner och drog in 77 miljoner. Dittills hade ”The Color Purple” visat sig som Stevens mest lönsamma drama. Bara en film utav tre. Nog för att de fortfarande gick med vinst men publiken ville som sagt annat. ”The color purple”, ”Empire of the Sun” och, ”Always” var högriskprojekt med tanke på Stevens meritlista. Det var starkt av honom att riskera karriären med dessa tre mera independentfilmer än att bara köra på och göra underhållning hela vägen. I april 1989 och under inspelningen av ”Tillbaka till framtiden II” hade Steven en kris i sitt privatliv. Han och Amy Irving skilde sig efter fyra års äktenskap och detta sa Steven var den andra katastrofen i hans liv. Den första var hans egna föräldrars skilsmässa. Men i juni samma år träffade han ett bekant ansikte. Kate Capshaw hade (som jag nämnde i del 4) förlorat Steven till Amy 6 år tidigare men nu var det andra tider. De träffades, de blev kära, de fick sitt första (Stevens andra) barn året därpå och de gifte sig i oktober 1991. Paret har hittills 6 barn tillsammans utöver Stevens äldsta son Max som föddes 1985. Mellan augusti – december 1989 producerade Steven den sista Tillbaka till framtiden-filmen, återigen under Zemeckis regi. Samarbetet Spielberg/Zemeckis blev ännu en succé och trilogin kompletterades i maj 1990. På mindre än 10 år hade Steven framställt inte en utan två trilogier både som regissör och som producent. Samtliga 6 filmerna räknas idag som moderna klassiker. De är äventyr av högsta klass. HOOK (1991) ”Don’t try to stop me this time, Smee. Don’t you dare try to stop me this time, Smee, try to stop me” Han fick 70 miljoner dollar för att filma och regissera sin nästa film. Detta projekt är den ultimata länken mellan två världar. Det var i och med denna film som Steven symboliskt sett fick ett pass att röra sig i två olika världar och hålla den balansen som krävs för en konstnär och filmskapare. Filmen heter ”Hook”. En underskattad film som ironiskt handlar om en man som var en pojke som inte kunde bli äldre men som till sist hittade balansen mellan barnvärlden (Neverland) och vuxenlivet. Berättelsen om Peter Pan. Steven VAR Peter Pan på sätt och vis. Hans karriär vid den tidpunkten och han själv som både familjefar och filmskapare. Inget projekt kunde vara mer passande än just ”Hook”. Sedan 1988 när han tackade nej till ”Rain Man” ville han så gärna jobba med Dustin Hoffman. Nu fick han chansen genom att rollätta Hoffman som Kapten Hook. Steven fick även jobba med kompisen Robin Williams som gjorde en bra insats som Peter Pan. Ett äventyr som varken liknade ”Tillbaka till framtiden” eller ”Indiana Jones”, mest lik var den ”E.T.” om man nu ska jämföra. Lik i tonen och ändå ganska olik på så sätt att E.T. var en personlig film som hade ganska allvarlig ton under ytan. Med ”Hook” ville han visa en glittrande värld långt bort där barn är alltid barn utan att växa upp. Slutligen vill filmen tala om att även som vuxen bör man ha barnasinnet kvar. ”Man slutar inte vara barn för att man blir vuxen, man blir vuxen för att man slutar vara barn” funkar alldeles perfekt i denna film. Det är det huvudsakliga budskapet. Berättat med glimten i ögat och med passion. Inspelningarna pågår mellan februari och maj 1991 i Kalifornien och den öppnar i december samma år. ”Hook” blir ännu en succé i Stevens regi och den drar in närmare 290 miljoner dollar runtom klotet. Den resulterar även i 5 Oscarnomineringar och en välförtjänt Golden Globe nominering för Dustin Hoffman som bästa manliga huvudroll. Men det var ju nästan vattentätt på galorna det året med filmer som Terminator 2, När lammen tystnar, Bugsy, JFK, Skönheten och Odjuret, Thelma & Louise, Backdraft och Robin Hood i spetsen. 1991 bjöd på ett otroligt bra och spännande filmår precis som de kommande tre åren under 90-talet. Efter inspelningen av ”Hook” var Steven även inblandad som medproducent i kompisen Martin Scorseses lysande remake ”Cape Fear” (1991).

16


Vad Steven Spielberg hade åstadkommit i filmbranschen till den tidpunkten är alltid värt att titta tillbaka på. Men vad han till slut åstadkom var att hitta den ytterst viktiga och nödvändiga balansen i sitt skapande att behärska alla sorters berättartekniker och taktiker som resulterar i oförglömliga filmresor. Fantastiska filmresor hade han gett oss många gånger om vid den tidpunkten redan. Men den funna biljetten att kunna zappa sig fram och tillbaks med, mellan helt olika genre och vilja berätta en historia lik ingen annan var det som han åstadkom till slut. Lik sin första biljett in till drömfabriken för många år sedan med kortfilmen ”Amblin”. Men betydligt större utmaningar och risktagande när det gäller karriärval stod bara runt hörnet. Helt oväntade vändningar som inte ens Steven kunde fantisera om.

17


Del 6 - Mirakelåret

Mirakelåret 1993 är värt att berätta om i ett helt kapitel för sig, men inte utan att gå tillbaks ett par år och få reda på vad som gjorde 1993 till ett mirakelår för Steven Spielberg. Var kom gnistan till miraklet ifrån? Hade inte Steven redan haft en tillräcklig storartad karriär? Vad kan man egentligen vänta sig förutom ännu en succé i bästa fall? Jo, bra kan alltid bli ännu bättre och ännu bättre kan med de rätta tagen bli bäst. Sedan 1982 hade Steven rättigheterna till Thomas Keneallys bok ”Schindlers List” som handlar om Oskar Schindler som räddar minst 1100 judeliv under andra världskriget. Denna historia var mycket tilltalande för Steven då han själv har judisk bakgrund. Men av någon anledning ville han inte göra en filmatisering av boken vid den tidpunkten. Både pappa Arnold och hans andra familjemedlemmar brukade fråga honom om när han tänker göra ”Schindlers” List och Steven brukade svara med att han inte var redo än. Nu efter närmare 10 år kunde det bli aktuellt, för det tog så lång tid för Steven att bearbeta denna historia och ha en klarbild om koncentrationslägren och andra hemska tragedier som hände under andra världskriget. Och först nu kunde Steven vid 44 års ålder känna sig säker på att göra en bra film av boken för nu hade han den erfarenhet och styrka som krävs att filmatisera ”Schindlers List”. Universalschefen Sid Sheinberg som gav Steven ett 7 årigt TV kontrakt 1968 behöll boken samtidigt som han hade Steven som förstahandsval att filma boken. Efter nästan 10 år meddelade Steven Universal att han nu kände sig redo men precis under den tiden hade han ett samtal med författaren Michael Crichton. Crichton berättade att han skriver en historia om dinosaurier och DNA osv. Plötsligt blir Steven nyfiken och vill höra mer. Hela grunden till ”Jurassic Park” börjar därifrån. Steven pratar med Sid Sheinberg om detta. Sid lovar honom finansiering till ”Jurassic Park” och till ”Schindlers List” under förutsättningen att Steven filmar Jurassic först..Så kan jag lägga fram den 3 åriga processen som Steven gick igenom som senare ledde till det nu berömda uttrycket ”Spielbergs miracle year”. Han och Universal beslutade att först filma ”Jurassic Park”. Steven bröt ner stora delar av Michael Crichtons bok i bildmanussekvenser. Sekvenser som han trodde skulle bli bra på film. Bildmanus är en konst som Steven slavisk använder under nästan alla sina filmer. Det lär till exempel inte ha filmats så många extrabilder på plats under inspelningen av samtliga Indiana Jones-filmerna. Alla bilder var noggrant planerade in i minsta detalj i bildmanuset som sen filmades. ”Jurassic Park” var inget undantag

18


JURASSIC PARK (1993) ”God creates dinosaurs. God destroys dinosaurs. God creates man. Man destroys God. Man creates dinosaurs” Författaren till boken (Michael Crichton) skriver även manuset till filmen tillsammans med David Koepp som tidigare skrev ”Döden Klär Henne” (1992) under Robert Zemeckis regi. Men Crichton som författare är lite orolig om hur dinosaurierna kommer att se ut på film. Redan där visste Steven att detta projekt kan bli hans största utmaning i karriären just när det gäller den enorma tekniska avdelningen. Han samlar drömfabrikens fyra mest talangfulla effektmakare på olika områden. De är Stan Winston, Phil Tippett, Dennis Muren och Michael Lantieri. Stan Winston hade egen studio och han var redan etablerad som en av Hollywoods ledande makeup och effektmakare. Phil Tippett var då världens ledande go-motion makare och de andra var också riktigt etablerade inom branschen. Arbetet började under 1991 då Phil Tippett startade sina miniatyrer dinosaurier för den kommande go-motion tekniken samtidigt som Stan Winston Studio jobbade med dinosaurier i full storlek. Lantieri skulle sköta och samordna skådisar under produktionen och Dennis Muren hade i uppgift att ta över allt på ILM (Industrial Light & Magic) under efterarbetet. På så sätt kom även George Lucas in i bilden eftersom han äger ILM. Steven och de andra kom tidigt överens om att dinosaurierna måste se realistiska och naturtrogna ut, annars hade det inte varit värt besväret. Redan i tidiga år i Hollywood gjorde man dockor och stop-motion som underhöll publiken. Filmer som ”The Lost World” (1925) och ”King Kong” (1933). Men 1991 hade publiken höga krav på realism. Publiken både förtjänade och förväntade sig realism av en sån film. Därför blir denna skapningsprocess väldigt lång även med en film under Steven och med en budget på över 60 miljoner dollar. Stan Winston gav djuren hud, färg och viktigast av allt karaktär. Det är det som han styrker varje gång man frågar honom om monster han skapat på film. ”Jag håller inte på med några monster, jag skapar karaktärer.” Steven var inte heller intresserad att visa dinosaurierna som monster men som levande naturtrogna organismer som en gång i tiden härskade på jorden. Det var på något sätt inte tänkt att visa de som onda heller, trots att det jagas och äts osv. Men viktigast var att visa deras instinkt, deras sätt att vara. Naturligtvis hade varken Steven eller någon annan i teamet någon aning om hur dinosaurierna levde men med hjälp från experter på området försökte man använda sig av de senaste teorierna. Dessa teorier förändras ju hela tiden. En av världens ledande paleontologer Jack Horner fanns hela tiden nära till hands under förproduktionen för att hålla koll på filmmakarna och deras framställning av historiens levande organismlegender. Nu när man var klara med att skapa både miniatyrer och fullstorlek av dinosaurierna så var det dags att börja röra på dem också. Phil Tippett presenterade några sekvenser med sin go-motion som är en enormt utvecklad version på den gamla stop-motion. Sekvenser på både T-Rex som går och Raptor som går och springer, imponerade på Steven. Tippett använde sig av världens då mest avancerade go-motion teknik. Rörelserna var rytmiska och det flöt på bra men de var fortfarande hackiga. Det var nåt som inte stämde. Efter närmare ett års arbete hade effektmakarna fortfarande inte fått ihop en godkänd version av specialeffekterna. Steven var inte nöjd och när alla var inne med att försöka komma på en lösning till de bästa traditionella specialeffekter som går att få, kom Dennis Muren med ett förslag. Under våren 1991 hade han jobbat med ”Terminator 2” och dess ILM effekter. Efter att ”Terminator 2” öppnade 1991 presenterades filmvärlden till CGI 3D (Computer Generated Image). Genererade bilder som skapas i datorn, nåt som egentligen började ett par år tidigare med ”The Abyss” (1989). Dennis Muren gjorde en gående T-Rex som genererade bild på datorn och lät Steven se och jämföra världens bästa go-motion och CGI. Efter detta test stod allting klart. Inte bara detta projekt men också filmvärlden som inte var sig lik från den tidpunkten och framåt. Go-motion kunde ersättas totalt av CGI. Men betydde detta slutet för go-motion makaren Phil Tippett? Nej tvärtom! I och med CGI så trodde teamet att det bara är att trycka på en knapp och få fram en dinosaurie och knappa in nästa för att få fram nästa karaktär osv. Men det är då långtifrån verkligheten som man kunde komma. CGI t o m skapade ännu mer arbete för filmteamet. Phil Tippett var kvar i projektet i högsta grad.

19


Skillnaden mellan Terminator 2 CG och Jurassic CG var den flytande metall karaktären som presenterades med T-1000 och som inte var direkt detsamma som det man försökte framställa här. Här handlade om levande dinosaurier som kunde andas och agera naturalistiska som alla andra djur. Det gick inte att bara generera dess bilder i datorn och tycka att man nu gjort lyckade CG effekter. Flytande metall köper man, men dessa djur har funnits och bör därmed gestaltas på rätt sätt. Därför gick teamet till en grundkälla d v s djur som finns. Man började analysera djurens beteende och rörelser för att kunna få fram CG versioner på sina skapelser. Tillsammans med paleontologen Jack Horner, Phil Tippettes team, ILM´s datorer och Stan Winstons fullskaliga robotar inuti stora dockor med hud och färg kunde de äntligen få fram Stevens dinosaurier. Äntligen efter ett och ett halvt år av skapande kunde Steven börja spela in filmen i augusti 1992. Kauai Hawaii, Kalifornien och Costa Rica fick stå som inspelningsplats. Där började man bygga självaste parken. Scenografin är lysande samtidigt som fotot får fram imponerande färger och en speciell känsla och ton i filmen. Castingen i filmen är mästerlig. Steven ville inte ha några stora skådisnamn med i rollistan utan han ville ha mindre kända och naturliga skådespelare som kunde agera naturalistiska. Det lyckades han väldigt bra med. Samtliga i casten funkade bra och gjorde sina karaktärer rättvisa. Steven fick t o m jobba med den regissören som vann över honom på oscarsgalan 10 år tidigare. Nu stod han där och regisserade Richard Attenborough. Den första dockan teamet filmade var Triceratopsen skapad av Stan Winston och hans talangfulla team (dinon som låg sjuk på marken). Efter det var det dags att filma Brachiosaurusen (långhalsiga vegetarianen) fast utan en Brachiosaurus eftersom Winston inte hade gjort den i studion. Den är ju hur stor som helst. Den skulle skapas i datorn senare men man fick filma rätt så att den får plats i bilden senare och samspelet mellan skådisar och deras reaktioner skulle vara helt realistiska. Detta är scenen då karaktärerna för första gången ser en dinosaurie på ön. Efter alla exteriörbilder var man halvvägs in i inspelningen. Men så kom filmens svåraste sekvens: T-Rexattacken vid stängslet. För att ha full kontroll över denna scen flyttade Steven inspelningen till en studio där man byggt en exakt kopia av just den avdelningen av parken. Det skulle regna i den scenen och regnet skulle kontrolleras precis som allt annat. Man använde sig både av den fullskaliga T-Rex Stan Winston byggt och pålagt CG i efterhand. Men eftersom han byggde en stor elektronisk robot på insidan fick man hålla bort honom ifrån vattnet så mycket så möjligt. Den sekvensen blev som väntat en stor utmaning men till slut gick det bra och Steven färdigställde inspelningen hela 12 dagar före planerad tid. Projektet var däremot långtifrån färdigt. Nu måste filmen klippas under Michael Kahns händer. I flera veckor satt Steven med honom och klippte färdigt filmen innan han skickade den vidare till ILM för resten av efterarbetet. De visuella effekterna skulle falla på sin rätta plats. Med hjälp av hela tre rum fulla med kraftfulla datorer kunde de kontrollera den kraften som krävdes för att animera djuren. Dinosaurierna fick agera precis som skådisarna. I början av 1993 går ”Jurassic Park” in i sin finalavdelning. Två år efter projektstarten kunde djuren till slut andas, agera och reagera på ett mycket naturligt sätt. Men denna evolution förde med sig ett enda problem till. Ingen visste hur djuren lät, inte ens paleontologerna. Där fick ljudteamet använda sin fantasi och skapa ljud av olika slag som sen kunde mixas i ett. Man gick då till en levande källa igen. De spelade in levande djurs skrik och morrande och annat som sen med lite fantasi mixades ihop till ett ljud och som gav dinosaurierna en egen personlighet. Egentligen en komplettering av dess personlighet. Filmen var inte helt klar när Steven åkte till Polen i mars 93 för att spela in ”Schindlers List”. Han litade på att George Lucas kunde hålla ett vakande öga över slutproduktionen för honom och det gjorde Lucas. ”Jurassic Park” färdigställdes innan sommar och öppnade 11 juni, 1993 till bra kritik och fenomenalt bra publiksiffror. Filmen puttade ner ”E.T.” från första platsen och drog in över 910 miljoner dollar i världen. Den hade en budget på 63 miljoner dollar vilket var mindre än Hook kostade. Den filmen som kunde ge ”Jurassic Park” en match under sommaren var ”The Last Action Hero”, trodde alla! Men den floppade. Ingen annan film var hetare och mer aktuell än Steven Spielbergs mästerverk ”Jurassic Park”. Ett verk som kommer att leva vidare länge. Ett verk som är en kombination av effekter, konst och paleontologi. John Williams underbara filmmusik höjer känslan avsevärt.

20


När världspubliken beundrade, skrämdes och roades av ”Jurassic Park”, befann sig Steven i Polen och spelade in den nödvändiga ”Schindlers List”. Ibland t o m på den exakta platsen där händelserna utspelade sig under andra världskriget. Med ”Jurassic Park” fick Steven öppna verktygslådan och använda sig av alla verktyg han någonsin använt under hela sin karriär dittills. Med ”Schindlers List” fick han lägga allt det konstnärliga åt sidan och bara gå fram med sitt hjärta. Att låta storyn och stämningen runtomkring omge honom för att han ska kunna berätta denna historia.

21


Del 7 - Resten av 90-talet

SCHINDLERS LIST (1993) ”Power is when we have every justification to kill, and we don’t” Mellan mars – maj 1993 spelade Steven in Schindler med en budget på 25 miljoner dollar. Han bestämde sig för att filma i svartvitt för att höja den historiska känslan och för att hans minne av andra världskriget alltid har varit i svartvitt. Här struntar Steven i alla filmregler som finns. Något traditionellt bildmanus fanns inte. Det här handlade om något helt annat som låg Steven varmt om hjärtat. Här använde han till och med mycket handkamera och hittade på samtliga kamerainställningar på plats. En tre timmar lång film kräver naturligtvis lång inspelningstid, men Steven jobbade väldigt snabbt och tog sig igenom den känslomässiga inspelningen lagom till sommaren då han klippte filmen tillsammans med sin trogna filmklippare Michael Kahn. John Williams skrev som vanligt filmmusiken. Att spela in en scen som gaskammarscenen där alla nakna kvinnor befinner sig, kan inte regisseras utan att lämna en stark eftertanke och en känsla av obehag. De tragiska händelserna skulle återupplivas framför kameran. Skådespelarna gör väldigt bra insatser, speciellt Ralph Fiennes som är skrämmande mellan varven. Varje filmregissör har sin ”Schindlers List” att göra. Ett drömprojekt som han eller hon kämpat hela livet för att kunna förverkliga. För Steven hände det med två filmer under loppet av 3 år. ”Schindlers List” öppnade i början av december 1993 till otroligt bra kritik och till väldigt bra och positiva reaktioner från publiken. Första gången Steven gav ut två filmer under samma år var ju 1989 med ”Always” och ”Indiana Jones and the Last Crusade”. Ett drama och en äventyrsfilm. Nu var det samma sak fast båda filmerna hade väldigt hög lägsta nivå och båda är mästerverk. Både ”Jurassic Park” och ”Schindlers List” kommer att nämnas som filmhistoria långt framöver. 1993 var ett gigantiskt filmår. I mars 1994 var det dags för oscarsakademin att dela ut sitt prestigefyllda pris till det gångna filmårets bästa prestationer. Och då pratar vi om filmer som Pianot, I faderns Namn, Återstoden av Dagen och Jagad som tillsammans med Schindlers List var nominerade för bästa film. Samtidigt fanns Nightmare Before Christmas, Cliffhanger, Philadelphia, I Skottlinjen, Firman, Short Cuts, Shadowlands och några till under samma år. Svårare motstånd kunde inte Steven ha fått men 1993 var Stevens år. Av 12 nomineringar vann ”Schindlers List” 7 Oscar, bl a för bästa film, bästa manus och bästa regissör. Samtidigt vann ”Jurassic Park” 3 tekniska välförtjänta Oscar. 10 statyetter på en och samma kväll till två Spielberg-filmer.

22


Vägen till denna galascen - för att personligen ta emot inte bara en, utan två Oscars - har varit lång. (Om dessa Oscars ändå kunde vara mindre värda, men det är de inte). En Oscar kan förändra en konstnärs karriär för gott. Den kan föra med sig massvis med pengar, kontrakt och nya erbjudanden. Den kan föra med sig respekt och erkännande. Priset är filmvärldens tyngsta och mest prestigefyllda belöning som en filmregissör eller skådis kan få. Men Steven hade ju redan nått den högsta nivån och han var ekonomiskt oberoende. Han var redan mäktigast i Hollywood och kunde välja och vraka mellan olika projekt. Vad kunde två Oscars föra med sig för honom på den nivån? Betydde det att han nu hade nått höjden av sin karriär och kunde sluta vara en arbetsnarkoman? Betydde det att han nu kunde pensionera sig och njuta av den enastående karriär han haft? Inte Steven Spielberg. Med dessa oscarstatyetter och storvinsterna för både ”Schindlers List” och ”Jurassic Park”, fick Steven en boost till en ännu högre nivå. Han var nu inte bara mäktigast i Hollywood utan i hela filmvärlden. Men vad betyder den majestätiska framgången? Vilka projekt kommer Steven att välja nu? Skulle denna framgång kunna förstöra hans kreativitet och sänka ner honom i avgrunden? Vi har ju sett ett antal exempel på branschfolk som vunnit en oscar och sedan försvunnit ur rampljuset. Hur skulle DET påverka Steven? Allas ögon var riktade mot Steven igen, men på ett annat sätt nu. På samma sätt som när ”Jaws” öppnade 19 år tidigare. Alla ville veta hur en så ung regissör skulle följa upp framgången. Nu ville de veta hur den 46-årige Steven skulle följa upp denna sagolika bragd? Steven meddelade att han nu tänkte ta ledigt i minst ett år, det vill säga till åtminstone till mitten av 1995. Men det ingen visste om var att han faktiskt jobbade på ett hemligt projekt som han senare avslöjade hösten 1994. Den första nya Hollywood-filmstudion på över 60 år var född: ”Dreamworks SKG”. ”SKG” står för Spielberg, Katzenberg och Geffen. Den är nu en av Hollywoods mäktigaste filmstudios. Stevens första regisserade film för ”Dreamworks” var ”Amistad” (1997). . THE LOST WORLD: JURASSIC PARK (1997) “Taking dinosaurs off this island is the worst idea in the long, sad history of bad ideas” ”Schindlers List” drog in över 320 miljoner dollar i världen vilket var ovanligt för ett 3 timmar långt drama i svartvitt. I september 1996 var Steven redo att för första gången sedan 1993 regissera igen. Han bestämde sig helt och hållet för att ge publiken en gigantisk popcornfilm. Ingen film hade passat bättre än uppföljaren till historiens mest framgångsrika film dittills. Den direkta uppföljarhistorien till ”Jurassic Park”, skriven även denna gång av Michael Crichton. Redan under 1995 började arbetet i Stan Winston Studio med att få fram ännu en stor elektronisk T-Rex, samt helt nya dinosaurier. På fyra månader regisserade Steven The Lost World och släppte den på sommaren 1997. Filmen drog in hela 590 miljoner i världen. Ännu en succé i Stevens mäktiga meritlista, men denna historia var något svagare än originalet. Speciellt finalen känns krystad och ointressant. Den innehåller dock några mycket välgjorda actionscener med uppdaterade specialeffekter. Tonen i filmen var betydligt mörkare än i den första filmen och det bästa sättet att njuta av Lost World är att inte ta den på allvar, för det finns ett flertal scener i filmen som antyder att själva filmen inte gör det. Den var dock välregisserad med ett lysande bildspråk. Med både ”Amistad” och ”The Lost World” gav Steven ut två storfilmer igen på ett och samma år för tredje gången, men 1997 tillhörde en annan regissör lika mycket som 1993 tillhörde Steven. Ändå fick de två filmerna sammanlagt 5 Oscarsnomineringar följande år. SAVING PRIVATE RYAN (1998) ”Earn this” Sommaren 1997 började Steven att spela in en krigsfilm. Han var inte på något sätt obekant med krigsfilmer. Vägen från 8 mm-filmen ”Battle Squad” (1961) till ”Saving Private Ryan” var lång, men med den rutinen och erfarenheten som Steven hade - samt respekten som han visade för historia - gjorde han ännu ett mästerverk. De mest realistiska krigsscener som någonsin filmats. Första och sista halvtimmen är filmhistoria. Här 23


körde han med samma stuk som under ”Schindlers List”. I slutet av varje tagning fanns det något hack eller någon onödig kamerarörelse som regissörer brukar klippa bort, men Steven ansträngde sig verkligen för att göra tvärtom. Alla skakningar och fula kamerarörelser finns med under krigsscenerna och bidrar till historiens mest realistiska krigsdrama. Den var naturligtvis inte lika tung som Schindler och historien i Ryan är inte mer fantastisk än i andra stora krigsfilmer, men sättet att berätta denna historia och hur Steven involverade publiken i krigsscenerna är enastående. Samarbetet med Tom Hanks inleddes på allvar och detta var inte den sista gången som Hanks jobbade med Steven. Med 440 miljoner intjänade på 70 miljoners budget och med 12 oscarnomineringar i bagaget var det dags för oscarsgalan igen. Steven vann sin andra Oscar för bästa regi och filmen vann 4 statyetter i andra klasser. Den fick dock inte priset för bästa film 1998 som gick till ”Shakespeare In Love”. Med Roberto Benignis ”Livet är Underbart”, ”Den tunna Röda Linjen” och ”Elizabeth” marknadsfördes galan som krig mot kärlek. Tre av fem filmer handlade om krig och de andra två om kärlek. Kärleken segrade till slut vilket var ett av akademins största misstag. Hur som helst är det ingen som längre pratar om ”Shakespeare In Love”. Filmen man fortfarande pratar om är ”Saving Private Ryan”. När Steven gjorde ”Schindlers List” hittade han slutligen den ultimata balansen som en konstnär bör ha. Att växla mellan flera olika världar och berätta historier på den högsta nivån. När han gjorde ”Saving Private Ryan” satte han ribban högt för kommande filmer i samma anda. Under 1998 gav han oss även andra världskriget-dokumentären ”The Last Days”, ”Deep Impact” och ”The Mask of Zorro” där han var medproducent. ”Jurassic Park” blev hans tekniskt sett största utmaning i karriären, men både ”Schindler” och ”Ryan” blev de mest känslomässiga nyckelfilmerna som spelar stor roll i karriären. Nya utmaningar och nya hinder stod bara runt hörnet då världen höll på att gå in i ett nytt millennium. Filmvärlden var större än någonsin och det fanns en stor portion av ”Event filmer” som var antingen viktiga eller underhållande. Vad skulle Steven hitta på mitt i allt detta? Han ägde Hollywood, han var respekterad, han gav en evig fanfar av popcornfilm, han var trefaldigt oscarbelönad och han var mäktigast i filmens värld. Hur skulle han fortsätta att njuta av framgången och palatset han jobbat så hårt med att bygga upp under hela sin karriär? Hur skulle han ta emot kritiken som varje tronhavare får, när han eller hon blir ”bäst” och ”störst”? Sist men inte minst, hur skulle han tackla 2000-talet som den mäktigaste filmskaparen världen känner till?

24


Del 8 - 2000-talet

ARTIFICIAL INTELLIGENCE: AI (2001) ”I never had a birthday” Under 2000-talet kom filmkonsten att bli större än någonsin. Peter Jackson hade sedan ett par år tillbaka satt igång med arbetet att filmatisera Tolkiens saga ”Lord of the Rings” med hjälp av en ny teknik vad gäller effekter. Actionfilmerna var större än någonsin. Många filmer fick oanade budgetar och storleksfixeringen verkade bli en allt större trend. ”Titanic” hade två år tidigare puttat ner ”Jurassic Park” från tronen som historiens mest framgångsrika film.Tack vare CGI från ”Terminator 2” och ”Jurassic Park”, tyckte George Lucas att tiden var inne för att satsa på att förverkliga tre nya delar i sin Star Wars-saga. Den nya tekniken gjorde det möjligt.I och med Computer Generated Image och den digitala evolutionen upplevde vi den åttonde konstens första evolution sedan ljudfilmen och färgfilmen kom. Verktygslådan var nu tillgänglig för alla som hade råd. De flesta med pengar använde den också, men i kraftig obalans. De flesta CG-filmer gjordes för att visa upp effekter verkar det som, istället för att ha CG till hands för att betjäna storyn. Historien kom ofta i andra hand. Det var inget verktyg för hantverkets skull längre, utan det var snarare en uppvisning i vem som hade bäst verktygslåda. Men Steven var mäktigast i Hollywood. Han om någon kunde just använda sig av den bästa verktygslådan. Men vad gjorde han istället? 1999 förlorade filmen en av sina allra bästa regissörer, Stanley Kubrick. Sedan 1994 hade Kubrick faxat fram och tillbaka med Steven om att förverkliga ett science fiction-manus som han hade: En historia om en pojkrobot som drömde om att bli en riktig pojke. En nutida Pinocchio-historia. Det var inte bara George Lucas som blev imponerad av vad man kunde göra med CGI efter ”Jurassic Park”, även Kubrick blev det. Vi pratar om visionära filmskapare som hade sina historier i skrivbordslådan länge utan att filma dem för att visionen var så stor att tekniken inte hann med. Men efter 1993 var allt möjligt. Ja, nästan allt i alla fall, det kommer att komma andra nya evolutionerande skarvar i filmmediet. Kubrick ville från början att Steven skulle regissera hans ”A.I.”-historia. Steven ville däremot låta Kubrick regissera och erbjöd sig att producera den. Tiden gick och Kubrick blev för upptagen med ”Eyes Wide Shut” som tog lång tid att göra. Den blev färdig till slut precis innan det nya millenniet. Kubrick dog tyvärr och kvar blev bara hans anteckningar och delar av berättelsen om ”A.I.” Det var dock hans önskan att Steven skulle filma hans historia. Kubrick handplockade honom, kan man säga. Sedan ”E.T.” hade han blivit imponerad av Stevens verk och tyckte att Steven skulle vara den perfekte regissören att göra jobbet.

25


Efter att Kubrick gick bort bestämde sig Steven att filma hans ”A.I.” Vid den tidpunkten hade han ett par andra projekt som var aktuella. De var ”Memoirs of a Geisha” och den första ”Harry Potter”-filmen. Han tackade nej till båda, för han såg ingen artistisk utmaning i dessa projekt. Det projekt som däremot var en stor utmaning var ”A.I.” Så mitt i allt CGI-sprutande av popcornfilmer och storleksfixering från de största bolagen satsade den störste på ännu ett projekt som han trodde på. En underbar framtidshistoria. Casten är vald med omsorg. Haley Joel Osment gör en strålande rolltolkning av roboten David. Stevens eget Amblin Entertainment och Dreamworks var inblandade tillsammans med Kubricks eget produktionsbolag, samt Warner Bros. Stevens största budget dittills var ett faktum. 90 miljoner dollar gavs till filmen. Inspelningarna pågick mellan augusti – november 2000 i både Kalifornien och New York. Den här filmen är antagligen Spielbergs mest ospielbergiska film i hela hans karriär. Det beror på att Steven berättar den historia som Kubrick hade i tankarna så gott det gick, samt att han försökte hålla en ton som var lik Kubricks. Den stora publikskaran var dock besviken på filmen. Ramen är Stevens, men innehållet är Kubricks. Det finns ett flertal hyllningar till olika Kubrickfilmer i ”A.I.” Finalen som är väldigt långsam och seg känns mer som Kubrick än Spielberg. Effekterna är häpnadsväckande, och de är där som dolda effekter som bidrar till storyn och inte tvärtom, precis som i ”Forrest Gump”. Folk har frågat mig om vad det är som är bra med effekterna i ”Forrest Gump”. Det är just det att de finns inbakade i storyn. De fyller sin funktion utan att sticka ut och dra uppmarksamhet från historien. ”A.I.” bjuder på samma upplevelse. De flesta från Stevens A-lista finns ombord på detta projekt. Kathleen Kennedy som producent, Michael Kahn som klippare, Stan Winston och Michael Lantieri står för effekterna igen, John Williams skriver filmmusiken som vanligt, produktionsdesignern Rick Carter från ”Jurassic Park” och ”Amistad” fanns också på plats. Steven jobbar ofta, om inte nästan alltid, med dessa människor. Lucas ILM var inblandat i högsta grad och de skapade en enorm framtidsstad för filmen i CGI, så skådespelarna fick ofta filma mot en blue screen. Jude Law spelar en biroll och även William Hurt fick nu chansen att jobba med Steven. Han hade tidigare tackat nej till att spela karaktären Alan Grant i JP-filmen. Här fick också Stan Winston studio skapa en ny elektronisk karaktär helt olik dinosaurierna i JP filmerna. Teddybjörnen! Janusz Kaminski arbetar återigen som fotograf och han ger oss riktigt vackert foto. Steven skriver manuset till filmen och detta var den första gången han skrev ett långfilmsmanus sedan 1982 och ”Poltergeist”. Senast han skrev ett manus som han själv regisserade var ju ”Närkontakt av tredje graden”, 24 år tidigare. ”A.I.” drog inte in så mycket pengar som den borde ha gjort och den fick delad kritik. En mycket underskattad film. ”A.I.” är en av de vackraste och mest välgjorda filmer som gjorts i modern tid. Oscarakademin förbisedde ”A.I.” totalt genom att ge den bara två nomineringar för effekter och John Williams musik Hur som helst var ”A.I.” inte den sista science fiction-filmen Steven skulle göra. Han skulle snart återvända till genren, snarare än man trodde. Under 2001 producerade han lite TV, filmerna ”Evolution”, ”Shrek” och den andra uppföljaren i dinosaurieserien: ”Jurassic Park III”. ”JP III” hade en ganska svag historia och den är svagare regisserad än sina föregångare, men den innehåller några riktigt välgjorda actionscener. Spinosaurus är den största animatronic som någonsin har byggts för en film.Den är också den största karaktären Stan Winston jobbat med. Men enligt honom själv så kommer inga större karaktärer att byggas på hans studio eftersom det kräver en massa tid och energi. Men man ska dock aldrig säga aldrig.

26


DE SENASTE ÅREN 2001 – 2004 Under 2001 producerade Steven tillsammans med kompisen Tom Hanks miniserien ”Band of Brothers”, som tog alla med storm och vann flera priser på olika håll. Den har samma ton och färger som ”Saving Private Ryan”.Så kom ännu ett år då Steven släppte två storfilmer under loppet av 12 månader: ”Minority Report” och ”Catch Me if You Can”. Med ”Minority Report” återvände Steven snabbt till science fiction-genren. En genre som han inte på något sätt var obekant med. Filmen utspelar sig i framtiden då brott kan stoppas innan de begås. Det är ingen hemlighet att Steven under 2000-talet nästan enbart jobbade med namnkunniga skådisar. I Minority fick han jobba med världens största skådis sedan 10 år tillbaka (Tom Cruise), något som kunde ha hänt redan 1988 med ”Rain Man”. Steven samlade några experter för att ta reda på hur framtidsmiljön skulle kunna se ut. Efter några möten så skildrar han framtidsmiljön som vi kan se i filmen. Janusz Kaminskis enstående fotojobb gör filmen snyggare, och Steven jobbar för andra gången med två svenska skådisar i rollistan, Max von Sydow och Peter Stormare.Första gången var i ”The Lost World”. Steven låter för andra gången Stormare svära på svenska, vilket han gör både i ”The Lost World” och i ”Minority Report”. ”Minority Report” spelades in mellan mars – juli 2001 och räknas som den absolut dyraste filmen Steven jobbat med hittills (2004). Den kostade lite över 100 miljoner dollar. Av så många verk har först den här filmen sprängt 100-miljonersgränsen under Stevens regi. Förutom ”AI” med sina 90 mille har ingen film som Steven regisserat kostat mer än 70 miljoner. Alla andra var under. Precis som med ”A.I.” förbisåg oscarsakademin även ”Minority Report” och nominerade den bara för ljudeffekter. Den uppskattades dock än mer av publiken, men ”Minority” är ingen fanfar-effektsfilm som inte kräver mer av sin publik än att de ska sitta där och äta popcorn. Den kräver en smula tänkande också, precis som ”AI”. ”Catch Me if You Can” spelades in under februari – maj 2002 och kostade hälften av vad ”Minority” gjorde. Ännu ett samarbete med Tom Hanks. Steven ville ha Hanks med i en biroll, men han var osäker på om Hanks ville ha rollen med tanke på att han är en av de största i Hollywood. Men Hanks var intresserad av rollen och han visste lika bra som Steven att han inte fick ta mer plats i filmen.Showen tillhörde Leonardo Dicaprio som gjorde huvudrollen. Lysande biroller görs också av både Christopher Walken och Martin Sheen som båda tillsammans med Tom Hanks smälter in i storyn. En verklighetsbaserad historia om Frank Abagnale Jr. som lyckas lura en och annan att han är läkare och advokat, bland annat. Förfalskningen av ett antal checkar resulterar i att han till slut jagas av självaste FBI. Tittar man närmare så ser man att Stevens samtliga tre filmer (AI, Minority Report, Catch me if you can) på sätt och vis handlar om karaktärer som är på flykt av en eller annan anledning. Detta kan vara slumpen eller så är det så att Steven intresserat sig för sådana typer av karaktärer i mitten av en skruvad historia. Hans senaste regisserade drama heter ”The Terminal” och har Tom Hanks i huvudrollen. Ännu en verklighetsbaserad historia som genomgår sitt efterarbete just nu och spelades in sent förra året. Den är producerad helt och hållet av Stevens Amblin och Dreamworks. Under de senaste åren har Steven även varit aktiv i ett annat medium: datorspelsvärlden. Spelet ”Medal of Honor” är hans skapelse och har blivit en stor succé världen över.Steven jobbar även på att framställa två direkta filmatiseringar av Tintin och sägs vilja bli inblandad i en remake av ”The War of the Worlds” med Tom Cruise i rollistan. I januari 2003 fick Steven en egen stjärna på ”walk of fame” och odödligförklarades. Resten av 2010-talet ser minst sagt stort och intressant ut. När man pratar om olika regissörer brukar man ta upp deras största och mest kända verk. Coppola kan aldrig nämnas utan Gudfadern. Scorsese kan omöjligt nämnas utan ”Taxi Driver” eller ”Raging Bull”. George Lucas nämns aldrig utan att Star Wars också gör det. Kubrick är oftast länkad till ”A Clockwork Orange” eller ”2001”. Zemeckis går inte att prata om utan Forrest Gump. De sju samurajerna är Kurosawas andra namn. Bergman är Fanny & Alexander. Fellini är 8½ för alltid. Cameron nämns alltid med Titanic, och så vidare. Men när man pratar om Spielberg kan man nämna både ”Schindlers List” och ”Saving Private Ryan”, men inte utan att nämna ”Jurassic Park”, ”Raiders of the Lost Ark”, ”E.T”, ”Jaws” eller ”Närkontakt av tredje graden” eller. Steven är en stabil regissör som har hållit på i över 40 år. Han har hoppat från genre till genre, 27


blåst liv i mångas karriärer under loppet av sin egen, varit med och skapat den tekniska evolutionen, gjort sitt livs drömprojekt (vilket många inte ens får chansen eller tillfället till), berättat sina personliga historier och skapat stor underhållning med effekter kombinerade med lysande bildspråk. Stevens resa från Arizona och Firelight (1964) till 2000-talet är lång. Inte utan smärta, blod och tårar, inte utan framgång och motgång, inte utan priser eller underskattning, inte utan popcorn eller tänkande, inte utan skratt och känslor, inte utan skrik eller beundran, och framför allt inte utan att man inspireras av att våga drömma. Här har vi en som drömde, och inte bara drömde, han agerade! Steven Spielbergs långa resa fortsätter ännu... Maj 2004 Av: Farshid Seilatani

28

Profile for Farshid Seilatani

Steven Spilberg  

Article about Steven Spilberg.

Steven Spilberg  

Article about Steven Spilberg.

Profile for seilatani
Advertisement