Page 1

Fiberteknologerna Studieresa till Japan

2010


ANSVARIG UTGIVARE Fiberteknologerna

TEXT & FOTO

Anna Wahlberg, Evelina O’Nils, Anna Johansson, Martin Eskilsson, Philip Lindh, Kristoffer Strandberg, Emelie Norström

GRAFISK FORM & LAYOUT Sandra Hindskog

TRYCK Intellecta infolog

PAPPER

Omslag: Galerie art gloss 300g/m² Inlaga: Galerie art silk 130g/m²


Studieresan för sistaårs teknologer på KTH med ett gemensamt intresse mot massa- och pappersindustrin är ett årligen återkommande projekt. I år samarbetade sju Fiberteknologer med olika studieinriktningar mot samma mål, en studieresa till Japan. Med på resan hade vi turen att få sällskap av Professor Mikael Lindström. Resan finansierades av företag och organisationer runt om i Sverige som alla är verksamma inom massa- och pappersbranschen. De företagen har inte bara bidragit till en fantastisk resa utan även till vår egen kompetensutveckling. Dessa företag återfinns i denna tidning och vi är mycket tacksamma för allt ni har bidragit oss. Projektet startade i oktober förra året och sedan dess har vi tillsammans bland annat organiserat branschkväll för Skogsindustrierna, blivit medbjudna på SPCIs höstmöte och anordnat lunchseminarium för Holmen. Det har varit ett privilegium att få samarbeta med studenter och verksamma inom industrin, som alla har ett gemensamt intresse. Vi har lärt oss oändligt mycket mer om massa- och pappersindustrin än vi någonsin drömt om. Under projektets gång har vi knutit många värdefulla kontakter och haft riktigt kul. I detta resemagasin finns artiklar om föreberedelserna inför resan, studiebesöken i den japanska massa- och pappersindustrin samt våra intryck och erfarenheter från resan. Tack till alla som har bidragit till detta trevliga äventyr. Trevlig läsning!


5


From pulp to paper, water is the connection You can’t make paper without water and at Kemira, we know both. Built on our expertise in water quality and quantity management (WQQM) and fiber chemistry, we offer a complete product portfolio designed to provide value for our customers. Our solutions not only improve your paper processes, but also help you to make better use of scarce resources like water, energy and fibers.

FoU för papper och förpackningar SCA R&D Centre bedriver strategisk forskning och utveckling för SCAs affärsgrupper SCA Forest Products och SCA Packaging Europe.

Kemira Kemi AB P.O. Box 902 SE-251 09 Helsingborg, Sweden Tel. +46 42 17 10 00 www.kemira.com

Experter på kvalitetskontroll och processoptimering för massa- och pappersindustrin oisture Tes

ter

lp Pu

Tester

L&

W

WM L&

e Fib

r Tes

ter

L&

W

utoline 400 WA & L

KPM

P

d ro

uc t s www.lorentzen-wettre.com

SCA R&D CENTRE Box 716 851 21 Sundsvall www.sca.com


Varje dag kommer en mängd returpapper motsvarande 20-25 lastbilar hit till Bravikens Pappersbruk.

PS! Vid blek användes ti ning av pappersmas sa dig miljövänlig are klor. Numera an vänds a alternat iv, exempel ozon, väte vis syre, peroxid oc h klordiox id.

det händer att folk lämnar lustiga saker till pappersåtervinningen. Vi har fått in bildäck, motorblock, skridskor, mobiltelefoner, vitlökspressar – ja, till och med ett brunnslock! När vi tillverkar returpappersmassa måste vi först lösa upp tidningarna i vatten. Sen silas massan för att få bort häftklamrar från tidningar (ett ton klammer per dag går till metallåtervinning! ), lim, plast och fiberklumpar. Samtidigt får vi inte sila för mycket så att vi slösar bort användbara fibrer. Nästa steg är att ta bort trycksvärtan, vilket är en känslig kemisk process. Små variationer, exempelvis i PH-värdet, kan påverka pappersmassans kvalitet. När returmassan är färdig blandas den med termomekanisk massa, som är gjord av färska fibrer. Förhållandet mellan retur- och färskmassa beror på vilken typ av papper som ska tillverkas. receptet på dagens Nyheter är exempelvis 50-50.

skogsindustrikoncern som tillverkar tryckpapper, kartong och trävaror. Våra bruk finns i Iggesund, Hallstavik, Norrköping, Madrid och Workington. Råvaran kommer från våra egna skogar och vi är till viss del självförsörjande på energi.

H OL M EN Ä R EN s v EN s k

T I L Lv E R kN I N GsPR OC Es s E N är komplex, och som medarbetare ställs du inför tekniska utmaningar på en hög nivå. Och visst är det fascinerande att vår råvara – träfibern – är långsiktigt hållbar för miljön och kan användas till så mycket!

förändras och vi jobbar ständigt med att utveckla våra produkter och ta fram helt nya. I det arbetet behöver vi kreativa ingenjörer som vill och vågar tänka nytt.

k U N D ER N A s B EH Ov

LÄs MER

på www.holmen.com

Lena, 38 år, processingenj ör på Bravikens Pappersbruk utanför Norrköping


Blå kompetens ger en grönare planet. Nu ska vi bli världsledande även inom bioenergi.

Andritz är ett världsledande kunskapsföretag som levererar kompletta lösningar – anläggningar, maskiner, processer och service till bl a massa-, pappers- och biobränsleindustrin. Förnyelsebar energi ligger oss varmt om hjärtat och därför storsatsar vi för att bli ledande inom det växande bioenergiområdet. Vi växer och är ständigt på jakt efter duktiga människor. Då är det onekligen bra om framtidens arbetskraft, det vill säga dagens studenter känner till oss och vill jobba hos oss. Och det är där du kommer in. Vi hörs igen – var så säker!

THIS IS IT. Andritz Sverige har fem specialiserade kontor med kunder över hela världen. Vi ingår i den globala Andritzkoncernen med över 13.000 anställda, en orderingång på 3,1 miljarder Euro och helhetslösningar inom fem affärsområden: Pulp and Paper, Rolling Mills and Strip Steel, Environment and Process, Feed and Biofuel samt Hydro Power. www.andritz.com

Good things happen. The finely meshed network of expertise we have built up, with skilled and experienced people from the industry, has created an innovative environment that has resulted in a host of new ideas and joint solutions to shared problems. If we together can ensure that this infrastructure is used by as many as possible, then we are all winners in obtaining higher quality at a lower cost. It’s the Egg of Columbus for the process industries. www.ssg.se

“Working together towards a common goal – results” Process automation and information management systems, specialty analyzers, a complete flow control portfolio, asset management solutions – the technological cornerstones of Metso’s automation offering are provided across all industries and throughout the entire life cycle. From the smallest entrepreneurial papermaker to the largest energy power plant, our priority is to bring results to you, the customer. To ensure continuous results, our engineering, availability and performance services give you the tools to secure maximized production performance and plant availability with minimized costs and risks. In short, results you can be proud of. www.metso.com/automation


9

Förord Mikael Lindström

I år var det 7 förväntansfulla teknologer som träffades på Arlanda den 29 maj för att resa till Japan. Jag hade även i år fått glädjen att följa med på den årliga studieresan med Fiberteknologerna och jag vet hur viktig del resan är i vår utbildning. Det är främst ett sätt att uppleva hur företag och människor fungerar i andra världsdelar men även att i grupp lösa planerade och oförutsedda uppgifter både före och under resan vilket sammantaget skapar ett sammansvetsat gäng som kommer att ha stor nytta av varandra i sina fortsatta yrkesliv. Tänk nu på att i era företag ta tillvara dessa nya civilingenjörer då de snart ska söka sina första jobb efter examen. Jag som har varit delaktig i deras utbildning och rest med dem vet vilka talanger de är.

I Japan fick vi följa OJIs spännande utveckling mot andra applikationer än papper och kartong och vi fick se en spännande torkformningsprocess för bland annat hushållspapper som inte enbart baserades på vedfibrer utan fungerar även för andra fibrer. Vi besökte också en maskinleverantör som visade att japanska kunder är mycket teknikfokuserade. Om alla besöken kan ni läsa mer i reseberättelsen. Besöken var mycket givande och bra organiserade med stor del av ledningen närvarande i de olika bolagen. Avslutningsvis vill jag framföra ett stort och varmt tack till alla Er företag som gör denna resa möjlig varje år. Det kan vara finansiellt genom köp av annonser i reseberättelsen eller på annat sätt bidrar ekonomiskt men också med kontakter. Mikael Lindström


Anna Wahlberg Anna Wahlberg är uppvuxen i Bollnäs och USA, men största delen av sitt 25-åriga liv har hon bott i Stockholm. Hon har spenderat en termin i Tyskland och rekommenderar varmt alla att åka utomlands som får chansen under sin studietid. Anna som även kallas för Berra i Fiberteknolog-sammanhang, har läst kemiteknik med inriktning mot process och massa- och pappersprocesser. Under våren och sommaren har hon exjobbat med vitlutberedning i samarbete med ÅF, och till hösten börjar hon som trainee på ABB. På fritiden gillar Anna att gå på auktioner och hennes senaste fynd var en gjutjärnsgryta.

Philip Lindh Philip Lindh, 22 år, är en av årets fiberteknologer som går inriktningen träbioteknik. När han började sina studier 2006 var väl inte pappersindustrin det som han hade tänkt sig överhuvudtaget. Sedan årskurs 3 släppte han dock sakta taget om biotekniken för att istället testa på kurser utav fiberinstitutionen. Efter att ha avklarat den intressanta inledande träkemikursen så blev årskurs 4 huvudsakligen inriktat på pappersindustrin. Nu efter den lärorika och fartfyllda Japanresan spenderar Philip sommaren med att arbeta på Holmen Paper i lugnets Hallstavik och i höst är tanken att ta någon kurs samtidigt som han ska leta ex-jobb.

Kristoffer Strandberg Kristoffer är 26 år och därmed gamlingen i gruppen. Han är i slutfasen av sin utbildning inom medieteknik, som han valt att fokusera mot grafisk produktion. Mer om vad han som medietekniker egentligen gör i ett projekt som detta finns att läsa i en artikel i slutet av tidningen. I början av hösten beräknas det exjobb som tagit upp hans tid under våren och sommaren vara färdigt. Därefter väntar en tre månader lång upptäcktsresa i Sydamerika, först därefter börjar allvaret. Kristoffer har ett stort intresse för fotografi. Det var därför ganska självklart att han fick rollen som resans fotograf.

Anna Johansson Anna Johansson är 23 år och har vuxit upp i bruksorten Hofors. I denna kommun är skogen och industrin två naturliga inslag i de flestas vardag. Efter att ha tillbringat mycket tid på hästryggen, lades den karriären på hyllan och skolan blev istället den stora satsningen. När hon som ung var prao en vecka inom stålindustrin, upptäckte Anna sin fascination för stora maskiner. När hon senare under KTH-tiden sommarjobbade inom samma stålindustri var materialinriktningen given. Efter att ha deltagit i tillställningar som anordnades av förra årets fiberteknologer, blev valet av fortsättningskurser inom massa- och pappersprocesser givet. I höst ska examensarbetet göras på något bruk i Sverige.


Evelina O´Nils Evelina är en snart 23 årig hälsingetös med rötterna i en liten by norr om Bollnäs. Hon flyttade till Stockholm med ambitionen att aldrig återvända till Hälsingland och absolut inte jobba inom skogsindustrin. Fyra år senare har hon avslutat sina studier till civilingenjör med inriktning mot materialkemi, fiberbaserade material. Exjobbet gjorde hon uppe i Sundsvall på SCA R&D Centre och i höst börjar Evelina jobba på Iggesund paperboard som trainee och är alltså tillbaka i Hälsingland igen. Fritiden spenderas till största del på en ridbana, då hon har en egen häst som hon tränar och tävlar dressyr med.

Martin Eskilsson Martin Eskilsson är en 24-årig täbybo med rötterna på en gård utanför Västerås, där han tidigt kom i kontakt med skogen. Hans stora och enda mål som liten var att bli skogstraktorförare, en önskan som nu ser ut att inte hamna alltför långt ifrån verkligheten då han verkligen fastnat för skogsbranschen. Martin pluggar på civilingenjörsprogrammet i bioteknik men med inriktning mot träbioteknik där han läst kurser i bl.a. pappersprocess-, massa och fiberteknologi. Nu till sommaren jobbar han på Holmen Paper i Hallstavik och till hösten väntar exjobb, men vart?

Emelie Norström Emelie Norström är snart 23 år och kommer från Torsåker i Gästrikland. I början av hennes studier var tanken att inrikta sig mot stålindustrin men ju längre in i utbildningen upptäckte hon att massa- och pappersindustrin verkade vara ett mer spännande område. Emelie har nu avslutat alla sina kurser på civilingenjörsprogrammet i kemi och kemiteknik med inriktning mot materialkemi. Till hösten ska hon börja med sitt examensarbete som är ett samarbete mellan KTH fiber- och polymerteknologi och Holmen Energi AB. Efter det hoppas hon på ett spännande jobb och till slut vovve, villa, Volvo.

Fiberteknologerna 2010


12

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Inför

4 Intro

10 Fiberteknologerna 2010

9 Förord

14 Cellulosa MUT

15 Skogsindustriernas branschkväll Studiebesök i Sverige

16 Holmen 20 Andritz

20 SPCI 21 Nalco 21 ABB Japan

22 Japan 26 Tokyo nightlife


13

Studiebesรถk i Japan

30 Oji Paper

56 Metso Paper

40 Tokyo University Upplevelseresan

45 Hiroshima

50 Kyoto

48 Miyajima

52 Takayama

Efter

54 Vilse i fiberlinjen

56 Sammanfattning 62 Tack!


14

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Cellulosa MUT Cellulosa-Mut är en middag då studenter på KTH får chansen att träffa representanter från institutionen för Fiber- och Polymerteknologi samt företagsrepresentanter.

Syftet med middagen är att få studenter i de lägre årskurserna att bli inspirerade och vilja välja inriktning mot massa- och pappersindustrin. Under kvällen håller även några representanter tal för att ytterligare informera om industrin och institutionen. Det är Fiberteknologerna som anordnar, planerar och serverar under middagen och Skogsindustrierna sponsrar. Det brukar vara ett väldigt roligt och uppskattat event. Årets Cellulosa-Mut middag gick av stapeln den 11 november 2009. Det bjöds på mousserat vin som fördrink och middagen gick i skogens tecken. Till förrätt serverades det kavring toppad med rensteksröra, huvudrätten var älgfärsbiffar med svampsås och ungnsrostad kulpotatis och till efterrätt bjöds det på äppelkaka med vaniljsås. Maten var mycket uppskattad, speciellt av studenterna som tog flera portioner var. Kvällens talare inleddes med Terese Sundberg från Skogsindustrierna, som hälsade alla välkomna. Därefter berättade Karl Axnäs från Nalco om att det finns väldigt många olika möjligheter

efter en examen med inriktning mot massa- och pappersindustrin. Sedan beskrev Ali Khalili från Holmen Paper varför det är så bra att ha läst just denna inriktning och varför han valde den. På grund av sjukdom kunde tyvärr inte Professor Lars Wågberg vara med under kvällen och Anna Svensson, doktorand på institutionen för Fiberoch Polymerteknologi tog hans plats. Hon höll ett intressant tal om varför institutionen är bra att läsa vid, både som student och doktorand. Därpå höll Karolina Boholm, från Skogsindustrierna, tal om sitt yrkesliv både som konsult och som student. Kvällen avslutades med att de fiberteknologer som jobbat med middagen presenterade sig och berättade syftet med föreningen Fiberteknologerna. Många studenter kom med frågor efter middagen angående institutionen, exjobb inom inriktningen och om de kurserna som ingår är roliga. Troligen har studenterna fått upp ögonen för industrin och institutionen, och förhoppningsvis är det några av dem som kommer att välja massa- och pappersinriktning. Fiberteknologerna 2010 är mycket nöjda med årets Cellulosa-Mut, och vill gärna tacka talarna och Skogsindustrierna för att kvällen blev så lyckad. Anna Wahlberg

Nu gör vi världens första BioDME från svartlut Sommaren 2010 startade vi världens första BioDME-fabrik. Preem byggde tankstationer. Volvo byggde lastbilar. Kanske har du redan sett de blå truckarna på vägarna? Framtidens energi finns i skogen – tekniken finns hos Chemrec.

Detta är svartlut. Den blir över vid massakoket i världens alla massabruk och innehåller värdefull energi. Chemrecs patenterade teknik gör syntesgas av svartluten som sedan blir förnybara, koldioxidneutrala motorbränslen.

&+(05(& www.chemrec.se


15

Skogsindustriernas branschkväll Den 21 april bjöd Skogsindustrin på branschkväll, en chans att lära sig lite mer om en spännande industri för nyfikna studenter.

Kvällen började med lite mingel där det fanns chans att prata med representanter från Holmen, Korsnäs, Södra och Stora Enso samtidigt som det bjöds på lite tilltugg. Efter en stund förflyttade sig alla in i Q1 där studenterna fick lyssna till tre talare. Först ut var Per Hedberg från Holmen Energi som berättade om hur Holmen ska minska mängden avfall som bildas vid produktion och istället utnyttja en ny metod där de kan producera fordonsgas utav avfallet. Efter det berättade

Andreas Hörnfeldt från Stora Enso New Business Creation om ett nytt kartongmaterial som är mycket lätt, tåligt och som exempelvis kan användas för att bygga hus och toaletter på ett smidigt sätt i katastrofområden runt om i världen. Sist ut var Joakim Nygren från Södra Pulplab. Han talade om ett kompositmaterial som de tagit fram och gjort en barnstol utav samt en lampa som väckt stort intresse på en internationell mässa i Milano. När talarna var färdiga förflyttade sig alla till kårhuset Nymble för att äta en vårbuffe och fortsätta mingla med representanter från skogsindustrin. Evelina O´Nils


Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Holmen

Studiebesök Den 2 november 2009 åkte fem av årets fiberteknologer upp till Iggesunds bruk i Hälsingland.

Dagen började med en komplett rundtur av bruket. Karl-Gunnar guidade oss hela förmiddagen, från flishögen till färdig kartong. Vi avslutade förmiddagen med rundvandring på kartongmaskin 2, kartonglabb och utvecklingslabb. Lunchen avnjöts på Grillska gården där vi bjöds på röding och chokladmousse. Efter lunch fick vi en genomgång av Holmenkoncernen av Edvin, en gammal fiberteknolog från KTH. Vi fick även chansen att

träffa Petra, Mikael och Jonas som alla jobbar som ingenjörer på bruket. Sammanfattningsvis var det ett mycket bra studiebesök, lärorikt och intressant. Det var dessutom vårt första studiebesök som fiberteknologer och vi blev varmt mottagna. Studiebesöket kändes väldigt välplanerat och anpassat för oss. Evelina O´Nils


17

Lunchföreläsning En solig dag i början av maj bjöd Holmen in studenter för en lunchföreläsning med temat ledarskap.

Holmens utsände Jenny Adolfsson gav oss en föreläsning av det lite mer interaktiva slaget. Bortsorterat var det mer konventionella snacket om företaget i fråga och liknande, vilket lätt får hungriga studenter att lägga fokus på maten istället, och istället bjöds på en genomgång i personlighet. Eller rättare sagt, hur ens personlighet uppfattas av andra och hur det i sin tur påverkar ens förmåga att leda en grupp. Stort fokus lades på vilket typ av personlighet man själv var och studenterna fick där själva testa på en, dock tämligen förenklad, version av Myers-Briggs personlighetstest. Detta avslöjade t.ex. huruvida man som person antingen var introvert eller extrovert, intuitiv eller faktabaserad och dylikt. Detta ger en fyrbokstavskombination ur vilken man kan utläsa en personlig profil. En profil som

kan tyckas godtycklig men som vid närmare analys visar stämma ganska väl överrens med verkligheten. Man fick även tid på sig att i grupp diskutera hur man uppfattade sig själv för att sen stämma av hur övriga gruppen ansåg hur den självuppfattade självbilden stämde av med verkligheten. En nyttig läxa då man ofta inte själv vet om vissa personliga egenheter och därför heller inte kan förändra dessa om de uppfattas som negativa. Slutligen kan sägas att denna lunchföreläsning var en utmärkt kontrast till de många andra liknande arrangemang som går efter standardformuläret och därav ej lämnar några bestående minnen. Denna vågade däremot sticka ut och lämnade därför ett bestående intryck av att man lärt sig något nytt. Martin Eskilsson


18

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Skogsavverkning Sedan tidigare studiebesök hos Holmen varit på pappers- och massabruk så var det äntligen dags för Fiberteknologerna att bege sig ut i Götalands djupaste skogar för att spana in strategin och tekniken för hur man selekterar samt avverkar själva råvaran till bruket.

Norrköping. Besöket inleddes med en efterlängtad frukost i symbios med en trevlig presentation given utav Lars Klingström som kom att vara vår guide under dagen. Då Lars varit i branschen över 35år och nu ska börja dra sig tillbaka som informationschef för Holmen Skog Norrköping så närvarade även hans efterträddare Jeanette Tretten för att ta del av denna lärorika dag.

Utflykten gick av stapeln en tidig majmorgon då vi möttes upp tillsammans med vår kontaktperson Helena Sidevall ifrån Holmen för att gemensamt åka bil ner till företagets skogsmarker omkring Norrköping.

Tyvärr fick vi dock i början av presentationen beskedet att vi inte skulle få hinna få testa någon av deras avverkningsmaskiner, vilket hade varit lite utav själva hjärtat med utflykten. Men däremot fick vi under presentationen erfara att själva skogsavverkningen inte är så primitivt vilket man skulle kunna tro. Redan efter första kvarten insåg vi att det ligger en ganska omfattande kunskap

Efter någon timmes resa var vi tillslut framme vid Holmens rustika konferensanläggning kallat Elgsjögården som låg strax tre mil utanför


19

bakom strategin och tekniken vid avverkning utav skogen. Tydligen så har det på senare tiden blivit alltmer hårdare regler vilket har resulterat i ett mera avancerat avverkningssystem än vad man kan tro. Certifieringar enligt FSC och PEFC som för trettio år sedan ansågs irrelevanta är i dagsläget högst använda riktlinjer för hur miljökraven skall uppfyllas. Efter introduktionen begav vi oss allihop ut ännu längre i skogen för att där träffa en expert inom avverkning. Under några timmars tid vandrade vi runt på ett nyligen avverkat område och lyssnade på vad den erfarne mannen hade att säga. Tydligen visade det sig bland annat att man vid avverkning tar stor hänsyn till fornminnen som kan dyka upp i marken samt även gamla stigar. Vid upptäckt

av dessa under avverkning så måste man enligt lag bevara dessa platser. Kan tyckas petigt, men konsekvenserna om man inte följer detta kan vara dryga. Dessutom var det ingen lätt uppgift att upptäcka dessa, utan det krävdes vad mannen kallade ”ett tränat öga”. Slutligen efter denna dag kan vi summera stor del av innehållet med Lars Klingströms visa ord ” att bruka skogen utan att förbruka den”. Philip Lindh


20

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Andritz Under en eftermiddag i maj besökte Fiberteknologerna företaget Andritz i Stockholm. Andritz är en leverantör av specialanpassade anläggningar, system och service till massa- och pappersindustrin. Andritz representant Staffan Jakobsson mötte upp oss och presenterade oss för hans medarbetare. De berättade för oss hur deras vardag på jobbet kan se ut, med mycket resor och kundkontakter. Då Andritz levererar många olika delar till bruken

finns det många områden att sätta sig in i. Vi fick bland annat lära oss om viror, torkningsprocessen, indunstning och det som de var insatta i just då. Det var mycket intressant när de berättade för oss att Andritz var med och byggde upp helt nya bruk i andra länder bland annat ett i Uruguay nyligen. Efter en presentation som gav mycket nya intryck om det framtida arbetslivet gav vi oss av till standup krogen Norra Brunn för att avsluta kvällen med god mat, dryck och mycket skratt. Emelie Norström

SPCI Fiberteknologerna blev inbjudna av Marina Asp till SPCI’s höstmöte som hölls i Norrköping. Tre fiberteknologer tog tåget söderut efter dagens förläsningar.

pratade om ifall vedförbrukningen ökar med nya kokningstekniker. Sampo Luukkainen, Stora Enso, pratade om system för kontinuerlig vedkomsumtion.

Tåget anlände lagom till den stora middagen som hölls på Louis de Geer Concert & Congress Hall. Där bjöds det på bubbel och mingel med representanter från en mängd olika företag. Detta följdes av en trevlig trerättersmiddag med tal och underhållning. Följande dag innehöll en rad spännande föredrag uppdelade i block. Dagen började med ett energiblock där Eva Karlsson Berg från Stora Enso Skutskär presenterade föreläsarna. Vi fick lyssna på flera föreläsare som tog upp frågor som gällde råvara, klimat och energi.

Efter massablocket bjöds vi på en god och trevlig lunch. Där sågs och pratades det med många bekanta ansikten från kvällen innan. Detta följdes av det tredje och sista blocket som handlade om hur vi ska möta nästa högkonjunktur. Där talade representanter från företag som SCA, Södra Cell, Innventia och ÅF. Stefan Svensson från IKEA pratade om IKEA katalogen och dess framtid. Catharina Ottestam, Innventia, och Nippe Hylander, ÅF, hade en mer skämtsam touch på sin föreläsning. De pratade om att råvaran måste utnyttjas på ett smartare sätt.

Efter en kopp kaffe och en bulle var det dags för block två. Där fanns valmöjligheten att gå på ett massablock eller ett block om papper innovativa tankar. Fiberteknologerna lockades här mest av massablocket. Jörgen Bergström från SCA presenterade föreläsarna. Jan Thorell, Metso Automation, inledde med att prata om processtyrning i kausticeringsprocessen. Peter Sandström, SCA, och Fredrik Lundqvist, Innventia

Att få närvara på SPCI’s höstmöte i Norrköping gav oss möjlighet att knyta kontakter med näringslivet. Detta tog vi till vara på och åkte därifrån med visitkort i fickan och motivering till att ta steget ut i arbetslivet. Emelie Norström Anna Johansson


21

Nalco En torsdag i början av maj träffade årets grupp fiberteknologer två representanter från företaget Nalco. Karl Axnäs är själv gammal fiberteknolog, och har jobbat på Nalco sedan sin examen. Viktoria Eriksson är en ny stjärna på Nalco och som nyligen utexaminerad civilingenjör från Uppsala kunde hon lätt tänka sig in i vår situation som studenter. Kvällen började med att representanterna berättade om sin bakgrund, det var väldigt intressant att höra hur de valt examensarbete och hur de fått sitt första riktiga jobb. Därpå presenterade Karl Nalco som företag, de levererar kemikalier till vattenbehandling och levererar också till exempel pumpar för att dosera kemikalierna. De levererar inte bara till pappersindustrin, utan även till energi-, livsmedel- och gruvindustrin. Nalco är ett internationellt företag med sitt huvudkontor i Leiden, Holland. Karl och Viktoria berättade också hur nära kunden det vill säga bruken, de jobbar. De har inget riktigt kontor utan reser mycket

för att kunna lösa kundens problem ”hands-on”. Detta leder till att de får bestämma och planera sin arbetsdag själv och en viktig egenskap är att vara flexibel. Dyker det upp ett problem som de som jobbar i Sverige inte kan lösa kallar de in experter från hela världen inom Nalco koncernen. Eftersom att de befinner sig så mycket ute hos bruken etablerar de en nära och personlig kontakt som ofta leder till utomordentligt samarbete. Kvällen avslutades på en sportbar där det avnjöts hamburgare och en hel del öl samtidigt som Djurgården förlorade mot HV71 i en SM-final. Tyvärr är Karl ett stort DIF fan och han blev besviken efter förlusten. Trots detta var kvällen mycket inspirerande och upplyftande och alla fiberteknologerna blev riktigt sugna på att komma ut i arbetslivet. Anna Wahlberg

ABB Per Sandström besökte fiberteknologerna på KTH för att presentera företaget ABB. Fokus låg på ABB’s roll i massa- och pappersindustrin. Det är idag cirka 2000 personer av ABB’s anställda som arbetar mot massa- och pappersindustrin och företaget är involverat i många områden ute på bruken. Per gick igenom några av de problem som de normalt stöter på när de arbetar. Han fick oss att förstå att det ofta är ett detektivarbete när man ska sätta sig in i ett massaeller pappersbruk. Även om ändringarna som ska

www.smr.nu

göras bara gäller en liten del av bruket, måste man ha en helhetssyn och veta hur allt hänger samman. Det är flera tusen signaler som alla måste gå rätt för att saker och ting ska fungera. ABB är störst i världen när det gäller DCS, Distributed Control System, som är styrsystem som främst används inom processindustrin. Efter presentationen var det bara att konstatera att massa- och pappersindustrin, minst sagt, är en högteknologisk industri. Anna Johansson


JAPAN Planerna att vi skulle till Japan började redan hösten 2010 i samband med att gruppen fiberteknologerna 2010 bildades. När väl resmålet var spikat så började arbete med att ekonomiskt få resan möjlig vilket under året har bestått av att anordna företagsevent och annonsförsäljning, vilka finns presenterade i tidning du nu håller i.

»


24

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Själva resan begav sig runt lunchtid den 29 maj och innebar en hel del flygande innan destinationen var kommen och när vi äntligen satte skorna på japanskt territorium så var förväntningarna på topp. Många har nog fått höra olika saker och skapat sina egna uppfattningar om hur detta land är att besöka, men jag skulle rekommendera starkt vare sig om man hört negativa eller positiva saker om Japan att ta sig tid att någon gång under sin livstid att resa hit. Upplevelserna är många, och det är intressant att detta land delar många likheter med Sverige samtidigt som stora skillnader var ett faktum. En snar bemärkelse efter att vi landat på flygplatsen som likt Arlanda ligger en bit bort ifrån huvudstaden Tokyo var Japanernas stora klyftor vad det gäller hanteringen utav det engelska språket. Den genomgående uppfattningen under resan var att deras språkkunskaper låg på en acceptabel nivå men vi fick dock erfara vid en del tillfällen att engelskan för vissa personer inte ens

verkade existera och att därav kunde fransmännen till och med framstå som experter på språket. Men man får inte heller glömma att japanerna är extremt många invånare och därav kan en potentiell känsla av isolering hos folket då leda till ett eventuellt mindre behov utav behärskandet av internationell kommunikation. Däremot en annan kommunikation som japanerna bemästrar fullkomligt är landets inrikes tågkommunikation vilket får SJ samt SL att framstå som patetiska. Under dem två veckor vi vistades i landet utnyttjade vi alla det införskaffade transportpasset som man på förhand köper i Sverige kallat JR rail pass som ger innehavaren rätt till fritt åkande under kortets giltighetstid. Utöver regionaltåget, i Japan kallat Shinkansen, så gällde även passet på vissa båtturer, tunnelbannor och bussar runt om i landet. Passet är en stark rekommendation vid vistelse i Japan då enstaka tågresor kan uppgå till samma pris som ett 7-dagars pass. Själva komforten på tågen var utmärkt och


25

känslan kunde liknas med ett flygplan då servering utav förfriskningar skedde utav en värd samt hastigheten som kunde uppgå till 300km/h gjorde att större sträckor uppfattades som väldigt korta. Tillskillnad från SJ så var anslutningar mellan olika tågturer dessutom alltid att lita på trots ibland mindre än 5 min mellan det ankommande och avgående tåget, helt enkelt en upplevelse för dem som befarat svensk tågtrafik. Väl på resande fot i landet påträffade vi överraskningar på den kulturella fronten. Bemötandet utav den japanska befolkningen var en av de stora upplevelserna, en skillnad var självklart något man hade räknat med fastän inte något så omfattande. Under hela resan upplevde vi ständigt personer som alltid behandlade oss och även sig själva emellan med genomgående vördnad. Självfallet var detta positivt men det kunde samtidigt också kännas påfrestande då det ibland kändes som om vissa underkastade sig oss för vår kulturella bakgrund vilket blev tämligen obekvämt då det uppfattas som om man skulle vara en mer betydande person. Men helhetsmässigt är japanerna ett sympatiskt folk som för en turist kan framstå som lite blyga men ändå roliga och smått tokiga. Tror även att Japan är ett av dem få länderna där man kan glömma nått utav värde på tunnelbanan och sedan vänta på att tåget vänder tillbaka efter slutstation för att därefter hitta saken på samma plats där man tappade det på.

Under vistelsen fick vi också erfara nya matupplevelser samt nya former utav hotellogi. Matkulturen tros man ha hyfsad koll på med avseende på alla sushirestaurangbesök man gjort i Sverige men väl i Japan så förstod vi att den svenska sushimenyn bara var toppen på isberget. Tydligen så är sushin en mer fintraditionell rätt som inte äts dagligen utan förekommandet av grillspett av alla dess slag och soppor är ett mer vardagligt matintag. Dessutom varierade vårt menyval mellan storstäderna och de mindre orterna där vi i samband med traditionellt hotellboende testade på deras maträtter som präglas av många mindre på varandra följande rätter. Som sagt så påbjöd de mindre orterna även ett större utbud utav boende i klassisk japansk stil vilket vi valde att testa. Hotellen, så kallade ryokan, var ofta mindre, pittoreska byggnader där rummen kännetecknades utav ytor heltäckta utav en sisalmatta tillsammans inrett med låga möbler och sängmadrasser som togs fram vid behov. Många av dem japanska upplevelserna var trevliga att få uppleva men efter några veckor på resande fot så blir man med tiden dock mindre inspirerad att fortsätta på den japanska livsstilen vilket slutligen resulterade att vi alla smått uppskattade hemkomsten, likt känslan efter hemkomst ifrån andra resmål, som t.ex. att få återvända efter en veckas charter på Alanya med skrikandes ungar på bamseklubben. Philip Lindh


26

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Tokyo nightlife Eftersom ett antal nätter spenderades i Tokyo, vilken ofta placeras högtst upp på listan över världens största städer och nära nog automatiskt för tankarna till neonskimmer och enorma storbildsskärmar känns det naturligt att även ta upp lite om dess mytomspunna uteliv.

och shoppingkvarter. Målet var först och främst att testa det som man ändå måste göra om man är i Japan, nämligen karaoke. Karaoke (jap. Tom orkester) är att betrakta som en ”nationalsport” i Japan och något man gör tämligen frekvent om man väljer att göra en utekväll med sina vänner. Till skillnad från i Sverige sker detta i små separata bås där man bara sjunger inför sina egen lilla krets.

Ett uteliv som sett till utbud är nära nog obegränsat både till storlek och variation och som omöjligt kan upplevas till fullo på endast några dagar. Vi gjorde dock ett tappert försök att dissikera så gått det gick och hann uppleva en hel del karaktäristiska fenomen

Eftersom det mesta var skyltat på japanska och eftersom uteställen ligger rätt ologiskt placerade i Tokyo var det enda som gällde att fråga lokalbefolkningen efter tips om bra karaokeställen. Efter att ha gått in i en liten avskild ingång och tagit hissen upp till sexans våning befinner vi oss helt överraskande i en stor karaokeklubb.

Shibuya och Japans nationalsport Första utekvällen bar det av till stadsdelen Shibuya, vilken är att betrakta som Tokyos största nöjes-

Detta är karaktäristiskt för allt uteliv och det som gör det hela ganska charmigt. Ofta finns


27

det nämligen ingen som helst struktur utan restauranger och barer ligger helt slumpvist utplacerat och utan egentlig skyltning. Som västerlänning kan det då kännas ganska förvirrande när man efter ett tips hamnat på vad som visar sig vara ett guldkorn utan att egentligen veta hur man hamnade där. Allt är också extremt kompakt placerat, så om ett hus har sju våningar så innehåller den med största sannolikhet en restaurang eller bar på varje våning. Därför marknadsför sig uteställen inte bara med sin adress utan även med ett tillägg som visar på våningsnumret. Åker man till Japan får man således räkna med att få sin beskärda del av hissåkande. På karaokeklubben intogs ett bås med tillhörande karaokeanläggning och lyckan var gjord. Problemet var bara att allt, inklusive kontroller och dylikt,

var på japanska. Med lite teckenspråk och grimaserande ansiktsuttryck går dock det mesta att lösa genom att fråga lokalbefolkningen. Den genomsnittlige japanen är nämligen tämligen begränsad i det engelska språket men ändå väldigt måna om att vara hjälpsamma, vilket kan föranleda till vissa segdragna försök till diskussion med förvecklingar och missförstånd som följd. Det hela känns inte alltför avlägset den välkända Tokyoskildringen Lost in Translation med Bill Murray i huvudrollen. Efter en lyckad karaokedebut, med skönsång och många skratt, tog vi oss sedan vidare ut i Shibuya, vilket är en väldigt häftigt syn för en utomstående. Enorma TV-skärmar blandas med neonljus, speciellt fascinerande just vid den stora korsningen Shibuya crossing, vilken är känd från både film och TV. När väl trafikljuset slår om till grönt blir korsningen bokstavligen till ett hav av människor och man kommer verkligen på sig själv att bara

»


28

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

stå och förundras över denna syn av tusentals japaner på väg någonstans. Roppongi och den japanska dryckeskulturen Väl i Shibuya kan man med enkelhet ta sig till det angränsande Roppongi, vilket kan nås antingen till fots eller med Tokyos alldeles utmärkta kollektivtrafik, som alltid är i tid! Det är dock lätt att underskatta avstånden om man väljer att gå till fots, Tokyo är en helt enorm stad så en karta ger ofta en avståndsmässigt missvisande bild. I grund och botten är Tokyo faktiskt flera städer som efter årens lopp vuxit ihop. Därav saknar Tokyo ett centrum i egentlig mening utan består snarare av en rad olika centra, där bland annat redan nämnda Shibuya och Roppongi kvalar in. Själva Roppongi är klubb- och bardistriktet i Tokyo och här samsas folk från hela världen med lokalbefolkning och överentusiastiska inkastare. Påfallande ofta ser man grupper av kostymklädda män och kvinnor sitta ute och roa sig. Det är nämligen väldigt populärt bland japaner att efter avslutad arbetsdag gå direkt ut och sätta sig på en bar. Detta sker allt som oftast i samkväm med arbetskamrater. Eftersom man dagtid har tämligen fullt upp på jobbet är det verkligen uppskattat att

gå ut och ta en öl med möjlighet för ventilation av tankar och funderingar under lite mer avslappnade former. Skrönan att japanen jobbar hela dagen för att sedan gå ut och dricka sig redlös för att sedan låta allt vara glömt på jobbet dagen efter är således en sanning med modifikation och kraftigt överdriven utomlands, även om man inte kan förneka att japanen gillar att ta sig ett glas eller två. Akihabara och fenomenet spelhallar Ett annat måste i Tokyo var att besöka distriktet Akihabara, vilket är Tokyo just som man föreställt sig att Tokyo ska vara. Stadsdelen fullkomligt svämmar över av enorma varuhus med allt, verkligen allt, som går att hitta i elektronikväg. Akihabara huserar även ett annat måste att besöka, och något som tar en stor del av japanens liv, nämligen spelhallen. Fenomenet spelhallar/ spelautomater är inte överdrivet stort hemma i Sverige och i vanligaste fall begränsat till den pliktskyldigt inplacerade Jack Vegas-maskinen på den lokala pizzerian. I Japan däremot är det annorlunda, här finns det nära nog en spelhall i varje gathörn, alla fulla med diverse arkadspel och spelautomater i långa, långa rader.


29

Mest exotiskt var det att se ett femvåningshus, mitt inne i centrala Tokyo på förmodligen väldigt dyr tomtmark, dedikerat till ett enda arkadspel. Spelet, som går under namnet pachinko, går ut på att man ska styra metallkulor nerför en bana med hjälp av en justerbar ratt. Det var en fullständigt absurd känsla att se en helt fullsatt spelhall med folk i alla åldrar, detta är nämligen inget utpräglat ungdomsfenomen, sitta framför dessa apparater till det enorma oljudet av dessa fallande kulor samtidigt som ett otal anställda stod och skyfflade upp metallkulor för påfyllning. En annan reflektion över spelhallarna var hur påfallande ofta folket som hängde där var extremt begåvade på det dem gjorde. Det måste utan tvivel ligga mycket träning bakom detta. Men ändå ses inget skryt utåt sett. Ett exempel var när vi till stor fascination beskådade en man med enorm talang för ett spel där det gällde att trycka på

knappar i olika kombinationer och i otroligt hög fart. Han var verkligen helt sanslös och spelade som i trans och prickade gång på gång in helt felfria kombinationer. Vid spelets slut däremot bytte han skepnad, vände sig om och smög sig nästan skamset därifrån i, vad som verkade, förhoppningen att ingen såg honom. Målet är nämligen bara att hamna högst upp på high-scorelistan, inget annat har betydelse. Konklusion rörande Tokyo Efter att ha spenderat ett antal dagar i Tokyo går det bara att konstatera att staden lever upp till sin mytbildning. Det är en alldeles fascinerande smältdegel av uråldriga japanska traditioner och hypermodern teknik och väldigt, väldigt annorlunda. Det bör således inte råda några tvivel om att ett besök är att rekommendera. Martin Eskilsson


30

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Oji Paper

Fyra av våra studiebesök gjordes inom Oji Paper koncernen. Det var Koki Kisara, som gästforskat på KTH under Mikael Lindström, som ordnade dessa besök. Koki följde även med oss som guide och tolk under alla Ojibesök. Oji Paper har flera bruk och laboratorier utspridda över Japan. Oji tillverkar tidningspapper, absorptionsmaterial, förpackningsmaterial och flera andra produkter. Det är ett av de största företagen i Japan som tillverkar papper. Vi fick se flera olika

delar; forskning och utveckling, tidningspappers tillverkning och torr processen hos Oji Kinocloth. Vi är mycket nöjda med våra studiebesök och väldigt tacksamma att Koki gav oss chansen att få se Oji Paper. Hans guidning och tolkning var guld värd och gjorde våra studiebesök minnesvärda. Evelina O´Nils


31

OJI R&D

– Ett besök på Oji Papers utvecklingsavdelning Vårt allra första studiebesök gick av stapeln hos Oji Papers R&D-avdelning i Tokyo. Där välkomnades vi av Koki Kisara, god vän till Mikael Lindström och före detta gästforskare vid KTH men numera arbetandes vid R&D-avdelningen. Den alltigenom supertrevlige Koki skulle visa sig bli lite mer av en långvarig bekantskap då han med stor entusiasm skötte guidningen vid samtliga Ojibesök. Oji Papers R&D-avdelning sysslade med en rad olika saker och var uppdelad i fyra stycken avdelningar, nämligen avdelningarna för pappersoch massa, imaging media, tekniska initiativ samt materialanalys. En inledande föreläsning gav oss uttömmande information om de vitt skilda områden som Oji R&D bedrev forskning inom. Här gavs exempel på en rad intressanta projekt som man för tillfället jobbade på. Ett exempel var t.ex. ett nytt projekt för on-line-mätning av fiberorientering i realtid och ett annat var ett gemensamt projekt med Mitsubishi där man med hjälp av s.k. mikrofibrillerad cellulosa (MFC) försökte göra superstarka och biologiskt nedbrytbara material för tillverkning av t.ex. karosser till bilar. Oji R&D bedrev även forskning utanför den traditionella pappers- och massasfären, med t.ex. stor satsning på bioteknik och medicinsk teknik. Med hjälp av rekombinant DNA-teknik försöker man t.ex. genmodifiera träd för att på så sätt förädla vissa egenskaper m.a.p. att göra skogsbruket mer effektivt och motståndskraftigt mot infektioner och dylikt. Vi fick även möjlighet till en rundtur på anläggningen och fick då bland annat bevittna diverse analysinstrument och då speciellt en imponerande uppsättning av SEM-, NMR- och MS-instrument. På rundturen fick vi även ta en titt på deras pappersmaskin i miniatyr, där man kör tester i mindre skala för att således kunna simulera

verkliga förhållanden. Väl inne i detta pappersbruk miniatyr visades även procedurer av de-inking av papper. Det är nämligen väldigt vanligt i Japan eller i alla fall vanligare än i Sverige att man i högre utsträckning använder sig av återvunnet papper när man gör massa, vilket således föranleder ett behov av optimerade metoder för borttagande av bläck, s.k. de-inking. Det bjöds även givetvis på lunch av tradionellt japanskt snitt och nog kändes det exotiskt för de, i grå overaller klädda anställda, i personalmatsalen när en rad blonda fyrtorn tornade upp sig i matkön. För nog kunde man urskilja ett annat och förvånat ansiktsuttryck. Under lunchen fick vi även möjlighet att prata med lite mer avslappnat med anställda på anläggningen. Det visade sig att man hade stor koll på Sverige och att man mycket väl kände till svenska flaggskepp så som IKEA och H&M men även, till större förvåning, gamle höjdhopparhjälten Patrik Sjöberg. Mest

På rundturen fick vi även ta en titt på deras pappersmaskin i miniatyr, där man kör tester i mindre skala för att således kunna simulera verkliga förhållanden.

intresserade var man dock över en besynnerlig maträtt beståendes av jäst fisk som sades vara svensk. Givetvis rörde det sig om surströmming och lika självfallet avrådde vi japanerna att testa denna inte allt för smickrande representant för det svenska köket om det någonsin fick möjligheten att besöka Sverige. Slutligen poserade vi alla på ett lagfoto och skildes därefter, alla nöjda efter ett lyckat första studiebesök på japansk mark. Martin Eskilsson


32

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Kasugai Mill På resans tredje dag gav vi oss av med tåg mot Nagoya. Där skulle vi besöka Oji Paper’s bruk i Kasugai.

i Kasugai är mycket stort och tar upp en area på 878 000 m2. Varje dag tillverkas här 1650 ton massa från flis och 495 ton massa från returpapper.

Vid tågstationen möttes vi upp av Koki Kisara och vi begav oss vidare mot Kasugai mill. När vi anlände till bruket välkomnades vi av brukets vice VD Koichi Ishida. Besöket inleddes därefter med en filmvisning om Kasugais bruk. Detta bruk använder sig av flis som importeras från andra länder, till exempel Australien och Nya Zeeland. Flisen består av både löv- och barrvedsflis. De använder sig även av returpapper från närliggande städer. Varje dag användes cirka 700 ton returpapper i produktionen. Bruket tillverkar sulfatmassa som de sedan använder vid tillverkning av bland annat bok- och kopieringspapper. Bruket

Efter filmvisningen fick gruppen åka på en guidad tur runt bruket. Första stoppet gjordes vid flisgården. Där stod det sex lastbilar och lämnade flis och under tiden vi stod där kom det hela tiden fler lastbilar. Varje dag anländer det omkring 900 stycken lastbilar till bruket, av dessa är 250 stycket flislastbilar. Intill flisgården fanns det ett stort berg av gamla bildäck. Då flisen importeras måste bruket få sin energi från annat än bark. Det är därför de tar reda på gamla däck som bränns och därmed ger energi till processen. Ett annat lite udda inslag i massatillverkningen var att det intill flisgården stod en kvinna som arbetade med att tillföra matpinnar till flisning. Dessa matpinnar


33

kommer från närliggande städers restauranger, som är stora förbrukare av dessa matpinnar. Flisen från dessa adderas sedan till den importerade lövvedsflisen. Enligt vår guide krävs det cirka tre stycken matpinnar för att tillverka ett A4-papper. Turen fortsatte och nästa stopp gjordes vid brukets två kokare. De hade nämligen ingen alternerande kokprocess mellan barrved och lövved, utan hade en kokare för vardera. Vi fick gå upp till kontrollrummet och se hur de arbetade där. När vi kom in dit var det skiftbyte. Detta innebar att japansk musik spelades och de män som skulle påbörja sitt arbetsskift var i full fart med att göra gymnastikövningar. Det kan nämnas att det inte var första gången vi besökte en av Ojis anläggningar mitt i arbetarnas gymnastik. Efter gymnastiken fick vi en snabb genomgång av processen av en som arbetade i kontrollrummet. Vi fick se massaprov från färsk flis och från återvunnet papper. Returmassan bleker man idag till 70%ISO och massan från flis bleks endast till 85%ISO. Detta kan jämföras med Sverige som har en standard att bleka till 90%ISO.

Vi fick se en av anläggningens sju stycken pappersmaskiner. Den var 5,3 meter bred och 300 meter lång, inklusive bestrykningen. I varje skiftlag arbetade åtta personer vid pappersmaskinen. Om man jämför Japan med Sverige, har Japan ofta fler personer om utför en arbetsuppgift. De ville därför speciellt att vi skulle notera att de här hade få personer som arbetade mer effektivt. Efter den guidade turen fick vi åka vidare utanför brukets område. Nästa stopp gjordes vid en rosenträdgård som de hade. Trädgården stod till allmänhetens och personalens förfogande. Här fanns det hundratals vackra rosor av 200 olika sorter. Här såg vi både barn som sprang runt och lekte och äldre som satt och njöt. Detta var det sista stoppet på vår guidade tur och det blev ett härligt inslag till studiebesöket på Kasugai mill. Emelie Norström Anna Johansson


Fuji Mill 34

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Dagen efter vårt besök på Kasugai Mill så var det dagen därpå dags att förflytta sig en bit norrut med tåget till staden Fuji som geografiskt mestadels är känt för att ligga vid Japans högsta berg vid namn Mt. Fuji. Av vår guide, Koki, berättades det om olika historier om bestigning av bergstoppen och hur man blev en fulländad människa vid en avklarad bestigning. Men det var egentligen inte berget som först och främst var den bakomliggande orsaken till vår visit utan förstås besöket på Oji Paper Fuji Mill.

Efter att vi hade sett detta bruk så inser man att det finns en stor potential i att förädla återvunnet papper eftersom det både ger acceptabel kvalité samt är ett steg mot bättre miljö. Detta pappersbruk startade sin produktion 1908 och räknas idag som ett av Oji´s huvudbruk. Trots över 100 år på nacken så ska man inte tro att Fuji Mill sjunger på sista versen. Sedan 1960-talet började bruket användningen av återvunnet papper för sin produktion och därefter har processen

ständigt utvecklats med åren för att idag delvis besitta en produktion helt utav återvunnet papper. Andelen färskmassa beror på produkt samt kvalité men bruket har en produktionsserie kallat ”OK Green 100 series” där endast återvunnet papper är råvaran vilket också gör Fuji Mill till ett bruk inom frontspetsen av förädling utav återvunnet papper. Huvudprodukterna som Fuji Mill tillverkar är white coated duplex board och solid bleached board samt coated woodfree paper och LWC papper. Allt detta produceras på två maskiner där produktionssiffran uppgår 700ton kartong/dag respektive 350 ton papper/dag. 2001 installerades den nya boxboardmaskinen vilken ersatte hela kapaciteten för de fyra samtidigt föregående maskinerna och har möjliggjort en produkt med lägre densitet samtidigt som en ökad hårdhet. Den stora framgången hos brukets utveckling ligger dock inte endast hos dessa två produktionslinjer utan även till stor del i massaproduktionen där det ställs höga krav för att lyckas erhålla en återvinningsmassa med kvalitéer likt färskmassa. Processen utgörs av tre huvudsteg där det första är upplösning utav gammalt papper med hjälp av vatten och kemikalier under omrörning. Därefter så renas blandningen ifrån


35

större orenheter såsom metallbitar eller annat skit som är oönskat ibland fibrerna man vill återanvända. Sen träder det viktiga steget in då det är dags att avfärga blandningen ifrån papprets ursprungliga färgtryck. Här utnyttjar man användandet av bubblor, så kallad floating, som binder upp partiklar av viss storlek (i detta fall färgpartiklarnas storlek efter ihopkloggnin) vilka sedan för dem till ytan där skummet mekaniskt borttas. Själva kemiska förfarandet för att skilja färgen ifrån fibrerna är en tämligen mer avancerade historia som baseras på val av rätt kemikalier eller enzymer. För att ytterligare minska belastningen på naturen så har Fuji Mill även utrustning för att återvinna pigment ifrån blandningen vilket leder till ett minskat behov utav tillsättning av nya pigment. Allt separerat material som inte tillhör produktionen och är brännbart blir sedan till energi vid förbränning och ifrån denna process uppkommer dessutom aska vilket återanvänds flitigt i andra material såsom cement. Under besöket fick vi som alltid en presentation utav pappersmaskinerna men det som verkligen var det mest givande att bevittna var

pigmentåtervinningsprocessen som man aldrig kommit i kontakt med tidigare. Ett annat imponerande inslag utav bruket var att ha sett den stora ytan där allt returpapper finns. Detta kunde i princip liknas en mindre vedgård fastän allt material var beståendes utav ihoppaketerade pappersfyrkanter som ungefär var 1m3 stora. Efter att vi hade sett detta bruk så inser man att det finns en stor potential i att förädla återvunnet papper eftersom det både ger acceptabel kvalité samt är ett steg mot bättre miljö. Tanken hos Fuji Mill är att med återvinningen kunna erhålla ett effektivt användande av resurser samt minska andelen pappersskräp och samtidigt sänka energiförbrukning, vilket dem helt klart har åstadkommit. Slutligen avslutades besöket med den obligatoriska presentutdelning till våra huvudguider på bruket som tack för vistelsen och även det klassiska gruppfotot. Philip Lindh


36

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Oji Kincloth

Efter studiebesöket på Fuji mill åkte vi vidare till ännu ett av OJIs bruk i Fuji. Fuji Mountain är Japans högsta berg. Runt berget har många massa- och pappersbruk samlats då tillgången på vatten är bra. Hiroyuki Yamaguchi, Deputy General Manager (R&D Division) tog emot oss och höll en presentation om bruket. OJI Kinocloth var en av de första fabrikerna som använder sig av en torr process. För att få produkter med hög bulk använder de sig endast av luft. De använder sig av en blandning av naturliga fibrer och syntesfibrer, detta ger produkter som är mjukare än vanligt papper och möjlighet till fler funktioner jämfört med när vatten används i processen. Produkterna används bland annat till filtrering och absorption.

Bruket använder sig av fluff som de köper in från Sverige och Finland. De har två huvudprocesser: BK processen och TDS processen. I BK processen kunde man ha tre olika sorters system: Det första använder bindemedel med vattenburet system, det andra använder ett termiskt bindemedelssystem och det tredje en kombinerar dessa. Med denna teknik är det möjligt att bygga upp en produkt med multilager. BK processen ger material som används ibland annat femininprodukter, hushållspapper, våtservetter, svettabsorptionsskydd att ha under armarna, tvättlappar. Alla i vår grupp blev imponerade av svettabsorptionsskydden som hade inbyggd deodorantfunktion. TDS processen använde sig endast av ett termiskt


37

bindemedelssystem. Det bildades tjocka ark och kompakta ark var möjliga. TDS processen ger material som används till filter till filtrering av matolja, filter som används i bilar och i skrivare, material som absorberar en väldoftande vätska som sedan avdunstar till omgivningen.

Något som Hiroyuki Yamaguchi tog upp som en av de stora fördelarna med deras process var dess flexibilitet. De kunde snabbt variera mellan olika bindemedel och olika syntesfibrer. Emelie Norström Anna Johansson

Vi fick en rundtur i bruket. Det krävdes högre hygien för att gå in i detta bruk än vanligtvis. Alla fick ta på sig hårnät och för att få gå in i bruket behövde vi gå igenom en luftsluss där allt löst material blåstes av. Vi fick se hushållspapperstillverkningen och de satte igång TDS processen en kort stund för vår skull. Där tillverkade filter till matoljafiltrering. De tillverkade färgade produkter bland annat rosa sminkpads till kvinnor. Vid OJI Kinocloth var antalet kvinnor som arbetade relativt många om man jämför med andra bruk.

Minska koldioxidutsläppen med 140 miljoner ton per år? Bara under 2008 bidrog motorer med våra frekvensomriktare till en minskning av koldioxidutsläppen med 140 miljoner ton. Frekvensomriktaren ser till att motorn alltid arbetar på rätt varvtal, vilket minskar energianvändningen för din motordrivna utrustning. Det här är bara en av många ABB-lösningar inom kraft och automation som sparar på miljön. Och som samtidigt innebär besparingar för dig som kund. www.abb.se/energieffektivitet

Absolut.


38

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Metso Paper

På torsdagen första veckan i Japan började vi dagen med en välförtjänt sovmorgon. Runt lunch tog vi oss till Metso Paper och mötte upp Micke, som fick jobba lite istället för att ha sovmorgon. Vi träffade Michio Imai, som är chef på Metso Paper Japan. Han gav oss en genomgång av hur Metso Paper Japan är uppbyggt och hur utvecklingen har varit de senaste åren av utrustning till massa- och pappersindustrin. Vi fick bland annat lära oss att i Japan är 70-75 % av råvarorna importerade och 60 % är återvunna fibrer. Han berättade även att befolkningen i Japan har minskat sedan 2006, vilket gör att efterfrågan blir mindre och produktionen minskar. Efter det fick vi en genomgång om hur Metso vill optimera processen genom att sälja ett färdigt

koncept, vilket kunden ofta väljer att inte köpa, utan istället köpa delar från olika leverantörer för att bli unika om just sin papperskvalitet. Det poängterades att även om Metso har optimerat processen och vill sälja hela sitt koncept så måste man anpassa sig efter kunden, och göra utrustning som är kompatibel med andra leverantörers utrustning. När alla presentationer var klar fick vi en rundvandring på kontoren och gick sedan till ett tempel i närheten för att invänta middagen. Metso bjöd oss på en restaurang där vi fick prova Korean barberque , då du själv får grilla kött och grönsaker på en stekplatta mitt i bordet. Vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans med Michio och de andra Metso-anställda. Evelina O´Nils


39

Full fart mot framtiden. Södra är ett företag som är fullt av dynamik, möjligheter och växtkraft. Här möts tekniker, kemister, jägmästare, civilingenjörer, operatörer, marknadsförare, skogsingenjörer och många andra yrkesgrupper. I mötena mellan medarbetare, marknader och kunder uppstår hela tiden nya möjligheter till utveckling. All vår verksamhet utgår från den växande skogen. Virket är själva förutsättningen för vår industriella verksamhet. Södra är idag ett av de ledande företagen i världen för tillverkning av pappersmassa. Vi tillhör även en av Europas största inom trävaror och är ledande i Sverige för tillverkning av bioenergi. Vi arbetar långsiktigt, är lyhörda för våra kunders önskemål och har höga ambitioner när det gäller våra medarbetares utveckling. Södra - ett företag som fortsätter att växa in i framtiden.

www.sodra.com


Tokyo University 40

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Vad har sockrade apelsinskal, sovenirshopping och Tappi Japan gemensamt? Fiberteknologerna stötte på dessa tre olika ting under studiebesöket vid Tokyo Universitet. Hela veckans studiebesök avslutades med en trevlig dag på Tokyo Universitet. Dagen inleddes av att allas förutfattade meningar av hur en japansk professor i träkemi ser ut besannades. Professor

Yuji Matsumoto lotsade besökarna via Tokyos tunnelbanesystem till Tokyo Universitet, även kallat ”Todai”. Av de fem universitetsområden Tokyo Universitet besitter gick färden mot Hongo Campus där Institutionen för Agrikultur ligger. Institutionen för Agrikultur innefattar avdelningar för bland annat Polymerkemi, träkemi och träfysik samt massa- och pappersforskning. Professor Yuji Matsumoto basar över labbet för träkemi och labbet för pappersforskning. Väl framme

»


41


42

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

på Hongo Campus leddes besökarna in i ett modernt trähus och blev mottagna av ungefär tio stycken av Professor Yuju Matsumotos studenter och doktorander. Välkomnandet var varmt och japanska studenterna studerade på masternivå eller forskade på högre nivå. De forskade och studerade om allt från lignin till nanocellulosa. De var mycket entusiastiska över att träffa studenter från Sverige med liknande intressen.

Dagen inleddes av att allas förutfattade meningar av hur en japansk professor i träkemi ser ut besannades. Det var framdukat frukost som bestod av sockrade apelsinskal, chokladbröd och svenskt godis. Efter en kort introduktion bestämde Fiberteknologerna tillsammans med de japanska studenterna och doktoranderna att tillsammans åka till Asakusa. Asakusa är ett känt område i Tokyo för dels sovenirshopping och dels för sina tempel och helgedomar. Det var mycket trevligt att umgås med de japanska studenterna och många frågor om hur livet som student i Japan är besvarades. Väl framme i Asakusa är det första som syns en

stor port som heter Kaminarimon som har blivit en symbol för Asakusa. Den är mycket pampig och leder shoppinggatan Nakamasi fram till templet Sensoji. Detta tempel är det mest kända och populäraste templet i hela Japan. Gruppen av japanska och svenska studenter trängde sig igenom mängden av turister för att köpa sovenirer i form av yukata (en morgonrock som liknar en kimono), små samurajsvärd och japanska flipflop skor. De japanska studenterna bjöd även på en populär japanskt sötsak som smakade lite som pankakor och soyabönor. Väl framme vid templet fanns det även andra helgedomar. Från en brunn strömmade det ut rökelse och visdom och lågt liv lovades till de som stoppade in huvudet över brunnen och fick rökelse över sig. Det fanns även en liten fontän där det fanns möjlighet att rena själen. Detta gjordes genom att händerna tvättades en i taget och munnen sköljdes ur med vatten från fontänen. Sensoji templet var fullt av människor som ville kasta 5 yen, ett mynt med ett hål i, för att få tacka eller önska sig något. Sensoji är ett buddistiskt tempel som byggdes på 600-talet, originalbyggnaden förstördes under andra världskriget och den nuvarande byggnaden är uppbyggt efter kriget. Efter en stor dos kultur och shopping var det dags för lunch. Tack vare de


43

härliga japanska studenterna blev det sushi eller sashimi serverat med grönt te. Vi fick ett stort rum till hela sällskapet med ett lågt bord och självklart satt vi på rismattor på golvet. Sushin var mycket god det var verkligen trevligt att sitta och prata med de japanska studenterna. En av killarna åt upp 8 bitar på under en minut, det måste vara världsrekord! Väl tillbaka på Universitet höll Mikael Lindström två presentationer för proffesorer från Tokyo Universitet, oss studenter samt för Tappi Japan. Tappi Japan motsvarar ungefär SPCI i Sverige. Det betyder att representanter från den japanska massa- och pappersindustrin fanns på plats. Mikael berättade om Wallenberg Wood Center och vilken

forskning som bedrivs där samt om sin egen forskning. Efter föredragen dukades det upp all tänkbar japansk mat. Det serverades bland annat sushi, deg knyten med kött i, grönsaker, grytor, ris och det fanns många olika drycker till. Maten intogs stående samtidigt som det minglades runt. Det var en mycket givande och rolig dag. Speciellt roligt var det att få umgås med de japanska studenterna och få en större inblick i deras liv. De var alla så glada och tyckte att det var jättekul att prata engelska med oss, trots att kommunikationen inte alltid gick smärtfritt. Vi är mycket tacksamma för att de tog så väl hand om oss och för en oförglömlig dag. Anna Wahlberg

Asakusa har länge varit ett känt nöjescentrum i Tokyo. Det fanns Kabukiteatrar och ett stort ”red light district”. Japans första biograf låg i Rokku som är en del av Asakusa. Under andra världskriget förstördes stora delar av Asakusa och trots att Sensoij templet har återfått sin popularitet, så har inte nöjescentrumet återkommit till Asakusa.


Upplevelseresan 44

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Efter en vecka fullbokad med studiebesök var det hög tid för oss att utforska Japans sevärdigheter utanför dess skogsindustri. Framför oss hade vi en vecka med flera spännande resmål inplanerade. Tyvärr fortsatte resan utan Professor Mikael Lindström, som tidigt på lördag morgon tog en taxi mot flygplatsen för hemresa till familj och jobb. Första stoppet på vår resa var Hiroshima, som många känner till som staden där den första atombomben i krig fälldes. Naturligtvis var syftet med besöket att se och ta in den otroligt hemska förödelse detta medförde. Vi stannade i Hiroshima under helgen och reste tidigt på måndag morgon till ön Miyajima, strax utanför Hiroshima, för att ta del av öns vackra natur och med förhoppningen att ta oss ett dopp eller två i Stilla havet. Efter en natt på ett ryokan begav vi oss på tisdagens eftermiddag norrut, mot Kyoto. Kyoto var ett stopp som många av oss hade sett fram emot, delvis för möjligheten att få se geishor. Efter två dygn i Kyoto, som bjöd på uppfyllda förhoppningar gick resan på torsdagen vidare upp i bergen till den lilla byn Takayama. Dygnet i Takayama ägnades mest åt rekreation, souvenirshopping och uppladdning inför den avslutande helgen i Tokyo. Om Tokyo har jag bara en sak att säga – what happens in Tokyo, stays in Tokyo… Kristoffer Strandberg

Takayama Hiroshima Miyajima

Kyoto

Tokyo


45

Hiroshima

Efter en lång tågresa kom vi framåt lördagseftermiddagen fram till vårt första resmål på vår upptäcksfärd. Hiroshima och stadens historiska innebörd stod på schemat under helgen. Det var inte för inte vi fick en smärre chock när vi kom ut från tågstationen och upptäckte att i princip alla gick klädda i traditionsenliga kimonos. Självklart hade vi sett enskilda personer, och då främst kvinnor, i Tokyo som burit dräkten. Men nu var de verkligen i majoritet, även bland männen. Är det såhär man klär sig i de sydliga delarna av Japan, tänkte nog de flesta av oss. Senare fick vi dock reda på att vi ovetandes lyckats pricka in vårt besök under Touka San festival, som är en av de tre stora festivalerna i Hiroshima. Festivalen hålls för att markera början av sommaren och kallas även för yukata festival. Yukata är en tunnare sommarvariant av kimonon och meningen är att invånarna i Hiroshima ska börja bära sin yukata från och med denna helg, den första i juni.

Vilken tur att lyckas pricka in just denna helg, kan man tänka. Men som vi alla vet finns det två sidor av ett mynt. Det var inte bara kinomos som var överrepresenterade, utan även besökare. Festivalen lockar i genomsnitt 450’000 besökare varje år och då vi inte hade bokat något hotell fick Martin och Philip bokstavligen springa runt halva staden i jakt efter boende för natten. Under tiden vaktade vi andra väskorna i väntan på att de förhoppningsvis skulle komma tillbaka med ett positivt besked. Modet höll på att rinna ur de tappra löparna, men just som de var på väg att ge upp fick de slutligen napp. Jakten hade då pågått lite drygt en timme och föranletts av ett tjugotal nederlag. Efter lite vila på hotellrummen var vi redo att möta Hiroshimas uteliv. En västerländsk middag följdes upp med strosande i Hiroshimas nöjeskvarter. Det var minst sagt en häftig upplevelse att gå runt på smala gator i trånga kvarter, fullkomligt översvämmade med kimonobeklädda japaner. Efter ett tag slog vi oss ner i en bar med utsikt över gatan. Med inspiration från TV-profilerna Filip och

»


46

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Fredriks program ”Boston Tea Party”, togs tillfället i akt att dricka rödvin. I avsnittet där de besöker Tjernobyl hade de nämligen fått tips om att rödvin ska hjälpa mot strålningen och vi ville ju inte ta några risker, så beslutet var enbart i rent preventivt syfte. Efter ett tag var det hög tid att avrunda kvällen. En händelserik dag nådde mot sitt slut och vi såg nog alla fram emot morgondagen, som hade mer att bjuda på av Hiroshima. Efter gårdagens skämtsamma rödvinsförtäring var det hög tid att bruka allvar. Målet med söndagen var att besöka Hiroshima Peace Memorial Museum och dess tillhörande parkområde. Parkområdet innehåller ett flertal monument för fred, där det mest kända är Peace Memorial Dome. Byggnaden med dess kupol var en av de få byggnader som något sånär stod kvar efter atombombningen den 6:e augusti 1945. Byggnaden är bevarad i samma skick sedan den dagen, är sedan 1996 inskriven i UNESCO:s världsarvslista och tjänar som en påminnelse av atombombers ofantliga kraft samt som ett uttryck för hopp om fred. Museet i sig var som de flesta museum om krig. Otroligt mycket information, berättelser om kriget och anledningen till att just Hiroshima blev måltavla för en av de två bomberna.

Huvudanledningen för USA att släppa bomberna var för att få ett snabbt slut på kriget och tvinga fram Japans kapitulation, men även andra anledningar fanns. Enligt information på museet var en av de underliggande orsakerna att utvecklandet av atombomben hade kostat två miljarder dollar och som mest sysselsatt 120’000 personer. Att länka bomben till krigets avslutande skulle därför bidra till att berättiga denna utgift, vilket låter helt sjukt om du frågar mig! Museet bjöd även på en hel del om hur händelsen påverkade människorna som bodde i Hiroshima, både under dagen för bombningen men även dess efterspel. Vi fick ta del av hemska historier, kompletterade med sönderbrända kläder och andra tillbehör. En fruktansvärd men otroligt nyttig upplevelse, man verkligen fylls av förundran och frustration över hur omänskligt krig verkligen är. Man blir helt enkelt ledsen och förbannad. En av de mer kända historierna handlar om Sadako Sasaki, en flicka som var två år vid bombningen 1945. Hon undkom utan synliga skador, men drabbades tio år senare av leukemi. Enligt japansk tradition får man önska sig något när man vikt en origamisvala. Sadako vek under sin sjukdomstid över 1000 papperssvalor för att få sin högsta


47

önskan uppfylld. Tyvärr avled hon, endast åtta månader senare. Hennes historia startade en rörelse för att skapa ett monument för alla de barn som omkommit till följd av atombombningarna. Med hjälp av donationer från hela Japan restes the Children’s Peace Monument i parkområdet utanför museet. Till museet kommer idag tusentals papperssvalor varje år, som sparas i stora glaskuber vid monumentet.

Eftermiddagen och kvällen blev en stillsam historia. Damerna i sällskapet åtnjöt en trevlig middag alldeles invid en av stadens floder, medan vi grabbar tog oss till en sportbar. Söndagen den 6:e juli spelade nämligen Robin Söderling för andra året i rad final i Franska öppna. Tyvärr hade inte sportbaren någon kanal som visade matchen, men en varsin hamburgare, ett par öl och en biljardturnering blev ett utmärkt substitut.

Efter flera timmar av strosande i museet och i parken tror jag att vi alla lämnade museet och parken med en stor klump i halsen och med ett tungt bröst.

Kvällen avrundades tidigt, då vi nästa morgon skulle lämna Hiroshima och ville vara pigga för nya äventyr. Kristoffer Strandberg


48

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Miyajima På resans tionde dag tog vi tåget från Hiroshima till färjan som skulle ta oss över till semesterön Miyajima. Båtturen tog cirka tio minuter och det första man möttes av när man närmade sig Miyajimas hamn var det kända landmärket O-torii Gate. När vi kom till den lilla ön Miyajima möttes vi av höga berg, souvenirshoppar och massor av hjortar. Hjortarna som betedde sig som tamdjur, kom gärna nyfiket fram och tiggde mat. Djuren var egentligen vilda men de hade dragit sig närmare samhället. Detta berodde säkerligen mycket på turisternas givmildhet. Vi skulle stanna på ön över en natt och hade bokat rum på ett ryokan.

Inne i hotellrummets sällskapsrum fanns ett lågt matbord där man fick sitta på golvet, i detta rum fanns även sängplatserna. Dessa bestod av tunna och hårda madrasser. Många av oss upptäckte att sidosovning kunde ge lättare höftont nästkommande dag. Efter incheckning begav sig gruppen ut på en bergspromenad. Målet var Mt Misen Observatory, 535 meter över havet. Promenaden upp till toppen var 2,4 kilometer lång och på vägen passerade vi olika buddhistiska byggnader. Efter bergspromenaden delade gruppen på sig. Vissa gick och badade medan andra gick på shoppingtur. Vi som gick och shoppade kom inte långt, då kvinnan i den första souvenirbutiken förvandlade besöket till en tebjudning. Kvinnan, som ägde butiken,


49

tog tillfället i akt att träna sin engelska och bjöd på grönt te med japanska riskakor. Över lag var Miyajimas befolkning bättre på att prata engelska jämfört med andra ställen som vi besökte i Japan. Efter bad och tebjudning väntade ett typiskt japanskt bad på hotellet. Efter badet serverades vi en sjurättersmiddag i japansk stil. Det bjöds bland annat på ål, lax samt en gryta där vi själva fick tillsätta ingredienserna. Det som skulle tillsättas grytan var råa kycklingbullar som vi fick göra själva, svamp av olika slag, glasnudlar och sallad. Grytan fick sedan stå och puttra bredvid oss medan vi serverades andra rätter. På morgonen dagen efter kunde man

välja att äta antingen en västerländsk frukost eller en typisk japansk frukost. De som hade modet att välja en japansk frukost serverades bland annat varm nudelsoppa, misosoppa, lax, och grönt te. Den västerländska frukosten bestod av färsk frukt, yoghurt, croissanter, juice och rött te. Efter frukosten delade gruppen på sig och alla utforskade den lilla ön på sitt egna vis. Emelie Norström Anna Johansson

Ryokan är ett typiskt japanskt hotell. Där är det tofflor som gäller, inga ytterskor tillåts inomhus. Det första paret tofflor tilldelas man direkt vid ytterdörren. Om man ska besöka toaletten ska dessa tofflor lämnas utanför och ett nytt par står och väntar på en inne på toaletten. Dock så är det toffelförbud som gäller inne i hotellrummets sällskapsrum. Detta blev smått förvirrande för oss ovana toffelanvändare och det hände mer än en gång att man råkade släpa med sig toatofflorna ut på förbjuden mark.


50

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan


51

Kyoto

I Kyoto gjorde vi ett längre stopp då många av oss såg fram emot detta besök. Vi hade stora förväntningar då vi hade hört mycket om staden tidigare under vår resa. Det skulle visa sig att det vi hade hört stämde. Redan första kvällen när vi promenerade runt var det många av oss som tyckte att det var den trevligaste platsen som vi besökt hittills på vår resa. Stadens nästan mystiska atmosfär ihop med de äldre mysiga smågatorna ger staden dess charm. Ett stenkast bort från den lugna atmosfären kunde man hitta gator med restauranger, krogar och shopping med allt från trendiga modekedjor till små butiker som säljer allt från små björnar till tyger. Denna stad hade nått att erbjuda oss alla. En sak som många förknippar med Kyoto är Kyotoprotokollet. Många har någon gång stött på uttrycket ”Do you Kyoto?”. Det man då egentligen frågar är ”Gör du något bra för miljön?”

I Kyoto kunde man se fler västerlänningar än på andra ställen i Japan. När man var ute på stan var det många skolbarn som intervjuade västerlänningar för att lära sig engelska. I Kyoto besökte vi ännu ett tempel. Många gånger när vi besökte tempel och så även här var det väldigt många turister och skolbarn där. Detta gjorde att det ofta kändes väldigt ytligt och man fick inte den rätta känslan som man förväntade sig. När vi lämnade staden var vi överens om att Kyoto hade levt till våra förväntningar. Emelie Norström Anna Johansson

Den andra dagen besökte vi området Gion. Gion är Kyotos gamla geishaområde. Under våra dagar i Kyoto såg vi flera geishor, men vill man vara säker på att få se en geisha är det till Gionområdet man ska bege sig. Där kan man många gånger se geishor förföljda av fotograferande och filmande turister.

En geishas uppgift är att underhålla gäster i olika sammanhang. Hon ska kunna sjunga, dansa, spela instrument, konversera och utföra tecermonier med mera. Deras utseende är mycket utmärkande med den vackra kimonon och deras speciella sminkning med vit foundation, röd och svart ögon-makeup och de rödmålade läpparna.

Kyotoprotokollet är en internationell överenskommelse som antogs den 11 december 1997 i Kyoto. Protokollet är viktigt i kampen mot den globala uppvärmningen och innehåller mål för begränsning och minskning av olika växthusgaser.


52

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Onsen betyder på japanska varm källa och är vanligt förekommande i Japan, eftersom Japan har vulkanisk aktivitet. Ordet onsen beskriver dock hela anläggningen runt de varma källorna. Källorna är ofta tillgängliga för alla och påminner lite om ett badhus. När man ska bada i onsens måste man börja med att doppa sig i den första varma källan, sedan gå upp och tvätta av sig med tvål och vatten för att sedan gå ner i den varma källan igen.


53

Takayama

Sista torsdagen åkte vi från Kyoto till Takayama, en liten by uppe i bergen. I Nagoya fick vi byta från Shinkansen till ett mindre tåg, som gick betydligt saktare. Tågfärden gick upp bland bergen och ringlade genom dalar och skogar med en vidunderlig utsikt över en flod som rann i dalgången. Resan i sig var en stor del av upplevelsen. Takayama visade sig vara en liten mysig by, med lugnt tempo. Vi började med att leta upp ett hotell, tyvärr visade det sig att det hotell vi tänkt bo på var fullbokat. De erbjöd sig istället att ta våra väskor och boka in oss på ett ryokan i närheten. Vi nappade på erbjudandet och passade på att undersöka vad Takayama hade att erbjuda. Anna, Anna, Emelie och jag valde att åka ut till ett Onsen i en by längre upp i bergen. Under bussresan dit fick vi för första gången komma närmare landsbyggden i Japan, och vi fick dessutom se mer av bergen. Källorna var riktigt varma, de allra varmaste skulle hålla en temperatur på 65 °C och där räckte det med att doppa tån. Baden var uppdelade i olika sektioner efter hur varma de var. Det var riktigt mysigt att sitta där under bar himmel och bada i de källor som var lagom varma.

Kristoffer, Philip och Martin valde istället att stanna kvar i Takayama och undersöka byn lite närmare. De passade även på att ge sig ut på en liten vandring upp i skogen runt om Takayama. Vi träffades senare på ryokanet och bestämde oss för att vila innan vi gav oss ut för att leta en resturang som Philip hade hittat tidigare på dagen, så för andra middagen på rad blev det hamburgare. Resturangen var liten och pittoresk och hamburgarna satt fint efter dagens äventyr. Efter maten besökte vi ett hotell där man kunde bada ovanpå taket. Det var otroligt härligt att ligga i ett varmt bad, när kvällen var sval och med utsikt över Takayama. Trötta och mosiga efter badet begav vi oss hemåt och laddade för den sista helgen i Tokyo. Evelina O´Nils

Takayma ligger ungefär mitt i landet och har en befolkning på drygt 100’000. Eftersom staden ligger ganska högt och relativt avskilt har de utvecklat en egen kultur under år då det var svårt att ta sig dit. Takayama är välkänt för sina duktiga hantverkare. Vintertid finns det många skidorter i närheten.


54

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Vilse i Fiberlinjen - i huvudet på en medietekniker

Vad gör en medietekniker i ett projekt som detta? Man kan väl säga att jag halkade in lite på ett bananskal. För min del började denna resa den 28:e augusti förra året. Första föreläsningen i kursen Massaoch pappersprocesser stod på schemat och med tveksamma steg hittade jag tillslut Rånbyrummet längs ner i en av kemiinstitutionen byggnader. Jag var i slutet av mina studier till att bli civilingenjör inom medieteknik, som jag valt att rikta in på den grafiska tekniken. Jag hade en strävan efter att lära mig mer, att fördjupa mig ytterligare inom grafisk teknik. Dessvärre fanns inga specifika fördjupningskurser att tillgå. Efter lite efterforskningar fick jag tips om denna kurs av en gammal kurskamrat, jag är trots allt inte den första medieteknikern att gå kursen. Att lyckas få bra kvalitet i en trycksaksproduktion påverkas av otroligt många variabler, precis som i vilken process som helst, där pappret och dess egenskaper onekligen är en av de viktigare aspekterna. Att läsa en kurs likt denna var alltså inte helt fel med tanke på min inriktning.

När kursen väl satte igång fick jag minst sagt en trevande start. Det var säkert sex-sju år sedan jag pluggade någon typ av kemi senast. Lyckligtvis för mig så höll sig kursen mer på en konceptuell nivå, men det var ändå mycket som var nytt: lignin, cellulosa, hemicellulosa, hexenuronsyra, kokbetingelser, bleksekvenser, viragropen och så vidare. Även kurskamraterna var nya. Jag kände ingen innan kursen började, men började så smått lära känna ett par stycken av dem under de inledande veckorna. Ett spännande inslag i kursen var en tre dagar lång studieresa till Norge och det var först då som jag på riktigt började lära känna mina kurskamrater. Som säkert många själva erfarit så finns det inget bättre sätt att team-builda på än att åka iväg någonstans, ha lite aktiviteter på dagen och avsluta med en middag och ett par öl under trevliga former. Framför allt lärde jag känna de som var delaktiga i projektet Fiberteknologerna 2010 och sista kvällen på resan fick jag frågan om jag ville vara med. Jag hade faktiskt fått frågan tidigare under kursen, men artigt tackat nej eftersom jag


55

inte tyckte att det var något för mig. Jag skulle ju dessutom göra mitt exjobb under våren och ville fokusera på det. Under resan hade jag dock kommit på andra tankar. Det var säkert många saker som spelade in, men det faktum att jag lärt känna projektgruppen bättre, att studieresan väckt mitt intresse för skogsindustrin, chansen att åka långt bort till ett land jag inte varit i förut och uppleva en ny kultur samt att få vara delaktig i ett spännande projekt var nog de viktigaste orsakerna till att jag tackade ja. Om jag är glad för att jag tackade ja? - Självklart! Jag har fått möjligheten att besöka intressanta företag, både innan och under studieresan. Det bästa med studiebesöken var att få se så mycket olika företag som spelar inom olika områden i denna stora bransch. Den här resan och projektet som helhet har gett mig så mycket mer än om jag bara gått kursen som startade allt. Jag har insett att skogsindustrin inte är en så ”träig” bransch, utan snarare tvärt om. Skogsindustrin är otroligt mångsidig och

enligt min åsikt väldigt intressant, framför allt för personer med intresse för att inom ramen för sin yrkesverksamma karriär bidra till en bättre miljö. Med ett hållbart skogsbruk utvinns en förnyelsebar råvara, som med forskning och innovationer förmodligen kommer att bli ett mycket viktigt inslag i den viktiga kampen mot oljebaserade produkter. Framför allt har projektet gett mig möjligheten att lära känna sex stycken engagerade och inspirerande personer. Det är häftigt att se och höra om all den kunskap de redan nu har inom detta område. Under resan fick jag dessutom möjligheten att lära känna Professor Micke, som med sin härliga personlighet och gedigna kunskap verkligen förgyllde resan! Kursen då? Hur gick det? Jodå, jag lyckades faktiskt klara tentan och har nu ytterligare erfarenheter och kunskaper i min KTH-ryggsäck! Kristoffer Strandberg


Fiberteknologerna 2010 -En sammanfattning


58

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

Tack vare Fiberteknologerna 2010 har vi aktiva i föreningen lärt oss oerhört mycket. Vi har inte bara fått chansen att lära oss en massa om massa- och pappersindustrin i Japan utan även i Sverige. Vi har fått ta del av ett helt nytt land och en helt ny kultur.

Det har varit väldigt inspirerande och roligt att träffa representanter från skogsindustrin, varenda en har varit glad och positiv. Samtidigt har vi fått erfarenhet av att samarbeta och jobba i grupp mot ett gemensamt mål. Man kan nästan säga att hela projektet har varit som en resa, första steget med studiebesök och företagsevent med svenska företag, sedan själva resan till Japan och slutligen reflektion i form av denna tidning. Redan i oktober förra året tog vi över föreningen

Fiberteknologerna av förra årets grupp efter att ha diskuterat ihop oss i kursen massa- och pappersprocesser. Efter ett avhopp och ett tillfall var Fiberteknologerna 2010 äntligen komplett. Tillslut samlade Fiberteknologerna 2010 sju stycken studenter med ett gemensamt intresse mot massa- och pappersindustrin. Årets grupp hade tur eftersom att vi lyckades övertala en mediateknolog att bidra till gruppen som tidigare bestod av endast kemitekniker och biotekniker. Det har varit väldigt kul att ha med någon som ser på saker ifrån ett design- och tryckperspektiv, inte minst när denna tidning skulle göras. Vår resa tillsammans började ganska omgående med att anordna Cellulosa-Mut. Hösten fortsatte i rasande fart med studiebesök till Iggesund och införskaffande av sponsring. Det arbete som har skett innan Japan-resan har varit krävande på olika sätt. På grund av ombyggnad i kårhuset höll vi på att inte få servera alkohol på Skogsindustriernas branschkväll, men efter lång mailkorrespondens med tillståndsnämnden och med THS löste sig allt tillslut och kvällen


59

blev mycket lyckad. Andra kvällar har bara varit gemytliga utan några som helst problem, vi har blivit bjudna på middag och stand-up, och haft picknick på ett kalhygge och sett en snok slingra förbi. Genom att träffa många olika representanter från olika delar av branschen har vi fått ovärderlig kunskap, dels svar på de många frågor vi har ställt och dels hur viktigt det är att representera Fiberteknologerna och sig själv. Det har varit väldigt inspirerande och roligt att träffa representanter från skogsindustrin, varenda en har varit glad och positiv. Då känns det som att man har valt rätt inriktning och vi ser alla fram emot att komma ut i arbetslivet och få möjlighet att jobba med dessa inspirerande människor. När allt förarbete var klart och de sista tentorna skrevs så var det plötsligt dags att flyga till Japan. Studiebesöken runt om Tokyo och Nagoya var enormt lärorika. Det som slår en så här i efterhand är hur lika ett massabruk eller pappersbruk i Japan är ett i Sverige. Kunskapen

är detsamma inom branschen vart än i världen man är. Det var speciellt kul att få så hur de återvinner och behandlar returfibrer eftersom att det inte riktigt finns något liknande i Sverige. Det var även inspirerande att se hur Oji papers Fuji mill flisar och återvinner mat-pinnar efter att det har använts på restaurang. Alla japanska medarbetare i branschen var trevliga och ödmjuka och behandlade oss mycket väl. Det kan bero på att vi hade med oss Professor Mikael Lindström som behandlades som en gud. Vi hade verkligen tur att ha med en sådan berest och avslappnad professor. Efter att ha varit i Japan otaliga gånger var Proffesorn en ovärderlig guide i både den japanska kulturen och den japanska massa- och pappersindustrin. Japan är ett väldigt häftigt och välorganiserat land. Kulturen är totalt motsatsen mot den svenska, man vänjer sig fort med att alla bugar och lämnar över växelpengar och kvitton med båda händerna. Alla japaner vi frågade om vägen var mycket hjälpsamma. Även om de inte alls

»


60

Fiberteknologerna 2010 -Studieresa till Japan

förstod engelska, gick de och hämtade någon som kunde säga något ord och de gav sig inte förens vi hittade rätt. Något som man aldrig slutade förvånas över var att alla kvinnor tog fram ett tjusigt parasoll så fort solen kom fram. De ville absolut inte bli solbrända, tillskillnad från oss svenskar. Den japanska maten var väldigt god men en aning speciell. Det var mycket kycklingskin, kohjärtan och gristungor, vi undrade flera gånger vad de gjorde av resten av köttet. Vi blev förvånande hur gott det var med ål, blandat med en speciell sorts sojasås och grönt te, som man skulle äta i en speciell ordning. En annan stor skillnad från Sverige är hur fantastiska de japanska tågen, Shinkansen, är. Eftersom att vi reste runt en hel del blev vi fascinerade över hur tågen alltid gick i tid. En gång när det var en jordbävning utanför Tokyo var ett tåg 5 min försenat. Där har SJ mycket att lära. En annan finess vi gillade var att man kunde snurra på sätena i tåget, så man behövde aldrig åka baklänges eller så kunde man sitta fyra mittemot varandra vart som helst i kupén.

Vi har inte bara inhämtat kunskap om Japan och massa- och pappersindustrin under vår Fiberteknolog-resa utan även om varandra. Utan att nämna några namn kan man sammanfatta det på följande sätt; vissa vill borsta tänderna efter frukost, vissa somnar så fort vi satt oss på ett tåg, vissa letade i två veckor efter den perfekta presenten, vissa längtade efter att komma hem medan vissa skulle göra vad som helst för att få stanna kvar några veckor till, och vissa tycker om japanska tjejer medan vissa tycker mer om svenska tjejer. Vi är enormt tacksamma för att vi har fått ta del av denna Fiberteknolog-resa och hoppas innerligt att traditionen med studieresa kommer att fortsätta i många år framöver. Slutligen vill vi bara säga till alla som har varit delaktiga, hjälpt till eller sponsrat Fiberteknologerna 2010- Arigatou Gozaimasu! Anna Wahlberg


61

Världsledande inom Dispergering och Pulprar Cellwood Machinery är världsledande inom produktsegmenten pulprar och dispergering. För mer information se vår hemsida www.cellwood.se

— a member of the Cellwood Group —

ENRICHING

PULP AND PAPER

Boka gärna ett möte med någon av våra 5 300 ingenjörer, arkitekter och miljöexperter. Tillsammans hittar vi hållbara lösningar för dig och ditt företag. Förra året genomförde vi 31 000 projekt åt kunder från hela världen. Se sweco.se för de senaste nyheterna.


Fiberteknologerna 2010 vill tacka DOW, Nordkalk Kalcium AB, Ringdahl Maskiner, Svenska Maskinisters RF, Valex Plast AB och Keyvent Sweden AB för deras bidrag som gjort resan möjlig. Helena Sidenvall på Holmen för all hjälp och alla tips under hela året. Terese Sundberg på Skogsindustrierna för samarbetet med Cellulosa MUT och branschkvällen. Karl Axnäs på Nalco som varje år visar intresse för att hjälpa Fiberteknologerna. Stefan Vallerius på Södra för en trevlig middag. Marina Asp på SPCI för att vi fick chansen att vara med på Höstmötet och Ekmandagarna. Fiber- och polymerinstitutionen på KTH för att vi alltid är välkommna och alltid får hjälp. Särskilt tack till Mia och Inga för att ni löser våra problem. Sandra för ett fantastiskt jobb med vår tidning. Intellecta infolog i Solna för samarbetet vid tryck. Koki för att du organiserade de första dagarnas studiebesök och hjälpte oss runt och agerade tolk. Sist men absolut inte minst ett stort tack till Micke, som organiserade våra studiebesök och som föreläste för Japanerna så vi skulle få komma på besök. Ett stort tack för att du la ner tid på våran resa och för att du följde med, resan hade inte varit detsamma utan dig.

Fiberteknologerna 2010  

Travelmagazine

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you