Issuu on Google+

OM ATT DELA TRON MED SINA BARN

DET BÄSTA DU HAR

NY REVIDERAD UPPLAGA ETT SAMTALSMATERIAL FÖR DIG MED BARN UPP TILL 12 ÅR FRÅN SALT – BARN OCH UNGA I EFS


DET BÄSTA DU HAR – OM ATT DELA TRON MED SINA BARN

© SALT – BARN OCH UNGAR I EFS 2017

TEXT: SALT 2011 REVIDERAD 2017

ARBETSGRUPP: OLOF EDSINGER + SUSSIE KÅRLIN + INGRID LUNDSTRÖM + NANNE NÄSLUND + LENA OLSSON.

ETT SAMTALSMATERIAL Vår tanke med detta material, som vi nu har tryckt i en ny och reviderad upplaga, är att det ska kunna fungera som samtalsunderlag och ställa frågor som du kan arbeta vidare med tillsammans med din respektive eller med en grupp föräldrar. När vi talar om barn har vi i första hand tänkt oss barn upp till 12 års ålder, men delar av upplägget fungerar lika bra för alla föräldrar, far/morföräldrar eller andra närstående – oavsett barnens ålder. Vid samtal i mindre grupp är det ofta bra att komma överens om några enkla samtalsregler, eftersom vi på så sätt kan få ett tryggare samtalsklimat. Förslag på sådana samtalsregler kan till exempel vara:

FOTON: ISTOCKPHOTO.COM

PRODUKTION, FÖRSTA UPPLAGAN 2011 DANMARKS FOLKEKIRKELIGE SØNDAGSSKOLER GRAFISK FORM: FILIP JAKOBSEN, STRONGER.DK

• • • • •

Det personliga vi delar stannar i gruppen Det är ok att pröva tankar och att ändra sig Man har rätt att vara tyst Alla talar i jagform och undviker generella uttalanden Alla hjälps åt att hålla tidsramarna

PRODUKTION, REVIDERAD UPPLAGA 2017 SALT – BARN OCH UNGA I EFS GRAFISK FORM: JULIA NORDH

TRYCK: PRINT24 ISBN: 978-91-982529-3-4 WWW.SALT.EFS.NU

2 | DET BÄSTA DU HAR

Om ni väljer att arbeta med materialet i form av en samtalsgrupp kan det med fördel göras i samarbete med något av våra studieförbund. För studiecirkel eller annan verksamhet kring materialet i EFS/Svenska kyrkan, kontakta Sensus på din ort, www.sensus.se. En studiecirkel hos Bilda kan anmälas på www.bilda.nu.


INNEHÅLL 4

VÄRD ATT DELA? Vi som föräldrar har det klart viktigaste inflytandet på våra barn.

8

MIN EGEN TRO

Innan vi går in på frågan om att dela tron med våra barn, kan det kanske vara bra att reflektera lite kring vår egen tro.

14

RELATIONERNA I FAMILJEN

18

SAMTAL OM TRON

20

ATT BE TILLSAMMANS

24

DELAD GLÄDJE

28

FADDERSKAP

30

FÖRSAMLINGEN

34 35

VÄXTEN

 tt viktigt mål för våra hem och våra familjer är att E göra dem till en positivt laddad zon för våra barn.

24

Att samtala om sin tro behöver inte vara detsamma som att ha talets gåva.

Ett av de mest givna sätten att förmedla trons verklighet till våra barn är att be.

När vi ger vidare av våra tillgångar händer det något även med oss själva.

30

Våra barn är en gåva och ett uppdrag som vi delar tillsammans.

En möjlighet att upptäcka och uppleva tron tillsammans med andra i både egen och annan ålder.

Tron är inget som kan kommenderas fram i våra barns liv.

FÖR

LÄSNING

TT TSA R FO

8

4

DET BÄSTA DU HAR | 3


4 | DET BÄSTA DU HAR


ÄR TRON EN PRIVATSAK? ELLER ÄR DEN

VÄRD ATT DELA? ”DET FINNS FORSKNING SOM GÖR TYDLIGT ATT VI SOM FÖRÄLDRAR HAR DET KLART VIKTIGASTE INFLYTANDET PÅ VÅRA BARN NÄR DET GÄLLER ANDLIGA FRÅGOR.”

I

nga andra människor engagerar oss så mycket som våra barn. Vi gläds över dem och vi oroar oss för dem. Vi fostrar dem och vi blir själva fostrade av dem. Vi planerar våra liv utifrån dem – och vi längtar efter att ibland vara fria från dem. Som det står i Svenska kyrkans förbön vid barndop: ”Barnen är vår framtid, vår oro, vår glädje …” Som föräldrar vill vi ge våra barn det bästa vi har. Och som kristna föräldrar innebär detta att vi vill ge vidare av den tro, det hopp och den kärlek som vi personligen har fått del av i vårt möte med Jesus. Vi vill att våra barn ska få en levande tro på den treenige Guden. För många av oss har tron fått konsekvensen att vi har burit fram våra barn till dopet. I andra traditioner har den lett till att vi har burit fram dem till en barnvälsignelse. I båda fallen gör vi det med stöd i evangelieberättelsen om Jesus och barnen, där det står: ”Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig

dit in.” Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.” (Mark 10:13-16) Så långt är allt gott och väl. Men det slutar ju inte där. I Svenska kyrkans ordning för barndop uppmanas föräldrarna att ”vara förebilder och förebedjare” för sitt barn, liksom att ”tillsammans med församlingen leda [barnet] på trons väg genom livet”. Och det är här som det börjar bli utmanande. För hur gör vi egentligen det? Hur kan vi praktiskt dela tron med våra egna barn? Hur kan vi hjälpa våra barn att lära känna den treenige Guden? Det här kan kanske låta som att barnen skulle ha svårt att tro. Men ofta kan det vara precis tvärtom. Ibland talar vi till och med om att Gud har en form av ”försprång” i barnens liv. I bibeltexten ovan talar Jesus själv om barnens tro som en förebild och som en utmaning till oss som är vuxna. Men som föräldrar har vi ändå en uppgift att skapa arenor där barnen kan få lära känna Gud som den Treenige. Alltså inte bara som Gud i största allmänhet, utan som Fader, Son och helig Ande. Vi har också en uppgift att hjälpa våra barn att upptäcka Bibelns berättelser och att låta Guds vilja vara med och vägleda deras sätt att leva.

Ärligt talat ”I Faderns, Sonens och den helige Andes namn.” Orden ekade i stenkyrkan samtidigt som det ljumma vattnet östes över min dotters huvud. Hon verkade inte ett dugg bekymrad. Inte speciellt road heller för den delen. Det var nästan som en självklarhet, som om hon dagligen döptes och var van vid tillställningen. Men själv var jag inte van. Inte van vid att stå framför en massa andra människor som fotograferade och log, och framför allt inte van vid att möta de funderingar som bubblade upp så där utan förvarning i huvudet. – Mitt barn är döpt! Hon tillhör Kristus, men vad ska jag göra för att behålla henne där? Hur ska jag hjälpa henne att hitta en tro? Hur ska jag kunna skydda henne från mörker och ondska, från orättvisor och hat, från mobbing och droger och pedofiler? – Jag måste köpa en Bibel, minns jag att jag tänkte, men jag insåg att hon nog skulle få en av mormor i doppresent, så det behövs nog inte. – Hon måste få veta att hon är älskad som hon är! Du vet väl om att du är värdefull, tänkte jag och undrade varför vi inte hade valt den sången som doppsalm? Du vet väl om att du är värdefull, min älskade dotter – av mig, av din pappa, av Gud själv! Du vet väl om att du är värdefull!”

Frågan är bara hur detta ska gå till. Och den kompliceras av att tron inte kan kommenderas fram. Djupast DET BÄSTA DU HAR | 5


BETYDELSE FÖR TROSUTVECKLINGEN PÅ EN BETYDELSE FÖR TROSUTVECKLINGEN SKALA MELLAN 1-100 PÅ EN SKALA MELLAN 1-100 POJKAR

FLICKOR

MAMMA

81

74

PAPPA

61

50

PASTOR/PRÄST

57

44

KYRKANS UNGDOMSGRUPP

30

30

MOR- OCH FARFÖRÄLDRAR

30

29

KONFIRMANDUNDERVISNING

26

26

VÄNNER

22

29

BIBELN

24

25

Undersökningen är hämtad ur boken Faith Begins at Home och gjordes genom att ungdomar från några av USA:s största protestantiska samfund fick frågan om vad som betytt mest för deras egen kristna tro. Senare forskning har visat på samma resultat, något som bland annat framgår av Marcia J. Bunges artikel ”Biblical and Theological Perspectives on Children, Parents, and ’Best Practices’ for Faith Formation: Resources for Child, Youth, and Family Ministry Today” (Dialog vol 47, nr 4 2008).

sett är tron en gåva, även om vi normalt sett tillägnar oss den i någon form av samspel med andra människor. För somliga väcks tron till liv i mötet med andra människors omsorg och glädje, för andra genom att de får ventilera sina livsfrågor i en kristen miljö. För någon sås ett frö av tro i en stämningsfull andakt, hos andra krävs det fysiska under för att de ska överbevisas och våga tro. Till detta kan läggas att en del av oss bär erfarenheter av att alltför påflugna försök att påverka på det här området kan få motsatt effekt. Många har blivit brända av att förknippa kyrka och tro med kravfylldhet och tvång. Att förmedla trons innehåll och atmosfär är alltså inte någon lätt sak. En annan utmaning ligger i det svenska samhället. Den allmänna hållningen är ofta att tron är en privatsak, och därför 6 | DET BÄSTA DU HAR

blir det opassande att dela tron med sina barn. En ”neutral” hållning till livets stora frågor skulle därmed innebära att vara agnostiker. En del hävdar till och med att det är neutralt att vara ateist! Men detta är egentligen ganska konstigt. På många andra områden förväntar vi oss ju att barnen ska ta över våra gåvor och intressen. En fotbollsspelare som inte låter sina barn spela i klubb verkar oseriös. Likaså en musiker som inte sätter sina barn i musikskola. Men det vi här talar om är ju oändligt mycket större än både idrott och musikintresse! Dessutom finns det tydligt uttryckt i FN:s barnkonvention att varje stat ska respektera föräldrarnas rätt ”att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet” (art 14:2, 1). Vi får alltså påverka våra barn utifrån vår egen tro.


”DEN ALLMÄNNA HÅLLNINGEN ÄR OFTA ATT TRON ÄR EN PRIVATSAK, OCH DÄRFÖR BLIR DET OPASSANDE ATT DELA TRON MED SINA BARN.” Redan i Gamla testamentet kan vi läsa om hur Gud instruerade israeliterna att ”inpränta” hans lagar i sina barn (se 5 Mos 6:7). På detta sätt skulle tron föras över från generation till generation. Guds lagar står i detta sammanhang för hela undervisningen i Guds ord, inte bara de enskilda buden. Även i Psaltaren möter vi en uppmaning i samma anda: ”Vad vi har hört och lärt känna, vad våra fäder berättade för oss, vill vi inte dölja för våra barn. Vi skall berätta för kommande släkten om Herrens ära och hans makt och om de under han gjort. Han gav sina bud åt Jakob, stiftade en lag åt Israel, där han befallde våra fäder att undervisa sina barn, så att det blev känt för kommande släkten. Och barnen som föddes skulle berätta det för sina barn.” (Ps 78:3-6) Ett sista exempel från Gamla testamentet hämtar vi ur Ordspråksboken, där det står: ”Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal” (Ords 22:6). Detta ordspråk bekräftar en erfarenhet som vi känner igen också i vår egen tid: etiskt, religiöst och filosofiskt gör vi ytterst sällan några stora eller drastiska förändringar efter att vi har fyllt 30 år. De förhållningssätt vi har grundlagt i våra ungdomsår finns för det mesta kvar under resten av våra liv. Faktum är därför att om vi som föräldrar avstår från vår möjlighet att påverka våra barn – då gör någon annan det! Detta gäller även i frågor som har med tron att göra. Dessutom finns det forskning som gör tydligt att vi som föräldrar har det klart viktigaste inflytandet på våra barn när det gäller andliga frågor. Som tabellen till vänster visar: Mamma och pappa har betydligt större påverkan på vad deras barn väljer att tro på, än exempelvis deras ungdomsledare i kyrkan. Denna statistik kan kanske förvåna vissa av oss. Men även i vårt massmediala och internetbaserade samhälle verkar alltså vissa saker bestå från generation till generation. Som en ung tjej sa: ”Min mamma är ju ändå min mamma. Jag är stolt över henne och jag skäms över henne och jag kommer säkert att bli som henne!”

Eller med reformatorn Martin Luthers klassiska ord: ”Utan tvivel är far och mor apostlar, biskopar och präster för sina barn, eftersom de förkunnar evangeliet för dem. Kort sagt: det finns ingen större och förnämligare makt här i världen än den som föräldrar utövar över sina barn.” Det här kan förstås väcka vårt dåliga samvete, när vi känner att vi är allt annat än fullkomliga i vårt föräldraskap. Eller när vi vacklar i vår egen tro. Men framför allt tror vi ändå att vi får se till det som är möjligheten i detta. Tänk att vi som föräldrar har ett inflytande på våra barn – också när det gäller tron! Tänk att vi kan underlätta för dem att få en personlig relation till Jesus. Att vi kan bidra till att vägleda dem till ett förhållningssätt där de – som man ibland brukar uttrycka det – lever ”i världen men inte av den”. Viktigast av allt är förstås att ingen av oss ska behöva stå ensamma i detta. Förhoppningsvis har vi en kristen gemenskap som – om den fungerar som det är tänkt – kan vara med och stötta oss. Och framför allt: vi har en Gud som genom sin egen Son har sagt: ”Låt barnen komma hit till mig …” Det ligger en oerhörd vila i att den Gud som har skapat både oss själva och våra barn bär på en ännu djupare längtan efter gemenskap med oss människor än vi! m

tips Vill du läsa mer om barnets egen tro? Kolla in artiklarna Jesus och barnet och skattens åtta teser om barn och tro. Du finner dem i Verktygslådan på www.skatten.nu. I skattens planeringsverktyg finns ytterligare artiklar, som dock bara är tillgängliga för abonnenter.

Samtalsfrågor Hur kom du själv till tro? Vilka erfarenheter har du av vuxna som försökt förmedla tron till sina barn – positiva och negativa? Vilka människor, attityder och sammanhang tror du utövar störst inflytande på dina egna barn? Tabellen på sida 6 bygger på en undersökning i USA. Tror du att resultatet skulle bli detsamma i Sverige? Gör du några andra reflektioner när du ser tabellen?

DET BÄSTA DU HAR | 7


MIN

EGEN TRO

8 | DET BÄSTA DU HAR


Ärligt talat... ”Ibland har jag så svårt att få ihop alla pusselbitarna, och mitt i allt tappar jag nästan bort mig själv. Jag märker att jag ibland blir skeptiskt till det jag hör i kyrkan, men senare kan jag med frimodigt hjärta berätta för en vän om min barnsligt enkla, ja, nästan naiva tro. Och ibland är det tvärtom: jag blir helt upprymd av tillit till Gud på en andakt, men slås sedan ned av argumentationer och kritik av kyrkan under samtalen i personalmatsalen. Tron blir som en balansgång mellan ytterligheterna, och det tror jag att Gud ser. Jag tror att det ändå är han som håller mig kvar på själva spången, även om jag ibland är på ena sidan och ibland på den andra. Jag hoppas att folk ser att jag är på spången, och att det är spången som är viktig, oavsett i vilken ända jag råkar stå just den här veckan!”

”SOM TROENDE FÖRMEDLAR VI NÅGOT TILL VÅR OMGIVNING, HELT ENKELT GENOM ATT VI LÅTER JESUS SJÄLV PÅVERKA VÅRT SÄTT ATT LEVA.” DET BÄSTA DU HAR | 9


I

nnan vi går in på frågan om att dela tron med våra barn, kan det kanske vara bra att reflektera lite kring vår egen tro. Om tron ska kunna erfaras av någon annan behöver den ju först ha en förankring i våra egna liv.

En kristen livsstil kan mer än något annat beskrivas som en konsekvens av Guds närvaro. Som troende förmedlar vi något till vår omgivning, helt enkelt genom att vi låter Jesus själv påverka vårt sätt att leva. ”Anpassa er inte efter denna världen”, skriver Paulus, ”utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt” (Rom 12:2).

Detta betyder inte att vi måste vara ”färdiga” i vår tro för att kunna förmedla den till andra. Man behöver ju inte ha ett kontrakt med Barcelona eller Manchester United för att rekommendera sina barn att sparka fotboll! Men å andra sidan är det betydligt lättare att dela med sig av en tro som gör sig påmind även i vår vardag. Andra människor – och inte minst våra barn – tar ju i många lägen större intryck av våra handlingar än av våra ord.

Formuleringen är värd att notera. ”Låt er förvandlas”, skriver Paulus. Inte: ”Förvandla er!” Nyckeln till ett liv som pekar bortom oss själva är alltså inte att lyfta oss själva i håret för att kunna pressa fram ett antal goda och kärleksfulla gärningar. I stället är det att låta Jesus få leva sitt liv genom oss (jfr Fil 2:5; Gal 2:20). Att ställa oss till hans förfogande, inte bara någon enstaka gång utan varje dag.

En relevant fråga att ställa sig skulle mot denna bakgrund kunna vara: Hur påverkas mitt liv av Guds nåd? Denna fråga har det goda med sig att den styr bort ifrån den ofta väldigt nedbrytande prestationsångesten. Den påminner mig om att evangeliet i första hand handlar om en gåva: att Gud förlåter mig och att han genom Jesus Kristus har dött för mig. Varje dag får jag leva i gemenskap med honom som har skapat både mig och den värld jag lever i.

Livet i Guds närvaro kommer på så sätt att få direkt inverkan på hur vi besvarar ytterligare en fråga: Vilken plats har Gud i mitt liv? Även denna fråga tror vi därför att vi – både som kristna och som föräldrar – kan behöva fundera på.

10 | DET BÄSTA DU HAR

När vi talar om Gud på detta sätt tror vi att det är viktigt att lyfta in bredden i den bibliska beskrivningen av honom. I både Gamla och Nya testamentet kan vi läsa om Gud som

helig och mäktig, som kärleksfull och nådig, som frälsare och kung, som herde och vän. Alla dessa beskrivningar av Gud sammanstrålar i det bibliska talet om Gud som ”Herren”. När Jesus får frågan om vilket som är det största budet knyter han an till detta. Hans svar är: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv” (Matt 22:37-39). För vissa av oss kan det kanske låta kontroversiellt att sätta kärleken till Gud över kärleken till andra människor. Men i grunden döljer det sig också en befriande erfarenhet bakom Jesu ord. När vi älskar Gud formas vi nämligen av honom. Vi fylls av hans kärlek, vilket i sin tur blir en hjälp för oss att älska också våra medmänniskor. Om vi vill förmedla vår tro till andra kan vi därför behöva utmanas av ”det största och första budet”. Vi behöver ställa oss frågan: visar mitt liv att den Gud som jag tror på är värd mitt allt? Det finns ingen människa som inte kommer till korta inför det dubbla kärleksbudet. Men kanske kan man säga att den viktigaste poängen med det här har med våra lojaliteter att göra.


DET BÄSTA DU HAR | 11


Tips för att växa i tron Det finns många sätt för oss att växa i vår personliga tro. Bibelläsning, bön, att gå till nattvard och kristen gemenskap hör till de tidlösa råden. Några konkreta tips utöver dessa skulle kunna vara: Gå en Alphakurs – ett utmärkt sätt att sätta sig in i den kristna trons grunder. Åk på retreat – ett bra tillfälle till fokusering, krafthämtning och reflektion. Gå med i en samtalsgrupp tillsammans med andra föräldrar i din hemförsamling. Besök och samtala med någon äldre kristen i din närhet som kan berätta om sina gudserfarenheter och inspirera dig i din tro.

”DEN KRISTNA TRON KAN ALDRIG REDUCERAS TILL ATT HANDLA BARA OM YTTRE HANDLINGSMÖNSTER. DEN BEHÖVER VÄXA INIFRÅN OCH UT.” Som svenskar ser vi ofta på oss själva som väldigt självständiga i relation till vår omgivning. Enligt internationella undersökningar är vi till och med världsledande i individualism! Men de flesta av oss skulle ändå säga att vi är styrda också av andra lojaliteter – till exempel till vår partner, vårt jobb, våra traditioner, vår släkt, vårt idrottslag eller vår partibeteckning. Även vår relation till Jesus och Bibeln är naturligtvis en lojalitet som på olika sätt kan påverka oss. Att påverkas av någon annan behöver därmed inte vara något negativt. Den som inte låter sig påverkas av sin omgivning är knappast ens mänsklig. Däremot kan det vara bra att reflektera över vilka lojaliteter som vi själva – medvetet eller omedvetet – ställer oss under. Vilka saker, personer, ideologier och fenomen får mer makt i våra liv än andra och varför? Beroende på om Gud och hans vilja är vår första, andra eller tredje lojalitet, kommer det att få tydliga effekter på vårt sätt att leva. 12 | DET BÄSTA DU HAR

Och det är ju detta som är poängen här. Om vi vill påverka våra barn kan vi aldrig komma ifrån det faktum att vårt sätt att leva är av stor betydelse. Våra barn genomskådar snabbt vilka lojaliteter som i praktiken väger tyngst i familjen. Eller för att ge några vardagliga exempel på detta fenomen: Flickan till sin lärare: ”Min mamma svär ibland, fast aldrig när mormor är i närheten.” Pappan till sonen: ”I Sverige går man till kyrkan på julotta, så därför ska vi också göra det, även om det är tråkigt.” Maken till sin maka: ”Om du mår bra av att träffa dina vänner från kyrkan så gör det, men bli inte för insyltad eller religiös.”

Den kristna tron kan aldrig reduceras till att handla enbart om yttre handlingsmönster. Den behöver växa inifrån och ut. Men just därför tror vi att vi behöver ställa oss de här frågorna. Den goda nyheten är att det aldrig är för sent att förnya sina doplöften, ta fram sin gamla Bibel och bjuda in Jesus i sitt livs centrum. Det finns nämligen andra vittnesbörd, som i kontrast till de nyss nämnda vittnar om en positiv förändring eller stärkt lojalitet: ”Jag märkte att min mans tro verkligen innebar en förvandling när han tog ut soporna till tunnan varje gång, istället för att bara lägga dem på dörrmattan.” ”Det finns ett slags frid i ert hem. Jag blir lugn av att lyssna till lovsångsmusiken som ni spelar där hemma.” m


Samtalsfrågor Hur skulle du själv beskriva din kristna tro idag? Kan något av följande ord symbolisera din tro i relation till ditt liv: bakpulver, mur, bonus, rytm, ballong, fundament, avtal, hobby, marsipan, uppdrag, flotte, larmknapp? Något annat ord som du tänker på? Vilka relationer och lojaliteter påverkar ditt liv? Vilka konsekvenser tror du att detta får för din tro och ditt vittnesbörd? ”Jag växte upp i ett kristet hem”, hör du dina barn säga. Vad skulle du då vilja att de berättade om, med glädje? Om du lever i en parrelation: Hur gör du när ni prioriterar olika på trons område? Eller om bara en av er är kristen?

DET BÄSTA DU HAR | 13


RELATIONERNA I

FAMILJEN 14 | DET BÄSTA DU HAR


”ETT VIKTIGT MÅL FÖR VÅRA HEM OCH VÅRA FAMILJER ÄR ATT GÖRA DEM TILL EN POSITIVT LADDAD ZON FÖR VÅRA BARN. EN PLATS DÄR DE FÅR VARA SIG SJÄLVA OCH FÅR KÄNNA SIG ÄLSKADE OCH ACCEPTERADE SOM DEM DE ÄR.” DET BÄSTA DU HAR | 15


F

örr fanns det i många kristna hem en tavla med orden från Josua bok: ”Men jag och mitt hus, vi vilja tjäna HERREN” ( Jos 24:15, 1917). Om budskapet på denna tavla betydde något för dem som bodde där, kunde det ses som en välsignelse och som en angelägen påminnelse för hela familjen. Men vad innebär det att ”tjäna Herren”? Ja, utifrån det dubbla kärleksbudet måste det väl dels handla om vad vi var inne på i förra kapitlet – att älska Gud med vårt hjärta, vår själ och vårt förstånd – dels om det som Jesus kompletterar detta bud med: att älska sin nästa som sig själv. Tron på Gud är en personlig gåva från Herren, och den ges av nåd och inte på grund av våra prestatio-

ner. Men sitt konkreta uttryck får den ändå till stor del genom våra relationer (jfr Gal 5:6).

omgivning? Väljer vi att förlåta, och ber vi själva om förlåtelse, när saker och ting har blivit fel?

Någon har sagt så här, att den bästa gåva du kan ge till dina barn är att älska och respektera deras mor/far (beroende på vem du själv är). Det ligger naturligtvis mycket i detta. Vårt sätt att behandla varandra i familjen är ett av de mest konkreta uttryck som Bibelns tal om kärleken till andra kan ta sig. Om vi inte behandlar varandra väl inom husets fyra väggar, är det svårt att göra tron på Gud som är Kärleken personifierad trovärdig.

Inte minst det senare tror vi är en nyckel för den som vill förmedla trons verklighet till sina barn: att inte bara lära dem att be om förlåtelse när de har gjort fel, utan att själva ta initiativet och be om förlåtelse när vi har gått över gränsen. Till exempel när vi har skällt ut våra barn på grund av att vi var stressade eller trötta, snarare än för att de hade gjort något fel. ”Ni barn, lyd era föräldrar i allt, ty så bör det vara bland kristna”, står det i Nya testamentet. Men också: ”Ni fäder, reta inte upp era barn, då tappar de modet” (Kol 3:20-21).

Detta betyder inte att vi måste vara perfekta för att få kalla oss kristna. Inte heller betyder det att loppet är kört för familjer där mamma och pappa har gått skilda vägar. Däremot innebär det att vårt sätt att hantera våra livs brustenhet är av stor betydelse. Talar vi till exempel illa om människorna i vår

=

FÖRÄLDRARNA ÄR ALDRIG NÖJDA MED, OCH UTTRYCKER ALDRIG SIN ORESERVERADE KÄRLEK TILL, SINA BARN

=

FÖRÄLDRARNA UPPMUNTRAR SINA BARN ATT UTVECKLAS I SINA GÅVOR

FÖRÄLDRARNA HOTAR SINA BARN OCH SÄGER ATT DE INTE ÄLSKAR DEM ELLER KOMMER ATT ÖVERGE DEM OM DE INTE SKÄRPER TILL SIG FÖRÄLDRARNA HÅLLER SINA LÖFTEN TILL SINA BARN, OCH BER OM URSÄKT NÄR DE TVINGAS ÄNDRA SINA PLANER

= = =

FÖRÄLDRARNA REAGERAR NÄR ETT BARN BEHANDLAS ORÄTTVIST

16 | DET BÄSTA DU HAR

GUD BRYR SIG OM DIG OCH VILL BEKRÄFTA DIN INNERSTA LÄNGTAN GUD ÄR ALDRIG NÖJD MED DIG; DU DUGER INTE I GUDS ÖGON

GUD ÄR MÖJLIGHETERNAS GUD

GUDS KÄRLEK ÄR VILLKORAD

GUD ÄR PÅLITLIG

GUD ÄR RÄTTVIS

GUDSBILD

BETEENDE

=

FÖRÄLDRARNA TAR SIG TID FÖR ATT UMGÅS MED SINA BARN OCH LYSSNA IN DERAS BEHOV

Andra exempel på beteenden som i grunden handlar om våra mellanmänskliga relationer, men som i förlängningen kan förmedla en bild också av den Gud som vi bekänner oss till, skulle kunna vara:


Ärligt talat ”För mig var det omöjligt att be bönen Fader vår. Jag kunde inte tänka mig Gud som en pappa, för min pappa fanns inte där när jag mest behövde honom. Oftast fanns han inte ens i huset. Att tänka sig Gud som en god mamma var inte heller möjligt, för mamma visste jag aldrig var jag hade. Man fick gå på tå och se till

att man inte störde, för hon kanske var trött, eller hade druckit, och man orkade aldrig hoppas på att hon bara skulle vara sig själv. Men, farmor fanns där. Hon fanns i grannhuset, och där mer eller mindre bodde jag. Så när jag ber bönen Fader vår säger jag alltid tyst ’Farmor Min’. Det hjälper mig att se Gud på rätt sätt.”

”ALLTSÅ FÅR VI LITA PÅ ATT VÅRA SKILLNADER ÄR VIKTIGA OCKSÅ NÄR VI FÖRSÖKER GE VÅRA BARN EN BILD AV VEM GUD ÄR.” Enligt skapelseberättelsen är det tillsammans som vi som män och kvinnor kan beskrivas som Guds avbilder (se 1 Mos 1:27). Alltså får vi lita på att våra skillnader – människor emellan och mankvinna emellan – är viktiga också när vi försöker ge våra barn en bild av vem Gud är. Föräldrarna kompletterar varandra i sin relation till barnen. I dagens svenska samhälle har familjebegreppet breddats till att även inkludera bonusbarn, halvsyskon och exmakar. För barnet är dessa människor en verklighet som påverkar stora delar av deras liv. Om man har haft en komplicerad historia tillsammans är det kanske inte alltid möjligt med goda relationer, men det

är ändå viktigt att försöka skilja mellan jobbiga händelser och dem som varit inblandade i dessa. Som föräldrar kan vi välja att tala gott om andra människor utan att försvara de händelser, brott eller skador som de har varit delaktiga i. Oavsett hur de ser ut tror vi att ett viktigt mål för våra hem och våra familjer är att göra dem till en positivt laddad zon för våra barn. En plats där de får vara sig själva, får känna sig älskade som dem de är och där skällsord, mobbing och våld är bannlysta. Barn behöver sådana zoner. Kanske finns det också andra barn – era barns vänner – som behöver ert hem som skyddszon, när deras egen familj inte fungerar? m

Samtalsfrågor Hur påverkar tron ditt sätt att relatera till övriga familjemedlemmar? Vilken bild av Gud vill du förmedla till dina barn genom ditt sätt att tala och agera? På vilka områden tror du att Gud utmanar dig att bli mer lik Jesus? Hur kan det se ut i praktiken?

Att vårda sitt äktenskap En av de bästa investeringar vi kan göra som par är att gå en kurs för att vårda vårt äktenskap. En äktenskapskurs ska inte betraktas som en ”sista utväg” när vi har kris i vår relation, utan snarare som en äktenskapets friskvård. Ämnen som kan vara nyttiga att prata igenom är exempelvis kommunikation, konflikthantering, hanteringen av pengar och det sexuella samlivet. Några material som har visat sig uppskattade är:  PREP, se www.sensus.se/prep  Prepare/Enrich, se www. prepare-enrich.com Äktenskapskursen: så bygger vi en god relation för livet av Nicky och Sila Lee (Alpha Sverige 2004)

DET BÄSTA DU HAR | 17


SAMTAL OM TRON

18 | DET BÄSTA DU HAR


”I GRUNDEN HANDLAR DET JU OM NÅGOT SÅ SJÄLVKLART SOM ATT VI VILL DELA MED OSS AV VAD SOM ÄR VIKTIGT OCKSÅ TILL VÅRA BARN.”

J

ag är ju ingen talare …” Alla som har varit på en bröllopsfest har sannolikt hört denna replik under något av de obligatoriska talen. Och det är så sant som det är sagt – alla människor har inte samma gåva när det gäller att hålla tal och högtidliga formuleringar. Men att tala om sin tro behöver inte vara detsamma som att ha talets gåva. Inte heller behöver det likställas med att vara duktig på att predika. Tvärtom tror vi att alla föräldrar kan hitta sätt att kommunicera om sin tro till sina barn. För vissa är det naturligtvis så att tron till stor del blir synlig genom det vi var inne på i förra avsnittet: vårt sätt att uppföra oss mot andra människor. Men vi ska inte heller underskatta det muntliga vittnesbördet: berättelserna om hur vi kom till tro, vardagssnacket kring vad som är rätt och varför, argumentationer kring livets uppkomst etcetera. Eller att helt enkelt dela sina personliga erfarenheter av livet med Gud i vardagen. Faktum är att det finns forskning som gör gällande att det som vi i ord formulerar för våra barn – till exempel i synen på alkohol och tobak – i många lägen har en större betydelse än vårt eget exempel. Ibland behöver vi helt enkelt sätta ord på vad som döljer sig i våra hjärtan. Nu kan det förstås vara en viss utmaning att få till detta med samtal om vår kristna tro. Särskilt om vår bild av ett sådant samtal är att det måste vara långt, djupt och utan störande omständigheter runtomkring. Å andra sidan är det nog så att de samtal som vi griper i flykten kan vara väl så viktiga. Och allra bäst är det förstås om de kan ta ett avstamp i en fråga från barnet självt. Det är ändå i vardagen och det vardagliga som vår tro behöver formuleras. Ibland öppnar ju också livet som sådant upp för det – till exempel vid ett dop eller när en nära anhörig har dött eller blivit svårt sjuk (jfr 2 Mos 12:26-27; Jos 4:6-7). Självklart är det också så att det finns frågor som våra barn har ställt oss som vi inte har något vettigt svar på. Även dessa situationer kan öppna för värdefulla samtal, om än på ett lite annat sätt än vi från början hade tänkt.

En annan utmaning i vår stressade värld är förstås tiden. När ska vi få tid att samtala med våra barn om viktiga ting? Några konkreta förslag skulle kunna vara: När barnet ska lägga sig. Aftonbönens möjlighet återkommer vi till i nästa kapitel. Men vid sängkanten kan man ju också sätta ord på vad som har hänt under dagen och i samma veva bjuda in Gud i det som samtalet har handlat om. När barnet är sjukt. Att tvingas vara hemma på grund av vård av barn kan vara frustrerande – beroende på hur sjukt barnet är och hur mycket vi själva har att göra på jobbet. Men helt klart kan det också vara ett tillfälle till samtal om sådana saker som vi annars inte hinner prata om. När ni kör bil tillsammans. Nästa gång du skjutsar ditt barn till scouterna eller idrottsträningen kan du helt enkelt fråga honom eller henne om vad som har hänt under veckan, och erbjuda dig att be för detta där och då. För att inte tala om all den tid ni får när ni är på långresa. När ni är på semester. Tänk vad som skulle kunna hända om ni på sommaren kunde avsätta några kvällar åt att be, sjunga en psalm/en kristen sång eller läsa en kristen bok tillsammans! Utifrån detta kan ni sannolikt också få tillfälle att samtala om de frågor som kommer upp utifrån det som sjungs och läses. Som vi tidigare var inne på får vi i Sverige ofta höra budskapet att tron är en privatsak. Men som kristna föräldrar behöver vi utmana detta förhållningssätt. I grunden handlar det ju om något så självklart som att vi vill dela med oss av vad som är viktigt också till våra barn. Faktum är att detta uppdrag lyfts fram även i FN:s barnkonvention (se särskilt § 14 och 27). Genom att tala om vår tro med våra barn kan vi även få en hjälp att för oss själva formulera vad som är viktigt i våra liv. Barnen blir en ”ursäkt” för att sätta ord på vad som är innehållet i vår egen tro.

är det nog en god princip att inte göra barnen till bollplank för våra djupaste tvivel och grubblerier. I alla fall inte om inte barnet självt väljer att ta upp denna typ av frågor. Det vi själva brottas med ska vi i stället ventilera med äldre kristna. Samma sak gäller våra kritiska iakttagelser av den kristna kyrkan. Det är helt enkelt inte konstruktivt att dra in våra barn i de besvikelser som vi för egen del kan ha över Kristi kropp här på jorden. I stället får vi visa våra barn på goda kristna sammanhang och spara kritik och frustration till våra samtal med andra vuxna. I övrigt är det förstås vi själva som bäst kan känna av vilka ämnesområden och vilken typ av samtal som våra barn är redo för. Det grundläggande måste alltid vara att lyssna in deras egna frågor och behov. Ofta förstår de mer än vad vi själva tror. Men det skadar ju inte att vara mentalt förberedd, så att vi är på hugget den dag då frågorna kommer. m

Samtalsfrågor Är det svårt att hitta tillfällen att samtala om tron med dina barn? Vad upplever du i så fall är den största utmaningen: att hitta tiden, anknytningspunkterna eller orden att säga? Har du några bra tips att ge till andra gällande detta? Vilka frågor och funderingar har ditt barn själv gett uttryck för? Hur blev ert samtal i anslutning till detta? Håller du med om de exempel som ges på frågor som man inte bör ta upp med sina barn? Varför/varför inte? Har du ytterligare exempel?

Sedan finns det förstås ämnen som vi som föräldrar kan välja att inte ta upp med våra barn. Generellt DET BÄSTA DU HAR | 19


ATT BE TILLSAMMANS

E

1 2 3 4

tt av de mest givna sätten att dela tron med våra barn är att be aftonbön tillsammans på kvällen. Även i familjer som inte brukar gå i kyrkan kan detta vara en viktig och naturlig

tradition. Man sjunger en sång och ber ”Gud som haver”. När barnen blir större kanske man även läser ett avsnitt ur Barnens Bibel. I många kristna hem är det också vanligt att man ber tillsammans när man ska äta. Från början var detta en judisk tradition, och Nya testamentet berättar att Jesus själv hade för vana

Be en ”fri bön” i samband med aftonbönen – inte bara ”Gud som haver”.

Be en kort bön i hallen innan barnen ska gå till skolan – särskilt om de har det jobbigt eller står inför en utmaning (till exempel ett svårt prov).

Be för skrubbsår och blåmärken när barnen har slagit sig.

Be för släktingar och vänner som är sjuka – men förklara också att Gud inte alltid svarar på våra böner så som vi har tänkt oss.

5

Be om beskydd när ni ska åka på en resa – men var försiktig så att detta inte uppfattas som något ”magisk”. (Hur reagerar barnet om det ändå skulle ske en olycka …?)

20 | DET BÄSTA DU HAR

att tacka Gud i samband med måltiderna. I alla tider har kristna familjer därför valt att efterlikna Jesus på denna punkt. Bordsbönen är ett naturligt sätt att sätta Gud i centrum av våra liv. Be kan vi naturligtvis göra också i många andra situationer. Några exempel:

6

Sjung en lovsång eller en psalm när ni är ute och kör. Eller låt alla familjemedlemmar säga varsin sak som de vill tacka Gud för, och be för detta tillsammans.

7

Ställ fram en ”böneburk” med färdigskrivna böneämnen och plocka varje dag ut en lapp som ni tillsammans ber för.

8

Använd ett speciellt ljus som ni tänder när ni ber för någon, eller som tydligt ramar in bönestunden med tändning och släckning.


Samtalsfrågor Hur ser det ut med gemensam bön och andakt i er familj? Fungerar det så som ni skulle önska? Varför/ varför inte? Finns det några andra sätt som bönen kan komma in i ert gemensamma liv? Hur kan man göra för att bygga gemensamma traditioner i en tid som vår, som i så hög grad präglas av individualism och av att olika familjemedlemmar har olika veckoscheman?

Möjligheterna är naturligtvis oändliga. Och den gemensamma nämnaren för dem alla är att de gör bönen till något naturligt mitt i vardagen. Ibland kan det också vara viktigt att göra andakten till något mer högtidligt. Man kan samlas i vardagsrummet, tända ett ljus och läsa högt ur Bibeln eller en kristen andaktsbok. Man kan använda sig av Martin Lönnebos frälsarkrans och av de böcker som finns skrivna i anslutning till denna. Man kan ta vara på möjligheten när man har far- eller morföräldrar på besök, så att hela storfamiljen får be tillsammans. Man kan ha högläsning ur en kristen sagobok eller roman. Man kan läsa julevangeliet tillsammans innan julklapparna delas ut på julafton. Prästen Martin Modéus talar i boken Tradition och liv (Verbum 2000) om hur man hemma kan ställa fram ett särskilt bord – eller bara frigöra utrymme i en bokhylla – som han kallar för ”barnens högtidsbord”. På detta bord kan man sedan lägga en duk och ställa fram saker som knyter an till olika högtider eller till en viss period i kyrkoåret. Naturliga färger på duken kan vara röd vid jul och gul vid påsk; utifrån kyrkoåret ska

det även vara grönt under sommaren (trefaldighetstiden) och blått eller lila under fastan. Till utsmyckningen i övrigt kan sådant som ljus, blommor och lämpliga bilder passa. Liksom – förstås – en julkrubba i samband med julen. Fler tips ges i Modéus bok, liksom i Monika Vikström-Jokelas fina Helgdagsboken. Barnens eget kyrkoår (Fontana Media 2006). Ett bra sätt för kristna familjer att stötta varandra i andaktslivet kan vara att starta en gemensam ”familjehemgrupp”. I en sådan kan man träffas någon vardagkväll i veckan för att fika, umgås, be och läsa Bibeln tillsammans. Man kan även dela upp träffarna så att man vissa gånger har med barnen och andra gånger bara träffas som vuxna. Ytterligare en variant är att dela upp träffarna så att det ibland är männen/papporna som träffas och ibland kvinnorna/mammorna. Även här kan det vara värt att nämna att en viktig signal som vi kan sända till våra barn är att vår tro faktiskt blir synlig i vår vardag. Kanske är det bättre att förlägga den personliga bibelläsningen till köksbordet snarare än till en undanskymd vrå, helt enkelt för att den på så sätt blir ett vittnesbörd också för våra barn?

Eftersom vi i detta material har velat betona den personliga kontakten mellan föräldrarna och barnen, säger vi inte så mycket om att förmedla tron via andra typer av media. Men även här finns det förstås en uppsjö av möjligheter som vi har all anledning att ta vara på. Vi kan se till att våra barn får tillgång till bra kristen musik (finns både på CD, Spotify och via kristna radiokanaler på nätet). Vi kan köpa hem CD-skivor och DVD-skivor med kristna berättelser, musikvideos eller barnprogram. Vi kan abonnera på en kristen TV-kanal. För att inte tala om en sådan enkel sak som att sätta upp tavlor i vårt hem med olika bibelord och andliga sanningar. Variationsmöjligheterna är naturligtvis många. Men de centrala frågor som vi kan behöva ställa oss är: Vad vill vi ska stå i centrum av vår familjs gemensamma liv? Och: Hur kan detta ske? Även om vi inte kan styra våra barns tro, kan vi lägga en grund genom de traditioner som vi som familj väljer att hålla fast vid. Kanske är det viktigare än någonsin att fatta denna typ av beslut på 2000-talet, i en tid då vi så ofta låter oss sugas upp av det tempo och det utbud som präglar samhället i övrigt? m DET BÄSTA DU HAR | 21


aftonböner Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går, du förbliver Fader vår. .... Gode Fader jag är här, Du tycker om mig sådan jag är. Du älskar alla, Du är god, Du sköter om oss med tålamod.

Gud, Du som älskar stora och små. Tack att Du älskar mig också. Var jag än är i jordens alla länder, vilar jag tryggt i Dina starka händer. Lyckan kan komma. Lyckan kan gå. Tack gode Gud att Du alltid är mig nära ändå. .... Det går en ängel kring vårt hus. I handen två förgyllda ljus. En bok han har uti sin famn. Nu somnar vi i Jesu namn.

Tips på andaktsböcker  Barnens bönbok: böner, berättelser, bibeltankar av Åsa Hofverberg (Libris 2006)  Djurens andaktsbok av Kristina Reftel (Argument förlag 2007)  En liten bönbok (Libris 1999)  Ge vidare av Carsten Hjorth Pedersen (BV-Förlag 2006)

Tips på högläsningsböcker och CD-böcker för barn i skolåldern

 Hitta Lille Ville i Bibeln av Carl Anker Mortensen (Tomsing 2010)

 Gud och jag tar nya tag. 365 lättlästa andakter för barn av Crystal Bowman (KM & Borneling 2008)

 Marias lilla åsna av Gunhild Sehlin (Rabén & Sjögren 1962 och senare)

 Hej Gud! Är du där? av Inga-Lina Lindqvist (Libris 2009)

 Munken och Kulan-böckerna av Åke Samuelsson (finns även på CD och Mp3)

 Lyckliga Stina av Ulla-May Lindén (SLEF-Media 2002)

 Narnia-serien av C. S. Lewis

 Med Jesus i vardagen: En veckoandaktsbok av Irén Björnell (Borneling 2015)

 Du är värdefull och Om jag bara hade en grön näsa av Max Lucado (Libris 2006)

 Rävarna och Stora Skuggan och Rävarna och den hemliga bryggan av Marianne Josephsson (EFS-förlaget 1981 och 1987) Även vissa böcker av Astrid Lindgren hör förstås hemma här, till exempel Bröderna lejonhjärta och Mio, min Mio. Men listan kan göras betydligt längre. För aktuell utgivning hos de kristna förlagen hänvisar vi till deras egna hemsidor, till exempel:

 Gud och jag varje dag. 365 lättlästa andakter för barn av Carla Barnhill (KM & Borneling 2003)

www.argument.se

www.marcusforlag.se www.verbum.se

22 | DET BÄSTA DU HAR

www.libris.se

www.tomsing.se

 Prinsessan Estelles bönbok (Verbum 2013).


bordsböner och -sånger Tack gode Gud för maten och välsigna den i Jesu namn. Amen. .... Gud är stor, Gud är god, tack för maten på vårt bord. .... Ett, två, tre - nu så ska vi be Gode Gud välsigna maten, Amen. Tre, två, ett - nu så har vi bett! ....

(Bamsemelodin:) Gode Gud välsigna maten, amen. Tack att vi får äta varje dag! Tack för maten, bullen och chokladen, allt vi äter smakar lika bra. Men ibland så kanske man kan känna för att äta lite mindre men vad spelar det för roll om hundra år? Gode Gud, välsigna maten, amen. Tack att vi får äta varje dag!

O Gud som mättar liten sparv välsigna maten Du. .... För mat och dryck och dagligt bröd vi tackar Dig vår Gud.

Tips på barnbiblar  Berättelsebibeln av Sally Lloyd-Jones (Semnos förlag 2008)  Bibeln i berättelser och bilder av Johannes Møllehave (Verbum 2006)

Bibeln för barn Grunden för kristen tro finns i Bibeln, och det är viktigt att barnen får lära känna den från tidig ålder. Bibelberättelser ger också bra och naturliga utgångspunkter för vidare samtal om tron i livet och vem Gud är.

 De yngstas bibel av Kelly Pulley (Verbum 2006)  Pekbibel av Lars Steiner (Rabén & Sjögren 2006) Resan genom Bibeln (Bibeln idag 2014)  Stora seriebibeln av Jeff Anderson (Libris 2005)

DET BÄSTA DU HAR | 23


DELAD

24 | DET BÄSTA DU HAR


GLÄDJE

”NÄR VI GER VIDARE AV VÅRA TILLGÅNGAR HÄNDER DET NÅGOT ÄVEN MED OSS SJÄLVA. VI FÅR PERSPEKTIV PÅ VÅRA LIV OCH SÄTTER ANDRA ÄN OSS SJÄLVA I CENTRUM.” DET BÄSTA DU HAR | 25


S

om ett led i barnens utveckling och mognad önskar de flesta föräldrar att deras barn ska växa till i empati och givmildhet. Av erfarenhet vet vi att självcentrering är en naturlig del av barnens sätt att tänka och fungera. Men parallellt med detta finns det ofta en fantastisk förmåga att leva sig in i andras levnadsöden, tänka rättvist och trösta och hjälpa sina vänner. Dessa sidor vill vi som föräldrar vara med och förstärka. I vår vuxna tillvaro kan socialt engagemang ofta upplevas som krångligt och tidskrävande. Som vi alla vet lever vi i en värld där generositet ofta byts ut mot girighet, gemenskap mot egoism. Även våra barn växer upp i en tillvaro där det är lätt att zappa bort otrevliga nyhetsinslag och se på en rolig film istället. Men just därför kan vi behöva hjälpa dem att se vilka problem som den här världen rymmer, och hur vi på olika sätt kan sätta vår empati och vårt rättvisepatos i funktion. Några förslag: Samtala om situationen med flyktingströmmarna över Medelhavet eller romerna som tigger. Vi kan ha olika syn på hur dessa människor bäst kan hjälpas, men det är ändå naturligt att det väcks frågor hos barnen utifrån deras utsatta situation.

Låt barnen se på faddergalor och hjälparrangemang på TV. Detta ger en bild av hur det är i andra länder, samtidigt som det ger bilden av att det går att göra skillnad och förändra. Om ni har ekonomisk möjlighet kan ni låta barnen skänka en gåva och förklara vad värdet av den gåvan är för oss i Sverige och för barnen i exempelvis Syrien eller Pakistan. Om barnen går i söndagsskola kan det även finnas insamlingar där som ni kan uppmuntra barnen till. Bjud in en missionär till barngruppen i kyrkan för att berätta om sitt arbete bland 26 | DET BÄSTA DU HAR

människor i en annan del av världen. Kolla med skolan om de vill bjuda in en person med ett internationellt engagemang till en temadag eller lektion. Låt hemmet präglas av en öppen känsla. Många barn kommer från otrygga hemförhållanden. De kan behöva en oas att vara på, och er familj kan kanske hjälpa till med detta? Socialt engagemang kan vara att sitta barnvakt åt den ensamstående grannen eller låta sonens kompis sova över på fredagskvällen, då hans mamma druckit. Det kan också vara att kratta gräsmattan åt grannen som har brutit benet. Här finns stort utrymme för kreativitet. Ta med familjen till organisationer som försöker hjälpa utsatta människor. Ett besök på den lokala Stadsmissionen kan till exempel avdramatisera mötet med utslagna, och är ofta populärt även för dem som söker sig till denna verksamhet. Kanske kan ni som familj skänka julklappar till dem, sjunga hos dem på Julafton eller baka bröd till dem? Detta både för att hjälpa och för att era barn inte ska växa upp med en rädsla för människor som Bibeln säger att Gud älskar. Prata om miljö och energiförbrukning. Koppla ihop det med att Gud har gett oss jorden för att vi ska vårda och ta hand om den – inte skräpa ner och förstöra den. Att panta burkar, sortera kartonger, byta till lågenergilampor och använda kompost kan vara enkla men konkreta sätt både att ära Gud och hjälpa de människor som i framtiden ska leva här på jorden. Pengar och pengars värde är något som barnen efterhand börjar lära sig mer om. De förstår att pengar är viktigt, för med pengar kan de köpa saker som de vill ha. Oavsett vilka ekonomiska villkor vi lever under talar Bibeln om betydelsen av att vara en givare, att vara generös och att dela med sig till de fattiga och till den kristna församlingen. ”Gud älskar en glad givare”, står det i Bibeln (2 Kor 9:7), och det ligger en stor hemlighet i detta. När vi ger vidare av våra tillgångar

händer det något även med oss själva. Vi får perspektiv på våra liv och sätter andra än oss själva i centrum. Något sker också med vår omgivning, när våra medel används med syftet att vara andra till välsignelse. Konkret kan vi uppmuntra våra barn att bli givare genom att själva ge, och genom att tala om vårt givande. I Sverige har det ibland ansetts olämpligt att berätta att man ger bort av sina pengar. Gåvor ska liksom ske i smyg. Men på senare tid har denna attityd börjat förändras. Företag annonserar om att de sponsrar ideella rörelser och hjälporganisationer, och vi kan till och med möta uppmaningar i stil med: ”vi skänker 100 kr/medlem … gör som vi!”. På motsvarande sätt kan också vi behöva visa våra barn att vi ger pengar. Ett av de mest självklara sätten är att låta dem stoppa pengar i kollekthåven i kyrkan, eller ta med dem till kollektomaten. Men det kan också vara att berätta för våra barn att vi ger pengar till välgörande ändamål när vi betalar räkningar där hemma. Ytterligare en variant är att lägga pengar i insamlingsbössan eller köpa lotter på stan under kampanjer för Frälsningsarmén, Världens barn, Barncancerfonden, Barn I Alla Länder eller andra organisationer och projekt. I sådana lägen kan man knyta an till det uppdrag som Jesus har gett oss om att göra gott mot andra människor. Barn som får vecko/månadspeng kan förstås också uppmuntras att ge av sina egna pengar för något speciellt ändamål. Kanske till och med i form av en ”deal”: ”Om du ger sju kronor varje vecka får du fem kronor mer i veckopeng.” En del barn har svårt att förstå att man ska ge bort av det man har. Då kan det vara bra att se på saken ur ett större perspektiv. Vi föds utan några ägodelar och vi kan inte ta med oss något efter döden. Gud har gett oss allt till låns, och vi har fått förtroendet att förvalta det vi har för den här världens bästa. Jesus själv kallar oss att ”ge som gåva vad vi har fått som gåva” (Matt 10:8). Känslan av att ge och hjälpa andra är speciell – något som vi inte vill att våra barn ska gå miste om. m


Samtalsfrågor Hur är din egen inställning till hjälp- och missionsorganisationer, insamlingar med mera? Vilka ändamål anser du är viktigare än andra att stödja och varför? Hur kan vi bli bättre på att samtala om vårt givande? Vad har du uppfattat att dina barn har reagerat på när det gäller orättvisor i världen? Hur kan du hjälpa dem att använda detta engagemang till bistånd och hjälp?

”SOCIALT ENGAGEMANG KAN VARA ATT SITTA BARNVAKT ÅT DEN ENSAMSTÅENDE GRANNEN ELLER LÅTA SONENS KOMPIS SOVA ÖVER PÅ FREDAGSKVÄLLEN, DÅ HANS MAMMA DRUCKIT.”

DET BÄSTA DU HAR | 27


28 | DET BÄSTA DU HAR


FADDERSKAP SOM KRISTNA ÄR VI TILLSAMMANS KRISTI KROPP PÅ JORDEN, OCH VÅRA BARN ÄR EN GÅVA OCH ETT UPPDRAG SOM VI DELAR TILLSAMMANS.

D

e barn som döps i Svenska kyrkan brukar ofta få en eller flera faddrar/gudföräldrar. Det juridiska behovet av faddrar – alltså ställföreträdande föräldrar om de biologiska föräldrarna skulle förolyckas – finns inte längre i Sverige. Men många föräldrar väljer ändå att låta någon annan få till uppdrag att vara extra speciell för deras barn. En biblisk förebild för detta kan vara Paulus medarbetare Timotheos, som får uppmaningen: ”Det du har hört av mig i många vittnens närvaro, det skall du anförtro åt pålitliga människor som kan lära ut det i sin tur” (2 Tim 2:2). Tidigare i samma brev får vi en bild av hur denna överföring har fungerat i Timotheos liv: ”Jag har blivit påmind om den uppriktiga tro som finns hos dig och som fanns redan hos din mormor Lois och din mor Eunike” (2 Tim 1:5). Fadderskapet kan betyda olika saker för olika familjer, men vissa låter det på ett tydligt sätt vara kopplat till den kristna tron. Som dopfadder är din uppgift att be för barnet och hjälpa henne/honom att växa in i den tro som hon/han har döpts till. Föräldrar som inte har någon rutin eller vana att gå i kyrkan kan ibland välja faddrar som har en möjlighet att tillföra denna dimension i deras barns liv. Någon

som ber för barnet, tar med det till kyrkans öppna förskola, ser till att det får gå på familjegudstjänster och läser högt ur Barnens Bibel när man träffas. Fadderskapet är inte att förringa. Det skulle kunna uppmärksammas mycket mer och göras mer av. Även när det inte finns någon koppling till dopet kan vi förstås utse olika typer av ”faddrar” för våra barn. Kanske kan vi be någon som vi vet är aktiv i kyrkan att påminna oss när det är gudstjänster som passar barnen? Kanske kan vi besöka familjer eller äldre som på ett enkelt och naturligt sätt kan prata om tron i hemmet? På så sätt får vi också själva lära oss att prata om vår tro och gudserfarenhet, och samtalen kan få en naturlig fortsättning där hemma eller i bilen på vägen hem. Många pensionärer skulle bli mycket glada om de en dag i månaden fick läsa Barnens Bibel och berätta om sin tro för ett barn, och kanske finns det ensamstående eller arbetslösa som med stor glädje skulle gå med just era barn till Soul Children-kören för att ge dem chansen att lära sig sånger om Gud? Småbarnsfamiljer har ofta pressade tidscheman, och många gånger är det tiden snarare än ointresset som gör att barnen inte får komma till kyrkan eller lära sig Bibelns berättelser. Som kristna är vi tillsammans Kristi kropp på jorden, och våra barn är en gåva och ett uppdrag som vi delar tillsammans. Ta därför gärna upp dessa frågor i din församling

eller gemenskap. Kanske går det att hitta andliga fäder och mödrar till era barn? Många gånger resulterar gemenskapen med faddrar till att även föräldrarna hittar tillbaka till sin tro, inspireras att be och prioriterar om i sina almanackor. Allt för att hinna med Gud också i vår egen vardag. m

Samtalsfrågor Har dina barn någon fadder/ gudmor/gudfar? Hur ser du på hans/hennes uppgift? Har du berättat detta för barnens faddrar? Finns det någon i din närhet som skulle kunna hjälpa dig och dina barn att växa i sin tro?

DET BÄSTA DU HAR | 29


FÖRSAMLIN

D

en amerikanska studien i det här materialets inledning visade på något som kanske förvånar vissa av oss: kyrkan och dess företrädare spelar en betydligt mindre roll än föräldrarna för att förmedla tron till det uppväxande släktet.

Men därmed är inte sagt att kyrkan och den kristna verksamheten skulle vara utan betydelse. Tvärtom. 30 | DET BÄSTA DU HAR

Först och främst är ju traditionen att gå i kyrkan ett av de viktigaste sätten för oss som föräldrar att visa på trons betydelse i våra liv. Våra värderingar förmedlas genom våra prioriteringar. Därutöver erbjuder gudstjänsten, söndagsskolan och annan kristen verksamhet en möjlighet att upptäcka och uppleva tron tillsammans med andra i både egen och annan ålder. Men hur ska man då tänka kring valet av församling att engagera sig i? Här finns det förstås ett antal saker att väga in. Olika saker har också

olika stor betydelse beroende på vilka vi själva är. Vår egen utgångspunkt är dock att barnens önskemål och behov bör ha betydelse för vårt val av gudstjänstgemenskap. Teologi och tradition i all ära – om det inte fungerar för våra barn i den församling vi har gjort till vår, kan vi på sikt komma att ångra vårt beslut att stanna kvar. Åtminstone under en del av våra barns uppväxt kan det därför vara riktigt att besöka en annan församlings gudstjänster, om man där möter våra behov som barnfamilj bättre. En första utmaning kan dock


GEN ”BARNENS ÖNSKEMÅL OCH BEHOV BÖR HA BETYDELSE FÖR VÅRT VAL AV GUDSTJÄNSTGEMENSKAP”

vara att påverka det egna sammanhanget så att det fungerar bättre för våra barn än det just nu gör. Det här betyder inte att allt i en församling behöver vara barnvänligt. Vissa skulle tvärtom hävda att det mest barnvänliga som finns är en gudstjänstform där föräldrarna känner sig hemma, eftersom detta då ”spiller över” även på barnen. Inte minst i väckelserörelsen har man å andra sidan lyft fram vikten av ”gudstjänster” på barnens egna villkor – framför allt i form av söndagsskola parallellt med gudstjänsten för de vuxna. DET BÄSTA DU HAR | 31


”EN AV DE BÄSTA INVESTERINGAR MAN SOM FAMILJ KAN GÖRA NÄR DET GÄLLER DETTA, TROR VI ANNARS ÄR ATT ÅKA PÅ FAMILJELÄGER ELLER KONFERENS NÅGON GÅNG UNDER SOMMAREN.” Samtidigt är vi förstås medvetna om att söndagsskola inte finns i alla församlingar. Om du tillhör en gemenskap som du själv känner dig hemma i, men som för tillfället saknar söndagsskola, är vårt förslag att ni som föräldrar sluter er samman och startar en. Om ingen av er känner kallelsen att ta det övergripande ansvaret finns det kanske möjlighet att turas om med ansvaret för träffarna. I det här sammanhanget vill vi även lyfta fram något som på många håll är ett problem, nämligen att man i kyrkans barnverksamhet favoriserar aktiviteter som de flesta pojkar känner sig främmande inför. Många barnkörer består exempelvis av en klar majoritet tjejer. Här får vi hjälpas åt att vara kreativa så att både tjejer och killar får det bemötande och de utmaningar som de behöver för att attraheras av kyrkans verksamhet. Inte minst behöver både pappor och mammor vara delaktiga i planerandet och genomförandet av de aktiviteter som församlingen erbjuder sina barn. Som föräldrar har vi även en möjlighet att påverka vår församlings sätt att knyta an till samhället runtomkring. Dagens barn och ungdomar lever ofta i ett antal parallella världar. Man går i skolan och har sina kompisar och sin roll där. Sedan är man en annan i hockeyklubben, en tredje i kyrkan och en fjärde hemma. För att inte tala om det snabba bytet av roller som kan prägla våra sociala medier. Många unga kan därför känna sig splittrade och ha svårt att hitta sig själva och våga stå för vilka de är och vad de tror på. Som vuxna kan vi behöva hjälpa våra barn med denna kluvenhet, och ett sätt är att göra avståndet mellan världarna mindre. En möjlighet kan till exempel vara att bjuda in klassen till kyrkan, för att träffa prästen 32 | DET BÄSTA DU HAR

och sjunga julsånger. Eller att se till att Bibeläventyret erbjuds under årskurs 4-6 i skolan, så att Bibeln och den kristna tron får bättre rykte bland skolbarnen. Kanske kan församlingen sponsra den lokala fotbollsklubben? Alla gränsöverskridande försök är positiva och hjälper barnen att få ihop sina identiteter! En annan del av kyrkans verksamhet där både barn, ungdomar och vuxna kan vittna om att livsförvandlande erfarenheter och beslut har brukat ske, är läger och konferenser. Om utbudet på detta område är skralt är det förstås möjligt att, precis som med söndagsskolan, gå samman några föräldrar för att anordna exempelvis en övernattning eller ett ”miniläger” i församlingen. På flera håll anordnas också uppskattade läger där barnen åker iväg tillsammans med sina far- eller morföräldrar. En av de bästa investeringar man som familj kan göra när det gäller detta, tror vi annars är att åka på familjeläger eller konferens någon gång under sommaren. Om ni har svårt att finansiera en gemensam konferensvecka kan ni kanske söka pengar till detta från er lokala församling eller missionsförening. Ni kommer knappast att ångra er! När barnen växer upp och blir tonåringar fyller läger och konferenser en delvis annan, men minst lika viktig, funktion. När man befinner sig i ”frigörelseåldern” ökar behovet av att göra andliga upplevelser på egen hand. Inte minst ökar behovet av att personligt få ta ställning till den kristna trons anspråk – att bli en lärjunge till Jesus Kristus. Även här spelar dock familjen en betydelsefull roll. Framför allt genom att uppmuntra till – och gärna också betala för – de läger som er tonåring vill åka på. m

Tips på söndagsskolematerial  Barnens agenda av Josefin Andersson och Ellinor Burman (Verbum 2010) Den röda tråden genom GT och NT av Angeline Leetma (Sjöbergs 2013 och 2015 Himmelrik (utgivet av Argument)  Karibo (utgivet av Argument)  Leva livet (ett nätbaserat material utgivet av Pingst Ung)  På väg (utgivet av Församlingsförlaget)  SKATTEN – på äventyr med Gud (utgivet av Salt)  Stora berättarbibeln (speciellt anpassad för högläsning) av Bob Hartman (Argument 2008)  Var inte Daniel rädd i lejongropen? Handbok för barnledare (Marcus förlag 2007) Välkommen till söndagsskolan (utgivet av Evangeliska Frikyrkan)


Ärligt talat ”När barnen börjar bli så gamla att de inte alltid lyssnar på sin mossiga mamma och pappa, är det skönt att ha en församling som backar upp en. Ibland hör jag från min egen son ord som jag vet att jag själv har sagt, men som han benhårt hävdar är ungdomsledarens eller kyrkvaktmästarens. Det är tydligt att han har nonchalerat det när han har hört det från mig, men sugit in det när det har kommit från en annan, mer intressant eller hipp människa. Då är jag glad för församlingen. Barnen är allas ansvar – man hjälps åt att uppfostra dem.”

Samtalsfrågor Hur viktiga är barnens önskemål och behov i ert val av gudstjänst­ gemenskap? Vilka andra faktorer är viktiga att ta hänsyn till? Vilken roll skulle du själv kunna tänka dig att ha för att få till en fungerande söndagsskola i er hemförsamling? Vilka kristna läger och konferenser känner ni till som arrangeras för barn och/eller familjer? Hur tänker ni kring ert barns konfirmationsläsning? Vad ser ni för möjligheter och svårigheter med terminsläsning respektive läger?

DET BÄSTA DU HAR | 33


VÄXTEN MÄNNISKOR SOM FÅR VATTNA OCH GE NÄRING, SAMTIDIGT SOM GUD ALLTID ÄR DEN SOM GER VÄXTEN

(ETT SLUTORD)

34 | DET BÄSTA DU HAR

T

ron är inget som kan kommenderas fram i våra barns liv. Men som föräldrar kan vi ändå ha ett stort inflytande på våra barns relation till den treenige Guden.

I det här materialet har vi velat ringa in några områden där vi bedömer att föräldrarnas exempel kan vara särskilt viktigt. Andra områden hade kunnat nämnas, och de vi här har fokuserat på ska inte tolkas som ett recept i den meningen att ”om vi gör det här, så kommer utfallet att bli det här”. Men trots denna brasklapp ska vi inte underskatta det lilla ordet ”medvetenhet”. Genom en tydlig och medveten vision för hur vi önskar att våra barn ska utvecklas på trons område, får vi betydligt lättare att se vad vi som föräldrar behöver prioritera – och i vissa lägen undvika – för att våra barn ska få en smak av Guds rike. Frågorna vi kan behöva ställa oss är alltså: Hur kan vi underlätta för våra barn att få en personlig relation till Gud genom Jesus Kristus? Hur kan vi vara vägröjare så att det blir lättare för dem att hitta tron i det samhälle som vi lever i? I de föregående kapitlen har vi till stora delar fokuserat på våra barns första tolv levnadsår. Samtidigt är det många föräldrars erfarenhet att den verkliga ”kampen” om barnen och deras värderingar utspelar sig i tonåren. Vi kan då ställas inför situationer då vi behöver stötta och uppmuntra våra barn i frågor som: • Om de ska gå till en kristen ungdomsgrupp eller ej. • Om de ska åka på ett kristet läger eller ej. • Hur de ska hitta balansen mellan kyrkan och andra aktiviteter, till exempel idrotten.

• Hur de kan få en flick- eller pojkvän som delar deras tro och deras värderingar. • Hur de ska få mod så att de – om de vill – vågar satsa ett år på att gå bibelskola eller liknande. Denna typ av frågor hör som sagt tonåren till. Men självklart är det betydligt lättare att samtala om dem om vi från början har delat med oss av vår tro därhemma. Samtidigt vill vi upprepa det vi skrev i detta materials början: Det är aldrig för sent att bjuda in Jesus i våra livs centrum. Även en tonårsmamma eller en tonårspappa kan bli förnyad i sin kristna tro, och det är alltid möjligt att skapa nya traditioner och vanor! Det sista – och utan tvekan viktigaste – som vi vill säga är att det yttersta ansvaret för våra barn ligger hos Herren själv. Bara han kan tända trons låga i deras hjärtan. Som redan Martin Luther uttryckte det: ”Även om det inte finns någon större makt här på jorden än en fars och mors, så tar den ändå slut när Guds ord och verk tar sin början. För när det gäller gudomliga ting, så skall varken far eller mor, inte heller en biskop eller någon annan människa utan Guds ord allena lära och leda.” Detta Guds verk sker av nåd – bara av nåd. Alltså är det där som vi får hämta vår tröst och vår styrka. Våra barn ligger i Guds händer. Även om de väljer annorlunda i sina liv än vi skulle önska, kan vi så in värdefulla frön i deras liv. Gud är suverän och kan sända andra kristna i deras väg – människor som kan föra dem ett steg vidare på trons väg. Människor som får vattna och ge näring, samtidigt som det alltid är Gud som ger växten (se 1 Kor 3:7). Därför ska vi aldrig ge upp hoppet. Och vi ska aldrig sluta att be. Guds eget ord säger: ”Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan” ( Jak 5:16). m


FÖR FORTSATT LÄSNING... MIN EGEN TRO 1  00 DAGAR MED JESUS av Niklas Piensoho (Libris 2009) A  TT GE PLATS FÖR EN ANNAN: OM ANDLIGHET, FÖRÄLDRASKAP OCH VARDAGSLIV av Lena Bergström (Cordia 2002) DEN JESUS JAG ALDRIG KÄNT av Philip Yancey (Libris 2000) E  TT HJÄRTA STÖRRE ÄN VÄRLDEN av Magnus Malm (Libris 2009) K  RISTEN PÅ GODA GRUNDER av Stefan Gustavsson (Cordia 2000) L  EVA I LIVETS RYTM av LarsOlov Eriksson (Libris 2002) L  EVA MED MÅL OCH MENING av Rick Warren (Libris 2004) LIVET JAG LÄNGTAR EFTER av John Ortberg (Libris 2000)

RELATIONER DELAD GLÄDJE – DUBBEL GLÄDJE av Anita & Leif Delvert (XP Media 2004) D  ELA LIVET HELA LIVET av Lars-Göran & Christina Sundberg (Libris 2008) D  ITT BARN BEHÖVER DIG … HUR VI BÄST UTTRYCKER VÅR KÄRLEK TILL VÅRA BARN av Ross Campbell (Levande familjer 2002) F  AMILJEN – ETT TEAM av Ingela Wahl (King’s Kids 2015) FÖRÄLDRASKAP: MAKT MED ANSVAR av Tommy Hellsten (Cordia 2000)

MÖJLIGA FAMILJEN. LIVETS PUSSEL ÄR INTE ALLDELES HOPPLÖST ÄNDÅ... av Rob Parsons (Libris 2010) N  ÄR INGEN SER DIG – VEM ÄR DU DÅ? av Bill Hybels (Libris 1997) V  ERKTYG FÖR VARAKTIG KÄRLEK – BOKEN OM PREP av Howard J. Markman, Scott M. Stanley och Susan L. Blumberg (Verbum 2004) V  ÅGA VARA FÖRÄLDER av Alf B Svensson (Libris 2001)

SAMTAL OM TRON A  TT LEDA BARN TILL ETT LIV MED GUD av Marina Andersson (Nya Musik 2010) F  AITH BEGINS AT HOME av Mark Holmen (Regal Books 2005) FROGS WITHOUT LEGS CAN’T HEAR – NURTURING DISCIPLESHIP IN HOME AND CONGREGATION av David W. Anderson och Paul Hill (Augsburg Fortress 2003) V  ÅGA VISA VÄGEN TILL EN TRO SOM BÄR av Alf B. Svensson och Cilla Stjernberg (Libris 2010)

H  ANDBOK FÖR LIVSFÖRVANDLANDE SMÅGRUPPER av Bill Donahue (Willow Creek Sverige 2002)

HELGDAGSBOKEN – BARNENS EGET KYRKOÅR av Monika VikströmJokela (Fontana Media 2006) T  RADITION OCH LIV av Martin Modéus (Verbum 2000

DELAD GLÄDJE D  ITT BÄSTA FÖR DIN NÄSTA: OM KRAFTEN OCH GLÄDJEN I IDEELLT FÖRSAMLINGSARBETE av Bill Hybels (Libris 2005) KONSTEN ATT VARA SNÄLL av Stefan Einhorn (Månpocket 2007) T  RO SOM FÖRÄNDRAR VÄRLDEN: OM KONSTEN ATT STÅ STADIGT PÅ SAMHÄLLETS BOTTEN av Jim Wallis (Libris 2001) DEN OEMOTSTÅNDLIGA REVOLUTIONEN: VÄGAR TILL ETT ALTERNATIVT LIV av Shane Claiborne (Cordia 2007)

B  ÖN. NÄR TÖRSTEN MÖTER KÄLLAN av Richard Foster (Libris 1994) F  ÖR UPPTAGEN FÖR ATT INTE BE av Bill Hybels (CorVita 2007)

V  ÅGA VISA VÄGEN TILL EN TRO SOM BÄR av Alf B. Svensson och Cilla Stjernberg (Libris 2010)

NYA BARNPSALMBOKEN (Libris 2001) SALTA SÅNGER (Salt 2011) UNG PSALM red Anna Braw m fl (Libris 2006)

HEMSIDOR

 IAL – BARN I ALLA B LÄNDER www.bial.efs.nu

DIN TONÅRING BEHÖVER DIG av Ross Campbell (Levande familjer 2002)

KRISTEN FÖRÄLDER www.kristenforalder.com

KRISTEN FOSTRAN www.iko.no

H  JÄLP, VI HAR FÅTT EN TONÅRING! av Alf B. Svensson (Libris 2010)

KRISTEN IDROTTSKONTAKT www.krik.se

KRISTENT PÆDAGOGISK INSTITUT www.kpi.dk

KRISTNA BARNPROGRAM www.tvinterplay.se

 USIK, SPEL MED MERA: M www.tomsing.se + www.argument.se

PINGSTKYRKANS FAMILJEPROJEKT www.tillsammans. pingst.se

RESURSHEMSIDA FRÅN DET NATIONELLA SÖNDAGSSKOL­ NÄTVERKET: www.jesustillbarnen.se

 IDOR FÖR BARN: S + www.evl.fi/barnenskyrka + nettsprell.no + www.gospelsam.se + seriebibeln.com + wondersurf.se

SOUL CHILDREN: www.soulchildren.se

ÄNGLALÅT www.anglalat.nu

SLUTORD

J ESUS GICK VIDARE OCH KYRKAN STÅR KVAR av Carl-Henrik Jaktlund (Marcus förlag 2009) L  ÄMNA ALLTID EN LAMPA TÄND: EN HOPPFULL BOK FÖR ALLA SOM BRYR SIG OM DEM SOM LÄMNAT TRON – ELLER KANSKE BARA KYRKAN av Rob Parsons (Libris 2004) V  ÅGA VISA VÄGEN TILL EN TRO SOM BÄR av Alf B. Svensson och Cilla Stjernberg (Libris 2010)

SÅNG + MUSIK FÖRSAMLINGEN

ATT BE TILLSAMMANS

M  EDVANDRARE – ATT VÄXA TILLSAMMANS I LÄRJUNGASKAP av Johanna Björkman och Berne Persliden (Salt 2013)

ALLA ÅLDRARS FÖRSAMLING av Ingela Wahl (King’s Kids 2007). A  TT LEDA BARN TILL ETT LIV MED GUD av Marina Andersson (Nya Musik 2010) G  E DET VIDARE: EN FÖRSAMLING FÖR ALLA GENERATIONER av Egil Svartdahl (Libris 2015)

GLÄDJEGUNG: SÅNGER FÖR SMÅ OCH STORA (Libris 2004) HIMMELBITAR: 37 SÅNGER MED RÖRELSER OCH LEKAR FÖR SMÅ BARN OCH HIMMELBITAR 2 av Magnus Bredmar m fl (Isaberg förlag 2005 och 2010)

JAG VILL VA’ MED! av Anna-Maria Toftgård (Salt 2009) DET BÄSTA DU HAR | 35


Vår fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver. Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.

EFS| läser

WWW.SALT.EFS.NU

ART NR 17001

Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet. Amen.

9 789198 252934


Det bästa du har