Julen tar ner Gud på jorden
I
LJUSET FRÅN STJÄRNAN som lyser över Jesusbarnet blir tanken på Gud som något abstrakt, frånvarande och förandligat konkretiserat. Den första julnatten upphör Gud att vara en idé eller livsåskådning bland andra. På julen tar tron som en dimmig förhoppning kroppslig gestalt. Den osynlige blir lika konkret som ett nyfött barn på förlossningen. UNIVERSUMS SKAPARE OCH HERRE, den allt igenom annorlunda, föds in i världen som ett oskyddat litet barn helt i händerna på människors goda vilja. Tänk vilket vågspel! På julen föds Kristus in i vår värld för att vi ska ta emot honom som vår frälsare genom att vinna hans kärlek till oss. Kärlek från en Gud som äger makt att släcka jorden som man blåser ut ett ljus, som kan tvinga oss till lydnad, men inte gör det, eftersom Guds kärlek endast kan tas emot av villiga hjärtan. NÄR VI MÖTER Gud som ett litet värnlöst barn väcks våra finaste sidor till liv. Vi blir mänskliga. Som någon sa: ”Gör som Gud gjorde en gång – bli människa!” God jul! Martin Reberg
martin reberg, präst