Page 1

The eternal sound of the västkust in our lives Ebbot Lundberg

Den snöblandande vinden piskar och riffen haglar här på västkusten. Kattegatt och Skagerrak strider ström mot varandra. Skitbandet Scaffel Pike har splittrats tack o lov. Gären o Lista smyger på huk både i norr och söder. Doggersbank har länsats vid pumpen. Konfrontation uppstår. Fyr Élise spelas på nån avlägsen radiofrekvens samtidigt som Pater Noster utanför Marstrand avger ett vinande ljud. Kanske är det den inte alltför avlägsna häxbränningen på Åstol som spökar. Vem vet? En Stenabåt basunerar ut att den är på väg hem till Jeriko någonstans i den böljande horisonten. Förmodligen på väg med en samling snabelmustberusade människor in mot Göteborgs Hamn. Samtidigt kan man lite längre inåt land ana det omisskännliga ljudet från spårvagnarna. Dom gnisslar likt en rundgång på en ångestbefriande rockkonsert någonstans intill järntorget. Kanske från någon närliggande svartklubb. Det är soundet i och omkring Göteborg vi talar om. Det bara finns där. Gilla läget så sett. Eller inte. Men jag tänker inte ha någon utläggning om det som alla redan vet. För vi skall nu

lämna staden och kort röra oss längst med kusten uppåt.Något som jag i min barndom gjorde bl a i en Vindö 50 med start från Sandöhamn nedanför Göteborg upp till Strömstad för att insupa den bohusländska arkipelagen under sommartid. Jag var den oerhört disträa killen på en västkustodyssé. Detta var somrarna under slutet av 70-talet – då norrmännen med Fleksnes och Odd Sörlii i spetsen – var mer eller mindre kastlösa i svenskarnas ögon. Oljan låg oupptäckt och alla lansar i planetens kristuskropp var ej ännu inpetade för eventuell återuppståndelse. I form av gigantiska plastjakter i störig hurtigrutt har de nu även uppenbarat sig. Somrarna var fantastiska på den tiden och trafiken betydligt mer avskalad än vad den är idag. Kan bara gissa mig till – med en viss släng

av avundsjuka – hur Evert o grabbarna hade det ännu längre bakåt i tiden. Men nog om det och över till den primärt mentala upplevelsen. Tänker inte vara långrandig på något sätt. Men vad som uppstod i hjärnan under de tripper som då gjordes i min bardom längst västkusten var en ytterst märkligt och mäktig känsla. Man bemöttes ofta av ett tidlöst skimmer av saltvattensmystik som reflekterades av vad som pågick på firmamentets blåvita tak. Maneter av olika slag passerade ofta i klungor förbi den skuta man långsamt färdades i. Det var stora rödmaneter blandat med stim av blåmaneter. Representerade av solen och månen skulle man kunna säga. Som en tanke och ett minne. Odins två korpar i geléform flaxandes i det tångdoftande vågskvalpet. Ofta påhejade av passerande hangarfartyg vars svallvågor fick det hela bli ännu mer dramatiskt ombord. Med lätt hypnotiserad blick stirrade jag ofta ned i vattnet. Det blåste kraftigt och focken skotades ett flertal gånger. Sedan uppstod det åtskilliga perioder av vindstillhet i något gatt. Den vidunderliga tystnaden blandades av fiskmåsarnas och trutarnas wah-wah-pedalliknande skrik. Ljud som skapade otaliga former av inspelningar i ens cortex. Satt oftast och drömde som ett

mähä i fören på vår båt till de ljud som spelades upp av den omgivningen vi passerade. Ett tidlöst malande under ständig förändring som kittlade ens medfödda psykedeliska tankesfär. Under de magiska ögonblicken fick Fantomen och Agent X9 ofta agera pauslitteratur tills det var dags att ta sig i land i någon naturhamn. Hållö utanför Smögen,Väderöarna och Koster var några magiska exempel. Den stillhet och den suggestiva tystnad man upplever på de platserna var och är fortfarande obeskrivliga. I synnerhet under nattetid. Om ni har någon chans i livet så ta er till något av dessa ställen. Att vissa områden formar en viss musik i ens liv är det inget tvivel om. Det är ett säreget collage av obeskrivliga intryck som fått mig att hitta något att sprida – som ett fan – till resten av världen. Och om man vill leta efter ouptäckta geniala soundtrack någonstans så ligger det snyggt inbäddat just här längst västkusten. Man behöver inte direkt vara en disträ kaftanprydd Poseidonfigur eller något annat för att kunna urskilja det. Det är bara att lyssna.

”Om man vill leta efter oupptäckta geniala soundtrack någonstans så ligger det snyggt inbäddat just här längst västkusten.” Ebbot Lundberg i närheten av hemmet på Särö.

Mvh Ebbot Lundberg Artist med treudd från Buttericks som vapen.

Ebbot Lundberg | 7 | Röhsska Gunnebo Akademien

The eternal sound of the västkust in our lives  

The eternal sound of the västkust in our lives är titeln på Ebbot Lundbergs, sångare i the Soundtrack of our lives, artikel i bookazinet Tol...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you