Page 1

VÄNBREV från S:t DOMINIKUS

KLOSTER

/ RÖGLE

- Jul 2010 -

Systrarna i Rögle önskar er alla en god jul och ett välsignat nytt år. Vi tar tillfället i akt för att helhjärtat tacka vår käre dominikanbroder och vän Brian Bricker för hans närvaro bland oss denna hösttermin och vid flera omgångar under de senaste åren. Vi önskar honom en mycket fruktbar ny början i Sydafrika och gläder oss i förväg för allt det goda han skall bidra till där.


I år har vi bett en av våra volontärer att skriva en julbetraktelse. Urban har varit hos oss ett år och lämnar oss snart...

JULNATTENS LEENDE Kanske ägnar ni liksom jag en stund under mörka vinterkvällar åt att drömma om ljusa, ljumma sommarnätter. Det är inte bara korna i Viktor Rybergs ”Tomten” som ”drömma vid månens ljus – sommardrömmar…” Sommarnatten ler mjukt och ömt, det är uppenbart, men även vinternatten ler, om än med tystare leenden. I Ingmar Bergmans enda komedi, ”Sommarnattens leende”, talas om tre leenden som strålar över människorna. Låt mig med krönikörens litterära frihet ta med mig dessa tre leenden in i julnatten, ty i skrivande stund närmar sig denna.

N

är julnatten ler för första gången är det för de älskande. För de stolta älskande, de som hyser de himlastormande känslorna, de som vill ropa till hela världen: Vi älskar varandra! Men också för de älskande som älskar varandra i tystnad, de som inget mer begär än en blick eller en lätt beröring samt för dem som hyser en kärlek som kanske knappt vågar nämna sitt namn inför människor. Det är en och samma kärlek, sprungen ur samma källas flöde. Vår mänskliga kärlek är ett mysterium som hänger samman med det mysterium vi kallar Guds kärlek – den ofattbara kärlek som lyste som den starkaste stjärna den natt då österns vise män sökte den nyfödde Frälsaren. Att en människa älskar är alltid en gåta, för kärleken gör oss ju sårbara och det finns knappt något en människa fruktar mer än att vara sårbar. Kärleken kan göra ont och ändå älskar vi – det är lika märkligt som självklart. Gud vet att kärlek kan göra ont, till och med mer ont än spikar som drivs genom händer och fötter. Ändå älskar Gud och utger sig för oss – för att vi skall förstå något av vad kärlek är. Kärleken som har den andre till objekt är alltid en gåva från Gud; ett utflöde av Guds kärleks mysterium. För dem som älskar så, ler julnatten sitt första leende.

N

är julnatten ler för andra gången är det för narrarna och dårarna. Barn och dårar säger sanningen, påstås det. Kanske därför att Gud har ett särskilt öga till dem. ”Det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam.” En bekant till undertecknad påpekar ofta och med bestämdhet det dåraktiga i att tro på det som inte går att bevisa. Han har helt rätt. Det är dåraktigt att tro på Gud. Det är dåraktigt att låta sig ledas av helig Ande, ty det går tvärtemot vad all den här världens ”kloka”

huvuden anser är rimligt. Det är dåraktigt att överlämna sig åt en makt som inte kan bevisas och som framför allt inte kan behärskas! Dåraktigt, men heligt. Människor använder ordet dårskap och många andra ord för att hålla det farliga överlämnandet åt Gud på avstånd. Det är inte så konstigt för visst är det farligt – hela livet kan förändras! Hela livet kan vändas – till Gud! Man vilar kanske hellre i rimligheternas pösiga fåtölj än vandrar på den heliga dårskapens väg – vägar som vi inte själva vet något om. Vägar vi aldrig trodde att vi skulle gå på. Vägar på vilka vi måste ha en alldeles särskild lykta till att lysa upp nästa steg: dårskapens tillits lykta. Tilliten till att Gud i sin vishet och sin styrka vet vad han gör med sina svaga och dåraktiga barn, även då vi inte själva förstår något alls. Rimligheternas fåtölj - vid sidan av den heliga dårskapens väg – den är inte så skön som det påstås. Den blir lätt ett fängelse. Hellre ströva på dårskapens vägar än sitta fastkedjad vid rimlighetens galler. Österns vise borde kanske kallats Österns dåraktiga – de gav sig ju iväg för att följa en stjärna i natten och herdarna likaså! I deras efterföljd strömmar ännu Guds narrar och dårar till stjärnans ljus över stallet. Dåraktigt och heligt. Över oss, heliga och syndiga narrar och dårar ler julnatten sitt andra leende.

N

är julnatten ler för tredje gången är det för de sorgsna, de lidande, de sömnlösa, de rädda och de ensamma. Detta är det mest tysta, mest stilla och mest svårupptäckta leendet. Ofta ser vi det inte alls. Istället för ett svar på förtvivlans bön om hjälp hör den sorgsne kanske endast tystnad. Även på den heliga dårskapens väg, även i Guds vård, känner vi sorg. Betryck och rädsla. Sömnlöshet och ensamhet. Att vi prövas innebär inte att Gud har släppt sitt ömma tag om oss. Att vi är tillräckligt dåraktiga för att kalla oss kristna innebär inte att vi slipper livets svårigheter. Inte ens vår Frälsare undgick detta. Han har helgat både sorgen, lidandet, rädslan, sömnlösheten och ensamheten med sin närvaro. Också där finns han. Där vi är som minst - där är hans närvaro störst. Där vår börda är tyngst – där vill han som mest bära oss. Vi ser honom inte alltid. Vi hör honom inte alltid. Vi uppfattar kanske att Gud tiger. Och visst är det så att Gud tiger. Ibland. Han ger ibland inget svar. Men det är en särskild typ av ”inget svar”. Det är snarare en tyst blick som inte saknar medlidande. I den blicken finns allt vi någonsin kan behöva.


I den blicken finns julnattens tredje leende. Det leendet kan kanske bara den se vars ögon sett tillräckligt mycket av nattens mörker. Det leendet skymtar nämligen bara svagt i mörkret just före morgonrodnaden. Så går julnatten, tyst och mörk, stilla och svindlande, leende över jorden som ett tyst vittnesbörd om en Gud som älskar så dåraktigt som bara en gud kan älska. Den vill fylla våra oroliga människohjärtan med ett stänk av Guds närvaros glädje. Den viskar evigt: Immanuel – Gud med oss.

Ett leende om än så lågmält stilla är som stjärneblänk i mörker utan namn så låt oss le en liten smula mot varandra innan vi som alla andra gå i hamn… (Nils F Nygren) Med önskan om en välsignad julhögtid och allt gott i det nya året. Er tillgivne broder i Kristus Urban Beckfjäll

......................................................................

Hans ljus nu strålar i vår natt, och mörkret skingras av hans makt, halleluja!

JULVAKA 24 december klockan 22.00 Välkommen att fira julens mysterium med Vigilia och midnattsmässa i kapellet i Rögle. Vi kommer att göra en ”resa” genom Skriften och se hur Guds frälsningsverk tar form redan från skapelsens begynnelse, ja hur vi redan från bibelns första sidor kan ana konturerna av honom som skall komma för att ”krossa ormens huvud”... I den judiska traditionen har man en sed att göra ”halsband” av skriftens ord, det vill säga man ”trär” bibelord och verser på en ”tråd”, och denna tråd är ett särskilda tema man valt. Rabbinerna säger att när de troende samlas för att meditera skriften på detta sätt, då är Guds närvaro mitt ibland dem. Det är ett sådant ”halsband” vi skall göra, av böner, ord och toner. Ordet som blir kött denna natt, är samma ord som Gud uttalat från begynnelsen när han skapade världen. Vi firar detta Ord som bryter in i våra liv och lyser upp vårt mörker. Och vi tillber honom vars ansikte alla jordens folk genom historien längtat att få skåda. På julafton klockan 10.00 håller också syster Céline en meditation över Johannesprologen (i gästhemmets samlingssal). Temat är: "I begynnelsen fanns Ordet..." Föredraget är öppet även för dem som inte bor på gästhemmet.


Urban, vår trädgårdsbiskop under året som gått!

Kommande projekt Som många av er säkert lagt märke till innan snön täckte allt i sitt vackra hölje, håller vår parkering på att växa igen, liksom vändplanen nere på gården. Därtill skulle gästhemmets fasader må bra av att bli av med sina fuktsamlande rabatter. Vårens planer är därför inköp av såväl sten som grus för att råda bukt på dessa om än världsliga problem. En liten julgåva till detta ändamål mottages gärna, men framför allt tackar vi för alla era gåvor under året som gått! Ja, i djup tacksamhet önskar vi er alla en riktigt välsignad jul och ett gott nytt år! Era systrar

............................................................................................................................. Rögle klosters vänkrets vill vara en länk mellan systrarna och dem som känner sig knutna till klostret. Systrarna innesluter på ett särskilt sätt vännerna i sina förböner, och genom klostrets program och vänbrev ges information från klostret två gånger per år. Vänkretsen är inte en sammanslutning med organisation eller sammankomster. Medlemskap förpliktar inte till årsmöte eller dylikt. Vi ber endast om en årlig gåva för porto och tryckkostnader. Eventuellt överskott kommer att gå till konkreta ändamål som på ett eller annat sätt kommer medlemmarna till godo, och som vi berättar om i vänbrevet. Vill du bli medlem, sätt in en gåva på systrarnas postgiro, 43 77 84 - 2, och skriv tydligt namn, adress och telefonnummer. www.roglekloster.se

Julbrev 2010  

Rögle klosters vänbrev julen 2010