Litet bord på liten gård på liten krog.
Med Heimerson på krogen Färsk fisk i kustens sötaste hamn
D
et finns två skäl - minst - att göra en utflykt till Sanarysur-Mer.
mistralen sveper in från Rhôndedalen 115 dagar och det är storm minst åtta - och vindsurfarna jublar.
Skönheten och charmen är den ena. Hamnen - med muntert målade gammaldags fiskebåtar i trä - löper i en båge vid centrum. Färsk fisk landas. Biltrafiken är begränsad. I samhällets utkanter finns härliga stränder. Husen är granna. Framför dem ligger trottoarserveringarna i rad. De håller rimliga priser; jag drack en espresso för 1,50 euro. Tänk efter - det var så här vi i forntiden i fjärran nord fantiserade om Rivieran. (Sedan blev det 1955 och Brigitte Bardot kom till Saint-Tropez och det blev nya tider, nya vyer, nya vanor och nya priser).
En fascinerande kultur- och invandrarhistoria är det andra skälet. Minnena, bosättningarna finns kvar. Det var när Adolf Hitler tagit makten och nazisternas judeförföljelse tagit fart som Tysklands och Österrikes intellektuella elit och dess författare skyndade i exil - och valde samma plats. Sanary!
Den pittoreska orten lever året runt, där den ligger 15 minuters bilfärd väster om Toulon, riktning Bandol. Den är Frankrikes soligaste plats, bara regnskurar 61 av årets dagar. Men Äggplanta med färskost och rökt skinka.
Nobelpristagaren Thomas Mann och hans talangfulla familj fanns där under trettiotalets senare år liksom Joseph Roth och Bertold Brecht, Arthur Koestler, Egon Erwin Kisch, Franz Werfel och hans fru, den rastlösa Alma Mahler, författarna Stefan Zweig och Arnold Zweig (inget släktskap dem emellan), Lion Feuchtwanger och något dussin till. Det blev en parnass och ett getto. I hamnens östsida finns en minnestavla över gästerna och turistbyrån intill ger er en karta så ni kan vandra i gränderna och de omgivande kullarna och se var de litterära bjässarna bodde. Ludwig Marcuse beskrev det: ”Vi bodde i paradiset, mot vår vilja.” Hermann Kesten beskrev livet i exil: ”Kaféet blir genast familjens hem, nationen, kyrkan och parlamentet, en öken och en pilgrimsfärdplats, illusionens vagga och deras kyrkogård.” Framför allt: det var en era då ingen viftade med fingret och kommenderade dem till integration. Tur var det för strax var de som judar åter i fara. Andra världskriget bröt ut. Hitlers trupper ockuperade Frankrike. Med franska kollaboratörer blev livet än en gång omöjligt för de intellektuella i exil. De flydde Sanary och satte sig i säkerhet i Kalifornien, oftast i Hollywoods närhet. Rundvandringen var lång och hungern gjorde sig påmind. Jag var väl förberedd. Jag visste att i en gränd ett kvarter upp från hamnpromenaden ligger en restaurang, La P’tite
