SÅ ATT JAG KAN KOMMA IN - HBTQ-frågor i Frälsningsarmén by Riksförbundet EKHO - kristna hbtq-personer

SÅ ATT JAG KAN KOMMA IN

- HBTQ-frågor i Frälsningsarmén

Riksförbundet EKHO

Fotograf: Kim Gyll

FÖRFATTARNA Erik Andersson är teolog med inriktning på bibelvetenskap, kyrkohistoria och queerteologi. Under många år har han jobbat och föreläst i frågor kring hbtq, normer, identitet och religion. Erik har lett flera projekt inom området hbtq och kristen tro men också kring ideellt medarbetarskap. Idag arbetar Erik som präst i Svenska kyrkan.

Fotograf: Stefan Atterdal

Frida Ohlsson Sandahl är sociolog med inriktning på genus, mångfald och arbetsliv. Hon har arbetat inom ideell sektor, främst ungdomsorganisationer och studieförbund och har i många år utbildat och föreläst i frågor som rör jämställdhet, mångfald och bemötande. Idag driver hon eget företag och är en mycket omtyckt moderator och föreläsare.

Erik Andersson (red.)

SÅ ATT JAG KAN KOMMA IN HBTQ-frågor i Frälsningsarmén

Riksförbundet EKHO - kristna hbtq-personer

© Författarna & Riksförbundet EKHO ISBN: 978-91-637-3576-9 Text & metod: Erik Andersson & Frida Ohlsson Sandahl Layout: Erik Andersson Omslagsbild: Erik Andersson Distribution: Projektet ”HBTQ-frågor i Frälsningsarmén”, Riksförbundet EKHO, Stora Badhusgatan 6, 411 21 Göteborg, E-post: erik@ekho.se Tryck: Scandinavian Book, Stockholm 2013 Regnr. 541-826 Svanenmärkt tryckeri

INNEHÅLL FÖRORD......................................................... SID 7

MARIAS LIVSBERÄTTELSE........................ SID 32

FÖRSTA TRÄFFEN........................................ SID 8

TEMA: BIBELSYN, GUDSBILD OCH MÄNNISKOSYN........................................... SID 40

PETERS LIVSBERÄTTELSE.......................... SID 10 TEMA: NORMEN.......................................... SID 18

TEMA: MÖJLIGHETER OCH FÖRVÄNTNINGAR...................................... SID 42

TEMA: BEMÖTANDE................................... SID 20

TIPS KRING METODER............................. SID 44

TEMA: IDENTITET...................................... SID 22

ORDLISTA OCH DEFINITIONER............ SID 46

STEFANS LIVSBERÄTTELSE...................... SID 24

LÄSTIPS......................................................... SID 50

TEMA: ÖPPENHET OCH SLUTENHET... SID 28

INFORMATION OM PROJEKTET............. SID 51

TEMA: MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER....... SID 30

INFORMATION OM EKHO....................... SID 52

SID. 6 - INNEHÅLL

FÖRORD Du håller nu materialet “Så att jag kan komma in” i din hand. Boken är ett resultat av ett projekt som Riksförbundet EKHO, Ekumeniska grupperna för kristna hbtq-personer, genomförde mellan september 2012 och juli 2013. Projektets namn har varit “HBTQ-frågor i Frälsningsarmén” och har finansierats av statliga Ungdomsstyrelsen. Syftet är att möjliggöra för hbtq-personer att leva öppna i Frälsningsarmén. Som ett led i detta har projektet samlat livsberättelser från hbtq-personer inom och med erfarenhet av Frälsningsarmén. De tre berättelserna ligger till grund för detta samtalsmaterial. Livsberättelserna har inte redigerats eller korrigerats vad gäller innehåll, men namn och geografiska förhållanden har ändrats för att varken individer eller kårer ska kunna pekas ut. Samtalsmaterialet överlämnas till kommendör Marie Willermark och distribueras av EKHO till alla kårer inom Frälsningsarmén i Sverige. Jag tror att materialet även kan användas av andra som vill diskutera normer, hbtq och inkludering. För att göra materialet tillgängligt för så många som möjligt finns en ordlista

längst bak som förklarar en del begrepp. Den som vill lära sig mer kan hitta litteratur i vår lista med lästips. Min förhoppning är att detta material ska uppmuntra och möjliggöra goda samtal kring hbtq och kristen tro. I materialet används ordet hen som könsneutralt inkluderande pronomen. På samma sätt används “en” istället för “man”. Detta för att göra texten könsneutral och tydligt inkludera alla personer. Stort tack till referensgruppen och alla ni andra som läst materialet och kommit med kloka tankar kring innehåll, språk och metod. Ett minst lika stort tack riktar jag till er tre som delat med er av delar av era livsberättelser. Utan er hade detta material inte kunnat göras! Till sist. Kom ihåg att alla har rätt till sin åsikt och i ett respektfullt samtal kan alla mötas. Guds rika välsignelse önskar jag er! Karlstad, sommaren 2013 Erik Andersson Projektledare för ”HBTQ-frågor i Frälsningsarmén” FÖRORD - SID. 7

Det var det första stället jag någonsin hade varit på där jag varken kände mig osynlig eller hindrad från att vara den jag var.

Maria

Jag minns tydligt hur stolt jag kände mig när jag första gången fick följa med och spela på torget. Stefan

Det gjorde att jag slapp de andras blickar när jag var på kåren.

Peter

SID. 8 3 - FÖRSTA TRÄFFEN

FÖRSTA TRÄFFEN Under första träffen är det viktigt att få en bild av vilka som är med i gruppen och varför just ni vill vara med. Börja med att låta alla presentera sig själva, förslagsvis ganska kort med namn. Fortsätt sedan med följande samtalsfrågor. · Varför vill du vara med och samtala kring dessa ämnen? · Har du själv erfarenhet från Frälsningsarmén eller hbtq-frågor? · Vad har du för förväntningar på gruppens samtal?

För att samtalet ska bli bra och respektfullt är det viktigt med ramar och överenskommelser. Det kan vara klokt att diskutera det som kommer att sägas i rummet. Ni kan till exempel bestämma att det som sägs ska stanna i rummet och i gruppen. Det kan vara bra att fundera kring möjligheten att ändra åsikt. · Hur ska du bidra till ett samtalsklimat där alla känner sig trygga? · Vilka regler tycker du ska råda i gruppen? · Finns det något som du är rädd för/farhågor?

Detta metodmaterial utgår från livsberättelser skrivna av personer med erfarenhet i Frälsningsarmén. Läs igenom de tre livsberättelserna och diskutera era intryck av texterna. · Vad känner du efter att ha läst livsberättelserna? · Finns det något i livsberättelserna som berör dig extra starkt? · Vad känns viktigt för dig att få samtala om? · Vilket tema vill du börja med? FÖRSTA TRÄFFEN - SID. 9

PETERS LIVSBERÄTTELSE Fångad i trånga genuskategorier Jag är en homosexuell man som föddes i mitten av 60-talet. Det känns konstigt när jag tänker på att då jag var barn, visste vi inte att det fanns något som hette homosexuell. Vi hade aldrig hört om bögar eller lesbiska. Men vi var väldigt upptagna av genuskategorier – killar och tjejer. Högst i rangordning stod de som mest liknade idealkillen eller idealtjejen. De var de som kunde välja och vraka, som kunde få vem de ville. Om någon inte verkade så intresserad av att vara bäst i sin kategori och imponera på det motsatta laget, så var det för att de oavsett inte hade någon chans och egentligen hade ett misslyckat utgångsläge. Den kille eller tjej som var längst ut på skalan för hur framgångsrik man var, hörde kanske egentligen hemma i motsatt genuskategori, tänkte vi. Ett barns värld kan vara ganska enkel och obarmhärtig. Ända från att jag var mycket liten hade jag en stark upplevelse av att inte passa in varken bland killarna eller tjejerna. Det ledde till att jag var mycket för mig själv under min uppväxt. Både på grund av att jag fick SID. 10 - PETERS LIVSBERÄTTELSE

veta att jag inte passade in, och på grund av att jag själv drog mig undan. Jag prövade att ignorera problemet genom att undvika de situationer där det uppstod och att låtsas som ingenting. Jag fick en del hjälp av vuxna till att förstå att det finns många olika slags killar och många olika slags tjejer. Det var bra, men det hjälpte egentligen inte mot isoleringen. Som vuxen är jag fortsatt tacksam över det stöd som jag fick, men det känns sorgligt att det var så svårt att växa upp som ett barn som utmanade genuskategorierna. Jag hade behövt ett tydligare stöd, någon som sa till mig att jag var en helt normal kille. Och jag hade behövt att de andra barnen hade fått hjälp att förstå min situation. Sexuell orientering är en del av identitetsutvecklingen tidigt i barndomen. Jag hade inte språk för detta förrän långt senare. Men jag tänker att det både jag och de andra barnen uppfattade tidigt, var att mina relationella behov i förhållande till killar och tjejer var annorlunda än majoritetens. Och även annorlunda än vad som förväntades. Det fanns väldigt lite eller ingen hjälp alls att få för att förstå den delen av min identitetsutveckling. Det bidrog till att jag tidigt accepterade och sökte upp ensamhet.

Skilda världar och rummen i min Faders hus Min familj var aktiv i Frälsningsarmén och det var även en viktig del av mitt liv sedan jag var liten. Det var ovanligt att vara med i Frälsningsarmén eller andra kyrkosamfund där jag växte upp. Jag kände tidigt att även detta var något som måste döljas. Jag var tillräckligt annorlunda ändå och orkade inte låta min och min familjs tro göra utanförskapet ännu större. Frälsningsarmén var på många sätt en annan värld än den som bestod av skolan och grannbarnen. Trots att det var en tydlig könsindelning bland de vuxna - kvinnorna sjöng och spelade gitarr och männen spelade i hornmusikkår och hade praktiska uppgifter, så var det inte så viktigt i den lilla barngruppen att dela in oss i killar och tjejer. Det var flest tjejer, och för min egen del så var jag övertygad om att inga “riktiga” killar ville vara med i Frälsningsarmén. Det gjorde att jag slapp de andras blickar när jag var på kåren. Det blev en hemlig värld där killar till och med kunde vara med i tamburingruppen och lära sig spela gitarr på samma sätt som tanterna i strängmusikgruppen gjorde. När jag tänker tillbaka på uppväxten i Frälsningsarmén

är det dock mest med sorg. Förståelsen av att det gick en väldigt tydlig gräns mellan oss, den lilla flocken, och de andra där ute, var väldigt grundläggande för grupptillhörigheten och självförståelsen. När detta fick en teologisk förklaring, som något som skulle vara så, förstärkte det min egen isolering. Mycket riktigt blev vi juniorsoldater uppmanade att vittna för “de andra” och att vara aktiv i kontakten med klasskompisar och grannbarn. Men det var en helt omöjlig uppgift för mig eftersom jag lade all min energi på att inte bli sedd. Som juniorsoldater fick vi avge löften till Gud och till Frälsningsarmén, men vi fick ingen hjälp till att hantera dessa löften. För mig som hade ett komplicerat förhållande till mina jämnåriga blev löftena därför inte till hjälp, utan snarare till en tung börda. Jag både ville och inte ville bli juniorsoldat. Jag ville höra till gruppen men kände innerst inne att jag blev fångad av juniorsoldatlöftena. Men jag hade lång träning i att inte känna efter och inte tänka på mina egna önskningar. Jag hanterade det på samma sätt som jag hanterade så mycket annat, genom att stänga av och vara mentalt frånvarande. PETERS LIVSBERÄTTELSE - SID. 11

På kåren fanns det rum för barnet som inte var som de andra. Men det var ett tvetydigt rum som var svårt att tolka. Där fanns generositet och acceptans, men samtidigt stränga krav och avancerade budskap om att undertrycka sina egna behov. Bit för bit blev jag formad av en bibelsyn som innebar att det inte var speciellt viktigt vad mina behov som människa här och nu var. Allt sådant kom i skuggan av det som överträffade allt: livet efter döden, eller allra helst, livet efter Jesu återkomst. Det var det verkliga livet. För mig som inte hade någon plats i livet här och nu var detta en tröst, men samtidigt så förstärkte det min position som en som inte är delaktig, en som inte hör till det vanliga livet. I bibelberättelsernas värld Jag var tidigt fascinerad av bibelberättelser som handlar om att vara ensam. Jag identifierade mig med Natanael som sitter ensam under ett träd när Jesus lägger märke till honom och väljer ut honom. Intuitivt visste jag att Natanael var annorlunda än Petrus, Andreas och de andra som var mer framfusiga och gjorde större väsen av sig själva. Det var en tröst att Jesus ser den som är ensam och annorlunda. Senare fick vi även lära oss att SID. 12 - PETERS LIVSBERÄTTELSE

det inte var konstigt, utan egentligen något att vara tacksam över när världen hatade oss. Då jag var 12 år kände jag att förväntningarna till att följa Guds vilja och att få ett kall till tjänst ökade. Berättelsen om Jesus i templet berättade om en 12-åring som visste vad som var Guds vilja och som markerade en självständighet och ett avstånd till sin familj. Vi juniorsoldater lärde oss att kallet ofta var något annat och något större än det som vi själva fantiserat om att vi ville bli när vi blev stora. Några av oss skulle få höra Guds röst som kallade oss till att bli frälsningsofficer. Det var ingen främmande tanke för mig att Gud talade till barn om allvarliga saker. En annan av mina favoritberättelser i bibeln var den om Samuel som tidigt blev avskild till att leva ett liv i templet i Jerusalem. Hans mamma lämnade honom i templet och reste sedan hem. Hon hade gett honom till Gud. I min barnbibel fanns en bild av Samuel som låg på golvet i templet och sov när han vaknade av att han hörde Guds röst. Jag kände att mitt liv var ganska likt Samuels. Genom min uppväxt i Frälsningsarmén tillhörde jag Gud och var avskild till ett liv i tjänst, och på sätt och vis placerad ensam där i templet, där

Gud talar. Mina föräldrar gjorde inte anspråk på mig, så vem skulle jag gå till? Hade någon frågat mina klasskompisar varför just jag blev utvald, hade de nog svarat att det var för att jag ändå inte passade in hos dem. Det fanns ingen annan plats för mig än i mörkret på ett kallt stengolv i ett tempel. Homosexuella och andra konstiga varelser I skolans sexualundervisning lärde vi oss en del som jag tänkte att jag måste komma ihåg när jag själv blev gift. Faktiskt så blev det också något kort nämnt om homosexualitet. Och de korta styckena i skolboken om kärlek mellan två av samma kön brann under mina ögon. Det blev inte sagt mycket om det, och det var tydligt att det handlade om vuxna, inte om oss i klassen. Inuti mig fick det ändå en stor plats, men som en kunskap om några andra, förmodligen några väldigt konstiga människor som levde för sig själva någon helt annanstans. Jag kan inte komma ihåg att homosexualitet var ett aktuellt tema i Frälsningsarmén under min uppväxt. Men det fanns många konstiga typer, gott om singlar utan barn, kvinnor som levde tillsammans nästan som

ett slags par, och i enstaka fall till och med män som reste tillsammans som evangelister. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att det fanns rum för alla. Som ung vuxen kom jag som assistent till en Stockholms-kår. Jag var kandidat och skulle börja på Officersskolan. Här mötte jag för första gången uttalad homosexualitet i ett frälsningsarmésammanhang. Precis innan jag kom till kåren hade det varit en upprivande konflikt där några homosexuella män hade blivit strukna som soldater. En annan gick inte med på att han “hade problem med homosexuella känslor” och hade undgått att bli struken. Bland människor som jag samtalade med fanns det många starka känslor och olika åsikter om det som hade hänt. De som hade blivit strukna fortsatte att komma till kåren och jag mötte dem runt fikabordet. Detta var mitt första möte med homosexuella inom Frälsningsarmén. Jag tog ingen tydlig ståndpunkt, men jag kommer ihåg att jag tänkte för mig själv att jag inte var en av dem men att jag sympatiserade med deras situation. Dessutom var jag fascinerad över att de fanns.

PETERS LIVSBERÄTTELSE - SID. 13

Ett uppriktigt försök som frälsningsofficer Tjänsten blev så småningom mitt liv och jag arbetade några år som frälsningsofficer. Jag hade en mycket väl utvecklad kallelsevisshet men absolut ingen social träning i att umgås med “vanliga människor”. Därför blev det långa dagar och många möten med människor, men fortfarande en grundläggande ensamhet. Jag levde för jobbet, men kände mer och mer att jag inte hade något eget liv, att jag inte var någon. Jag gjorde några uppriktiga försök att få en flickvän. Både jag själv och min omgivning förväntade sig att jag skulle hitta någon att gifta mig med och att dela officerslivet med. Då det nu kom så pass nära så blev det tydligt för mig att jag inte var sann mot mina egna känslor. Jag började erkänna för mig själv att jag inte bara var välvilligt inställd till homosexuella, utan att jag faktiskt också själv var attraherad av män och önskade att få bli bekräftad av en man. Ett officersmöte gav mig en spark till att komma vidare. Några kollegor var upprörda över politikernas positiva hållning till homosexuellt samliv och samlade namnunderskrifter. Accepterande av homosexuella var ett tecken på att vi lever i den sista tiden, och som det SID. 14 - PETERS LIVSBERÄTTELSE

inte gick att ta miste på. Om inte vi officerare stod samlade och tog ett tydligt ställningstagande – ja, hur skulle det gå då? Jag blev tagen åt sidan av en kvinnlig kollega som sade rakt ut till mig att hon inte tänkte skriva under och att hon förväntade sig att inte heller jag gjorde det. Själv såg jag mig nu som bisexuell men utan möjlighet i mitt liv till att göra något mer utav det. Hon hade sedan länge identifierat sig som lesbisk och mig som en sammansvuren. Hon berättade för mig om en hemlig värld inom Frälsningsarmén som jag inte kände till. Det fanns ett nätverk av homosexuella vänner som stöttade varandra och umgicks socialt. De hade sedan länge identifierat mig som en av dem – redan på officersskolan faktiskt. De väntade på mig och min kollega bjöd med mig in i gemenskapen. Jag träffade aldrig hennes vänner, men att höra henne berätta var en märklig upplevelse som gjorde att min egen process accelererade väldigt snabbt på några få timmar. Jag hade blivit inbjuden till en möjlighet som jag inte visste fanns – men var det detta som jag hade längtat efter? Jag bad om ett nytt samtal med min kollega och berättade om det jag hade kommit fram till, att jag behövde ett öppet rum där min kärlek

kunde bli erkänd. Om det skulle ske i Frälsningsarmén så förutsatte det att armébröllop kunde firas även mellan två män. Vi var eniga om att det var lång väg att gå innan det kunde bli verklighet, om ens någon gång. Min kollega berättade att för henne så var tjänsten så mycket värd att hon satte den högre än möjligheten till ett öppet liv. Några månader senare var jag i arbetssammanhang på ett stort scoutläger. En sen kväll kom ett budskap från scenen som blev avgörande för mig. Som ett litet apropå efter en vanlig andakt om att följa Jesus, kom några välmenande ord om att det kan vara svårt för en ung människa att vara säker på sina sexuella känslor, inte minst när samhället runt oss säger att det är okej även att bli förälskad i någon av samma kön. Han som höll andakten var en ledare med en hög position, en som jag kände och såg upp till. Budskapet var att han hade mött tillräckligt många osäkra unga människor för att veta med säkerhet att experimentera med homosexualitet alltid leder till stora problem och att det var något som alla deltagare på lägret måste hålla sig undan ifrån. Jag sa inte något, men inombords var jag arg. Var det fortfarande det här som unga

människor skulle få höra? Frälst - på nytt Själv var jag nu mogen att stå på egna ben och gå min egen väg. Jag gjorde en sondering bland kollegor i Frälsningsarmén som jag litade på. Svaren jag fick var nedslående. “Det finns andra kyrkor – du kan ju gå någon annanstans. De kommer till och med att applådera dina val. Vi tycker fortfarande om dig, men det finns inte något vi kan göra”. Andra vänner blev överraskade och försökte nog så gott de kunde att möta mig med ett öppet sinne, men även de såg sina begränsningar. Jag hade behov av omedelbar bekräftelse och hade ingen förståelse för att vänner och kollegor inte hade gjort samma resa som jag själv gjort. Jag hade en väldigt stark upplevelse av att ha kastat bort många år av mitt liv. Det var nu eller aldrig. Jag kände mig fullständigt ovetande om hur man levde ett vanligt liv utan kall och uppgifter i Frälsningsarmén. Jag måste börja att leva det livet som var mitt, lära mig det som de andra hade lärt sig för länge sedan och hitta vem jag själv var. Beslutet gav en stark känsla av frihet – jag var road av PETERS LIVSBERÄTTELSE - SID. 15

min egen tanke då jag kom fram till att jag nu hade blivit fri, frälst på nytt, frälst från Frälsningsarmén. Det blev aldrig någon uppgörelse med Frälsningsarméns ledning, kollegor eller soldatkamrater. Jag orkade inte ta emot deras reaktioner, utan behövde prioritera mig själv. Det händer att jag frågar mig själv hur mitt liv hade sett ut om det varit accepterat att leva som öppet homosexuell i Frälsningsarmén. Det är svårt att svara på den frågan så långt efteråt. Men jag hoppas att människor i samma situation idag har andra möjligheter än jag hade. I efterhand har det varit viktigt för mig att tänka igenom vad uppväxten i Frälsningsarmén har betytt för mig, på gott och ont. Det var ett slags rum för mig som barn, så som det var för Samuel i templet. Men när barnet till sist äntligen blev vuxet så hade varken jag eller Frälsningsarmén något annat rum att tillgå än skammens hemliga rum. Inne i mig hade frigörelseprocessen redan gått för långt för att jag skulle kunna slå mig till ro i det rummet. Det var lyckligtvis inte mitt rum. Mitt liv skulle äntligen få en start. Som vuxen har jag gått tillbaka till de löften som jag SID. 16 - PETERS LIVSBERÄTTELSE

måste avge som juniorsoldat och som vi som grupp förnyade varje år på en speciell dag. Jag har inte kvar mitt juniorsoldatpass och jag kommer inte ihåg hur de var formulerade. Men jag minns att jag alltid hade en klump i magen varje gång vi skulle förnya löftena. Jag var ingen bra juniorsoldat. Jag klarade att hålla tillbaka mina egna behov. Att försaka världen var inte heller något problem. Men jag klarade inte att vittna för andra, helt enkelt för att jag var livrädd för dem. Efterhand som föraktet för den lilla juniorsoldaten har bleknat har jag formulerat ett nytt juniorsoldatlöfte, ett som är mer i linje med vad jag själv hade behövt som barn, något som är mindre hotande och som jag som vuxen inte får ont i magen av att läsa: - Jag tror att Jesus godtar och respekterar mig oavsett vem jag är och vilka val jag gör. - Jag vill med hans hjälp lära mig att lyssna till min kropp och respektera mina egna gränser. - Jag lovar att öva mig på att ta vara på mig själv, be om och hoppas på det som är gott i livet, läsa Bibeln med en utforskande, nyfiken hållning, och att avhålla mig från det som kan skada mig själv eller andra.

EGNA ANTECKNINGAR ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________

____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ ____________________________ EGNA ANTECKNINGAR - SID. 17

Ända från att jag var mycket liten hade jag en stark känsla av att inte passa in varken bland killarna eller tjejerna. Peter På ytan en glad och harmonisk människa, men på insidan ett kaos. Stefan I själva församlingen var det inte som på scouterna, plötsligt kände jag krav på mig att vara som de andra. SID. 18 - TEMA: NORMER

Maria

TEMA: NORMER Normer är regler för det sociala samspelet och idéer om vad som är normalt. De är oftast outtalade. Det är något som alla “vet”. Det kan handla om att vi tar av oss skorna när vi besöker någon eller att vi säger hej till våra arbetskamrater på jobbet. Det är just det självklara som gör att det är normer. Vi behöver inte skriva ner detta på papper, utan alla “vet” vad som är normen och det ligger en värdering i den; att följa normen är att göra rätt. Det är också därför det kan vara svårt att prata om normer eftersom vi egentligen inte har bestämt vad som gäller. Vi bemöter vår omgivning normativt genom att utgå från att alla vet vad som gäller, och att alla andra har samma normer som en själv. Detta gör att vi reagerar på de som bryter normer.

välkomnande eller utestängande. Idag finns det en bred samsyn kring att diskriminering bäst motverkas genom att titta på de normer som råder i en grupp. Detta kallas för normpedagogiskt eller normkritiskt arbete. Ibland är det lättare att prata om normkreativitet eftersom det är vi själva som mer eller mindre medvetet bestämmer vilka normer som ska finnas i en grupp. · Vid vilka tillfällen har du själv varit med om att bryta en norm? · Vilka normer råder i rummet just nu? · På vilket sätt känner Peter att genuskategorierna begränsar? · Hur ser heteronormen ut i sammanhang som du har erfarenheter av?

En stark norm i samhället är heteronormen som bland annat innebär att alla förväntas vara heterosexuella tills något annat bevisas. Det finns goda normer som är en förutsättning för att det sociala samspelet ska fungera, och det finns dåliga normer som stänger ute och straffar personer som inte passar in. Olika sammanhang kan för olika personer vara antingen TEMA: NORMER - SID. 19

Jag orkade inte ta emot deras reaktioner, utan behövde prioritera mig själv. Peter Så här i efterhand kan jag känna att tystnaden var bland det värsta. Maria Vi tycker fortfarande om dig, men det finns inte något vi kan göra. Peter SID. 20 - TEMA: BEMÖTANDE

TEMA: BEMÖTANDE I mötet med en ny människa sägs det att det är de första minuterna som är avgörande för hur en person sen kommer att se på dig och tolka det du säger. Möten sker mellan två eller flera personer och beroende på sammanhang så påverkas mötet av status och makt. Utifrån detta gör vi sedan medvetna och omedvetna val kring vad vi vill visa av oss själva och hur vi vill bemöta den andra. I mötet med det jag själv upplever som annorlunda kan det bli så att jag bedömer en människa och missar vem personen egentligen är. Det som styr våra förutfattade meningar är våra fördomar, vilket i sin tur är något som alla människor har. Så länge de är just fördomar, och vi är medvetna om att vi har dem, är de relativt harmlösa. Det är när våra fördomar blir till sanningar som de kan skada människor.

När det handlar om bemötande kan en fundera kring termer som belöning och bestraffning. Att bestraffa i sitt bemötande kan handla om allt från blickar, tystnad, osynliggörande, hot och våld. På samma sätt går det att belöna genom att visa respekt, låta alla komma till tals och lyfta fram varandra. Detta kallas också för härskar- och främjartekniker. · Vad tycker du kännetecknar ett gott bemötande? · Har du varit med om att ett visst bemötande (från din omgivning) har fått dig att känna dig annorlunda? · Vilken utgångspunkt eller kärnvärden har du i bemötandet av andra människor? · Hur hanterar du när dina egna och gruppens värderingar krockar?

Vi möter och bemöter människor hela tiden och det hjälper oss att ha i åtanke att alla människor inte behöver vara som jag först tror att de ska vara. På det sätt vilket du bemöter dina medmänniskor påverkar hur andra kommer att bete sig i din omgivning. TEMA: BEMÖTANDE - SID. 21

... som de tonåringar vi var behövde vi varje uns av bekräftelse vi kunde få. Maria Jag var tillräckligt annorlunda ändå och orkade inte låta min och min familjs tro göra utanförskapet ännu större. Peter Att jag är bisexuell är en del av mig som jag aldrig mer tänker förneka. Maria SID. 22 - TEMA: IDENTITET

TEMA: IDENTITET Alla människor har en identitet och den kan beskrivas som uppfattningen av sin egen person i relation till omgivning. Den personliga identiteten är starkt kopplad till en eller flera gruppidentiteter. Ibland känner en person att den tillhör en grupp, men ändå skiljer sig från normen eller det ”vanliga” i gruppen. Vår egen identitet är alltså relativ till den omgivning vi befinner oss i. Självidentiteten definieras av den enskilda personen, men bedöms också ofta av omgivningen. Ungdomsåren beskrivs av många som avgörande för hur ens identitet bestäms, förändras och påverkas. Det är också under ungdomsåren som det för många blir tydligt att de antingen har en identitet liknande den övriga gruppen, eller att den skiljer sig från normen. Kanske blir det extra viktigt under ungdomsåren att vara i en grupp där andra är som en själv? En människas identitet förändras under livet, antingen för att en själv vill eller för att omgivningen påverkar en.

livsberättelserna. Vi lever i en värld med en tvåkönsnorm som också har heterosexualiteten som norm. Detta betyder att alla människor förutsätts ha en identitet som är kvinna eller man, bete sig “kvinnligt” eller “manligt” och vara heterosexuell tills något annat bevisas. Vårt samhälle är också präglat av en tvåsamhetsnorm: vi förväntas vilja leva i monogama parförhållanden med en person av det andra könet under hela livet. · Finns det någon del i din identitet som är viktigare än någon annan? · Har din identitet förändrats och på vilket sätt? · Hur tycker du att undervisningen kring identitet och sexualitet för ungdomar ska se ut? · Har du varit med om att din självidentitet skiljer sig från gruppidentiteten?

Sexualiteten är en viktig del av varje människas identitet, vilket vi också tydligt kan se i de tre TEMA: IDENTITET - SID. 23

STEFANS LIVSBERÄTTELSE Jag är inte uppvuxen i en kristen familj men kom tidigt med i Frälsningsarmén genom deras scoutarbete. Då tyckte man allt nytt var spännande. Jag har alltid varit musikintresserad och fick tidigt lära min spela blåsinstrument. Jag minns tydligt hur stolt jag kände mig när jag första gången fick följa med och spela på torget. Jag hade många kompisar i Frälsningsarmén som blev en naturlig del i mitt liv. Jag engagerade mig snabbt i nästan allt där. Mina kompisar i Frälsningsarmén blev viktigare än klasskompisarna som inte kunde förstå varför jag var med där. Jag blev juniorsoldat och senare ”stor” soldat. Jag tog min tro på allvar, bad ofta och läste Bibeln. Den var för mig en fantastisk samling av positiva budskap om en Gud som älskade mig, som ville ta hand om mig och hjälpa mig genom eventuella svårigheter. Jag älskade att läsa Bibeln och strök under verser som jag tyckte om. Senare började jag också läsa frälsis-böcker, alltifrån missionsberättelser till reglementen (regler för medlemmar).

SID. 24 - STEFANS LIVSBERÄTTELSE

Någon gång där förstod jag för första gången att Frälsningsarmén har en väldigt tydlig åsikt om sex och relationer. Innan dess var Gud och Frälsis ”teologi” väldigt enkel. Gud var en öppen famn som älskade alla. På bibelstudierna låg fokus på Guds godhet, man läste ofta från Psaltaren om hur Gud tar hand om oss. Nu läste jag om en annan sida, regler om hur fel det var att gå ut att dansa, spela om pengar och inte minst samkönad kärlek. Jag minns att jag tänkte mycket på det. Flera år tidigare hade jag varit kär i en kille på scouterna. Vi umgicks mycket, och även om vi aldrig hade sex så fanns det ett band mellan oss. Vi hade sedan tappat kontakten, och jag fick senare höra att han hade flyttat till Stockholm, kommit ut som homosexuell och jobbade nu som frisör. Jag hade då tagit för givet att då är nog jag också homosexuell. Nu läste jag rakt upp och ned hur Frälsningsarmén fördömde all form av kärlek som inte var mellan en man och kvinna som var gifta med varandra. Jag kände mig väldigt förvirrad, och hade ingen att prata med. Alla mina vänner var ju med i Frälsningsarmén och det var ingen miljö där man kritiserade reglerna eller diskuterade olika sätt att se på dem. Istället talade

man mycket om hur viktiga de var; hur viktigt det var att inte dricka alkohol, inte gå på nöjen och inte vara homosexuell. Några år tidigare hade en klasskompis bjudit mig på bio, en skräckkomedi, och jag fick senare höra att medlemmar hade sagt när de hörde om biobesöket ”hoppas han blir så rädd så han aldrig mer går på bio”. Det uttalandet hade skrämt mig, och när jag nu funderade på om jag var homosexuell, vågade jag aldrig egentligen tänka den tanken. Det var fel och syndigt, och det gällde att följa reglementet. I ungdomssamlingar var det ofta bibelstudier och ju äldre man blev och ju längre man varit mer, ju mer allvarligt blev det. Det var tydligen viktigt att varna för att inte ha sex före äktenskapet, att inte röka eller dricka. Det kändes konstigt och samtidigt sa jag aldrig emot. Jag tänkte på vad som skulle hända om de fick veta att jag inte stod bakom deras regler. Alla mina vänner var med, och skulle jag tvingas lämna skulle jag bli helt ensam och utan musiken som jag älskade. Jag lade locket på, tryckte ner mina känslor och blev mer inbunden. Utåt sett var jag den engagerade

frälsningssoldaten och det var den enda sidan jag visade. Kompisarna blev ihop med tjejer, och även om det inte var så allvarligt så var det tydligt att det var något fel på en om man inte spanade in tjejer. Jag själv behövde aldrig anstränga mig, de tjejer jag blev ihop med, blev jag för att de tog initiativet och jag kände att det gav mig en chans att visa att jag minsann var hetero. Åren gick och jag blev officer, gifte mig och skaffade barn. På ytan en glad och harmonisk människa, men på insidan ett kaos. Min frustration över situationen ledde till att jag sökte mig till platser där män träffar andra män. Efter varje gång fick jag oerhört dåligt samvete. Förvirringen blev inte mindre av att se andra officerare göra likadant, speciellt när jag bodde i Stockholm. Kände mig bara mer förvirrad och osäker. Är det så det ska vara, officiellt fördöma homosexuella, skaffa fru och sedan smyga runt efter den kärlek man saknar? Det blev inte lättare av att jag som kårledare hade att ta beslut om att stryka medlemmar som inte levde upp till kraven. Det kunde röra sig om personer som var sambo. Jag mådde allt mer dåligt av att ta till sådana drastiska åtgärder mot folk som öppet stod STEFANS LIVSBERÄTTELSE - SID. 25

för sitt handlande medan de som smög och dolde kunde vara kvar, bland annat jag själv. På något sätt kändes det som om oärlighet och otrohet belönades medan ärlighet bestraffades. Ständiga diskussioner om personer som kommit ut som homosexuella var alltid så jobbiga. Jag kunde aldrig säga vad jag tyckte, utan låtsades att jag tyckte det var förskräckligt med den unge officeren som lämnade officerskapet och flyttade ihop med en kille. Eller den kvinnliga officeren som skildes och flyttade ihop med en kvinna. Med stolthet ryktades det om att Frälsningsarméns ledning förbjudit henne att besöka kårens gudstjänster. Dessa saker gjorde att jag bara kröp längre och längre in i garderoben, fylld av skuld och skam, dels för vad jag gjorde i smyg, men framför allt för den jag var och att jag aldrig trots enträgna böner blev botad från min homosexualitet. Idag kämpar jag fortfarande med min läggning. På ett sätt har jag accepterat att jag är homosexuell, men inställningen om att det är fel, ett val och en sjukdom sitter djupt rotad. Även om jag försöker värja mig emot Frälsningsarméns färdiga svar på hur en relation ska se ut som inte får ifrågasättas, så känns det allt SID. 26 - STEFANS LIVSBERÄTTELSE & EGNA ANTECKNINGAR

mer orimligt. Jag tänker ofta på hur mitt liv hade varit om jag i unga år hade accepterat min läggning. Jag hade antagligen sluppit mycket psykiskt lidande, denna kamp att försöka vara något jag inte är, all skam över vem jag egentligen är, detta smygande och denna otrohet mot min fru. Kanske kommer jag ut ur garderoben en dag. Hur det livet skulle vara har jag dock ingen aning om.

Men som alla som levt i en livslögn vet, går det till slut inte längre. Maria Under hela min grundskole- och gymnasietid kände jag mig annorlunda och min närvaro blev ignorerad av i princip alla i skolan, men på scouterna fick jag både synas och finnas. Maria Kanske kommer jag ut ur garderoben en dag. Hur det livet skulle vara har jag dock ingen aning om. Stefan SID. 28 - TEMA: ÖPPENHET OCH SLUTENHET

TEMA: ÖPPENHET OCH SLUTENHET Alla har erfarenhet av att vid olika tillfällen inte ha berättat delar av sin identitet eller sitt liv. Vi är olika personer i olika sammanhang eller visar olika delar av oss själva för olika människor. Att vara öppen eller sluten kan vara frivilligt eller ofrivilligt beroende på sammanhang. Det kan handla om att inte berätta om sitt fritidsintresse, sin tro eller sin sexualitet. Vi väljer ofta att inte berätta för att vi tror eller vet att öppenheten får obehagliga konsekvenser. Det kan vara att vi är rädda för att möta fördomar, att vi får svara på samma frågor som vi tidigare svarat på många gånger eller att vi måste förklara och försvara vårt livsval. Ibland vågar vi inte vara öppna för att vi utesluts ur den sociala gruppen, riskerar att inte få jobbet, eller blir utsatta för hot eller våld. Ofta pratar vi om öppenhet i termer av att någon “kommer ut”, vilket används för att beskriva när en person berättar att hen bryter mot heteronormen, exempelvis genom att berätta att hen är homosexuell. Att komma ut är något som pågår hela livet, i varje nytt sammanhang

bedömer den enskilda personen om det är möjligt att komma ut. Felaktigt tror många att detta bara sker en gång och att det sedan är klart. Att komma ut, vare sig det handlar om att berätta om sin tro eller sin sexuella läggning, är en erfarenhet som många personer delar. Alla kommer ut genom att berätta om sitt liv, en heterosexuell person kommer ut som heterosexuell varje gång hen berättar om sin partner av motsatt kön. · Finns det tillfällen när du väljer att inte vara öppen med delar av din identitet? · Vad tror du händer med en människa som alltid döljer en del av sig själv? · Vilka signaler sänder du ut - vågar andra vara sig själva i sammanhang där du är med? · Maria beskriver scouterna som att där fick hon både “synas och finnas” - har du något sådant sammanhang?

TEMA: ÖPPENHET OCH SLUTENHET - SID. 29

Jag orkade inte riskera att få höra att en del av den jag är, något som jag varken kan eller vill förändra, skulle vara fel. Maria På ett sätt har jag accepterat att jag är homosexuell, men inställningen om att det är fel, ett val, sitter djupt rotat. Stefan Jag orkade inte ta emot deras reaktioner, utan behövde prioritera mig själv. Peter SID. 30 - TEMA: MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

TEMA: MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER Efter andra världskriget fanns starka skäl till att formulera en konvention där varje enskild människas rättigheter i relation till staten var fastslagna. Detta resulterade 1948 i Förenta Nationernas, FN, allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Idag består den av 30 artiklar och gäller alla människor i världen oavsett var hen lever. Rättighetsperspektivet används som utgångspunkt i arbetet med exempelvis jämställdhet och demokrati. Det innebär att alla människor har grundläggande rättigheter och att det i sin tur ger skyldigheter för till exempel offentlig sektor. I FNs konventioner om de mänskliga rättigheterna och konventionen om barnets rättigheter uttrycks en rad fri- och rättigheter såsom rätt till utbildning, rätt till sin religion, rätt till sitt namn och rätt att få uttrycka sin åsikt. I konventionerna står inget explicit om rätten till sexuell läggning eller könsuttryck. Däremot finns en rad uttalanden från kommittéer inom FN som uttalat sig och beslutat i ämnet, exempelvis

FNs fackorgan WHO, Världshälsoorganisationen. De mänskliga rättigheterna ligger till grund för människans frihet och rättighet på området sexualitet. FNs råd för mänskliga rättigheter antog den 17 juni 2011 en resolution som betonar alla människors lika värde och rättigheter oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Resolutionen uttrycker även djup oro för det våld och det förtryck som hbtq-personer utsätts för. Även Europakonventionen ger skydd för hbtqpersoner då Europadomstolen beslutat att artikel 14, som behandlar diskrimineringsgrunderna, även ska gälla sexualitet. · Anser du att det finns en specifikt kristen människosyn? Om ja, hur lyder den? · Hur tycker du att rättigheterna förhåller sig till varandra - finns det någon som är viktigare? · Hur tycker du att barn och ungdomars rättigheter (bäst) ska tillgodoses? · Hur skulle rättighetsperspektivet kunna vara ett förhållningssätt i din vardag?

TEMA: MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER - SID. 31

MARIAS LIVSBERÄTTELSE Jag har nog alltid trott på Gud. När jag var liten och någon frågade mig om jag trodde på Gud svarade jag ofta att jag inte visste, jag vågade inte stå för vad jag faktiskt trodde på. Men varenda gång jag råkade svära eller gjorde något som jag trodde att Gud skulle tycka var fel blev jag oerhört nervös och bad Gud att förlåta mig för det jag just hade gjort. Det var en lättstött Gud jag trodde på då. När jag var snart 12 år var jag med på mitt fjärde sommarläger med scouterna. En kväll var det gudstjänst för alla lägerdeltagare, i ett stort cirkustält. När den led mot sitt slut sa scoutledarna som vanligt att man fick gå om man ville. Vid alla tidigare liknande tillfällen hade jag alltid gått så fort man fick, men just den här gången var det något som höll mig kvar. Vad gudstjänsten handlade om eller vad någon sa minns jag inte alls. Det jag däremot minns, det som nog var anledningen till att jag stannade kvar, var förbönen. Scouter gick fram för att be, de böjde knä i gräset. Deras ledare kom efter, böjde knä bredvid och lade handen på dem för att be för dem. Där satt jag nästan SID. 32 - MARIAS LIVSBERÄTTELSE

som hypnotiserad - det var så obeskrivligt vackert! I denna vackra omsorg om varandra som förbönen kan vara, fick jag för första gången på ett konkret sätt se Gud i människors handlande. Under hela min grundskole- och gymnasietid kände jag mig annorlunda och min närvaro blev ignorerad av i princip alla i skolan, men på scouterna fick jag både synas och finnas. Där fanns en värme och en omtanke som jag aldrig hade stött på någon annanstans. Det var det första stället jag någonsin hade varit på där jag varken kände mig osynlig eller hindrad från att vara den jag var. Helst ville jag vara på scouterna nästan hela tiden och i tonåren var jag med mer och mer även på de andra aktiviteterna som fanns nere på kåren. Efter några år ville jag bli medlem i församlingen. Mina bästa vänner blev frälsningssoldater när jag var 17 år och 3 månader och jag önskade inget hellre än att jag skulle få vara en av dem, men eftersom min mamma hade sagt att jag inte fick var jag tvungen att vänta tills jag blev myndig. Ryktet spred sig i kåren, många tyckte att jag var stark som gick emot min mammas vilja i det här. Jag syntes, jag fanns, jag till

och med beundrades! På grund av en hemsida med nedräkning till dagen då jag äntligen skulle få bli soldat spred sig ryktet även i resten av Frälsningsarmén. Genom att dessutom åka med på nästan vartenda arrangemang som fanns fick folk i hela landet reda på vem jag var. Döm om min förvåning när jag en söndag befann mig på annan ort och i en helt främmande människas predikan fick höra min egen historia, som någon slags gott exempel. Jag syntes, jag fanns, jag till och med beundrades! Som för de flesta i tonåren blev mina vänner min familj. På kåren hade vi dessutom förmånen att ha en ännu större familj av vuxna människor runt omkring oss. Alla var oerhört glada och tacksamma över att vi ungdomar fanns och som de tonåringar vi var behövde vi varje uns av bekräftelse vi kunde få. Att ha en plats att vara på där man alltid var välkommen var fantastiskt. Vi syntes, vi fanns, vi till och med beundrades! Men för min del var det nog tyvärr på bekostnad av mig själv. I själva församlingen var det inte som på scouterna,

plötsligt kände jag krav på mig att vara som de andra. Jag försökte verkligen och utåt sett lyckades jag väldigt bra. Mina vänner och jag blev som en oformlig klump av tonåringar, där man inte riktigt visste var den ena slutade och den andra började. Det var väldigt enkelt att låtsas, jag betedde mig som det förväntades av mig och som alla de andra. Men jag var inte som de andra och inom mig kom snart den gamla välkända känslan tillbaka igen. Känslan av att vara annorlunda. En gång när jag fyllde år fick jag en bok av en vän. Den var skriven av en kristen amerikansk artist och handlade om hur man ska göra för att lyckas hålla sig ifrån att ha sex innan äktenskapet och hur man ska göra för att folk inte ska tro att man har haft det. Bland annat minns jag att det stod att en man och en kvinna som inte är gifta inte ska åka bil tillsammans utan att någon annan också är med i bilen. För om någon skulle se dem komma ut ur bilen skulle den personen kunna dra den felaktiga slutsatsen att de har haft sex. Det talades inte särskilt mycket om sex i kårens ungdomsgrupp och om det gjorde det var det enbart MARIAS LIVSBERÄTTELSE - SID. 33

undervisning om att det står i Bibeln att man inte får onanera och absolut inte ha sex med någon annan innan man gifter sig. Många i mitt tonårsgäng mådde således fruktansvärt dåligt, ljög och låtsades att sådant inte hände eller slutade helt enkelt att gå till kåren. Om någon av oss ens vågade prata om sex var det för att få förbön så det aldrig skulle hända igen. Ungdomsledarnas undervisning var: sex är något som man har med den person man är gift med. Punkt. Givetvis innebar äktenskap att en kvinna ska gifta sig med en man och att en man ska gifta sig med en kvinna - för så står det i Bibeln. Vad gäller HBTQ var det bara H:et som någon gång nämndes och då berättades det väldigt tydligt att Gud verkligen inte tycker om homosexualitet. Inte för att det fanns någon rangordning av synd, det vet jag inte hur många gånger jag fick höra, men som det pratades var nog homosexualitet den allra värsta synden - ändå. De andra bokstäverna - B, T och Q - existerade inte överhuvudtaget. Såhär i efterhand kan jag känna att tystnaden var bland det värsta. Där satt jag och kände mig annorlunda SID. 34 - MARIAS LIVSBERÄTTELSE

och visste inte ens varför - för det som gjorde mig annorlunda var något som det aldrig pratades om. Hur många fler än jag satt där med totalt kaos inom sig, som de aldrig någonsin skulle kunna tänka sig att dela med någon annan på kåren? För där skulle man vara lyckad och syndfri och var man inte det låtsades man åtminstone att man var det. Tankarna jag hade var verkligen inte något jag kunde prata högt om, hur skulle jag kunna berätta för någon att jag kunde känna samma sak för tjejer som för killar? Det var ju förbjudet! Jag var långt ifrån redo att inse och erkänna för mig själv att jag var något annat än heterosexuell, men jag kom i alla fall så långt som till att ändra åsikt om att det var fullständigt fel. När jag en gång i tonåren, till en vän i kåren, sa något som visade att jag inte var emot homosexualitet såg hon förskräckt på mig och undrade vad jag menade? Jag blev lite rädd för hennes starka reaktion och svarade något luddigt om att “de” väl visst får vara homo, bara de håller sig borta från mig. Då pustade hon ut, hon hade blivit orolig för att jag kanske plötsligt tyckte att det var okej.

En gång när jag var kanske 18 år var en kompis och jag var ute och gick på väg mot kåren. Vad vi hade gjort vet jag inte, men troligen hade vi varit och köpt mat för att orka med ännu en heldag där. Den här kompisen och jag brukade inte umgås särskilt mycket annars, ändå var det till henne jag sa det. Kanske var det därför det var till just henne jag sa det? Plötsligt hörde jag mig själv säga min allra innersta önskan: -Jag önskar att det fanns i alla fall EN person i världen som skulle välja mig först, det spelar ingen roll om det är en kille eller tjej.

kom ut för första gången den dagen. Även om jag själv förnekade det så hårt att jag varken ville eller kunde förstå det.

Att jag gillar tjejer också var vid det laget fortfarande väldigt djupt begravet, jag visste knappt ens om det själv. Men det var nog så att jag på något vis ändå

”Enligt första kapitlet i Romarbrevet är homosexuella handlingar ett tecken på en djupare vägran att acceptera Guds plan för skapelsen.”

Jag var ungefär 23 år när jag till slut erkände för mig själv det jag egentligen hade vetat länge, att jag blev kär i både killar och tjejer. Kanske hade det hänt något speciellt den dagen, jag minns varken det eller när det var, men jag minns känslan när jag en kväll stod framför köksbordet hemma och gradvis insåg detta om mig själv. Det hemliga, konstiga och onormala som jag inte hade tillåtit mig att erkänna innan. Men insikten Min medvetna tanke hade varit att det handlade om skrämde mig och jag tänkte minsann inte berätta det vänskap. Inom mig fanns det osynliga barnet som inget för en endaste levande själ! I paniken bestämde jag mig hellre önskade än att få synas och att vara viktigast för att det skulle räcka med att erkänna det för av alla för någon. Meningen blev aldrig avslutad, mig själv. En sak var jag då väldigt säker på - jag jag avbröt mig själv när jag hörde att det jag precis skulle aldrig någonsin bli tillsammans med en tjej. sa skulle kunna innebära att jag var något annat än Frälsningsarmén hade i ett dokument angående heterosexuell. Så är det inte, tänkte jag, verkligen inte - inställning i aktuella etiska frågor skrivit väldigt tydliga jag gillar ju killar! riktlinjer:

MARIAS LIVSBERÄTTELSE - SID. 35

”Försök att etablera eller främja sådana [homosexuella] förhållanden...är inte förenligt med Guds vilja för samhället.” ”Om homosexuellt beteende inte överges, gör det därför en person olämplig för soldatskap i Frälsningsarmén...” Eftersom det enda jag någonsin hade hört från kyrkans håll om någon annans slags sexualitet än heterosexualitet var hur fruktansvärt illa Gud tyckte om homosexualitet, trodde jag givetvis att det var så. Att bisexualitet aldrig ens hade nämnts gjorde det inte lättare. Jag trodde att det var fel på mig, jag kunde inte för mitt liv förstå hur jag kunde känna som jag kände och jag ville inget hellre än att det skulle försvinna. Så när jag först erkände det för mig själv, tänkte jag att det var väldigt bra att jag var bisexuell och inte homosexuell - då kunde jag ‘bara’ låtsas som att hälften av det jag kände inte existerade. Men som alla som har levt i en livslögn vet, går det till slut inte längre. Sakta men säkert började jag acceptera mig själv för den jag var. Jag hade redan kommit såpass långt som till att förstå SID. 36 - MARIAS LIVSBERÄTTELSE

att det, trots att det var oerhört läskigt, var så att jag faktiskt var bisexuell. Efter att ha erkänt det för mig själv och för Gud tyckte jag att det kunde räcka. Blev jag förälskad i en kvinna tänkte jag inte under några som helst omständigheter göra någonting åt det! Sedan insåg jag att det inte skulle gå, jag måste nog säga det till några människor också. Fast bara till mina allra, allra närmaste vänner. Men till slut, efter många års försök till förnekande och kämpande med tanken accepterade jag äntligen mig själv fullt ut som den jag är. Att jag är bisexuell är en del av mig som jag aldrig mer tänker förneka. Jag var nästan övertygad om att människor som kände som jag inte ens fanns. Men som tur var insåg jag till slut att det uppenbarligen var helt fel. När man till slut vågar inse att man är den man egentligen har vetat hela tiden och att det är den man får och bör och MÅSTE vara - då förändras man. Till det bättre. Till slut insåg och accepterade jag att det här med min sexuella läggning är något jag kan påverka lika mycket

som jag kan påverka att jag är nickelallergisk eller hur lång jag är. Då hade jag hunnit bli 26 år och aldrig tidigare hade jag hört Gud säga något så tydligt till mig som när jag till slut förstod det. Hen sa: ”mitt barn, det är jag som har skapat dig - precis som du är”. Så jag, som hade varit på i princip varenda gudstjänst i över nio år, slutade att gå till kåren. Plötsligt hade det blivit ett ställe som hade inskrivet i sina regler att något som mycket väl kunde bli en sanning för mig i framtiden gjorde mig till någon som vägrar att acceptera Guds plan och dessutom var olämplig. Ingen reagerade. Inte en enda människa ringde mig och frågade varför jag inte längre kom dit. Det var inte någon som undrade hur jag mådde eller om det hade hänt något som gjorde att jag inte ville vara kvar. Förutom att vara olämplig hade jag även blivit osynlig. Fast den här gången hade jag blivit osynlig på det ställe jag trodde var det sista stället på jorden där det skulle kunna hända. Trots att jag hade varit med i kårens verksamhet i 18 år märktes det tydligen inte ens att jag hade försvunnit. Alla dessa människor som jag litade på, älskade och

räknade som min familj, hade de i alla år bara låtsats att de brydde sig om mig? När jag inte längre kom dit varje söndag verkade det som att jag väldigt snabbt föll ur de flestas minne. Att jag blev förkrossad är bara förnamnet. Då såg jag inte längre någon anledning till att vara kvar i kåren, så jag sa upp mitt soldatskap. Tyvärr var jag inte modig nog att berätta alla anledningar till varför jag gjorde det, vilket jag ångrar idag. Det var rädsla för vad människorna i kåren skulle säga som gjorde att jag inte vågade berätta att anledningen till att jag inte längre kunde vara med var att jag var bisexuell. Jag orkade inte riskera att få höra att en del av den jag är, något som jag varken kan eller vill förändra, skulle vara fel. Hellre försvann jag in i en (tyvärr alltför) välbekant osynlighet än att kanske utsättas för att människor jag tidigare hade betraktat som min familj skulle avsky och ta avstånd från mig. Trots att jag numera vet att det inte stämmer har jag fortfarande kvar känslan av att jag är olämplig och att jag gör fel. Mina tankar vet väldigt väl att det inte är sant, men det sitter kvar som en tagg djupt MARIAS LIVSBERÄTTELSE - SID. 37

inom mig. För ganska många år sedan fanns det en antimobbningskampanj, ett foto på ett knogjärn med ordet ‘idiot’ på. Varenda gång jag gick förbi en sådan reklampelare fick jag ont i magen, för jag kände verkligen igen kraften i ett ord. Mitt ord hade varit “olämplig”. Jag vet inte om jag någonsin kommer att helt kunna komma över orden ”olämplig för soldatskap”? Ibland kommer jag på mig själv att tänka saker som att Gud nog inte lyssnar på mig eftersom jag har haft (homosexuellt) sex innan äktenskapet och således, enligt Frälsningsarméns sätt att se det, levde i medveten och självvald synd. Jag tror inte längre att det är sant, men ändå känns det fortfarande så. Det gör mig enormt ledsen, arg och frustrerad att dessa människors osanna ord många år senare fortfarande har den sortens makt över mig. Ingenting kan göra så ont som ord. Men jag har nog faktiskt ändå aldrig mått så bra som nu. Jag är fri från lögner och förnekelse - jag är jag! Att kunna bli förälskad i och attraherad av människor av båda könen är bara en förmån. Min sexuella läggning SID. 38 - MARIAS LIVSBERÄTTELSE

är inte något som gör mig mindre värd, men att i så många år förneka den gjorde mig då till en mindre människa än den jag hade kunnat vara. Den officiella hållningen när man då frågade någon i Frälsningsarmén var: om man lever i en homosexuell relation får man vara med, fast inte bli soldat. Men att säga att det innebär att man får vara med är faktiskt ingenting annat än skitsnack! Att inte kunna välja vilken medlemsform man vill, eller för att få bli soldat avkrävas ett liv i celibat/skenäktenskap går inte att likställa med att få vara med. När en person som är H, B, T eller Q på lika villkor som alla andra får bli civil medlem, soldat, officer eller vad man än önskar - då först går det att säga man får vara med. På riktigt. Jag kommer aldrig att gå med i någon kyrka igen, om inte människor som lever i homosexuella relationer tillåts välja den sortens medlemskap man själv vill. Om samfundet, pastorn eller församlingen är emot det kommer jag inte att bli medlem. Att förminska mig själv på det sättet är något jag aldrig mer tänker acceptera.

Jag har nog alltid trott på Gud. När någon nu frågar mig om jag tror på Gud svarar jag att jag tror på Gud, men att jag tyvärr har tappat tron på kyrkan. Idag finns det ingenting som skulle kunna få mig att gå tillbaka till kåren där jag tillbringade så många år av mitt liv, för nu vet jag att jag är värd bättre. Äntligen vet jag att jag är värd att respekteras för den jag är. Det är en kärleksfull Gud jag tror på nu.

Gud var en öppen famn som älskade alla. Stefan Det var en lättstött Gud jag trodde på då. /.../ Det är en kärleksfull Gud jag tror på nu. Maria Det finns andra kyrkor du kan ju gå någon annanstans. Peter SID. 40 - TEMA: BIBELSYN, GUDSBILD OCH MÄNNISKOSYN

TEMA: BIBELSYN, GUDSBILD OCH MÄNNISKOSYN Att inom kristen tro tala om vem Gud är utan att beröra området människosyn är omöjligt då kristendomens Gud själv tagit gestalt i en kropp och blivit människa i Jesus Kristus. Jesus är hundra procent sann Gud och hundra procent sann människa. Idag när en läser bibeln sker en tolkning genom läsaren och texten får sedan betydelse i det egna livet. Det som står i bibeln är skrivet i en viss kontext då förutsättningarna för det sociala samspelet var helt annat, medan vi tolkar det utifrån ett annat perspektiv då våra förutsättningar är andra. I detta finns ett komplext samspel mellan gudsbild, människosyn och bibelsyn - de är sammanlänkade och beroende av varandra. Hur vi ser på Gud, vilka attribut, egenskaper, känslor, åsikter och så vidare vi tilldelar hen avspeglas i hur vi ser på vår medmänniska. Gud har erfarenheten av att vara människa och i det får gudsbilden konsekvenser för människan. Om gudsbilden är fördömande och förminskande blir bilden av människan en passiv

skapelse som trycks ner och skambeläggs av Gud. Ges människan däremot sin frihet och möjlighet till att utvecklas träder bilden av en Gud som är flexibel och stödjande fram. Till detta läggs ytterligare en aspekt: bibeln. Vilka slutsatser vi drar när vi läser bibeln kring att vara människa och hur Gud har visat sig genom historien resulterar i konsekvenser för människan och för vem Gud är till för. Om vi själva beslutar vad som är rätt tolkning av bibeln, betyder det att vi också anser oss ha rätt tolkning av Gud och våra medmänniskor. När vi är fast beslutna och övertygade inom ett område får det konsekvenser inom de andra två. Dessa konsekvenser har jag som tolkare ansvar för, både gentemot Gud, mig själv och mina medmänniskor. · Vad kan en bestämd bibelsyn eller bibeltolkning få för konsekvenser för hur du ser på dina medmänniskor? · Kan du ge exempel på hur din erfarenhet av Gud förhåller till din erfarenhet av att vara människa? · Vad får det för konsekvenser om din bibelsyn, gudsbild och människosyn står oberoende av varandra? TEMA: BIBELSYN, GUDSBILD OCH MÄNNISKOSYN - SID. 41

Jag tänker ofta på hur mitt liv hade varit om jag i unga år hade accepterat min läggning. Stefan Alla mina vänner var med och skulle jag tvingas lämna skulle jag bli helt ensam och utan musiken som jag älskade. Stefan De väntade på mig och min kollega bjöd med mig in i gemenskapen. Peter SID. 42 - TEMA: MÖJLIGHETER OCH FÖRVÄNTNINGAR

TEMA: MÖJLIGHETER OCH FÖRVÄNTNINGAR Samhället, sammanhang och organisationer är alltid i förändring. Ibland går det i den riktning som en själv vill, ibland inte. Ibland upplever en att det tar lång tid, ibland går det snabbt. Att diskutera sin omvärld, sina sammanhang och sina egna värderingar är ett bra sätt att vara i fas med sig själv. Folkbildning och folkhälsa hänger ihop på så vis att människor som känner att de kan påverka sin vardag och har makt över processen också mår bättre. Ett sätt att få makt över sin vardag är att skaffa sig kunskap och att få diskutera ämnen och sina värderingar tillsammans med andra människor. Att vara medlem i en demokratisk organisation är också att ha möjlighet att formellt påverka processen och innehållet - för att kunna göra detta gäller det att reflektera både kring kunskap, värderingar och sin egen organisation.

erfarenheter i Frälsningsarmén. Det är viktigt att veta vad en själv tycker och vill, och ta chansen att påverka nästa steg i processen. Att få möjlighet att påverka sin egen livssituation och samhället är ett sätt att vara en aktör i processen. · Vilken utveckling vill du se inom ditt sammanhang? · Upplever du att ditt sammanhang har förändrats under din tid som aktiv? · På vilket sätt känner du att du kan vara med och påverka utvecklingen? · Frälsningsarmén gjorde ändringar i sina etiska riktlinjer rörande sexualitet och äktenskap under 2011. Tror du att fler förändringar kommer, och hur kommer de då att se ut?

Detta metodmaterial är ett sätt att diskutera identitet, sexualitet och normer, med utgångspunkt i TEMA: MÖJLIGHETER OCH FÖRVÄNTNINGAR - SID. 43

TIPS KRING METODER I denna bok finns det tre livsberättelser, sju teman, en ordlista och lästips för vidare fördjupning. Varje tema inleds med citat från livsberättelserna, en kort faktatext om temat som åtföljs av samtalsfrågor. Samtalsledarens uppgift är att se till att samtalsklimatet är gott och att hålla i ramar såsom tid och lokal. Försök hålla samma upplägg för alla möten då detta skapar tydlighet och trygghet i gruppen. Samtalsledaren behöver inte vara den som sitter inne med all kunskap eller alla svar. Här kommer först några tankar kring fysiska ramar, sedan följer ett förslag på hur materialet kan användas under respektive träff. Fysiska ramar Någon i gruppen, det kan vara samtalsledaren, bör se till att lokalen är trevlig. Försök i möjligaste mån se till att ni får vara ostörda från andra aktiviteter. En del känner sig trygga av att det går att se in i lokalen eller att dörren är öppen. Diskutera gärna detta med gruppen. Att sitta i ring utan bord brukar ge ett mer öppet klimat, samtidigt som det för vissa kan kännas utlämnande. Bord framför personerna SID. 44 - TIPS KRING METODER

kan alltså upplevas både som ett skydd och som ett avståndstagande. Försök känna efter vad som passar er grupp bäst. Det kan vara bra att redan innan planera för att ta en kort paus under samtalet. Ofta händer det saker med samtalet när det tas en rast och därför kan det vara bra att fråga om något bör tas upp när ni återsamlas igen.

Förslag på mötesupplägg 1. Hej och välkommen. Alla ska känna sig trygga i att mötet har börjat och att fokus ska läggas på det som händer i samtalet. 2. Samlingsrunda alla får berätta hur de känner just nu. Detta är ett bra sätt för varje enskild person att börja fokusera på det som händer för att kunna närvara helt och fullt. Att veta vad som har hänt i de andras liv denna dag innan mötet hjälper också till att skapa förståelse för varandra. 3. Samtalsklimat. Du som samtalsledare är ansvarig för att samtalsklimatet är respektfullt och tillåtande. Om ni i gruppen har bestämt er för vissa regler, så påminn om dessa! 4. Dagens tema. Samtalsledaren introducerar dagens tema och ni kan antingen läsa faktatexten tysta var för sig eller så läser någon högt. Öppna upp för att samtala kring det som står i faktatexten.

5. Samtalsfrågor. Frågorna är till som stöd för att samtala kring dagens tema. Inled med en fråga och låt samtalet vara fritt. Alla som vill komma till tals måste få möjlighet. Ett sätt är att alla får säga sin egen reflektion, ett annat kan vara att dela upp gruppen i mindre grupper eller att deltagarna samtalar två och två för att sedan fortsätta i storgrupp. Det måste också vara helt tillåtet att inte säga något. 6. Avslutning och reflektion. Avslutningen bör vara tydlig och temat till nästa gång ska beslutas och kommuniceras till gruppen. Alla bör ges möjlighet till att reflektera över mötet. Om gruppen vill kan ni välja att läsa något eller fundera kring något till nästa möte. För mer tankar kring metoder och samtal rekommenderar vi att ni tar kontakt med ett studieförbund. Där finns det mycket material kring metoder för samtal.

TIPS KRING METODER - SID. 45

ORDLISTA OCH DEFINITIONER bisexualitet - en person som har förmågan att bli kär i, sexuellt attraherad av eller vilja ha en relation med en person oavsett kön. Bi betyder två (se tvåkönsnorm). cisperson - cis är latin och betyder “på samma sida”, det vill säga att en cisperson är en person vars biologiska, juridiska, sociala och mentala kön stämmer överens (se kön). Det är norm att vara cisperson. civilmedlem - en medlemskategori i Frälsningsarmén som kristen församling. Som civilmedlem vill en lära känna Frälsningsarmén som kristen församling och fördjupa sin kunskap om kristen tro och kristet liv. För att bli civilmedlem ska en ha gått igenom Frälsningsarméns lärosatser och grundsyn. Europakonventionen - Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, är Europarådetskonvention om de mänskliga rättigheterna. Denna konvention är SID. 46 - ORDLISTA OCH DEFINITIONER

lag i Sverige. Frälsningsarmén - Frälsningsarmén är en internationell rörelse, ett evangeliskt trossamfund inom den universella kristna kyrkan. Frälsningsarmélokaler - Frälsningsarméns lokala “kyrkor” där aktiviteter äger rum och gudstjänster firas. Frälsningssoldat - en medlem inom Frälsningsarmén kan välja att bli soldat. Som soldat kan en bära uniform som ett tydligt tecken på sin övertygelse. En soldat har undertecknat ”En frälsningssoldats förbund”. genuskategori - Inom genusvetenskapen används begreppet genuskategori för att visa hur vi socialt och kulturellt delar upp mänskligheten i antingen kvinnor eller män. Individer förväntas tillhöra en kategori, som i sin tur hänger ihop med hur vi förväntas se ut och bete oss (se tvåkönsnorm). hbtq - förkortning som står för homosexuella, bisexuella, transpersoner och queers.

hen - personligt pronomen som dels kan användas i språket för att inkludera alla (istället för ”hon eller han”), dels ett pronomen som används av personer som känner sig som både kvinna och man, eller varken kvinna eller man. I detta material används ordet som ett könsneutralt inkluderande begrepp. På samma sätt används “en” istället för “man”, för att göra texten könsneutral och tydligt inkludera alla personer. heterosexualitet - att ha förmågan att bli kär i, sexuellt attraherad av eller vilja ha en relation med en person av annat kön. heteronorm - en norm som i sig innefattar väldigt många olika normer. Till exempel att det som är korrekt är att kvinnor ska vara “kvinnliga” och män “manliga”, att alla är heterosexuella, att alla vill ha barn ihop med den de lever tillsammans med och att par som älskar varandra ska (vilja) dela bostad. homosexualitet - en person som har förmågan att bli kär i, sexuellt attraherad av eller vilja ha en relation med en person av samma kön.

kommendör - högsta ledaren för Frälsningsarméns arbete i ett visst land eller territorium. kontext - sammanhang, omgivning. kårer (inom Frälsningsarmén) - Frälsningsarmén är ett samfund som lokalt organiserar sin verksamhet i bland annat kårer. Det finns idag över 100 kårer i Sverige. Frälsningsarmén bedriver social verksamhet även på platser där det inte finns någon kår. kön - Oftast pratar vi om människor som kvinnor eller män (se tvåkönsnorm). Det finns olika sätt att se på kön. Biologiskt kön bestäms bland annat av yttre könsorgan, inre könsorgan, hormonnivåer, kromosomer. Juridiskt kön. I Sverige har vi två juridiska kön som vi registrerar i folkbokföringen - via vårt personnummer. Känslomässigt kön är det som vi mentalt känner oss som, vår egen identitet. Socialt kön (kallas också för genus) är till exempel hur vi ser ut, beter oss och hur vi pratar. Detta ORDLISTA OCH DEFINITIONER - SID. 47

är kulturellt skapat och ser dels olika ut i olika sammanhang, dels ändrar sig det som vi ser som “kvinnligt” och “manligt” över tid. könsidentitet - en persons identitet i förhållande till kön. Varje person har rätt att själv definiera sin könsidentitet. Könsidentitet och sexuell läggning är olika saker. religion - en gemenskap som också innefattar en gudomlig dimension. Innehåller riter, symboler, gudsbild, världsbild och texter. Riksförbundet EKHO - EKHO står för ekumeniska föreningen för kristna hbtq-personer, men förkortningen kvarstår från föreningens bildande: Ekumeniska gruppen för Kristna HOmosexuella. Föreningen har funnits sedan slutet av 1970-talet. Det är en paraplyorganisation för föreningar, avdelningar och lokala grupper inom EKHO i Sverige. EKHO arbetar för att sprida kunskap och förändra attityder och värderingar gentemot hbtq-personer i kristna kyrkor och samfund. SID. 48 - ORDLISTA OCH DEFINITIONER

scouter - En global idéburen rörelse som syftar till att göra unga redo för livet, genom äventyr och utmaningar. Scouterna använder en metod som kallas för scoutmetoden och har funnits i Sverige i över 100 år. sexuell läggning - förmåga att blir förälskad, förmåga att bli attraherad av och förmåga att vilja ha en relation med en annan människa. Enligt svensk juridik finns det tre sexuella läggningar: heterosexualitet, homosexualitet och bisexualitet. Varje person har rätt att själv definiera sin sexualitet. I Sverige är det genom diskrimineringslagstiftningen förbjudet att diskriminera någon på grund av den personens sexualitet. Sexuell läggning och könsidentitet är olika saker. soldatlöften - vardagligt eller slarvigt uttryck för ”En frälsningssoldats förbund”. Dokument innehållandet bekännelse och livsstilsdeklaration som undertecknas när en blir soldat. Undertecknandet ska vara en hjälp att hålla fast vid överlåtelsen till Gud, en kristen livsstil och aktiv tjänst för Jesus.

transperson - ett paraplybegrepp för alla personer som inte identifierar sig som cispersoner. Det kan vara till exempel transvestiter, transsexuella och transgender. Ordet trans betyder “över” och “överskrida”, och i detta fall betyder det att en person överskrider könsnormerna på ett eller flera sätt. tvåkönsnorm - normen kring könsidentitet i vårt nuvarande samhälle som innebär att det bara finns två alternativ: kvinna eller man. Vi förväntas bete oss “kvinnligt” eller “manligt”. queer - betyder flera saker. Det är det ett normkritiskt förhållningssätt, i synnerhet när det gäller kön och sexualitet. Det är också ett ämne på universitet som går att studera (queer teori). Dessutom kan det vara en könsidentitet och en sexuell läggning. Ofta handlar det då om personer som inte är heterosexuella eller cispersoner och som inte vill definiera sig själva utifrån sexualitets- eller könskategorier.

ORDLISTA OCH DEFINITIONER - SID. 49

LÄSTIPS Bibeltolkningens bakgator, Jesper Svartvik Bryt - ett metodmaterial om normer i allmänhet och heteronormen i synnerhet, www.rfslungdom.se Detta är min kropp, Daniel Enstedt Det är vår tur nu - att vara trans i en tvåkönsvärld, www.rfsl.se Diskrimineringsombudsmannen, www.do.se Frälsningsarmén, www.fralsningsarmen.se Ställningstagande i etiska frågor, www.fralsningsarmen.se Gud är större, Ett material om tro, hbt och sånt, www.svenskakyrkansunga.se Handbok i Frälsningsarméns lärosatser, www.fralsningsarmen.se Hatar Gud bögar?, Lars Gårdfelt Homosexuella i kyrkan - samtalsdokument i Svenska kyrkan, www.svenskakyrkan.se SID. 50 - LÄSTIPS

Höra hemma, www.rfsl.se Jag vet att Gud älskar mig - Berättelser om att vara troende hbtq-person, www.rfslungdom.se Krock eller möte? Om professionellt bemötande och heteronormen, www.frittfram.se Normkritisk pedagogik - makt, lärande och strategier för förändring, redaktörer Janne Bromseth & Frida Darj, www.rfslungdom.se Samtalsmodell för studiecirkel, www.bilda.nu Scouterna, www.scouterna.se Sensus metodbank, www.sensus.se The cross in the closet, Timothy Kurek Vad är Queer?, Fanny Ambjörnsson Vi och dom - En metodbok om mångfald i scouterna, www.scouterna.se Äntligen - en livsberättelse, Gabriel Forss

INFORMATION OM PROJEKTET

Riksförbundet EKHO tilldelades ekonomiskt bidrag inom ramen för statliga Ungdomsstyrelsens “Projektbidrag till verksamhet mot rasism och intolerans” för att driva projektet “HBTQ-frågor i Frälsningsarmén”. Samtalsmaterialet “Så att jag kan komma in” är en del av projektet som även bestått av möten med Frälsningsarméns ledningsråd och kommendör Marie Willermark. Projektet har startats och drivits helt på initiativ av Riksförbundet EKHO.

Projektledare för projektet har varit: Erik Andersson, präst och teolog Samtalsmaterialet har tagits fram i samverkan med: Frida Ohlsson Sandahl, sociolog, föreläsare och moderator Kontakt på Ungdomsstyrelsen har varit: Helena Lundgren, handläggare

Projektet har haft en referensgrupp som funnits som stöd och bollplank för projektledaren och har bestått av: Gunnar Bäckström, präst och till 2013 förbundsordförande i EKHO Janna Gyll, personalvetare och genusvetare Åke Flood, förbundssekreterare Lars Nilsson, förbundskassör Patrik Olterman, officer i Frälsningsarmén (frånträdde sitt uppdrag i referensgruppen 2013-03-28) INFORMATION OM PROJEKTET - SID. 51

INFORMATION OM EKHO EKHO VERKAR FÖR... - en levande och befriande gemenskap för hbtq-personer, en miljö som ger omsorg och trygghet. - frigörelse och rättvisa för hbtq-personer i kristna kyrkor och samfund. - att aktivt föra ut, och i samverkan med andra, göra kunskap om homo, bi, trans och queer tillgänglig. - samtal och studier kring hbtq-frågor och kristen tro. - att stödja medlemmarnas aktiva arbete i den egna församlingen. - att vara en brobyggare mellan hbtq-personers frigörelse och kristen tro för både organisationer och enskilda. EKHO VILL ATT VAR OCH EN SKA... - få känna styrkan i att vara en hel människa, skapad till Guds avbild. - acceptera, respektera och glädja sig åt sin sexualitet och uppleva att den är en gåva från Gud, som återspeglar Guds kärlek. - vara förvissad om att den homo, bi, trans och queSID. 52 - INFORMATION OM EKHO

eridentiteten är en viktig resurs för personlig utveckling, närhet till andra människor och för kristen tro. EKHO VILL AKTIVT I KYRKORNA ARBETA FÖR ATT... - avslöja förtryck av hbtq-personer och visa på de konsekvenser detta förtryck får för den enskilde. - i mötet med andlighet och tro framhålla att älska någon av samma kön som en grundläggande resurs. - möta okunnighet och rädsla inför hbtq-frågor med synliggörande av hbtq-personer.

KONTAKT Erik Andersson www.ekho.se erik@ekho.se Frida Ohlsson Sandahl www.fridaohlssonsandahl.se hej@fridaohlssonsandahl.se Riksförbundet EKHO - kristna hbtq-personer www.ekho.se info@ekho.se Studieförbundet Bilda för kyrka och samhälle www.bilda.nu info@bilda.nu Sensus studieförbund www.sensus.se info@sensus.se

Du håller nu materialet “Så att jag kan komma in” i din hand - ett samtalsmaterial kring att vara hbtq i ett kristet sammanhang. I boken hittar du tre gripande livsberättelser från hbtq-personer som delar sina erfarenheter från Frälsningsarmén. Du hittar också sju faktatexter kring olika teman, en ordlista och lästips för vidare fördjupning. Boken är tänkt att användas som samtalsunderlag där varje tema inleds med citat från livsberättelserna, en kort faktatext om temat som åtföljs av samtalsfrågor. ”Det hemliga, konstiga och onormala som jag inte hade tillåtit mig att erkänna innan. Men insikten skrämde mig och jag tänkte minsann inte berätta det för en endaste levande själ! I paniken bestämde jag mig för att det skulle räcka med att erkänna det för mig själv. En sak var jag då väldigt säker på - jag skulle aldrig någonsin bli tillsammans med en tjej.” ”Idag kämpar jag fortfarande med min läggning. På ett sätt har jag accepterat att jag är homosexuell, men inställningen om att det är fel, ett val och en sjukdom sitter djupt rotad.”

Projektet har finansierats av statliga Ungdomsstyrelsen.

ISBN 978-91-637-3576-9

9 789163 735769