__MAIN_TEXT__

Page 1

EKHO-TIDNINGEN

LASAROS SIDAN 4

Magnus: ”Inklusiva mässan” SIDAN 8

Anna-Karin: ”Checkpoint” SIDAN 21

Henrik: ”Livet rullar på...”

Nummer 2, år 2015


3 4 6 7 8 12

INNEHÅLL

Erik: ”Mångfaldens jul & ett queert nytt år”

14

Birger: ”Just nu i Landet Runt”

14

Ny EKHO-förening i Sydöst

15

Så att jag kan komma in

16

Johanna Wickbergs serie: ”Nu blir det bibelstudium”

20

Bli medlem!

21

Henrik: ”Livet rullar på...”

Magnus: ”Inklusiva mässan”

Linda: ”EKHO Göteborg”

Queera boktips i jul

Anna-Karin: ”Checkpoint”

Janna ”Ett gayliv tills åldern skiljer er åt?”

Tidningen LASAROS Nummer 2, 2015 EKHO - Ekumeniska grupperna för kristna hbtq-personer

Ansvarig utgivare: Erik Andersson E-post: riksordforanden@ekho.se

Besöks- & postadress: Stora Badhusgatan 6 411 21 GÖTEBORG

Redaktörer: Erik Andersson & Anna-Karin Caspersson

Telefon: 031-13 75 65 E-post: info@ekho.se Webbplats: www.ekho.se Facebook: www.facebook.com/riksforbundetekho

Foto: Erik Andersson (om inget annat anges) Coverfoto: iStock

Layout: Erik Andersson

Text: Respektiva författare

LASAROS 2


MÅNGFALDENS JUL & ETT QUEERT NYTT ÅR I slutet av november besökte jag stranden på Lesbos norra strand, där vid vårt Europas yttersta gräns. En upplevelse och möten med människor som jag aldrig kommer att glömma. Där bland flytvästar, grå gummibåtar och människor på flykt gick det inte att blunda för verkligheten. Aldrig någonsin har så här många människor varit på flykt i världen. Människor flyr för sina liv undan terror, krig och förtryck. Där mötte jag familjen från Syrien med sina sju barn där den yngsta, bara några veckor gammal, föddes på flykten. En verklighet som knappt går att ta in, född på flykt. Men så kommer vi ihåg vår egen berättelse, den om hur vår Gud föds som människa. Guden som föddes som ett nyfött barn. Inte in i någon kärnfamilj, även om historien har velat berätta den historien, utan i en stjärnfamilj. En familj som många av oss känner oss hemma i, kanske den familj som Eva Dahlgren skriver om: ”Min familj är de som vill höra samman, finnas till för varandra. Stark och stor, här är vatten tjockt som blod. En familj, som ett stort hus. Inga gränser, inget slut.” En stjärnfamilj på en påtvingad resa som sen ska förvandlas till flykt undan en galen kung. Den här julen tror jag vi alla känner med människorna som söker sin trygghet här hos oss. Mångfalden är återigen viktig att påpeka! En mångfald som vi till vardags och till fest hela tiden lever med eftersom många av oss inte tillhör normen. Mitt i den ström av människor som kommer till Europa och Sverige får vi tillsammans fortsätta att stå upp för mångfaldens värden om öppenhet, respekt, tolerans och gemenskap. Där har den kristna hbtq-rörelsen något att bidra med. I nästa nummer av Lasaros får vi möta Elie från Beirut som just nu genomgår en asylprocess i Tyskland. Han kommer berätta om sina erfarenheter av att vara flykting och hbtq-person. Det ser jag fram emot! 2016 kommer ha mycket att bjuda på. Ett år då EKHO kommer fortsätta att vara relevant för sin tid och sitt sammanhang. På framtidskonferensen i Rättvik nu i december påbörjades ett arbete med vilka vi är och vilka vi vill vara. Detta arbete, som kommer fortsätta under 2016, är oändligt viktigt. 2016 kommer också bjuda på European Forum i Göteborg under Kristihimmelsfärdshelgen. Programmet börjar bli klart och anmälan öppnar inom kort. Jag ser också fram emot att EKHO kommer föräras med en ny förening då det nystartade EKHO Sydöst ansöker om medlemsskap i Riksförbundet. Detta och mycket annat har vi att se fram emot! Ha nu en riktigt god och välsignad jul och ett queert nytt år!

Erik Andersson Förbundordförande Riksförbundet EKHO - kristna hbtq-personer LASAROS 3


INKLUSIVA MÄSSAN

- ett protestens rum och en trygg plats -Vi behöver en gudstjänst där våra erfarenheter tydligare kommer till uttryck. Med ord som alla förstår. En mässa där Guds kärlek är i centrum och där ingen behöver förställa sig utan där var och en kan känna sig trygg. Men där vi också får hämta kraft av varandra och av Gud för att orka fortsätta kämpa. Ungefär så låter tongångarna i den lilla lutherska kyrkan i Costa rica (ILCO - Iglesia Luterana Costarricense) under vintern 2005-06, där vi ska få möjlighet att arbeta som präster under ytterligare sex år tillsammans med latinamerikanska kollegor. Villkoren i 2000-talets Centralamerika har en hel del gemensamt med det 80-talets Sverige som Jonas Gardell senare kommer att berätta om för svenska folket i den filmatiserade trilogin ”Torka aldrig tårar utan handskar”. För väldigt många är det näst intill omöjligt att komma ut, vare sig för sin egen familj eller på sin arbetsplats. Och för dem som tar steget innebär det ofta att ta farväl av föräldrar, syskon och kanske hela sitt gamla liv.

evangeliet som ett inkluderandets och upprättelsens budskap, påbörja ett arbete som får namnet Inklusiva pastoralen. Det växer så småningom fram till att bli ett stödjande sammanhang för hiv-positiva och hbtqpersoner, som utifrån teologi och tro försöker verka attitydförändrande gentemot samhället och andra kyrkor, i försvar av samma mänskliga rättigheter för alla. Men redan något halvår efter att Inklusiva pastoralen bara försiktigt kommit igång med bl a bibelworkshops på ett härbärge för hemlösa hiv-positiva, så känner vår första lilla grupp av engagerade ett närmast akut behov av ett gudstjänstsammanhang som tydligare än ILCOs söndagliga församlingsmässor sätter ord på de erfarenheter som redan kommit att genomsyra arbetet. Det handlar om socialt utanförskap, skam och stigmatisering, men också om kamp och hopp. Vår lilla arbetsgrupp arbetar därför tillsammans fram en liturgi, den Inklusiva mässan. I själva namnet ligger en kyrkans självkritik och ett krasst konstaterande: Få om ens någon annan kyrka i Costa rica välkomnar människor som är öppna med sin hbtg-identitet eller sin hiv-status, och gudstjänsterna tenderar därför på samma vis att snarast förstärka ett redan smärtsamt utanförskap. Hur är det i Sverige idag?

Omständigheter gör att den lilla lutherska kyrkan uppfattar en kallelse att utifrån sin förståelse av

Tanken med mässan är alltså dels en trygg plats för människor som i sin vardag inte kan vara öppna med sin identitet eller hiv-diagnos. M a o en alternativt utformad mässa som istället för att ifrågasätta eller hota den egna identiteten och livssituationen, kan bli en källa till kraft och framtidstro. I det inklusiva evangeliet som är utgångspunkt för såväl den nya mässan som egentligen hela ILCOs sätt att vara kyrka på, ligger också tanken att utgöra ett protestens rum, där smärta och frustration kan få komma till uttryck, liksom kampglöd och ett ”nu får det vara nog”.

LASAROS 4


Det blir ett arbete såväl med språket som med gestaltningen av gudstjänsten. Att hitta formuleringar som inte stänger, bildspråk som helst är könsneutralt är inte lätt i spansktalande Centralamerika, där världen tycks bestå av väldigt tydligt markerade han eller hon och den kristendom människor oavsett samfundstillhörighet känner till, har presenterats i mycket traditionella och patriarkala bilder. Att sitta i cirkel blir viktigt både för att detta ska vara ett rum där var och en blir sedd och hörd, och för att markera allas lika värde. I de allra flesta omgivande kyrkor leds gudstjänsten av någon eller några med särskilda platser på ett upphöjt podium eller motsvarande. Här vill vi något annat. På golvet i mitten framför altarbordet: Ett slitet träkors med borrade hål för böneljus, som åtföljs av både en regnbågsflagga och det internationella röda hiv-bandet.

delande istället för predikan. Det blir tydligt att för fler än en av deltagarna är detta en av de få platser ”där någon lyssnar till vad jag har att säga”. Efter hand som åren går blir Inklusiva mässan en viktig mötesplats för ett växande antal kristna hbtqpersoner, hiv-positiva och andra sökande och troende som identifierar sig med det inklusiva evangeliet och en tro som inte gör skillnad på människor. Deltagarna har olika kyrkliga bakgrunder, och syftet från ILCOs sida är aldrig att någon måste bli lutheran. Det viktiga är att tillhandahålla ett rum som genom att korsfästelsens erfarenheter delas också bidrar till uppståndelse i människors liv igen och igen. I samma anda har också Inklusiva mässan kommit att börja firas på flera håll i Sverige, som ett protestens rum och som en trygg plats.

Bibeltexten blir utgångspunkt för en stunds gemensamt LASAROS 5

Text & foto: Magnus Hedqvist


EKHO GÖTEBORG Höstens arbete och engagemang fortsätter på EKHO Göteborg och vi kan summera en rad höjdpunkter under terminen. Det är känt att Riksförbundet och EKHO Göteborg tillsammans med European Forum of LGBT Christian groups kommer att arrangera European Forums årliga konferens i Göteborg under Kristi Himmelfärdshelgen 2016. Planeringen av konferensen har mynnat ut i att EKHO har anställt en person som konferens koordinator, med uppgift att samordna genomförandet, samt anställt en ekonomiassistent som kommer arbeta med ekonomi och bokföring i samband med konferensen. Under hösten hade EKHO Göteborg en volontärträff där vi rekryterade ideellt engagerade personer till att delta i konferensplaneringen. Via EKHO Göteborgs Facebook sida har vi startat en insamling till förmån för konferensen. Vi har också skickat en skrivelse till alla medlemmar där vi vädjar om ekonomiskt stöd för konferensen. Samarbetet med European forum är således tätt. I slutet av november åkte EKHO Göteborgs ordförande, Linda Ivarsson, till London för att delta i styrelsemöte med European Forum där

konferensplaneringen diskuterades. EKHO Göteborg har fortsatt att anordna mässor och gudstjänster med nattvard i såväl Svenska kyrkan som i Equmeniakyrkan. Programträffarna är ett samarrangemang med Frikyrkliga regnbågsnätverket väst och studieförbundet Bilda med temat h, b, t och q. Personliga berättelser och erfarenheter i förhållande till hbtq, kristen tro, kyrka och normer. Johanna Wickberg från EKHO Göteborg föreläste om hur vi kan tänka kring queer utifrån ett kristet perspektiv. Flera informatörsbesök har gjorts av EKHOs informatörer, bl.a. i Borås och Halmstad. Fördjupningsdag om HIV och minnesandakt på Transgender Day of Remembrance är andra händelser under terminen. Representanter från EKHO Göteborg deltog i EKHOs framtidskonferens i Rättvik. Nu i december har vi haft en lyckad och välbesökt julfest. Linda Ivarsson Ordförande EKHO Göteborg

LASAROS 6


QUEERA BOKTIPS I JUL KIVI & MONSTERHUND av Jesper Lundqvist & Bettina Johansson En sprudlande, galen berättelse på rim om att önska sig något, och få det, om än inte helt på det sätt som en hade trott! Dessutom! Sveriges första barnbok där hen används som personligt pronomen.

BIBELTOLKNINGENS BAKGATOR Synen på judar, slavar och homosexuella i historia och nutid av Jesper Svartvik Hur har Bibeln kunnat användas för att sanktionera slaveri under 1800-talet, underblåsa antisemitism under 1900-talet och legitimera motstånd mot homosexuella i vår egen tid? Bibeln är västerlandets mest inflytelserika boksamling. I tvåtusen år har den åberopats i olika debatter.

LITEN HANDBOK I KONSTEN ATT BLI LESBISK av Mian Lodalen & Matilda Tudor En kaxig & rolig handbok i konsten att bli lesbisk. Mian Lodalen och Matilda Tudor guidar dig rätt och lär dig våga säga ja till nya möjligheter. Här blandas expertintervjuer, statistik och personliga betraktelser med illustrationer av Sveriges främsta serietecknare.

THE CROSS IN THE CLOSET av Timothy Kurek Timothy Kurek växter upp i ett strikt, konservativ samfund mitt i bibelbältet, Tennessee. Men det dröjde inte länge innan Timothys omvärld vänds upp och ner då en vän kommer ut som lesbisk och på grund av detta blir bannlyst av sin familj. Timothy bestämmer sig för att det enda sättet att på riktigt förstå hennes situation är att själv gå i skorna som han under lång tid fördömt.

LASAROS 7


CHECKPOINT

- Hivtest med snabbsvar. Anonymt och gratis. EKHO Göteborg delar kontors- och föreningslokaler med RFSL och RFSU. Med deras respektive Göteborgsavdelning vill säga. Våra verksamheter samsas om utrymme och på kvällarna är det ofta full aktivitet och olika människor som rör sig i lokalerna. På tisdagkvällar är det projektet Checkpoint Göteborg som tar nionde våningen på Badhusgatan 6 i besittning. Mellan 18 och 20 är det drop-in mottagning, i första hand riktad till män och transpersoner, som erbjuder snabbtest för hiv. Ingen tidsbeställning, inga journaler och ett bra bemötande är några av de beståndsdelar som gör att Checkpoint har flest besökare bland de ställen som erbjuder snabbtest för hiv i Göteborg. Projektägare vid sidan av RFSL är PG Väst. Jag har stämt träff med Linda Palhamn som leder projektet tillsammans med Elin Klingvall. Det är svårt att få till ett möte så här veckan innan World Aids Day men tack vare att vi är grannar på kontoret så fick vi till ett möte. Jag börjar med att fråga Linda om hon kan berätta hur idén om att öppna en mottagning som Checkpoint i Göteborg föddes. Och jag förstår snart att det är en välplanerad verksamhet från början till slut. -Jag var nyanställd här på RFSL Göteborg när vi gjorde studiebesök i olika verksamheter som arbetade med hiv-prevention riktat till män som har sex med män. Då var vi bland annat på rådgivningen i Skåne som drev Checkpoint. Linda beskriver att deras grupp fick vara med i kulisserna och se hur en kväll på Checkpoint Skåne kunde se ut. Det var då hon blev peppad att göra samma sak på hemmaplan. Det blev en lång väg med förberedelser. Inte minst handlade det om att övertyga människor inom den egna föreningen och sjukvården att det var möjligt att sjösätta projektet. Ungefär samtidigt satt PG Väst och pratade om en liknande idé och vände sig till RFSL och föreslog ett samarbete.

Det skrevs en projektansökan som inte gick igenom. Utdelningen blev 50 000 för att genomföra en förstudie till det tänkta projektet. Detta innebar bland annat mer kontakt med Checkpoint Skåne och Linda berättar hur de pumpade dem på all tänkbar information om hur de drivit igenom sitt projekt. Även ur en juridisk aspekt. Projektledaren där var även med när RFSL bjöd in till ett rundabordssamtal med viktiga aktörer. Bland dessa fanns personer ur den referensgrupp som beslutar om fördelningen av bidrag för hiv-prevention i Västra Götaland, dåvarande smittskyddsläkare och representanter från Folkhälsomyndigheten, som precis höll på att skriva en rapport om hiv-tester i lågtröskelverksamheter. - Inställningen till ett projekt som Checkpoint bland dessa aktörer var lite blandat, minns Linda. Även om det var ett jättebra samtal där alla fick vädra sina åsikter så var det en del som ställde sig frågande till om det skulle kunna fungera. Och det var ganska frustrerande då men så här i efterhand kan jag se att det var det som gjorde att vi fick möjlighet att göra ett grundligt förarbete. För att försäkra oss om att vi skulle vara helt förberedda på vad det skulle innebära att öppna en mottagning. Vi hade ju också personer med oss som verkligen kunde se nyttan av en mottagning som kunde erbjuda snabbtest utan tidsbeställning utanför sjukvården. Det var denna dialog och inhämtandet av kunskap och erfarenheter från föregångarna i Skåne som sedan låg till grund för den projektansökan som vi skickade in året därpå. Och den var gedigen och beskrev tillvägagångssätt ner på detaljnivå. Och vi fick den beviljad. Det var nu som ett nytt arbete började. Det att sätta planerna i verket på riktigt. Personal skulle rekryteras och utbildas i MI(motiverande samtal), hiv och säkrare sex, STI(sexuellt överförbara sjukdomar) med mera. En av utbildningsinsatserna genomfördes av det läkemedelsföretag som säljer själva testerna för att personalen skulle lära sig hur de fungerade.

LASAROS 8


- Hittills i år har 395 test gjorts. - Under första halvåret är det 24% av besökarna som aldrig testat sig förut. - Projektmålet på tre år var att ta 300 tester. - Efter ett och ett halvt år har Checkpoint Foto: iStock

tagit mer än 400 test. LASAROS 9


Inför sommaren var hela Checkpointstaben fulladdade och datum för öppnandet hade satts till september 2014. - Det sista som gjordes innan premiären var att samla hela personalen för att göra ett rollspel, ett slag genrep där vi var varandras besökare. Och det var första gången alla fick en gemensam erfarenhet av hur mottagningen skulle komma att se ut och fungera i verkligheten.

mer om hiv och tycker att det är kul att jobba på Checkpoint. Och det är viktigt att ha den ingången med tanke på alla olika människor och känslor vi möter här. Och tillsammans kan vi deala med vad som än dyker upp. Det är så vi känner.

Nu är det tisdag i ”European HIV-Hepatitis Testing Week” och personalen på Checkpoint Göteborg förbereder för den tredje öppetkvällen den här veckan. Lokalerna anpassas med enkla medel och förbereds för Checkpoint med rottingskärmar och en rollup i väntrummet samt en reception direkt innanför dörrarna. Det finns tillgång till relevant information och på de små caféborden tänds värmeljus. Det är möjligt att tala med någon medan en väntar på provsvaret. Eller så kan en ta en kopp kaffe under tiden. Föreningarna RFSL Göteborg och Positiva Gruppen Väst har båda lång erfarenhet av att arbeta med hiv. Kunskapen om hiv är färskvara. Förra året kom till exempel en rapport som bekräftade att med en upptäckt och behandlad hiv går smittsamheten ner till i princip noll. I andra delar av världen är det noll som anges, i Sverige vill ingen vara helt tvärsäker. Där av den något luddiga beskrivningen. En behandlad hiv innebär också att personen som lever med den åldras och förväntas leva ett långt liv och gott liv. Vad innebär då detta för personer som inte vet om sin hiv-status? Det innebär framförallt att det är jätteviktigt att testa sig. Och att en kommer under behandling. Checkpoint har kanaler in i sjukvården som gör att när ett test visar något kan personen få sällskap eller annat stöd i kontakten med sjukvården.

Det diskuterades om huruvida de som bemannar Checkpoint Göteborg skulle vara volontärer eller timanställda. Till sist kom projektledarna fram till att arbetsuppgifterna var så pass viktiga att det verkade mest rimligt att göra det till ett lönearbete. -Sammanhållningen i gruppen är viktig ,menar Linda och betonar att förutom att de fått tag på bra människor så är det gruppen som tillsammans skapat vad Checkpoint Göteborg är idag. Alla i personalen tycker att deras arbete är intressant och vill lära sig LASAROS 10

Text och foto: Anna-Karin Caspersson


En God jul & ett Gott nytt 책r till alla EKHO:s medlemmar och v채nner! LASAROS 11


”Det jag kan vara rädd för är ett sånt där rejält åldrande.”

LASAROS 12


ET T GAYLIV TILLS ÅLDERN SKILJER ER ÅT? - Artikeln bygger på delar ur masteruppsatsen ”Om jag sitter ensam, då får jag nästan skylla mig själv” Ofta när det talas om äldre homosexuella personer poppar en bekymmersrynka upp mellan ögonen. Vanliga associationer är diskriminering och längtan efter en familj. Men männen jag möter saknar inte barn eller barnbarn, de avundas inte den heterosexuellas kärnfamiljens vardag där vänner ersätts med snabbmakarons-logistik. För att ta reda på vad det kan innebära att vara en äldre homosexuell man i Sverige idag djupintervjuar jag åtta homosexuella män mellan 68 och 82. Jag besöker lyxiga våningar med fluffiga mattor på Östermalm, sippar automatkaffe i RFSLs lokaler och knölar ner mig i små fåtöljer täckta med katthår. Det här är berättelser från en stad. Hade jag exempelvis pratat med landsortsbor, homosexuella kvinnor eller rasifierade personer istället, hade berättelserna varit andra. Det här med familj och barn som för många är synonymt med meningen med livet, kan som bekant ha olika färg och form. Flera av männen berättar om sina egna självvalda familjer. I den självvalda familjen kan vänner från förr eller varför inte tidigare partners ingå. De berättar också om det barnfria livets frihet och om resor till platser där yngre homosexuella män kan umgås, dansa och skratta med äldre. Platser där ålder bleknar till förmån för socialt umgänge. Visst låter det härligt? Men att skapa ett meningsfullt socialt liv är starkt kopplat till resurser. Det har visat sig både i min och i andras studier. Ju mindre resurser en person har, desto kännbarare kan den sexuella läggningen

bli på ålderns höst. Resurserna kan exempelvis vara ekonomiska, sociala eller fysiska. För att få ett bra liv, är det egna ansvaret centralt menar Ivar som är en av männen jag intervjuar. Det är upp till var och en att ta för sig av de aktiviteter som finns. Med tanke på att männen bor själva gäller det alltså att ta sig ut för att träffa folk. Flera av dem kvalar in under epitetet ”pigg pensionär” och några av de jag träffar omger sig ofta med vänner och njuter av stora middagar och resor. Men andra har ansträngd ekonomi eller begränsad rörlighet på grund av åldern, att vara aktiv handlar alltså inte bara om ett val. Och ju mindre pengar en har, desto svårare är det att hålla igång ett liv utanför hemmets väggar. När kroppen inte orkar längre behöver vi stöd från vår omgivning. - Det jag kan vara rädd för är ett sånt där rejält åldrande. Och då jag inte har någon släkt så finns det inga barn eller barnbarn som kan komma och hälsa på eller hjälpa till, så då får det bli mina vänner. I och med att jag varit duktig på att vårda mina relationer så finns det några stycken. Om dom överlever, det har jag ingen aning om, berättar Ture. Han har tur säger han. Ture är en av dem som har tillräckligt med pengar för att delta i olika aktiviteter. Mycket tack vare det har han fått många vänner och en stabil krets att luta sig mot. Förhoppningen är att de överlever honom, så att han inte lämnas ensam kvar.

LASAROS 13


Att hamna på ett äldreboende och förlora kontrollen är för männen den stora skräcken. Några säger att de nog får lägga sexualiteten på hyllan i sådant fall. Olof skulle nöja sig med att leva på fina minnen säger han. Men sexualitet handlar om så mycket mer än sexuell praktik, det är en fråga om identitet. Att amputera sexualiteten för att den skaver i en heteronormativ kontext, som äldreboenden ofta är, innebär att inte få leva ut hela sin människa. Vissa vägrar krypa in i garderoben igen, de är trötta på att dölja och har gjort det tillräckligt i sina liv medan andra tänker förhålla sig diskret och anpassa graden av öppenhet till situation. En ängslan finns kring båda strategier. Risken finns att antingen reduceras till att i vårdpersonalens ögon bli ”bögen”, eller att inte bli någon alls-osynliggjord. Men det finns också en förhoppning, och det är förstås att sexualiteten inte ska behöva spela någon roll. Text: Janna Gyll

JUST NU I NY EKHOLANDET RUNT FÖRENING I SYDÖST! EKHO Landet runt hade sitt årsmöte i oktober månad. Där valdes jag, Birger, till ordförande, Ewa Hammer till kassör och Maxim Brautin till sekreterare. Föreningen har som mål att nå ut till fler under årer, främst i mellanssverige. Under 2016 kommer vi att hålla enkla kvällsmässor på torsdagar tillsammans med Johanneskyrkan i Kumla. Där är alla som vill välkomna, oavsett vem du är eller vart du kommer ifrån. Väl mött 2016! Birger Klevestedt ordförande EKHO Landet Runt

Den 14 december bildades en ny EKHO-förening vid ett konstituerande möte i Växjö. Föreningen har tagit namnet EKHO Sydöst och täcker Småland, Blekinge och Öland. Som ordförande för den tillfälliga styrelsen valdes Martin Rosén. Martin har, sedan han flyttade till Växjö, haft önskan om en EKHO-förening där. Föreningen kommer bl.a. att jobba med Inklusiva mässor, pridearbete och normkritiskt arbete i Växjö stift. Vi ser fram emot föreningens ansökan att ansluta sig till riksförbundet vid nästa årsmöte. EKHO Sydösts årsmöte hålls lördagen den 16 februari kl. 14.00 i Växjö. Passa redan nu på att bli medlem i EKHO Sydöst genom att maila Martin, martin.rosen@svenskakyrkan.se.

LASAROS 14


Y N U A ÅV TG !

VILL DU VARA MED OCH BERÄTTA DIN LIVSBERÄTTELSE! 2013 publicerade Riksförbundet EKHO boken "Så att jag kan komma in", ett normkritiskt material om hbtq, kristen tro och Frälsningsarmén. Upplagan är slut sedan länge och efterfrågan stor på ett liknande material men med bredare samfundsprofil. Förbundsstyrelsen har nu beslutat att i början av 2016 omarbeta boken för att göra den mer tillgänglig för andra samfund. Vi söker nu dig som vill berätta din livsberättelse - om att vara hbtq-person och kristen. Vill du bidra till en ny bok så skriv till vår förbundsordförande Erik på erik@ekho.se. Varmt välkommen med din berättelse! Ps. Alla berättelser kommer att göras anonyma, precis som i tidigare material. LASAROS 15


Copyright: Johanna Wickberg

LASAROS 16


Copyright: Johanna Wickberg

LASAROS 17


Copyright: Johanna Wickberg

LASAROS 18


Copyright: Johanna Wickberg

LASAROS 19


MEDLEM? EKHO-rörelsen i Sverige är en ideell rörelse där medlemmarna är oändligt värdefulla. Genom att bli medlem i någon av EKHO:s lokalavdelningar bidrar du till en mer öppen kristenhet, till att skapa öppna gemenskaper där HBTQ-personer kan vara helt och fullt sig själva och ger tyngd åt vår röst i påverkansarbetet inom kristna kyrkor och samfund. Det är ett medlemskap att vara stolt över! I EKHO kan du vara medlem oavsett sexualitet och identitet. Bli medlem i någon av våra lokalavdelningar genom Swish (1235503339): (Märk din betalning med namn, mail och lokalavdelning.)

EKHO Göteborg (200 kr, 100 kr student, pensionär, arbetssökande. Halverad avgift första året 100 kr/50 kr)

EKHO Stockholm (250 kr)

EKHO Skåne (200 kr, 150 kr student, pensionär, arbetssökande)

EKHO Landet runt (150 kr)

EKHO Sydöst (Just nu är medlemsskapet gratis!)

För mer information om EKHO eller om annat sätt att bli medlem, maila oss på info@ekho.se

LASAROS 20


LIVET RULLAR PÅ...

- om att vara pastorsbarn, pastor och gay. Varje människa bär på en historia. Om min historia är mer eller mindre spännande än någon annans vet jag inte, men den är MIN. Jag är pastorsbarn, Jag är pastor, Jag är gay. Det förstnämnda och det sistnämnda har jag inte valt själv. Det mellersta (pastor) är mitt eget val. Mina första år levde jag i frikyrkotäta smålandsskogarna, men som 6-åring kom jag till Göteborg. Jag har alltid varit engagerad i min kyrka, metodistkyrkan. Har alltid trivts väldigt bra. Metodistkyrkan kan nog beskrivas som en frikyrka i ”mittfåran”. Inte speciellt evangelikal, inte heller högkyrklig. Detta passade mig bra. Det som också var viktigt var att metodistkyrkan var internationell, det har gjort att jag fått resa mycket både inom Europa med även USA och Afrika. Kyrkan var min familj, eftersom den var liten nationellt sett så gick fort att lära känna de flesta i vår lilla kyrka.

jag aldrig ”hittade någon” att gifta mig med. Oftast skojade jag bort det och sa att jag nog var lite för kräsen. Sanningen var ju att jag inte ville inleda ett förhållande med någon tjej, för jag visste att det skulle bara vara ett spel för gallerierna. När jag kom upp i trettioårsåldern hade jag fortfarande aldrig haft någon kontakt med en homosexuell man. Mitt liv i kyrkan rullade på, vid den här tiden kändes det också att frågorna om homosexualitet och kristen tro fick allt större utrymme i media och inom kyrkan. Frågan lyftes allt oftare. Även inom min egen kyrka. På årskonferenser (Metodistkyrkans nationella årliga beslutande organ) lyftes frågor kring homosexualitet och vigsel, adoption och diverse olika frågor. Jag höll alltid en låg profil, livrädd att någon skulle förstå att jag var gay. Samtidigt ville jag ju uppmuntra de som talade FÖR homosexuellas rättigheter i kyrkan, men…det vågade jag inte riktigt.

Jag är pastorsbarn, Jag är pastor, Jag är gay.

Redan som ganska liten insåg jag att jag gillade killar. Det kändes på ett sätt helt okej, men samtidigt var det givetvis inget jag sa till någon. I tonåren började man inse att det skulle vara omöjligt att leva som öppet homosexuell. Jag hade inga homosexuella förebilder i kyrkan, De få homosexuella som jag hört eller anat funnits i kyrkans värld hade redan lämnat kyrkan. I tjugoårsåldern tror jag att jag mer eller mindre medvetet bestämde mig för att min läggning aldrig skulle få synas. Jag bestämde mig för att jag kommer gå genom livet med min ”hemlighet”. Aldrig gifta mig eller inledda en relation med någon tjej, men givetvis heller aldrig med någon kille. Åren gick och jag kände allt mer att pressen utifrån ökade. Att vara ung pastor, social och utåtriktad gjorde att jag inbillade mig att allt fler undrade varför

Den jobbigaste enskilda händelsen var när vi hade pastorsdagar och några pastorer hade önskat att lyfta frågan om kyrkans syn på homosexualitet och visade filmen ”Priest” som handlar om en ung katolsk präst på Irland som är homosexuell. Efter filmen skulle vi sitta i storgrupp i en rund ring och alla skulle ge sin syn på vad de tyckte. Jag kände mig fruktansvärt utlämnad, men även denna gången lyckades jag balansera och hålla masken. Ingen skulle få veta eller ana något. I 35-års åldern fattade jag äntligen ett beslut. Jag insåg att jag aldrig skulle bli ”straight”, jag insåg också att jag längtade efter att få träffa någon att dela mitt liv med. Men eftersom jag var rädd att min läggning skulle ”avslöjas” vågade jag inte ta kontakt med EKHO. Den kristna världen är inte alltid så stor och

LASAROS 21


”Vi träffades och jag hade bestämt att NU är det dags, nu skall jag komma ut för första gången i mitt liv!”

LASAROS 22


jag var rädd att någon av misstag skulle försäga sig om jag besökt något EKHO-sammanhang. Istället tog jag min tillflykt till internet och nattklubbar. Det var helt främmande miljöer för mig men jag måste i efterhand inse att jag hade tur. De flesta jag träffade på var trevliga och omtänksamma människor och jag råkade aldrig ut för något obehagligt. Under dessa år levde jag ett dubbelliv. Dejtade (ofta i andra städer eftersom jag var rädd att bli påkommen) och hade samtidigt tjänst i församlingen som pastor. Allt eftersom åren gick blev situationen allt mer ohållbar. Som den sociala person jag är passade det mig inte alls att leva dubbelliv. Jag mådde dåligt av det och kände att jag målat in mig i ett hörn. Sommaren 2008 bad en pastorskollega om att få ha ett samtal med mig. Jag tänkte ”Åh nej, nu är det kört. Han har fattat att jag är gay”. Vi träffades och jag hade bestämt att NU är det dags, nu skall jag komma ut för första gången i mitt liv! Det gjorde jag också, jag berättade min story och han sa att det fanns många inom kyrkan som skulle stötta mig och stå på min sida. Det var en stor lättnad att få berätta för någon. Det komiska i sammanhanget var att han ville träffa mig för att prata jobb, och hade ingen tanke på att jag anade något annat. Ändå dröjde det ännu ett år till sommaren 2009 då jag var redo att berätta för mina syskon och min pappa. Sedan gick det i rask takt. Det kändes att för varje steg jag tog i ”kommaut-processen” så var det lättare att ta nästa. Inom ett halvår kände jag att jag berättat för nästan alla som stod mig nära. Reaktionen var positiv. De flesta tyckte det var sorgligt att jag gått och burit detta inom mig så länge.

en del människor som jag visste såg homosexualitet som en sjukdom som man kunde be Gud att bota. I våras publicerades en artikel i tidningen Dagen, där 22 pingstpastorer gav sin syn på homosexualitet. I samma veva tog jag kontakt med en kollega inom equmeniakyrkan (som är den kyrka som metodister, missionare och baptister bildat) reagerade mot artikeln via facebook. Jag fick frågan om jag ville skriva under en mot-artikel, skriven av kristna hbtq-personer. Det gjorde jag, och det var första gången jag offentligt, i skrift skrev under något som homosexuell och kristen. Artikeln fick ett stort gensvar och nu var det även dags för mig att engagera mig mer aktivt i kristna hbtq-sammanhang kände jag. Dels gentemot min egen kyrka, (equmeniakyrkan) och fick kontakt med ”Kristna regnbågsnätverket” i Göteborg. Och i höstas gick jag till en volontärsamling på EKHO. De sökte folk som ville hjälpa till att planera ”European forum” i Göteborg 2016. De kontakter jag fick den kvällen ledde till att jag några veckor senare jobbar som projektanställd på EKHO! Så, livet rullar på, jag känner att jag står i en spännande period i mitt liv. Trygg i min tro och i min läggning och äntligen kan jag säga till de som undrar vem jag är, hela jag! Slutligen vill jag också stryka under att jag aldrig känt att jag är syndig. Jag har tänkt att Gud har skapat mig som den jag är och att Gud älskar mig precis så som jag är, för den jag är. Därför har jag aldrig känt mig ovälkommen i kyrkan, utan känt att där hör jag hemma. Som ett Guds barn bland massa syskon.

Ungefär i samma veva besökte jag en av EKHO:s regnbågsmässor i Oscar Fredriks kyrka. Några som var där kände jag lite flyktigt. Mitt intryck efter den kvällen var att jag inte just då orkade engagera mig i ännu en ideell organisation. Jag tycvkte jag hade fullt upp med mitt engagemang inom min egen kyrka. Allt eftersom åren gick så kom jag ut offentligt även i min församling. Det var tufft och inte speciellt lustigt. Det kändes ganska förnedrande att sitta och behöva redogöra för sin sexuella läggning när gamla tanter som jag känt i flera decennier satt och lyssnade, och LASAROS 23

Text och foto: Henrik Fransson


GILLAR DU

ÖPPENHET?

GILLA

OSS!

Riksförbundet EKHO finns på Facebook! Genom att gilla, ta del av information och dela inlägg bidrar du till att öppenheten blir synlig. Din ”tumme upp” är viktig! www.facebook.com/riksforbundetekho

LASAROS 24

Profile for Riksförbundet EKHO - kristna hbtq-personer

Lasaros nr 2 2015  

Lasaros är Riksförbundet EKHO - kristna hbtq-personers medlemstidning. En tidning som vill inspirera, utmana och ge hopp!

Lasaros nr 2 2015  

Lasaros är Riksförbundet EKHO - kristna hbtq-personers medlemstidning. En tidning som vill inspirera, utmana och ge hopp!

Advertisement