__MAIN_TEXT__

Page 1


2


INNEHÅLL

5 8 13 14 16 18 20 22 27 28 30 33 36 40 42 50 52 56 62 64 66 68 72 75 78 79

Förord Fem hus med lite till Davidshall – Ett namn med historia Det började med Kockums En kvinnlig vårdpionjär vid torget Stadsplanering med känsla för förnuft Respektingivande klassiker Äntligen ett polishus! Sveriges mest eftersökta skurkar Ett yrkesliv på högkvarteret Dramatik i väggarna Det spirar på fasaden En ny våning Med rum för själ och hjärta En innergård full av liv Persson gör entré Designprofessorn på Davidshallstorg Färsk frukt med gamla anor Recept på god stämning Tenoren på torget Aldrig ska dina vaser stå tomma Kvarterets älskling Unikt och antikt Här får hantverket ta tid Källförteckning Bildförteckning

3


4


FÖRORD

Mitt i Malmö city finns en plats med ­överraskande lugn puls. Här ersätts stadens ­myller med en plötslig ro. Davidshallstorg är en ­slumrande piazza där du lever livet i din egen takt, men med tillgång till stadens ­tempo bara ett kvarter bort. Precis här på ­torget, där 20-talsklassicismen möter den senare ­tidens ­rationella funktionalism, känns livet lite ­enklare. Här finns din florist, din kvarterskrog, ditt antikvariat och din mysigaste boutique. Runt hörnet har du all kultur du kan ­önska dig och några få kliv utanför dörren finns din nya favorit-affogato. I det stora ­polishuset och de nyritade, dolda gårdshusen lever du ett ­syd­europeiskt, okomplicerat liv mitt i stan. Här får du två vardagsrum, ett hemma och ett på torget. Välkommen till Brf Neo Davidshall.

5


7


FEM HUS MED LITE TILL Alla boende i Brf Neo Davidshall har tillgång till flera levande mötesplatser och fina gemensamma utrymmen. Därför blir det inte bara en vacker och trevlig förening att bo i, utan också en fin möjlighet att umgås med grannarna, när man så önskar.

8

Välkommen till Brf Neo Davidshall! 122 nya ­bostadsrätter på historisk mark med Malmös finaste torg utanför dörren. I den här boken blickar vi både framåt och bakåt. Lite på samma sätt som vi har gjort genom hela projektet. Davids­ hall har en unik historia som vi har varit måna om att bevara. Samtidigt som vi har skapat mer rum för dagens och morgondagens behov. Lite bättre gemensamma utrymmen. Lite smartare planlösningar. Lite mer rymd. Bostäder som ger dig lite mer, helt enkelt. Så sätt dig bekvämt tillrätta och förkovra dig i platsen Davidshall, människorna runt torget, polishusets historia och våra arkitekters visioner. All praktisk information som du behöver för att välja hur du vill bo hittar du i den röda boken. 


9


Polismästarens bostad. Lägenhet 233, salong. Riksbyggen reserverar sig för ev. tryckfel och förbehåller sig rätten till ändringar. 10


11


När krogen Davidshalls portar stängdes för gott förevigades ­ingången av en okänd konstnär. Målningen heter ”Paradise Låst”.

12


DAVIDSHALL – ETT NAMN MED HISTORIA En krogkung av det folkligare slaget fick ge namn till området Davidshall. Till somligas stora förtret. I mitten av 1800-talet lämnade många människor l­ antliv och jordbruk för att söka lyckan i städerna. Många av dem fick jobb på verkstäder och fabriker och blev ­delaktiga i den begynnande industriella revolutionen. Men de behövde inte bara arbete utan även avkoppling och ­förlustelse. En som insåg detta var David Lenander. Han ­växte upp i lantliga Simrishamn och flyttade som ung till Malmö där han 1848 erhöll burskap som ­handlare. I slutet av 1850-talet öppnade han Davidssons källare på S ­ tortorget.

Så 1862 slog källarmästare Lenander upp ­portarna till sitt livsverk, nöjesetablissemanget Davidshall. ­Etablissemangets område motsvaras idag av kvarteret Tigern och inramas av Södra Förstadsgatan, Storgatan, Davidshallsgatan och ­Regementsgatan. Davidshall var ett så kallat utvärdshus, en för tiden populär nöjesverksamhet som ofta låg natur­ nära i städernas utkanter med målgruppen stadsbor utan egna sommarnöjen. På Davidshall fanns konsert- och danspaviljonger, restaurang och schweizeri (kafé med ­alkoholservering). I parken låg enkla träpaviljonger med namn som Asien och Afrika, troligen i­ nspirerade av ­namnen på de betydligt större paviljongerna på ­Tivoli i Köpenhamn. En dansk på besök utbrast surt att ­Davidshall påminde om hovedstadens Tivoli lika mycket som ”en grå mus liknar en grå elefant.” 1880 sålde David Lenander sitt etablissemang och efter ett antal ägarbyten bommades Davidshall igen för gott 1886. I boken Gamla minnen från 1860-70-talens Malmö som kom ut i början av 1930-talet skriver Alma Falkman: ”Från söder kom man över södra infartsbron. I min barndom kom aldrig på fråga att kalla denna Davidshallsbron. Davidshall var ett simpelt utvärdshus vid hörnet av S:a Förstadsgatan och nuvarande Regementsgatan. Det ägdes av en David Lenander och han var minsann inte finare än sitt värdshus … Att detta Davidshall nu förevigas genom benämningen av både en bro, en gata och ett torg förvånar en gammal Malmöbo.”

Krogen Davidshall annonserar i Malmö Allehanda 1867.

13


DET BÖRJADE MED KOCKUMS När Frans Henrik Kockum blickade ut över de 17 600 kvadratmetrarna han förvärvat såg han en lantlig idyll med en stor park och en konstgjort damm med en liten holme. Det skulle snart bli skådeplatsen för den industriella revolutionen.

Ingången till Kockums mekaniska verkstad sett från Kärleksgatan. Bild tagen runt år 1900.

14

Porträtt av Frans Henrik Kockum, antagligen i slutet av 1850- eller början av 1860-talet.


Gjuteriet innebar starten för företaget och fanns fram till 1928. Kockums hängde med i sin tid och tillverkade produkter som ” jernång fartyg, lokomobiler, soffor, stolar, vattenkonster, stall-innanrede och landtbruksredskap”.

1838 förvärvade Frans Henrik Kockum egendomen H ­ olmen, ett landområde som ungefärligen motsvarade dagens Davids­ hall. Här byggde Frans Henrik Kockum ett ståtligt sommar­ residens, Villa Holmen, i italiensk stil med pelar­buren loggia och vitputsad fasad. Snart började han även använda platsen för andra syften. 1840 startade han mekanisk verkstad med gjuteri och såg nu till att spela en huvudroll i Malmös version av den industriella r­ evolutionen. Förutsättningarna för utveckling låg form­ligen och pyrde i staden. I mitten av 1800-talet avskaffades skråväsendet och närings­ frihet infördes. När jordbruket rationaliserades lämnade tiotusentals människor landsbygden och stadens folkmängd växte i hisnande fart. Ett stort antal industrier, till exempel garverier, lim- och tvålfabriker och bryggerier, startades. Kockums mekaniska verkstad intog tidigt en särställning. I verkstaden tillverkades bland annat spisar, lantbruks­

maskiner och järnvägsvagnar. Verksamheten och antalet anställda växte stadigt och Frans Henrik skaffade ny mark för att få plats med fler fabriksbyggnader. För att åstad­ komma en vattenförbindelse med hamnen lät han gräva en 140 meter lång kanal där nuvarande Verkstadsgatan ligger. Kanalen grävdes senare igen när stickspåret från järnvägen Malmö-Ystad erbjöd mer effektiv transport. Parallellt med den industriella utvecklingen blev Villa Holmen ett säte för Malmös hektiska nöjesliv. Området blev också känt bland många Malmöbor tack vare det tivoli Kockum lät uppföra med en egentillverkad ­ångdriven karusell som främsta attraktion. 1870, fem år före sin död, köpte Frans Henrik Kockum en tomt i västra hamn­ området och inledde en satsning på skeppsbyggeri. Efter en tuff start blev varvsdelen så småningom den dominerande delen av företaget. Strax före första världskrigets utbrott 1914 ­lämnade Kockums området som då kallades Södra ­Förstaden och flyttade hela verksamheten till hamnen.

15


EN KVINNLIG VÅRDPIONJÄR VID TORGET Holmehus var en herrgårdsliknande byggnad. På baksidan höll ”nipper­tan­ terna” till. Det här är nämligen Sveriges första privata ”vårdanstalt för nervoch sinnessjuka fruntimmer” startad och driven av Sophie Hermansson.

Sophie begärde avsked från det offentliga och bestämde sig för att starta eget. Huset köptes och tio vårdplatser inreddes för damer från de övre klasserna. Den offent­ liga vården lämnade en del i övrigt att önska när det kom till hur miljön var utformad och här såg Hermansson sin chans. Holmehus öppnade 1882 för de familjer som var villiga att betala för en lite mer omsorgsfull omvårdnad av sina nära och kära. Från 1885 och framåt fanns i Holmehus plats för tolv damer från överklassen.

Förutom att hon var en väldigt respekterad dam i M ­ almö så var Sophie Hermansson även en pionjär inom den svenska psykiatrivården. När hon öppnade Holmehus var verksamheten den första i sitt slag. Aldrig tidigare hade det i Sverige funnits ett privat boende för människor med psykiska åkommor.

Platserna på vårdhemmet var eftersökta. Det dröjde inte länge innan verksamheten hade läkare, kusk och ­flertalet pigor anställda. Holmehus blomstrade fram till 1913. Då flyttade Kockums och området skulle förändras enligt stadsplanen. Året efter, den 10 oktober 1914, avled vård­ pionjären Sophie Hermansson nyss fyllda 78 år.

Hon var inte dum, Hermanssonskan. Innan hon köpte huset på Kärleksgatan 6 vid Davidshallstorg så hade hon arbetat för svenska staten. Först som föreståndarinna vid Malmöhospitalets kvinnoavdelning och senare på det nya hospitalet i Lund. Men i Lund stannade Sophie bara i två år då den hårda belastningen blev henne ö­ vermäktig. ”Till ett sådant arbete fordrades ungdomens mod och ­förtröstan, ty det var ingen vandring på rosor man bjöd mig på bland sinnessjuka och vilda dårar”, berättade ­Sophie Hermansson för Idun 1892.

16


Holmehus på Kärleksgatan år 1901.

17


STADSPLANERING MED KÄNSLA FÖR FÖRNUFT I början av 1920-talet anlände Erik Bülow-Hübe till Malmö och vände upp och ned på den tidigare ­stadsingenjörens ­major Anders Nilsson romantiska ­stadsbyggnadsideal. Bülow-Hübe ville ha raka linjer, elegant 20-talsklassicism och rationell funktionalism.

Bülow Hübes stadsplan från 1924. 18


Förste stadsingenjör Erik Bülow-Hübe på trädgårdsbedömning i Rostorp 1933.

Erik Bülow-Hübe var utbildad vid Chalmers i Göteborg och vid Polytechnikum i Zürich. Han hade ena foten i klassicismen och den andra i funktionalismen. Denna dynamiska man var en utåtriktad person som ofta hämtade inspiration i Danmark. Nu fick han titeln förste stadsingenjör i Malmö och lade en varsam hand vid sin föregångares krökta linjer som rätades ut. I 1924 års stadsplan för Davidshall var tidigare planeraren Nilssons torg fortfarande kvar, men gatorna låg nu i rutnäts­ form och Bülow-Hübe lät en stram och ståtlig rad byggnader rama in torget. De enkla kvarteren fick butikslokaler i botten och bostäder ovanpå, precis som det är idag. Med de intima torgen och piazzorna på kontinenten i åtanke skapades Davidshallstorg av Erik Bülow-Hübe som ­bestämde att inga byggnaders höjd fick överstiga fyra ­våningar i områdets inre del. Men i periferin fick ­byggnaderna rama in torget med fem våningar, som i hörn­ huset vid Storgatan. Han anlade även stora grönytor mellan alla hus i Davidshall i funktionalistisk anda. Sedan för­ bättrade han gatunätet och drog exempelvis Davidshalls­ gatan hela vägen ut till Triangeln och rätade ut Storgatan ända till Fersens väg. Utöver det delades torget upp i två delar för två offentliga byggnader, ett polishus i norr och ett bibliotek i söder. Där parkeringen är idag var det tänkt att ett pampigt stadsbibliotek skulle torna upp sig. Några år efter att stadsplanen var satt så påbörjades bebyg­ gelsen vid torget. 1928 gick startskottet för Davidshallstorg. Första byggnaden låg i söder. Tegelbyggnaderna utmed Erik Dahlbergsgatan som når fram till torgets spets har fasader med hårdbränt tegel och vitmålade, spröjsade fönster. Det är den för Malmö typiska tegelklassicismen. Den sydskånska arkitekturen hade på alla vis influerats av Danmark och Nordtyskland. För i Malmö har vi haft förmånen att kunna stoltsera med en arkitektkår som utbildat sig utomlands. 1939 stod polishuset på Davidshallstorg klart och Erik Bülow-Hübes vision var färdig. Ett modernt, ståtligt och rationellt torg med sydeuropeiska kvaliteter. 19


Den pampiga porten till polishuset och de ursprungliga gatlamporna som tidigare lyste upp ingĂĽngen.

RESPEKTINGIVANDE KLASSIKER 20


Vänster: Skol­pojkar framför polishuset på Davids­halls­torg 1947. Nedan: Vacker detalj från polishusets entrédörr.

Med polishuset krönte arkitekten Frans Evers sin karriär och satte samtidigt punkt för en arkitektonisk epok.

Det sena 1920-talet och det tidiga 1930-talet räknas som en glansperiod i svensk arkitekturhistoria och kännetecknas framför allt av mötet mellan den eleganta klassicismen och den rationella funktionalismen. Frans Evers som fick uppdraget att rita polishuset var en både typisk och värdig representant för sin generation av arkitekter. Han föddes i Eslöv 1882 och etablerade ett eget arkitektkontor i Malmö på 1920-talet. Staden kunde vid den här tiden ståta med en arkitektkår som till stora delar fått sin utbildning utom­ lands och Malmöarkitekternas speciella uttryck, ibland kallat den malmöitiska klassicismen, hade starka släktband till byggnadskonsten i Danmark och Nordtyskland. Frans Evers själv hade studerat vid Konstakademin i Köpenhamn

för att komplettera sin utbildning vid Chalmers i Göteborg. Polishuset som Frans Evers skapade blev ett stramt hus med monumentala drag som skulle inge respekt. Det mustigt rödbruna teglet och den strängt symmetriska fönster­ placeringen visar på tydliga influenser från samtida dansk arkitektur. Efter att ha avslutat det stora projektet med polishuset började Frans Evers arbeta i en stil som var mer utpräglat funktionalistisk. Polishuset är också den sista byggnaden i Malmös arkitektoniska historia som anses tillhöra klassicismen. I Malmö har Frans Evers förut­ om polishuset även ritat byggnader som bussgaraget på Celsiusgatan, Metodistkyrkan på Brogatan och Armerad Betongs kontorsbyggnad på Östergatan.

21


Malmöpolisens bil ”Svarta Maja” på polishusets gård vid Davidshallstorg i Malmö.

ÄNTLIGEN ETT POLISHUS!

22


Invigningen av polishuset 1934 var en stor händelse med ­socialminister Gustav Möller som gäst. Nu var Malmöpolisens tid i trånga källare och vanliga hyreshus äntligen över.

Polishuset 1989.

23


Konstaplar uppradade med sina bilar framför polishuset under 1930-talet.

En vecka före julafton 1934 samlades en stor skara människor i det nya polishusets domsal för invigning. Där fanns landshövdingar, hovrättspresidenter, lands­ sekreterare, polismästare och statspolisintendenter som alla var speciellt inbjudna för att delta i vad Tidningarnas telegrambyrå kallade för ”en enkel högtidlighet”. Den för­ nämsta gästen, socialministern och Malmösonen Gustav Möller, höll invigningstal och beklagade ”att man i rikets tredje stad skola behöva ett polishus”. – Men när vi måste ha sådana medborgare som polisen ligger det i sakens natur att vi utrusta dem så att de kunna fylla sina funktioner, sade Gustav Möller.

24

I själva verket var Malmöpolisen i skriande behov av det nya polishuset. På hundra år, mellan 1830 och 1930, ökade stadens befolkning från 9 000 till 110 000 invånare. Utvecklingen medförde stora sociala problem och ordnings­ makten ställdes ständigt inför tuffare och mer omfattande utmaningar. Från 1850-talet hade Malmöpolisen haft sitt högkvarter i Rådhusets källare. I början av 1900-talet hade trångboddheten blivit akut och polisen hyrde in sig i ett nybyggt hus på Väster. Så 1931 tog Malmö stadsfullmäk­ tige beslutet att tilldela 1 215 000 kronor för att uppföra ett nytt modernt polishus i fyra våningar på Davidshall. En byggstrejk försenade uppförandet men på hösten 1934 stod arkitekten Frans Evers strama och monumentala hus klart.


Ulla Schapiro, Ajna Hallgren, Maj-Britt Ericksson och Birgit Hansson ­bemannar polishusets gamla telefonväxel som togs ur bruk i februari 1987.

När huset invigdes blev det en notis om närvaron av tunga namn vid tillställningen. Dåtid och nutid möts på polishusets innergård. Personbil och häst och vagn vid Davidshallstorg.

25


Bildskรถne Bengtsson tillsammans med sin kumpan Tatuerade Johansson hos Gรถteborgspolisen i november 1934.

26


SVERIGES MEST EFTERSÖKTA SKURKAR Skurkarna då var inte som skurkarna nu. Precis vid tiden när polishuset vid Davidshallstorg stod klart så hade polisen lyckats fånga två av den tidens mest ökända brottslingar. Bildsköne Bengtsson och Tatuerade Johansson hade med sina ständiga inbrott och kupper blivit rikskända. De kallades ”dynamitarder” och det skrevs spaltmeter om deras upptåg. När han var blott 14 år gammal blev Bildsköne ­Bengtsson falskeligen anklagad för stöld vid järnvägen. Ett år senare åkte han ut ur flottans skeppsgossekår eftersom han hade förvarat ammunition i sitt skåp. Sedan började hans ­k riminella bana med inbrott och sprängningar av kassa­ skåp. Mellan 1910 och 1945 satt han i inlåst i över 25 år. Men trots sina dynamitkupper väckte han sympatier hos många och sågs som en Robin Hood-karaktär då han aldrig använde våld. Efter att Bengtsson suttit av tid på Långholmens centralfängelse i Stockholm så mötte han Tatuerade Johansson. 1932 gav de sig ut på en rånarturné. När den bildsköne och den tatuerade skurken slutligen kunde fångas hade det hunnit blir 1934. Den 30 oktober kl 19.45 kunde Göteborgs­polisen efter tips köra ifatt Bengtsson och ­Johansson som skulle cykla till Borås. Bildsköne B ­ engtsson försökte cykla ner den ena poliskonstapeln men miss­ lyckades. När han hoppade av cykeln och drog till skogs fångades han och Johansson bara några meter in i skogen. Vid gripandet hade brottslingarna 180 kronor i svenska, tyska och norska sedlar och tre laddade revolvrar på sig.

Man hade länge spanat efter kumpanerna. ­Skånepolisen hade nämligen hittat ett stort tält och en timrad koja i ­Göingeskogarna nära Filkesjön där det var fullt av stöld­ gods. Här fanns en skrivmaskin, femton band av Nordisk familjebok, konserver, detektivböcker, specerier, glas­ burkar med konserverad mat och ett fotogenkök. Man fann även ett böteskvitto med en av kumpanernas namn på. När polishuset invigdes kunde besökarna i ett utrymme i källaren se en naturtrogen rekonstruktion av Bildsköne Bengtssons och Tatuerade Johanssons tillhåll i skogen. Det var husets mest populära del när allmänheten fick chans att komma in och titta. Det finns inga bilder av den rekonstruerade kojan idag, men vi vet i alla fall att Bengtsson efter avtjänade straff spenderade återstoden av sitt liv som skräddare.

27


Peter Tallinger

ETT YRKESLIV PÅ HÖGKVARTERET

28


Raggarna, flaggstången, plåtskåpet och Säpokvinnan. När polisen Peter Tallinger tänker tillbaka på sitt yrkesliv i det gamla polishuset känner han förundran och lite vemod, men framför allt stolthet. Året var 1972 när Peter Tallinger som nybakad polisman för första gången trädde in genom den stora metallporten och stegade upp till polismästaren på tredje våningen. – Husets tyngd satte sig på ens axlar, säger Peter Tallinger. Efter välkomsthälsningen fick han ett plåtskåp för kläd­ förvaring och en rivstart till yrkesintroduktion. De jobbigaste uppdragen, som nattbevakning av arresten, gick regel­ mässigt till de nya konstaplarna. – Att bevaka en person som satt i arresten var ganska ­tradigt. Men det var klart värre för de intagna. Rummen var små och luktade pyton, säger Peter Tallinger. En annan typisk nybörjaruppgift var att hissa flaggstången på polishusets tak. – Gången upp till flaggstången var smal och det blåste kraftigt. Själva flaggan var väldigt svår att få upp ändå till toppen och misslyckades man så ringde alltid den gamle militären som bodde granne med polishuset och undrade varför polisen hade sorg, säger Peter. 1970-talet var årtiondet då terrorismen slog igenom i stor skala. Peter spenderade mycket tid på bevaknings­ uppdrag utanför tyska konsulatet och den tyska konsulns bostad i Malmö. En annan och helt väsensskild hotbild kom från raggarna. Stora raggargäng körde in sina bilar till ­Stortorget eller Gustav Adolfs torg för att mucka gräl och vandalisera. – När raggarna härjade blev det stort pådrag i polishuset. 30-40 man kunde bli utkommenderade, vilket var mycket på den tiden. Raggargängen var lite som dagens fotbolls­ huliganer, de var bara ute efter stök och konfrontation, säger Peter.

På femte våningen huserade säkerhetspolisen, Säpo. Peter fick själv erfara hur ytterst hemlig organisationen var. Efter att ha hittat ett flygblad med information om en demonstration blev Peter tillsagd att gå upp och lämna lappen till Säpo. – En kvinna ålade sig ut genom dörren för att slippa öppna den mer än absolut nödvändigt. När jag en stund senare bad om att få tillbaka flygbladet förklarade kvinnan att det var hemligstämplat. Så småningom förde Peters talang för ledning och ­organisation honom bort från patrullerandet på gatan. 1993 blev han regional kriminalpolissamordnare och startade bland annat en länskommission för att fånga den så kallade gryningspyromanen. Jobbet som samordnare innebar också att Peter blev granne med länspolismästaren på tredje våningen i ett väl tilltaget tjänsterum med utsikt mot torget. Men när Peter blev ekonomidirektör för hela polisen i ­Skåne såg han plötsligt huset i ett nytt ljus. – Jag blev varse att huset kostade oss alldeles för mycket pengar. Kontorsrummen från 1930-talet är ju tre-fyra gånger större än arbetsplatserna på ett modernt kontor. I ett sånt hus blir det svårt att utnyttja ytan effektivt och det var uppenbart att huset gjort sitt som polishögkvarter, säger Peter. Under 1990-talet flyttade polisen till det nybyggda polis­ huset Gasklockan på Porslinsgatan. Men efter bara några år blev det nödvändigt att bygga om Gasklockan varför en stor del av organisationen flyttade tillbaka till det gamla polishuset igen. År 2014, lagom till 80-års jubiléet av polis­ husets invigning, var det i alla fall dags att flytta ut för gott. – För mig som jobbat i huset så länge kändes det vemodigt att lämna. Framför allt är huset förknippat med en stark känsla av yrkesstolthet. Som ett slags avsked så gick jag runt och fotograferade varenda vrå, så kanske blir det fler böcker om polishuset i framtiden.

29


Poliskommissarie Lillian ­Larsen-Petterssons kontor i serien Bron.

DRAMATIK I VÄGGARNA

30

”Saga Norén, länskrim Malmö.” I den fjärde och sista säsongen av Bron, Sveriges Televisions mest framgångsrika tv-export, tar polisen Saga Norén några beslutsamma steg bort från glasväggen med fotografier över inblandade. Hon har just svarat i telefonen. 


– När man filmar under en så lång tid behöver man mer utrymme än bara inspelningsplatsen. Nu kunde vi spela in på första våningen och ha skådespelarnas loger på våning två, berättar Ingela.

Stämningen på den danska polisstationen är dyster och färgerna urblekta. Väggarna är gråbruna och de höga fönstrens hissgardiner går i intetsägande beige. Ett grått åbäke till kopiator står i ett hörn, och i taket sprider de rektangulära neonrörslådorna ett kallt ljus över rummet.

Men det skulle bli mycket jobb för scenograferna. U ­ nder inspelningen revs väggar, tegelfriser byggdes in och väg­ garna målades om. Till och med eluttagen byttes till danska uttag och linoleumgolvet förändrades för att likna sten. – Jag försökte verkligen vara konkret med alla förändringar som vi skulle behöva göra, men innan man börjar filma är det svårt att veta exakt. Men Riksbyggen har varit helt fantastiska, även om vi bad om ett lillfinger och tog hela handen, skrattar Ingela.

För första gången i serien pågår utredningen på stationen i Köpenhamn. I verkligheten är inspelningsplatsen det gamla polishuset på Davidshallstorg. Location scout Ingela Envall har arbetat med Bron sedan den andra säsongen: – I de tidigare säsongerna har vi använt Politigården i Köpenhamn för den danska stationens utsida. Nu när så mycket skulle utspela sig inne på stationen, behövde vi h ­ itta en miljö som överensstämde med Politigårdens karaktär och resten av Brons visuella uttryck, säger Ingela Envall. Det är ingen slump att det ser ut som det gör i Bron. Färgskala, arkitektur och material finns samlade i en konceptbok. Resultatet blir en dyster värld i blågrönt, gult, beige, grått och brunt. Linjerna är räta och vertikala. Det var via Malmö Museum som Ingela fick höra att fastigheten hade köpts av Riksbyggen. Det krävdes bara ett besök för att se att de höga fönstren, den breda korridoren och rummen i fil var precis det de letade efter. Att fastig­ heten stod tom var ytterligare en bonus.  Under inspelningen av Bron i polishuset vid Davidshallstorg gömdes ett träd bakom en tillfällig betongvägg för att ge illusionen av en annan årstid.

31


32


DET SPIRAR PÅ FASADEN Rådhusvinet klänger sig envist fast vid gamla polishusets fasad. Rankorna planterades på 1930-talet och har växt sig starka med stora, bastanta rötter ner i trottoaren på Storgatan. Den ikoniska växten ligger oss varmt om hjärtat och platsen hade inte varit densamma utan de vackra bladen som klättrar uppför husfasaderna. Tidigare var många av husen på Davidshallstorg täckta av vinrankorna, men nu är det bara på gamla polishuset som de fortfarande finns kvar. Och där ska de få fortsätta att klättra.

33


34


Det finns något väldigt tillfredsställande med att ta hand om en gammal fin byggnad. Vi som jobbat med projektet har fått en extra skjuts av känslan att göra en kulturinsats. Man blir glad av tanken på att Malmöborna ska få glädje av det här fantastiska huset i säkert hundra år till. JOACHIM BILLING, ARKITEKT

Riksbyggen reserverar sig för ev. tryckfel och förbehåller sig rätten till ändringar.

35


EN NY VÅNING Först var det fyra våningar, men ­sedan blev det fem. När polishuset på Davidshallstorg byggdes och sedan stod färdigt 1934 så var det tänkt att utrymmet skulle räcka länge. Men så blev det inte. Först byggdes det stora huset med fyra ordentliga våningar och gott om plats – tyckte man. Men redan 1955 hade det börjat bli trångt och man byggde en ny huskropp i vinkel till originalhuset. Några år senare lyfte man taket på polis­ huset med en domkraft och byggde på en femte våning. Den nya våningen är byggd i samma stil som det övriga huset, men har en takfot, en utstickande kant, som ger intrycket att våningen är inskjuten i relation till den övriga fasaden. Ett strålande grepp då det ger huset extra karaktär och bidrar till det maffiga intrycket. Men vilka satt egent­ ligen på den femte våningen? Polisen så klart – men den lite hemligare falangen av rättsväsendet. På femte våningen av polishuset på Davidshallstorg har alltså Säpo haft sitt regionkontor. Vilka som har passerat genom lokalerna och vad som har hänt där kan vi bara drömma om.

Riksbyggen reserverar sig för ev. tryckfel och förbehåller sig rätten till ändringar.

Olle H. ”Dubbel-Olle” Ohlsson utanför polishuset. Bild tagen i januari 1955 från revyn ”Så in i Södran” vid Malmö Teater.


Hela fasaden döljs av rådhusvinet, utom den nya våningen, där Säpo satt.

37


Ritning รถver polishuset frรฅn 1960.

38


39


MER RUM FÖR SJÄL OCH HJÄRTA En dag anlände en stor blombukett ackompanjerad av ett frestande erbjudande till Joachim Billings arkitektkontor. Projektledarna på Riksbyggen var imponerade av hans sätt att göra om mentalsjukhuset Beckomberga i Stockholm till bostäder och ville nu att han skulle ta sig an det gamla polishuset i Malmö.

– Det är ett fantastiskt stiligt hus. De arkitektoniska ­idéerna spelar så oerhört väl med materialvalen och det märks att arkitekterna på den här tiden, i mycket högre grad än i dag, också var ingenjörer. Noggrannheten och hantverkskunnandet är slående, säger Joachim Billing.

Uppdraget var att skapa attraktiva lägenheter för den ­moderna storstadsmänniskan i ett hus byggt för 1930-­talets polisväsende. Helst utan att ändra på någon­ ting. ­A rkitekten Joachim Billing antog utmaningen. – Det var komplicerat men i gengäld väldigt tillfreds­ ställande, säger Joachim Billing. Det finns berörings­ punkter eftersom Beckomberga är byggt ungefär samtidigt som polishuset och i båda fallen handlar det om hus med stora kulturhistoriska värden som från början var skapade för andra syften än att vara bostäder, säger Joachim Billing. Väl på plats i Malmö blev han tagen av polishusets s­ trama och tydliga arkitektur och fann huset vara ett lysande exempel på den klassicism som var rådande i Sverige under 1920-talet och det tidiga 1930-talet.

40

Joachim Billing, arkitekt


Under projektet kom han att arbeta mycket nära ­byggnadsantikvarierna på Malmö museer. Som grund för arbetet fanns stadsbyggnadskontorets detaljplan för ­k varteret med omfattande direktiv kring i vilken mån det gick att f­ örändra polishusbyggnaden. – En stor del av arbetet har bestått i att hitta skärnings­ punkten mellan omsorg om kulturhistoriska värden och ambitionen att skapa attraktiva lägenheter. På vägen har vi haft många diskussioner som krävt ödmjukhet inför varan­ dras olika roller. I slutändan har vi hittat bra lösningar som alla kan leva med, säger Joachim Billing. Joachim ritade 60 lägenheter i det gamla polishuset. Mitt i huset där polismästaren en gång i tiden hade sitt ­kontor skapade han en 188 kvadratmeter stor fyrarum­ mare full av tillvaratagna originaldetaljer som exempelvis inbyggd b ­ okhylla och fiskbensparkett. Detta är också den enda lägenheten med balkong mot torget. Även i övriga lägenheter, samt i de gemensamma utrymmena som entré och trapphus, används så mycket som möjligt

av ursprungsmaterialen. De handsmidda trappräckena är kvar, liksom trapphusens golv i granit, kalksten och terrazzo. Färg­sättningen invändigt kommer att vara trogen 1930-­talsoriginalet och ha sitt ursprung i den grågröna kalkstenen med röda stänk. Fasaden mot gården får ett nytillskott i form av balkonger med tillhörande dörrar och på den östra framsidan har en entré, ursprungligen avsedd för häst och vagn, fått en mer ändamålsenlig port. På samma vägg har det också skapats tre nya fönster. Fasaden mot torget får en färgad röd puts och kommer även i framtiden att prydas av det karakteris­ tiska rådhusvinet. – Det finns en pampighet i uttrycket med fasaden, de ­symmetriskt placerade fönstren och den stora porten i ­mitten av huset som oundvikligen signalerar makt. ­Tanken var säkert att den som hade hamnat i ­k lammeri med rättvisan skulle känna sig ganska liten. Det blir ­spännande att se hur karaktären kan komma att förändras när husets nya invånare flyttar in, säger Joachim Billing.

41


EN INNERGÅRD FULL AV LIV Fönster ända ner till golvet och mysiga balkonger som filtrerar insyn. På polis­ husets innergård har Kenji Miyazu och hans team på Jaenecke Arkitekter skapat tre bostadshus med mjuka gränser mellan inne och ute. I slutet av 1920-talet ritade Frans Evers polishuset vid ­Davidhallstorg. På den tiden låg området fortfarande i Malmös utkanter. När arkitekten Kenji Miyazu nästan 100 år senare fick i uppdrag att rita tre bostadshus på polishusets innergård hade Davidshall blivit en vital del av stadens centrum. – Davidshall är ett fantastiskt innerstadsläge och området har dessutom en intressant arkitektonisk historia. För oss som arkitekter är det här projektet ett unikt tillfälle att bidra till en väldigt omtyckt och spännande del av vår stad, säger Kenji Miyazu. De tre nya husen består av sammanlagt 62 bostäder. ­Mellan husen ligger gårdar med två olika höjdnivåer. Ett av husen har en gemensam takterrass och i m ­ arkplanet finns ett stort rum som kan bli ett slags orangeri för ­gemensamma aktiviteter som till exempel trädgårdsodling. – Husen ska möjliggöra både samvaro och enskildhet. En viktig ledstjärna i arbetet har varit att arkitekturen behöver vara följsam och ta hänsyn till hur vi människor fungerar som sociala varelser, säger Kenji Miayzu.

42

Även när det gällde takterrassen fick det sociala ­samspelet styra. – En takterrass ska vara som en del av ens hem där man kan läsa tidningen i lugn och ro. Därför ville vi undvika en stor öppen yta och har i stället jobbat med att skapa enskilda rum och avgränsa med hjälp av växtlighet och olika ­sittgrupper. I toppen av ett av husen ligger en paradvåning på ca 170 kvadratmeter. Det var ingen självklarhet att upplåta det högsta våningsplanet till en enda lägenhet men Kenji och hans kollegor tyckte att fördelarna övervägde nackdelarna. – Här fanns en chans att utnyttja lägets fulla potential med en citylägenhet med villakvalitéer högt upp i luften. Förhoppningsvis kommer huset att få en lång livstid och ge många framtida lägenhetsinnehavare tillfälle att njuta av den magnifika utsikten. Husens fasader är ljusa och reflekterar ned mycket dagsljus på gårdarna och in i lägenheterna på de lägre våningsplanen. Fasaderna är på sina håll uppblandade med keramiska plattor för att åstadkomma glitter i det reflekterande ljuset. För att harmoniera med det gamla polishuset har fasaderna på markplanet fått ett mustigt rödbrunt tegel. – Att använda det mörka teglet kändes som ett fint sätt att skapa en länk mellan gammalt och nytt utan att ge avkall på dagljusreflektionen som vi ansåg vara väldigt viktig, säger Kenji. Vilka kommer att bo här? 55-plussare som lämnar villan eller barnfamiljer? Enligt Kenji Miyazu är det tämligen svårt att förutsäga vilka som faktiskt flyttar in i ett hus. – Till syvende och sist har vi ritat tre hus som fungerar för olika skeden av livet. Jag har en känsla av att de som flyttar in här kommer att vilja bo kvar länge.


Kenji Miyazu, arkitekt.

43


Karakteristiska inslag för de nya husen är de höga åttadelade fönstren som går ända ner till golven och de mysiga balkongerna som löper längs husens hörn. Fönster och balkonger är delar av en intrikat balansgång mellan behovet av ljus och viljan att begränsa insyn. KENJI MIYAZU, ARKITEKT

Riksbyggen reserverar sig för ev. tryckfel och förbehåller sig rätten till ändringar.


45


Generösa takterrasser tillhörande lägenhet 771 och 781.

Riksbyggen reserverar sig för ev. tryckfel och förbehåller sig rätten till ändringar.


47


Riksbyggen reserverar sig för ev. tryckfel och förbehåller sig rätten till ändringar.


Lägenhet 781.

49


Byggmästaren och arkitekten Eric Sigfrid Persson.

PERSSON GÖR ENTRÉ 50


Tids nog skulle byggherren Eric Sigfrid Persson bli något av en Malmölegend. Han hade djärva idéer och var mycket noggrann med detaljer. På Davidshall byggde han både funkishus med stora skyltfönster och mer klassiska skapelser med flygande gäss på fasaden. På Davidshall tog Eric Sigfrid Persson sina första steg som byggherre. Han växte upp i Tomelilla i en familj med 12 barn och var i unga år både snickarlärling och murar­lärling. Persson förkovrade sig genom kvällsoch ­korrespondenskurser och senare genom studier i byggnads­konstruktion i danska Haslev. Knappt 30 år fyllda blev han byggmästare och hans första stora projekt var ett flerbostadshus i hörnet av Davidshallsgatan och Kärleksgatan. Huset blev ett för tiden mycket modernt femvåningshus i funktionalistisk stil. På Perssons initiativ bestod bottenplanet av butikslokaler med stora skyltfönster bakom jämna rader av fyrkantiga pelare.

Snabbt förvärvade Eric Sigfrid Persson mer mark i området. Efter ett andra bostadshus vid Verkstadsgatan fick han chansen att bygga fem fastigheter utmed hela den västra sidan av det nyanlagda Davidshallstorg. Karakteristiskt nog såg han till att uppföra alla husen i ett svep och på kort tid. Redan 1931 stod de kraftfulla och mer klassicistiskt präg­lade byggnaderna klara. Persson månade om goda och hållbara material och hade en speciell vurm för utsmyck­ ning. På mittenhusets fasad gav han senklassicismen en lokal prägel i form av flygande gäss. Även när det gällde marknadsföring bröt Persson ny mark. Innan teglet på husen hunnit torka kunde Malmöborna läsa hans braskande reklamskyltar om soliga ­lägenheter. Persson flyttade själv in vid Davidshallstorg med sin familj. Under projektet med att uppföra husen fick han mycket god kontakt med den dynamiske stadsingenjören Erik Bülow-Hübe. De samarbetade senare kring några av ­Malmös viktigaste bostadsprojekt under 1900-talet: Malmgården, Friluftsstaden och Ribershus. Många år ­senare kom familjen Persson att lämna ytterligare ett bidrag till Davidshallstorg. 2016 var det invigning av en skulptur kallad Gråsippa som står på torget. Vackert nog är konstnären bakom verket Eric Sigfrid Perssons dotter, designern och konstnären Signe Persson-Melin.

Fastighet i korsningen Davidshallsgatan och Kärleksgatan som uppfördes av byggmästare Eric Sigfrid Persson år 1930. 51


DESIGNPROFESSORN PÅ DAVIDSHALLSTORG Rakt ovanför det nyinrättade vin- och spritbolaget på ­Davidshallstorg flyttade familjen Persson in. I det ­pampiga hörnhuset växte Signe Persson-Melin upp, Sveriges ­första professor i glas och keramik och dotter till byggmästare Eric Sigfrid Persson.

Signe kunde känna doften av solvarma trälådor som var impregnerade med vin än i vuxen ålder. Livet i Malmö var väsensskilt mot hur livet hade varit i uppväxtorten Tomelilla. Den ständigt växande industristaden Malmö var milsvid och himlahög. Huset i hörnet av torget och Storgatan tycktes enormt och våningen där familjen bodde tog aldrig slut. Barnkammaren vette ut mot torget och unga Signe tyckte att rummet var så stort.

Signe Persson-Melins Gråsippa.

52

Störst intryck på den blivande formgivaren hade de stålbenta möblerna i sexrummaren. Möblerna i funkisstil från Stockholmsutställningen. Det var luftigt och ljust i ­lägenheten och Signe älskade det. Signe och hennes yngre bror Sven-Eric kände sig snart som hemma vid torget. Marken där polishuset sedan skulle komma att stå var som en vildvuxen äventyrsplats. På torget stod handlarna och här kunde det nya hembiträdet köpa ett stort fång blommor för två kronor. Farbror Allan inrättade snart en frisör­salong bland alla småbutiker runt torget. Här fick Signe till sin stora förtvivlan och förtret uppleva sin första ­permanent. Det sved. Men små flickor skulle vara lockiga i håret på den tiden.


Signe Persson-Melin, 1959.

Signe började tidigt intressera sig för lera och avbröt sin skolgång för att börja arbeta på krukfabriken i L ­ omma. Hon studerade senare vid Kunsthåndværkerskolen i ­Köpenhamn under 40-talet och sedan även vid Konst­ fack i Stockholm mellan 1949 och 1950. Här gick hon linjen för keramik och glas. Du har säkert sett många av hennes skapelser. Hon står bakom ikonisk design som

tekannan med värmeljus under, de kvadratiska glas­burkarna med korklock och tekannan i tenn för Svenskt Tenn. Signe Persson-Melin är Sveriges första professor i glas och keramik. Idag finns hennes konstnärskap representerat på torget där hon levde under sina unga år. Signes populära kruka Gråsippa står i jumboformat passande nog mitt på Davidshallstorg.

53


54


55


FÄRSK FRUKT MED GAMLA ANOR

Gatuhanddel på Davidshallstorg cirka 1935. Kaffebutiken i bakgrunden hade kaffebönor som reklam.

Redan innan själva polishuset var färdigbyggt så fick Davidshallstorg en flygande start. Under 1931 drog torghandeln igång och de första torgmadammerna stod på plats med grönsaker, frukt och blommor. 56


Invigningen av den första offentliga julgranen i Malmö, 1936.

I början av 1930-talet var arbetslösheten stor och polis­ myndigheten bestämde sig för att upplåta västra delen av torget till lantmän. Nu höll man tummarna för att ­Malmöborna skulle få upp ögonen för det nya torget och dess handel. Ordföranden i Föreningen Davidshallstorg var arkitekt och byggherre Axel Stenberg. Han ­beklagade

sig i Sydsvenskan och sa att ”Fruarna här i staden äro mycket konservativa till sin läggning, åtminstone när det gäller matuppköp”. För att få damerna att handla på torget annon­ serade man flitigt i tidningarna och utökade torgstånden. Än idag lever torghandeln på Davidshallstorg kvar, om än i något mindre skala. Men krögarna och de som bor kring torget handlar fortfarande frukt och grönt på torgets norra del.

57


Lev ett behagligt liv i ditt eget tempo, mitt i centrala MalmĂś.

58


Restaurangtätt i kvarteret. 59


Livet blir stort vid torget. När du bor i Brf Neo Davidshall är det som att leva med två vardagsrum. Det i din lägenhet, och det utanför dörren. När du bor här får du hela tiden lite till. Livet blir enkelt och bekvämt när du har kulturen, maten, umgänget och staden bara minuter från dig. Och för att göra det ­extra behagligt har vi lagt till så många bekväma delar till ditt nya liv vid torget som möjligt. Både polis­ husen och gårdshusen har hiss och du har tillgång till ett orangeri, en takterrass, möjlighet till övernattning för dina långväga gäster och en stor gemensamhets­ lokal. När du bor här har du också tillgång till den gemensamma elbils- och elcykelpoolen. Vi vill att det ska vara enkelt att leva väl, få lite till och bo stort.

60


61


RECEPTET PÅ GOD STÄMNING

62 Kate Wibroe och Henrik Regnér, krögare.


I lokalen på Fersens väg 4 har det legat restauranger sedan huset ­byggdes på 30-talet. Sedan 1997 är det Davids­halls bakficka och kvarters­krog Atmosfär som ­huserar här. På ­restaurangen är det lika fullt ­måndagar som lördagar, och ­stammisarna har troget hängt med genom åren ­berättar ­krögarna Kate Wibroe och Henrik Regnér som ­driver Atmosfär. När Henrik Regnér öppnade Atmosfär så gjorde han det med två tidigare kompanjoner. Tanken var då att döpa ­stället till Atmosphère. Henrik var nyss hemkommen från ­Chamonix där han och en av de tidigare delägar­vännerna besökt ett ställe med samma namn. – Alla ­restauranger här hemma hade namn på engelska eller franska på den tiden. Men den av oss tre som inte hade varit med i ­Chamonix tyckte att vi skulle heta något på svenska. Så vi ­provade och insåg att det var unikt. Vi ­gillade det direkt, ­berättar ­Henrik.

När krogen slog upp sina dörrar var ambitionen att ­fortsätta på det arv som fanns i lokalen. Innan Atmosfär låg BoA som drevs av Malmöprofilen Bengt-Olof ”BOA” ­Andersson här. – Den krogen fanns här i tre år och var nog lite före sin tid. Malmö var inte riktigt redo för fine dining 1995. Men när vi tog över var vi unga, hade inte ens skaffat oss ett eget ­boende och jobbade tills vi stupade. På så sätt kunde vi ­bygga upp något och skämma bort gästerna, säger Henrik. Samma vecka som Atmosfär öppnade drog Kristina från Duvemåla igång på Malmö Opera, bara en bit nerför gatan. – Det var tack vare den föreställningen och en till som vi klarade kassan i början, berättar Henrik. Under 2007 när Kate Wibroe kom in i bilden så bestämde de sig för att göra en nystart. – Det var som en nypremiär. Köer och konstant fullt. Nu är det härligt. Vi har skrivit ’Davidshall’ under restaurang­ namnet på fönstret för nu är vi en kvarterskrog på riktigt. Ingen dag här är den andra lik. Gästerna avgör hur kvällen ska bli och vi älskar det här livet. Det är aldrig tråkigt att komma hit för vi har skapat restaurangen vi själva vill bo vid och äta på, avslutar Kate.

På Atmosfär är det familjärt. Människorna som går förbi på trottoaren utanför på Fersens väg vinkar och hejar till ­personal och gäster. Kyparna skojar med sina chefer och det är, helt enkelt, en bra atmosfär. När Kate Wibroe blev rekryterad av Henrik bodde hon i Småland och hade inte en tanke på att flytta till Malmö. – Men det gick fort. Jag älskade och älskar området och nu har det gått elva år ­sedan jag gick in och började driva stället ihop med H ­ enrik. Vi har en symbios, vi två, ­berättar Kate. Till Atmosfär kommer de som firar födelsedagar, inte vill slita i köket, ska gå på dejt eller ha ett möte med sina ­kollegor. – Det är lite blandat. Sedan vi började satsa mer på att bli en kvarterskrog med klass så är det lika mycket en bit mat innan operan som familjemiddagar här, säger Henrik.

63


TENOREN PÃ… TORGET 64


Från Halmstad, via Haparanda och otippat nog till Malmö. Max ­Schöning är tenoren som bott på Davidshallstorg sedan 1990. Arbetet och kärleken ­ledde honom hit. Livet vid torget gör att han stannar.

– Den här restaurangen var en elaffär förut och den ägdes av en dam med en stor schäfer. Kan ni tänka er?, skrattar Max. Vi ses på Davidshallstorg, under en stor orange markis. Restaurangen på hörnet av Storgatan och torget har inte öppnat än, men Max och ägarens brorson känner varandra så tenoren slår sig ner. – Det är ju ett fantastiskt ställe att bo på, eftersom allt finns här och det är så lugnt men alldeles mitt i smeten. Jag har tre minuter till jobbet på cykel, berättar han. När Max fick jobb på Malmö Opera så flyttade han in i det rosa huset på Davidshallstorg. Det är 28 år sedan. Sedan blev han kär, fick barn och har nu levt nästan hela sitt vuxna liv vid torget. Barnens skola och förskola ligger runt hörnet och de har sina vänner på innergården, som han säger är som ett mini-Davidshall. – När barnen var små så tog jag det ganska lugnt. Det är mycket med repetitioner och föreställningar i den här ­t ypen av yrke. Men nu är de lite större, nu vill jag växla upp, berättar tenoren. Och i höst väntar ett experiment. Max är med i uppsätt­ ningen av Carmen som operan ska framföra utanför sina väggar och spela på olika platser runt om i Malmö. – Jag tror att det är många som kan uppskatta den här typen av kultur, men som inte kommer hit till Davidshall där mycket av den finns. Så nu kommer vi till dem, säger Max. Varje ny föreställning och roll beskriver han som en resa. En säsong i Italien. En annan i Spanien. – Typ som här på torget! Det är lite som att allt flyter ihop på ett väldigt behagligt sätt. Alla matkulturer runt torget, all kultur på scenen. Och krögarna som hojtar på mig när jag hojar iväg till jobbet och undrar om vi spelar ikväll. Ja, så de vet om det kommer en massa folk och ska äta före eller efter föreställningen, berättar Max. Flytta från torget? – Barnen skulle aldrig gå med på det. Och jag vill inte, avslutar Max.

65


ALDRIG SKA DINA VASER STÃ… TOMMA

66


Har du någon gång kikat in i den p­ runkande blombutiken på Kärleks­gatan vid Davidshallstorg? På trottoaren utanför dignar lådor och krukor över av blommor och blad. ­Florista är unik i sitt slag i Malmö och drivs av ­växtälskaren Sophie Wiking. Det är heller inte helt ovanligt att du ser ­hunden Farfar sitta på trappan och vänta på att du ska kliva över tröskeln. – Blommor är det absolut bästa jag vet. Om jag väljer bort allt annat i livet och tänker på vad jag egentligen vill göra, så är det att hålla på med det här, säger Sophie.

Tre år senare älskar hon sina stammisar och alla nya ­vänner i Malmö. Hon har till och med hunnit gifta sig med en ­skåning och rotat sig i stan. Livet kring torget beskriver hon som mysigt, familjärt och lugnt. – Den perfekta buketten är som att öppna upp armarna och omfamna världens bästa äng. Så vill jag att det ska vara på Florista, berättar Sophie. Nu fyller Sophie Wiking Florista med spännande växter och ser hon något nytt – en blomma i en ny färg eller en helt ny växt – så måste de följa med hem till butiken. – Sen drömmer jag om franska tulpaner på hösten, suktar efter syren på vintern och drömmer om pioner varje vår, skrattar Sophie. Utanför butiken sitter hunden Farfar på trappan. – Han är den bäste inkastaren som finns. Folk kommer in i tjogvis när han sitter där och alla vill klappa honom. Sedan får de syn på alla fantastiska blommor och stannar därför. Och kommer hit igen. Jag har en familjär känsla med k­ underna, och alla vi handlare runt torget och i om­ rådet har det himla fint ihop, säger Sophie.

Det var kanske inte självklart att Sophie Wiking skulle hamna i just Malmö. – Jag ville fly statushetsen i Stockholm och hitta något nytt, långt bort. Även fast jag inte kände till Malmö som stad, e­ ller kände någon här, så flyttade jag hit. Jag tog en chans. Det är en av de bästa grejerna jag har gjort, berättar Sophie. Väl här förälskade hon sig i området kring Davidshallstorg nästan direkt och började på floristutbildningen på Ingvar Strandhs blomsterskola. – Jag tyckte inte om att tukta växterna under utbildningen, utan ville att de skulle få spira på sitt eget vis, säger hon. Redan innan utbildningen var över fick hon tag på lokalen på Kärleksgatan och då gick allt väldigt fort. Sophie slutade skolan en fredag och öppnade Florista måndagen efter.

Florist Sofie Viking och hunden Farfar. 67


68


Li Aronsson Jensen (grundare och ­designer för klädbutiken och märket Liebling) med Lovisa Witt (chefssäljare) och Elina Lindblad (butikschef och designer).

KVARTERETS ÄLSKLING När Li Aronsson Jensen ­började ­formge sina vackra mönster var ­planen att göra egna klädkollektioner. Nu ­dryga tio år senare hänger de egna kläderna på galgarna och finns att hitta tillsammans med andra utvalda ting, skor och accessoarer i den vackra butiken på Davidshallstorg.

– Det var egentligen hela tiden mitt mål att göra egna kollektioner, men det blev inte verklighet förrän 2016, säger Li. Nu fokuserar hon helt på produktion, urval och form­ givning tillsammans med sitt team. I många år drev hon verksamheten ensam, men idag planerar de, gör inköp och driver verksamheten framåt tillsammans. – Det är ju skönt att vi är flera, och teamet är helt otroligt. Vi har så många stammisar och det är lagom puls här i kvarteret, berättar Li.

– Vår målgrupp har en viss livsstil. Det är kvinnor i alla åldrar som handlar hos oss. Vår stil är liksom inte ­åldersbestämd, berättar Li.

Li, Lovisa och Elina är rörande överens om att de har ett drömläge. Butiken vid Davidshallstorg har en skön ­stämning. Här hejar grannarna på varandra och butiks­ ägarna känner varandra. – Det är personligt och familjärt, berättar de.

Efter att hon pluggat mode och form utomlands startade hon sin verksamhet 2005. Då började hon tillverka vackra saker till hemmet med sina egna mönster på. Efter att hon deltagit på mässor där hon träffade andra handlare såddes ett frö.

Hos Liebling handlar den som tycker om filosofin bakom långsam konsumtion och tycker att hållbarhet, tidlöshet, närproduktion och ekologiska material är viktiga. – Det är lite mera själ här, avslutar de.

69


”Det är ju ett fantastiskt ställe att bo på, eftersom allt finns här och det är så lugnt men alldeles mitt i ­smeten. Jag har tre ­minuter till ­jobbet på cykel”

70


71


UNIKT OCH ANTIKT

72


Det finns gott om mysiga antik­ handlare i Davidshallsområdet. I den lilla butiken Odd & Fancy på torgets östra långsida trängs gammalt och nytt, allt handplockat i Jane Schöns personliga stil. Butiken uppstod för fem år sedan, när Jane kände att det var dags för en förändring. För fem år sedan hade Jane ett kontorsjobb, men hon hade länge funderat på att göra något annat. Men vad? – Livet ställdes lite på ända då och jag ville hitta något eget. Först var jag inne på att starta ett trädgårdscafé men sedan kände jag att min kärlek till vintage och vackra saker var så stor att jag ville göra det här varje dag, berättar hon. Efter lite funderande och sökande efter inspiration kom hon fram till namnet Odd & Fancy. – Ja, lite udda och lite fint. Så vill jag att det ska vara här, säger Jane.

Jane Schön driver vintagebutiken Odd & Fancy.

Varje dag dukar och skyltar Jane om och skapar små stilleben i den lilla butiken. För att fylla butiken med sin egen stil letar hon udda och speciella saker lite överallt som sedan hamnar i butikens samling. – Folk kommer in och frågar efter så himla många olika saker. Servisdelar att komplettera med eller prydnads­ grejer. Ibland har de tur och ibland hittar de något annat. Det roligaste är att jag har turister som kommer in år efter år när de besöker Malmö, eftersom de gillar butiken så mycket och hittar fina saker att ta med sig hem härifrån, berättar Jane. Den typiska kunden i Odd & Fancy, berättar Jane, är någon som älskar vackra grejer och som har lite extra koll på vad som är vad. – De kommer in hit och hittar något de älskar som får flytta hem till dem. Sedan återvänder de till butiken och berättar att ’skålen står så bra i fönstret’. Det känns himla bra, avslutar hon.

73


74


HÄR FÅR HANTVERKET TA TID Som liten pillade Per Ekelund isär ­familjens alla klockor. Det var början på ett livslångt intresse. Idag är han expert i SVT:s Antikrundan och driver den mysiga butiken Antikurmakaren vid Davidshallstorg. Att vara urmakare var det enda yrke han kunde tänka sig. Efter att ha varit prao hos en urmakare och övertagit en äldre släktings verktyg så var framtiden tydlig. Per Ekelund tog sedan över Antikurmakaren vid Davidshallstorg år 2009. Då var gömmorna i butiken och förråden i källaren fulla av spännande samlarobjekt och annat roligt. – Jag har varit ganska mycket i Berlin och tycker att det finns en hel del trevliga områden där. Davidshall känns lite som Prenzlauer Berg. Det är avslappnat och skönt och här finns bra krogar och roliga affärer, berättar han. – Det är inga kedjor här, det blir lite intressantare då och de som kommer hit kan gå och botanisera runt torget. Det är en oas här om man får lov att uttrycka det så, avslutar Per.

Per Ekelund är expert i SVT:s ”Antikrundan” samt driver Antikurmakaren 75


Riksbyggen reserverar sig för ev. tryckfel och förbehåller sig rätten till ändringar. 76


Gemensam takterrass. 77


KÄLLFÖRTECKNING

BÖCKER Sammanställd av Cecilia Hansson i samarbete med Lotta Wallin och Anders Reisnert. Davidshall: Ett kulturhistoriskt värdefullt område i Malmö. Malmö stadsbyggnadskontor, 1998. Ulla Hårde Skydda DAVIDSHALLSTORG! Ett klassicistiskt original. Skönhetsrådet i Malmö, 1993. Ulla Hårde Eric Sigfrid Persson: Skånsk funktionalist, byggmästare och uppfinnare. Stockholm: Byggförlag, 1986. Fredric Bedoire Den svenska arkitekturens historia, 1800-2000. Stockholm: Nordstedts i samarbete med Stockholms byggnadsförening och kungliga ­konsthögskolan, 2015.

ARTIKLAR David Lenander. Davidshall (annons). Malmö Allehanda (­ 1867-07-31): sidnummer okänt. Skribent okänd. Bildsköne Bengtsson gripen. Provinstidningen D ­ alsland (1934-10-31): sidnummer 6. TT. Nya polishuset i Malmö invigt. Svenska Dagbladet (­ 1934-12-18): sidnummer A5. DN Malmö. Höga promillen på löpande band. Dagens Nyheter (1958-03-18): sidnummer A7. Mats G Svensson. Efter 80 år ska huset utrymmas. Skånska Dagbladet (2013-07-27): sidnummer A6 & A7. Martin Andersson. Polisen rycker ut och lägger historiska år bakom sig. Sydsvenskan (2015-03-01): sidnummer B8 & B9. Martin Andersson. Kockums kanal gjordes om till gata. Sydsvenskan (2015-03-15): s­ idnummer B5. Martin Andersson. Holmehus var ”nippertanternas” hem på Kärleksgatan nummer 6. Skånska Dagbladet (2017-05-09): sidnummer B4.

78


BILDKÄLLOR

12 14 15 17 20 57 21 24 51 53 56

MALMÖ MUSEUM ARKIV Konstnär okänd, avfotograferad av Vladimira Tabáková Fotograf okänd, motiv F H Kockum, avfotograferad av Vladimira Tabáková Upphovsman okänd, avfotograferad av Vladimira Tabáková Fotograf okänd © Bo F. Mårtensson Otto Ohm

HISTORISK BILDBYRÅS SAMLING Lars Brundin – Sydsvenskan bild (polishusets entrédörr) Otto Ohms samling © Malmö stadsarkiv – IBL Bildbyrå © Lars Falcks samling Otto Ohms samling

BILDER I SYD/SYDSVENSKAN BILD

14, 19, 21, 22, 25 23 25 26 36 50 18, 38

Fotograf okänd Stefan Nilsson – Sydsvenskan Torbjörn Carlsson – Sydsvenskan (telefonväxel) Karl Sandels Jan Fridlund – Skånereportage Leif Å Andersson – Sydsvenskan bild Stadsbyggnadskontorets arkiv Malmö

4, 6, 12, 28, 32, 37, 40, 41, 43, 52, 58, 59, 60, 61, 71, 72, 73

Mike Karlsson Lundgren – fotograf

62, 64, 66, 69, 74 Peter Westrup – fotograf 30, 31

Felix Gerlach – fotograf

31

Stefan Lindblom – Helsingborgs bild

9, 34, 47, 54

Steve Scott/Jelly London – illustratör

79


Profile for Riksbyggen

Premium_Neo-Davidshall  

Riksbyggen Premium Malmö Brf Broschyr

Premium_Neo-Davidshall  

Riksbyggen Premium Malmö Brf Broschyr