Page 1

GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

GRÄNSBRYTNING =Nr. 7= NYFIKEN I EN STRUT

C C by Dave Matos

Skolan ska förbereda våra barn för en värld som ligger långt fram i tiden och då är det också rimligt att vi har en idé om hur världen ser ut där borta. Vi kan vara helt säkra på att den inte är exakt likadan som nu. Skolutveckling bör handla om att ge kompetenser och resurser som barnen kommer att behöva – inte som vi behöver år 2013.


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

=INNEHÅLL= Har skolan kunder? Ett systemmässigt generationsskifte i skolan

• •

Skolans urinvånare måste förstå

Spelifiering är en förstärkare för det som redan görs inom skolans värld • •

Nytt och Kort

Regeringens ingrepp ses som övergrepp •

Svår- och omätbara dimensioner

Alla i skolan borde hoppa groda

En effektiv organisation är det värsta som finns

GRÄNSBRYTNING — omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring. Samhällsförändring är oftast ganska långsam. Historisk utveckling byggs upp under tidsperioder som gör den nästan osynlig medan den pågår. Det bästa, eller kanske det enda, sättet att ändå identifiera förändringar är att bevaka marginalerna. Förr eller senare kommer någon, eller någonting, att överskrida en gräns som vi tidigare antog för given. Det kommer alltid att betraktas som ett undantag till att börja med, som utveckling efter en stund och som något fullständigt normalt när förändringen fått pågå tillräckligt länge. Men som sagt, det första tecknet på utvecklingens riktning och energi är att gränser passeras. Därför heter den här tidningen GRÄNSBRYTNING. Vi vill bevaka, synliggöra och analysera

det

långsamma

flöde

av

händelser

som

tillsammans

definierar

samhällsutvecklingen. Självklart därför att det är spännande – men ännu mer därför att det är den typen av förståelse som kommer att skilja de som når framgång från de som har motgångar. GRÄNSBRYTNING har, sedan mer än 12 år, varit en del av beslutsunderlaget för våra prenumeranter i offentlig och privat verksamhet i hela Norden. GRÄNSBRYTNING kontaktar

du

telefon:

+46

413

post: info@gransbrytning.se Vår hemsida; www.gransbrytning.se

30002

eller

e-


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

Har skolan kunder? Kundbegreppet är centralt i många branscher – och kontroversiellt i andra. Det tar emot att använda ordet kund när det gäller de klassiska branscherna vård, skola och omsorg. Ändå finns det absolut skäl att göra det, åtminstone när det gäller skolan. Men bara om vi kan komma överens om vem den kunden är.

CC by Vince Alongi I diskussionen om skolans kunder finns framförallt förespråkare för fyra förhållningssätt. Det första innebär att ”samhället” är kund. Det vill säga att skolan skall tillgodose intressen och krav från skattebetalare och medborgare. Det här perspektivet utgår ifrån föreställningen om att den som betalar har rätt att definiera kraven. Det andra perspektivet innebär att ”arbetslivet” är kund. Skolan skall alltså producera arbetskraft och samhällsnyttiga individer för att motsvara de behov offentlig verksamhet och näringsliv kan ställa. Det här synsättet utgår ifrån föreställningen om att den samlade samhällsekonomin utgör argumentet för, och resultatet av, en viss typ av skola. Den tredje infallsvinkeln är att betrakta föräldrar som kunder. Skolan har alltså i uppdrag


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

att utveckla barn och ungdomar på uppdrag av deras respektive föräldrar. Skattekollektivet betalar i och för sig men det är föräldrar som äger frågan om vad som är bra resp mindre bra utveckling för deras barn. Den fjärde infallsvinkeln är att betrakta barnet/eleven som kund. Genom att tillmötesgå elevers egna önskemål och föreställningar antas skolan leverera den utveckling och det lärande som varje enskild elev behöver och har nytta av. Alla dessa fyra är, var för sig, djupt problematiska. En professionell pedagog, liksom en duktig skolledare, försöker ofta förtvivlat balansera dem mot varandra för att hitta en medelväg som känns rimlig. Var och en av de fyra intressentergrupperna har mer eller mindre starka företrädare som försöker få den egna tolkningen att vara överordnad. Utbildningsdepartementet, Svenskt näringsliv, grupper av organiserade föräldrar och representanter för elevintressen slåss om att få rätten att definiera vad en bra skola är och därmed hur den skall organiseras, bemannas och bedrivas. Det är uppenbart att en seger för ett av de här särintressena är en gigantisk förlust för de övriga tre. Det bästa vi kan hoppas på är en rimlig kompromiss men den blir å andra sidan väldigt tam, väldigt blek och väldigt smaklös. Alltså finns det skäl att införa ett femte försök till kundbegrepp, ett som hittills lyst med sin frånvaro i debatten. Låt mig presentera två släktingar, de heter lustigt nog Alva båda två så för att skilja dem åt kallar vi dem Alva7 och Alva50. Alva7 går i första klass i Nyfikenskolan i Nättringe. Hon är alltså kund enligt det fjärde begreppet ovan. Hennes föräldrar är kunder av kategori tre, i hennes kvarter bor en hel del privata och offentliga chefer som alltså är kunder av kategori två och hennes föräldrar röstar på politiker som representerar kunder av kategori ett. Nättringe är alltså en väl fungerande kommun med väl balanserade styrkeförhållanden mellan de olika begreppen och rektor på Nyfikenskolan gör ett bra jobb när hen navigerar mellan de fyra gruppernas olika önskemål. Alva50 då? Ja, hon existerar faktiskt inte förrän år 2056. Hon uppvisar visa likheter med Alva7 och hon har lustigt nog en del minnen som hon ärvt från Alva7 men hon är en helt annan människa. Det är klokt att verkligen tänka sig Alva50 som en helt ny person. Det är nämligen Alva50 som är den egentliga kunden till Nyfikenskolan. Synsättet är inte ovanligt. Vem som helst som utvecklar produkter där utvecklingstiden är väldigt lång måste föreställa sig en framtida kund och vara väldigt försiktig med att tillgodose samtiden. Alva50 är alltså en människa som vi inte kan fråga eller be om synpunkter. Däremot kan vi


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

på goda grunder göra en hel del antaganden om vad hon hade svarat och hur hon kommer att värdera saker. Först när vi på allvar förstår vem Alva50 är och i vilket samhälle hon kommer att leva kan vi använda kundbegreppet i skolan på ett vettigt sätt. Vi har alla förutsättningar för att göra det, all information vi behöver och alla verktyg som krävs. Det enda som förhindrar ett verkligt begåvat kundperspektiv är att de fyra första grupperna, de som räknades upp i början på artikeln, inte gärna vill släppa ifrån sig rollen som kravställare, särskilt inte till någon som ännu inte finns.

Troed Troedson är framtidsanalytiker och särskilt engagerad i hur våra strukturer och system beter sig under stress. Sådan stress som uppstår när den värld de skapades för snabbt byts ut mot en annan.


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

Ett systemmässigt generationsskifte i skolan Skolan ska ge eleverna den kompetens som krävs för att bli goda samhällsmedborgare. Men vilken världsbild levererar skolan idag och är den kompatibel med den värld som eleverna lever i?

CC by MS-R / Michael S-R

Skolan befinner sig i en övergångsfas, från ett analogt till ett digitalt arbetssätt. Det innebär att skolan är på väg att överge papper och penna, böcker och skrivtavla till förmån för bärbara datorer, läsplattor och molntjänster. Förutom den rent praktiska förändringen som skolan står inför gällande inköp av en ny typ av skolmaterial och nya kompetenser för lärarna innebär det faktiskt en större omställning än vad som kanske syns vid en första anblick. Den stora förändringen handlar om övergången från en analog till en digital struktur. Inte bara från papper till dator utan framförallt tankemässigt. Analoga strukturer bygger på ett stationärt och linjärt synsätt. Digitala strukturer är däremot ambulerande eller mobila och


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

bygger på ett komplext synsätt. Själva lärandet och kunskapsinhämtningen är därmed i ett paradigmskifte. Vi har vant oss vid att lärande är en ständig sekventiell förbättring där vi lär oss mer och mer (av samma sak). Svårighetsgraden (och med det menar vi oftast mängden kunskap vi har skaffat oss) ökar konstant så länge vi går i skolan. Lärandet har varit enkelt att förstå, ju mer vi läser desto mer kan vi, sambandet är alltså linjärt. Det digitala arbetssättet har helt andra förutsättningar än det analoga. Det bygger på iteration. En text exempelvis blir således aldrig färdig utan den fortsätter att förändras i takt med att författaren, eller andra människor, skriver och ändrar i den. Man går fram och tillbaka i arbetet på ett sätt som inte var möjligt med analoga verktyg. Till det kommer att en text som tillkommer genom kommunikation med flera deltagande aktörer till skillnad från den som är sprungen ur en persons uppfattning och skrivande är ett annat stort skifte. Det vi har premierat hittills hos eleverna – att leverera en färdighet vid en given tidpunkt och att visa sig behärska den ensam – är alltså bytt mot det motsatta. Att läs- och skrivkunnigheten minskar är möjligen oroande. Men det kan också vara ett tecken på att vi lär oss skriva och formulera oss på ett helt annat sätt än tidigare. Att själva uppfattningen om hur ett innehåll ska se ut, och hur det skall tillkomma, är fundamentalt skilda. Det går också att beskriva paradigmskiftet som att vi går från att vara monomodala till att vara multimodala. Det betyder att vi går från ett till flera sätt att arbeta på eller sätt att göra saker på. En smart mobil är multimodal d.v.s. den har flera funktioner som används samtidigt. En multimodal text är som ett föränderligt Google-dokument till skillnad från en monomodal text som skrivs på en gammaldags skrivmaskin; texten går att ändra utan att man behöver skriva om allt. Ett nationellt prov är ett typexempel på hur man testar det monomodala lärandet. Eleven skriver själv texten, utan inblandning av andra källor eller uttryckssätt. Den multimodala produktionen handlar om att vi skriver tillsammans med andra elever, använder oss av bilder, länkar, texter som andra har skrivit och självklart delar det med resten av världen. Fusklappen är på det viset ett typexempel på det multimodala lärandet. Multimodalitet gäller också på systemnivå. Synen på skolan som ett lärosäte, en plats där vi lär oss, är på väg att luckras upp. Eftersom antalet lärandesituationer, och kunskapskällor, ökar så dramatiskt utanför skolan blir det inte längre meningsfullt att knyta kunskapsinhämtning till en specifik plats. Införandet av mobila enheter i våra liv ger oss tillgång till ett stort och jämt flöde av information vilket skapar ett kontinuerligt lärande. Med konstant uppkoppling följer inte bara ett förändrat förhållningssätt till plats utan också ett


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

annat förhållningssätt till tid. Möten, lektioner och platser kan enkelt ändras i och med att vi står i ständig kontakt med varandra vilket gör att ett schema som är förutbestämt för en termin i taget kan försvåra både lärandet och skolutvecklingen snarare än att underlätta dem. En ny syn på tid krockar med skolans förhållningssätt på många plan där planering har varit något man gör två gånger per år och vilken helst inte ska ändras under perioden. Elevernas förhållningssätt utanför skolan är fundamentalt annorlunda. Eleverna är alltså mobila – skolan är det inte. Skolan är stationär, inte bara vad avser plats utan också vad avser förändring. Den innehåller så små variationer att den nästan kan betraktas som oföränderlig. När omvärlden förändras mot allt mer oförutsägbarhet bör skolan följa med i den utvecklingen. Det kommer skolan självklart att anamma så småningom men vi riskerar under tiden att många barn inte kommer att få den kompetens som de behöver. För en hel del barn är det här inget problem; de är redan mobila i sitt sätt att leva utanför skolan och tar alltså ingen större skada av en stationär skolgång. För andra barn är det däremot ett problem att skolan bygger på ett analogt förhållningssätt. Barn som använder och lever i en analog värld både hemma och i skolan tappar mark, skillnaderna ökar och de handlar till stor del om skillnaderna mellan ett mobilt eller ett stationärt leverne, skillnaden mellan en digital eller en analog världsuppfattning. Skolan skapades i och för den analoga världen. Det är inte säkert att den kan förändras inom sin egen ram. Att tillämpa digitala verktyg men behålla det analoga synsättet kommer inte att leda till något annat än högre kostnader. Kanske är det så att vi behöver ett systemmässigt generationsskifte i ännu högre grad än vi behöver ett pedagogiskt dito. __________________________________________________________ Camilla

Hending är

chefredaktör

och

ansvarig

utgivare

för

Gränsbrytning. Hon är analytiker med särskilt intresse för samhällsoch systemfrågor och med ett syfte att försöka förstå varför saker och ting händer i samhället och hur de förändringarna hänger ihop med varandra. __________________________________________________


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

Skolans urinvånare måste förstå Vi pratar om att skolan och dess urinvånare (lärare och skolledare) måste flippa klassrum, öppna dörrar, samarbeta, bedöma för lärande, bygga relationer.

”Flippat” klassrum? CC by cliff1066™

Vi läser John Hattie och Dylan Wiliam och många andra skolforskare som säger i princip samma sak: lärande är sociokonstruktivistiskt. Det händer när en individs världsbild möter en annan individs världsbild och någon form av reflektion sker. Utgångsläget är en relation och effekten är utveckling.


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

Och så trillar vi likt förbaskat ner i den gamla klosterskolegropen gång på gång. ”Läraren ska kunna mer än eleven”. ”Läraren ska katederundervisa och både ställa frågorna och kunna alla svaren”. ”Endast så får läraren tillbaka den auktoritet som hen borde ha”. Skolan är uppbyggd utifrån en klassisk makthierarki; den som vet mest bestämmer och sätter agendan. Men skolans, liksom det omkringliggande samhällets stående triangelform med en ledare på toppen och massan i botten är i realiteten död. Överkörd och massakrerad av ett konstant kommunikativt trådande på tvärs i systemet. Ingen vet längre mest. Kunskapen är gratis och tillänglig för den som önskar. Auktoritet ersätts med legitimitet. Respekt får den som kan navigera, sortera och kommunicera. På TEDx Södertälje (finns snart att se på nätet) i början av april talade nätfilosofen Alexander Bard om detta ultradigitala samhälle, och mer än sannolikt är det inte bara framtiden utan nutiden han beskriver. Ett samhälle där ”alla” faktiskt med självklarhet kommunicerar med varandra på tvären i hierarkiska strukturer och där förlorarna är de som idag kontrollerar dessa strukturer, samhällets ”grovmaskiga noder” enligt Troed Troedsson i Gränsbrytning nr 4/13. Men den plats och samhällsfunktion som har till uppgift att organisera för just lärande och utveckling kommer sannolikt att vara den plats där möjligheterna i den uppochnervända samhällsstrukturen allra sist får genomslag. Det som nämligen är på väg att hända är en skiktning inom skolväsendet, där de som nyttjar ett utökat kollegium via sociala medier just nu i hög fart rusar ifrån dem som inte gör det. Inte för att det digitala användandet i sig är så speciellt, utan för att samtalen som förs på digitala ytor sker tätare, är intensivare och går så oändligt mycket fortare än de som sker i fysiska möten människor emellan. På nätet; i bloggar, på facebook och twitter, finns en stor mängd lärare och skolledare som delar, diskuterar och debatterar. Generositeten är stor och frågorna som utmanar deltagarna i samtalen att tänka lite nytt, lite annorlunda eller bara en gång till finns i överflöd. Men andelen lärare som deltar i samtalen är försvinnande liten i relation till den


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

stora massa skolmänniskor som inte alls rör sig på dessa ytor. Därför riskerar skolan att, likt en maskin där vissa funktioner beckar igen medan andra välsmort rullar på, skära ihop fullständigt. Alltså inte i första hand av det yttre tryck och misstroendevotum som nationell skolpolitik och nyhetsmedia generöst bidrar med, utan av slitningarna i det vardagliga interna lärandet när kollegor plötsligt inte längre talar samma språk. För om man ser lärande som en sociokulturell företeelse är samtalen av avgörande betydelse för utvecklingen. Det reflekterande samtalet, som hjälper individer och grupper att belysa sina egna och andras frågeställningar är epicentrum. Samtalet mellan elever, samtalet mellan lärare och elev, samtalet lärare emellan och samtalet mellan lärare och ledning är skolutveckling – under förutsättning att det med viss regelbundenhet ställs frågor som tvingar deltagarna att vrida ytterligare lite på sin egen förståelse. Och dessa frågor ställs – det gäller bara att vara där och fånga upp dem! Fokus i skolforskningen är, som beskrevs i artikelns inledning, intensivt inriktad på hur lärare kan och bör ta hjälp av digitala verktyg (precis som man kan och bör ta hjälp av andra verktyg och lärmiljöer som skog, stad, arbetsplatser, bibliotek..!) för att göra undervisningen mer relevant, mer inkluderande och mer motiverande för eleverna. Inte lika ofta diskuteras hur lärares lärande ska ske. Var blir läraren påfylld? Hur och var reflekterar man kring sin egen undervisningspraktik? Hur bra vi än gör arbetslagsmötena på skolan; räcker de? Är twittrandet och facebookandet och bloggandet accepterat som ett professionellt samtalande av samma dignitet som ämneslagsmötet eller skolkonferensen? Det är en avgörande faktor för skolans legitimitet att det finns en tillräckligt stor andel lärare och skolledare, en kritisk massa, som för ett levande och intensivt samtal om skolans form och innehåll. Med varandra och med ett utökat kollegium där fler perspektiv kan lyftas och fler frågor ställas. I en ultradigital nutid måste skolans urinvånare förstå att de egna lärande samtalen är enda vägen att möta elevernas framtid. Ingela Netz är marknadschefen som för tio år sedan återvände ”hem” till skolans värld. Hon har jobbat som lärare, skolledare och skolutvecklare och är nu verksamhetsstrateg för grundskolorna i Södertälje kommun. Ingela drivs av en vilja att förstå sammanhang och av en passion för utveckling och lärande – i hela systemet.


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

Spelifiering är en förstärkare av det som redan görs inom skolans värld Spelifiering (eng. Gamification), är en trend på uppgång, och som innebär att spelmekanismer och speltänk appliceras inom områden runtom i samhället, som normalt sett inte förknippas med spelande, ex. företagsutveckling, kundrelationer, industrier och inom skolan. I alla fall handlar det om att locka fram behovet av att spela och på så vis uppmuntra vissa beteenden hos kunder, anställda, medarbetare eller elever.

CC by JD Hancock

I ljuset av detta beviljade Internetfonden i början av 2012 medel för projektet tillika förstudien; Spelifierat lärande – Hur många XP (experience points) innehåller Lgr11 och Gy11? Studiens syfte var att; ”skapa förutsättningar för en webbaserad plattform där elever kan överskåda sitt lärande i ett grafiskt gränssnitt som använder sig av mekanismer från spel. Tanken är att använda delar av spelvärlden för att få eleverna att dokumentera, utforska och reflektera över sitt lärande och sin kompetensutveckling.” I början av mars i år avslutades projektet och förstudien publicerades. Gränsbrytning har pratat med


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

projektledaren Terese Raymond om projektet, dess resultat och slutsatser, hur spelifiering kan användas i skolan och hur samhället i stort faktiskt redan bygger på spelifieringprinciper. Spelifiering – visualiserar och förstärker lärandet, utvecklingen och läroprocesser Terese Raymond hade under flera år arbetat med validering av icke-formellt lärande, när hon gjorde kopplingen mellan, utmaningen i att logga situationer och moment för att kunna göra en kompetensanalys, och den alltmer stegrande användningen av så kallad lifelogging. Life-logging är olika ”spel” och applikationer, som exempelvis Runkeeper, där användaren loggar sina egna resultat, från exempelvis jogging och på så sätt också kan följa sin egen progression. Terese förklarar; Bara genom att jag har den lilla grejen i mobilen så börjar jogga mer och då drog jag parallellen till vad som skulle hända om jag hade haft någonting liknande som var såpass visualiserade för mitt eget lärande och för mina förmågor och min egen kompetens. Skulle jag då självmant börja logga mitt eget lärande och min utveckling? Idén föddes således om att skapa en plattform för att synliggöra lärande på ett sätt som också efterliknade såväl validering som life-logging. ”Vi har uppfunnit allt möjligt för att logga allt möjligt men ännu har jag inte hittat någonting där jag går igång på att life-logga min egen utveckling som har att göra med mer kompetens.” säger Terese och förklarar att hon från början var inställd på att skapa ”världens bästa plattform” men att hon är glad att hon skalade ner ambitionsnivån och istället började med att göra förstudien. Trots den sänkta ambitionsnivån och det relativt korta formatet levererar förstudien mycket. Dels diskuteras förutsättningar och olika perspektiv på en framtida plattform och samtidigt diskuteras spelifiering som metod och tillvägagångssätt. Genom olika exempel, diskussioner och case genomförda under projektets gång exemplifieras på ett talande sätt hur spelifiering förstärker lärande, individ- och grupprocesser och ger nya perspektiv på utvecklingen hos enskilda elever. Terese berättar att hon är skeptisk till att spelifiering skulle handla om att ta fram stora kostsamma, digitala spel och då hellre förespråkar just det analoga. Som exempel lyfter hon ett case från förstudien, en metod och ett spel som kallas Blixtjakten;


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

Det är ett analogt spel som kompletteras med ett mer administrativt ramverk, där du kan hålla koll på resultat och följa upp, ett digitalt stöd för progression och administration, det vore toppen för de flesta idéer för lärare att få in läroplanen på olika sätt – för det är det viktigaste av allt, att vi ökar elevers förståelse för läroplanen – att göra den verklig. Plattformen är således den digitala aspekten i projektet, men det är den analoga tillämpningen, dvs. användningen av spelandets idéer och modeller i det verkliga livet, utan dyr teknik, som står i fokus; Jag tror på spelifiering som inspiration och vägledning vid lektionsdesign. Det är min personliga aha-upplevelse att, genom att se på andra lyckade spelifierade exempel, så får vi idéer som både är ämnesöverskridande och roliga. Vi kommer på och vi öppnar upp tanken för något som liknar lek. Där känner jag att spelifiering har sin styrka. Den tillämpade aspekten innebär således inte per automatik en total omvandling av skolan som sådan utan snarare att ge en extra dimension och ytterligare djup till den verksamhet som redan görs. Det är som att skolan innehåller flera spelkomponenter men saknar den grundläggande spelkulturen Enligt Terese och förstudiens slutsatser så är skolan redan i sig själv en miljö som i mångt och mycket präglas av olika grundläggande spelelement. Det finns en kontinuerlig feedback, utmaningar och belöningar. Samtidigt ”spelar” deltagarna som sig själva, de går inte in i en karaktär utan är redan karaktären, som också är synonym med elevens identitet, och som utvecklas i skolan; Där ser jag en spänning i att jag faktiskt ska manipuleras in i att spela det här spelet. Finns det en exit? Kan jag säga nej? När läraren säger; ”Jag tänkte vi skulle spela ett spel nu på historielektionen”. Så är ju inte vanliga spel. Terese poängterar att detta går att bygga vidare på, det går med relativ lätthet att spelifiera det som redan görs i skolan men utmaningen är att skapa en grundläggande spelkultur. En kultur som bygger på samspel mellan lärare och elever och där elever är medskapare


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

snarare än att läraren står i fokus. Det finns således mycket att vinna på, men samtidigt mycket att tänka på; ”På vilket sätt ges dom här belöningarna?” ”För vad?” ”Hur långt kan jag spela med den här individen när den faktiskt spelar som sig själv och med sina egna personliga framsteg och sin framtid om man ska hårdra det, särskilt när man kommer upp på betygsnivåer. Nu är det här inte någonting som skiljer sig från den vanliga undervisningen, men det sätter ju fingret på hur utmaningarna i spelet är utformade; Är de utformade så att jag når upp till de hösta betygsstegen? Är utmaningen utformade så att läraren får underlag för att bedöma det som var förväntat, dit vi skulle? Men det skiljer sig inte från en vanlig lektion hur lärare måste tänka, eller ett prov för den delen. I det centrala caset Blixtjakten är syftet att ge eleverna ett verktyg för att lyckas bättre med sin skoldag och konkretisera delar av de individuella utvecklingsplanerna, exempelvis förmågor som samarbete, mod, ansvar, arbetsro och fokus. Speliferingsprocessen inleddes med att elever och lärare tillsammans diskuterade förmågorna och utformade möjligheten att ha en så kallad ”game-lektion” där lektionsuppgifter tog formen av ett uppdrag vari två förmågor skulle användas. Uppdraget utvärderades i slutet av varje lektion och faktorer som gynnade förmågorna under uppdraget tilldelades blixtar, medan det som stal fokus tilldelades monster. När ett visst antal blixtar samlats kollektivt i klassen, ”levlade” den, dvs. gick vidare till nästa nivå. Signifikant i detta case ligger fokus på den gemensamma diskussionen och utvecklingen, mellan elever samt mellan elever och lärare. Centralt är också hur speltänket gör det lättare att diskutera såväl grupp- som individuell utveckling, samt hur speltänket i sig visualiserar det abstrakta och omsätter det till konkret handling. Spelifieringens möjligheter och framtid Enligt Terese är spelifierat lärande inget nytt, även om idéerna som sådana kan uppfattas så, och det finns därför en viss grad av skepsis mot fenomenet. Genom hur förstudien tagits emot märker hon dock en ökad förståelse och acceptans, och möjligheter för spridning. Samtidigt ser hon stora möjligheter såväl som faror. Möjligheter ligger i att fortsätta utveckla de konkreta exempel som förstudien presenterar; att använda speldesign och spelfilosofi för att utveckla analoga metoder i ett lektionssammanhang; att


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

fortsätta utvecklingen av en plattform och ett digitalt ramverk till Blixtjakten för att kunna visualisera och logga. Faran ligger i att se spelifiering som en ”quick-fix”. Enligt Terese får vi höga förväntningar när någon säger spel och spel är inte bara design, utan, som redan påtalat, filosofi och kultur; Det finns potential i gamification, men vi kan inte ledas in i gamification som quickfix här, utan bakgrundsarbetet för att vi ska få det genomslag som vi hoppas på är så pass omfattande så gör man inte det bra så kommer det ändå inte vara mer än bara ett initiativ. Om de nu någonsin skulle skapas plattformar då kanske inte dom i sig ska vara spelen eftersom det krävs en sådan kraft i datorer och i bredband. Det gäller att inte bygga in sig i en fälla pga att allt ska vara så flashigt som möjligt. Istället handlar det om att hitta grundidén och köra på den. Och den kan vara ganska enkelt och till och med analog. Återigen handlar det om att det avancerade inte ska ligga i tekniken, utan i grundtanken bakom den potentiella tekniken. Det enkla och analoga, kan lika mycket det förädlas och fördjupas inom ett spelifierat tänkande. Nyckeln till fenomenets framgång i samhället beror således inte på att det på ett revolutionerande sätt bidrar med ett nytt sätt att tänka, istället bygger det på att trigga igång ganska enkla principer, för att uttrycka det med Terese ord; ”Känslan av att uppleva någonting kontra känslan av att någonting står på ett papper. Gamification är en amplifier, en förstärkare. Det måste finnas en idé som både elever och lärare kan dela och skapa spelet utifrån. Det är just en förstärkare av en idé som faktiskt var bra från början, de här spelelementen kan inte rädda upp en tråkig historia. En bra historia kan säkert väga upp tråkiga karaktärer men inte tvärtom.” Rapporten går att läsa i sin helhet här; http://spelifieralarande.se/projektrapport/

Rikard Edbertsson är kultur-och omvärldsanalytiker med särskilt fokus på olika former av innovation och samhällsutveckling samt filosofiska koncept och idéer. Bildredaktör.


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

Nytt och Kort Nytt och kort denna gång handlar om forskningen kring barns läs- och skrivutveckling, ipads och att Malmös skolor flyttar ut sin verksamhet i molnet…

CC by flickingerbrad

Ny metod främjar barns läs- och skrivutveckling Att lära sig skriva genom att forma bokstäver med blyertspenna och papper kan vara mödosamt, i alla fall för små barn, det menar professor Åke Grönlund, vid Örebro Universitet, som utvecklat en ny metod för barns läs- och skrivutveckling. Metoden, som innebär att barn lär sig genom IT-undervisning, har utvecklats och testats i skolor i Sollentuna. Grundidén bygger på att barn, tidigt kan börja med själva förståelsen, exempelvis trycka på tangenter på en lärplatta och sedan kontrollera stavningen med talsyntes. I Sollentuna har metoden också inneburit att barnen skapat berättelser som sedan laddats upp på en gemensam sida utifrån vilken diskussioner sedan förts mellan


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

barnen och tillsammans med lärare. Tekniken överbryggar och underlättar svårigheter för den enskilde eleven, vilket i sin tur gör att alla kan vara med på sina villkor. Nu hoppas forskarna kunna använda metoden också inom andra områden, såsom matematik. Resultaten är uppmuntrande och viktiga, eftersom det finns behov av bättre metoder för att lära sig läsa och skriva bra. Andelen elever som lämnar grundskolan utan godkänt betyg i svenska, matematik och engelska ökar. Dessutom ökar skillnaderna mellan hög- och lågpresterande skolor och elever, säger Åke Grönlund. Grönlunds studie är publicerad i Computers & Education. Teknisk omställning för Malmös skolor Det står nu klart att Malmös skolor flyttar ut i ”Molnet” och börjar använda den digitala samarbetsplattformen ”Google Apps for Education”. Under drygt två år har Centrum för pedagogisk inspiration (CPI) haft som uppdrag att undersöka hur stadens skolor, utifrån modern IT-teknik, skulle kunna utveckla ett nytt arbetssätt. Den stora utmaningen har, enligt ett reportage om satsningen på Skolverkets hemsida, varit de juridiska frågorna och främst då hur Personuppgiftslagen (PuL) ska tillgodoses. Tidigare har nämligen Datainspektionen kritiserat andra kommuner som infört Google Apps, då dessa inte haft full kontroll. Detta har nu Malmö Stad löst genom att komplettera standardavtalet gentemot Google med en riskanalys. Redan under hösten 2013 är tanken att Google Apps ska var igång i full skala och att alla kommunens skolor skall vara anslutna. I dagsläget pågår en pilotsatsning med 5 skolor. Om vi nu har bestämt oss för molnet, är det där vi ska vara och ingen annanstans. Det handlar om att ta till sig den nya tekniken och de möjligheter den ger, släppa alla goda pedagogiska krafter fria – och att överlista Jante! säger Edward Jensinger, rektor på Pauli Gymnasium, i reportaget på skolverkets hemsida. Läs

mer

om

projektet

Pedagog

http://webapps2.malmo.se/pedagogmalmo/google-apps-malmo/ REDAKTIONEN

Malmös

hemsida;


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

Regeringens ingrepp ses som övergrepp DANMARK. Den danska lärarkonflikten varade i fyra veckor innan regeringen grep in. Nu blir det som arbetsgivarparten vill – från augusti nästa år ska både lärare och elever tillbringa mer tid i klassrummen.

CC by Folketingssalen i Christiansborg Foto: News Øresund – Johan Wessman. © News Øresund

Det var nödvändigt att ingripa så att våra barn får gå i skolan igen, förklarade statsminister Helle Thorning-Schmidt (S) vid en presskonferens sedan lockouten blåsts av. Konflikten handlade konkret om arbetsgivarnas rätt att leda och fördela arbetet, främst när det gäller lärarnas förberedelsetid i förhållande till den tid som ska tillbringas med eleverna. Den 2 april stängdes cirka 67 000 kommunalt och statligt anställda lärare ute från sina arbetsplatser, genom en av de mest omfattande lockouterna i Danmarks historia. Cirka 875 000 elever drabbades, främst i grundskolan. Slut på tålamodet När eleverna efter tre veckors konflikt hade förlorat över en miljon lektioner och parterna


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

inte ens närmat sig förhandlingsbordet, började regeringen tappa tålamodet. Några dagar senare kallades folketinget in för att snabbt klubba igenom en ny lag som tvingade tillbaka lärarna till skolorna. Lagförslaget antogs med röstsiffrorna 96 – 13, endast vänsterpartiet Enhedslisten och mittenpartiet Liberal Alliance gick emot och regeringen lyckades därmed både avsluta konflikten och fastställa ramarna för det nya avtalet. Modell under angrepp Måndagen den 29 april öppnades skolornas portar igen, för både lärare och elever. Men lärarna, som under konflikten demonstrerat i tiotusental utanför regeringspalatset Christiansborg, rasar mot vad de både kallar ett övergrepp och ett angrepp på den danska modellen, där arbetsmarknadens parter normalt kommer överens, utan ingrepp från regeringen. Helle Thorning-Schmidt förstår kritiken: –

Det är en allvarlig sak att gripa in genom en ny lag. Vi hade hoppats att parterna

själva skulle finna en lösning vid förhandlingsbordet, men när det inte skedde blev vi tvungna att ta hänsyn till helheten, förklarade statsministern som också poängterade att hon fortfarande tror på den danska modellen. Löneökning Förutom att skolledarna får mandat att helt och fullt bestämma över lärarnas arbetstider gäller också följande i och med det nya avtalet: * Lärare över 60 år får inte längre rätt till nedsatt arbetstid med full lön. Förmånen kommer att fasas ut. * Som kompensation kommer lärarna att få en löneökning på motsvarande 3 650 – 4 650 SEK per år. * En pott på 1,1 miljarder SEK avsätts till fortbildning, fram till och med 2020. Dessutom avsätts 146 miljoner till kompetensutveckling enbart under de närmaste åren. Det nya avtalet träder i kraft 1 augusti 2014. Anne Wollter är omvärldsbevakare och frilansjournalist med bas i Göteborg och Köpenhamn. Anne analyserar och skriver om kulturella företeelser och regional utveckling, främst i Danmark


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

Svår- och omätbara dimensioner I Södertälje möts kommunal grundskola och kulturaktörer inom kultur- och fritidskontoret just nu i ett projekt som har som mål att stärka lärandet, förbättra elevernas skolresultat och samtidigt öppna dörrar till samhället utanför skola och hem till ett rikt fritidsliv.

CC by Pink Sherbet Photography

Kvantitativa mätetal får, i sann LEAN-anda, fungera som katalysatorer för kvalitativa samtal, möten och

analyser. En enkel excelstatistik över antalet besök och

samverkanstillfällen mellan skolan och de olika kulturaktörerna under en termin fungerar alldeles utmärkt som utgångspunkt för möten i speed-datingformat mellan rektorer och kulturaktörer, med fokus på rektorns analys; “vilka utmaningar har jag på min skola?”. Samtidigt får nämnda rektorer också pröva dansmatte – eftersom lust är en så viktig beståndsdel i tänkandet och lärandet, alldeles oavsett ålder och position! Det finns svår- eller omätbara dimensioner i tillvaron – estetiken, den konstnärliga gestaltningen, upplevelsen. Södertälje kommun har sedan många år arbetat med ett program för både scenkonst, det skrivna ordet, bildkonst och kulturarv. Grundat i en


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

övertygelse om värdet av att göra världen större och mer tillgänglig genom att möta professionell konst, och att besök på teatrar, i konsthallar, konsertlokaler och museer är en värdefull del av socialiseringsprocessen. I mötet mellan behovet att stärka skolresultaten (och som en förlängning skapa goda förutsättningar för eleverna att möta vuxenlivet), och övertygelsen om att konst och kultur kan bidra till inlärning och språkutveckling i de mest skilda ämnen, prövar vi tillsammans nya sätt att mäta eller förstå effekterna av mötet mellan kultur och skola. Om man betraktar den politiska skoldebatten och lyssnar på diskussionen kring införandet av fler Nationella prov och betyg längre ner i åldrarna, är det inte förvånande att en ständigt närvarande fråga i skolan är; mäter vi rätt saker? Klarar de många avstämningssystemen att fånga den kunskap och de förmågor vår växande generation behöver – i dag, i morgon, om tio år? Och hur mycket vi än pratar om formativ bedömning och kunskapsprogression, är det inte ändå det där betyget i slutet av terminen som är den enda värdemätare av lärprocessen som verkligen räknas? Skolvärldens motstånd mot mätandet uttrycks ofta i en upprördhet över att vi mäter, värderar och kategoriserar barn efter alldeles för trubbiga måttstockar (“är du lönsam, lille vän?”) och skapar individer som blir duktigare på att anpassa sig efter givna mallar snarare än på att bli just individer, men handlar säkerligen också om ångesten över att vi inte vet vilken sorts kunskap vi behöver ge framtida generationer. Skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Samma vetenskaplighet och erfarenhet upprepar gång på gång att estetiska lärprocesser, skapande aktiviteter och kulturella uttryckssätt är framgångsrika nycklar till lärande i alla former. Likväl är den traditionella ämneshierarkin, där de teoretiska ämnena ligger i toppen och de praktisktestetiska i botten, en tyst maktfaktor i skolsystemets vardag, och det är samma hierarki som styr också mätandet. Vi vet alla värdet av att skapa förståelse för de större sammanhangen, att detaljer i en lärprocess kan bli meningsfulla när de sätts in i en större berättelse. Här har konsten en roll i lärandet, och därmed i skolan! Men systemet är som det är. Skollagen är tydlig. Och de som arbetar i skolan har att förhålla sig till det. Så kan allt detta mätande faktiskt till och med vara av godo? Kan vi använda mätetalen för att värdera effekten av skolans insatser, snarare än som kategorisering av den enskilde eleven? Vad mätande är, hur och vad som ska mätas och vad det berättar diskuteras därför intensivt just nu mellan skola och kulturaktörer. Hur värderar vi en konstnärlig/estetisk


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

dimension i skolans ibland tämligen fyrkantiga lärande? Hur värderar vi de dimensioner som barn och unga möter utanför skolans väggar? De strukturerade samtalen mellan grundskolan och kultur- och fritidsförvaltningen skapar också ett större sammanhang. Skolans dörrar och fönster öppnas mot andra världar, och de kulturella verksamheterna ställs inför den mycket konkreta frågan om vad man bidrar med på både individ- och samhällsnivå. I Kultur i förskolan/skolan möter över 30.000 barn i Södertälje årligen professionella teaterföreställningar,

konstpedagogik,

vandringsutställningar,

skrivarverkstäder

och

författarbesök, samt besöker platser av kulturarvsvärde. Likvärdigheten, alla barns rätt till erfarenheter av konst och kultur, ligger som en stadig byggsten i organisationen, men kan man mäta ett konkret värde av detta? Ska man? Vi utmanar oss själva och prövar därför nya former för att förena erfarenheter och behov från skolans och kulturens världar. För att möta de utmaningar Södertäljes skolor står inför och för att rusta eleverna med kunskaper och förmågor inför vuxenlivet. Språket i dess många skiftande former rymmer förmågan att uttrycka sig, att sätta ord på tankar och känslor, att förstå och relatera till begrepp för att omfamna både sig själv och omvärlden. Konst är just detta. Gestaltning, uttryck och nycklar till förståelse för det som vi inte alltid når med intellektet. Men hur mäter man det? Anders Lerner är dramapedagog som blev teaterchef i Malmö och som nu arbetar med kulturen som gränsöverskridare i Södertälje. Ingela Netz är marknadschefen som för tio år sedan återvände ”hem” till skolans värld. Hon har jobbat som lärare, skolledare och skolutvecklare och är nu verksamhetsstrateg för grundskolorna i Södertälje kommun. Ingela drivs av en vilja att förstå sammanhang och av en passion för utveckling och lärande – i hela systemet.


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

Alla i skolan borde hoppa groda Föreställ dig att du ska hoppa groda. Du tar sats, börjar röra dig framåt mot föremålet du ska hoppa groda över och du flyger över och landar på andra sidan. Så ser det ut i ditt huvud i alla fall. Men det som faktiskt händer när du ska hoppa, är att du inte riktigt kommer över. Du får nästan hasa dig över, om du ens kommer över. Det beror på att du hade glömt att du hade en sjuhelsikes tung ryggsäck. Jag tänkte skriva om vad det skulle kunna innebära för skolan att hoppa groda på samhällsutvecklingen.

CC by Bailey Weaver

Vad innebär det att arbeta med utbildning och att förbereda ungdomar för framtiden? Det är ju så klart en komplex fråga. Komplexitet innebär ofta att saker och ting är sammansatt och kopplat till varandra på alla möjliga och omöjliga sätt. Därför tycker jag inte om att dela upp skolan och arbetet med eleverna i för många delar. Det tudelade uppdraget Men om jag frångår den ovannämnda principen, skulle jag vilja föra ett resonemang utifrån


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

att skolans uppdrag egentligen går att dela i två delar: En del som är beständig, och en del som knyter an till att förbereda unga med kunskaper och förmågor för en framtida värld. Värdegrundsarbete som tar upp att alla är lika mycket värda, demokratiska värderingar och att kränkningar är oacceptabelt, är beständigt för mig. Det som däremot inte är det, när det kommer till att förbereda ungdomar för framtiden, är det kunskapsbildande uppdraget. Grovt förenklat så skulle man kunna se det så, menar jag. Framtidsmaskin, inte samtidsmaskin eller dåtidsmaskin. Det artikelns rubrik syftar till blir följdaktligen när vi hoppar groda fram till det framtidsförberedande uppdraget. Vi behöver en större och bredare diskussion kring vad det kommer att innebära för oss som nation om vi fortsätter i samma pedagogiska och innehållsliga hjulspår. Elever som tillexempel erbjuds undervisning med Internet och media i fokus kommer sannolikt vara bättre rustade för det multimediala samhället vi lever i och som fungerar som en levande organism. Vi behöver till exempel förstå att ”Facebooka” och blogga inte bara är att ”Facebooka” och blogga. Vi behöver förstå varför det skulle vara intressant att hantera programmering, fotoredigering, filmredigering och att uttrycka oss. Den nya ekonomin som också utvecklas i alla möjliga riktningar på grund av Internet är också något som vi behöver förhålla oss till. Dessutom är det hög tid att fundera kring om inte skolans struktur är alltför dåligt anpassad för olikheter. Det är inget nytt. Men vi har inte råd att tappa så många unga människor på vägen 1. Det kanske betyder att även förhållningssättet mot barn och ungdomar behöver hoppas groda på också. Inte det skriftliga i våra fina styrdokument just, men i vår vardag och i vårt handlande. Vilket är otroligt svårt, men nödvändigt för en förändring. Vi behöver göra skolan till en ”framtidsmaskin”2, inte en samtidsmaskin. Igenkännande och att få upp sjunkande resultat till vad de än gång var är inte det vi ska sträva mot. Lärares status Jag kan inte hjälpa att dra paralleller till lärarnas status när jag skriver om framtiden. Eftersom det enligt allt fler är en nyckelfråga för skolan. Bland annat pratas det om att statusen är starkt kopplad till den auktoritet lärare har i klassrummen och i förhållandet till föräldrar. När priset på kunskap går ner, så sjunker också statusen. Det är egentligen inte så märkligt. För att återta statusen och få nyvunnen auktoritet behöver skolan och lärarna i den stå för något som har ett högre pris. Där tror jag metaforen är intressant att tänka


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

kring för lärarutbildningen till exempel. Med vilken framtidsvision utbildar vi lärare idag? Hoppet Hur ser framtidens arbetsplatser ut? Det är svårt att veta med säkerhet så klart. Men vi kan titta på nya arbetsplatser och nya yrken på dagens arbetsmarknad. På vilket sätt bidrar skolan till att förbereda ungdomar på det? Det har varit lite surr ett tag ute i skolutvecklingskretsar att vi behöver föra upp programmering på skolans dagordning. Vi behöver bli bättre på språk och kommunikation, säger också många. Det är bara några av sakerna som förs på tal när vi pratar om en skola för framtiden. Varför händer det inte då? Om vi går tillbaka till metaforen att hoppa groda. Så kan det vara så att vår ryggsäck är lite för tung. Så vi hoppar inte, och skolan blir inte en ”framtidsmaskin”. För att lyckas med konstycket att hoppa groda på samhällsutvecklingen behöver vi fundera på hur tung ryggsäcken ska vara, tror jag. Vad tror du? 1 http://www.oscarsemb.se/nyheter/ante-runnquist-pa-sett-2013/ 2 http://regionvasterbotten.se/utbildning/direktsandning-klassrummet-en-framtidsmaskin/ Oscar Semb är nybliven lärare, skolbloggare och entreprenör. Oscar har ett stort engagemang för all skolutveckling. Hos honom finns en stor tillförsikt om att han på olika sätt kommer att vara med och bygga upp både samtid och framtid.


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

En effektiv organisation är det värsta som finns För den som har ett entydigt och tydligt mål är en bra och stabil organisation en förutsättning. För den som vill bli verkligt kompetent är samma organisation ett oöverstigligt hinder.

CC by Nate Bolt

När jag kommer in på ett bibliotek, var som helst i Sverige, kan jag räkna med att hitta böcker om panflöjter under Ijfaz medan böcker om konståkning självklart återfinns under Rbgba. Tack och lov är det inte upp till varje bibliotekarie att bestämma hur böckerna skall sorteras. Organisationen är ett medel som skall underlätta målet, d v s låntagarens hittande av rätt bok. De flesta arbetsplatser och mänskliga sammanslutningar fungerar som välsorterade bibliotek. Det finns en, av någon annan, fastställd organisation som förväntas hjälpa oss att nå de mål vi strävar efter. Skolan är inget undantag. Givet de mål som finns i skollag och förordningar har vi byggt en organisation som skall underlätta elevers och lärares strävan att nå fram. Lokalernas utformning, rekrytering och bemanning, timplaner och


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

kursplaner och inte minst ämnesindelningen i sig är en gigantisk ”systematisk ämneskatalog” som ser till att vi inte blandar ihop panflöjter med konståkning. Men vad händer om vi antar att själva förmågan att organisera är en av grundkompetenserna som skolan skall bidra till hos sina elever? Alltså – den systematiska ämneskatalogen hjälper bibliotekarie och låntagare att snabbt hitta och ställa tillbaka böcker. Däremot, eller just därför, förbjuder den både bibliotekarie och låntagare att hitta ett eget system för boksorteringen. Det faktum att det redan finns en organisation gör att vi inte vare sig får, eller behöver lära oss att, organisera. För skolan, eller egentligen för eleverna, är den här motsättningen väldigt tydlig och dess resultat förödande. För bara några årtionden sedan kom de allra flesta unga vuxna nämligen till sin första anställning och upptäckte att det var ett bibliotek. Någon annan hade redan skapat organisation och sorteringsinstrument och för den nyanställde gällde bara att ställa in böckerna där de skall vara, d v s göra jobbet på det sätt som manualen anger. Nu upptäcker fler och fler, inte minst på arbetsgivaresidan, att den kanske viktigaste kompetensen är att kunna skapa system, inte att följa dem. I stora företag och offentliga verksamheter talar man om vikten av att ständigt organisera, inte att ha en bra organisation. Det är inte svårt att lära sig organisera. Det är faktiskt något som faller sig ganska naturligt för de flesta av oss. Vi sorterar, rangordnar, kategoriserar och klustrar ständigt. Men när våra barn kommer till skolan kommer de fortfarande till en plats där någon annan gjort hela organisationsarbetet. Det är klokt om skolans uppgift är att ge elever en kopia av det vetande vi vuxna har. Det är väldigt oklokt om skolans uppgift är att ge elever förmåga att organisera en värld vi ännu inte sett. Ett framtida bibliotek har inte en systematisk ämneskatalog utan består i stället av en kraftfull sökmotor som organiserar materialet utifrån just den fråga låntagaren har. En framtida skola har inte en timplan eller en ämnesindelning utan består i stället av en kraftfull lärmotor som organiserar materialet utifrån just den fråga elevern har. Troed Troedson är framtidsanalytiker och särskilt engagerad i hur våra strukturer och system beter sig under stress. Sådan stress som uppstår när den värld de skapades för snabbt byts ut mot en annan.


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

Prenumerera GRÄNSBRYTNING är en digital tidskrift. Den utkommer med 20 nummer per år och varje nummer innehåller artiklar som bevakar omvärlden, artiklar som analyserar större skeenden och företeelser, notiser och korta iakttagelser. Gränsbrytning innehåller inga annonser utan finansieras helt med prenumerationer. En prenumeration tecknas för ett år i taget. Fullständiga prenumerationsvillkor finns längst ner på den här sidan. Provprenumeration Vi vill gärna visa dig vår tidning och därför kan du teckna en provprenumeration helt utan kostnad. Då får du fem kommande nummer och tillgång till hela det sökbara artikelarkivet med runt 3.000 artiklar. När provperioden är över upphör prenumerationen automatiskt och du behöver självklart inte säga upp den eller på annat sätt bevaka att den inte förlängs. Maila direkt till info@gransbrytning.se så får du inloggningsuppgifter. Prenumeration för privatpersoner Privatpersoner betalar inte någon fast del utan för dig som vill prenumerera privat är priset helt enkelt 1240 kr/år inkl.moms (990 kr/år exkl. moms). Prenumeration för organisationer • För ideella organisationer: 500 kr + 990kr/person och år • För små offentliga eller privata organisationer: 1.000 kr + 990kr/person per år • För stora offentliga eller privata organisationer: 6.200- 7.200 kr/år Samtliga priser är exkl moms och eftersom GRÄNSBRYTNING är en elektronisk tidskrift utgår moms med 25%. Skulle du ändå känna att den här prismodellen inte är riktigt rimlig för din organisation så hör av dig, självklart är vi mer måna om dig än om vår prissättning. Det enklaste sättet att teckna en prenumeration för din organisation är att maila till info@gransbrytning.se


GRÄNSBRYTNING— omvärldsbevakning och analys av ett samhälle i förändring.

Fullständiga prenumerationsvillkor Vid tecknande av prenumeration gäller följande överenskommelse mellan kunden och Paradigmmäklarna Media AB (PMAB): PMAB förbinder sig att publicera 20 nummer av den elektroniska tidningen GRÄNSBRYTNING. Tidningen publiceras på nätet och varje läsare får ett mail med länk till tidningen varje gång ett nytt nummer släpps. Kunden meddelar PMAB vilka läsare i kundens organisation som skall få tillgång till GRÄNSBRYTNING. För dessa läsare registreras namn och ePostadress hos PMAB under den tid prenumerationen pågår. PMAB fakturerar kunden den totala prenumerationsavgiften vid prenumerationsårets ingång. Kunden äger rätt att när som helst, och hur ofta som helst, ta bort, lägga till eller ändra namn och ePost adresser på läsarna inom organisationen. En månad innan prenumerationstidens utgång skall PMAB meddela detta. Om kunden inte meddelar en uppsägning innan prenumerationstidens utgång skall prenumerationen anses förlängd i ytterligare ett år på samma villkor som tidigare. Vill du vidarebefordra eller kopiera innehållet i Gränsbrytning så ta kontakt med oss. Det går alltid att lösa!

GRÄNSBRYTNING NUMMER 7 2013, "Nyfiken i en strut"Specialnummer om skolan  

GRÄNSBRYTNING är en digital tidskrift. Den utkommer med 20 nummer per år och varje nummer innehåller artiklar som bevakar omvärlden, artikla...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you