Issuu on Google+


Första laxen någonsin, hat, slit och kärlek. Text: Rasmus Henriksson foto Victor Wahlsberg Som en inbiten enhandsfiskare som jag var har laxfisket aldrig varit något för mig, inte förens jag började min utbildning till fiskeguide. Minns fortfarande första gången jag höll i ett tvåhandspö, det kändes helt enkelt så jävla bra. Jag gillade de stora maffiga rullarna och de långa rejäla klingorna. Det kändes mer på riktigt och jag förstod att drilla lax är ingen lek. Det är ingen harr man planar in på ytan. Då började min laxresa. Har under sommaren fiskat lax så fort tillfället gavs. Nybörjare som jag var och fortfarande är med tvåhandspöt har det nu när man tänker efter varit mer tråkigt än roligt. 90% av de kast jag gjort har jag inte varit missnöjd med, har trillat i älven och blivit dyblöt ett antal gånger för att man måste bara komma ut till den där djuphålan man inte kan nå med sina kast. Kroken har fastnat i både jacka, vadare, basker, buskar och annat skit. Irreterande harrar som älskar mina laxflugor som varje gång får mig att tro att det är lax på. Det har varit ett påfrestande fiske med många svordomar.

Varför har jag då fortsatt fiska efter lax? Enkelt, det är så jävla roligt. De 10% av kast som man faktiskt blev nöjd med kändes förbannat bra. Man skjuter ut linan och känner de där häliga stoppet i rullen när linan tar slut, tafsen som rullar över och sträcks perfekt. Spänningen när flugan är under vattenytan och man vet att när som helst kan en lax smälla på. Sista rycket innan fredningstiden. Jag och mina två kompisar Walle och Patrik skulle till Onka en kanonsträcka för lax i Lainoälven. Vi visste alla att det här kommer troligtvis vara sista laxfisket för denna sommar och jag som aldrig fått lax bad till alla gudar om hjälp för att kroka en.

Flugan som gav mig lax.

Väl ute i älven tog det inte lång stund förens man hörde Patrik skrika ”jaaa, lax” laxen lossnade tyvärr men nu visste vi i alla fall att de fanns lax där och vi blev ännu lite mer på hugget.


Efter cirka två timmars fiske kände jag ett hugg, jag släppte slingan och höjde spöt och efter någon sekund började fisken rusa nedströms, det var då jag insåg att jag hade min livs första lax på kroken. Kändes som att hjärtat skulle hoppa ur led. Efter en hård kamp hade jag nu min första lax i mina händer, en hona på 90 cm. Jag kan inte beskriva känslan av att äntligen fått en lax men om jag ska försöka så skulle jag vilja gemföra med min femårsdag 1995 då jag fick min första motocross som jag önskade mig mer än något annat. Jag var som ett litet barn som fick den där saken man verkligen, verkligen önskade sig. Nummer 1 på önskelistan. Slår alla fiskar jag fått förr. Efter jag fått min första lax frågade jag mig själv ”varför har jag inte börjat med laxfisket tidigare?” Jag tänkte för en sekund att jag aldrig mer någonsin kommer hålla i ett enhandspö igen. Det kommer jag

att göra men just då kändes alla andra fiskar så trista. Det tog inte slut där. Cirka en timme efter min första lax klev en större lax på och självklart var det ännu hårdare kamp. När jag fick honan på 105 cm i min famn så kändes det lika härligt som min första lax.

Laxfiskare, vågar man kall sig själv för laxfiskare nu när man äntligen fått lax? Ja jag tror det, jag vill kalla mig för laxfiskare för efter den dagen kommer jag för alltid att fiska lax. Mina vänner som vet hur laxgalen jag blivit och hur mycket tid jag lagt ner på lax frågade mig om det var värt all tid och svordomar jag lagt ner på att få lax. Jag svarade att det varvärt det 100 gånger om.


hej hej