Issuu on Google+

-70-

kulturpuggan: roger wilson

Skam-sug och fjollförebilder ”Nu får jag väl något drev på mig, men blir Bullens brevfilmer verkligen så mycket mer sevärda på norska?!?!” Så skrev en bekant på Facebook häromdagen när han lite provokativt försökte ifrågasätta hysterin som rådde kring den norska ungdomsseriens Skam bland hans vänner i medelåldern. Hans motreaktion var inte särskilt överraskande, för sällan har väl en tv-serie omfamnats så kärleksfullt av nästan alla. Det var bara en tidsfråga innan någon skulle vilja känna sig som kärringen mot strömmen och protestera mot all välvilja. Även om Skamhajpen är ett nytt fenomen i Sverige, så drog ju serien igång redan hösten 2015. Och om den breda massan i

Sverige upptäckte den först när SVT Play la upp den första säsongen för några veckor sedan, så har många ur den yngre målgruppen även i Sverige sedan länge följt Skam på nrk.no, där sajten varje fredag uppdateras med ett nytt avsnitt (om man bara kryssar i rutan så att man får norsk text så är det inte så svårt att hänga med, trots all norsk ungdomsslang). Även om mitt Skam-sug var ganska stort redan från början, så var det

”Skam är helt enkelt en serie som är trovärdig och ligger nära målgruppen” inte förrän i tredje säsongen som jag blev helt fast. Nu är det nämligen äntligen dags för Isak att krångla sig ur garderoben, något som folk väntat på ända sedan slutet av första säsongen. När den här texten skrivs är det bara några dagar kvar till säsongsfinalen, och nu nöjer jag mig inte längre med att se på avsnitten på nätet. Jag måste dessutom gå in på seriens hemsida varje dag för att kolla in bonusklipp, bilder på sms-konversationer och instagramfoton. Den medvetna sociala medier-strategin, med dagliga uppdateringar av hemsidan och rollfigurerna med egna instagramkonton, har pekats ut som en av orsakerna till Skams framgångar. Men egentligen tror jag att det handlar om något mycket mer grundläggande. Skam är helt enkelt en serie som är trovärdig

och ligger nära målgruppen, kanske för att den nästan är kliniskt ren från vuxna. Till det kommer att Skam är en djupt humanistisk serie, som sällan eller aldrig moraliserar. I stället pekar den framåt, mot lösningar på problem. När rollfiguren Sanas hijab ifrågasätts så har hon till exempel alltid en perfekt comeback till svar. Och när Isak efter många om och men kommer ut för sin bästa kompis Jonas, så blir han nästan lite småstött över att Isak inte är kär i honom. Det må kännas extremt krångligt på vägen, men det finns alltid en utväg. Att serien gått så bra i såväl Norge som Sverige och Danmark tror jag också beror på att det finns ett sug efter en serie som känns anpassad efter livet här. Sättet som Skam behandlar sex och droger på känns till exempel ljusår från hur seriens amerikanska motsvarigheter hanterar liknande ämnen. Sen blir ju serien bara bättre och bättre. Framgångarna har lett till att seriens upphovspersoner fått allt mer frihet. Avsnitten blir bara längre och längre, och även formmässigt börjar den bli snyggare och mer avancerad – som till exempel i scenen där Isak går med sina föräldrar till kyrkan. Isaks stormiga och sorgliga kärlekshistoria till trots, min favoritperson i Skam är givetvis bögen Eskild. Ett av de vackraste ögonblicken i hela serien är när han, vänligt men mycket bestämt, läxar upp den självhatande Isak. Fjollig, skabrös och stolt är Eskild den verklige förebilden i Skam-universumet. Och knappast någon som hade platsat i en brevfilm i Bullen, för den delen.

månadens glosa: [NKVO] Förkortning för norska ”nå koser vi oss” – ungefär ”nu myser vi”, och som använts i tv-serien Skam. Oftast använt ironiskt, bland annat av instagramkontot NKVO, som också släppt en bok med garanterat omysiga foton.

GULDSTJÄRNA: Jag vet inte hur många gånger jag såg musikvideon till ”Lover come back to me” på mitt allt mer slitna vhs –band. Det var något med Pete Burns gränsöverskridande looks som aldrig slutade att fascinera mig, så jag spolade tillbaka och såg videon om och om och om och om igen. Pete Burns var en stjärna – excentrisk, öppet bisexuell och ständigt kompromisslös. När storhetstiden för Burns grupp Dead or Alive var över blev han i stället mest känd för sina allt mer extrema skönhetsoperationer och sin medverkan i olika brittiska realityserier. En del kallar honom provokatör, jag tänker att han var ett av väldigt få verkliga original – i ordets bästa bemärkelse. Pete Burns blev 57 år gammal. blev 47 år gammal. SE: Paris 05:59 har kanske mest blivit känd för den 18 minuter långa sexorgie som inleder filmen. Men ganska snart tar historien en ny vändning och filmen förvandlas till en romantisk kärlekssaga med inslag av PEP-problematik. En banbrytande rulle i hiv-filmsgenren, men inget för dig som får allergiska utbrott av pretentiösa (och typiskt franska) utläggningar om litteratur, politik och kärlekens natur. Finns att se på hbtq-filmssajten Gazenet.se

LÄS: På samma tema (hiv & aids alltså) vill jag också tipsa om Christodora, en av årets viktigaste hbtq-romaner. Handlingen i boken sträcker sig från aids-epidemins 80-tal ända fram till ett tänkt 2020-tal. Författaren Tim Murphy har en gedigen bakgrund som skribent i tidningar som Poz, Out och Advocate och skildrar med säker hand hur både New York och stadens bögvärld utvecklas och förändras genom åren.

MARS 2016 #246

september 2016 #252

AUGUSTI 2016 #251

oktober 2016 #253

oktober 2016 #253

årets homo om orlandotragedin

KÄNDISAR MED PRIDE I VARDAGEN QX TRÄFFAR SEX AND THE CITYMIRANDA

tjejer som oss

ny serie på svt om fem transtjejer

40 år med komma ut-böcker

QX träffar transparent

GAYS ON WAVES HOMOSAR TILL SJÖSS

pridesommar

VI HÄNGER VID POOLEN MED VÅR BADPOJKE MARKUS

är det här Christer Lindarws sista show..? Ellen Degeneres 33 saker att se fram emot i höst

ready for take off tre flygvärdar om livet i luften

VÄRLDENS STARKASTE BÖG? GAYGALAN GAY I KEY WEST MASHA GESSEN

PRENUMERERA PÅ QX 12 nummer 360 kr 12 nummer inkl 1 års Qruiser guldmedlemskap 560 kr shop.qx.se


QX januari 2017