Issuu on Google+

FRHI Europe Public Relations Monthly Media Highlights April 2014

FRHI HOTELS & RESORTS PUBLIC RELATIONS - REGIONAL MONTHLY REPORT


Bloomberg Businessweek TK, April 2014, Interview Michael Glennie


Date : 01/03/2014 Pays : FRANCE Page(s) : 27 Rubrique : ACTUS Diffusion : 31589 Périodicité : Bimestriel Surface : 24 %

Tous droits de reproduction réservés


FVW, Germany, April 2014, Circulation


LÜKS KONUT Yayın Adı Alem Dekor Referans No 38012503 Renk Renkli

Yayın Tarihi 30.04.2014 Etki Tarafsız STxCM 280,83

Küpür Sayfa 1 Tiraj 11539 Sayfa 60


LÜKSÜ AŞAN BİR MİMARİ YAPIT Yayın Adı Marie Claire Maison Referans No 37287523 Renk Renkli

Yayın Tarihi 01.04.2014 Etki Tarafsız STxCM 178,89

Küpür Sayfa 1 Tiraj 21000 Sayfa 122


LÜKSÜ AŞAN BİR MİMARİ YAPIT Yayın Adı Marie Claire Maison Referans No 37287523 Renk Renkli

Yayın Tarihi 01.04.2014 Etki Tarafsız STxCM 146,67

Küpür Sayfa 2 Tiraj 21000 Sayfa 123


Media: Edition: Date: Page:

TTG Luxury {Main} Tuesday 1, April 2014 54,55,56

COPYRIGHT: This cutting is reproduced by Gorkana on behalf of Cision UK Ltd. under licence from the NLA, CLA or other copyright owner. No further copying (including the printing of digital cuttings), digital reproduction or forwarding is permitted except under license from the NLA, www.nla.co.uk (for newspapers) CLA, www.cla.co.uk (for books and magazines) or other copyright body. Article Page 1 of 4

G12201 - 7


Media: Edition: Date: Page:

TTG Luxury {Main} Tuesday 1, April 2014 54,55,56

COPYRIGHT: This cutting is reproduced by Gorkana on behalf of Cision UK Ltd. under licence from the NLA, CLA or other copyright owner. No further copying (including the printing of digital cuttings), digital reproduction or forwarding is permitted except under license from the NLA, www.nla.co.uk (for newspapers) CLA, www.cla.co.uk (for books and magazines) or other copyright body. Article Page 2 of 4

G12201 - 7


Media: Edition: Date: Page:

TTG Luxury {Main} Tuesday 1, April 2014 54,55,56

COPYRIGHT: This cutting is reproduced by Gorkana on behalf of Cision UK Ltd. under licence from the NLA, CLA or other copyright owner. No further copying (including the printing of digital cuttings), digital reproduction or forwarding is permitted except under license from the NLA, www.nla.co.uk (for newspapers) CLA, www.cla.co.uk (for books and magazines) or other copyright body. Article Page 3 of 4

G12201 - 7


European Spa Magazine, UK, April 2014, Circulation 5’000


Datum: 03.04.2014

Ausgabe Schweiz Connoisseur Circle 8135 Langnau am Albis www.ccircle.ch

Medienart: Print Medientyp: Spezial- und Hobbyzeitschriften Auflage: 21'000 Erscheinungsweise: 4x jährlich

Themen-Nr.: 571.091 Abo-Nr.: 571091 Seite: 24 Fläche: 15'034 mm²

Nobuyuki Matsuhisa, Robert de Niro und Chef Philippe Joannäs im Nobu Monte Carlo

Nobu kommt nach Monte Carlo Asiatische Gourmetküche hat einen Namen: Nobu. Der Starkoch Nobuyuki Matsuhisa, der durch seine spezielle Kombination der japanischen Küche mit den Aromen Südamerikas Weltruhm erlangte, hat Monaco als neuen Place to be" für sich auserkoren. Zwischen dem Casino Monte Carlo und dem Meer hat er im Fairmont Monte Carlo sein neuestes Restaurant eröffnet. Mit einer Bar, zwei Privatbereichen und einer Terrasse mit Meerblick verwöhnt der im japanischen Saitama geborene und aufgewachsene Nobu die Genießer mit Yuzu Miso vom Zackenbarsch, Tatar vom Wagyu-Rind oder Seespinne mit scharfer Soße. Nach dem ersten Nobu in Beverly Hills folgten Eröffnungen in Tokio, Mailand, London, Honolulu, Peking, Moskau und Dubai - inzwischen sind es fast 30 Restaurants weltweit. Geöffnet tgl. 19-23.30 Uhr, Infos: www.fairmont.com/monte-carlo

Medienbeobachtung Medienanalyse Informationsmanagement Sprachdienstleistungen

ARGUS der Presse AG Rüdigerstrasse 15, Postfach, 8027 Zürich Tel. 044 388 82 00, Fax 044 388 82 01 www.argus.ch

Argus Ref.: 53425808 Ausschnitt Seite: 1/1


soste golose

di Riccardo Lagorio

Ristorante Nobu di Monte Carlo Provare la cucina di Nobuyuki "Nobu" Matsuhisa è come fare un giro del mondo. Il tanto acclamato chef e proprietario dei ristoranti Nobu è nato e cresciuto a Satama, in Giappone, dove ebbe un’esperienza lavorativa particolarmente rigorosa in un sushi bar prima di realizzare il suo sogno di aprire il proprio sushi bar in Perù. In poco tempo si è fatto conoscere nel mondo per aver saputo mescolare la cultura e cucina tradizionale giapponese agli accordi perfetti di spezie e aromi del Sud America. Oggi Nobu conta 27 ristoranti in tutto il mondo: l’ultimo è presso l’ hotel Fairmont di Monte Carlo. Si tratta noln di cucina fusion ma di una cucina: unica, concepita per trasmettere sentimenti e personalità ai piatti. Dalla cucina a vista escono piatti arricchiti con spezie che danno gusto e spessore alle pietanza. Tra le portate più significative i tacos con carne di Wagyu e chips d’aglio. La tradizione latinoamericana della sottile pasta di mais è unita alla tenera carne di razza Wagyu. Il filetto di bovino di razza Wagyu si può assaggiare anche con il miso secco (dry miso), condimento che proviene dalla lavorazione della soia gialla oppure in tartare con spezie. E ancora

manzo al nuovo stile, con sesamo, soia e prezzemolo.Tra i piatti più accattivanti, il manzo Wagyu in salsa di soia servito con funghi ed asparagi e flambato al sake servito in tegame nero bollente. Le verdure e l’aspersione del sake sanno evidenziare al meglio il gusto di questa preziosa carne. Per quanto riguarda il pesce, il merluzzo alla salsa di miso al limone (yuzu miso) o marinato alla salsa di miso e preparato con riso e verdure. Un classico di Nobu sono i gamberetti alla salsa Matsuhisa con caviale e la ricciola con peperoncino jalapeño. Nobu Fairmont Monte Carlo è aperto tutti i giorni per cena.Il ristorante è dotato di una terrazza a strapiombo sul mare con qualche tavolo. cucina: la proposta di bevande contempla etichette prestigiose francesi e italiane. Un’idea piacevolmente diversa può essere quella di sorseggiare una Monaco, la birra prodotta nel piccolo Stato.

NOBU MONTE CARLO

12, Av. des Spélugues Monte Carlo (Monaco) Telefono: +377 9770 7097 nobu@fairmont.com

Sashimi Stilnovo 500 g di filetto di passera di mare; 1 cucchiaino da tè di aglio tritato finemente; zenzero fresco; erba cipollina; 2 cucchiaini di semi di sesamo tostati; salsa di soia yuzu (due cucchiai di succo di yuzu e quattro cucchiai di salsa di soia); olio extravegine d’oliva; Stilnovo (sei cucchiai di olio extravegine d’oliva e 2 cucchiai di olio di sesamo). Tagliare a strisce sottili il pesce e porlo su un piatto di servizio. Su ciascuna fetta aggiungere un poco di aglio tritato ed erba cipollina. Cospargere il pesce con i semi di sesamo e versare la salsa di soia yuzu. Poco prima di servire fare scaldare dell’olio extravegine d’oliva Stilnovo, toglierlo appena prima che frigga ed aggiungerlo al pesce. Servire subito, decorando con lo zenzero non prima di averlo pelato, tagliato a julienne, e dopo averlo messo in acqua fredda ed asciugato. Vino: Borgo del Tiglio Chardonnay

16 SaporiePiaceri - giugno/luglio 2014


Bell’Europa, March 2014, Italy, Circulation 33‘868


A R T & D E S I G N ONE TO WATCH

The second coming

Just over a century after its first oil boom, Baku is back in the global spotlight, with a heady collection of cosmopolitan hotels, restaurants and architectural treasures. By Brian Noone

T

he space-shuttle curves of the new Heydar Aliyev Center in Baku are impossible to miss amid the bleak Soviet-style blocks that surround it. Encompassing an auditorium, museum and exhibition space, all without the use of a right angle and barely a straight line, the building is majestic – a Zaha Hadid design that remains captivating for those who do not like her style, and counts, for those who do, as one of her crowning achievements. But the building matters not only as an architectural treasure or as a museum: its weightier significance is symbolic. In this oil-rich city of nearly two million, it portends a renaissance – or, at least, it might. Caught between a cosmopolitan

68

CENTURION-Magazine.com 

past and an uncertain, oil-depleted future, Baku is at a crossroads, scrambling to determine not only how the economy will look, but also where to plant the pitch posts of a national identity that has been swayed by countless empires, most recently the Soviet and Ottoman. Which is to say, right now, Baku is fascinating. It is not merely an energy hub turning drilling profits into cultural collateral in the vein of Abu Dhabi, Qatar and Perth, nor is it just a Caucasian capital that has decided to reinvent its post-Soviet skyline with statement architecture, like Grozny and Tbilisi. It is both of these things, of course, but it is also a city with aspirations to be a European capital, including hosting the

CONTACT CENTURION SERVICE FOR BOOKINGS

Photo hufton+crow

The gravity-defying bends of the Zaha Hadid-designed Heydar Aliyev Center


There can be little doubt that Baku is having a moment – and right now it’s a bright one

Top: Flame Towers, the rightmost of which is home to the Fairmont; bottom: the twinkling façade of Crystal Hall. Opposite page, top: the Azerbaijan Carpet Museum

70

CENTURION-Magazine.com 

inaugural European Games in 2015, an official offshoot of the Olympics that no other country has ever had the outsized budget – or popular will – to host. It is a city, in the words of British GQ editor Dylan Jones, that “feels it is so on the cusp of change that it might explode with excitement at any minute”. This sort of frenetic optimism and ambition is infectious, and as a matter of course has led Baku to have a buzzing nightlife scene, a pair of world-class hotels and a bevy of eateries that combine to make a trip to the Caspian not merely exhilarating but also very comfortable indeed. Like any respectable cosmopolis, the city’s architecture is as varied as the languages spoken on its streets. The UNESCO Heritage-protected Old City dates from the 12th century. The city’s late-19th-century blossoming, courtesy of Rothschild, Rockefeller and Nobel oil titans, bequeathed grand mansions and tree-lined boulevards to the new “Paris of the East”. The Soviets, in contrast, built primarily banal lifeless flats, which are now being given new façades, but they also erected a few grand edifices that still stand proud on the Bulvar, the arching waterfront promenade. The city’s recent additions, meanwhile, have been mostly postmodern: Hadid’s curvaceous cultural centre; a carpet museum in the shape of a rolled-up rug; Crystal Hall, the arena built for the 2012 Eurovision song contest; and the striking Flame Towers, a trio of 30-storey skyscrapers built on a promontory and fitted with LED lights that display animations visible across the city. The towers have an added significance as well: “Azer” means fire in Azeri, and the region has long been associated with the eternal flames that spurt from its energy-rich ground, including the one in the 17th-century Zoroastrian temple, Ateshgah of Baku, just outside the city. Another longstanding association the Caucusus boasts is with the arts, and Baku is no exception. Cellist and conductor Mstislav Rostropovich was born here, and in addition to the centuryold State Philharmonic Hall, the National Art Museum holds an impressive collection of Western, Azeri and Russian artists, while the Jean Nouvel-designed Museum of Modern Art displays more than 700 works, mostly Azeri 20th century, with a handful of Picassos and Russian masterpieces. On the contemporary

Photos from top: eric cuvillier, Marcus Bredt/Artur Images

A R T & D E S I G N ONE TO WATCH


Photos Clockwise from top: Jane Sweeney/AWL Images/Corbis, Paul Thuysbaert, © fairmont Hotels & Resorts, © Four Seasons

scene, Baku is crafting a global name for itself, with London auctioneer Phillips de Pury dedicating a show to Azeri art in 2012 and Christie’s hosting an auction in Baku in tandem with dynamic local collective Yarat!, which now has its own gallery space, Yay!, in the Old City. Gazelli Art House is the major international representative, with a headline-garnering line-up of artists and events based out of its bi-level Mayfair boutique in London. With this hive of international activity, there can be little doubt that Baku is having a moment – and right now it’s a bright one, as beautiful as Hadid’s gleaming white beacon. But the specially created panels on the edifice’s façade already appear to be weathering, and there is a very real question of whether Baku is on the ascendance or whether the city has, a century later, reached another apogee. Plans for the future are grand in scale – the world’s tallest building, two new city-sized urban plans, among many others. Time will tell how they work out; for now, the city is mesmerising.

H o w t o d o bak u

To set the scene, nowhere beats the Flame Towers – only one of which is open, the spire belonging to Fairmont Baku (fairmont.com/ baku, above, centre). Elegantly designed in muted, earthy hues and featuring a two-storey, 3,500sq m ESPA, it is a hotel that competes on a global scale – pick a room facing the Caspian, over which the sun rises every day. Just down the hill on Neftchilar Avenue, Baku’s answer to Bond Street and Fifth Avenue, sits the Four Seasons Baku ( fourseasons.com/baku, above, left and right), a new-build in grand neoclassical style that is the Fairmont’s only competitor. Stunningly outfitted and amiably staffed, its expansive rooms, vaulted pool and ornate ballroom are all spectacular. Guests need not leave the hotels for the city’s best fine dining: Four Seasons’s sumptuous rooftop fish restaurant Kaspia boasts a salmon-scale floor in addition to the delectable offerings, and Fairmont has feted French outpost Le Bistro, the city’s top steakhouse, Alov, and a much-awaited panoramic rooftop spot. A visit to Baku wouldn’t be complete without at least one night on the town – eating perhaps at Azeri-themed Sahil (sahil-dining.az) or Sumakh ( sumakh.az), sipping post-prandials at Pasifico (pasifico-dining.az) or Eleven (eleven.az), or doing both at pan-Asian-themed Chinar (chinar-dining.com), the first buzzworthy hotspot in the city which remains reservations-only at weekends. A less trendy but no less atmospheric option are the old caravanserais – Baku was a Silk Road outpost – which serve ornate traditional meals in characterful surrounds: Mugham Club (+994 12 492 3176) is the pick of the lot. British Airways flies direct from Heathrow to Baku seven days a week; ba.com

Essential stops

Ateshgah of Baku (ateshgahtemple.az); Gazelli Art House (gazelliarthouse.com); Heydar Aliyev Center (heydaraliyevcenter.az); Museum of Modern Art (mim.az/ en); National Art Museum (baku-art.az); Old City (whc.unesco.org/en/list/958); State Philharmonic Hall (filarmoniya.az); Yay! (yaygallery.com)



CENTURION-Magazine.com

71


KINSTERNA HOTEL & SPA - VARFÖR MÅSTE MAN CHECKA UT?

LONDONS GRANDE DAME - THE SAVOY FYLLER 125 ÅR

KLEINE ZALZE I SKÖRDETIDER - DÄR VIN OCH MAT SJUNGER TILLSAMMANS!

First Class Magazine #1 2014


LONDONS GRANDE DAME - The Savoy fyller 125 år

S

Text: Matz Thomassen Foto: Press

ÖKER DU DEN ABSOLUTA LYXEN under din nästa vistelse i London ska du checka in på det helt nyrenoverade The Savoy, hotellet med en lika fascinerande historia som lysande framtid. First Class Magazines chefredaktör tog in på hotellet och sparar inte på superlativen, och då ska man ha i åtanke att han spenderat bortemot 3 000 nätter på hotell och har att jämföra med. Känslan av komfort infinner sig redan på London City Airport där en svart bil med tonade rutor väntar vid ankomst. Chauffören Albert tar diskret hand om min resväska som jag inte ser igen förrän jag kommer upp i min svit. Då har den på något magiskt sätt hunnit före fastän jag inte ens passerar receptionen för incheckning utan förs direkt från bilen till hissen och till sviten där incheckningen sker vid ”det egna” skrivbordet. Albert är på ett strålande humör, han småpratar på engelsmännens artiga sätt och frågar mig vad jag har för ärenden i staden. Det är dock inte för att vara nyfiken han undrar, utan för att ta reda på om det är

22 First Class Magazine #1 2014

något han kan hjälpa till med. Kanske behöver jag köras någonstans senare i kväll eller under morgondagen? Han ser något förvånad ut när jag meddelar att planen är att inte lämna The Savoy en enda gång på två dygn – löftet är ju att det inte ska behövas. Turen in till Covent Garden, där The Savoy tronar på strandbanken mellan Themsen och the Strand, tar cirka en halvtimme. Den uppdaterade, likafullt högst igenkänningsbara Savoy-skylten lyser välkomnande i sin sirligt gröna färg. Det är inte bara skylten som fått ett ansiktslyft; år 2007 slog hotellet igen dörrarna för renovering och öppnades inte förrän tre år och 2,5 miljarder kronor senare. Tidsplanen var då spräckt med ett år och kostnaden för renoveringen blev 1,3 miljarder kronor mer än budgeterat. Jag återkommer till resultatet, men innan dess går det inte att utelämna den fascinerande historien om The Savoys tillkomst. ▶

23


LONDONS GRANDE DAME - The Savoy fyller 125 år

S

Text: Matz Thomassen Foto: Press

ÖKER DU DEN ABSOLUTA LYXEN under din nästa vistelse i London ska du checka in på det helt nyrenoverade The Savoy, hotellet med en lika fascinerande historia som lysande framtid. First Class Magazines chefredaktör tog in på hotellet och sparar inte på superlativen, och då ska man ha i åtanke att han spenderat bortemot 3 000 nätter på hotell och har att jämföra med. Känslan av komfort infinner sig redan på London City Airport där en svart bil med tonade rutor väntar vid ankomst. Chauffören Albert tar diskret hand om min resväska som jag inte ser igen förrän jag kommer upp i min svit. Då har den på något magiskt sätt hunnit före fastän jag inte ens passerar receptionen för incheckning utan förs direkt från bilen till hissen och till sviten där incheckningen sker vid ”det egna” skrivbordet. Albert är på ett strålande humör, han småpratar på engelsmännens artiga sätt och frågar mig vad jag har för ärenden i staden. Det är dock inte för att vara nyfiken han undrar, utan för att ta reda på om det är

22 First Class Magazine #1 2014

något han kan hjälpa till med. Kanske behöver jag köras någonstans senare i kväll eller under morgondagen? Han ser något förvånad ut när jag meddelar att planen är att inte lämna The Savoy en enda gång på två dygn – löftet är ju att det inte ska behövas. Turen in till Covent Garden, där The Savoy tronar på strandbanken mellan Themsen och the Strand, tar cirka en halvtimme. Den uppdaterade, likafullt högst igenkänningsbara Savoy-skylten lyser välkomnande i sin sirligt gröna färg. Det är inte bara skylten som fått ett ansiktslyft; år 2007 slog hotellet igen dörrarna för renovering och öppnades inte förrän tre år och 2,5 miljarder kronor senare. Tidsplanen var då spräckt med ett år och kostnaden för renoveringen blev 1,3 miljarder kronor mer än budgeterat. Jag återkommer till resultatet, men innan dess går det inte att utelämna den fascinerande historien om The Savoys tillkomst. ▶

23


FRÅN GREVEPALATS TILL LONDONS FÖRSTA LYXHOTELL 600 år efter att Peter, Greven av Savoy, fått mark av kung Henry III byggdes The Savoy Theatre på ungefär samma plats som grevens palats hade stått. Teatern blev snabbt mycket populär bland Londonborna som vallfärdade till den för att se vad som i folkmun kallades ”the Savoy Operas”. Mannen bakom teatern var impressarion Richard D’Oyly Carte som lät uppföra sina goda vänner Gilbert och Sullivans verk. Gilbert och Sullivan var inte verksamma bara i England utan rönte stora framgångar även i USA och tillsammans med D’Oyly Carte spenderade de många nätter på amerikanska lyxhotell. Vid den här tiden, sent 1800-tal, var skillnaderna mellan Europa och USA enorma. Medan den amerikanska överklassen redan vant sig vid vad vi idag kallar lyx i form av flotta hotell och fina restauranger, levde den brittiska aristokratin i jämförelse ett rätt enkelt och tillbakadraget liv. Middagsbjudningar hölls i de privata hemmen. Att i sociala sammanhang umgås på en officiell inrättning, som ett hotell till exempel, var helt otänkbar av två skäl — överklassen skulle aldrig beblanda sig med vanligt folk och de hotell som fanns vid den här tiden var av en standard som vi idag skulle kalla härbärgen. Richard D’Oyly Carte såg en affärsmöjlighet. Amerikanerna hade börjat snegla mot Europa och han insåg att om de bättre bemedlade resenärerna från andra sidan Atlanten skulle vara beredda att besöka den brittiska huvudstaden så behövdes ett hotell i den klass som de förväntade sig. Sagt och gjort. Eftersom föreställningarna på The Savoy Theatre var så framgångsrika hade D'Oyly Carte gott om kapital för att finansiera hotellet som tog fem år att bygga. Det blev en omedelbar succé. Britterna hade aldrig sett något liknande. Inte bara stod där plötsligt en magnifik byggnad, det var också det första hotellet som hade elektricitet, hissar och ”talrör” (telefonens föregångare) i vilka man som gäst kunde kommunicera både mellan rummen och med hotellets personal. Pricken över i var dock att The Savoy några år senare kunde erbjuda ett privat badrum till nästa alla rum — något liknande hade aldrig tidigare skådats. Amerikanerna älskade hotellet och britternas nyfikenhet växte. Kunde man verkligen underhålla sina gäster utanför det privata hemmet? Svaret gav sig självt eftersom The Savoy erbjöd, och

24 First Class Magazine #1 2014

fortfarande erbjuder, privata salonger där man i avskildhet kunde socialisera. Det tog inte många år förrän kringliggande byggnader upphandlades och hotellet fick ytterligare rum. Den nya delen byggdes i art déco-stil i kontrast till den ursprungliga delen som än i dag är strikt edvardiansk. I samband med utbyggnaden 1904 invigdes The American Bar och Savoy Grill, två Londonetablissemang som fortfarande står ut i Londons täta utbud av barer och restauranger. EN PARAD AV CELEBRITETER Tidens stjärnor, såväl brittiska som internationella, adopterade hotellet som sitt eget. Sarah Bernhardt, Dame Nellie Melba, Claude Monet och Oscar Wilde, alla ville de synas i rätt sammanhang. Monet har målat flera av sina tavlor med Londonmotiv från The Savoy, han tog helt enkelt sitt staffli och gick ut på balkongen. Mellan strykningarna kunde han träffa prinsen av Wales med sitt entourage i korridorerna. Det var här Marilyn Monroe och Laurence Olivier höll den stora presskonferensen inför premiären av succéfilmen ”Prinsen och balettflickan” och hit Charlie Chaplin tog till flykten när han inte kunde åka tillbaka till USA under tiden han var anklagad för förräderi. Claude Monets tavlor finns kvar, dock ej balkongen han stod på när han målade. I samband med den tidigare nämnda renoveringen beslöt man att ta bort dessa till förmån för större badrum. En rolig anekdot gällande Charlie Chaplin: Ryktet om att han bodde på The Savoy spred sig snabbt varenda gång han checkade in. Som den enorma superstjärna han var, som dåtidens Brad Pitt eller tonåringarnas Justin Bieber, hade han naturligtvis en stor skara hängivna fans som flockades framför hotellet och skanderade hans namn i hopp om att han skulle visa sig. Vad de däremot inte tänkte på var att Chaplin i verkligheten vare sig hade mustasch eller gick runt i mörk kostym med tillhörande hatt och käpp. Chaplin brukade därför roa sig med att ställa sig mitt i folkmängden och själv ropa ut sitt namn. Det var sällan han blev igenkänd. Under efterkrigstiden fortsatte hotellet att glänsa som Londons mest självklara vattenhål för de rika och berömda. Elisabeth Taylor, Sofia Loren, Louis Armstrong, Marlon Brando och The Beatles — alla såg de till att spä på The Savoys anrika rykte. Men denna popularitet var också orsak till slitage. ▶

25


FRÅN GREVEPALATS TILL LONDONS FÖRSTA LYXHOTELL 600 år efter att Peter, Greven av Savoy, fått mark av kung Henry III byggdes The Savoy Theatre på ungefär samma plats som grevens palats hade stått. Teatern blev snabbt mycket populär bland Londonborna som vallfärdade till den för att se vad som i folkmun kallades ”the Savoy Operas”. Mannen bakom teatern var impressarion Richard D’Oyly Carte som lät uppföra sina goda vänner Gilbert och Sullivans verk. Gilbert och Sullivan var inte verksamma bara i England utan rönte stora framgångar även i USA och tillsammans med D’Oyly Carte spenderade de många nätter på amerikanska lyxhotell. Vid den här tiden, sent 1800-tal, var skillnaderna mellan Europa och USA enorma. Medan den amerikanska överklassen redan vant sig vid vad vi idag kallar lyx i form av flotta hotell och fina restauranger, levde den brittiska aristokratin i jämförelse ett rätt enkelt och tillbakadraget liv. Middagsbjudningar hölls i de privata hemmen. Att i sociala sammanhang umgås på en officiell inrättning, som ett hotell till exempel, var helt otänkbar av två skäl — överklassen skulle aldrig beblanda sig med vanligt folk och de hotell som fanns vid den här tiden var av en standard som vi idag skulle kalla härbärgen. Richard D’Oyly Carte såg en affärsmöjlighet. Amerikanerna hade börjat snegla mot Europa och han insåg att om de bättre bemedlade resenärerna från andra sidan Atlanten skulle vara beredda att besöka den brittiska huvudstaden så behövdes ett hotell i den klass som de förväntade sig. Sagt och gjort. Eftersom föreställningarna på The Savoy Theatre var så framgångsrika hade D'Oyly Carte gott om kapital för att finansiera hotellet som tog fem år att bygga. Det blev en omedelbar succé. Britterna hade aldrig sett något liknande. Inte bara stod där plötsligt en magnifik byggnad, det var också det första hotellet som hade elektricitet, hissar och ”talrör” (telefonens föregångare) i vilka man som gäst kunde kommunicera både mellan rummen och med hotellets personal. Pricken över i var dock att The Savoy några år senare kunde erbjuda ett privat badrum till nästa alla rum — något liknande hade aldrig tidigare skådats. Amerikanerna älskade hotellet och britternas nyfikenhet växte. Kunde man verkligen underhålla sina gäster utanför det privata hemmet? Svaret gav sig självt eftersom The Savoy erbjöd, och

24 First Class Magazine #1 2014

fortfarande erbjuder, privata salonger där man i avskildhet kunde socialisera. Det tog inte många år förrän kringliggande byggnader upphandlades och hotellet fick ytterligare rum. Den nya delen byggdes i art déco-stil i kontrast till den ursprungliga delen som än i dag är strikt edvardiansk. I samband med utbyggnaden 1904 invigdes The American Bar och Savoy Grill, två Londonetablissemang som fortfarande står ut i Londons täta utbud av barer och restauranger. EN PARAD AV CELEBRITETER Tidens stjärnor, såväl brittiska som internationella, adopterade hotellet som sitt eget. Sarah Bernhardt, Dame Nellie Melba, Claude Monet och Oscar Wilde, alla ville de synas i rätt sammanhang. Monet har målat flera av sina tavlor med Londonmotiv från The Savoy, han tog helt enkelt sitt staffli och gick ut på balkongen. Mellan strykningarna kunde han träffa prinsen av Wales med sitt entourage i korridorerna. Det var här Marilyn Monroe och Laurence Olivier höll den stora presskonferensen inför premiären av succéfilmen ”Prinsen och balettflickan” och hit Charlie Chaplin tog till flykten när han inte kunde åka tillbaka till USA under tiden han var anklagad för förräderi. Claude Monets tavlor finns kvar, dock ej balkongen han stod på när han målade. I samband med den tidigare nämnda renoveringen beslöt man att ta bort dessa till förmån för större badrum. En rolig anekdot gällande Charlie Chaplin: Ryktet om att han bodde på The Savoy spred sig snabbt varenda gång han checkade in. Som den enorma superstjärna han var, som dåtidens Brad Pitt eller tonåringarnas Justin Bieber, hade han naturligtvis en stor skara hängivna fans som flockades framför hotellet och skanderade hans namn i hopp om att han skulle visa sig. Vad de däremot inte tänkte på var att Chaplin i verkligheten vare sig hade mustasch eller gick runt i mörk kostym med tillhörande hatt och käpp. Chaplin brukade därför roa sig med att ställa sig mitt i folkmängden och själv ropa ut sitt namn. Det var sällan han blev igenkänd. Under efterkrigstiden fortsatte hotellet att glänsa som Londons mest självklara vattenhål för de rika och berömda. Elisabeth Taylor, Sofia Loren, Louis Armstrong, Marlon Brando och The Beatles — alla såg de till att spä på The Savoys anrika rykte. Men denna popularitet var också orsak till slitage. ▶

25


26 First Class Magazine #1 2014

27


26 First Class Magazine #1 2014

27


RENOVERING FRÅN UTSIDAN OCH IN Det är faktiskt 11 år sedan jag besökte The Savoy senast. Den gången var det för att vara med när den brittiska författaren och komikern Stephen Fry tilldelades priset som ”The Pipe Smoker of the Year” under en magnifik lunchceremoni. Jag minns att jag noterade tidens tänder. Hotellet var rätt slitet, fortfarande mycket vackert, men även en skönhet åldras och det var rätt påtagligt att något behövde göras. Fyra år senare togs beslutet att stänga igen dörrarna. Nästan all personal fick söka sig nya arbeten och det mesta av hotellets interiör såldes på auktion. När rummen var tömda och fönstren reglade påbörjades en renovering av sällan skådat slag. Arbetet tog tre år och budgeten överskreds flera gånger om, men resultatet var väl värt att vänta på. År 2010 slogs dörrarna återigen upp och den åldrande skönheten, Londons första och äldsta lyxhotell, klev omedelbart upp på tronen och återtog sin plats. I år är det 125 år sedan The Savoy öppnade, och hon är fräschare och bättre än någonsin förut.

28 First Class Magazine #1 2014

THE LEADING LADY Albert stannar bilen framför entrén och det tar en sekund innan dörren öppnas av en stilig portier i frackliknande uniform med obligatoriska vita handskar och hög hatt. Han frågar om jag har kommit för att bo hos dem, och det har jag ju. En svängdörr senare tas jag emot av min personlige butler som också han önskar välkommen i den magnifika lobbyn. Även den har renoverats, men i stora stycken bevarats som den byggdes med klassiskt svart-vitt marmorgolv, vackra träpaneler och magnifika takdekorationer. Som gäst på hotellet har den som bor i någon av sviterna tillgång till en egen butler dygnet runt. Sean Davoren är hotellets chefsbutler och hans instruktioner till sin stab är att ”The Savoys personal uppfyller samtliga önskemål som befinner sig på rätt sida om lagen.” Översätt detta till praxis så betyder det att gästens önskan är personalens lag. Vill du att någon packar eller packar upp din resväska? Tappar upp ett bad? Hämtar dina skjortor på kemtvätten?

Kammar ditt hår? Hjälper dig att klä på dig galaklädseln eller behöver du att någon hämtar något i en butik på andra sidan stan? Det är bara att ringa din butler. När som helst, dygnet runt. At your service, Sir! Den svit som erbjuds First Class Magazine består av ett vardagsrum med soffgrupp, bar, skrivbord och bokhyllor fyllda med böcker. I lådorna vid skrivbordet ligger allt du kan tänkas behöva, sådant som det är lätt att glömma där hemma. Laddare till mobiltelefoner, reseadaptrar och kablar för att till exemplet koppla upp din dator mot någon av svitens tv-apparater. Det finns DVD- och CDspelare samt dockningsstation för att koppla upp en iPhone mot musikanläggningen. Intill ligger det enorma sovrummet med sin inbjudande säng, ytterligare ett skrivbord samt stoppade sittmöbler. I gången som leder in till det väl tilltagna och sprillans nya badrummet finns inbyggda garderober. Badrummet är faktiskt tre rum, det första med dubbla handfat, en heltäckande väggspegel samt badkar

med klassiska lejonfötter. Bakom den ena frostade glasdörren finns duschrummet med The Savoys numera klassiska enorma takmonterade duschmunstycken samt ett litet mindre rum som kan vara bra att ha för annat. Det finns ytterligare ett ”bra att ha”-rum i anslutning till svitens hall — perfekt om man har gäster på rummet. Sviten i all ära, den ger känslan av ”jag vill aldrig lämna” och utsikten lämnar dock heller inget att önska — Themsen ligger rakt nedanför och på andra sidan snurrar The London Eye, pariserhjulet med sina äggformade glasgondoler. Bakom den ser jag både parlamentet och Big Ben. Jag längtar redan efter att inta frukosten i sviten påföljande morgon för att njuta av utsikten, vare sig den tjocka Londondimman hänger kvar eller inte. ▶

29


RENOVERING FRÅN UTSIDAN OCH IN Det är faktiskt 11 år sedan jag besökte The Savoy senast. Den gången var det för att vara med när den brittiska författaren och komikern Stephen Fry tilldelades priset som ”The Pipe Smoker of the Year” under en magnifik lunchceremoni. Jag minns att jag noterade tidens tänder. Hotellet var rätt slitet, fortfarande mycket vackert, men även en skönhet åldras och det var rätt påtagligt att något behövde göras. Fyra år senare togs beslutet att stänga igen dörrarna. Nästan all personal fick söka sig nya arbeten och det mesta av hotellets interiör såldes på auktion. När rummen var tömda och fönstren reglade påbörjades en renovering av sällan skådat slag. Arbetet tog tre år och budgeten överskreds flera gånger om, men resultatet var väl värt att vänta på. År 2010 slogs dörrarna återigen upp och den åldrande skönheten, Londons första och äldsta lyxhotell, klev omedelbart upp på tronen och återtog sin plats. I år är det 125 år sedan The Savoy öppnade, och hon är fräschare och bättre än någonsin förut.

28 First Class Magazine #1 2014

THE LEADING LADY Albert stannar bilen framför entrén och det tar en sekund innan dörren öppnas av en stilig portier i frackliknande uniform med obligatoriska vita handskar och hög hatt. Han frågar om jag har kommit för att bo hos dem, och det har jag ju. En svängdörr senare tas jag emot av min personlige butler som också han önskar välkommen i den magnifika lobbyn. Även den har renoverats, men i stora stycken bevarats som den byggdes med klassiskt svart-vitt marmorgolv, vackra träpaneler och magnifika takdekorationer. Som gäst på hotellet har den som bor i någon av sviterna tillgång till en egen butler dygnet runt. Sean Davoren är hotellets chefsbutler och hans instruktioner till sin stab är att ”The Savoys personal uppfyller samtliga önskemål som befinner sig på rätt sida om lagen.” Översätt detta till praxis så betyder det att gästens önskan är personalens lag. Vill du att någon packar eller packar upp din resväska? Tappar upp ett bad? Hämtar dina skjortor på kemtvätten?

Kammar ditt hår? Hjälper dig att klä på dig galaklädseln eller behöver du att någon hämtar något i en butik på andra sidan stan? Det är bara att ringa din butler. När som helst, dygnet runt. At your service, Sir! Den svit som erbjuds First Class Magazine består av ett vardagsrum med soffgrupp, bar, skrivbord och bokhyllor fyllda med böcker. I lådorna vid skrivbordet ligger allt du kan tänkas behöva, sådant som det är lätt att glömma där hemma. Laddare till mobiltelefoner, reseadaptrar och kablar för att till exemplet koppla upp din dator mot någon av svitens tv-apparater. Det finns DVD- och CDspelare samt dockningsstation för att koppla upp en iPhone mot musikanläggningen. Intill ligger det enorma sovrummet med sin inbjudande säng, ytterligare ett skrivbord samt stoppade sittmöbler. I gången som leder in till det väl tilltagna och sprillans nya badrummet finns inbyggda garderober. Badrummet är faktiskt tre rum, det första med dubbla handfat, en heltäckande väggspegel samt badkar

med klassiska lejonfötter. Bakom den ena frostade glasdörren finns duschrummet med The Savoys numera klassiska enorma takmonterade duschmunstycken samt ett litet mindre rum som kan vara bra att ha för annat. Det finns ytterligare ett ”bra att ha”-rum i anslutning till svitens hall — perfekt om man har gäster på rummet. Sviten i all ära, den ger känslan av ”jag vill aldrig lämna” och utsikten lämnar dock heller inget att önska — Themsen ligger rakt nedanför och på andra sidan snurrar The London Eye, pariserhjulet med sina äggformade glasgondoler. Bakom den ser jag både parlamentet och Big Ben. Jag längtar redan efter att inta frukosten i sviten påföljande morgon för att njuta av utsikten, vare sig den tjocka Londondimman hänger kvar eller inte. ▶

29


THE BEAUFORT BAR Före middagen är en drink i nya The Beaufort Bar, belägen i anslutning till vinterträdgården, ett måste. Här går inredningen i dramatiskt svart och guld. Själva baren är belägen där hotellets tidigare cabaretscen fanns, upphöjd som ett skådespel att vila ögonen på för gästerna. På kvällarna underhålls gästerna av såväl drinkmästarna som färdigställer drinkarna från en serveringsvagn vid bordet som levande musik och sång från barpianister. En gång i månaden återuppstår den gamla traditionen med cabaret och dekadenta burlesque-föreställningar. Värdinna för burlesque-kvällarna är Miss Polly Rae, en av de bäst renommerade inom sin genre i Storbritannien idag. I The Beaufort Bar är det värt att prova några av hotellets fyra signaturdrinkar, skapade och uppkallade efter kända gäster som alla bott på hotellet. Drinken ”Coco” är uppkallad efter modedrottningen Coco Chanel och har sin bas i Grey Goose och Moët et Chandon 2004. Vidare finns ”Ol’ Blue Eyes”, en hyllning till Frank Sinatra och hans förkärlek för whiskey. Charlie Chaplins drink heter ”The Gold Rush” och innehåller bland annat bourbon och färsk citronjuice medan drinken ”The Never Ending Story” tillägnas Hemingway och som föga förvånande innehåller rom. ▶

30 First Class Magazine #1 2014

31


THE BEAUFORT BAR Före middagen är en drink i nya The Beaufort Bar, belägen i anslutning till vinterträdgården, ett måste. Här går inredningen i dramatiskt svart och guld. Själva baren är belägen där hotellets tidigare cabaretscen fanns, upphöjd som ett skådespel att vila ögonen på för gästerna. På kvällarna underhålls gästerna av såväl drinkmästarna som färdigställer drinkarna från en serveringsvagn vid bordet som levande musik och sång från barpianister. En gång i månaden återuppstår den gamla traditionen med cabaret och dekadenta burlesque-föreställningar. Värdinna för burlesque-kvällarna är Miss Polly Rae, en av de bäst renommerade inom sin genre i Storbritannien idag. I The Beaufort Bar är det värt att prova några av hotellets fyra signaturdrinkar, skapade och uppkallade efter kända gäster som alla bott på hotellet. Drinken ”Coco” är uppkallad efter modedrottningen Coco Chanel och har sin bas i Grey Goose och Moët et Chandon 2004. Vidare finns ”Ol’ Blue Eyes”, en hyllning till Frank Sinatra och hans förkärlek för whiskey. Charlie Chaplins drink heter ”The Gold Rush” och innehåller bland annat bourbon och färsk citronjuice medan drinken ”The Never Ending Story” tillägnas Hemingway och som föga förvånande innehåller rom. ▶

30 First Class Magazine #1 2014

31


KASPAR’S SEAFOOD BAR & GRILL Hungrig? Ja, inte behöver du gå särskilt långt, och att slippa lämna hotellet känns skönt när dimman hänger så lågt att man knappt ser ner till sina skor. I Kaspar’s Seafood Bar & Grill finns en enastående meny som tillfredsställer de mest skilda smaklökar. Underbara fiskoch skaldjursrätter i aptitretande kontrast till grillmenyn bestående av bland annat Hereford-filé, mixed grill-tallrik och Salt Marsh-kotletter av lamm. En av specialiteterna på menyn är rökt fisk, rekommenderas att ta en plocktallrik att dela på om ni är ett sällskap. Detsamma gäller de skotska ostronen Native Loch Ryan – så pinfärska och iskylda att man nästan knäpper händerna. Den som söker ett lättare alternativ provar med fördel Kaspar’s Lobster Club Sandwich eller Kaspar’s Pumkin Risotto, den sistnämnda

32 First Class Magazine #1 2014

så len och mjäll att man faktiskt hade varit i extas även om den bara hade levererat till hälften. KASPAR – ETT RESULTAT AV ETT OTURSTAL Historien bakom valet av den nya restaurangen Kaspars namn är underhållande på sitt eget vis. Enligt berättelsen hade en sydafrikansk diamantmagnat vid namn Woolf Joel beställt en bankett till sig själv och några affärsbekanta på The Savoy. Ursprungligen var det meningen att de skulle vara fjorton vid bordet, men en av gästerna bokade av i sista minuten vilket då gjorde att sällskapet kom att bestå av oturstalet tretton, något som nervöst påpekades av en gäst. Efter middagen, som för övrigt sades vara en succé, berättade

den nervöse gästen att stor olycka skulle komma att drabba den första som lämnade middagen. Detta råkade vara värden själv Woolf Joel, som på grund av resan tillbaka till Sydafrika tvingades rusa iväg. Han var dock inte vidskeplig av sig och avfärdade den något morbida profetian med gott humör. Historien berättar dock att hans gäst fick rätt – Woolf Joel sköts ihjäl bara några veckor senare på sitt kontor i Johannesburg. Hotellets ledning tog dödsbudet med stor förfäran och på stort allvar – tänk om det stämde att talet tretton kunde drabba hotellets gäster så illa. Man beslöt därför att aldrig hamna i denna situation igen. En skulptur av en katt, Kaspar, togs fram som symbol för en eventuellt saknad fjortonde person. I det fall ett sällskap endast bestod av tretton personer sattes skulpturen på den fjortonde stolen,

med servett kring halsen och samtliga rätter presenterade för sig. Den automatiska placeringen av Kaspar har i dag upphört, men den gäst som vill att Kaspar ska fylla ut antalet gäster vid bordet kan beställa denna service än i dag. Nu för tiden har den ursprungliga Kaspar sin fasta plats i The Savoys lobby medan en ny och mer modern skulptur, även den kallad Kaspar, pryder den nya restaurangen med utsikt över Themsen. ▶

33


KASPAR’S SEAFOOD BAR & GRILL Hungrig? Ja, inte behöver du gå särskilt långt, och att slippa lämna hotellet känns skönt när dimman hänger så lågt att man knappt ser ner till sina skor. I Kaspar’s Seafood Bar & Grill finns en enastående meny som tillfredsställer de mest skilda smaklökar. Underbara fiskoch skaldjursrätter i aptitretande kontrast till grillmenyn bestående av bland annat Hereford-filé, mixed grill-tallrik och Salt Marsh-kotletter av lamm. En av specialiteterna på menyn är rökt fisk, rekommenderas att ta en plocktallrik att dela på om ni är ett sällskap. Detsamma gäller de skotska ostronen Native Loch Ryan – så pinfärska och iskylda att man nästan knäpper händerna. Den som söker ett lättare alternativ provar med fördel Kaspar’s Lobster Club Sandwich eller Kaspar’s Pumkin Risotto, den sistnämnda

32 First Class Magazine #1 2014

så len och mjäll att man faktiskt hade varit i extas även om den bara hade levererat till hälften. KASPAR – ETT RESULTAT AV ETT OTURSTAL Historien bakom valet av den nya restaurangen Kaspars namn är underhållande på sitt eget vis. Enligt berättelsen hade en sydafrikansk diamantmagnat vid namn Woolf Joel beställt en bankett till sig själv och några affärsbekanta på The Savoy. Ursprungligen var det meningen att de skulle vara fjorton vid bordet, men en av gästerna bokade av i sista minuten vilket då gjorde att sällskapet kom att bestå av oturstalet tretton, något som nervöst påpekades av en gäst. Efter middagen, som för övrigt sades vara en succé, berättade

den nervöse gästen att stor olycka skulle komma att drabba den första som lämnade middagen. Detta råkade vara värden själv Woolf Joel, som på grund av resan tillbaka till Sydafrika tvingades rusa iväg. Han var dock inte vidskeplig av sig och avfärdade den något morbida profetian med gott humör. Historien berättar dock att hans gäst fick rätt – Woolf Joel sköts ihjäl bara några veckor senare på sitt kontor i Johannesburg. Hotellets ledning tog dödsbudet med stor förfäran och på stort allvar – tänk om det stämde att talet tretton kunde drabba hotellets gäster så illa. Man beslöt därför att aldrig hamna i denna situation igen. En skulptur av en katt, Kaspar, togs fram som symbol för en eventuellt saknad fjortonde person. I det fall ett sällskap endast bestod av tretton personer sattes skulpturen på den fjortonde stolen,

med servett kring halsen och samtliga rätter presenterade för sig. Den automatiska placeringen av Kaspar har i dag upphört, men den gäst som vill att Kaspar ska fylla ut antalet gäster vid bordet kan beställa denna service än i dag. Nu för tiden har den ursprungliga Kaspar sin fasta plats i The Savoys lobby medan en ny och mer modern skulptur, även den kallad Kaspar, pryder den nya restaurangen med utsikt över Themsen. ▶

33


AFTERNOON TEA Ett besök i London utan afternoon tea är otänkbart och i detta sammanhang även oslagbart. Jag vill utfärda en varning — om du ämnar inta en sen tesession på The Savoy så kan du boka av dina middagsplaner. Serveringen upphör nämligen inte förrän du som gäst säger till. Fat efter fat med underbara snittar, exklusiva kakor och läckra sötsaker ställs på bordet och du inmundigar som sagt tills det att du själv säger stopp. Vår servitris berättar med ett leende på läpparna att personalen ibland glömmer att informera om detta, vilket har skapat situationer där gäster nästan har klagat över för mycket mat. Är det vad vi bör kalla ett lyxproblem? Naturligtvis finns möjligheten att välja champagne som komplement till maten, det finns inte mindre än tio sorter att välja mellan och alla kan beställas per glas. Själva temenyn består av 28 tesorter, allt från drottningens egen favorit Oriental Beauty, som är ett Formosa Oolong-te med smak av bland annat honung, till hotellets egna signaturteer. ▶

34 First Class Magazine #1 2014

35


AFTERNOON TEA Ett besök i London utan afternoon tea är otänkbart och i detta sammanhang även oslagbart. Jag vill utfärda en varning — om du ämnar inta en sen tesession på The Savoy så kan du boka av dina middagsplaner. Serveringen upphör nämligen inte förrän du som gäst säger till. Fat efter fat med underbara snittar, exklusiva kakor och läckra sötsaker ställs på bordet och du inmundigar som sagt tills det att du själv säger stopp. Vår servitris berättar med ett leende på läpparna att personalen ibland glömmer att informera om detta, vilket har skapat situationer där gäster nästan har klagat över för mycket mat. Är det vad vi bör kalla ett lyxproblem? Naturligtvis finns möjligheten att välja champagne som komplement till maten, det finns inte mindre än tio sorter att välja mellan och alla kan beställas per glas. Själva temenyn består av 28 tesorter, allt från drottningens egen favorit Oriental Beauty, som är ett Formosa Oolong-te med smak av bland annat honung, till hotellets egna signaturteer. ▶

34 First Class Magazine #1 2014

35


drabarek.com

the key to an extraordinary life is quite literally a key.

IN I MINSTA DETALJ Som läsare har du förmodligen förstått att jag gillar The Savoy. Själv måste jag ju så klart ifrågasätta varför jag så alldeles förbehållslöst slukar upplevelsen. Svaret ligger i sanning och helhet – det finns helt enkelt inget att anmärka på, detta är ett komplett hotell. Från att Albert hämtar på flygplatsen tills att han artigt öppnar dörren och säger farväl på samma plats känner man sig som hemma. Sviterna är ”personligt” och individuellt inredda, ingen är den andra lik. Särskilt intressanta sviter är de som kallas ”personality suites”, inredda med bilder och föremål som representerar några av svunna tiders gäster som till exempel Frank Sinatra och Marlene Diedrich.

Vi reserverar oss för eventuella felskrivningar, valuta- och prisförändringar.

the absolute opposite of Ordinary | intrOducing the new ghibli frOm 675 000 SeK | ghibli.maSerati.cOm

Månadskostnad vid avbetalning 3 890 SEK inKl momS. Grundpris 675 000 sEK, Kontantinsats 250 000 sEK (alt inbytEsbil), rEstvärdE 52%, 36 månadErs lEasinG.

Månadskostnad vid företagsleasing 5 925 SEK (alla förEtagSpriSEr ExKl momS). Grundpris 540 000 sEK, första förhöjd hyra 100 000 sEK, rEstvärdE 52%, 36 månadErs lEasinG.

berÄkning prisExEmplEn basEras på pris i Euro och dEss växElKurs dEn 7 oKtobEr 2013, och 4,95% ränta, och Kan Komma att justEras vid KöpEtillfällEt. prisExEmplEt GällEr masErati Ghibli diEsEl.

På The Savoy bor, äter och konfererar man i en lyxig men avslappnad miljö. Interiör och inredning må vara i världsklass, men det finns en sak som omsluter hela hotellet och det är personalen. De förtjänar fem stjärnor och en storstilad applåd. ■

För mer information: www.fairmont.com/savoy-london

aUtoropa 36 First Class Magazine #1 2014

autoropa ab | narvaväGEn 19, 114 60 stocKholm | tEstväGEn 18, 232 37 arlöv / malmö | sWEdEn | Phone: +46 40 43 70 00 | WEB: www.autoropa.se


Source: Edition: Country: Date: Page: Area: Circulation: Ad data: Phone:

Caterer & Hotelkeeper {Main}

Keyword:

Savoy

UK Friday 28, March 2014 55 510 sq. cm ABC 7657 Weekly page rate ÂŁ3,975.00, scc rate ÂŁ30.00 020 8652 3500

Reproduced by Gorkana under licence from the NLA (newspapers), CLA (magazines), FT (Financial Times/ft.com) or other copyright owner. No further copying (including printing of digital cuttings), digital reproduction/forwarding of the cutting is permitted except under licence from the copyright owner. All FT content is copyright The Financial Times Ltd.

Article Page 1 of 2

278746890 - DANAGY - A20344-1


Source: Edition: Country: Date: Page: Area: Circulation: Ad data: Phone:

Caterer & Hotelkeeper {Main}

Keyword:

Savoy

UK Friday 28, March 2014 55 510 sq. cm ABC 7657 Weekly page rate ÂŁ3,975.00, scc rate ÂŁ30.00 020 8652 3500

Reproduced by Gorkana under licence from the NLA (newspapers), CLA (magazines), FT (Financial Times/ft.com) or other copyright owner. No further copying (including printing of digital cuttings), digital reproduction/forwarding of the cutting is permitted except under licence from the copyright owner. All FT content is copyright The Financial Times Ltd.

Article Page 2 of 2

278746890 - DANAGY - A20344-1


Globetrotter, Denmark, April 2014, Circulation 65’000


Hotel Management, UK , April 2014


Switzerland, 35’000


Desirs de Voyages, France, March 2014, circulation 70’000


DMM – Der Mobilitätsmanager, Germany, April 2014, Circulation 25‘000


L’Echo touristique, France, April 2014, Circulation 7‘000


Selling Long Haul, UK, April 2014, Circulation 14’925, Fairmont Chateau Lake Louise


The Good Life Magazine, France, April 2014, Circulation 50’000


ELLE Traveller Germany, April 2014, Circulation 150’00


Reise aktuell, Austria, Q1, 2014, Circulation 54’000


París / Francia

UNA Y MIL VECES PARÍS

Paseando por las grandes Avenidas, los Museos impresionantes, los escaparates del lujo, encontrarás un tesoro que une hotel, spa, restaurantes, bar de moda, galería de arte, boutiques, cine y librería de diseño. Sandra del Río descubre el nuevo Royal Monceau Raffles de Philippe Starck.

PARIS ok.indd 2-3

C Fotos: Getty / D.R.

Escapadas

CUANDO VOY A PARÍS, y voy a menudo, tengo cierta tendencia a volver a los mismos lugares y dejar dos o tres visitas para los nuevos, los que están de moda, los que hay que conocer antes de que sean vox pópuli. Esta tarde andaba algo perezosa, embutida en abrigo, guantes, gorro y botas por Champs Élyées hacia el Arco del Triunfo después de una visita a dos exposiciones interesantes, la de Vallotton en el Grand Palais y la de Serge Poliakoff en el Museo de la Villa de París. Buscaba mi hotel y su maravilloso bar para quedarme un rato mirando los catálogos de las exposiciones. Nada más entrar, unas risas femeninas sin complejos me sacaron del ostracismo emocional. Una de las chicas que reían era, o al menos me lo pareció, Carla Bruni. No me sorprendió porque ya sabía que en el Royal Monceau se reune la nueva aristocracia parisina e internacional para nadar en la piscina casi olímpica de su spa, para comer en uno de sus dos restaurantes estrella Michelin o para tomarse una copa en el bar, que sirve los mejores Singapore Sling de París y reúne a la gente más guapa y enrollada de la capital. El cansancio estructural desapareció después de un café y tres macarons de Pierre Hermé, el pastelero fundamental de París que tiene en este hotel su cuartel general, desde el que designa los desayunos de unos huéspedes entregados en cuerpo y alma al ejercicio de los ¡mmmmmmm! de placer a cada bocado. Huelga decir que en las habitaciones, todas sello Starck con lo que eso conlleva, genio y figura, no hay básculas, pero se multiplican los espejos. Hay una

CALIDAD DE VIDA A la izquierda, esculturas del artista ruso Nikolay Polissky, de exhibición permanente en el hotel. Arriba, una vista del restaurante Il Carpaccio, los Champs Élysées, macarons de Pierre Hermé y salón rojo de gala.

04/04/14 11:47


París / Francia

UNA Y MIL VECES PARÍS

Paseando por las grandes Avenidas, los Museos impresionantes, los escaparates del lujo, encontrarás un tesoro que une hotel, spa, restaurantes, bar de moda, galería de arte, boutiques, cine y librería de diseño. Sandra del Río descubre el nuevo Royal Monceau Raffles de Philippe Starck.

PARIS ok.indd 2-3

C Fotos: Getty / D.R.

Escapadas

CUANDO VOY A PARÍS, y voy a menudo, tengo cierta tendencia a volver a los mismos lugares y dejar dos o tres visitas para los nuevos, los que están de moda, los que hay que conocer antes de que sean vox pópuli. Esta tarde andaba algo perezosa, embutida en abrigo, guantes, gorro y botas por Champs Élyées hacia el Arco del Triunfo después de una visita a dos exposiciones interesantes, la de Vallotton en el Grand Palais y la de Serge Poliakoff en el Museo de la Villa de París. Buscaba mi hotel y su maravilloso bar para quedarme un rato mirando los catálogos de las exposiciones. Nada más entrar, unas risas femeninas sin complejos me sacaron del ostracismo emocional. Una de las chicas que reían era, o al menos me lo pareció, Carla Bruni. No me sorprendió porque ya sabía que en el Royal Monceau se reune la nueva aristocracia parisina e internacional para nadar en la piscina casi olímpica de su spa, para comer en uno de sus dos restaurantes estrella Michelin o para tomarse una copa en el bar, que sirve los mejores Singapore Sling de París y reúne a la gente más guapa y enrollada de la capital. El cansancio estructural desapareció después de un café y tres macarons de Pierre Hermé, el pastelero fundamental de París que tiene en este hotel su cuartel general, desde el que designa los desayunos de unos huéspedes entregados en cuerpo y alma al ejercicio de los ¡mmmmmmm! de placer a cada bocado. Huelga decir que en las habitaciones, todas sello Starck con lo que eso conlleva, genio y figura, no hay básculas, pero se multiplican los espejos. Hay una

CALIDAD DE VIDA A la izquierda, esculturas del artista ruso Nikolay Polissky, de exhibición permanente en el hotel. Arriba, una vista del restaurante Il Carpaccio, los Champs Élysées, macarons de Pierre Hermé y salón rojo de gala.

04/04/14 11:47


Escapadas

TRES ESTRELLAS Le Royal Monceau abrió sus puertas en 1928 y fue centro del arte y la cultura de París. En 2008 acometió una completa reestructuración 'poética y arquitectónica' a cargo de Philippe Starck. Arriba, escalinata original y lámparas de Starck. Los chefs en su hábitat.

PARIS ok.indd 4-5

guitarra en un rincón, lámparas con frases de Cocteau, un espejo que en realidad es un televisor aunque no lo parece, y una cesta llena de macarons, por si quedaba hueco libre en este cuerpo que comienza a necesitar un tratamiento Clarins en el spa del subsuelo. Si tuviera que definir este hotel tan peculiar, diría que es un resort en pleno centro de París del que podrías no salir jamás. Tiene un cine alucinante con butacas de piel donde se proyectan películas de estreno, tiene dos boutiques con las mejores marcas, tiene una galería de arte con una jovencísima y muy preparada art concierge llamada Julie, elección personal del señor Starck, que lo mismo te muestra la exposición en curso del hotel que te lleva de paseo a otras galerías de arte, museos y hasta a los ateliers de los artistas si quieres ejercer de comprador (www.artforbreakfast.com). Los dos restaurantes están de acuerdo en las estrellas Michelin y se complementan en la oferta: italiano Il Carpaccio, (chef Roberto Rispoli) internacional La Cuisine, (chef Hans Zahner), con su bellísimo fresco A Garden in Paris, de Stéphane Calais presidiendo. En Il Carpaccio me sentí en Sicilia con todo el personal, italiano de mente y de corazón, empezando por el maître, Aquille. Vida de barrio. Eso sí, un barrio que sintetiza el chic parisino, Boulevard Haussman, Avenue Hoche, los Champs Élysées, la bajada gloriosa hacia la Place de la Concorde y sus calles bordeadas de castaños y museos. Después de una visita, breve pero intensa, a la librería del hotel, especializada en libros de arte, diseño y en regalos de autor, sentí la fiebre de la cultura agitarse en mí, y si bien llevaba encima dos museos, enfilé hacia el Jacquemart-André, esa maravilla poco conocida con una colección espectacular de pintores italianos, flamencos y franceses, y algunas esculturas muy bellas. Ante la Virgen y el Niño de Luca della Robbia siempre me emociono. Esta vez no fue una excepción. Aunque los macarons de monsieur Hermé seguían dándome mala conciencia (seré idiota), me permití un té en el restaurante y cafetería del museo, uno de los lugares favoritos de los parisinos para los brunchs del domingo. Buen precio y comerás entre obras de arte y gente muy elegante. Llegar a la avenue Montaigne es cuestión de seguir los Champs Élysées sorteando mucha gente. La recompensa es que en la Maison Dior los escaparates son geniales y a veces tienes suerte y se celebra una exposición en el interior, entrada libre para toda alma sensible. Los trajes y accesorios también lo

Fotos: Nils Preston Schlebusch / Vital García / D.R.

MUNDO INTERIOR Entrada al Hotel Le Royal Monceau Raffles y detalle de la librería de arte y diseño.

LA VIE AN ROSE La estatua de Voltaire y la entrada al Petit Palais, dos must parisinos.

04/04/14 11:47


Escapadas

TRES ESTRELLAS Le Royal Monceau abrió sus puertas en 1928 y fue centro del arte y la cultura de París. En 2008 acometió una completa reestructuración 'poética y arquitectónica' a cargo de Philippe Starck. Arriba, escalinata original y lámparas de Starck. Los chefs en su hábitat.

PARIS ok.indd 4-5

guitarra en un rincón, lámparas con frases de Cocteau, un espejo que en realidad es un televisor aunque no lo parece, y una cesta llena de macarons, por si quedaba hueco libre en este cuerpo que comienza a necesitar un tratamiento Clarins en el spa del subsuelo. Si tuviera que definir este hotel tan peculiar, diría que es un resort en pleno centro de París del que podrías no salir jamás. Tiene un cine alucinante con butacas de piel donde se proyectan películas de estreno, tiene dos boutiques con las mejores marcas, tiene una galería de arte con una jovencísima y muy preparada art concierge llamada Julie, elección personal del señor Starck, que lo mismo te muestra la exposición en curso del hotel que te lleva de paseo a otras galerías de arte, museos y hasta a los ateliers de los artistas si quieres ejercer de comprador (www.artforbreakfast.com). Los dos restaurantes están de acuerdo en las estrellas Michelin y se complementan en la oferta: italiano Il Carpaccio, (chef Roberto Rispoli) internacional La Cuisine, (chef Hans Zahner), con su bellísimo fresco A Garden in Paris, de Stéphane Calais presidiendo. En Il Carpaccio me sentí en Sicilia con todo el personal, italiano de mente y de corazón, empezando por el maître, Aquille. Vida de barrio. Eso sí, un barrio que sintetiza el chic parisino, Boulevard Haussman, Avenue Hoche, los Champs Élysées, la bajada gloriosa hacia la Place de la Concorde y sus calles bordeadas de castaños y museos. Después de una visita, breve pero intensa, a la librería del hotel, especializada en libros de arte, diseño y en regalos de autor, sentí la fiebre de la cultura agitarse en mí, y si bien llevaba encima dos museos, enfilé hacia el Jacquemart-André, esa maravilla poco conocida con una colección espectacular de pintores italianos, flamencos y franceses, y algunas esculturas muy bellas. Ante la Virgen y el Niño de Luca della Robbia siempre me emociono. Esta vez no fue una excepción. Aunque los macarons de monsieur Hermé seguían dándome mala conciencia (seré idiota), me permití un té en el restaurante y cafetería del museo, uno de los lugares favoritos de los parisinos para los brunchs del domingo. Buen precio y comerás entre obras de arte y gente muy elegante. Llegar a la avenue Montaigne es cuestión de seguir los Champs Élysées sorteando mucha gente. La recompensa es que en la Maison Dior los escaparates son geniales y a veces tienes suerte y se celebra una exposición en el interior, entrada libre para toda alma sensible. Los trajes y accesorios también lo

Fotos: Nils Preston Schlebusch / Vital García / D.R.

MUNDO INTERIOR Entrada al Hotel Le Royal Monceau Raffles y detalle de la librería de arte y diseño.

LA VIE AN ROSE La estatua de Voltaire y la entrada al Petit Palais, dos must parisinos.

04/04/14 11:47


Escapadas

El arte de vivir la ciudad más bella del mundo CÓMO LLEGAR La compañía Air France (airfrance.es) ofrece vuelos a París-Charles de Gaulle desde Madrid (seis vuelos diarios) y Barcelona (con seis salidas). La compañía Iberia ofrece seis salidas diarias desde Madrid y cinco desde Barcelona y llega al aeropuerto internacional de Orly. Air Europa también vuela a Orly desde Madrid y Barcelona. En AVE desde Madrid y Barcelona, nuevo trayecto de alta velocidad, te plantarás en París en poco más de ocho horas. Eso sí, viajarás de día.

son y le doy patente de obra de arte a un abrigo, un traje de noche y dos vestidos deliciosos ante los que mujeres de diferentes edades, razas y lenguas detienen su mirada y sus corazones. Cruzo la place de la Concorde metiéndome en el bolsillo castañas pilongas, hojas de otoño y siento que me estoy embolsando el alma de París. Dejo a mi derecha una brasserie que ha cedido ante otros locales más trendy, es la Brasserie le Grand Palais. Tiene un no sé qué inmortal que la hace sostenerse y sostener este trocito de parque con mucha dignidad. Paseando por la orilla del Sena hasta el quai D´Orsay, por el quai Voltaire hasta el quai Malaquais y la rue du Seine llego a uno de mis itinerarios secretos: la estatua de Voltaire, el hombre que dijo “no estoy de acuerdo con lo que dices, pero daría mi vida por defender el derecho que tienes a decirlo” y que sigue alimentando mi ilusión de ser una buena periodista. En este trozo de ciudad empedrada hay galerías de arte, una calle corta y encantadora, la rue Visconti, un restaurante emblemático (el más antiguo de París, 1686) La Procope, y un bistró encantador donde se reúnen pintores y escritores, La Palette, al que voy a menudo a tomarme un vasito de vino y a enterarme de los cotilleos del barrio. En La Palette, Nicolás Barreau escribió y escenificó algunos capítulos de su libro, que está haciendo furor en Europa, La Sonrisa de las mujeres, y que me he traído en la maleta. Para cuando vuelva al hotel, este resort que se ha convertido en mi cuartel general, ya será de noche y París la ciudad más luminosa del mundo.

PARIS ok.indd 6-7

MUSEO JACQUEMART-ANDRÉ 158, boulevard Haussman. Neile Jacquemnart hizo el retrato de Édouard André, heredero de una familia de banqueros y, desde ese momento, sus vidas no volvieron a separarse. Dedicaron su fortuna a reunir, en este bellísimo Hotel Particulier, algunas de las mejores obras de arte del mundo. Salones, invernaderos, salas privadas que albergan cuadros de Fragonard, tesoros del Renacimiento Italiano, grandes maestros flamencos, empezando por Rembrandt, el fumadero, ambiente inglés, con cuadros de Hopper, Lawrence y Reynolds... Tiene un restaurante abierto al público famoso por sus brunchs dominicales.

sagrada. Dos años más tarde se encendía la llama para que el mundo entero jamás olvide el horror que supone una guerra. Este es uno de los monumentos más visitados de la ciudad. MUSEO CERNUSCHI Henri Cernuschi legó a la ciudad de París toda su colección de arte asiático. El museo, muy cercano al Parc Monceau, está dedicado al arte y la arqueología de la antigua China, desde el neolítico al siglo XIII. No perderse el gran buda de bronce meditando junto a un ventanal luminoso.

TUMBA DEL SOLDADO DESCONOCIDO El 11 de noviembre de 1920 el cuerpo del soldado desconocido, que representa al millón y medio de muertos durante la Primera Guerra Mundial, es colocado en una pequeña cripta situada bajo el Arco del Triunfo. Sobre la tumba se sella la baldosa

PARC MONCEAU Un magnífico retiro verde en medio del barrio. Creado en 1769 por el duque de Chartre y diseñado nuevamente por el barón Haussmann bajo Napoleón III, alberga estatuas de maestros, árboles centenarios, lagos y silencio. No dejes de admirar un arce sicómoro de 30 metros de altura y 1.670 años de antigüedad.

BRASSERIE LE GRAND PALAIS Frente al museo, en el 21 de la avenue Franklin Delano Roosvelt, un restaurante clásico con una carta muy parisina y unas vistas excepcionales. Para un aperitivo o un almuerzo entre visitas culturales. AVENUE MONTAIGNE Una de las calles más elegantes de París, donde tiene su sede, entre otras, la Maison Dior. Vale la pena pasear y contemplar las prendas hechas arte que lucirán las mujeres más bellas del mundo. MUSEO GALLIERA, PALAIS DE TOKYO Y MUSEO DE ARTE MODERNO DE LA VILLA DE PARÍS Juntos pero jamás revueltos, estos tres palacios, exponentes de la mejor cultura francesa. El Galliera, que es museo de la moda, ha reabierto sus puertas en 2013. En Palais de Tokyo se exhiben las mejores performances. El museo de Arte Moderno es el epicentro de la cultura contemporánea.

ENTRADA AL PARQUE MONCEAU

MUSEO JACQUEMART-ANDRÉ

GALERÍA DEL HOTEL ROYAL MONCEAU

Foto: Getty / Mapa: Salvador Prior

BELLEZA ES ARTE En el spa My Blend by Clarins, descubrí una piscina casi olímpica, el doble suero de la marca y un masaje, "the art of touch" , que me llevó a la felicidad duradera.

HOTEL LE ROYAL MONCEAU RAFFLES 37, avenue Hoche, 75008 París. Teléfono + 33 1 42 998 800; 85 habitaciones, 61 suites, 3 apartamentos privados de 380 metros (cada uno). Reabrió sus puertas en 2010 después de una reforma estructural a cargo de Philippe Starck. Se ha convertido nuevamente en el lugar de reunión de artistas, intelectuales, socialités parisinas e internacionales. Reseñable la decoración, los ambientes, el personal, la gastronomía. un auténtico resort de lujo en el corazón del París más elegante.

¡CULTURA! En este itinerario te llevamos a varios de los mejores museos de París, algunos realmente poco conocidos. BRASSERIE LE GRAND PALAIS

04/04/14 11:47


Escapadas

El arte de vivir la ciudad más bella del mundo CÓMO LLEGAR La compañía Air France (airfrance.es) ofrece vuelos a París-Charles de Gaulle desde Madrid (seis vuelos diarios) y Barcelona (con seis salidas). La compañía Iberia ofrece seis salidas diarias desde Madrid y cinco desde Barcelona y llega al aeropuerto internacional de Orly. Air Europa también vuela a Orly desde Madrid y Barcelona. En AVE desde Madrid y Barcelona, nuevo trayecto de alta velocidad, te plantarás en París en poco más de ocho horas. Eso sí, viajarás de día.

son y le doy patente de obra de arte a un abrigo, un traje de noche y dos vestidos deliciosos ante los que mujeres de diferentes edades, razas y lenguas detienen su mirada y sus corazones. Cruzo la place de la Concorde metiéndome en el bolsillo castañas pilongas, hojas de otoño y siento que me estoy embolsando el alma de París. Dejo a mi derecha una brasserie que ha cedido ante otros locales más trendy, es la Brasserie le Grand Palais. Tiene un no sé qué inmortal que la hace sostenerse y sostener este trocito de parque con mucha dignidad. Paseando por la orilla del Sena hasta el quai D´Orsay, por el quai Voltaire hasta el quai Malaquais y la rue du Seine llego a uno de mis itinerarios secretos: la estatua de Voltaire, el hombre que dijo “no estoy de acuerdo con lo que dices, pero daría mi vida por defender el derecho que tienes a decirlo” y que sigue alimentando mi ilusión de ser una buena periodista. En este trozo de ciudad empedrada hay galerías de arte, una calle corta y encantadora, la rue Visconti, un restaurante emblemático (el más antiguo de París, 1686) La Procope, y un bistró encantador donde se reúnen pintores y escritores, La Palette, al que voy a menudo a tomarme un vasito de vino y a enterarme de los cotilleos del barrio. En La Palette, Nicolás Barreau escribió y escenificó algunos capítulos de su libro, que está haciendo furor en Europa, La Sonrisa de las mujeres, y que me he traído en la maleta. Para cuando vuelva al hotel, este resort que se ha convertido en mi cuartel general, ya será de noche y París la ciudad más luminosa del mundo.

PARIS ok.indd 6-7

MUSEO JACQUEMART-ANDRÉ 158, boulevard Haussman. Neile Jacquemnart hizo el retrato de Édouard André, heredero de una familia de banqueros y, desde ese momento, sus vidas no volvieron a separarse. Dedicaron su fortuna a reunir, en este bellísimo Hotel Particulier, algunas de las mejores obras de arte del mundo. Salones, invernaderos, salas privadas que albergan cuadros de Fragonard, tesoros del Renacimiento Italiano, grandes maestros flamencos, empezando por Rembrandt, el fumadero, ambiente inglés, con cuadros de Hopper, Lawrence y Reynolds... Tiene un restaurante abierto al público famoso por sus brunchs dominicales.

sagrada. Dos años más tarde se encendía la llama para que el mundo entero jamás olvide el horror que supone una guerra. Este es uno de los monumentos más visitados de la ciudad. MUSEO CERNUSCHI Henri Cernuschi legó a la ciudad de París toda su colección de arte asiático. El museo, muy cercano al Parc Monceau, está dedicado al arte y la arqueología de la antigua China, desde el neolítico al siglo XIII. No perderse el gran buda de bronce meditando junto a un ventanal luminoso.

TUMBA DEL SOLDADO DESCONOCIDO El 11 de noviembre de 1920 el cuerpo del soldado desconocido, que representa al millón y medio de muertos durante la Primera Guerra Mundial, es colocado en una pequeña cripta situada bajo el Arco del Triunfo. Sobre la tumba se sella la baldosa

PARC MONCEAU Un magnífico retiro verde en medio del barrio. Creado en 1769 por el duque de Chartre y diseñado nuevamente por el barón Haussmann bajo Napoleón III, alberga estatuas de maestros, árboles centenarios, lagos y silencio. No dejes de admirar un arce sicómoro de 30 metros de altura y 1.670 años de antigüedad.

BRASSERIE LE GRAND PALAIS Frente al museo, en el 21 de la avenue Franklin Delano Roosvelt, un restaurante clásico con una carta muy parisina y unas vistas excepcionales. Para un aperitivo o un almuerzo entre visitas culturales. AVENUE MONTAIGNE Una de las calles más elegantes de París, donde tiene su sede, entre otras, la Maison Dior. Vale la pena pasear y contemplar las prendas hechas arte que lucirán las mujeres más bellas del mundo. MUSEO GALLIERA, PALAIS DE TOKYO Y MUSEO DE ARTE MODERNO DE LA VILLA DE PARÍS Juntos pero jamás revueltos, estos tres palacios, exponentes de la mejor cultura francesa. El Galliera, que es museo de la moda, ha reabierto sus puertas en 2013. En Palais de Tokyo se exhiben las mejores performances. El museo de Arte Moderno es el epicentro de la cultura contemporánea.

ENTRADA AL PARQUE MONCEAU

MUSEO JACQUEMART-ANDRÉ

GALERÍA DEL HOTEL ROYAL MONCEAU

Foto: Getty / Mapa: Salvador Prior

BELLEZA ES ARTE En el spa My Blend by Clarins, descubrí una piscina casi olímpica, el doble suero de la marca y un masaje, "the art of touch" , que me llevó a la felicidad duradera.

HOTEL LE ROYAL MONCEAU RAFFLES 37, avenue Hoche, 75008 París. Teléfono + 33 1 42 998 800; 85 habitaciones, 61 suites, 3 apartamentos privados de 380 metros (cada uno). Reabrió sus puertas en 2010 después de una reforma estructural a cargo de Philippe Starck. Se ha convertido nuevamente en el lugar de reunión de artistas, intelectuales, socialités parisinas e internacionales. Reseñable la decoración, los ambientes, el personal, la gastronomía. un auténtico resort de lujo en el corazón del París más elegante.

¡CULTURA! En este itinerario te llevamos a varios de los mejores museos de París, algunos realmente poco conocidos. BRASSERIE LE GRAND PALAIS

04/04/14 11:47


Harper’s Bazaar Russia, 03/2014, Le Royal Monceau – Raffles Paris, Circulation 120’000


InStyle, Germany, April 2014, circulation 200‘000


ELLE Russia, Spring 2014, Raffles Praslin Seychelles, 220’000


Datum: 03.04.2014

Ausgabe Schweiz Connoisseur Circle 8135 Langnau am Albis www.ccircle.ch

Medienart: Print Medientyp: Spezial- und Hobbyzeitschriften Auflage: 21'000 Erscheinungsweise: 4x jährlich

Themen-Nr.: 571.091 Abo-Nr.: 571091 Seite: 15 Fläche: 32'207 mm²

HOSPITALITY AWARDS 2014

BEST HOSPITALITY SPA HOTEL RAFFLES PRASLIN, SEYCHELLEN Das noch relativ junge Raffles Praslin ist in eine faszinierende Naturlandschaft eingebettet. Die 86 stilvoll designten und geräumigen Villen und Suiten bieten einen wundervollen Blick auf das Meer. Erstklassige Entspannung bietet der 1.234 Quadratmeter große Spa-Bereich, der inmitten von spektakulären Felsformationen hoch über dem Meer thront und über 13 Behandlungsräume und zwei Spa-Suiten verfügt. wywv.raffles.com LA MAMOUNIA, MARRAKESCH Das La Mamounia am Rande der Medina von Marrakesch verbindet in seinen Zimmern und Suiten echten marokkanischen Stil mit modernem Komfort. Spektakulär ist der 2.500 Quadratmeter große Spa mit exklusiven Marken, wie Shiseido, maroc Maroc und La Ric, zwei Hammams sowie sechs OutdoorMassage-Pavillons, in dem orientalische Bade- und Beautykultur ebenso zelebriert wird wie fernöstliche Wellnesspraktiken. www.mamounia.com

SHANGRI-LA'S VILLINGILI RESORT & SPA, MALEDIVEN ViLlingiti bietet nicht nur makellose Sandstrände und glasklares Wasser, sondern auch eine üppige Naturlandschaft. Die 132 Villen liegen inmitten von tropischen Gärten oder auf Pfählen über dem Wasser. Ein Highlight ist der Chi-Spa mit seinen geräumigen Behandlungsvillen. Das Spa-Menü bietet traditionelle Behandlungsmethoden aus der ganzen Welt an. www.shangrila.com

Medienbeobachtung Medienanalyse Informationsmanagement Sprachdienstleistungen

ARGUS der Presse AG Rüdigerstrasse 15, Postfach, 8027 Zürich Tel. 044 388 82 00, Fax 044 388 82 01 www.argus.ch

Argus Ref.: 53422165 Ausschnitt Seite: 1/2


Vagabond Globetrotter Denmark, April 2014, circulation 65’000


ALPLERDEN İLHAM ALAN PÜROVEL SPA & SPORT İLE İLKBAHARA HAZIRLANIN Yayın Adı Alem Referans No 37999157 Renk Renkli

Yayın Tarihi 30.04.2014 Etki Tarafsız STxCM 119,44

Küpür Sayfa 1 Tiraj 11539 Sayfa 164


Professional Beauty Magazine, UK, April 2014


Spring 2014


Marie Claire, Russia, Swissôtel Krasnye Holmy Moscow, Spring 2014, 160’000 circulation


Stern, D, April 2014


Germany, April 2014, Circulation 190’000, Swissôtel Nankai Osaka


FRHI Regional Media Highlights Europe April 2014