__MAIN_TEXT__

Page 1

Hjalmar Lundbohm

Ett barn av sin tid

ledare, samhällsbyggare och kulturmecenat

Curt Persson

ledare, samhällsbyggare och kulturmecenat

Curt Persson Älven Kultur

1


Ett barn av sin tid

2

Hjalmar Lundbohm


Hjalmar Lundbohm

Ett barn av sin tid

3


Ett barn av sin tid

4

Hjalmar Lundbohm


Hjalmar Lundbohm

Ett barn av sin tid

ledare, samhällsbyggare och kulturmecenat

Curt Persson

Ă„lven Kultur

5


Ett barn av sin tid

© Älven Kultur och Curt Persson, 2018 www.lundbohm.nu grafisk form: Peter Sundström, ps design bildbehandling och repro: Stig Ahlstrand omslag framsida: Oljemålning Eva Bonnier. Foto: Per Myrehed omslag baksida: Foto: Okänd fotograf tryck: Bulls Graphics, 2018 isbn: 978-91-639-8477-8

6

Hjalmar Lundbohm


Hjalmar Lundbohm

Ett barn av sin tid

Innehåll Inledning 11 Prolog 15 Kapitel 1

Ett barn av sin tid Familjen, barn- och ungdomsåren 1855-1876

17

Familjen 17. Den nya tiden 19. Industrialiseringens effekter 20. Studietiden 22. Vidare till Chalmers 23. Kontakter för framtiden 25.

Kapitel 2

”Vackert, gudomligt vackert är här” Om Lundbohms inträde i arbetslivet och det första mötet med Lappland, åren 1877-1897

31

Norrland första gången 32. Stockholmsetablering 37. Aktivt nätverksbyggande 38. Tidiga publikationer 40. Teknikutveckling som möjliggör 43. Med apatitkommissionen till Lappland – läranderesor 45. Bolagsbildningar 46. Åter till Malmfälten 47. Den första bebyggelsen vid Luossajärvi 49. Till Nordamerika 52. Mötet med Edison och Sahlin 55. Fackföreningar och arbetsgivare 56. World´s Columbian Exposition 58. Åter till Lappland 63. Konstsamlaren Lundbohm 67. Föreningsliv 70. Framtidslandet - det nordliga rummet 73. Norrlandsfrågan 74. Uppfostrade bärare 75. Biträdande chef - åter till det nord­ liga rummet 77. Storfinansens vandring 80. Avgörande undersökningar 85. Tuolluvaaramalmen 87. Stockholmsutställ­ ningen 1897 88. Utveckling av nätverk och konstsamling 91.

Kapitel 3

”Disponenten ville att barnet skulle heta Kiruna” Gruvan och samhället börjar ta form, åren 1898-1902

93

Ledarskapets olika faser 95. LKAB som ny arbetsgivare 95. Att leda en etablering 98. Järnvägsbygget startar 100. Förberedelser till samhällsbygget 104. Internationella perspektiv 107. Samhällets placering 109. Provanställning vid LKAB och rekrytering av medarbetare 110. Första familjen i Luossajärvi 112. Fjärrstyrd ledningsgrupp och bristfällig infrastruktur 114. En plan för samhället tar form 118. Konstnärerna i samhällsbygget 121. Provisorisk järnväg når fram 123. Den första tidens provisorium 126. Ett första handelscentrum 133. Teknikutveckling och energibehov 138. Infrastrukturbygget startar 140. Ångkök 143. Namnet Kiruna beslutas 144. Kirunas förstfödda 144. Ledningsfrågan för LKAB 146. Tjänstebostaden 152. Riksdagsmännens besök i Kiruna 155. Från regleringsplan till stadsplan 161. Logibrist och representationsmiljö 163. Storstadsparnassens ankomst 166. Frågan om samhällets organisationsform 169. Bolagets egen byggnadsplan 171. Tuolluvaara i skuggan av Kiruna 173. Skolfrågan i det framväxande samhället 177. 7


Ett barn av sin tid

Hjalmar Lundbohm

Kapitel 4

”... jag har förbundit mig att stanna här – fem år står det i papperen” Gruvverksamheten och samhället etableras, åren 1903-1907

185

Byte av huvudarbetsgivare 185. Ägarskifte i statens intresse 187. Riksgränsbanan klar 189. En udda fågel på resa 195. Arbetskonflikter och förhandlingar 198. Vetenskap och turism 201. Folkbildning för det nya samhället 204. Fostran till blivande medborgare 207. Högre folkskolan 209. Lundbohm och unionsfrågan 210. Konsten för folket – i samhället 213. Det nordliga rummets lockelse 217. Konstnärskolonin i Abisko 218. Prins Eugen besöker Lundbohm 222. Teknisk lösning på transportproblem 225. Arkitekturens avtryck 228. Klockstapeln 229. Hedersdoktor vid Uppsala universitet 232. Fågeln som återvände 233. Lundbohm möter Emilie 235. Den arkeologiska mecenaten 238. Ändrade förhållanden 241.

Kapitel 5

”Man skäms för att tillhöra kulturbärarne när man bevittnar detta elände” Om Lundbohm som aktör i det konsoliderade samhället, åren 1908-1921

243

Valet mellan köping och municipal 243. Segregationspolitiken, samerna och Lundbohm 248. Ny skolform i bolagets regi 252. Ett vacklande ledarskap 254. Muittalus samid birra blir till 257. Ett rum för jakthistorier och öfvriga berättelser 259. Skövling på samernas heliga platser 265. Storkonflikten 267. Utvandring 269. 11:e Internationella geologikongressen 272. En hektisk tid 275. Stöd till Lapplandsforskningen 276. Lapparne och deras land 278. En byggnad för konst och kultur 281. Musiken en del av folkbildningen 284. Kiruna kyrka 286. Semesterfrågan – förhandlaren 291. Tuolluvaara får egen skola 293. Samhället firar Lundbohm 294. Föreningar och ordnar 298. Rasbiologin - en strömning i tiden 301. Lapp skall vara lapp 305. Vänner med skilda åsikter 309. Klassamhället Kiruna 310. I rollen som envoyé 314. Avgång 316.

Kapitel 6

Det skymmer, åren 1922-1926

321

Avresan 1920 321. En ekonomi i förfall 328. Sjukdom 330.

Kapitel 7

Perspektiv på disponenten Lundbohm ledaren 341. Samhällsbyggaren Lundbohm 344. Kulturmecenaten 346.

8

339


Hjalmar Lundbohm

Epilog

Ett barn av sin tid

350

Bilagor Personregister 352 Släktutredning proband Hjalmar Lundbohm

362

Arkiv 369 Litteratur 373 Foto 386

9


Ett barn av sin tid Inledning

Hjalmar Lundbohms gravvård är belägen strax söder om Kiruna säregna kyrka. Texten på den stora gravstenen är författat av gode vännen Albert Engström, som i samråd med gemensamme vännen Christian Eriksson utformade gravvården. Bilden av Lundbohm som patriarken och den vakande beskyddaren av Lappland har här bokstavligen både huggits ut och skrivits i sten. Redan under Lundbohms livstid odlades legendbildningen om honom som ”Lapplands okrönte konung”, vilket också flera talare vid hans begravning ville betona.

10

Hjalmar Lundbohm


Hjalmar Lundbohm

Ett barnInledning av sin tid

Inledning Till fosterlandets båtnad blottade han bärgets skatter och grundade staden. Så lyder slutraderna i texten på Hjalmar Lundbohms gravsten belägen strax söder om Kiruna säregna kyrka. Texten är författad av gode vännen Albert Engström, som i samråd med gemensamme vännen Christian Eriksson utformade gravvården för Lundbohm. Texten på den stora gravstenen med Lundbohms silhuett i helfigur befäster bilden av patriarken och den vakande beskyddaren av Lappland. I samband med jordfästningen av Lundbohm i Kiruna uttryckte några av talarna det faktum, att redan under Lundbohm livstid odlades legendbildningen om honom som Lapplands okrönte konung. Efter Lundbohms frånfälle blev detta sinnebilden av den legendariske gruvdisponenten. Denna sinnebild repriseras fortfarande i artiklar och böcker, vilket innebär att en idealbild av samhället och gruvverksamheten i Kiruna förstärkts till en fasthet som ibland kan vara svår att tränga igenom.

F

ör alla som vuxit upp i Norrbotten och i synnerhet Malmfälten, så är den traditionella bilden av Lundbohm densamma: den trygge le­ daren som ordnade allt till det bästa för sitt folk. Så var det även för mig. Hans storhet var självklar, den ifrågasattes aldrig i min omgivning. I samhället Kiruna bär gator, skolor och offentliga platser hans namn vilket ytterligare cementerar bilden av den som, ”till fosterlandets båtnad, blottade bärgets skatter och grundade staden”. Ur detta perspektiv är det utmanande att försöka genomlysa bilden av såväl Lundbohm som mönstersamhället Kiruna och synliggöra andra perspektiv. Lundbohm kom in i gruvverksamheten i ett skede då ett stärkt intresse för järnmalmsfyndigheterna i Malmfälten fanns, med anledning av nya tekniska landvinningar inom järnframställning och därmed även förändrade ekono­ miska förutsättningar till utvinning av järnmineraliseringarna i det nordliga rummet. Lundbohm hade inga formella sakkunskaper för att leda en gruv­ verksamhet, men däremot personliga egenskaper som gjorde honom lämplig som ledare, i synnerhet under uppbyggnadsfasen av gruvverksamheten och samhällsbygget. Visserligen hade han dokumenterat goda och övergripande kunskaper om geologin och malmförekomsten i Malmfälten, men ingen egen erfarenhet av arbete med gruvdrift. De egenskaper som ändå gjorde honom aktuell för uppdraget var främst hans analytiska förmåga och hans förvärvade erfarenheter från tidigare stu­ dieresor till industrimiljöer i Europa, Förenta staterna och Kanada.

11


Ett barn av sin tid Inledning

Denna biografi bygger i huvudsak på den doktorsavhandling som jag för­ svarade hösten 2015, Hjalmar Lundbohm – En studie om ledarskap inom LKAB 1898-1921, vid Luleå tekniska universitet. I den akademiska framställningen låg fokus i huvudsak på ledarskap och organisation, vilket medförde att an­ dra delar av Lundbohms liv och arbete inte föll inom ramen för undersök­ ningen. I avhandlingen fick inte heller bildmaterialet den plats i berättelsen det förtjänar. Att författa en biografi över en så känd person som Lundbohm, innebär att man ställs inför en hel rad frågor; detta med anledning av att den tradi­ tionella bilden av Lundbohm lyst ograverad alltsedan hans frånfälle, med ett fåtal undantag. Det är den ljusa, oproblematiska bilden av en framgångsrik ledare med ett brett samhällsansvar som vunnit respekt i alla samhällslager, både under sin livstid och i eftermälet. Därför uppstod givetvis några svåra frågeställningar när jag påbörjade arbe­ tet med biografin. Är det rätt att även synliggöra Lundbohms engagemang inom exempelvis rasbiologin och det politiska segregeringsarbetet gentemot urfolket samerna? Har jag som biografitecknare ett ansvar mot anhöriga till Lundbohm, att inte lyfta fram dessa mindre smickrande delar av berättelsen? Problemet ställs alla som tar sig an en biografi inför, förr eller senare, oavsett arbetsmetod. Martin Kylhammar resonerar på ett insiktsfullt sätt om detta i sin artikel ”Biografiska faktoider” och understryker ett viktigt förhållande som gäller alla avlidna personer som biograferas. Han poängterar nämligen att [d]e döda, det är värt att begrunda, är de svagaste av de svaga. De kan till skillnad från de levande aldrig gå ut i svaromål. När jag etiketterat min biograferade person kan hon själv inte protestera, utan är beroende av nu levande ombudsmän för att kunna ge svar på ogint tal. Men de ombudsmännen är å andra sidan få, ofta finns de inte alls.1 Min egen uppfattning är att jag som biografiskrivare och forskare har ett ansvar att redovisa även negativa drag och händelser som framträder i käll­ materialet, förutsatt att detta har relevans för berättelsen och helheten i bio­ grafin. Detta ger nämligen en bredare bild av den biograferade och hjälper läsaren att förstå hela den biograferade personen. Det viktigaste, anser jag, är att inte värdera eller moralisera över det skedda. Utifrån detta resonemang finns möjligheten att teckna en allsidigare och mer nyanserad bild av den biograferade, än om jag skulle valt bort de negativa delarna av källmaterialet. 1

Rosengren, Henrik & Östling, Johan (red.) (2007), s. 152.

12

Hjalmar Lundbohm


Hjalmar Lundbohm

Ett barnInledning av sin tid

Det stora problemet med källmaterialet för denna biografi, är avsaknaden av Lundbohms privata arkiv med korrespondens, dagboksanteckningar och övrigt tillhörande källmaterial, som hade kunnat ge relevanta förklaringar till olika ställningstaganden som Lundbohm gjorde i mer känsliga frågor. Ofta har jag under arbetet med biografin ställt mig frågan: varför ville Lundbohm bränna materialet? Fanns det en bitter aversion mot LKAB:s styrelse som gjorde att Lundbohm inte ville bidra till teckningen av sin del­ aktighet i verksamheten? Eller var det en trött människas beslut, att låta eftervärlden leva med den legendbildning som odlats om honom under hans livstid? Min förhoppning är ändå, att du som läsare ska få en någorlunda täckande bild av personen Lundbohm, hans personliga förutsättningar och den tid han verkade och levde i. Större delen av denna biografi har sin tyngdpunkt i det nordliga rummets sfär, vilket under Lundbohms verksamhetstid inom visa kretsar benämndes som framtidslandet. Jag väljer att i detta arbete använda begreppet det nordliga rummet, för att i någon mån avliva den exotiska synen på dess innevånare, ursprungsfolket samer och den nationella minoriteten tornedalingar. Läsaren bör även förstå att det inte existerar någon homogenitet inom benämningarna av de olika folkgrupperna. Förutom av staten fastslagna de­ finitioner av ursprungsbefolkning och nationella minoriteter finns också an­ dra lokala benämningar för exempelvis tornedalingar. Sådana benämningar kallas etnonymer. Etnonym kommer från grekiskan och är en benämning på mänskliga kollektiv satt av kollektivet självt (autonymer) eller av utomståen­ de (exonymer). Begreppet etnonym kan avse såväl en bestämd etnisk grupp som något annat kollektiv. Autonymer utgår från gruppens egen uppfattning och självklassificering. Exonymer är benämningar som görs av de andra, till exempel något grannfolk, kolonisatörer eller invandrare, och har inte sällan en pejorativ, det vill säga kränkande eller nedsättande innebörd. I det geografiska område som berörs i detta arbete och som begränsas till i första hand samhällena i Malmfälten med närliggande byar, finns en äldre muntlig autonym för tornedalingar, vilka benämns lantalaiset (sing. lantalainen). Benämningen användes på den grupp av den tornedalsfinska nationella minoriteten, som i huvudsak var bosatta ovanför lappmarksgrän­ sen och senare odlingsgränsen. Benämningen lantalaiset var den alldagliga benämningen fram till omkring 1960-talet, då de småskaliga jordbruken i närliggande byarna kring Malmfälten började avvecklas. Avvecklingen inne­ bar ett förändrat levnadsmönster för boende i byarna, då arbetspendlingen in till centralorten blev norm.

13


Ett barn av sin tid Inledning

Förändringen innebar även att det gamla bilaterala samlevnadsmönstret med den samiska ursprungsbefolkningen förändrades, då verdisystemet suc­ cessivt avvecklades. Verdisystemet innebar att lantalaiset och samerna delvis samverkade inom näringsfång och djurhållning. Samerna kunde exempelvis inhysa livdjur hos den bofasta befolkningen över vintern samt tillfälligt bo i värdfamiljer under vinter- och flyttningsperioderna. I gengäld hade byborna exempelvis skötesrenar hos samerna och man kunde erhålla värdefulla han­ delsvaror som mjöl, fisk och andra artiklar av samerna vid deras återflyttnin­ gar från den norska kusten. En biografi om en industriledare i sekelskiftets Sverige tenderar att även bli en homosolidarisk berättelse, där män beskriver män. Detta faktum är jag väl medveten om. Huvudorsaken till detta är det tillgängliga källmaterialet om huvudpersonen Lundbohm. Däremot anser jag att ur samma material belyser biografin andra viktiga perspektiv, som exempelvis minoritetspers­ pektiv, klassperspektiv, patriarkalism och dess funktioner samt ett kolonialt perspektiv. Detta folkbildningsprojekt som själva boken är stommen i, hade inte kunnat genomföras utan ekonomiskt stöd. Därför vill jag rikta ett varmt och inner­ ligt tack till LKAB, Framtidsbanken Sparbanken Nord, Region Norrbot­ ten, Stiftelsen Längmanska Kulturfonden samt NMV Group – Nybergs Mekaniska Verkstad AB. Slutligen. En bok blir inte bara till genom författaren. Ett stort arbete ligger i textgranskning och formgivning. Därför vill jag framföra mitt varmaste tack till Jimmy Gärdemalm för textgranskning och givande samtal om texten. Ett lika stort och varmt tack till den grafiska formgivningen av boken och samtal om bilder till Peter Sundström, PS Design.

Curt Persson Gammelstad 2018

14

Hjalmar Lundbohm


Hjalmar Lundbohm

Ett barn avProlog sin tid

Prolog Studenter från Bergshögskolan i Filipstad och Tekniska högskolan i Stockholm bildade hedersvakt med sina institutioners standar i den rikt blomsterprydda Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm lördagen den 10 april 1926. Drygt femhundra gäster var speciellt inbjudna till begravnings­ ceremonin, bland dem kronprins Gustaf Adolf och prins Eugen; här fanns statsråd och företrädare för regeringen, representanter för Grängesbergs­ bolaget och andra storindustrier; här fanns också svenska och utländska konstnärer och författare. Alla hade de infunnit sig för att ta farväl av och visa sin vördnad för den forne gruvdisponenten Hjalmar Lundbohm. Biskopen i Luleå stift, Olof Bergqvist, förrättade själva begravningsceremonin och i griftetalets avslut­ ning yttrade Bergqvist: I Lapplands jord som du älskade, skall du finna din lugna fristad. Runt omkring dig skall livet sjuda och arbetet fortsätta sin rastlösa gång. Från bergens schakt skall skottens dån nå fram till din gravkulle och bära vittnesbörd om att det verk, för vilket du insatte din bästa arbetskraft, lever. Begravningsakten i Hedvig Eleonora kyrka förde tankarna till en statsmanna­ begravning, vilket även kunde ses som en markering att en epok nu var över. En ledargestalt inom svensk industri och svenskt kulturliv, om vilken det re­ dan under hans levnad skapades mytomspunna berättelser, hade nu avslutat sin livsbana. Begravningen i sig var även början på den stora berättelsen om den be­ römde gruvdisponenten. Redan under begravningsakten i Stockholm belys­ te de många talen mångsysslaren Lundbohm, där den avlidnes engagemang inom vitt skilda verksamhetsområden vittnade om en person med ett brett nätverk och förmågan att vara accepterad inom flera motstridiga intresse­ grupper samtidigt. Men resan var ännu inte riktigt slut för Lundbohm. Kistan med stoftet ef­ ter ledaren lastades efter begravningsakten i en för ändamålet iordninggjord begravningsvagn på ett specialbeställt tågsätt för vidare transport upp till Kiruna. Med på denna resa för att följa den forne disponenten till den sista vilan var släktingar, biskop Bergqvist, ledamöter från Grängesbergsbolagens olika styrelser och ledande chefer från olika bolag.

15


Ett barn av sin tid

Hjalmar Lundbohm

Hjalmar Lundbohm börjar skolan i Vänersborg, hösten 1866.

16


Hjalmar Lundbohm

Ett barn av sin tid

Kapitel 1

Ett barn av sin tid Familjen, barn- och ungdomsåren 1855-1876 Han tog kraften och kompetensen ur andra källor, än de som brukar stå på betygen. Skulle ta studenten i Vänersborg, men lyckades inte. Han utbildade sig till ingenjör på Chalmers, men hans bästa betyg var i teckning. Han var inte geolog, men kom att göra vägande insatser även på det området. Han var heller inte husbyggare, men bidrog verksamt att införa naturstenen i våra husbyggen. Han var inte skolad finansman, men kom ändå att grunda och leda utvecklingen inom Grängesbergsbolagen i Norrland. Han var inte stadsarkitekt men svarade för Kirunas tillkomst.1

Familjen

O

nsdagen den 25 april 1855 föddes Hjalmar Olof Johan Lund­ bohm som barn nummer två i en syskonskara av tio. Födelseorten var gården Rubbestad, Ödeborg, Valbo härad i Dalsland. Öde­ borg var denna tid en liten by hörande till huvudorten Färgelanda. Orten präglades av jordbruk och handel och av närheten till de större orterna Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla, där lärosäten var belägna och industrialiseringens effekter var påtagliga vilket medförde goda förutsättningar till utveckling och kontakt med det nya Sverige som börjat växa fram.

Hjalmar Lundbohms föräldrar var prästdottern Augusta Hammarin, född i Färgelanda, och dennas make Ferdinand Lundbohm, född i Bodilsröd, Krokstad socken i Bohuslän. Mor Augusta kom från en släkt där ett fler­ tal utövade prästyrket. Hennes far Johan Hammarin var prost och senare kyrko­herde i Färgelanda. Han var gift med Lisa Svanér, dotter till komminis­ tern i Färgelanda, Anders Svanér. Önskan fanns att något av Augustas barn skulle föra släkttraditionen vidare, och mor Augusta hoppades att Hjalmar skulle vara den som sökte sig till prästyrket. Nu blev det inte så, Hjalmar kom att ta en annan väg i livet. Ett annat yrke som var välrepre­ senterat inom bägge föräldrarnas släkt var länsmansbefattningen. Augustas äldre broder Johan var länsman i Kinds härad i Västergötland, ett yrke som också såväl Augustas make som en yngre broder till Hjalmar hade. Ferdinand Lundbohm hade tjänst som kronolänsman i Valbo härads södra distrikt på Dal, vilken han tillträdde 1842. Även Ferdinands far, Olof 1

Citat ur radioprogram med journalisten Lars Madsén. SR 1952 LKAB-resan.

17


Ett barn av sin tid

Lundbohm, var kronolänsman och senare hovrättskommissarie i Sörbyg­ dens härad. År 1873 fick Ferdinand Lundbohm förflyttning till Valbo hä­ rads norra distrikt. Familjen Lundbohm brukade och ägde Rubbestads gård med därtill hö­ rande 1 mantal. Gården var välskött och utökades med ytterligare en äga i närliggande Mosstorp om 1/8 mantal. Ferdinand synes ha varit en intres­ serad och kunnig lantbrukare, då gården var välskött och gav god avkast­ ning. Mot slutet av sin levnad drabbades Ferdinand Lundbohm av slagan­ fall, vilket medförde att makarna Lundbohm 1882 flyttade till Rännelanda länsmansboställe. De sista sex-sju åren upprätthölls Ferdinands tjänst av en vikarie, de tre sista åren var sonen Sixten Lundbohm dennes vikarie. Ferdi­ nand avled efter en tids sjukdom samma höst som han fick pension. I de knapphändiga källor som beskriver familjen Lundbohm, kan man av­ läsa att Hjalmar och moder Augusta hade speciellt starka band till varandra, vilket framför allt den intensiva brevväxling dem emellan visar. Hjalmar an­ förtrodde alltid modern sina innersta funderingar inför viktiga beslut, såväl i 18

Hjalmar Lundbohm

Hjalmar Lundbohms födelsegård. Rubbestad.


Hjalmar Lundbohm

Ett barn av sin tid

det privata som i yrkesutövningen. Tydligt är att modern i viss mån även vägledde Hjalmar inför vissa avgöranden, men i brevväxlingen framgår inte att hon direkt styrde sonen i hans ställningstaganden. Det långa åldersspannet mellan sysko­ nen Lundbohm, tjugo år mellan Emelie som var äldst, och Brynolf som var yngst i syskonskaran, medförde att Hjalmar tid­ vis på grund av faderns sviktande hälsa fun­gerade som familjens huvudansvarige i fråga om de yngre syskonens fostran. I ett flertal brev kommenterade Hjalmar förhållandet hemmavid; hans engagemang för de yngre syskonens situation och för­ ståelsen för moderns tunga arbete i hem­ met var uppenbara: [...] jag har nemligen någongång tenkt på, huru det skulle blifva om du dukade under genom dina sträfvanden för vår skull och jag måste bekänna att dedt framtidsperspektivet ej varit synnerligen ljust.2

Tre av syskonen Lundbohm hemma i Rubbestad. Från vänster Sixten (1857-1939), Hildegard (1859-1934) och Hjalmar (18551926).

Den nya tiden Hjalmar Lundbohm föddes i en omvälvande tid som i Sverige präglades av den industriella revolutionen. En period kännetecknad av genomgripande förändringar då det svenska samhället genomgick stora omställningar, såväl inom de tekniska industrimetoderna som genom ekonomiska och juridiska reformer. Viktiga reformer påverkade ägarstrukturer och gav möjligheter till omfattande industrisatsningar med både svenska och utländska ägarintressen, men skapade samtidigt på sikt även motsättningar med protek­ tionistiska förtecken.

2

Brev från Hjalmar Lundbohm till moder Augusta Lundbohm. 1883-12- 05. LKAB:s arkiv brevsamling Kiruna.

19


Ett barn av sin tid

Det går även att beteckna andra hälften av 1800-talet som en utvecklingens brytpunkt inom en rad olika områden i Sverige. De tre klassiska ideologi­ erna, liberalism, konservatism och socialism, utvecklades och förde med sig en rad politiska, ekonomiska, sociala och kulturella reformer i det svenska samhället, vilka på ett radikalt sätt förändrade levnadsvillkoren för större delen av befolkningen.Exempelvis infördes en skolstadga när den obligato­ riska folkskolan blev lagfäst 1842. Skråväsendets avskaffande 1846 innebar en rörligare arbetsmarknad och friare handel. Stora förändringar i styrelseskicket för riket genomfördes då den gamla ståndsriksdagen slutligen gick i graven i och med att den första tvåkammarriksdagen sammanträdde 1867. Samtidigt beslutades även om kommunalt självstyre såväl i städerna som på landsbygden. Vidare genomfördes en omfattande omorganisering av det lokala själv­ styret 1862 då socknarna delades upp i en kyrklig och en borgerlig försam­ ling. Detta medförde ett tydligare ansvarstagande på det lokala planet där den borgerliga församlingen fick ett klart definierat ansvar för ordnings- och hushållsfrågor, fattigvård och hälsovård samt samfärdsfrågor. Kyrkoförsam­ lingens råd fick huvudansvaret för utbildningsfrågorna på den lokala nivån. Som ett mellanled mellan det lokala självstyret och staten infördes landsting i varje län mellan åren 1862-1866, vilket jämfördes med en regional riks­ dag. Landstingen beslutade om för länet gemensamma frågor, exempelvis kommunikationer, utbildning och senare även sjukvård.

Industrialiseringens effekter Dessa förändringar i styresskicket och industrialismens genom­ brott påverkande livsmönstret i hela landet på ett avgörande sätt. Man kan grovt beskriva detta skeende i tre faser. Den första fasen, som startade på 1850-­talet, karaktäriserades av en ökad efterfrågan på trävaror från fram­ förallt Västeuropa. För sågverksindustrin innebar detta ett rejält uppsving och ett flertal etableringar av sågverksanläggningar växte fram längs Norrlandskusten och skogens värde ökade med eftertryck. Den andra fasen var den kraftigt ökade efterfrågan på trä, havre och järn under 1860-talet. I huvudsak var det en utländsk efterfrågan som drev fram expansionen inom industrin, vilket fick till följd en ökad investering i den åldriga infrastrukturen. Eftersom de tidigare transportsystemen med i huvudsak båt var dyra, tidskrävande och otympliga, beslutades om färdigställande av en ny stamba­

20

Hjalmar Lundbohm


Hjalmar Lundbohm

Ett barn av sin tid

na mellan Stockholm och Göteborg. Detta påskyndade effektivt den indu­ striella utvecklingen. Under Hjalmar Lundbohms första levnadsår genomfördes avgörande tekniska landvinningar, som exempelvis att Sverige kopplades upp till det europeiska telegrafinätet och att järnvägsutbyggnaden tog fart och stamba­ nans första del Stockholm–Göteborg invigdes 1862. Slutligen, den tredje fasen omfattade högkonjunkturen under 1890-ta­ let då fabrikssystemen utvecklades starkt med maskinprocesser som ersatte den enskilda arbetskraften. Pappersmassa och mer förädlade produkter blev stabila exportvaror, liksom produkter från verkstadsindustrin. Hela denna industrialiseringsprocess var något fördröjd i de norra delarna av landet. En annan viktig företeelse under 1800-talets andra hälft var uppkomsten av de olika svenska folkrörelserna, som väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen, fackföreningsrörelsen och senare även idrottsrörelsen. Alla dessa folkrörel­ ser var ett resultat av den mer liberala samhällssynen som blommade ut vid tiden för Lundbohms uppväxt. Det är med andra ord början till ett nytt Sverige som Lundbohm växer upp i, ett Sverige som kommer att sätta prägel på hans liv på flera olika sätt. Men fortfarande är Sverige i huvudsak ett bondesamhälle, fattigt och i många av­ seenden långt efter i utvecklingen i förhållande till övriga Europa.

21


Ett barn av sin tid

Hjalmar Lundbohm

Studietiden Ett flertal av syskonen Lundbohm undervisades i hemmet av en informator och några gick även i privatundervisning, vilket tyder på att familjen hade det relativt gott ställt ekonomiskt. Från Hjalmar Lundbohms tidiga skolgång finns (i stort sett) inga and­ra källor än något enstaka betyg. Klart är i alla fall att Lundbohm började vid Vänersborgs elementarläroverk hösten 1866, då han vid elva års ålder skrevs in i klass II vid läroanstalten. Det var ett stort steg för den nyfikne elvaåringen att flytta de dryga fyra milen till ett förhållandevis så mycket större samhälle än hemgården Rubbestad och den lilla orten Ödeborg. Vänersborg var vid denna tid huvudort och residensstad för dåva­ rande Älvsborgs län, där bland annat Västgöta-Dals regemente hade sin huvudbas. Orten fick järnvägsförbindelse redan 1867 med Uddevalla och Herrljunga, vilket gjorde att samhället expanderade kraftigt som knutpunkt, både som småindustri- och handelscentrum. Den framgångsrika handeln medförde att ortens bank, Enskilda Banken i Wenersborg, fick ge ut egna sedlar redan 1865. Skolformen elementarläroverk, som Lundbohm kom att undervisas i, var benämningen på den skola som genom 1847 års reviderade skolreform var sammanslagningen av apologistskolan, som var en skolform för allmän ut­ bildning och för blivande näringsidkare, och lärdomsskolan, vilken kan betecknas som en förberedelseskola för högre studier. Begreppet elementar­ skolan ersattes 1878 av benämningen allmänt läroverk. Lundbohm tycks inte ha varit någon särskilt flitig elev om man ser till betygen. Undantaget var i ämnet teckning, där han utmärkte sig under hela studietiden i Vänersborg. Redan här kan man skönja en fallenhet för estetik och form som skulle följa honom livet ut. Studierna gick inte lysande, i latin blev han underkänd och fick därför läsa om ett helt år vid läroanstalten.En jämnårig studiekamrat som gick i samma klass som Lundbohm var Axel Sahlin, vilken senare i livet bland annat blev delägare i Tataverken i Indien.3 Sahlin kom att vidareutbilda sig vid Teknologiska institutet i Stockholm, nuvarande Kungliga Tekniska högskolan, varifrån han utexaminerades som ingenjör våren 1877. Lundbohm återknöt kontakten med Sahlin senare i sin livsbana då de träffades i samband med en studieresa till USA hösten 1891.

3

22

Tataverken kom senare att bli Indiens största järnindustri med över 20 000 anställda.

En ung Hjalmar Lundbohm.


Hjalmar Lundbohm

Ett barn av sin tid

Vidare till Chalmers Efter att Lundbohm lämnat elementarläroverket i Vänersborg, med ofull­ständiga betyg och utan egentlig slutexamen, sökte han sig 1873 till Chalmersska slöjdskolan i Göteborg och blev antagen som student vid avdelningen för teknisk kemi där han kom att bedriva studier mellan åren 1873-1877. Om det var en stor omställning för Lundbohm att flytta från hemgården Rubbestad till Vänersborg, var det ett än större steg att komma till storsta­ den Göteborg. Göteborg var då en stad i stark utveckling inom flera om­ råden. Staden hade omkring 70 000 innevånare och var den tredje största fabriksstaden i riket. Förutom den sedan lång tid tillbaka etablerade sjöfarts­ handeln var textil och livsmedel de dominerande näringsgrenarna. Chalmers tekniska högskola har sin bakgrund i en omfattande donation efter den framgångsrika köpmannen William Chalmers, vars släkt invandrat till Sverige från trakten av Aberdeen i Skottland och bosatt sig i Göteborg. I sitt testamente delade Chalmers upp sin kvarvarande förmögenhet i två delar. En del skulle tillfalla Sahlgrenska sjukhuset, medan den andra delen skulle tillfalla Frimurare Barnhusdirektionen. Den senare delen skulle enligt testatorns vilja användas till inrättande av en Industrie Skola, eller som han själv uttryckte det i testamentet: [e]n framdeles till inrättande bestämd Industrie Skole för fattige barn, som lärt sig läsa och skrifwa till kostnadsfritt begagnande.4

Chalmersska Slöjdskolan, 1877.

Undervisningen i skolan startade i november månad 1829 under namnet Chalmersska Slöjd­ skolan. Från början hade man ambitionen att meddela teknisk undervisning på högsta vetenskapliga nivå. Förebilden till den nya skolan återfinns i det franska systemet med tekniska fackskolor. Skolan utvidgades 1852 med att en lägre avdelning inrättades i syfte att trygga elev­ rekryteringen. I den lägre avdelningen, som inte var systematiskt uppdelad i årskurser, undervisades de elever som i allmän­ het låg på lägre kunskapsnivåer. På 1870-talet beslutades att Sverige skulle ha endast en teknisk högskola och Teknologiska institutet i Stockholm fick då denna status, medan Chal­ mers fick en ställning mellan teknisk högskola och teknisk elementarskola.5 4 5

Wijkander, August (1907), s. 17. Teknologiska institutet blev senare KTH, Kungliga Tekniska högskolan.

23


Ett barn av sin tid

Hjalmar Lundbohm

Den byggnad som Chalmers verkade i vid tiden då Lundbohm var elev där var relativt ny, uppförd åren 1866-1869. Skolan var helt anpassad till 1862 års reviderade skolstadga vad gällde kraven på undervisningslokaler. Skolbyggnaden ritades av Victor von Gegerfelt, vilken även undervisade på skolan och med största sannolikhet hade Lundbohm som elev i ämnet allmän byggnadskonst. Ser man till kursplanen för den termin Lundbohm blev antagen vid Chal­ mers kan man konstatera att det är en förvånansvärt bred utbildning som erbjöds eleverna. I elevmatrikeln för samma år framgår även att nästan hälf­ ten av eleverna var från Norge. En enkel sammanställning visar att de som blev antagna i samma elevgrupp som Lundbohm läste omkring 42 timmar i veckan, varav närmare en fjärdedel ägnades åt estetiska ämnen som frihands­ teckning och modellering. Studieplanen var fördelad enligt följande: Ren matematik, lägre Mekanik, elementär med maskinkonstruktioner Beskrivande geometri med linjarritning Mekanisk teknologi Elementär kemi Frihandsteckning Modellering Värkstadsarbete

2-3 timmar i veckan 5 timmar i veckan 4 timmar i veckan 2 timmar i veckan 4 timmar i veckan 6 timmar i veckan 4 timmar i veckan 14 timmar i veckan

Beskrivningen avser den första terminen i den lägre slöjdskolan, till vilken elever, som likt Lundbohm, inte hade fullständiga kunskaper för den högre kursen, blev antagna. Lundbohm flyttades upp till den högre kursen efter två terminer. Den omfattade cirka 43-45 timmar undervisning i veckan. Lundbohm erhöll studiestipendier under sin tid vid Chalmers. Stipendi­ er gavs till äldre elever och innebar att eleven tidvis fungerade som biträde till lärarna och fick hjälpa till med ordningsfrågorna. Dessutom skulle de hjälpa till med ”instrumentens iordningsställande”, vilket var ett tidsödande mo­ ment för lärarna. De stipendier som Lundbohm fick var inom modelle­ring och frihandsteckning. Att Lundbohm fick stipendierna pekar möjligen på att han redan här hade fallenhet för både estetiska och konstnärligt uttryck samt organisationsförmåga.

24


Hjalmar Lundbohm

Ett barn av sin tid

Kontakter för framtiden Miljön vid Chalmers var sannolikt gynnsam för utvecklingen av Lundbohms sociala förmågor. Under studietiden engagerade han sig starkt i teknologiföreningen Concordia-Silentium (C.S.), till vilken han begärde inträde 1874. Lundbohms engagemang i föreningen ledde till att han även kom att tillhöra föreningens styrelse under ett antal år, med olika förtro­ endeposter. Deltagandet i studentföreningens verksamheter gjorde att den unge Lundbohm skolades in i sällskapslivet och gavs samtidigt tillfället att ta del av konst, musik och allmänna vetenskapliga föreläsningar. Ett utdrag ur föreningsmatrikeln, författad delvis på norska, ger en kort­ fattad bild av medlemmen Lundbohm: Johan Olof Hjalmar Lundbohm f. 25 April 1855 i Dahlsland. Gjennemgik 6 klasser af Wennersborgs Skole. Elev af Chalm. Inst. Praktiska Afdelning fra Hösten 1873 og indkom i Foreningen 1874. Elev av den ved. Afdelning 1874. Stipendiat i Frihandsteckning. Raspredaktör6 vårterminen 1875. Kasserer i Foreningen Höstterminen 1875 og vårterminen 1876. Ordförande i föreningen Vårterminen 1877.7 I teknologiföreningens regi anordnades regelbundet föreläsningar, diskus­ sionsaftnar och olika typer av sammankomster. Föreningen utökades senare under Lundbohms tid med en musiksektion som även bedrev körsångsverk­ samhet. Det tycks ha varit en fin sammanhållning mellan norrmän och sven­ skar vid Chalmers vid den här tiden, förmodligen ett utslag av den allmänna skandinavism som fortfarande var aktuell, åtminstone inom studentkretsar.8 Ett av uttrycken för detta är en redogörelse av norrmannen G. H. Vedeler, som gick ut Chalmers samtidigt som Lundbohm. I ett kort stycke ur hans redogörelse i Chalmers 100-årsjubileumsskrift kan följande läsas: Efter avslutningen den 15:de juni 1877 tok tredje aarskursets svenske og norske elever en kanalbaatferd op Göta elv til Trollhättan og retur. Bergslagsbanen var ennu ikke ferdig. Vestkystbanen sydover ikke paabegynt. De fleste av oss nordmen dro med dampskip til Christiania, eller over Fredrikshavn til Christiansand. Ved avskeden samledes kamraterne paa ”Skepsbroen”. Omenn glæden over den ferdige eksamen og den forventede hjemkomst var meget stor, var der dog et vist vemod tilstede ved avskjeden med de gode kammerater, som stod igjen i sitt hjemland. En gammel svensk kamerat gav uttrykk herfor en 40 aar derefter, med disse ord: ”Jag minns hur sorgsna vi stod kvar, då vi såg er draga åter till Norge och ert hem.9 6 7 8

9

Rasp var föreningen CS:s medlemsblad. Chalmers tekniska högskola 1829-1954. (1954), s. 128. Skandinavismen var en rörelse som vid mitten av 1800-talet strävade efter att ena Danmark och de sedan 1814 i union förenade Norge och Sverige kulturellt, ekonomiskt och politiskt. Bodman, Gösta (red.) (1929a), s. 669.

25


Ett barn av sin tid

26

Hjalmar Lundbohm


Hjalmar Lundbohm

Bilden till vänster: Styrelsen för Concordia-Silentum, studentföreningen vid Chalmers. Hjalmar Lundbohm stående längst till vänster.

Ett barn av sin tid

Två för framtiden viktiga bekantskaper som Lundbohm gjorde under sin studietid vid Chalmers var Bengt Lundgren och skulptören Per Hasselberg. Det var egentligen i samband med att Lundbohm avslutat studierna som han blev närmare bekant med Hasselberg, vilket skedde då Lundbohm en kort tid vikarierade som lärare vid Chalmers i modellering, då även Hasselberg undervisade vid lärosätet. Genom Hasselberg fick Lundbohm kontakt med en rad olika konstnärer, vilka skulle komma att stå Lundbohm nära, både som vänner och som aktiva rådgivare i det kommande utvecklingsarbetet för samhället Kiruna. Hasselberg sågs för övrigt av konstkännare, redan under sin tidiga konstnärliga verksamhetsperiod, som en av de allra skickligaste skulptörerna i Sverige. Ett av Hasselbergs mest framträdande verk anses vara Grodan, en kvinnogestalt utförd i marmor med en detaljrikedom och skicklighet som anses oöverträffad i svenskt skulpterande. Bengt Lundgren hade Lundbohm som tidigare nämnts lärt känna redan i Vänersborg. Lundgren läste även han vidare vid Chalmers till teknisk in­ genjör. Han engagerade sig också i teknologiföreningen C.S. där han verkade som ceremonimästare, kassör och liksom Lundbohm senare även som ord­ förande. Lundgren övertog under sin studietid också Chalmers stipendium efter Lundbohm. Vänskapen med Lundgren är ett tydligt exempel på hur en djupare vän­ skapsrelation återkommer senare i livet, på ett både praktiskt och använd­ bart sätt. Lundgren hamnade senare i Luleå, där han som byggnadsingenjör ledde den tekniska verksamheten vid Altappens sågverk utanför Luleå un­ der en period. När Lundbohm senare etablerat sig vid LKAB som platschef rekryterade han sin skolkamrat till arbetet som förste byggnadsingenjör i Kiruna. En annan Chalmerist som kom att stå Lundbohm nära och betyda mycket för hans arbete i Kiruna var arkitekten Gustaf Wickman, som examinerades från Chalmers våren 1880. Lundbohms och Wickmans vägar skulle komma att korsas ett flertal gånger längre fram i arbetslivet. Det var förmodligen genom bekantskapen med Wickman som Lund­ bohm kunde bygga vidare på sitt omfattande nätverk inom konstnärs- och arkitektkretsarna. Wickman hade efter Chalmers gått vidare till Konstaka­ demien i Stockholm. Efter studierna genomförde Wickman en rad resor till kontinenten för att studera det senaste inom stiltyper i Europa. Han hade en rad anställningar hos olika arkitektbyråer innan han under 1890-talet star­ tade en egen arkitektkonsultfirma. Sitt stora genombrott inom arkitektkon­ sultation fick Wickman i arbetet med världsutställningen i Chicago 1893.

27


Ett barn av sin tid

I samband med att Lundbohm var på besök hos vännen Hasselberg i Ron­ neby kom han att träffa skulptören Christian Eriksson. Att Lundbohm blev nära vän med både Eriksson och Hasselberg kan nog förklaras med att bägge konstnärerna hade ett aktivt yrkesutövande inom hantverket innan de slog sig in på den konstnärliga banan. Förmodligen förenades de tre i hantverkskunnandet och det konstnärliga i praktisk tillämpning. Wickman var även den i Lundbohms nätverk som sammanlänkande konstnärerna med arkitek­ turen i ett flertal projekt inom byggnadskonsten i det framtida samhället Kiruna. Wickman sammanförde också Lundbohm med den Göteborgs­ baserade konstnären Karl Nordström. Nordström är ett av många exempel på konstnärer som Lundbohm senare i livet skulle anlita i arbetet med att bland annat åskådliggöra teknikutveckling vid gruvverksamheten i Malm­ fälten. Lundbohm har inte själv i några intervjuer eller på annat sätt gett någon beskrivning av tiden vid Chalmers, däremot finns det ett antal skildringar som ger en bild av hur det kunde te sig att vara elev vid läroanstalten. Vi återvänder kort till Vedelers berättelse, där han beskriver en lektion i Vägoch vattenbyggnadskonst. Efter att i allmänna ordalag beskrivit hur lek­ tionen avlöpte kommer han in på läroboken och dess tillämpning: Det erindres at læreren hade for vane at holde hver innlevert tegning op mot lyset. Saaes der da raderinger, var der større chanser for godkjendelse enn om saadanne ikke fantes. ”Rothsteins byggnadsläre” benyttades for ”Almindelig Byggnadskonst” under veiledning av den elskverdige, intreserte og moderne arkitekt Adler. Hans maate aa farvelegge tegningernes husfasader, med utvaskning fra takgesimsen ned­ over, var ny og blev beundret og efterfulgets med mer og mindre heldige resultater. Der tegnedes takstoler, privathuser og skoler.10 Man kan mot denna bakgrund konstatera att det var väl förberedda och genomförda lektioner där lärarna hade höga ambitioner, såväl i tillämp­ ningen av undervisningen som i bedömningen av elevernas egna arbeten. Återkommande i de olika artiklarna i jubileumsboken 1929 är just elevernas engagemang i studierna då de idkade självstudier, ofta efter lektionstid i rit­ salarna. Vid sin slutexamen, som Lundbohm avlade den 15 juni 1877, var teknisk kemi huvudämnet. Vad examen ledde till, om man ser till definitionen av utbildningen, är inte helt klart. En examen vid Chalmers under denna tid innebar att den utexaminerade skulle kunna hantera en mångfald av teknis­ ka frågeställningar inom både mekanik och byggnadskonst. 10

Bodman, Gösta (red.) (1929a), s. 666.

28

Hjalmar Lundbohm


Hjalmar Lundbohm

Ett barn av sin tid

Det är tydligt hur miljön vid Chalmers formade Lund­ bohms långsiktiga arbete med uppbyggnaden av hans rela­ tionsnätverk och engagemang i föreningslivet. Flera av de personer som Lundbohm eta­ blerade en vänskapsrelation med under sin tid vid Chalmers återkom under hans verksamhetstid i gruvsam­ hället Kiruna i olika projekt, såväl inom gruvverksamheten som inom samhällsbygget.

Hjalmar Lundbohms avgångsbetyg från Chalmersska Slöjdskolan.

29

Profile for psdesignpsart

Hjalmar Lundbohm - ledare, samhällsbyggare och kulturmecenat  

Författare: Curt Persson

Hjalmar Lundbohm - ledare, samhällsbyggare och kulturmecenat  

Författare: Curt Persson

Advertisement