saken att göra och som hade kopplingar till aktionen, känslomässigt eller genom släktskap. Men mycket snabbt kom jag underfund med att jag inte skulle få svar på de frågor jag ville ställa. Då, när jag hade kunnat få svar, var jag inte redo att ställa frågorna. Men nu hade jag i alla fall hittat en plattform och kunde gå vidare genom att berätta för andra om den storartade expedition som Folke Bernadotte ledde. Relativt snart skulle jag gå i pension och här såg jag en möjlighet till meningsfull sysselsättning. Jag hoppas kunna arbeta vidare med detta. Det är mitt sätt att bearbeta sorgen. När jag träffar andra som bär på en liknande sorg inser jag att det beror på att de inte har berättat. De har inte tagit vara på den stolthet som de släktingar måste ha känt som tog hand om flyktingarna som kom hit. Jag vet egentligen inte om jag ännu blivit riktigt på det klara med hur stor den här aktionen var. För varje dag som jag läser om händelser och berättelser från överlevare och träffar människor som har varit med, eller barn eller barnbarn till dem, desto större blir den. Jag lever kanske fortfarande kvar i min lilla enkla värld, men jag inser allt tydligare hur många fina människor som funnits och vilka insatser som gjorts. Modet och ansvaret som överlevarna visade, att de vågade gå vidare, var storartat. Det var lika stort som hos människorna som räddade dem. Alla överlevare jag har träffat är starkt präglade av det som de utsattes för. Det är fantastiskt att trots det kunna leva vidare som goda medborgare i samhället, med ödmjukhet inför livet. Mamma jobbade nere i hamnen när de kom av båtarna. Vad jag har sett på journalbilder var det hamnmagasin och annat som man hade till sitt förfogande. Där fanns tält där man avlusade dem som anlände och sedan hade man en transportorganisation med bussar och ambulanser, som körde dem till badhusen runtom i Malmö. De låg på Föreningsgatan och Drottninggatan och det fanns även badanläggningar på skolorna. Södervärnskolan hade sin i källaren. Det måste ha varit mobilisering i hela stan. Vad hände när man stängde skolorna? Hur reagerade eleverna? Det fanns ju inga nyheter. Man kunde inte läsa om det här i tidningarna eftersom det var belagt med så kallad
29