9789185763320

Lucas blick vandrade från den ena till den andra. ”Måste ni prata om det här inför barnen?” frågade jag. ”Du tänker för mycket och du analyserar för mycket”, sa han till henne. ”Allt är bra. Barnen är lyckliga. Vi är lyckliga.

Allt är bra.”

Mia frågade ofta så där förra året. Analyserade sönder saker, grubblade över meningen med livet. Min morfar hade dött knall och fall året innan. Ena stunden vattnade han sin trädgård, nästa dog han av ett pulsåderbråck. ”En del av mig är borta”, berättade hon för mig en gång när vi shoppade bh:ar. ”Jag tror att vi är gjorda av massor av olika små delar och varje gång någon går bort har man mindre av sig själv kvar.”

En storbystad kvinna hade sina händer kupade runt mina bröst just då, så jag var inte så sugen på en filosofisk diskussion och svarade inte. Så gör jag ofta. Till och med om hon frågar mig en bra fråga. Jag hatar att hon kan konsten att fånga mitt intresse. Oftast har hon rätt när det gäller mig och hur jag är, men för en gångs skull, bara en gång, skulle jag vilja komma på en Francesca-teori före henne. ”Ägg?”

Pappa håller två ägg i handen och jag är tillbaka i verkligheten. Jag gillar inte ägg. Det gör inte Luca heller. Men jag har inte hjärta att berätta det för honom.

Senare går Luca och jag in i sovrummet för att säga hej då. Hon ser pytteliten ut, där hon ligger hopkurad under täckena. Ibland glömmer jag hur liten hon är eftersom hon är så högljudd. Hon är ungefär som en generator som gör 16