Page 1

Jack är hårdrockare och älskar bandet Dragonhearts. Jättemycket. En natt när han sover hos sin pappa blir drömmen om att få träffa hjältarna verklighet. Men inte som han tror. Metallien – det magiska land där alla rockers vilar mellan gig och turnéer – har drabbats av en katastrof! Den onde uppfinnaren Vridnérs maskin tystar alla starka ljud. Musiken är borta, och den enda som kan rädda landet är Jack.

www.kallakulor.com

KK 54 Jack Cover 312,5 x 215.indd 1

2011-02-28 11.31


Jacks rockiga resa

Jacks rockiga resa

KK 54 Jacks rockiga resa.indd 1

1

2011-02-28 11.53


Grafisk produktion: Navigare Š Kalla Kulor FÜrlag ISBN 978-91-85535-76-7 Tryckt hos CPI Books, Tyskland, mars 2011 info@kallakulor.com www.kallakulor.com

2

KK 54 Jacks rockiga resa.indd 2

Jacks rockiga resa

2011-02-28 11.53


Till채gnad mina brorsbarn Agnes och Maia Ni rockar min v채rld

Jacks rockiga resa

KK 54 Jacks rockiga resa.indd 3

3

2011-02-28 11.53


4

KK 54 Jacks rockiga resa.indd 4

Jacks rockiga resa

2011-02-28 11.53


kapitel 1

Highway to Hell – Åh nej, Ozzy har tagit en fladdermus igen, suckade Jack när han såg den lilla svartvita skogskatten stoltsera med sitt byte. – Kattskrälle, väste mamma. Men vi hinner inte ta hand om det nu. Vi är redan sena, pappa väntar. Har du ryggan? – Yes box, svarade Jack och gjorde tummen upp. – Då åker vi, hoppa in i bilen, glöm inte bältet! – Ha-ha-haj-vej to hell, sa Jack och satte sig bredvid mamma som startade bilen. – Lo-lo-long road to ruin, svarade mamma, log mot honom och backade ut bilen. Ozzy, som nu hade satt sig vid det höga trädet bredvid utfarten hade släppt fladdermusen och Jack kunde se att han satt och jamade. Jack vinkade till honom. Ibland tyckte han att Ozzy var precis som en hund. Det märktes alltid att han hade saknat Jack när han kom hem från skolan. − Holy driver, sa Jack när mamma satte foten på gasen och motorn gav ifrån sig ett vrål. Jacks rockiga resa

KK 54 Jacks rockiga resa.indd 5

5

2011-02-28 11.53


Ur högtalarna strömmade Dragonhearts sköna riff. Jack ville alltid lyssna på dem när han åkte bil. Jacks mamma hade en väldigt gammal Volvo. Den var målad i hennes favoritfärg: djuplila. Jack föredrog svart. När han skaffade sig en egen bil skulle den vara svart. Utmed sidorna skulle han måla röda flames. Jack såg ut genom bilrutan när de åkte iväg mot pappa som bodde på andra sidan stan. Varannan helg bodde Jack där. Pappa jobbade med att sköta ljudet på konserter och kunde vara bortrest ganska mycket. Ibland skrev han om hårdrock för en tidning. Hårdrock var både pappas, mammas och Jacks absoluta favoritmusik. När bilen passerade centrum fick Jack plötsligt syn på någon han kände igen. Gitarren på ryggen och det svarta långa håret – det kunde inte vara någon annan än … – Mamma, det är Alice där framme, tuta! – Ska bli, sa mamma och tryckte löst på tutan. Alice vände sig om. När hon fick se vem som tutade vinkade hon glatt och log så att de smala, mörka ögonen blev ännu smalare. Jack gjorde metaltecknet genom bilfönstret och Alice svarade med att göra likadant. – Jag hinner inte stanna, sa mamma medan hon vinkade till Alice. Jag är redan sen till repet. – Jag vet mamma, suckade Jack. Ibland förstod han inte varför vuxna inte kunde göra sig i ordning snabbare eller åka lite tidigare. Alice var Jacks bästa kompis trots att hon var tjej och ett år äldre än honom. Killarna i Jacks klass brukade reta honom för det, men han brydde sig inte om dem. Alice var faktiskt bäst och den enda han kunde prata med om hårdrock. Musiken var snabb, hård och häf6

KK 54 Jacks rockiga resa.indd 6

Jacks rockiga resa

2011-02-28 11.53


tig. Dessutom hade alla som spelade i banden så himla snygga kläder och tuffa instrument. Alice brukade också ha snygga kläder. Hon gillade att ha svarta tröjor med tryck och massor av armband på sig. Alice mamma åkte ganska ofta på resor med jobbet. Varje gång köpte hon hem ett nytt häftigt armband till Alice. Den hårdrockare som både Jack, Alice och pappa tyckte var häftigast av alla spelade gitarr i Dragonhearts. Han hette Danny Dragonheart. Jack önskade att han också hade haft ett så häftigt efternamn! Istället hette han tråkiga Eklöw som mamma. Pappa hette Danielsson i efternamn. Pappa och mamma hade sagt att Jack fick byta till pappas efternamn när han fyllde 15, om han ville, fast helst skulle han vilja byta till Dragonheart och det redan nu! När den andra låten på skivan just tagit slut hade de som vanligt kommit ungefär halvvägs till pappa. Egentligen gick det nästan lika fort att cykla, men mamma skulle ju till replokalen direkt efteråt, och den låg en bit bort. När de kommit till mitten av den fjärde låten var de äntligen framme hos pappa. Mamma parkerade precis utanför porten till det tre våningar höga hyreshuset. Jack tog tag om väskan, smällde igen bildörren och sprang snabbt upp för de tre trapJacks rockiga resa

KK 54 Jacks rockiga resa.indd 7

7

2011-02-28 11.53


porna till pappas lägenhet. – Pappa! skrek Jack och sprang in i vardagsrummet med skorna på. Där hängde bilderna på Nikky Nightfall, Chris Camelot och Hank Hardrock, de andra medlemmarna i Dragonhearts. Jack hade en Dragonheartströja på sig idag. Det var pappas gamla favorittröja. Den var larvigt stor på Jack, men han älskade den ändå. – Jack-attack! hojtade pappa och fångade upp Jack i famnen. Läcker tröja, sa han sen. – Skorna! ropade mamma från hallen. Pappa drog av Jack skorna och sneglade på honom. – Inga pjucks inomhus grabbhalva, log han. Här kom-

8

KK 54 Jacks rockiga resa.indd 8

Jacks rockiga resa

2011-02-28 11.53


mer de, ropade han sen och kastade skorna till mamma som fångade dem. – Lyra! Fem poäng mamma! tjoade Jack. – Hej Simon! Mamma kom in i rummet och gav pappa en lång kram. – Tyvärr snyggingar, sa hon och pussade Jack på pannan, jag måste dra på en gång, tjejerna väntar. Mamma spelade i ett band med bara tjejer. Izzy Attack hette de. De spelade tung rock och mamma sjöng. Jack tyckte att de var superbra och hade varit med flera gånger när de spelat ute. – Hälsa, vi ses på söndag, sa pappa när mamma gick mot dörren. – Stå upp och skrik, mamma! ropade Jack. – Järn, stål och metall, älskling! ropade mamma tillbaka och försvann ut genom dörren. Pappas lägenhet kändes lika stor som mammas hus. Det såg till och med nästan likadant ut hos pappa. Båda hade vinröda gardiner och många mörka möbler. Fast pappa hade bättre ordning hemma. Mamma kunde vara lite slarvig med sina saker tyckte Jack. Men hon dammsög nästan varje dag och Jack tyckte om att hjälpa till med städningen. I pappas musikrum, som också var Jacks sovrum, fanns en affisch med Danny Dragonheart på väggen. Det fanns bara några få stycken med bara Danny Dragonheart och hans gitarr, en röd Gibson Flying V med två röda lampor på halsen som såg ut som lysande drakögon. Längst upp på gitarren satt Dannys plektrum, ett rött plektrum med texten Dragonhearts i snirkliga svarta bokstäver. Varje gång Danny spelade med plektrumet Jacks rockiga resa

KK 54 Jacks rockiga resa.indd 9

9

2011-02-28 11.53


skimrade det starkt rött från hela handen. Ingen visste hur det gick till. Danny var den ende i världen som hade ett så coolt plektrum. – Jaha kompis, vad sägs om Rockpizza, cola och lite musikvideos ikväll? – Behöver du fråga, pappa? suckade Jack och himlade med ögonen. Rockpizza var Jacks och pappas specialitet. Det gick sällan en pappa-fredag utan att de lagade den. På rockpizzan fanns alltid massor med tacokryddad köttfärs, mängder med tomatsås och så mycket ost att pizzan nästan försvann. – Då kör vi! sa pappa och höjde handen. Jack gjorde en snabb highfive och sprang iväg. – Försten till köket, ropade han. – Tjyvstart, ropade pappa och kubbade efter.

10

KK 54 Jacks rockiga resa.indd 10

Jacks rockiga resa

2011-02-28 11.53


kapitel 2

You shook me All Night Long I taket lyste tjugosju små självlysande stjärnor som Jack och pappa hade satt upp förra året. Pappa hade lyft upp Jack så att han kunde placera ut stjärnorna precis som han ville. Han hade satt dem i ett mönster som liknade en Flying V, en sådan gitarr som Danny Dragonheart hade. Jack tog ett djupt andetag och drog upp täcket mot hakan. Han var fortfarande skönt mätt efter den stora pizzan och låg en stund med blicken fäst på Dannyaffischen. Efter en stund tyckte han att det kändes precis som om Danny tittade tillbaka, som om han ville säga något. Jack kunde nästan svära på att munnen rörde sig. Affischer pratar ju inte, mumlade Jack och tänkte på hur superhäftigt det skulle vara att träffa hela bandet någon dag. Pappa hade lovat att Jack skulle få följa med nästa gång Dragonhearts spelade i närheten. Jack ville att de skulle komma snart, nu, helst igår! Han låg och Jacks rockiga resa

KK 54 Jacks rockiga resa.indd 11

11

2011-02-28 11.53


fantiserade om konserten med Dragonhearts när ögonlocken började bli tunga. Han hade nästan somnat när det blixtrade till och blev alldeles ljust i rummet. – Krasch! Med ens blev han klarvaken. Ögonen slogs upp. Men eftersom han bländades av det starka ljuset, kunde han bara se skuggor i rummet. Något rörde sig mot honom. Det såg ut som en människa, men Jack var inte riktigt säker. – Hallå, är det någon här? Pappa, är det du? Vad var det som lät? Skuggfiguren svarade inte. Jack började sakta kunna se igen, men kunde inte tro det hans ögon fastnade på. Skuggfiguren, som han hade trott varit pappa, var inte alls pappa. Det var någon helt annan. Skuggfiguren var … Danny Dragonheart! Jack förstod ingenting. Hade han somnat och börjat drömma? Danny gnuggade sig i ögonen, han verkade också ha blivit bländad av ljuset. – Hur … hur kom du hit? Fi-fi-finns du på riktigt? fick Jack fram till slut. Danny såg sig lite förvirrat omkring. Han tog av sig sina svarta solglasögon och fäste blicken på Jack. – Vilken tur att jag hittade dig, vi behöver din hjälp. – Va? Vilka vi? Vadå min hjälp? Jack kravlade fram under sitt fantomentäcke och drog upp sina slitna pyjamasbyxor. Han tände sänglampan för att kunna se ordentligt och gick försiktigt fram mot Danny. Jack kände först på hans hand och sedan på gitarren som hängde i ett band runt hans hals. Det var verkligen Danny Dragonheart som stod där. Hans största idol, livs levande! 12

KK 54 Jacks rockiga resa.indd 12

Jacks rockiga resa

2011-02-28 11.53


– Jag vet att du är en riktig rocker och vi i Metallien behöver dig, sa Danny och såg allvarligt på honom. – Metallien? Hur kom du hit? Vi, vi låste ju dörren! Jack stammade nästan. – Med min Flying V kan jag ta mig vart jag vill, förklarade Danny. – Vadå, kan du flyga med gitarren? Jack hörde hur hans egen röst gick upp i falsett. Det var verkligen inte klokt. Han stod hemma hos pappa och pratade med Danny Dragonheart, som till råga på allt trodde att han, en helt vanlig kille, kunde hjälpa honom. – Javisst, hon är säker gamla Bettan. Danny slog lätt på gitarrhalsen. Hon håller för två. Kom igen nu, det är bråttom! Hoppa upp på min rygg! Jack hoppade inte upp. Han gjorde ingenting. Han stod alldeles stilla, medan huvudet snurrade av alla tankar. Hade pappa märkt något? Borde Jack ropa på honom? Han satt säkert i sin säng med datorn och jobbade med hörlurarna på. Om han hade hört när Danny kom skulle han förstås ha kommit inrusande. – Ska jag följa med dig? Vart då? Måste jag inte fråga pappa först? – Det finns inte tid för det, killen. Vi måste dra nu direkt. Släng på dig byxor och en tröja så du inte blir kall. Din pappa kommer inte ens att märka att du varit borta, jag lovar. Danny tog tag i Dragonheartströjan som låg slängd på sängkanten och räckte den till Jack. – Snygg tröja, sa han leende. Här har du ett par dojjor också. Danny räckte Jack ett par skor som såg alldeles för Jacks rockiga resa

KK 54 Jacks rockiga resa.indd 13

13

2011-02-28 11.53


14

KK 54 Jacks rockiga resa.indd 14

Jacks rockiga resa

2011-02-28 11.54


stora ut. Jack drog snabbt av sig pyjamasen och tog på sig tröjan och jeansen. Utan att nämna storleken på skorna satte han dem på sig och … de passade! Han tittade upp på Danny som log. – Jag vet, magiska dojjor passar alla. Jack gapade en stund, sedan frågade han osäkert: – Vad ska jag hjälpa till med egentligen? – Jag förklarar när vi kommer fram, sa Danny. Är du klar? frågade han och Jack nickade. Han visade Jack hur han skulle få bäst grepp. – Härligt! Håll i dig nu! Vad du än gör, släpp inte taget. Här, ta mina glajjor. Danny räckte sina solglasögon till Jack. – Det blir ganska ljust som du kanske märkte. Jack satte på sig solglasögonen och tog tag i den skimrande gitarren. – Redo att rocka, mannen? frågade Danny. Jack nickade försiktigt. Det måste vara en dröm, eller? Mer hann han inte tänka förrän det blixtrade till igen. Svooosch, lät det och plötsligt hade hela rummet dränkts i ett starkt ljussken.

Jacks rockiga resa

KK 54 Jacks rockiga resa.indd 15

15

2011-02-28 11.54

9789185535767  

9789185535767

9789185535767  

9789185535767