de i kommunens nya ridskola. Sofia som börjat rida samtidigt som mig för flera år sedan och som varit min bästa vän i stallet sedan dess. Efter den här helgen skulle ingenting bli sig likt i Bylkestallet igen. Jag vaknade på morgonen med en känsla av att något var annorlunda. Jag låg en stund och funderade innan jag kom på att det var tyst. Det kunde bara betyda att det inte regnade längre, i alla fall inte lika ihärdigt som tidigare. Jag flög ur sängen och sprang fram till fönstret för att titta ut. Mina förhoppningar om sol krossades på en gång. Det var grått och disigt ute, men det hade i alla fall slutat regna. Bättre än ingenting, tänkte jag och drog på mig mina kära gamla jeans och en tröja över stallskjortan. Mamma hade förmanat mig tusen gånger om att jag inte fick låta stallkläderna ligga i mitt rum, men vem kunde bry sig om sådant? Det fanns väl värre saker än hästlukt och jag hade dem ju inte inne i garderoben bland de andra kläderna, så jag tyckte inte hon skulle tjata så.
10