Henry hade till en början blånekat till allt, det kom han inte långt med. Stefan var ju redan identifierad och poliserna var ganska säkra på vilka de andra två var, så därför bytte han taktik. Henry gick från att blåneka, till att inte säga någonting alls. Han tänkte åtminstone hålla en låg profil. I stället för att prata strunt med snuten la Henry all sin energi på att bygga ett hållbart försvar. Enligt Henry, var han och Micke svåra att hålla isär. De var jämnstora, lika långa och ungefär likadant byggda, i alla fall i bylsiga overaller och därför skulle det vara stört omöjligt att avgöra vem som var vem eller vem som hade skjutit. Försvarsadvokaten höll med och linjen de skulle gå på var klar. Henry kände segervittring, han skulle gå fri. Då dök plötsligt Angelika upp, och med sig hade hon bevismaterialet. Hon överlämnade både vapen och Henrys väl använda overall till polisen. Dessutom vittnade hon mot honom, svarade på ett antal frågor, fällande sådana, medan Henry memorerade varje svar. Därmed var saken klar, helt solklar! Efter Angelikas vittnesmål ansåg sig alla vara helt övertygade om att Henry var den som skjutit. Och beviset, det fanns härinne i rättssalen. Hans vapen låg upplagt på ett bord strax framför allas ögon. Henry dömdes till tre års fängelse och begravdes på Hall. Det mumlades lite över platsvalet men man skyllde på överfulla fängelser. Det fanns helt enkelt inte plats för honom på ett lämpligare ställe. Hall var ett jävla skithak och för det skulle Henry hämnas, det lovade han. Så fort han blev fri skulle han ta itu med Angelika.
23