galore i sin ungdom på 1890-talet. Det fanns ett mindre problem av kronologisk natur att lösa innan han kunde fresta folk med Nobelprispengarna som Churchill vunnit 1953 och som nu låg i ett bortglömt förvaringsskåp på Bangalores gamla brittiska klubb. Först måste han, på ett eller annat vis, släta över en sextioårig tidslucka. Han var så försjunken i redigering och finputsning av brevet att det tog ett tag innan han lade märke till uppståndelsen utanför båset. Det var först när han hörde ett vrål som från ett rovdjur i djungeln som han vaknade ur det transliknande tillstånd som direktör Bongjee existerade i. Därute babblade Doktorn med hög röst, pipig av stress. Hari haspade upp båsets dörr och kikade ut. Vad för slags knipa hade hans gamle vän försatt sig i den här gången? d Det var en kund som tydligen hade klagomål. Och det var lätt att förstå varför Doktorn lät nervös – för kunden var en rejäl bjässe till karl med så mycket muskler att hans illasittande safaridräkt såg ut att spricka i sömmarna när som helst. Doktorn hukade en aning över sitt skrivbord och använde ett kroppsspråk som uttryckte hederlighet, med handflatorna vända uppåt och framåt och ansiktet rakt mot måltavlan för att neutralisera tvivel. Men det kunde ändå inte dölja att han var helt panikslagen. Bjässen fick Hari att tänka på en uppstoppad noshörning. Hari hade ett intrikat mentalt klassificeringssystem enligt vilket han såg människor som olika döda djur, möjligen eftersom han ansåg sig kunna blicka in i deras tidigare liv. Det var en unik talang som hjälpte honom att göra snabba riskbedömningar. En Tyrannosaurus Rex betydde högsta larmberedskap, medan en Aepyornis inte 14
1 korr nlaga Sandalwood.indd 14
2012-12-17 08:46:25