9789163871160

”Ja, bålen är utsökt god. Spring iväg nu, allihop. Och den här gången stannar ni i gymnastiksalen!”

Det behövde hon inte säga två gånger. Vi skyndade där­ifrån medan vi hasplade ur oss en massa ”ja, mrs Gottschalk” och ”ja, doktor Thorn”. Dessutom gjorde vi några honnörer, eftersom det verkade passande.

Grover föste oss i riktning mot musiken.

Jag kunde känna lärarnas ögon bränna i ryggen, men gick närmare Thalia och frågade med låg röst: ”Hur gjorde du den där fingerknäppningsgrejen?” ”Diset, menar du? Har inte Keiron lärt dig det ännu?”

Jag fick en obehaglig klump i halsen. Keiron var vår handledare på lägret, men han hade aldrig visat mig någonting sådant. Varför hade han visat det för Thalia och inte för mig?

Grover skyndade mot en dörr med ordet GYMNA­ STIK skrivet på glaset. Det var ett ord som jag kände igen, trots min dyslexi. ”Det var nära ögat!” sa Grover. ”Tack goda gudarna att ni kom hit!”

Både Annabeth och Thalia kramade om Grover.

Han och jag gjorde high five.

Det var roligt att träffa honom efter så många månader. Han hade blivit lite längre och fått ytterligare några strån på hakan, men annars såg han ut precis som han brukade när han utgav sig för att vara människa: en röd mössa på sitt lockiga, bruna hår för att dölja gethornen, säckiga jeans och gymnastikskor med konst• 15 •