Någon som sovit hos lik, skenade tanken, någon som sovit hos lik vill ta fler med sig ned i underjorden. Upprört skvalpade Hedvig Starkes. Upprört bröt snyftningarna fram medan Illias febrilt slog sig fram mellan träden i ett tempo naturen inte egentligen tillät. Buskar klöste hans ben för att hejda honom, träden bildade en mur vilken han skräckslaget bröt igenom. Han föste undan en gren ur ansiktet och släppte den när han passerat. Kraftfullt fjädrade den tillbaka. Slaget fick honom ur balans och han stöp på knä. Tunnan han bar i segelduken stötte hårt upp i hans bakhuvud och föll ur när knuten gick upp. Flämtande och gråtande av smärta och chock blev han liggande krampaktigt riden av maror. Den eldröda kinden vättes av nederbörden, svalkades till en glöd. Ögonlocken var hårt sammanpressade eftersom han inte vågade se hur döden slog till. Den som sov hos lik skulle ta honom och han skulle inte hinna undan även om han reste sig och sprang. Sekunderna passerade. Han var som förlamad av snyftningarna. Minuterna gick. Inga klor slogs i honom. Han blundade. Vågornas suckar från den strand han rusat ifrån sände sitt lugnande budskap genom det vatten marken bundit och bjöd hans puls att sakta ned, lugn, lugn, seså … Illias plockade upp tunnan och reste sig långsamt. Med ena handens fingrar kände han efter i det våta håret, undersökte bakhuvudet efter något sår som tunnan orsakat men trots att det ömmade verkade det gått väl. Kanske skulle en bula bildas men det var ju inget man dog av. Snart hade han knutit samman segelduken, lagt upp den över axeln och kunde konstatera att det blivit så mörkt att han genast måste finna någonstans att övernatta. Alternativet var att lägga sig att sova på stället där han nu stod. Han fick genast en otäck vision av hur det gick till när han blev misstagen för en nattmacka när något av skogens alla nattsuddande djur kommit fram ur sina nästen. Det var så infernaliskt mörkt där inne i den täta skogen. Regnet överröstade nästan alla andra ljud där det slog mot trädens grenverk, den fuktiga marken och hårda klippor som formats av väder och vind sedan 94
Sjöfåglarna från Bornyr.indd 94
2013-04-02 21.58