9789132157400

”Det ä president Prentiss nu”, grymtar herr Collins. ”Du gör bäst i att minnas det.” ”Vad har ni gjort mä henne?” säger jag och försöker vända mig om igen, först åt ena och sedan åt andra hållet, och rycker till inför smärtan i nacken. ”Om ni så mycket som rör vid henne, kommer jag att …” ”Du kom till min stad nu i morse”, avbryter borgmästare, ”med ingenting i din ägo, inte ens en skjorta på kroppen. Det enda du hade med dig v ar en flicka som hade drabbats av en fruktansvärd olycka …”

Mitt brus väller upp. ”Det var ingen olycka …” ”En mycket svår oly cka”, fortsätter borgmästaren och för första gången sedan vi träffades på torget hör jag en första antydan om otålighet. ”Så svår att hon är nära döden och här är pojken som vi har lagt ner så mycket tid och energi på att försöka hitta, den pojke som har förorsakat oss så my cket problem. N u är han ber edd att ge sig frivilligt, han är beredd att göra allt vi vill om vi bara räddar flickan men när vi försöker göra just det …” ”Mår hon bra? Ä hon i säkerhet?”

Borgmästaren tystnar och herr Collins går fram och slår mig över ansiktet mä handryggen. E n lång stund förflyter medan smär tan sprider sig över kinden och jag sitter där och flämtar.

Sedan kliv er borgmästar en in i ljuskr etsen och ställer sig rakt framför mig.

Han ä for tfarande klädd i sina finkläder, som ä lika välpr essade och rena som alltid, som om det inte fanns en man under dom där kläderna utan bara ett isblock som kunde tala och gå. Till och mä herr Collins har svettfläckar och smuts på kläderna och han luktar som man kan förvänta sig men inte borgmästaren, nej.

Borgmästaren får en att se ut som om man inte ä någonting än en massa lort som måste göras rent.

Han tittar på mig och lutar sig neråt så att han ser in i mina ögon.

Och sedan frågar ha mig något, som om han bara vore nyfiken. ”Vad heter hon, Todd?”

Jag blinkar överraskat till. ”Vad då?” ”Vad heter hon?” upprepar han.

14