Page 1

ffg. Adolf Fredriks Flickkör

Musik skriven för Adolf Fredriks Flickkör av

Eskil HEMBERG – Jan-Åke HILLERUD Karin REHNQVIST – Pelle OLOFSON

Ur u p p f ö r a nd e - ko n s e r t e n Söndagen den 16 maj 2004 kl. 1700 Nybrokajen 11, Stockholm


Bä sta Konsert besök a r e! Hoppas att du är nöjd med din plats i denna gamla konsertlokal. Titta gärna upp i taket. Några reflektioner från kördirigenten:   Vad förväntar du dig egentligen av denna konsert?   Är det en musikupplevelse, eller en stund för att få komma bort från den gråa vardagen, ett bra skäl att slippa klippa gräsmattan, möjligheten att träffa en god vän eller rent av behovet av körsång? LIVE!   Vi har alla olika utgångspunkter för vårt lyssnande ( svårt för programansvarig, som hoppas att alla ska gå hem lite nöjda på sitt sätt).   En del är stressade, en del är ”experter” som tycker det är viktigt att höra om kören sjunker eller stiger, andra har öppna sinnen med förmågan att ta emot nya toner och texter, några törs bli hejdlöst berörda och glömmer tid och rum och sugs in i den klangvärld som skapas av flickorna på podiet.

  Att erövra ny musik som från början var obegriplig är en unik upplevelse. När det okända blir vant och till och med glädjefyllt. All musik som vi framför är viktig för oss av olika skäl.   När vi tagit oss förbi vissa takter med hedern i behåll, då har vi också vuxit som människor. En härlig känsla! Hur bra är en kör egentligen?   Den frågan kan inte en gång en recensent besvara. Det är bara vi i kören som vet. I förhållande till hur det lät i förra veckan, på generalrepetitionen...


Vad är det som gör att en kör utvecklas och blir bättre?   Svaren är många. Sånglektioner, gehörsövningar, körturnéer eller glass i pausen.   Javisst är det viktigt, men efter 30 år i Flickkören är jag övertygad om att det är ”den goda musiken” som utvecklar en kör. Musiken som man kan växa i. Kontakten med begåvade tonsättare som tvingar oss till nya och spännande upptäckter. Som ibland får oss att göra det omöjliga. Ständigt nya klanger och uttrycksmedel; från viskningar till rop. Vad är konstnärlighet?   Att aldrig slå sig till ro; att aldrig nöja sig med tidigare framgångar (de har blivit många för Flickkören); att aldrig vila på lagrarna, att alltid söka nya vägar för att bli ännu bättre – detta är den djupaste av konstnärlig drivkraft.   Den drivkraften finns hos flickorna. Jag märker det tydligast i att de utsätter sig för många och långa repetitioner.

Adolf Fredriks Flickkör –30 – år vill med denna konsert visa att vi nu är myndiga. Nu får vi göra vad vi vill.   Jag själv har lyckats bli dubbelt så gammal som kören och tycker fortfarande att varje repetition är spännande.   Att få så mycket tillbaka i sin yrkesutövning är få förunnat. Koristerna i Flickkören är unika! Så – luta dig tillbaka i de obekväma stolarna och ta till dig de toner som ingen hört förut. Du är först! Det kallas för uruppförande. Kom ihåg, att du som åhörare är en viktig del i konserten.

Hjärtliga hälsningar från Bosse Johansson

PS. Vi i Flickkören önskar alla goda lyssnare en härlig sommar!


Adolf Fredriks Flickkör sång- & jubileumsåret 2003–2004

Bo JOHANSSON, dirigent Eva LARSSON-MYRSTEN, recitation Jan-Åke HILLERUD, piano

Sopran 1 Elisabeth Larsson Vera Lindkvist Beldina Nyadwe Amanda Nyblæus Natalie Almkvist Amanda Falck Fridholm Mirella Lehmussaari Charlotte Olsson Tove Åstrand Mathilda Karlsson Alicia Rempler Kristin Lidström Malin Eriksson

Sopran 2 Malin Barr Ellinor Bäcklin-Bergh Minna von Heijne Vera Matthews Magdalena Sandberg Katrin Henriksson Karin Bergström Cecilia Bäckström Christina Grundin Matilda Sterby Ida Lowden Nora Ullert Carolina Fredin Haslum

Alt 1 Lovisa Frisell Aurora Byrbäck Jennifer Hägg Josephine Klingberg Jenny Gauding Sofie Lundin Charley Nyström Tesch Viktoria Hillerud Maria Tomljanovic

Alt 2 Mikaela Hällström Angelica Lindh Maja Wåhlin Anna Näslund-Östberg Olivia Engellau Kim Hof Matilda Tyrén Emilia Hofman


A d o l f

Fr e d r i k s

F l i c k k ö r

Lajos Bárdos Eskil Hemberg text: Björn Barlach

Cantemus ”Katterna i Apricale” Klippte man av mustaschen Rimmens makt över skaldekonsten Katterna i Apricale uruppförande

Jan-Åke Hillerud

Jungfrun och Näcken – en medeltida ballad

uruppförande

Veljo Tormis text: ur Kalevala

Laulusild

Karin Rehnqvist text: Erik Blomberg

Natt över jorden

Karin Rehnqvist text: Werner Aspenström

Ej blir det natt uruppförande


f f g - k o n s e r t e n

Pelle Olofson text: Pelle Olofson

d e n

The sleep uruppförande

arr: Susanne Rosenberg text: Koralboken 1697

Hemlig stod jag

Vytautas Miskins

Ave Regina coelorum

Zoltán Kodály

Pünkösdölö PAUS

Eskil Hemberg Karin Rehnqvist Pelle Olofson Jan-Åke Hillerud

”Katterna i Apricale” Ej blir det natt The sleep Näcken och Jungfrun

1 6

m a j

2 0 0 4


Esk il Hem berg 1998 firade Sällskapet Bellmans Minne 100 år och till detta jubileum skrev Björn Barlach ”Tre Bellmansparafraser” som jag tonsatte. Samarbetet utvidgades till en hel samling om 12 sånger som vi döpte till ”Katterna i Apricale” för röst och piano. Ur denna samling har jag hämtat och bearbetat för 2-stämmig flickkör och piano tre visor, som uruppförs vid denna konsert.   Björn Barlach som poet är känd för sin text till Lill Lindfors ”Musik skall byggas utav glädje” men också manskörstexten ”Till Sveriges Flaggstånd”, som han skrev för Kvintetten Olsson, en solistensemble ur Sällskapet Orphei Drängar.

Eskil Hemberg (f 1938). Medlem av Kungl Musikaliska Akademien, ordförande i International Federation for Choral Music. Har tidigare varit producent vid Sveriges Radio, planeringschef vid Rikskonserter, chef för Göteborgsoperan liksom för Kungl Operan i Stockholm, ordförande i Föreningen Sveriges Tonsättare, ordförande i International Music Council of UNESCO. Dirigent för Akademiska Kören 1959-84. Har komponerat musik i de flesta genrer: opera, balett, kör- och orkesterverk, orgel, musik för röst och instrument, sånger för manskör, blandad kör och diskantkör.


Klippte man av mustaschen

Katterna i Apricale

Ah! Klippte man av mustaschen på Salvador Dali, så blev det väl bara kvar sen halvador Dali.

Jag såg i natt en bildad katt, som lagt sig att fundera. Den sträckte på sig med behag, begrundande sitt underlag, Corriere della Sera. Sen såg jag att en annan katt i skenet av en lampa, tog in vad mord och dråp som hänt i sagda tidnings konkurrent, en sönderläst La Stampa. Men katten vet om katten vet trots uppenbar belåtenhet, att folk är som förvildade och blir ibland som djur igen. Men mänskliga och bildade tycks katter i Ligurien.

Rimmens makt över skaldekonsten Jag skulle ha skrivit en visa, den vackraste visa som fanns, men i visa smög in en prencisa, som gifte sig strax med en prans. Och pransen, tyvärr, råka heta inte Frans, som var tänkt, utan Jöns, så prencisan, hon började greta, när hon inte blev hans, utan höns.

Björn Barlach


Ja n-Å k e Hilleru d Innehållet i den gammalsvenska balladen ”Näcken och Jungfrun” är, som ofta är fallet med många av dem, ganska så grymt. Näcken kan, som Den Onde han är, alla förförelseknep och sällan eller aldrig misslyckas han med att snärja den han har valt ut åt sig. Men Näcken förknippar vi ju med musik och vemodigt fiol-spel i bäcken under månljusa nätter. Inte kan väl han vara så ond?   Jo, då! Den Näcken vi möter i de svenska medeltidsballaderna är allt annat än någon oförarglig fiolspelman. Musiken använder han för att trollbinda oss levande och dra oss med sig ner till sina mörka salar… Ingen lider väl längre av Näck-skräck. På sin höjd reagerar vi på spökerierna med en lätt rysning. Eller halvspringer du fortfarande över åbron om kvällen utan att våga se dig om? Nu ska vi i alla fall teckna den där bilden och då blir Diskantkören idealisk som redskap.   Ja, det går helt enkelt inte med något annat än en diskantkör! En basstämma skulle obönhörligen dra ner kören i djupet! För det är detta som är det unika med Diskantkören: Den är viktlös!   Den svävar som en rök eller dimma över mörka vatten och kan lätt berätta om faror och hemligheter som annars skulle vara omöjliga att beskriva.   Därför är det så annorlunda att komponera för Diskantkör. Samklangen bygger inte på tunga ackordpelare fast förankrade i bas-fundamentet. Harmoniken bygger inte nerifrån en basstämma och upp, utan sprider sig uppifrån och ut som färgerna i en regnbåge. Så är också ”Näcken och Jungfrun” ett försök (av många) från min sida att tränga in i den viktlösa kören och låta den föra mig (och dig!) bort till hemliga platser i vällust och livsfara.

Jan-Åke Hillerud (f 1938), under många år legendarisk musiklärare vid Adolf Fredriks Musikklasser, där han bl a startade och ledde under mer än 25 år Adolf Fredriks Gosskör och var tillsammans med Bosse J den tongivande kämpen för att behålla AF kvar i Stockholms centrum (”Kampen 1983-84”). Är kanske den främste och meste arrangören och kompositören av musik för diskantkör. Har också gjort banbrytande insatser för klassisk musik i barn- och familjeföreställningar, med de flesta symfoniorkestrarna i Sverige, liksom många i Tyskland. Arbetar även som orkesterdirigent.


Näcken och Jungfrun Där bodde en greve högt upp i land, han hade tre döttrar och nätta voro de. – Med sin ära.

“Och lyster skön jungfru till kyrkan komm’ åka?” “Jo, om ni själv ville kusken vara.” – Med sin ära.

Den ena var så dejelig, den andra var så grann, den tredje hon svor att hon aldrig skull’ ta man. – Med sin ära.

Och Näcken han rider sig till kyrkan fram, på henne undra kvinna, på henne undra man. – Med sin ära.

Det spordes över rike, det spordes över land, det spordes till Näcken vida älvablå strand. – Med sin ära.

Och Näcken han rider sig till älvablå strand, där stjälpt’ han sköna jungfrun i stridande ström. – Med sin ära.

Och Näcken han kläder sig allt till en liten herreman, så rider han sig till greven fram. – Med sin ära.

“Och kära ni min herreman, I hjälp mig nu i land, eder vill jag giva mitt röda gullband.” – Med sin ära.

Och Näcken han rider sig på grevens gård, och ute stod jungfrun med utslaget hår. – Med sin ära.

“Ditt röda gullband, det får jag hur jag kan, men aldrig hjälper jag sköna jungfrun mera i land.” – Med sin ära.

“Vad är det för en herreman, som är uppå vår gård? Jag önskar den herremannen skulle bliva min!” – Med sin ära.

“Hemma gråter fader och hemma gråter mor, hemma gråter syster, ja också lilla bror! – Med sin ära.

Och Näcken han gångar sig i kammaren in: “Var är den sköna jungfrun, som lovte bliva min?” – Med sin ära.

“De må nu gråta och låta hur de kan, men aldrig hjälper jag sköna jungfrun mera i land.” – Med sin ära.


K a r in R eh nqv ist Kan man tänka sig en vackrare bild av döden än Werner Aspenströms, där man sover bredvid varandra, tillsammans, som lindebarn med lyktor hängande i träden runtomkring? Och inte är döden mörk, det är bara vår egen sol som försvinner. Kanske finns det en annan?   Om en ljus, mild död (ljus men inte bländande), nog passar det att sjungas av en ljus klangkropp? Dikten är skimrande vacker, så nog passar den Adolf Fredriks Flickkör? Liksom texten är direkt och enkel i sitt språk, har jag gjort en enkel, visartad melodi. Från meloditonerna rullas klangerna sedan ut, som ett slags musikaliska tyllgardiner i fönster öppnat mot evigheten.   Stycket ingår i sviten ”Vishetens lov”, som ursprungligen skrevs för blandad kör att uruppföras en luciakonsert 1996. När jag strax innan ringde och talade med Werner Aspenström berättade han, att skrivit dikten med tanke på sin mor, som gick bort just en luciadag 1943. Så förs ibland liv och konst samman.   En månad efter konserten var han själv borta. Jag tror och hoppas att han hade uppskattat denna nya, omarbetade version av ”Ej blir det natt”, skriven för Adolf Fredriks Flickkör, när de fyller 30.

Karin Rehnqvist (f 1957). En av Sveriges främsta samtida tonsättare, som bl a har Adolf Fredriks Flickkör som en av sina favoritensembler (och kören har Karin som sin favoritkompositör). Första kvinnan på Musikhögskolans tonsättarlinje. Har sedan 1982 komponerat imponerande mycket musik; kammarmusik, orkestermusik och vokalmusik, där hon på ett lika naturligt som nytt sätt infogat folkmusikaliska element. Startade och ledde Stans Kör 1976-91. ”Composer in residence” 2000-04 hos Scottish Chamber Orchestra och Svenska Kammarorkestern. Senast uppmärksammad för ”Ljus av ljus” för barnkör och symfoniorkester, uruppförd av Flickkören och Franska Nationalorkestern i Paris, i januari 2004 (framförs med Sv Radios Symfoniorkester och Flickkören i september i år).


Ej blir det natt Ej blir det natt fast ögat icke bländas Ej blir det natt i höga cedrars lund där döda sova vid varandras sida som gråa lindebarn sin väntans stund. Ty andra lyktor hänga där i träden och driva plantor fram av annorlunda glans, och fjärilen, ur gråa lindor flugen, får dricka vindar där som ej på jorden fanns. Ej blir det natt fast ögat icke bländas. Ej blev det natt (blott denna sol försvann)

Du sänder mörker, och det blir natt.

Werner Aspenström

Psaltaren 104:20


Pelle ol of son Flickkören sjöng för ett par år sedan ett stycke av mig, ”Människans hem”. De gjorde det så bra att jag blev inspirerad att skriva något just för dessa konstnärer, och jag tänkte skriva precis som jag ville att det skulle vara, utan att ta hänsyn till sångliga eller intonationsmässiga svårigheter just därför att jag skrev för denna proffsiga ensemble.   ”Någonstans mellan dröm och vaket tillstånd” står det som överskrift i noterna. För mig känns det ostinato som finns med genom nästan hela stycket just som det där tillståndet  när man somnar in eller precis innan man vaknar. Texten är ett collage av texter av E. Pound, E.E. Cummings, Brian Eno och Shakespeare. Den beskriver en dröm.   En dröm om att segla iväg på havet, tusen mil bort eller en dröm om blå himmel och vita moln. Eller så är drömmen någon, någon man längtar efter. Eller en dröm om att man har hela livet framför sig och att allt fortfarande är möjligt. Eller bara få sova vidare en stund, innan man måste upp och famna livets allvar och plikter.

We are such stuff As dreams are made on; and our little life Is rounded with a sleep. – Shakespeare’s The Tempest Act 4, Scene 1, 148-158

Pelle Olofson (f 1961). Utbildad vid Musikhögskolan, Stockholm, och har studerat komposition för Sven-David Sandström och Pär Lindgren. Medlem av Radiokören sedan 20 år tillbaka. Sångare vid Norrlandsoperan 1985-86. Lärare vid Adolf Fredriks Musikklasser sedan 2000. Har komponerat flera musikaler för sina klasser, bl a Mimmi samt Lyckans hjul. Även Mässa (’86) för orgel, cello, oboe och 4-st diskantkör.


The sleep White clouds Sleep in the Blue sky White sheets Around my dream and I Sleep in The mornings I Dream of A ship that Sails away A thousand miles away

Pelle Olofson


Produktion: PROPÅ. Foto och textsammanställningar: P-Å Byström

Adolf Fredriks Flickkör inbjuds ofta till internationella körfestivaler och har tagit hem rader av förstapriser i de mest prestigefyllda körtävlingarna. Senaste utmärkelserna är “Choir of the Federation and Cultural Ambassador 2001 - 2004” (från EUs körfederation Féderation Européenne des Choeurs de l’Union) samt ”Årets Kör 2001-2002” från FöreningsSparbanken/Rikskonserter/Toner för Miljoner. Dessutom förärades Bo Johansson utmärkelsen ”Årets Barn- och Ungdomskörledare 2001”.

På körens webbplats finns mycket mer att läsa om flickkörens verksamhet, medlemmar, dirigentens pedagogik samt mängder av bilder och ljudprov. Välkommen!

Till Flickkören kan de mest sångbegåvade flickorna i årskurs 6 vid Adolf Fredriks Musikklasser söka. Varje år antas ett 10-tal nya korister, som är körmedlemmar till och med årskurs 9. Koristernas ålder är alltså 12 - 15 år. Flickkören repeterar två gånger i veckan, efter ordinarie skoltid. Den nuvarande konsertdräkten har designats av elever vid Beckmans skola, modelinjen (2002)

www.afgirlschoir.net

Uruppförandekonsert 2004, Adolf Fredriks Flickkör  

Konsertprogram för F.f.g-konserten (uruppförandekonsert) med Adolf Fredriks Flickkör, Nybrokajen 11, maj 2004

Uruppförandekonsert 2004, Adolf Fredriks Flickkör  

Konsertprogram för F.f.g-konserten (uruppförandekonsert) med Adolf Fredriks Flickkör, Nybrokajen 11, maj 2004

Advertisement