Page 1

Nr 3/2017 Nov

Nytt från Sveriges Lärares Nykterhetsförbund

Ingmari Thorén, Sandhult, vid SLN:s monter på Bokmässan i Göteborg. Buketten som prydde monterbordet kom som vanligt från den egna trädgården. Läs mer om hur SLN når ut på sidan 7.


Den stora kongressfrågan:

Nyktra pedagoger (NYP)? Ska SAN, Sveriges Akademikers Nykterhetsförbund, och SLN gå samman i en organisation nästa år? Frågan kommer att dryftas i båda organisationernas förbundsstyrelser fram till organisationernas årsmöte resp. kongress i april 2018. Förhoppningsvis fattas då beslut som kan leda till att en ny, sammanslagen organisation ser dagens ljus i juni 2017. Men vad ska en sådan organi-sation i så fall heta? SAN har ungefär 100 medlemmar och SLN 300. Ett antal medlemmar är dubbelanslutna. SLN bildades 1906, SAN 1950. En intressant sak är att båda organisationerna vuxit fram ur SSUH, Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund, senare Förbundet mot Droger, FMD. FMD har beviljat båda organisationerna ekonomiskt stöd under senare år. Både SLN och SAN är aktiva i samhällsdebatten inom främst alkoholpolitiken och bidrar till en restriktiv hållning när det gäller alkohol och andra droger,

2

allt för en god folkhälsa. SAN och SLN har under de tre senaste åren haft en gemensam kassör i Agneta Fernström. SLN har en rik historia, som det inte är möjligt att beröra här. I början av 1950-talet hade SLN som flest medlemmar, ca 5 000. Bland SLN:s medlemmar finns idag inte bara lärare; organisationen vänder sig till alla som i sin profession arbetar med barn och unga. Men fokus för SLN:s verksamhet är skolan. SLN vill vara ett nätverk för pedagoger och ordnar fortbildning för olika lärargrupper. SLN har också i samarbete med elever och lärare på Wendelsbergs folkhögskola och med bidrag från Ansvarsstiftelsen tagit fram ungdomsspelet Tankebanan, som inspirerar till diskussioner om vardagsetik och droger. SLN har en tidning som utkommer med ca tre nummer per år (den du håller i handen). Under senare år har SLN kommit i kontakt med viktiga målgrupper och värvat medlemmar på mässor såsom Skolforum, Bok & Bibliotek, Förebygg.nu, Drogfokus, Sverige mot narkotika. I flera fall har SAN

Nytt från SLN 3/2017


varit medarrangör. När SAN bildades var akademikerna en liten men viktig yrkesgrupp, som ofta återfanns på nyckelpositioner i samhället. Idag, och ännu mer i framtiden, är nästan alla mer eller mindre akademiskt skolade, och behovet av en särskild nykterhetsorganisation för akademiker är måhända inte lika stort. SAN har under 30 år anordnat en årlig uppsatstävling, där också SLN har varit en av medarrangörerna. En viktig uppgift för SAN har hela tiden varit att uppmärksamma ny forskning om alkohol och andra droger. Man har också satsat på utbildning av unga akademiker, och bl a fortbildat vårdpersonal inom Studenthälsan. SAN har även medverkat med en uppmärksammad mjölkbar vid KTH-festivalerna i Stockholm och Lin-köping. SAN är en av huvudmännen för nyktra studentboenden i Bromma och Uppsala. Redan för fem år sedan uppdrog SLN-kongressen åt undertecknad att kontakta SAN om ett närmare samarbete eller rentav samgående, vilket jag också gjorde. Samarbetet ökade under

Nytt från SLN 3/2017

åren som följde. Torsten Friberg och Ulf Wallin besökte förra året ett av SLN:s förbundsstyrelsesammanträden och diskuterade frågan om samverkan/samgående. Onekligen finns det många beröringspunkter mellan de båda förbunden. Senast träffades Ulf Wallin och undertecknad i Eskilstuna. Vi var båda eniga om att ett samgående borde komma till stånd och att detta skulle kunna ske vid ett möte våren 2018 sedan båda organisationerna bestämt sig för detta. Ulf Wallin föreslog att organisationens namn skulle kunna vara Nyktra Pedagoger (NYP), och att tidskriften skulle kunna heta NYPET (Nyktra Pedagogers Tidskrift). Min reflexion är att det låter käckt och upplysande. Men är det politiskt korrekt att tala om NYP idag? Det kan kanske misstolkas? Tidningens innehåll föreslog Ulf skulle vara, utöver allmänna meddelanden, nyheter om alkoholoch drogforskning samt alkoholoch drogpolitik. Något nummer Forts nästa sida

3


Forts från föreg sida kanske inriktat på angelägna pedagogiska frågeställningar. Ett något ”vässat” Nytt med andra ord. Årsmöte hålls vartannat år, och vartannat år ett seminarium (utöver andra aktiviteter som årsmötet fastställer). Alkoholpolitiskt sker varje år en uppvaktning av riksdagens utbildningsutskott samt därutöver i samråd med SLAN andra utbud till riksdagens nykterhetsgrupp. Vidare bör fråga om samråd med SKL diskuteras. Fortsatt medlemskap i samarbetsorgan som NBV, CAN, SLAN, NGR, NordAN föutsätts, liksom huvudmannaskap för Studenthemmet Tempus i Bromma. Regionala samarbeten med Länsnykterhetsförbunden. Förhoppningen är att alla medlemmar i SAN resp. SLN vill gå med i det nya förbundet och betala en medlemsavgift på 175-200 kr per år. Diskussionerna fortsätter! Hur tänker ni, kära medlemmar? Ring och skriv, maila och messa! Ali Jerremalm

4

Den ”Varför dricker du inte?” Oavsett om man aldrig dricker eller ibland låter bli har alla mötts av frågan om man har ett någorlunda brett umgänge. Frågan förväntas inte framkalla ett svar av karaktären: ”Är du arkeolog? Oh, så intressant!” eller ”Jaså, på väg till läkarstämman. Kirurg eller allmänläkare?” Nej, frågan ställs eftersom du med valet att inte dricka trängt dig in på frågarens privata territorium där denne undermedvetet uppfattar ditt val som kritik, ett moraliserande över dennes val att dricka. Du uppfattas se dig för fin eller för mer för att du inte väljer att dela dryckeslaget eller middagsvinet. Ditt val stör och därför ställs frågan. Friheten att dricka är i hög utsträckning en chimär. Frågan som inleder texten har ”tvingat” många att välja att dricka alkohol även om man egentligen hade bestämt sig för att inte dricka vid ett visst tillfälle. För en miljon svenskar som tror sig styra är alkohol i varierande grad kaptenen på livsskutan. Normer styr människors beteende. Och alkoholnormen är väldigt stark. Den påverkar

Nytt från SLN 3/2017


begränsande alkoholnormen lagstiftning och tillståndsberedning. Den påverkar uppfattningar och underblåser förväntningar och fördomar. Den till och med ursäktar beteenden som inte är okej i nyktert tillstånd. ”Visst kan man ha roligt utan alkohol. Men det är dumt att chansa. Hahaha!” ”Malin ska ha fest? Vem köper ut?” ”Han blir lite kramig och så när han får lite i sig men det är rätt oskyldigt. Han är egentligen inte sån.” ”Hon får väl skylla sig själv lite också när hon dricker så mycket.” ”Det handlar om rättvisa. Får en serveringstillstånd måste andra få det också.” ”Kräftor utan en sup?! Är du tokig?” Alkoholnormen får människor att blunda för vetenskap, för fakta, för förhållanden som inte skulle accepteras få bestå för någon annan produkt. Det finns få så farliga, så dödliga produkter som alkohol. Denna farliga produkt tillåter man ekonomiska intressen göra reklam för för att fler ska använda. Ett gift! En statistiskt och

Nytt från SLN 3/2017

vetenskapligt livsfarlig produkt! En produkt som orsakar fler dödsfall i världen än malaria, tuberkulos och aids sammanlagt! Det finns alltså en kraft som besegrar logiken när resonemanget gäller alkohol. Som besegrar de samhällsekonomiskt röda siffrorna. Som får människor att förlita sig på hittepåförklaringar kring hur hundratusentals människor hamnat i ett liv som varje dag eller mycket ofta är ett helvete. Som undanröjer eller blockerar empatin för dessa alkoholens offer som inte själva nödvändigtvis dricker. Alkoholnormen övertrumfar allt detta. Den tillåter allt detta hända, Att samlas i en studiecirkel kring NBVs material Normalia är en naturlig reaktion på det jag beskrivit ovan. Samlas på orten eller kör en digital cirkel. Och gör det nu! Dra från ridån! Sätt på strålkastarna! Tvinga fram det fula kreaturet ur kulisserna! Ställ alkoholnormen till svars! Låt normbärarna bli varse offren! Per-Åke Andersson, Finspång

5


Så stoppades spritbussarna

Det har länge varit ett problem att barn och unga kunnat köpa smugglad alkohol i Sverige genom olika olagliga försäljare. Den verksamheten har nu försvagats rejält tack vare en gemensam satsning mellan flera olika myndigheter för att komma åt en av de största källorna till den här smugglade alkoholen, så kallade ”spritbussar”. Spritbussar är organiserade bussresor till främst Tyskland med inhyrda personer som utger sig för att vara passagerare i syfte att föra in stora mängder alkohol som sedan säljs illegalt i Sverige. I slutet av 2015 gav regeringen ett uppdrag till ett flertal myndigheter att hitta nya sätt att samarbeta för att kunna stoppa spritbussar och annan olaglig införsel till Sverige. Innan insatsen startade passerade i genomsnitt 20 spritbussar i veckan gränsen, med i genomsnitt 12 ton alkohol per buss. När uppdraget redovisades i början av oktober i år framgick att spritbussarna så gott som helt försvunnit. Det här är en fantastisk framgång och något även vi inom IOGT-NTO ska vara stolta över, säger förbundsordförande Johnny Mostacero. Vi har under flera år i möten med både finansminister Magdalena Andersson, Socialde-

6

Kongress på Helliden 21-22 april SLN:s kongress nästa vår äger rum 21-22 april 2018 på Hellidens folkhögskola, Tidaholm. En viktig kongressfråga blir förstås om SLN ska gå samman med SAN eller inte. Per Leimar, politisk sek-reterare i alkoholfrågor på IOGT-NTO, kommer att delge oss resultaten av den forskning han bedrivit kring frågan om vem som egentligen har makten över alko-holpolitiken. Lovar att det blir intressant! Mer info i nästa nummer av Nytt från SLN. partementet och Tullverket lyft behovet av att agera mot den här verksamheten. Det resulterade i uppdraget som Regeringen gav och nu, knappt ett och ett halvt år senare har spritbussarna försvunnit, och med dem ca 240 ton alkohol i veckan som tidigare fördes in illegalt i Sverige.

Nytt från SLN 3/2017


SLN når ut! Under hösten har vi i SLN medverkat vid olika mässor och därigenom gjort SLN känt bland tusentals människor, som ofta inte haft en aning om vår existens. Det har blivit många intressanta och viktiga samtal. Några av våra besökare har också valt att ansluta sig. De mässor där SLN har varit eller ska vara represneterat med en monter är Sverige mot narkotika (Eskilstuna 20-21 september), Bok och Bibliotek (Göteborg 28 sept-1 oktober), Skolforum (Älvsjö 30-31 oktober) och Förebygg.nu (Göteborg 15-16 november).

Nytt från SLN 3/2017

7


Stora problem i beroendevården Beroendevården håller på att förändras mycket snabbt. Tidigare var det långsiktiga målet: Ett drogfritt liv. Det målet har beroendeläkarna i princip övergivit. Numera tror man inte längre på att en narkoman kan återgå till ett normalt drogfritt liv. Problemet är att läkarvetenskapen saknar botemedel som le-der till ett drogfritt liv. Tidigare använde man sig ofta av 12-stegs-processen (utgår från den amerikanska Minnesota-modellen). Anledningen till detta är att alla patienter inte passar in i 12-stegsprocessen. Beroendeläkarna vill ha verktyg som passar alla narkomaner. Man överger hellre ett koncept som passar många – men inte alla – och söker sig i stället till en mindre genom-gripande vård med små eller obetydliga framsteg. Detta för att hitta en metod som kan tillämpas på alla patienter. Då behöver man inte längre prova sig fram till vilken vård som passar bäst för den enskilde patienten. Vården har hittat sin industrialiseringsprincip!

8

Det industriella vårdverktyget har blivit utskrivning av läkemedel. Metoden har två fördelar: 1. Det blir enklare för beroendeläkarna och 2. Narko-manen får det han vill ha – narkotika. Då kan beroendeläkaren koncentrera sig på det han vill ha: Nöjda patienter och patienterna kan fortsätta sitt narkotikaintag – men i något lugnare former. En av undertecknads vänner i Unga KRIS berättade att hans båda föräldrar hade varit heroinister men kommit in på metadonprogrammet (en av de underhållsmediciner beroendeläkarna kan skriva ut till sina patienter). Sonen kunde, liksom tidigare, aldrig lita på sina föräldrar. De hade samma beroendebeteende som förut. Sonen blev också narkoman trots att föräldrarna var inskrivna i och genomgick beroendeläkarnas industrimetod. Det var bara tack vara att han senare fick chansen att pröva 12-stegsprocessen som han lyckade bli drogfri. Så här ser medikaliseringen av narkomanvården ut: Man ger narkotikaklassade mediciner i stället

Nytt från SLN 3/2017


för att ge narkomanen de verktyg han behöver för att kunna återgå till ett drogfritt liv. Medicinerna användes tidigare i de ”hopplösa” fall då 12-stegsprocessen inte passade för patienten. Nu används medicinerna urskillningslöst till alla patienter. Där-med missar man att ge en stor grupp narkomaner en möjlighet att återgå till ett drogfritt liv. Med denna industrialiseringsmetod i beroendevården har samhällsperspektivet fallit av spåret och ersatts av individperspektivet. Man ser inte längre den epidemiska narkomanin som ett samhällsproblem utan enbart som ett individproblem. Det är delvis en effekt också av att socialvården inte får tillräckliga resurser och att sjukvården tar över ansvaret för beroendevården. Därmed kommer landsting-en att få en ständigt ökande numerär av narkomaner som patienter, vilka i princip aldrig blir drogfria – om de inte kommer sig för att ta detta steg helt utan samhällets hjälp i form av vård. Det är naturligtvis billigare att låta landstingens beroendeläkare skriva ut narkotikaklassade mediciner till narkomaner än att låta socionomer bistå narkomaner till drogfrihet, vilket tar längre tid och är mera omständligt. Detta

Nytt från SLN 3/2017

trots att läkarna har högre löner än socionomerna. Men att skriva ut recept går ganska fort och man hinner göra det till många på kort tid. Det är en del i industrialiseringsprocessen av vården. Men resultatet för patienterna, deras anhöriga och för samhället i sin helhet är mera marginellt. Framför allt handlar det om en avsevärd ambitionssänkning inom vården och för den delen också för välfärden. Två frågor som måste ställas är: 1) Vilken rätt har narkomaner att få en drogfri vård och en chans att återvända till ett drogfritt liv? 2) Vilken rätt har de anhöriga att få tillbaka sina nära och kära till ett drogfritt liv? Hela denna process av medikalisering, industrialisering och individualisering passar väl in i den ideologi som benämns Harm Reduction och som syftar till en legalisering av narkotika i samhället. När dessa två strömmar möts, uppstår en för samhället farlig kraft som snabbt undergräver välfärden i samhället. Vem kommer att ställas till svars för denna utveckling: läkarna, forskarna, politikerna eller ingen alls? Och hur ska det vara möjligt att alls stoppa utvecklingen, när den väl har tagit fart? ROLF BROMME

9


En hållbar livsstil – nykterhet FNs millenniemål antogs år 2000. Åtta mål formulerades som från basåret 1990 till år 2015 skulle leda till avsevärda förbättringar. Mycket lyckades om än inte helt. Antalet barn som dog före fem års ålder minskade med något mer än hälften. Att minska mödradödligheten var det som lyckades sämst relativt målet två tredjedelar. Man nådde bara 45 procent. Men fattigdomen halverades i enlighet med målet och 2,6 miljarder fler människor fick tillgång till rent vatten. 58 miljoner barn går fortfarande inte genom grundskolan men de var 107 miljoner år 1990. Millenniemålen är historia. Agenda 2030 är den nya ledstjärnan. Nu är målen 17 med sammanlagt 169 indikatorer. Medan millenniemålen inriktades på fattiga länder omfattar Agenda 2030 alla världens länder. Behöver Sverige Agenda 2030? Ja, klimatfrågan gäller även oss liksom hälsa. Hur ska vi komma åt de ständigt ökande ickesmittsamma sjukdomarna, NCD som de förkortas, Non Communicable Diseases. Hjärtsjukdom, cancer, diabetes och

10

sjukdomar i luftvägarna är dominerande orsaker till sjukdom och förtida död idag i såväl den rika som den fattigare delen av världen. 18-20 oktober i år samlades världens länder i Montevideo i Uruguay och antog Montevideo Roadmap 2018-2030 on NCDs as a sustainable development priority *) . NCD har ett eget område i Agenda 2030 nämligen 3.4. I Montevideo slogs fast att för nå målsättningen under indikator 3.4 krävs mycket kraftfullare åtgärder, nationellt och lokalt. Och då kommer vi in på varför den nyktra livsstilen är det-samma som hållbarhet. Alkoholen är en betydande faktor bakom just de ickesmittsamma sjukdomarna, däribland tre av de fyra dominerande. Enligt rapporten Alkohol och cancer (2016) i serien Alkoholen och samhället**) dör i Sverige ca 1 000 personer av alkoholrelaterad cancer. Chefen för världsorganisationen för cancerforskning (WCRF) larmade redan för tre år sedan om 60 procent fler cancerfall år 2030. Kombinationen alkohol och

Nytt från SLN 3/2017


högt blodtryck är ingen hälsosam kombination. Och eftersom såväl bukspottkörteln som levern påverkas av alkoholen ligger alkohol bakom en del diabetes. Det kan också vara direkt livsfarligt att som diabetiker dricka mycket. Hälsa är en viktig del av den sociala hållbarheten och alkohol hotar hållbarheten. Alkohol hotar även på annat sätt den sociala hållbarheten genom våld, otrygghet, olyckor m m. IOGT-NTOrörelsens bistånd i Afrika och Asien möter tusentals gatubarn där alkoholmissbruk och våld är det som tvingat bort barnen från familjen. I Sverige finns omkring 400 000 barn som lever med den störande faktorn alkohol. Helnykterhet har under perioder häcklats och hånats. Fåfänga och okunniga alkoholkonsumenter har tvingat in stora delar av den vuxna befolkningen i alkoholnormen med benäget stöd av starka ekonomiska intressen. Nykterister har i umgängeslivet tvingats förklara sig varför de inte dricker. Sällan/aldrig det motsatta. Varje vecka tycks det nu läggas fram vetenskaplig evidens och program till stöd för nykterhet, däribland Montevideo Road Map, som är tung på området förebyggande vad gäller a) hälsofrämjande miljöer, b) civilsamhällets roll, c)

Nytt från SLN 3/2017

hålla alkoholointressen borta från policy och lagstiftning, d) jämställdhetsaspekten; kvinnor drabbas både som kvinnor/hustrur men också som vårdnadsgivare till män som skadas av alkoholen, e) nödvändig beteendeförändring, f) tidig upptäckt m. m. Det stora alkoholbruket i Sverige och i världen är inte hållbart. Men ännu en stund kommer massorna och beslutsfattare att försöka blunda för det nödvändiga – en kraftig sänkning av totalkonsumtionen. Ännu en stund kommer man att försöka dela upp världen i de som man menar dricker ok och de som inte dricker ok och underhålla den lögnen att så går att göra. Det är vår roll att folkbilda i frågan i nära samarbete med forskarvärlden som ger oss ständigt mer evidens att HELNYKTERHET HÅLLER. Ja, inte bara håller utan är lösningen på stora hälso- och sociala problem. Så håll ut! Sträck på dig! Gryningen är här, rosafärgad, även om solen ännu tvekar. Per-Åke Andersson *) Skriv ”montevideo ncd” i en sökmotor om du vill läsa dokumentet **) Publiceras årligen av Svenska Läkaresällskapet och IOGT-NTO

11


Röster från ett krig SLN:s tidigare förbundsordförande Gunilla Zimmermann har inte legat på latsidan sedan hon ”pensionerade” sig från SLN. Förutom att hon fortsatt att på deltid verka som lärare i tyska har hon författat ett par intressanta böcker, varav en presenteras här, av Gunilla själv. När min bok ”Sverige blev vårt hemland” recenserades i oktober 2014 efterlyste recensenten samlade berättelser om enstaka människoöden. Det var en lockande idé, som ledde till nästa projekt. Av en slump hade jag fått tillgång till fyra unika brevsamlingar som kom att bilda stommen i ”Röster från ett krig – brev och berättelser från andra världskrigets Tyskland”. Men det är inte alla som har tillgång till skriftlig dokumentation, och så kompletterades boken med två in-tervjuer. Tillsammans bildar de sex familjernas öden en representativ bild av livet i det stora Mellankrigstyskland med allt vad det innebär av fasa, otrygghet och umbäranden men också det vardagsliv med skola och arbete som måste fungera. Att Hanna inte har några brev att visa upp har sin förklaring. Vad kan man ta med sig av privata ägodelar när man fraktas från koncentrationsläger till koncentrationsläger? Och vem ska man skriva till när hela ens familj är utplånad? Hanna berättar om sin idylliska uppväxt i en by i Ostpreussen, flytten till Berlin och den trygga skolgången där till den dag då hennes mor fördes bort i en transport och fadern i en annan. Själv stod hon som tioåring inför valet att följa med honom

12

frivilligt eller att stanna ännu en tid hos sin syster. Inte heller Gerhard kunde ta med sig något mer än ett par foton, när han tillsammans med sin mor och tre syskon tvingades fly från hemmet i Ostpreussen, först undan de ryska soldaterna och senare när de fördrevs i enlighet med Potsdamavtalets bestämmelser. Efter att ha irrat omkring i Polen och Tyskland, till fots, med häst och vagn och med tåg, kom de till Danmark där de under flera år flyttades mellan olika läger för tyska flyktingar. Från ett av dem har han kvar ett poesialbum, där hans vänner skrivit hälsningar. Både Hanna och Gerhard kom att etablera sig i Sverige och klara sig bra men deras barndomsminnen har satt sina spår under ytan. Christa var ”Mischling”, dotter till en judisk mor och en ”arisk” far. Hon bodde med dem och två yngre syskon i Kiel där de tillbringade hela kriget. Som Mischling nekades hon den utbildning hon ville ha, och hennes arbetsgivare tvingades mot sin vilja avskeda henne. Familjens stora skräck var att modern skulle deporteras, vilket också så småningom hade kunnat drabba barnen. Under hela kriget och tiden därefter skrev Christa och hennes blivande man till hans mor i Dresden. På så sätt får läsaren inblick i förhållandena i två delar av Tyskland som kom att utvecklas helt olika. På ett målande sätt beskriver Christa i sina brev hur man blir alltmer avtrubbad av de ständiga bombangreppen. Vem vet om man lever i morgon? Richard föddes under en av de sista bombnätterna i Nauen utanför Berlin. Hans far härstammade från den tyska minoriteten i Rumänien och hade utbildats till ingenjör i Berlin. Nu bodde

Nytt från SLN 3/2017


han tillsammans med sin svenskfödda fru och de fyra barnen i Nauen. Genom Richards mors brev till sina släktingar i Sverige får vi ta del av vardagsbekymren men också av krigshändelserna som kommer allt närmare. I krigets slutskede får hon och barnen följa med en av de vita bussarna till Sverige. Genom den fortsatta brevväxlingen får vi klart för oss att livet inte blev en dans på rosor. Hon och barnen flyttade mellan hennes syskon, ofta på skilda håll. Inför de svenska myndigheterna och svenskarna var hon tysk, vilket innebar byråkratiskt krångel och främlingsfientlighet. Också kampen för att mannen skulle få möjlighet att komma till Sverige ger en intressant inblick i den tidens svenska flyktingpolitik. Brigitte var åtta år när kriget började. Efter att hennes hem i Remscheid bombats flyttade hennes mor med sina tre barn till sin mor i Göttingen, medan hennes far krigsplacerades i Dortmund. Alla brev familjemedlemmarna skrev till varandra är bevarade, och det är intressant att läsa hur de två äldsta barnen skildrar sina upplevelser, Brigitte som lite busig skolflicka och Karl som tekniskt intresserad iakttagare av bombplanen. Deras och moderns detaljerade berättelser av de amerikanska soldaternas ankomst till Göttingen är spännande ögonvittnesskildringar. Det är intressant att jämföra deras beskrivningar med moderns. Mycket intressant är det också att ta del av faderns korrespondens med sina sydamerikanska affärskontakter, som ger en initierad bild av de politiska och ekonomiska problem som drabbade människorna under ockupationen. Från nattsvart pessimism kan man ana hopp om en bättre framtid. Tyvärr fick han aldrig uppleva ”det tyska undret” själv.

Nytt från SLN 3/2017

Bokens sista kapitel bygger på en enorm brevsamling mellan tre grenar av en sudettysk släkt. Spindeln i nätet var Georg som i egenskap av aktiv socialdemokrat och nazimotståndare fick en fristad i Sverige tillsammans med sin fru och dotter i den första grupp sudettyskar som kom hit 1938. Genom honom får vi ta del av hur familjen så småningom etablerade sig i Malmö och deras längtan efter hembygden och släkten. Kvar i Tjeckoslovakien fanns Georgs svärföräldrar med tre döttrar samt hans mor med tre söner och en dotter. Dessa båda familjers öden utvecklades åt helt skilda håll. Georgs svärfar var tjeck, vilket gjorde att familjen kunde stanna i Tjeckoslovakien då kriget slutade, medan hans egen heltyska familj fördrevs till Bayern, där de utsattes för de inföddas ofta nedlåtande attityd. De var flyktingar i ett för dem främmande land, trots att de hade språket gemensamt. Breven skildrar två av brödernas tragiska öden, den ene som krigsfånge i Egypten, den andre med svåra krigsskador som så småningom ledde till döden. Ett genomgående tema i breven är brödernas starka antifascistiska och sociala engagemang och hopp om en bättre värld. Trots att de här sex berättelserna speglar människor från olika delar av ”Riket”, med olika social bakgrund och olika upplevelser har de mycket gemensamt: brist på mat, bränsle och kläder, oro för släkt och vänner och osäkerhet om framtiden. Att få ta del av alla de här ögonvittnesskildringarna av händelser som var dagsaktuella och tankar från personer som inte hade facit för framtiden är ett privilegium. Boken, som kostar 200:- + frakt, kan köpas genom att kontakta Gunilla Zimmermann på gunzim11@gmail.com.

13


Upptäck i tid – Rapport 2016 Junis IOGT-NTOs Juniorförbund ger ut en rapport med namnet ”Upptäck i tid.” En bråkdel av alla barn som lever med en vuxen som dricker för mycket får stöd. Det visar Junis rapport – igen. För trettonde året i rad ser vi hur flera kommuner inte ens erbjuder något riktat stöd. Det är okej att prata om hur det är hemma. Jag är inte ensam om att ha det så här. Så ska alla barn i missbruksmiljö kunna känna. Stödet till barnen är ett ansvar för oss vuxna. Det är utgångspunkten för denna rapport från IOGT-NTOs Juniorförbund Junis. I rapportens andra del finns en redovisning av resultatet från en enkät till landets alla kommuner, där man frågat vilket stöd kommunen erbjuder till barn i missbruksmiljöer. Rapporten skildrar goda exempel på verksamheter för barn som växer upp i missbruksmiljöer. Ger också forsknings- och boktips. ”Handfallna vuxna blir ett svek mot barnen”. Uppenbara problem möts av total passivitet. Att det kan vara en realitet för barn och unga var slående resultat för forskarna Karin Alexandersson och Elisabet Näsman. Efter att ha lyssnat till berättelser från barn som växer upp i missbruksmiljö drar de slutsatsen att barnen i de här familjerna behöver hjälp, mycket tidigare än vad som sker idag. Tips till skolan från barn och ungdomar: Lärare, skolsköterskor och kuratorer ska vara snälla. Skolkuratorn borde visa sig och bjuda in mer aktivt. Använd böcker som handlar om miss-bruk för lästräning. På samma sätt som det finns fysiska hälsokontroller borde det finnas psykiska hälsokontroller. Ta reda på vad som ligger bakom att elever skolkar eller bråkar. Tyck inte synd om. Junis kräver att alla kommuner ska erbjuda stödverksamhet på ett sådant sätt att den faktiskt når målgruppen. 15 kommuner uppgav att de inte hänvisar till någon stödverksamhet alls för dessa barn. De vanligaste stödformerna som erbjuds är stödsamtal och stödgrupp. Rapporten går att beställa på Junis hemsida junis.org Siw Hallbert Sveriges Lärares Nykterhetsförbund, www.slninfo.org Ordförande: Gunilla Zimmermann, 021-14 76 40, Ordförande: Ali Jerremalm, 0706-928074, Brahusvägen 7, Gästgivarvägen 9, 724 60 Västerås, gunillazimmermann@hotmail.com 507 70 Gånghester, alijerremalm@hotmail.com Kassör: Sven-.Erik Lilja, tel o fax 0221-760004, mob367, 0706Kassör/Medlemsregister: Agneta Fernström, tel o fax 018-367 mob 950639, Nytorpsv 23, 731 43 Köping, svilja@telia.com 0705-221 367, Tårpilsv 8, 755 50 Uppsala, agnetahf@gmail.com Ali Jerremalm, 0706-928074, SLN:sRed: plusgiro är 17 53 09 031-3315153, – 4. Medlemsavgift 150 kr/år. Björkkullav. 43, Sekreterare: Eva Nordmark, 0705-477097, Kvarnudden 10, 780 54 ÄPPELBO. eva@nordmark.se Redigering & layout: Ali Jerremalm, se ovan. Tryck: Berndtssons, Östersund. ISSN: 2002-3278.

14

Nytt från SLN 3/2017


SLN-krypto nr 17 1

2

3

3

17

1

3

15

6

11

19

12

8

15 10

11

9

20

23

14

6 22

12

10

13 18

22

4

21 9

4

8

9

10

13

3

5

17

11

4

12

14

8

12

6

5

11

15

6

10

6

8

4

8

15

7

5

12

3

5

11

1

6

2

16

3

10

6 4

9 12

5

11

11

12

12

10

16

8

1

15

14

11

2

4

6

5

20

SLN-krypto nr 17

S = 11, L = 9, N = 16, A = 3, R = 8, V = 1. Varje siffra motsvarar enm bokstav. Bilda ord! Innehåller två delade ord kopplade till jul9ochN=något S=en11finL= 16 A= 3 R= slangord. Lösning skickas till Håkan Varje siffra motsvarar enPaulson, bokstav. Bilda ord. Fiskaruddsvägen 38F, 144 62 RÖNNINGE. Bokpris! Vinnare i SLN-krypto 16:kopplade Bo ”Boa” till Axelsson, Borensberg. Innehåller två deladenrord en fin jul och något slangord.

SLN-krypto nr 17

Lösning skickas: Håkan Paulson

Nytt från SLN 3/2017 Bokpris

Fiskaruddsvägen 38F

14462 Rön

15


Göteborg och nazismen För någon tid sedan kunde man se uniformerade personer marschera längs med Göteborgs gator. De representerade en organisation som heter Nordiska motståndsrörelsen NMR. Visse de vad de gjorde, troligen var de medvetna om att de marscherade i grupp och att de var försedda med flaggor och utslungade hatparoller mot olika grupper. Deras motstånd mot det multikulturella samhället var energiskt. För c:a tjugo år sedan fanns det en annan liknande organisation BSS, bevara Sverige svenskt. Den ideologi som präglat dessa organisationer är präglad av föreställningen att det finns något genuint svenskt som formats genom årtusendena. Att tillåta olika grupper tillträde till detta svenska territorium kommer, menar dom, att det svenska blodet tunnas ut och att landet genomgår en ”degeneration”. Märkligt nog saknar dessa grupper kunskap om att den svenska befolkningen är en cocktail av olika kulturer som genom århundraden skapat den svenska kultur som vi i dag tacksamt tar del av. Vi tänker oss det som är Sverige i dag för 10.000 år sedan. Då fanns knapast landet som var övertäckt av is. Allt eftersom isen försvann kom människor från olika delar av världen att bosätta sig i på den skandinaviska halvön liksom i det som i dag är Finland.  Därefter kom allt mer, med olika kulturer, att etablera  sig i det nordiska Europa. Det vanligaste skälet till denna invandring var förstås ekonomiska problem med överlevnad. Människor kom tidigt att skapa sig olika kulturformer vars politiska eller religiösa former ofta skapade motsättningar som genom tiderna kom att prägla kulturers motsättningar. Dessa motsättningar ökade och ledde ofta till militära konflikter. För mänsklighetens överlevnad kom behovet av solidaritet, tolerans och hänsyn att bli allt större. I vår tid har vi ett allt större och större behov av att vi människor i högre grad sluter sig samman till förståelse av det som binder oss samman.   Paul Reichberg

16

Nytt från SLN 3/2017

Nytt från sln 3 17  
Nytt från sln 3 17  
Advertisement