Issuu on Google+

Gåsö 03.12.2010 TILL: NTM-centralen i Nyland GÄLLER: MKB-utredningen av den planerade vindkraftsparken utanför Raseborg-Ingå ANMÄRKNINGAR:Med anledning av ovannämnda utredning framför undertecknad följande påpekanden (numreringen följer mina anmärkningar av den 30.08.09 mot programmet för miljökonsekvensbedömningen av vindkrsftsparken). 1. Mina påpekanden om dragningen av elöverföringskablarna från vindkraftsparken till Joddböle har till inga delar beaktats. Kartorna är fortfarande lika oklara och suddiga. I textdelen heter det att “Elöverföringen från vindkraftsparken dras delvis genom ett Naturaområde. Det här området har inte undersökts som en del av MKBförfarandet, eftersom det ännu inte är känt exakt var kabeln kommer att dras. Det finns sparsamt med information om förhållandena under vattnet på de områden där elöverföringen ska dras” (citatet slut). SJÄLVKLART bör alternativen för kabeldragningen fastställas och bottenundersökningar samt provtagning av sedimenten utföras för att fastställa konsekvenserna för bl.a. bottenmiljön och fisket (laxfällor o.a. stationära fiskeredskap) .Först DÄREFTER är konsekvensbedömningen av projektet i sin helhet i sådan form, att den kan sändas vidare för ställningstaganden av berörda parter och myndigheter (anmärkningar, uttalanden och utlåtanden m.m.). I sin nordvästra ända kommer kablarna på en sträcka av över 10 km:s längd att dras längs infartsfarleden till hamnarna i Joddböle. I denna farled har i snart 50 års tid rört sig fartyg till och från Joddböle, först till kolhamnen, senare också till kraftverkshamnen, statens oljehamn på Fjusön och fiskehamnen öster om kolhamnen. På redden har fartyg legat i väntan på kajplats och lossning. Farleden har i olika repriser muddrats och muddermassorna konsekvents tippats i havsområdet invid infartsfarlederna. Giftiga ämnen från fartygens bottenfärger har undan för undan ackumulerats i bottensedimenten. Dessa bör ovillkorligen undersökas med avseende på deras giftighet. En jämförelse kan göras med Nordsjöhamnen öster om Helsingfors, där man varit tvungen att på ett tryggt sätt deponera muddringsmassorna på land. I MKB-utredningen talas om “kabeldiken”. Grävmassorna från dessa o.a. ev. muddringar berörs på inget sätt i utredningen. 2. Påpekandet om nödvändigheten av att undersöka de 60 nya konsgjorda “skärens” inverkan på havsströmmarnas inlänkning i skärgården har inte beaktats, trots att övergödningen av vattnen och döda syrelösa bottnar redan nu är ett synnerligen allvarligt problem i området. Problematiken kringgås i utredningen genom redogörelser av vattenstånd, våghöjd, vindhastigheter och -riktningar samt isförhållanden m.m. Hänvisning till erfarenheter från och mätningar vid enstaka bropelare eller någon existerande vindmölla i Bottenviken som referens för vindkraftsparken i Finska vikens skärgård (MKB-programmet) är ABSURD. 3. Iakttagelser av fåglarnas flyttningsvägar och flygfärder i samband med näringssökande har gjorts under en alltför kort tid. Av dem kan inga säkra slutsatser dras. Iakttagelserna bör göras under minst tre på varandra följande säsonger för att ha någon som helst relevans. Dessutom har man uppenbarligen inte alls utnyttjat de kartläggningar rörande fåglarnas vår- och höstflyttningar som under professor Göran Bergmans ledning gjorts under flera decennier. Förbi min fasta bostad på Gåsö passerar nästan dagligen havsörnar i nordsydlig riktning. Som mest har jag sett tre örnar på samma gång. I närheten av den planerade vindkraftsparken på dess norra sida finns det äldsta havsörnsreviret. Två andra revir torde finnas närmare kusten. Havsörnsstammen i Ingå skärgård räddades på 1970talet bl.a. genom åtlar utplacerade på Väster Langö. Den på inga villkor äventyras. I MKB-utredningen redovisas ej för några fladdermusiakttagelser. Men fladdermössen kommer till “parken” först när tornen rests och nattfjärilar o.a. insekter samlats på tornväggarna. Stor dödlighet bland fladdermöss har kunnat konstateras i så gott som alla vindkraftsparker där fenomenet varit föremål för undersökningar. Djuren har inte dött av kollision med rotorbladen. Ett inbyggt radarsystem varnar dem som bekant i tid för hinder i flyktvägen. Dödsorsaken har konstaterats vara inre blödningar, då djurens blodådror sprängts i det undertryck som bildas i närheten av kraftverkets roterande blad. I Ingå yttre skärgård finns många gamla villor som uppförts under förra hälften av 1900-talet. Nästan alla dessa byggnader hyser fladdermuskolonier på vindar samt mellan tak- och andra konstruktioner i byggnaderna. 4. I tillämpliga delar gäller här samma anmärkningar som gjorts under punkt 1.Vi lever i elfte timmen när det gäller att rädda de naturliga fiskbestånden i Finska viken och även i många andra delar av Östersjön. I stället för att slösa med skattebetalarnas pengar på ekonomiskt förnuftsstridiga energilösningar bör alla tillgängliga resurserna sättas in för att stävja nedsmutsningen av vattnen längs våra kuster. 5. Fotomontagen av huru möllorna kommer att visuellt framträda i terrängen förefaller fortfarande att vara


manipulerade. I vissa bilder är torngrupperna tydligt framställda i varierande grad av töcken. De verkar inte heller att vara visade i sin verkliga höjd. Under sommarmånaderna, när nästan alla byggnader i skärgården är bebodda och båttrafiken är som livligast, är det oftast klart väder. För att få en uppfattning om hur höga byggnadsverk syns i ett skärgårdslandskap skall man, när det råder god sikt, bege sig till Sadeln och därifrån blicka mot Joddböle. Åsynen är, kan jag intyga, kort sagt faslig. Det är först på längre håll, med tillräckligt stort fritt synfält framför betraktaren, som höga, massiva byggnadsverk framträder i all sin nakenhet. Hur man än försöker gruppera möllorna och flytta dem söderut och österut (alternativen 1, 2 och 3) kvarstår faktum: De förstör definitivt för evärdliga tider det vackra skärgårdslandskapet. Då undertecknad för ett par år sedan anhöll om byggnadstillstånd för en sommarstuga på ön Påfskär, förvägrades detta. Motiveringen var att den 1_ våningar omfattande, inne i skogen belägna, stugan var för hög och därigenom skulle verka störarande på landskapsbilden. Vilken inverkan har då inte 60 st 150 m höga mastodontanläggningar på de naturskyddsområden, som i väster och norr gränsar till vindkraftsparken? I samband med att Ingå yttre skärgård fick sin strandgeneralplan i slutet av 1990-talet gjordes en MKB-utredning över planens verkningar. I denna undersökning framgick det att markägare som på eget initiativ 40 år tidigare hade låtit fridlysa fågelskyddsområden, dessa fredningar genomgående räknades honom/henne till last. De byggnadsplatser som markägaren, för att bevaka sina intressen, hade reserverat på sina dittills så gott som oexploaterade holmar, ansågs medföra negativa miljökonsekvenser för skyddsobjektet. När nu ett privat bolag på av staten ägd mark planerar bygga en stor vindkraftspark, den hittills största i vår skärgård, synes bedömningskriterierna gällande miljöpåverkan vara helt andra. Konsekvensutredningen är oförtäckt uppbyggd för att visa huru små miljökonsekvenserna egentligen är för de närbelägna Natura-områdena och för hela den omgivande skärgården. Det är “skillnad på folk och fä”, brukar man säga. Då den förutnämnda strandgeneralplanen uppgjordes för Ingå kommuns och samtigt en annan för Ekenäs stads yttre skärgårdar, var det flera markägare som förvägrades byggnadsplatser på sina ägor i havszonen, dvs det område som närmast gränsar till den planerade vindkraftsparken. Motiveringen för avslagen var att den känsliga utskärsnaturen, fågellivet och närheten till skyddsområden ej tålte en utbyggnad på dessa holmar. Om våra miljömyndigheter nu skulle ge klartecken för en storvulen exploatering i havsområdet utanför samma havszoner med sina naturskyddsområden, ställer sig frågan om inte de ovannämnda generalplanerna i konsekvensens namn bör rivas upp och omarbetas så att principen om medborgarnas likhet inför lagen också i detta fall kan tillämpas. Då landskapsplanen för Nyland i tiderna utarbetades och var utställd till allmänhetens påseende, visste man inte huru höga möllorna kunde bli, ej heller deras stora antal. Kraftverkens placering överensstämmer inte heller längre med landskapsplanen. Speciellt i öster är avvikelsen från denna av betydelse för landskapsbilden. 6. Min fasta tro är att bedömningen av ljudets fortplantning i olika förhållanden i en så komplex omgivning som det här är fråga om, endast kan göras på ett tillförlitligt sätt genom försök på ort och ställe med ljudgeneratorer. Dessa bör så noggrannt som möjligt återger ljudet från 60 stycken vindkraftverk med den höjd och effekt som de möllor har som man har för avsikt att bygga. 7. I kapitlet 12.3 i utredningen står det under rubriken “Projektet genomförs inte. Alt.0: “Om projektet inte genomförs kan det dock medföra omfattande globala miljökonsekvenser”, citatet slut, kursiveringen min. Detta är ett minst sagt häpnadsväckande påstående, som, om skribenten faktiskt menar och tror på det han skriver, visar att han befinner sig i total avsaknad av sinne för proportioner. Ty även om man skulle tro på den i medierna utbasunerade globala uppvärmningen av klimatet, måste man väl ändå hålla sig till kalla fakta. Kina och USA är de största producenterna av koldioxidutsläpp i världen. Det är de som bestämmer stegturerna i den ystra klimatdansen. Inget av dessa länder har för avsikt att minska på användningen av fossila bränsen. Samma antagande kan också göras med avseende på Ryssland. Enbart i Kina och Indien byggs nya kolkraftverk i en takt av 2-3 per vecka. Kina, USA och Indien kan sammanlagt beräknas år 2030 stå för omkring 50 % av alla koldioxidutsläpp i världen. EU:s andel kan antas vara omkring 9 %. Av denna procentsats är vårt lands andel endast en bråkdel. I kolkraftverken i Finland finns f.n. ca 4000 MW installerad eleffekt och ca 2200 MW fjärrvärmeeffekt. Därtill kommer kraftverk o.a. anläggningar som drivs med torv, brännolja, lätt brännolja samt flyt- och jordgas. Olika biobränslen och ved avger också koldioxid vid förbränning. Av den sammanlagda energiförbrukningen i vårt land år 2009 stod stenkolet för 12%, övriga fossila bränslen för 40% samt biobränslen och ved för 20%. I vindkraftsparken i Raseborg-Ingå avses den sammanlagda nominella eleffekten bli 180-300 MW. Med en verkningsgrad av 35 % motsvarar detta 63-105 MW genererad effekt. Detta är i medeltal lika med den effekt processånga, som kolkraftverket i Nådendal producerar och vilken har ansetts vara så liten, att den inte ens ingår i den ovan angivna statistiken. (Källor: Statistikcentralen och STF.) Vad skall man överhuvudtaget tro på om utredarnas kompetens, när sådana grodor, som den i kapitlet 12.3 dyker upp i texten?


Vi skärgårdsbor i Ingå-Raseborgsområdet behöver inte oroa oss. Vi kan lugnt välja 0-alternativet och föreslå en sådan alternativ placering av vindkraftsparken, som räddar vårt unika skärgårdslandskap. Det är inte vi som blir skyldiga till att den numera i USA som miljöfarlig gas klassade, tidigare livgivande koldioxiden tar överhanden, polarisarna smälter, oceanerna försuras och deras yta stiger med 10 m, vintrarna blir varma och snöfattiga, somrarna fula och regniga , regnskogarna försvinner, granarna och ett otal andra arter dör ut, skadeinsekter översvämmar jorden, elpriserna skjuter i höjden o.s.v. Endast för att nämna några av de hotbilder som klimathysterikerna målar upp för oss lättrogna medborgare.. Däremot har vi all orsak att oroa oss över i vilka händer uppgörandet av MKB-utredningen befunnit sig. 8. I avsnittet om enkäten i den ena av bilagorna uppges tyngdpunkten i urvalet av målgruppen för utfrågningen ha legat på “områdets närområde så att enkäten sändes till ALLA fast bosatta och fritidsboende hushåll i Barösundsområdet (tabell 1). Ramboll Finland Oy planerade och genomförde enkäten (...) Adressurvalet gjordes av Fonecta Oy” (citatet slut, versalerna i ordet “alla” är mina). Jag är själv sedan 38 år tillbaka fast boende på ön Gåsö och i mitt närmaste grannskap (området kring Bågaskär) finns sammanlagt 7 fast bosatta familjer. Av dessa har 3 inte alls erhållit någon förfrågan. En familj erhöll endast finskspråkiga svarsblanketter och en annan familj ringde man upp för att telefonledes få svar på enkätfrågorna. Men då utfrågaren endast kunde finska, blev det ingenting av den intervjun. Sammantaget lyckades man alltså nå mindre än hälften av dessa hushåll. Av dem som genomför en utfrågning krävs framförallt ett visst mått av ordningssinne och grundkunskaper i systematik samt framförallt omdömesförmåga. I detta fall hade det varit enklast att få adresserna till de i yttre skärgården fast bosatta familjerna av någon äldre ortsbo, som samtidigt kunde ha lämnat uppgifter om på vilket språk enkäten lämpligen kunde ske. Detta hade kunnat avklaras t.ex. genom ett kort telefonsamtal. För Ingås del hade de i inre skärgården fast bosatta hushållens adresser kunnat erhållas genom förmedling av Barösunds byaråd. Eftersom Ramboll Finland Oy uppenbarligen tillmäter enkätresultatet betydelse, bör bolaget nu lägga fram, “svart på vitt”, vilka dessa “alla fast bosatta skärgårdsbor” är, som man sänt svarsblanketter till eller på annat sätt kontaktat. Endast på detta sätt kan man bedöma utfrågningens verkliga värde när det gäller att återge de fast bosattas åsikter om vindkraftsparken. Samtidigt kunde man kanske också lista ut på vilket sätt Foneca Oy, Ramboll Finland Oy:s underleverantör, löst sin uppgift med att göra “adressurvalet” för de i enkäten tillfrågade. På ett annat ställe, nu i den “digra luntan” bland de handlingar som framlagts till påseende, står det under rubriken “Invånarenkät” bl.a: “Som stöd för invånarnas deltagande och konsekvensbedömningen i MKB för projektet att bygga en vindkraftspark utanför Ingå gjordes en enkät bland invånarna i juni 2009. Enkätens urvalsområde omfattade de postnummerområden som ligger i närheten av projektområdet i Ingå och Raseborg (10270, 10210, 10250, 10710, 10600). Genom SLUMPMÄSSIGT urval ur befolkningsregisterdata PLOCKADES 1000 invånare bland personer över 18 år i de hushåll som har fast bostad eller fritidsbostad på dessa postnummerområden. I urvalet låg tyngdpunkten på projektets närområden. (...)” (Citatet slut, versalerna i orden “slumpmässigt” och “plockades” är mina.) Det hela verkar ytterst osammanhängande och gåtfullt. Finns det två separata, varandra överlappande utfrågningar? Och i så fall, varför? Hur KAN man så till den grad såsa till en enkel sak så fullständigt? Klantigt i högsta grad! SAMMANFATTNING: Klokast vore att välja 0-alternativet och bygga möllorna på fastlandet i en mindre känslig miljö och i närheten av befintlig infrastruktur. En sådan lösning skulle sannolikt bli avsevärt billigare och skona ett stort parti av Finska vikens vackraste skärgårdslandskap. Småskalig vindkraft försvarar sin plats i skärgården på ställen, där dragning av nätström skulle bli alltför dyr. Ett sådant exempel är Tunhamn i Väståbolands kommun. Genom felaktig placering av vindkraftverk skapar man endast oberättigad aversion mot en ren energiproduktionsform, som i princip vore värd allt understöd. I det fall att 0-alternativet ej godtas, måste MKB-utredningen göras om, så att alla påtalade brister och uraktlåtenheter kan åtgärdas och fel rättas, varefter den utsänds för en ny behandlingsrunda. ÖVRIGT: Ett klart parallellfall till den nu aktuella vindkraftsparken var sjöfartsstyrelsens planer på 1970-talet att bygga en vinterfarled genom själva Barösundet. Projektet hade, ifall det hade förverkligats, inneburit en total miljömassaker i form av flera bortsprängda små holmar och uddar i sundet. Efter fyra års kamp lyckades IngåSjundeånejdens miljöförening stävja planerna och samtidigt förkovra statskassan med en inbesparing av omkring 60 Mmk dåtida valuta. Stridsskådeplatsen har nu flyttat söderut från Barösund, men kampen går vidare. Högaktningsfullt Gustaf Sundman DI, pensionär Gustaf Sundman


Adr: Gรฅsรถ 10270 Barรถsund Tfn: 050 3292126 E-post: gasogust@yahoo.se


Gustaf Sundmans anmärkning till MKBn