Page 56

A

(4)

(7)

(6)

domstolen sprang iväg och polisen började erbjuda medicinsk hjälp. Mycket få människor såg det som en performance. Endast hans vänner förstod att aktionen innehöll ett dolt citat: Kuzkin anspelar på en berömd pjäs av Daniil Harms, en absurdistisk författare som torterades till döds i Stalins fångläger. Pjäsen heter “En misslyckad föreställning” och avslutas med orden från en liten flicka till publiken: “Pappa bad mig hälsa att pjäsen avslutas. Vi mår alla illa!” Ett utmärkande drag för konstaktivisternas hemliga performances är överraskningseffekten. Inga myndigheter har gett sitt tillstånd och föreställningarna tillkännages inte någonstans. Konstnären säger sig inte vara en konstnär, föreställningens skapare, utan ikläder sig rollen av en vanlig förbipasserande, “en människa som vilken som helst”, vars handlingar inte utförs med konstnärliga överväganden utan är en spontan reaktion på orättvisor. Således är syftet med den “hemliga” performancen att på minsta möjliga vis likna en estetisk föreställning eftersom ju mindre konst, desto större påverkan på andra. En annan performance av Andrey Kuzkin, “Kuzkin brinner” (4), är helt fri från förställning. För att protestera mot nedläggningen av en avdelningarna vid Akademien för grafisk form, startade konstnären en eld och brände upp sina verk på trappan till denna akademi. Det är omöjligt att skilja den sociala delen av aktionen från dess representation av en symbolisk handling. Att Kuzkin förstörde sina egna verk satte fart på studenternas kampvilja. Men

hans performance hade också en andra nivå: i den revolutionära situationen måste konventionell teknik dö. Objektet och aktionen byter plats. Själva händelsen blir till ett konstverk. En konstaktivists arbete är någonting som pågår, en kreativ process, en lavinliknande flod av protestaktioner. Objektet, å andra sidan, går från att vara ett värdefullt konstverk i sin egen rätt till att dömas till en snabb död, om inte i elden så i en soptunna. Det hotas inte alls av en lugn ålderdom i någon museisamling. Taktiken att distansera sig från estetiken innebär inte att konstaktivisternas verk saknar en egentlig konstnärlig mening. Som regel kombinerar de den praktiska situationens funktionalitet med en “andra nivå” av eftertanke och en rad historiska och konstnärliga anspelningar. “Den gråtande damen”, ett collage av Tsvetofor Group (5), är en flagga för hbt-aktivister. De som ser den förstår att den inte står för något politiskt parti utan för en förening av konspiratörer, en sammanslutning av desperata människor som har tappat tålamodet och högljutt börjat berätta om sina sociala trauman. Konstnären använde sig av det typiska bildspråket för politisk expressionism. PG Groups verk “Frihet!” (6), blev en viktig protestbild och användes på affischer, stenciler, etiketter och flaggor. Verket förenar anspelningar på revolutionen (ett citat från internationalen: “Våra upprörda sinnen kokar”) och det avantgardistiska 1920-talet, bland annat den berömda bilden av kvinnan som ropar i megafon på Aleksandr Rodchenkos affisch, och El Lisitskiys röda triangel. En annan flagga, ska-

56

Katalog 6-22 CMYK.indd 56

6/23/14 1:39 AM

Katalog PUSSY RIOT AND THE COSSACKS & EFTER BODENSKOLAN 2014  

Pussy Riot and The Cossacks — Russian Tradition of Art Resistance Sommarens utställning på Havremagasinet i Boden visar rysk protestkonst...

Katalog PUSSY RIOT AND THE COSSACKS & EFTER BODENSKOLAN 2014  

Pussy Riot and The Cossacks — Russian Tradition of Art Resistance Sommarens utställning på Havremagasinet i Boden visar rysk protestkonst...

Advertisement