Page 1

Unum NR 1 ÅR 2012 ÅRGÅNG 29

tidskrift för kristen enhet, retreat och meditation

s m u e il

Jub 2 01

2

S:

i

lin m a ns

gård s d i v t Da

0å 5 n e

Tema: DET HELIGA DOPET

r!

g


INNEHÅLLSFÖRTECKNING Tema: Dopet Ledare Peder Bergqvist

3

Lokala dopseder i Rättviks församling på 2000-talet! Sven Trägårdh

4-7

Katekumenatet Marcus Persson Lindqvist

8-10

Mitt dop Hanna Pedersen

11

Dopet som nyfödelse Kjell Petersson

12-15

Genom tro och dop ett evigt liv Apostoliske Nuntien Ärkebiskop Emil Paul Tscherrig

16-19

Boktips från S:t Sigfrids boklåda Kristina Andersson, Marie Erenius Bergqvist och Sr Veronica

20-21

Dopet en pånyttfödelse Sr Veronica

22-24

Är det bara de döpta som blir frälsta? Sr Veronica

24-25

Klassisk kristen tro på vår tids språk Leif Nordenstorm

28-31

Att leva är att leka (dikt) Kristina S. Furberg

31

KONTAKTUPPGIFTER & ANNONSPRISER ANSVARIG UTGIVARE: Peder Bergqvist. ADRESS: Stiftelsen Berget, Tempelvägen 10, 795 91 R ÄT T VIK. TELEFON: 0248 -79 71 70. BANKGIRO: 574 -3323. IBAN: SE92 6000 0000 0007 9712 8298 BIC/SWIFT: HANDSESS E- POST: info @ berget.se. WEBSIDA: w w w.berget.se. PRENUMER ATION OCH ANNONSBOKNING: 0248 -797170, info @ berget.se TRYCKERI: Henningssons Tr yckeri AB i Borlänge. UTGIVNINGSPL AN: Fyra gånger per år. ANNONSPRISER Storlek Pris enstaka annons 1/1 2 000:1/2 1 500:1/4 1 000:- / 60 x 30 mm 500:Baksida 5 000:-

Pris för fyra annonser 6 000:4 500:3 000:- / 1500:15 000:-

PRENUMERATION Enstaka nummer 40:Årsprenumeration 150:Medlemsavgift i Bergets vänförening 300:-

Stiftelsen Berget har utgivningsbevis för Unum som periodisk skrift och förbehåller sig rätten rätten att göra justeringar i de bidrag som lämnas in till tidningen. Unum betyder “ett ” (Joh 17:21) och syftar på Bergets kallelse att verka för Kyrkans synliga Enhet.

UNUM

2


JAG ÄR DÖPT I JESU NAMN!

N

är jag var 12 år döptes jag av min pappa i dopgraven i Filadelfia i Arvidsjaur. När jag och min syster Ulrika steg upp efter nedsänkningen i vattnet hörde vi församlingen sjunga: ”Jag har beslutat att följa Jesus, jag har beslutat att följa Jesus, jag har beslutat att följa Jesus, och aldrig mer tillbaka gå. Om andra tvekar så vill jag följa, om andra tvekar så vill jag följa, om andra tvekar så vill jag följa Honom, och aldrig mer tillbaka gå. Jag följer korset och lämnar världen, jag följer korset och lämnar världen, jag följer korset och lämnar världen, och ingen väg tillbaka går.”

Vi har genom vårt dop fått en övernaturlig kraft för att möta och få kontakt med Gud. Hela vårt liv syftar till att vi skall bli genomsyrade av det treeniga liv som lever i oss genom vårt dop. Vi är den helige Andes tempel, där Gud själv bor. Kallelsen att dela Guds eget liv är själva målet för våra liv.

Tron, hoppet och kärleken är detta liv, denna kraft som ger oss Guds egna sinnen och öppnar det himmelska livet på jorden. Det är ett liv som kommer helt och fullt ur Guds hand, det är hans tro, hans hopp och hans kärlek som ingjuts i oss. Det är ett liv som kommer från Gud, ges Vi firar Bergets femtionde år. ”Ni till oss och drar oss tillbaka till Gud. skall helga det femtionde året och Det är en dynamik som förenar oss utropa frihet åt alla invånare i lan- med Gud på det djupaste planet av det. Det skall vara ett friår för er” (3 vår existens. Mos 25:10). Jubileumsåret har en djupare Må detta femtionde år vara ett år där innebörd än att bara fira att det gått Bergets kommunitet, volontärer, gäs50 år sedan S:t Davidsgården invig- ter och vänner fördjupar det liv som des. Det är ett år att återerövra och ingjutits i oss genom vårt dop. Vi leförnya den frihet som vunnits åt oss ver ett frihetens år, vi återerövrar det i vårt dop och vår kallelse genom liv, den kallelse, den kraft som Gud Jesu dyrbara blod! gett oss. ”Jag har beslutat att följa Jesus, och aldrig mer tillbaka gå... Jag följer korset och lämnar världen, och ingen väg tillbaka går.”

UNUM

3


Lokala dopseder i Rättviks församling på 2000-talet! Sven Trägårdh, kyrkoherde i Rättviks pastorat.

A

rbetsrummets telefon ringde en januaridag för några år sedan och i luren fanns en mamma från Stumsnäs med ett nyfött barn och samtalet gällde barnets dop. Jag berättade om doptiderna i Rättviks kyrka men mamman lät inte så intresserad. Så kom det fram att hon inte ville ha dopet i kyrkan utan utomhus vid ångbåtsbryggan i Stumsnäs. Det går ju bra sa jag och påpekade att det var bra att hon ringde så tidigt om sommardopet så vi kan planera in det i god tid. - Sommardopet, sa mamUNUM

man – nej, det här dopet skall vara i februari på isen vid ångbåtsbryggan. Oj! tänkte jag - för just det här året var det mycket snö och ordentligt kallt – och såg för min inre syn hur jag stod med ett stelfruset dopfölje på Siljans is i snöstorm. Samtidigt tyckte jag att det lät lite spännande så det blev ett ja men med krav på att de måste boka bystugan som reservlokal. SÅ KOM DOPDAGEN och jag kom ner till ångbåtsbryggan. Det var 10 grader kallt, solen sken från en 4


klarblå himmel och snökristallerna gnistrade. Vår Herre lät med andra ord familjen få ett dop när skapelsen är som allra vackrast i februari. Dopfunten hade man gjort av isblock. Vid dopfunten fanns ett hål i isen som vi tog upp dopvattnet ur. När sedan dopets inledningsord: ”Gud vill att vi skall leva i gemenskap med honom”, ljöd över Siljans is i solskenet då kände vi alla som var där gemenskapen med Gud, varandra och skapelsen. DOPEN I GUDS NATUR. Söker man efter en levande lokal dopsed på 2000-talet i Rättviks församling så skulle jag vilja säga att dopen utomhus är det. Anledningen till detta är naturligtvis att vår Herre har varit mycket generös med vackra platser i Rättviksområdet. Dessa vackra platser betyder mycket för rättvikarna och turister som kommer hit och det vill man markera genom att låta förrättningar som dop och vigslar ske där. Det finns också en annan plats, utanför kyrkorummet, dit rättvikarna gärna förlägger sina dop och det är fäbodarna. Gudstjänsten i Karl Tövåsen, söndagen efter midsommarhelgen, har nästan alltid dop och det har också ofta fäbodgudstjänsten i Prästbodarna. Fäboddopen får en särskild inramning genom djuren och de gamla grå byggnaderna som UNUM

talar om tidigare släktleds liv och slit. Mitt i detta sker dopet som ett tecken på att: ” Gud hos dig är livets källa, allt du bär med allmakts ord. Nytt du låter livet välla över samma gamla jord” (Sv.ps. 378). Siljan är ju påtagligt närvarande runt Rättviks kyrka och Stiftsgården. Det gör att vid dop av både församlingens och Stiftsgårdens konfirmander så är det vanligt att de döps i Siljan. Det händer också ibland att barndop förrättas i Siljan i de byar som ligger längst stranden. DOP I RÄTTVIKS KYRKA. Seden med utomhusdop är vanlig i Rättvik men vanligast är det dock att dopen förrättas i Rättviks kyrka. Kyrkan betyder mycket för Rättviksborna och det är mycket vanligt att rättvikare som på grund av arbete måste flytta söder ut kommer ”hem” för att döpa sina barn i Rättviks kyrka. Dopen är verkliga högtider i Rättviks kyrka eftersom då kommer sockendräkterna fram och det är inte ovanligt att hela dopfamiljen bär sockendräkt vid dopet. Dopbarnet har också ofta en dopklänning i samklang med sockendräkterna. I Rättvik har ju folkmusiken och framför allt fiolmusiken betytt mycket. Det gör att låtar på fiol är vanliga vid dopen i Rättviks kyrka och det är inte ovanligt att en fiolspelande släkting har skrivit en ny låt som är tillägnad dopbarnet. 5


När det sedan gäller delaktigheten vid dopet kan man nu notera att det alltid är en förälder som läser bönen i inledningen - så rädslan för att läsa offentligt har försvunnit, ofta häller en fadder eller ett syskon upp dopvattnet och det har blivit vanligare att någon släkting läser en dikt eller sjunger en sång till dopbarnet. De flesta dopbarnen har faddrar och vid några tillfällen har den tillfrågade faddern inte varit döpt så då har det lett till dop av faddern innan barnets dopdag. Dopen har i nuläget en privat karaktär och de sker oftast utanför den söndagliga gudstjänsten men vid familjegudstjänster går det ibland att få dopfamiljer att döpa i gudstjänsten och det samma gäller vid friluftsgudstjänster. Men oavsett om det är i eller utanför söndagsgudstjänsten som man döper Rättviks kyrka så är det runt kyrkas dopfunt man samlas. Den medeltida dopfunten i Rättviks kyrka är borta sedan länge och det samma gäller den nuvarande dopfuntens ursprungliga cuppa. Den nuvarande dopfunten gjordes ursprungligen i kalksten av stenhuggaren Simon Hack 1652 och sin nya cuppa fick den 1926. I APOSTLAGÄRNINGARNA 16:13ff kan vi läsa om Paulus möte med purpurhandlerskan Lydia utanUNUM

för Filippi. De möts vid en flod och här blir också Lydia och hennes hus döpta. Jag hade för ett antal år sedan glädjen att besöka den platsen där enligt traditionen Lydias dop skedde. Den platsen skiljer sig inte så mycket från en stilla plats i Rättvik vid vattnet. Man kan utan tvekan säga att det är lätt att uppleva Guds närhet på båda ställena. Det för tankarna till att visst fanns det lokala inslag i Lydias dop precis som det finns lokala inslag hos dopen i kyrkan på Rättviks kyrkudde eller i våra fäbodar. Men trots lokala skillnader är dopet det samma och det hjälper oss att känna närheten till Gud och låta tron spira i Guds örtagård som rättvikskyrkoherden Samuel Gabrielsson 1910 skrev i psalm 527: ”Det spirar i Guds örtagård en blomma skär och blid, den Herren själv har i sin vård i vårens ljusa tid. Den blomman i Guds örtagård är trogna hjärtans bön. Och Herren själv har i sin vård ej någon ros mer skön. Så kläd dig nu i helig skrud, min själ, i bön och pris och blomstra frisk för Herren Gud som ros i paradis”.

KATOLSKT MAGASIN

Om Katolska kyrkans tro och liv i Sverige och utomlands

Nyheter, reportage, porträtt, meditationstexter, kultur, debatt och mycket mer ... Helår (12 nr) endast 300 kr 018-13 61 42 eller www.katolsktmagasin.se 6


Vid ingången �ll S:t Davids kapell står vigva�enskålen som påminner oss om vårt dop och den källa inom oss som springer fram med det levande va�net. Vi ber: Allsmäktige, evige Gud, du källa och upphov till allt liv för både kropp och själ, välsigna (+) detta vatten, som vi ska bruka som ett tecken på vår tro, som en bön om syndernas förlåtelse och som ett skydd mot alla sjukdomar och mot ondskans anslag. Låt din nåd och din barmhärtighet komma oss till mötes, och låt levande vatten bryta fram i oss som en källa till evigt liv, så att vi med rent hjärta kan nalkas dig, trygga för alla faror till kropp och själ. Genom Jesus Kristus, vår Herre. UNUM

7


Katekumenatet Marcus Persson Lindqvist, som genomgått katekumenatet i Knivsta pastorat.

S

om en blixt från klar himmel, precis så som det inte ska vara, så kom Jesus in i mitt liv. Det ömtåliga kornet hade plötsligt fallit i god jord när svinen en efter en rusat över kanten till avgrunden, och nu kunde varken ironins eller intellektualiserandets avståndstagande, eller någon av 80-talisternas andra demoner förneka Honom längre. Inte längre var jag någon av de saliga som tror utan att ha sett, och det hade jag nog aldrig blivit. Han finner oss alla på det sätt vi behöver bli funna. Någon kommer med en barnatro stark som sten men söker den levande relationen. Någon annan kommer för att ge något av sig själv tillbaka till Honom som hjälper och älskar alla människor. Någon tredje nästan vacklar in, hårt medtagen av livet och behöver desperat hitta Något.

de med ikoner. De föreföll mig vara något annat än allt jag såg omkring mig. Vackrare, djupare. Jag hade nog en rik ynglings idéer om hur och varför. Under den förevändningen gick jag slutligen till kyrkan. Jag hoppades att ingen skulle vara där. Många år hade jag längtat efter att gå dit. En längtan djupt skyddad, gömd på samma plats där jag nu redan bar minnet av Jesus. Så modfälld och fördomsfull att jag aldrig förväntade mig finna något hos de kristna. En kvart efter att jag gått in i kyrkan finner jag mig själv stå och lätta mitt hjärta. Jag vet inte hur länge jag stod där och pratade men jag var inte den samme när jag gick ut. Jag hade mött genuint vänliga människor. Jag hade sett tindrande ögon. Liv. Kärlek. Vakenhet. Vänskap. Jag vet hur svårt det är att vara sådan. Jag hade mött fromheten. Tagit del av inkarnationsmysteriet.

DET TOG MIG LÅNG TID innan kornet vuxit sig så starkt att jag förmådde höra dess röst. Sakta men säkert trängde det sig på. Det börja-

SÅ KOMMER VI ALLA. Ovetandes om vad som väntar oss. Fromhetens uttryck både lockar och skrämmer. Lugnet och friden kan te sig

UNUM

8


som en vägg man springer in i. Ofta behövs det tårar för att ta sig igenom. Någon söker tron, någon söker konfirmationen, det eviga livet, sanningen, frid. Vi formulerar oss olika men söker alla samma sak. Jesus Kristus. Livet, Sanningen, Vägen. MÅNGA MÖNSTER går igen och vi vittnar tyst för varandra. I gemenskapen växer tron. Varje pass har samma form, men livet fyller det med olika innehåll. Hur är läget? Hur har det gått med bön och bibelläsning? Lectio Divina. Bön. Några gånger har vi försökt med strukturerad undervisning men kom inte ens igenom första meningen av trosbekännelsen. “Vi tror” räckte för oss. Vi Tror. PRÄSTEN och medvandrarna visar föredöme i fromhet och mänsklighet. Kyrkan bär mycket kunskap om individens möte med Jesus som tycks aningen konstigt, tills man sett det ett par gånger. “Jesus släpper inte taget.” “Det kan göra ont när Jesus kommer, men det är underbart.” “Det är Gud som bygger.” Den kunskapen blir dock närmast marginell i förhållande till kristendomens underbara, helt öppna hemlighet - den utsträckta handen. Kramen. Kroppen. Som bildar den kedja som för oss genom tid och rum tillbaka till

uppståndelsens mirakel och längre ändå. Till Jesus. EN PRÄST RINGER UPP en stormig morgon och förklarar att om jag vill bli döpt är jag välkommen att gå med i katekumenatet och påbörja en två år lång vandring mot födseln in i Kyrkan. Rädsla, fördomar och tvivel piskar upp en ganska bisarr avund mot nyfödda bebisar som får döpas utan knussel och när jag tågar upp mot kyrkan känner jag mig utstirrad och tänker att helvete, jag kan ju inte kristen? Så otroligt töntigt. Men djup sväljer både rädsla och ungdomliga ytligheter och när jag väl kliver in i det numera så välbekanta brasrummet så har min nyfunna vän delat sig till fem och för första gången i mitt liv jublar mitt hjärta över att få kliva in i en gemenskap. Och det underlättade faktiskt en aning att prästen hade snyggare sneakers än jag. JAG HADE FÖRVÄNTAT mig en grå gammal farbror som skulle hjärntvätta mig. Nu sitter jag istället och bara ler in i den lite tafatta men kärleksfulla och tindrande stämningen. Här finns både ro och frid. Som jag har letat! Så skrattretande nära. I mig och i samhället. Gud - i en kyrka nära dig. Efter lite osäkra harklanden säger prästen till sist:

UNUM

9


“Vi har bara två regler här. Den ena regeln är att allt vi säger här stannar inom gruppen. Den andra har jag glömt bort.” Jag kände mig som hemma. Därefter påbörjade Jesus sin smärtsamma och underbara trädgårdsmästartjänst i mitt inre. Den ena handen, den ovetandes, den som lever ute i världen, fick fortsätta ha sin gång men en efter en rycks osundheterna bort under smärta och tårar, medan den andra handen, den som knackar på och kliver in, skulle växa till sig. Den skulle bli omfamnad och vägledd och omskapad tills den fått med sig hela kroppen fram

till dopfunten. Se jag gör allting nytt. Vandringens liturgiska steg, eller, födseln in i det liturgiska livet, är underbart och kraftfullt. Att få förkroppsliga sin tro. Att kliva in i den dikt som är verkligare än det jag höll för verklighet. Högmässans upprättelse av begreppet fest och kyrkoårets dans in i det liv som aldrig slutar. Att stå framför församlingen, med medvandrarnas stöd, och säga, här är jag, ett ömtåligt frö som försöker slå rot. Livrädd och generad. Och jag tänker inte vika en tum. För jag har sett Ljuset. Jag har hört den stilla susningen.

JUBILEUMSINSAMLING 2012! S:t Davidsgården fyller 50, år 2012. Gården är unik och har bety� mycket och betyder for�arande mycket för väldigt många. Behovet av tystnad och s�llhet ökar år från år och sam�digt blir gården äldre och äldre. Behoven av åtgärder för a� bevara S:t Davidsgården är stora. Vi behöver bland annat: ling - Renovera taket m a - Ny belysning i kapellet sins m u - Renovera gästrum och toale�er le Jubi - Få ner energiförbrukningen r! 50 å n - Se över innergårdens stora glasfönster e d sgår - Trycka upp en förnyad �debönsbok avid D t S:

201

Vi tackar för rikliga gåvor de�a jubileumsår! Jubileumsgåvor sä�s in på bankgiro 574-3323. UNUM

10

2


Mitt dop! Hanna Pedersen, dansk volontär på Berget. Jeg er døbt 12/2-89, og selvom jeg ikke husker den dag, så er det, ligesom med min fødselsdag, en vigtig dag. Den dag tog Gud i mod mig, han sagde ja til mig, og mine forældre tog i mod sammen med mig. Jeg har min dåbsattest i en ramme for at den kan minde mig om, at Gud tog i mod mig inden jeg gjorde noget, inden jeg præsterede. Det er let for mig at bygge min relation til Gud på hvor godt jeg lever, hvor teologisk korrekt min tro er eller hvad der står på mit kristne CV. Men Gud ønsker jeg skal bygge min relation til ham på ham alene, ligesom dåben er en gave fra ham alene.

UNUM

11


DOPET SOM NYFÖDELSE!

Kjell Petersson, präst, TD, fd kyrkoherde, Hässelby. Kommer ut med en bok om dopet under våren på Artos förlag.

”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike”

D

et är i Johannesevangeliets tredje kapitel som Nikodemus kommer till Jesus om natten med sina frågor, och där säger Jesus klart och tydligt: ”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike”. Nikodemos svarar förvånat: ”Kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?” På det svarar Jesus: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike.” Född av vatten och ande – det är dopets stora hemlighet, en hemlighet som det tar ett helt liv att upptäcka, ja, inte ens det räcker. UNUM

VARI DENNA HEMLIGHET består antyds i dopritualets formuleringar. I den tackbön prästen bad alldeles efter dophandlingen i den kyrkohandbok som användes från 1942 till 1986 i Svenska kyrkan, heter det: Allsmäktige, evige Gud, käre himmelske Fader. Vi tackar dig av allt hjärta att du alltid håller vid makt och förökar din heliga kristna kyrka, och nu har låtit detta barn undfå nya födelsens bad till evigt liv.

12


I NYA TESTAMENTET

inte ett nytt liv, däremot en förnyförekommer tanken på dopet som else av det liv som fostret levde redan en nyfödelse på flera ställen. Ovan innan förlossningen. Barnets livsnämndes Jesu samtal med Nikode- rum blev mycket större, dess livsommus i Johannesevangeliets tredje ka- ständigheter helt annorlunda med pitel. Ett annat ställe är Pauli – om andning och föda och kontakt med det nu är han som skrivit Titusbre- utomstående. vet – beskrivning i brevet till Titus DEN INVÄNDNINGEN görs ib(Tit. 3:4-5): land mot tanken på dopet som en Men när Guds, vår frälsares, godhet nyfödelse att den förminskar själva födelsen, att det på något sätt inte är och kärlek till människorna blev tillräckligt med att vara född. Denuppenbara räddade han oss - inte därför att vi gjort några rättfärdiga na invändning tror jag är en felsyn. När det talas om nyfödelse är det gärningar utan därför att han är barmhärtig - och han gjorde det med tvärtom så att ordet först och främst aktualiserar själva födelsen. Dopet det bad som återföder och förnyar är en symbolisk födelse. Symboliken genom den heliga anden. innefattar både en aktualisering av FÖR PAULUS är nedstigandet i den födelse som skett, och att något vattnet vid dopet ett bad som innebär nytt tillfogas eller läggs till. Talet om nyfödelse och förnyelse. Nyfödelsen nyfödelse förstärker det som hänt, att innebär inte att den kroppsliga fö- barnet kommit till världen, att det är delsen förringas. Tvärtom hjälper oss nyfött. Man kan se dopet som en andet som händer vid den kroppsliga dra födelse. Vid den första födelsen födelsen att förstå den andliga ny- är personen en och densamma före födelsen i dopet. Här kan verkligen som efter födelsen, det nya är att den gamla latinska satsen tillämpas: barnet börjar andas, att livsomstänGratia non tollit, sed perfecit naturam digheterna förändras radikalt. Lika- nåden förstör inte, utan fulländar dant vid dopet. Personen är en och densamma före som efter dopet. Det naturen. som förändras, det som blir nytt, är VID FÖDELSEN lämnade barnet själva livsomständigheterna, med livmodern och föddes till ett liv ut- Pauli ord: det bad … som förnyar anför moderns kropp. Barnet levde genom den Heliga Anden. även innan födelsen i det rum som livmodern utgör. Födelsen innebar UNUM

13


DET NYA I DOPETS nyfödelse har således med den Helige Ande att göra. Det är ju också så Jesus säger i sitt samtal med Nikodemos: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande (Joh. 3:56). Dopets bad är ett nyfödelsens bad. I och genom detta bad skapas något nytt, det är en andlig nyfödelse; Anden, Guds och Kristi Ande ges till den som döps (Apg. 2:38, 8:15ff). Anden liknas av Paulus vid ett sigill som visar att den döpte är Herrens egendom (2 Kor. 1:22; Ef. 1:13). Andens stöder och hjälper, och då förnyas anden hos den kristne (Rom. 8:9f, 8:26f). Anden står i strid med köttet (Gal. 5:16-26); ”köttet” är det hos människan som är vänt bort från Gud.

NYFÖDELSEN � I DOPET ELLER VID OMVÄNDELSEN?

I DEN KATOLSKA kyrkans katekes beskrivs denna erfarenhet av andligt uppvaknande under rubriken Helandets sakrament. Där talas först om den första omvändelsen till Kristus, den som sker i nyfödelsen i dopet. Men benägenheten för synd finns kvar hos människan även efter dopet, och därför gäller Jesu uppmaning till omvändelse även de döpta. Katekesen talar om en ”andra omvändelse”, som är det ”förkrossade hjärtats (Ps. 51:19) rörelse, det hjärta som påverkas och mognar av nåden till att svara på Guds barmhärtiga kärlek, han har först älskat oss.” Som ett bibliskt mönster för denna ”andra” omvändelse lyfter katekesen fram Jesu liknelse om den förlorade sonen (Luk. 15:11-32). Sonens ”hemfärd och faderns frikostiga mottagande: allt detta är drag som är typiska för omvändelseprocessen.”

FÖR DE BARNDÖPANDE kyrkorna innebär inte den ”andra” omvändelsen, som den katolska kateÄr den nyfödelse som sker i dopet kesen talar om, att man tar avstånd definitiv när den väl en gång skett. från tanken på en nyfödelse i dopet; Eller kan det andliga liv som tändes det som betonas är att den döpte i dopet slockna och dö ut? I denna återvänder till sitt dop. Inte heller fråga finns spänningen mellan den i den lutherska traditionen är detta syn som ser nyfödelsen som något något okänt, tvärtom. Tanken finns som hör till det sakramentala skeen- med i det biskopsbrev som utkom det och den syn som ser ett samband 2011 i Svenska kyrkan med titeln: mellan nyfödelsen och ett andligt Leva i dopet. Biskoparna talar där om att leva i sitt dop och möjliguppvaknande eller omvändelse. UNUM

14


heten att ”dagligen” dö och uppstå annat sätt: min subjektiva erfarenhet med Kristus. av vad Gud gör med mig i den initiation som börjar med dopet. HUR LÅNGT BORTA från Gud en människa än hamnat, kan han/ DEN NYFÖDELSE som sker i dohon återvända hem till Fadern likt pet kan inte ses som en förmåga elden förlorade sonen. I 1878 års ka- ler egenskap som man en gång fått tekesutveckling beskrivs den erfa- och sedan aldrig kan förlora. Det renhet som i den katolska katekesen nya livet, det andliga livet, måste få kallas en ”andra” omvändelse: ”Att fortsatt näring – och det kan endast en människa i ånger och tro vänder Gud ge genom sin Ande. Den döpsig från synden till Kristus, kallas te, med de gåvor han/hon fått, både bättring eller omvändelse.” I kate- vid födelsen och i nyfödelsen, har kesutvecklingen talas om faran att att sträva efter i liv i godhet. Johan ”förspilla” dopets nåd, vilket sker Olof Wallin (1779-1839), psalmdiknär den döpte inte ”låter den helige taren och ärkebiskopen har i diktens Ande hos sig verka en daglig bätt- form på ett mästerligt sätt uttryckt ring.” Men möjligheten till omvän- vad det handlar om på ett mästerligt delse finns, därför att ”den nåd som sätt, Sv. Ps. 366: Gud giver i dopet, står å Guds sida fast, så att han söker de fallna, på det Jag vill, men Gud, vad mäktar jag, att de i sann bättring må återvända så oren och så bräcklig? till honom.” Ack utan dig är kraften svag och viljan otillräcklig, CITATEN FRÅN DE BÅDA kateDet som är fött av kött är kött; keserna, den katolska och den äldre men det, så själv du säger, lutherska visar att i dessa båda kyrÄr ande, som av Andanom sitt liv kotraditioner är nyfödelsen en del i allena äger (366:2). det sakramentala skeendet. Det kan även beskriva så att primärt handlar Som dagg, av morgonrodnan född, nyfödelsen om vad Gud gör med skall trones frukt ock flöda. människan i dopet. Denna Guds- Naturen skall, av nåden stödd, sig för gärning är det primära, människans allt gott bemöda. erfarenhet eller upplevelse av nyfö- Med hågen bytt, med hjärtat nytt, ny delsen kan komma många år efter hörsamhet och lydnad själva dopet, men det tillhör ändock förbliva skall mitt barnakall, och dopskeendet; eller uttryckt på ett helighet min prydnad (366:4). UNUM

15


Genom tro och dop ett evigt liv! Artikelförfattare är den Apostoliske Nuntien Ärkebiskop Emil Paul Tscherrig som utsågs till påvlig nuntie till de Nordiska länderna i januari år 2008. I början av detta år utnämndes han, av den helige fadern påven Benedikt XVI, till apostolisk nuntie i Argentina. Apostolisk nuntie är den benämning som används för att beskriva en diplomat (ambassadör) utsedd av den Heliga Stolen. Ordet »nuntie« kommer från latinet »nuntius« som betyder »sändebud«. I diplomatiska sammanhang använder man inte begreppet »Vatikanstaten« utan »Den Heliga Stolen«. Den heliga stolen upprätthåller diplomatiska förbindelser mellan 174 stater. Dessutom har man diplomatiska förbindelser med den Europeiska unionen och Maltas suveräna militärorden (Malteserorden). Nuntierna är chefer för Heliga stolens ambassader, och har enligt Wienkonventionen, artikel 14, första diplomatiska rang, som ambassadör. UNUM

16


O

m man besöker Peterskyrkan i Rom kan man omöjligt missa den mäktiga baldakinen (se bild på föregående sida) som skulptören och arkitekten Gian Lorenzo Bernini reste över Påvealtaret och Petri grav, och som vilar på fyra vackert utsmyckade pelare. Rör man sig närmare basen på pelarna och går medsols upptäcker man något som bara få lägger märke till. Huggen i marmorn finner man den då regerande påven Maffeo Barberinis – Urban VIII:s – vapen inklusive familjens heraldiska emblem, ett bi. Men i Berninis händer har den ursprungliga blasoneringen förvandlats så att den istället avbildar en kvinnas livmoder; han smyckade dessutom basens topp med ett kvinnoansikte.

DOPET ÄR helt oumbärligt för den som vill bli Guds barn. Den katolska kyrkans katekes säger att ”Det heliga dopet är grunden för hela det kristna livet, porten mot livet i Anden och dörren som ger tillgång till de övriga sakramenten” (nr. 1213). Ordet dop i sig pekar på den centrala rit genom vilken dopet förverkligas: att döpa (grek. baptizein) med betydelsen att ”doppa” eller ”nedsänka”. Katekumenens dopp eller nedsänkning i vatten är en symbolisk begravning i Kristi död, från vilken hon sedan reser sig tillsammans med Honom genom uppståndelsen och blir en ”ny skapelse” (se t.ex. 2 Kor 5:17). Huvudaktören i denna återfödelserit är den helige Ande, eftersom ”...den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike.” (Joh 3:5). Detta är en verklighet STÅR MAN RIKTIGT nära kan som vi inte kan se med blotta ögat man urskilja en kvinna som föder men endast med trons ögon. Genom barn: födslovåndorna syns i hennes tro och Guds nåd vinner vi inträde i ansikte och biet som balanserar på Guds värld och gemenskap med Holivmodern ser ut att reagera nervöst nom som är ande och kärlek. till varje anfall av smärta. Väl framme vid den allra sista pelaren ser MEN VAD BETYDER ordet liv i man - istället för den ångestfyllda ett sammanhang av dop? Det innemodern - det leende ansikte av ett bär först och främst att synden dör nyfött barn. Budskapet som konst- och man får del av heliga Treenignären ville förmedla är detta: Kristi hetens liv. Endast Gud är liv i dess kyrka är en födande moder som ger fulla mening. Att vara i synd är att nytt liv till ett alldeles speciellt släkte vara avskuren från livet och befinna av barn, Guds söner och döttrar. sig i dödens skugga. Genom Kristi död och uppståndelse formas vi efUNUM

17


ter Guds rättfärdighet och fogas till Hans kärleks eviga livsström. Som Guds barn blir vi delaktiga i Hans gudomliga natur, blir arvtagare till Hans rike och medlemmar i Hans familj. Att bli rättfärdiggjord gör det möjligt för oss att tro på Gud, att sätta vårt hopp till Honom och att älska Honom. Att vara vid liv ger oss också kraft att växa i godhet och att älska vår nästa.

genom att tro?”. Svar: ”Evigt liv”. I denna dialog söker föräldrarna inträde för sitt barn i Kyrkans tro men också i de troendes gemenskap, eftersom de betraktar tron som nyckeln till det eviga livet. Nu, liksom i det förflutna, är detta vad dopet och att bli kristen verkligen handlar om. Det är därmed inte en social inträdesrit till en gemenskap eller en kulturell tradition eller nationell sedvänja som har med tillhörighet att DOPET ÄR alltså framför allt ett göra. Vad föräldrar istället förväntar trons sakrament, men tron behöver sig är att tron, som finns i Kyrkans de troendes gemenskap. Det är en- gemenskap, ska ge deras barn evigt dast inom vår Kyrkas tro som var liv. och en av oss blir troende. Själv har jag inte fått min tro enbart från mina MEN VAD ÄR DÅ EVIGT LIV? föräldrar, utan också från den byge- Idag är människor kanske inte så menskap som jag döptes i och växte intresserade av tro eftersom de inte upp i. De var mina lärare och första tycker att tanken på ett evigt liv är trosvittnen. Så, den tro som behövs i särskilt intressant eller attraktiv. För dopet är också början på en tro som många framstår livet här och nu som sen behöver växa till inom denna livs- nog så lyckat och glädjefyllt, medan och trosgemenskap. Detta gäller inte andra snarare upplever att livet är bara vuxendop utan även barn som betungande, irriterande eller viddöps och sedan får förlita sig på sina rigt. Tanken att fortsätta så här i all föräldrar, familjer och vänner som evighet förefaller för båda två som vitten för tro och kärlek. en förbannelse snarare än en gåva och gör livet outhärdligt. Men det FÖRHÅLLANDET MELLAN tro, finns stunder i varje människas liv dop och gemenskap uttrycks också när det plötsligt står klart för var och genom dopriten. Här frågar prästen en hur ett sant och riktigt liv skulle först vilket namn föräldrarna vill kunna vara. Augustinus försökte ge sitt barn. Därefter vill han veta: förklara saken för Proba, en välbär”Vad begär ni av Guds kyrka?”. Sva- gad romersk änka och moder till tre ret är ”Tro”. Och vidare: ”Vad får ni konsuler. Vad vi ytterst vill är bara UNUM

18


en enda sak, förklarade Augustinus, ”det saliga livet”, ett liv som bara är liv, helt enkelt lycka. Till syvende och sist finns det inget mer vi kan be om. Men när man ser närmare på detta, avslutar Augustinus, så vet vi inte alls hur denna verklighet ser ut.

JA, DET ÄR SÅ ATT DOPET är porten till det eviga livet och det eviga livet är vår framtid. Det är därför vår generations plikt och uppdrag är att förkunna evangeliet som Goda Nyheter för våra samtida och att inbjuda dem till dopets källa så att de ska komma till tro och bli Guds barn. PÅVEN BENEDIKT XVI påpe- De sant mänskliga framstegen går kade i sin andra encyklika Spe salvi alltså inte att finna i de stora veten(sv. I hoppet är vi frälsta, jfr Rom skapliga eller teknologiska sprången, 8:24) att evighet eller ett evigt liv utan i gemenskapen med Gud som inte handlar om en oändlig suc- erbjuds oss i dopet och som är den cession av kalenderdagar, ”utan ett definitiva och slutgiltiga meningen högsta ögonblick av tillfredsställelse, med att vara kristen. där tingens helhet omsluter oss och vi omsluter helheten. Tiden är alltså som att vi sänks i kärlekens oändliga hav, där själva tiden – den föregående och efterföljande – inte längre finns. Vi kan bara försöka föreställa oss att denna tidpunkt är liv i dess fullaste bemärkelse, ett nedsänkande i själva existensens omätlighet, då vi helt enkelt översköljs med glädje. Och han hänvisar till Johannesevangeliet, där just den tanken uttrycks så här: ”Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er.” (Joh 16:22). Den heliga Fadern rekommenderar oss att ”...på det sättet tänka om vi vill förstå vart det kristna hoppet till slut syftar till, vad vi väntar av tron och av vårt liv med Kristus” (Spe salvi, n. 12).

UNUM

19


S:T SIGFRIDS BOKLÅDETIPS Till man och kvinna skapade han dem. Syster Sophie O.P. Artos, 2011

leder läsaren in i hur kontemplation i praktiken kan gå till. Samtidigt bör sägas att Jalics snabbt markerar att det finns två sätt att läsa boken Genom denna bok har Johannes på; antingen ”läser” man den, eller Paulus II ”Kroppens teologi” fått så ”genomför” man den, alltså följer en mer lättillgänglig och framförallt och utför de övningar som anges. svensk infattning. Här sätts människokroppen, hennes könstillhörighet Jesus från Nasaret : och sexualitet in i ett djupt andligt från intåget i Jerusalem till sammanhang. Givetvis betonas vik- uppståndelsen. ten av detta för äktenskapet, men det Joseph Ratzinger, Benedikt celibatära livets behov av en kropps- XVI. Artos, 2011 lig förankring just för att kunna Detta är den andra delen av påve Befördjupa det andliga livet framhålls nedikts bok om Jesus, där vi får följa också. Syster Sophie har skrivit en honom från intåget i Jerusalem till oerhört glad bok, som ger läsaren en uppståndelsen. I centrum för framställningen hoppfull bild av kyskhetens möjligstår Jesu förkunnelse, i handling heter. och utifrån hans eskatologiska tal och översteprästeliga förbön, samt De andliga övningarna genom hans ord på korset. Vilken i kontemplativ form. betydelse har denna förkunnelse för Franz Jalics S.J. oss idag? Artos, 2009 Boken är skriven på ett sådant sätt Detta är inte en nyutkommen bok, men en bok som det känns angelä- att den har mycket att ge både lekget att påminna om. Författaren är män och teologer. en legendar när det gäller kontemplation och har i boken tagit fasta på Varför har vi det inte bättre sina praktiska erfarenheter som väg- när vi har det så bra? ledare, när han på ett enkelt, prak- (Ny, helt omarbetad, tiskt och mycket pedagogiskt sätt utgåva) UNUM

20


Per Arne Dahl. Libris, 2012

Varför är missmod och missnöje så vanliga i de nordiska länderna? Var kan vi finna mening, när känslan av meningslöshet breder ut sig? Den norske prästen Per Arne Dahl, som bland annat har skrivit boken ”Allt som är värdefullt har ett pris: förlåtelse som livskraft”, försöker utifrån kristen tro ge ett svar på frågan om livets mening. Ord som glädje, närvaro, långsamhet och enkelhet säger något om de svar boken erbjuder. Författaren berättar också om hur Jesus representerar nåd och sanning och hur kyrkan vill vara en hoppets kyrka.

Gustaf Aulen: Biskop och motståndsman. Jonas Jonson, Artos 2011

När biskop Aulen dog 98 år i december 1977 gick en epok i svensk kyrkohistoria till ända. Med A. Nygren

var han en av de stora teologerna som gjort den svenska teologin känd långt över den egna kyrkans och landets gränser. Med N. Söderblom var han engagerad i uppbyggandet av den ekumeniska rörelsen. Han var liturg och präglade hela det svenska kyrkolivet genom att gestalta både psalm-och koralboken. Före och under kriget engagerade han sig för Norge och mot nazismen. Intill sin död förblev han öppen för det som hände i samhället och engagerad i sin tids debatt. Han sökte ett nytt språk och nya tankar för att förmedla det kristna budskapet. Han lämnar efter sig en stor mängd teologiskt material, både i bokform och i olika publikationer. Jonas Jonsson, biskop emeritus av Strängnäs stift, ger oss i denna bok en spännande, väldokumenterad och sympatisk skildring av sin företrädare biskop Gustav Aulen.

S:T SIGFRIDS BOKLÅDA

Boklådan har en vänförening. Genom ditt medlemskap bidrar du till att säkerställa ett fortsatt brett utbud av litteratur med andlig vägledning på kristen grund. Medlemsavgiften är 100 kr/år. Om du vill bli medlem, kontakta oss: kristina@berget.se UNUM

21

S:t David

Öppettider: tisdag till söndag kl. 14.00-16.00.

S:t Sigfrid

På Berget finns S:t Sigfrids Boklåda, som genom sin försäljning av böcker, skivor och ikoner vill spegla vår ekumeniska inriktning.

S:t Sigfrid och S:t David kom båda från England som missionärer och fick stor betydelse för Sveriges kristnande. På Berget har de sina givna platser. S:t Sigfrid är skyddshelgon för vår boklåda och S:t David för vår retreatgård.


Dopet, en pånyttfödelse Sr Veronica, medarbetare på Berget.

D

opet är grunden för hela det kristna livet, porten till livet i Anden och dörren som ger tillträde till de andra sakramenten (se KKK 1213). Det osynliga som sker i dopets enkla riter: vatten, ord, övergår våra föreställningar och vårt mänskliga förstånd. Dopet renar inte bara från alla synder, det gör också den nydöpta människan till ”en ny skaUNUM

pelse” i Kristus, upptar henne till Guds son eller dotter som ”blivit delaktig av gudomlig natur” (se KKK 1265). Genom dopet känner vi Gud inte bara utifrån, som vår skapare, utan inifrån som vår Fader, vi får del av den kännedom som den ende Sonen, Jesus Kristus, har av sin Fader. Treenighetens mysterium, är inte längre en abstrakt sanning, vi får del av Treenighetens eget liv och eviga 22


glädjen. DEN NYDÖPTE blir smord med helig olja, han blir den helige Andes tempel: ”Gud allsmäktig … smörjer dig med frälsningens krisma, så att du hör till hans folk och evigt förblir en lem i Kristus, han som är präst, profet och konung”. Han blir iklädd den vita klädnaden: ”Du har blivit en ny skapelse och iklätt dig Kristus. Denna vita klädnad är ett tecken på din värdighet som Guds barn”. I Kristus får han ett nytt liv, han blir indragen redan här och nu i Jesu liv i hans död och hans uppståndelse. ”Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han” (Rom 6:45). NÄR VI DÖPS FÅR VI inte bara ett nytt liv utan den heliga Treenigheten utrustar oss för att kunna leva och växa i detta gudomliga liv. Vi får övernaturliga gåvor som sätter oss i stånd till: ”att tro på Gud, att hoppas på honom och att älska honom genom de teologala dygderna; att leva och handla, driven av den helige Ande, genom den helige Andes gåvor; att växa till i det goda genom de UNUM

moraliska dygderna. Så har hela det övernaturliga livets organism sin rot i det heliga dopet” (KKK 1265-1266). Vi får alltså ”andliga” sinnen: ögon och öron, en ”övernaturlig” känsel som får oss att känna igen Guds närvaro i våra liv. Genom trons gåva blir vårt förnuft upphöjt över sin naturliga förmåga så att det kan känna Gud i sig själv och inte bara genom våra egna föreställningar och projiceringar. Genom hoppets gåva kan vi vara förankrade i Gud, vi är inte längre hemlösa. ”Hoppet sviker oss inte”, skriver Paulus, ”ty han som gav oss löftena är trofast” (Rom 5:5 och Heb 10:23). Kärlekens gåva stärker vår vilja och lär oss att älska med en osjälvisk kärlek, den kärlek Jesus själv har för oss ”ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden” (Rom 5:5). NÄR DOPVATTNET välsignas gör kyrkan åminnelse av Guds frälsningsplan ända från skapelsens morgon: ”Välsigna detta vatten, när vi nu kommer ihåg vår underbara skapelse … genom vattnet förde du ditt folk ut ur ofriheten i Egypten, med vatten släckte du dess törst i öknen… I Jesu Kristus är allt det som förebådades i Första Testamentet infriat. Kyrkan föds vid korset, blodet och vattnet som rinner ur Jesu genomborrade sida är källan till dopet och till alla sakra23


ment som hon har fått i uppdrag att förvalta. ”Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli räddad” (Mark 16:15-16).

de har fått förblir oanvända, de ser inte fast de har ögon, de hör inte fast de har öron, deras Fader i himlen är en främling för dem. Det nya livet som de har tagit emot förblir som ett frö, men i detta frö finns en dynaDOPET ÄR EN GÅVA från Gud. mik som inte kan gå förlorad. Det Han ger det frikostigt utan att vi har är aldrig för sent för att börja växa i förtjänat det. Gud lägger sina gåvor sitt dop. Det kristna livet är ingeni våra händer men det är upp till oss ting annat än just detta växande. Vi att ta emot dem. Hos många döpta blir genom hela vårt liv det vi redan förblir dopet som en skatt som är är i dopet: Guds älskade barn, kalldold i deras livs åker (Matt 13:44). lade att dela hans gudomliga liv i en De har inte vuxit i sitt dop, de gåvor glädje som inte tar slut.

Är det bara de döpta som blir frälsta? Sr Veronica, medarbetare på Berget.

N

är en sådan fråga ställs kan man bara uppleva dopet som exklusivt och ifrågasätta dess betydelse och dess nödvändighet. Denna fråga har ofta sin grund i en felaktig läsning av Markus. ”Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd” (16:16). Många lägger till omedvetet: ”och inte blir döpt”. UNUM

”DEN SOM INTE TROR”, säger Jesus. Han säger inte ”den som inte tror på mig”, utan bara ”tror”. Vad innebär det? Att tro i bibeln är inte någonting abstrakt som att tro på en teori eller en idé. Att tro på Gud handlar om något konkret. Man litar på Gud, man räknar med Gud. ”Den som tror” lever inte sitt liv instängd i sig själv 24


och för sig själv, utan i en öppenhet mot Någon Annan, Någon större, Någon okänd vars närvaro kanske känns som en saknad? Någon vars ansikte man ibland flyktigt kan skönja i någon man möter. DEN SOM TROR ska bli räddad. Det är vad Matteus berättar i sitt 25:e kapitel när han beskriver Människosonens dom över alla folk? Där sker en urskiljning mellan fåren och getterna. Till fåren säger han: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse.” Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig… Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig…?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig’ (Matt 25:31-46). JESUS IDENTIFIERAR SIG med sina minsta bröder. Den vars hjärta är öppet, den som låter sig nås av sin broders rop, den som utövar barmhärtighet, är ”den som tror.” UNUM

Den som däremot är döv och blind för sin nästa kan inte känna Gud och kommer inte in i Guds härlighet. NÅGON KANSKE FRÅGAR: räcker det alltså med goda gärningar för att komma in i Guds rike? Nej, vi blir inte frälsta på grund av våra gärningar, det är tron som räddar. Det som hindrar oss från att tro är vår självtillräcklighet: när vi bara tror på oss själva, räknar bara med våra egna krafter och resurser. När vi tror att vi kan ”fixa” vårt liv själva! Räddningen kommer från en Annan, från Kristus, vi tar emot den som en gåva, utan några förtjänster. Den människa som ser och hör sin broder, sin syster, den som låter den andra komma in, som låter sig störas. Hon känner Gud för att Gud är kärleken. Hon är beredd att ta emot sin frälsare när han ger sig till känna för henne, kanske vid hennes sista andetag. DET FINNS EN enda frälsare: Jesus Kristus. Några har lärt känna honom i detta liv, andra har levt av hans Ande utan att känna honom. Varför är det så? Detta är Guds mysterium men vi vet att ingen lever för sig själv och ingen dör för sig själv.

25


50 ÅR

AV MERSMAK!

JUBILEUMSFIRANDE 16 � 18 november år 2012 JUBILEUMSTEMA: DEN HELIGA TREENIGHETENS LIV! Nu har det gå� 50 år sedan S:t Davidsgården invigdes den 18 november år 1962. 16-18/11 Konferensdagar med Kommuniteten Den Heliga Treenigheten, Peter Halldorf, Bo Brander med flera. Från fredag kl. 17.30 Jubileumsvesper �ll söndag kl. 14.00 Helpension 2250:Anmälan via: info@berget.se. (Inför jubiléet har vi en jubileumsfond via BG 574-3323) UNUM

26


Artikel i Borlängetidningen 24/11 år 1962:

JUBILEUMSRETREATER • 12-15/11 Måndag �ll torsdag Jubileumsretreat 1 Retreatledare är Peter Halldorf, ledare för kommuniteten på Bjärka Säby. • 19-22/11 Måndag �ll torsdag Jubileumsretreat 2 Retreatledare är Bo Brander, föreståndare på S:t Ansgar i Uppsala.

JUBILEUMSBÖN: Herre, Jesus Kristus, tack för att du lät Berget bli till. Tack för att du gjort den till en plats, där vi finner läkedom, enhet och andlig fördjupning i din närhet. Tack för att du är närvarande hos oss i ordet och sakramenten. Tack för att du talar till oss i tystnaden. Tack för att vi får vila ut i den heliga stillheten. Tack för alla dem, som byggt upp Berget genom bön, arbete och gåvor. Hjälp oss att förvalta den gåva du gett oss och gör oss lyhörda för din vilja. I Jesu namn. Amen. UNUM

27


KLASSISK KRISTEN TRO PÅ VÅR TIDS SPRÅK

Leif Nordenstorm, präst, TD, direktor för Stiftelsen Fjellstedska skolan, Uppsala. Bilden ovan är omslaget på biskoparnas brev “Leva i dopet”.

L

eva i dopet. Brev från biskoparna till Svenska kyrkans präster och församlingar. Uppsala 2011. 92 s. ”Leva i dopet” finns också att hämta på Internet: www.svenskakyrkan.se/default. aspx?id=645476

allt kyrkans arbete med dopet. Det är ett biskopsbrev som kommer helt i rätt tid. När dopet har blivit medlemsgrundande har det blivit allt mer tydligt att bara de som döps kommer att bli medlemmar i kyrkan, och att detta också har en ekonomisk aspekt. I många församlingar talar man om att göra dopet ”mer tillgängligt” för HÖSTEN 2011 kom biskoparnas att många skall låta döpa sina barn. brev om dopet. Det är främst avsett Att dopet skall vara tillgängligt är en för Svenska kyrkans präster och för- god tanke, men det måste också vara samlingar, men just av den anled- tydligt vad dopet står för. ningen bör det betyda mycket för UNUM

28


I BOKEN GES DOPET en mycket rik tolkning. Det sägs att dopet är: - att dö och uppstå med Kristus - att klä sig i Kristus - att vara kyrka - att födas på nytt - att bli ren och ta emot Guds Ande - att förlåtas - att ha ett uppdrag - att leva i och av nåd - att vara välsignad SKALL JAG RECENSERA biskopsbrevets beskrivning av de nio sätten att tolka dopet? Nej, jag avstår. Jag tror i stället att jag använder materialet för en bibelmeditation eller för ett eller flera doptal. Ett kapitel tar upp dopseden i dag. Dopmotiven förr och i dag beskrivs med hjälp av en gammal och en ny psalm. Man tar också upp frågor om det medlemsbegrepp som nu gäller i Svenska kyrkan samt om Svenska kyrkans dop i det ekumeniska landskapet och i den religiösa mångfalden i dagens Sverige. Vidare frågor om dopets roll i sekulariseringen och individualiseringen. I kapitlet om teologiska frågor redogörs för frågan om vad det innebär att dopet är ett sakrament och frågan om arvssynden. Principiellt viktig är frågan som formuleras ”Måste man vara döpt för att bli frälst?” Svaret formuleras både klart och ödmjukt: ”Vad är det för skillnad mellan att UNUM

vara född och att vara döpt, mellan skapelse och frälsning? Den kristna övertygelsen är att vi är skapade av Gud innebär att vi hör samman med Gud. Samtidigt finns avståndet där. Världen är ingen fullkomlig plats, här finns en tydlig brustenhet. Men vi tror att den skadade skapelsen är läkt genom Jesus Kristus, något som kan uttryckas med orden: redan men ännu inte. (---) Det finns alltså ett nära samband mellan skapelsen och frälsningen, men de är inte identiska. Födelsen ger oss livet men ett liv som är hotat och slutar med döden. Dopet ger oss löftet om evigt liv.” Kapitlet bör läsas i sin helhet och kanske i framtiden kommer att anses vara ett viktigt teologiskt dokument från 2010-talet: ett dokument där biskoparna i en tid av stora förändringar – även i teologin – bekräftade den klassiska kristna tron om dopet, uttryckt på 2010-talets språk. DE AVSLUTANDE KAPITLEN tar upp frågor kring dop och undervisning, faddrar, kyrkans och individens dop, nattvard, konfirmation, doppåminnelse och frågan om dop och religionsfrihet med mera. Slutligen besvaras vanliga frågor kring dopet. Även här bekräftar biskoparna kyrkans klassiska tro att nattvarden är de döptas måltid: ”Man behöver inte känna efter om man tror tillräckligt idag för att gå till nattvar29


räckligt idag för att gå till nattvarden. Är man döpt i Jesu namn är man välkommen till hans måltid. Däri ligger en väsentlig del av dopets själavårdande betydelse. I ”LEVA I DOPET” finns tolv vackra och tilltalande foton (inklusive bilden på omslaget). Sju av dessa har en tydlig relation till dopet. Här finns både det klassiska motivet med dopfamiljen (och faddrar) samlade kring dopfunten (s. 52), bilder på ett par dopskålar av olika modell och det något mindre vanliga motivet med ungdomar som väntar på att bli döpta genom nedsänkning (s. 28) Här finns också en bild av ett bar barnstövlar som tillhör en liten flicka som med barnets nyfikenhet sträcker sig för att nå upp och kunna se över kanten på dopfunten. Sju andra bilder har inte någon tydlig relation till dopet, det gäller bland annat tre kvinnoporträtt, inga mansporträtt. Att kvinnor har en starkare koppling till kyrkan än män är ingen nyhet. Så har det varit länge. Det är inte heller ovanligt med familjer där mamman vill att barnen skall döpas, medan däremot pappan är mer tveksam. Är det lämpligt att förstärka det förhållandet genom att i ett så viktigt dokument som ”Leva i dopet” lyfta fram dopet som en kvinnans angelägenhet i bildmaterialet? Åtminstone på omslaget borde UNUM

det ha funnits en bild som har en relation till dopet och bejakar männens roll i barnens kristna fostran. I andra dokument som skall sändas ut till allmänheten är det än viktigare att männens roll blir tydlig. SAKNAR JAG då någonting i biskopsbrevet? Ja, jag saknar en kort beskrivning om vad dopet är. Ibland händer det att vi präster –eller andra kristna – får frågan av någon varför man skall låta döpa sitt barn eller själv bli döpt. Då är det bra att ha ett femtonsekunderssvar till hands, som eventuellt kan leda till ett vidare samtal. Vi skulle behöva en modern formulering av det som sägs om dopet i lilla katekesen. SÅ EN FRÅGA för den bibelintresserade. Två gånger i ”Leva i dopet” sägs det att Jesus själv inte döpte någon (s. 50 och s. 74). I Joh 3:22 läser vi: ”Sedan gick Jesus och hans lärjungar till Judeen, och där stannade han en tid med dem och döpte.” I Joh 4:2 heter det däremot: ”Det var dock inte Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar”. Är det andra bibelordet ett förtydligande till det första, eller handlar de om olika perioder i Jesu verksamhet? Jag svarar inte på frågan, men jag är inte tvärsäker på att biskopsbrevet har rätt i just den här frågan.

30


SAMMANFATTNINGSVIS måste jag ändå säga att ”Leva i dopet” är ett oerhört värdefullt dokument. Det är en bra grund för hur församlingarna och vi präster skall hantera dopet nu och i framtiden. Det är en bra grund för ett fortsatt samtal i församlingarna, och det viktigaste av allt: Det uttrycker kyrkans klassiska tro på vår tids språk och tar dessutom upp de frågor som är särskilt aktuella i vår tid.

l Jubi

e

s n i s um

2 201 S:

vids a D t

gård

0å en 5

A� leva är a� leka © Kris�na S Furberg, Lyriker.

A� leva är a� leka öppen inför Dig. Prövande mina gränser söker jag Di� svar. Du som kallar mig vid mi� namn, jag är Din. A� vilja är a� våga kastas handlöst ut. Litande �ll Din närhet ropar jag �ll Dig; Kom och fånga mig i mi� fall jag är Din. A� lyda är a� lyssna e�er Dina steg. Söker jag e�er mening, öppnar Du en väg. Jag vill leva i trofasthet jag är Din. UNUM

31

g n i l am r!


STIFTELSEN BERGET, Tempelvägen 10, 795 91 RÄTTVIK. 0248-79 71 70. E-POST: info@berget.se. WEBSIDA: www.berget.se Nästa nummer är temat: Kyrkans synliga enhet

UNUM är en tidskrift som utges fyra gånger per år Prenumerationsavgift 150 kr. Medlemmar i Bergets vänförening får Unum utan kostnad. Medlemsavgift 300 kr. Studerande under 25 år 150 kr. Betalas via Bankgiro: 574-3323

UNUM 2012-1  

Detta nummer handlar om dopet ur olika perspektiv. Unum är en tidskrift för retreat, meditation och kristen enhet.

UNUM 2012-1  

Detta nummer handlar om dopet ur olika perspektiv. Unum är en tidskrift för retreat, meditation och kristen enhet.

Advertisement