Kristen djupmeditation – inre bön Skrivet av Christer Säll, tertiarie i Franciskus Tredje Orden.
A
tt släppa taget om tankarna och låta kroppen göra jobbet. Bön är att stå i ett personligt förhållande till Gud. Det förutsätter en vilja att få veta vem Gud är och att släppa in Gud i sitt liv. I umgänget med Gud kan bönen naturligt uttrycka sig som begäran om något viktigt, vädjan om förlåtelse, tacksägelse och tillbedjan. Den inre bönen kan vara korta repetitiva böner t.ex Jesusbönen som hjälper mig till oavlåtlig bön. En annan böneväg är meditation med något objekt. Efter en förberedelse och läsning av en text, ofta ur evangelierna, får man under en stund leva sig in i texten. Här har den ignatianska spiritualiteten som betonar föreställningsförmåga och inlevelse fått stor betydelse idag. Den franciskanska spiritualiteten betonar mera affektion – upplevelse och intensifierad kärlek. Avslutningen innebär samtal med Gud, nya insikter och en vilja att göra ny ansats i sitt liv. UNUM
DEN OBJEKTLÖSA meditationen låter allting vara som det är och försöker släppa taget om tankar och föreställningar. Det handlar inte om att undertrycka tankar och känslor utan att bejaka dem. Att långsamt bli bekant med sitt inre när inga yttre impulser och stimuli finns. Att bejaka allt som finns i sitt inre även mörka tankar och sådant som jag skäms för. ”En total bejakelse av att vi är ljuset barn innebär att man ibland bejakar att man skäms. Med det får inte leda till fiendskap mot mig själv eftersom Gud visar detta för att hjälpa mig framåt, mot min djupaste identitet. Gud kan förvandla allt! Man behöver därför inte skydda sig genom att förändra tron utan man bejakar den förlåtelse som inte innebär att Gud ser genom fingrarna, men att Gud förvandlar. Han gör mig ren! Då kan jag behålla min självrespekt och gå vidare” (Månadsbrev till Ekumeniska Kommuniteten i BjärkaSäby januari). 33